Skip to main content

Full text of "Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia;"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



0(?C 






7 



/<■: 



t. 



ij 



I 







■vvV 






>■■*;.* . 



BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM 



GÖTEBORGS 



OCH 



BOHUSLÄNS FORNMINNEN 



OCH 



HISTORIA 



UTGIFNA PÅ FÖRANSTALTANDE AF 



LÄNETS HUSHALLNINGS-SALLSKAP 



ANDRA BANDET 



STOCKHOLM 1879—83 

KONOL. BOKTBYCKEBIET 
P. A. NORSTEDT St HÖNFII. 



Andra bandets innehåll. 



Sid. 

Fynd från Greby i Tanuins socken och härad. Beskrifna af Oscar 

Montelius. Med 23 träsnitt 1. 

Bohuslänska fornsaker från hednatiden, beskrifua af Oscar Montelius. 

3. Med 13 träsnitt 30. 

Bohuslänska hällristningar. Aftecknade af L. Baltzer. 3. Med 1 

plansch 58. 

Runinskrifter vid Göteborg. Beskrifna af Wilhelm Berg. Med 6 

träsnitt 59. 

Fru Margareta Hvitfeldts till Sundsby jordebok nf år 1660 73. 

Förteckning öfver de jordeböcker å frälsegods i Göteborgs och Bohus- 
län, som inlemnades till Kronan år 1659 och följande år. Af 
C. O. Arcadius 89. 

Ur de Aschebergska papperen. Anteckningar af H. Hjärne 99. 

Qville härads fasta fornlemningar. Af Emil Ekhoff. Med 16 trä- 
snitt och 2 kartor 117. 

Bohuslänska fornsaker från hedna tiden. 4. Af Emil Ekhoff. Med 

21 träsnitt 193. 

Bidrag till de f. d. Aschebergska i Bohuslän belägna godsens historia. 

Af C. O. Arcadius 235. 

Tjörns härads fasta fornlemningar. Af Emil Ekhoff. Med 10 trä- 
snitt och 2 kartor 289. 

Bohuslänska fornsaker från hednatiden. 5. Af Emil Ekhoff. Med 

18 träsnitt 344. 

Gamla Elfsborg. Af Wilhelm Berg. Med 3 träsnitt 393. 

Handlingar till 1662 års K. Kommission i Bohuslän. Meddelade 

af C. O. Arcadius 428. 

Slottsruinen på Eagnhildsholmeu. Af Wilhelm Berg. Med 112 trä- 
snitt, 3 planscher och 2 kartor 455. 



rån Greby i Tannms socken och härad.' 



Bokrifns it OSCAR MONTELlllS. 



]. OraffAlt från den fildre jernåldern. 

<y cgor ser man ett med talrika baDtastenar prydt graf- 
ett af de vackraste i Sverige. Detta storartade forn- 
ligger på vestra sluttningen och ryggen af en bergs- 
om vägen från Hede gästgifvaregård till Grebbestad, 
list nämnda elälle, har redan länge varit föremål fSr 
ibet icke blott inom närliggande trakt utan äfrcn inom 
68 krets. Redan i Oedmans år 1746 tryckta "Babns 
ning" eller "Chorographia Bahnsiensis" omtalas de här- 
-nlemningarna (sid. 331) ocb j Liljegrens och Brnnu 
-1823 ntgifna "Nordiska forolemningar" finnas två 8är- 
dningar af dem (pl. XXIII och LXXIII); utgifrarne 
ligen icke, Btt det var samma graCI^It, sedt från olika 
senare afbildningen (pl. LXXIII) är gjord efter en 
Hilfeling, som de sista åren af fijrra århundradet reste 
på bekostnad af den bekante fornvännen Per Tbam 

r 1843 åtkomna andra delen af sin "Bohusläns historia 
ning" (sid. 227 — 229)' skildrar Holmberg denna forn- 
s" på följande sätt: 

niningar ifrån särskilda perioder af hednatiden träffas 
II en otrolig myckcnbct. Främst af alla äro de för- 
pmärbsamhet, som stå i sammanhang med den gängse 
om skottarnes landstigning, strid ocb nederlag här. 
agens sanning kan icke bestridas; men om dessa forn- 



laiidet, sid. 373. Den 
I Greby iir i liufvmlsaki 
t. o. Aiitiqv.Akndcmiuiis 
|ipl., 2 ai<]. 04— C6. 



iiu följande beshrifoingeD öfver graf- 
n lik den jng meddelat i "K. Vitter- 
Muiiadsblad" 1873. aid. 146—157. 



2 OSCAR MONTELIUS. 

lemniDgar verkligen tillhöra den häDdelse, som omtalar denna^ 
blir svårare att bevisa ; dock strider intet emot antagandet häraf." 
"Enligt sagan skola skottarne under återtåget ifrån BuIIaren 
lidit ett så allvarligt nederlag vid Tanums kyrka, att den förbi- 
flytande bäcken deraf fått namnet Blodhäck. Man ser deromkring, 
på moarne, lemningar efter en hop mer och mindre förstörda ätte- 
kullar, särdeles på Vesterbys ägor. De som undkom mo neder- 
laget, flydde öfver Prestgårdens och Kärras ägor till Greby. Der 
nämnda gårdars ägor sammanstöta, uti ett bergpass vid den s. 
k, Prestmyren, är ett dyrhus, bildadt af en, på 3 resta hällar hvi- 
lande, öfverliggare, af omkring 4 alnars längd, och något öfver 3 
dito bredd. ^ Södra gafveln felar. Bredvid synas några grafkullar 
och 3 mindre bautastenar. Stenvården kallas af folket Valbrets 
grafy till minne af den ene skottske härföraren, som här skall 
hafva stupat och blifvit begrafven; och dess beskaffenhet mot- 
säger på intet vis en sådan sägen, emedan dyrhusen, utan undan- 
tag, äro grifter. Ifrån detta ställe fora spridda, enstaka graflem- 
ningar till den märkvärdiga och af flere fornforskare beskrifna 
valplatsen vid Greby, hvilken gård skall af härvarande ålderdoms- 
minnen fått sitt namn (Grafby). På en liten Ijungmo, som här 
utbreder sig emellan kala bergshöjder, ligga sammanträngda och 
utan ordning 73 runda och 44 aflånga grafhögar. De förra, hvaraf 
ingen är särdeles stor, äro for det mesta försedda med vackra 
fotkedjor. Tjugusju af dem hafva i sin midt en upprest häll, af 
ifrån 7 till 2 Vj alns höjd; men af dessa stenar äro nu öfver 
hälften omkullfallna, och tydligt synes, att antalet af dem fordom 
varit mycket större. Skeppshögarne deremot sakna till största 
delen vårdprydnader. De forskare, som hittills hafva beskrifvit 
detta ställe, hafva förbisett en anmärkningsvärd sak, nemligen, att 
i norr på denna valplats stå tvenne breda stenar, den ene 4, den 
andra 3 7*2 ^^^ ^^S} uppresta i rät linea med hvarandra, och 
med en distans af 5 72 ^li^ emellan deras inre kanter. På ömse 
sidor om dem, vid yttre kanten, ser man en liggande sten, som 
sannolikt varit upprätt; men på mellanrummet emellan de stående 
hällarne äro tvenne vackra, släta stenar med omsorg lagda utmed 
hvarandra. Båda äro 4 alnar långa, och 2 74 dito breda, och på 
den ena af dem är uthuggen en cirkelfigur af 2 78 ^^^^ diameter. 
Betydelsen af denna och af hela sistnämnda stensättning blir 



^ Denna till stenåldern börande graf är afbildad dels i Thams "Göthi- 
ska Monumentcr," pl. XVII, dels i ''Sveriges historia från äldsta tid 
till vira dagar," första delen, fig. 107. 



FYND FRÄN OREBY I TANUMS SOCKEN. 3 

svårt till och med att gissa, såvida vi ej vilja följa en del foro- 
forskares exempel uti att förklara alla ålderdomslemningar, hvil- 
kas bestämmelse man ej kan tå reda på, — för offerställen. Hö- 
garne vid Greby skola, enligt sagan, förvara askan af de flyk- 
tande skottarne, som här ledo sitt sista och grundligaste nederlag. 
Längre ned mot stranden, vid Grebbestad, står ett par uppresta 
stenar, äfven till minne öfver här fallna främlingar, och norrut här- 
ifrån, på Kuseröds utmark, kallas två treuddiga stensättningar^ 
Kusens graf, efter den skottske höfdingen Kuse, som der blifvit 
nedhuggen." 

Den tradition om ett i forntiden af skottar gjordt infall i 
norra Bohuslän, hvaraf de nu beskrifna fornlemningarna, liksom 
ett nära Nafverstads kyrka beläget graffält, skulle utgöra ännu 
synliga minnen, är redan vid midten af iörra århundradet upp- 
tecknad af Oedman, som var kyrkoherde i Tanum, uti hans "Ba- 
hasläns beskrifning" (sid. 331 och 349) samt i hufvudsaklig öfver- 
ensstämmelse dermed återgifven af Holmberg i "Bohusläns historia 
och beskrifhing" ' med följande ord: 

"En fornsägen uti norra Bohuslän förvarar minnet af ett af 
skottarnes besök och styrkes i sin utsago af en mängd fornlem- 
ningar. De gamle berätta nemligen, att en stor hop skottar, under 
anförande af en Valbret och Kuse, en gång landstigit vid Greby 
uti Tanum, och derifrån företagit ett plundringståg upp åt Bulla- 
rens härad. Men som de gåfvo sig god ro under vägen att plundra 
och bränna, hunno småkonungarne i trakten, hvilka af den flyk- 
tande allmogen kallades till undsättning, före dem till Långevalls- 
passet, der de förskansade sig, sedan de borttagit ur Bullaresjön 
alla farkoster, för att hindra fiendens vidare framträngande. Då 
nu skottarne sökte genombryta passet, försvarades det med ytter- 
sta hårdnacken het. Skottarne veko, och de af denna framgång 
lifvade småkonungarne följde efter. Emellan Nawerstads kyrka 
och Östads gästgifvaregård kom det åter till strid. Öfver 70 graf- 
högar vittna om det nederlag, som här gjordes på främlingarne; 
och när stormen midnattstid ryter öfver heden, tror Bullingen sig 
ännu höra stridsropen och vapenbraket från denna valplats. Nu 
var för skottarne ej annat öfrigt, än söka återkomma till sina 



^ Om dessa stensättningar, se här ofvan sid. 58 och 382. Der an- 
märkes äfvin, att ordet Kuse betyder "forman", "höfding", hvarför 
det orätt af traditionen blifvit gjordt till namn på en af de liendt- 
liga böfdingarna. Jfr om detta ord Rietz* "Ordbok öfver svenska 
allmogemålet/' sid. 366. 

- Första upplagan, 1 sid. 10 — 11; andra uppl., 1 sid. 31 — 32. 



OSCAR MONTELIUS. 



skepp, men vägen dit blef dem trång. Framkomne till det ställe, 
der Tanums kyrka na står, genskötos de af höfdingarne på Hudt 
och Vetteland, hvilka på dem anställde en sådan förödelse, att 
den lilla bäcken, som der framflyter, svällde af blod, och kallas 
derför ännu i dag Blodbäck. Den flyende Valbret nedhöggs ej 
långt derifrån, vid den s. k. Prestmyrcn, och begrofs i det der- 
varande dyrhuset. Vid Greby lyktades striden. De af främlin- 
garne, som hunnit rädda sig dit, måste der bita i gräset. Kuse 
sjelf stupade helt nära stranden, der hans grafställe, en treuddig 
stensättning, ännu visas, och blef gården, på hvars mark han föll, 
till minne af honom, kallad Kuseröd. Vid Greby, som fordom 
betat Grafby, och fått sitt namn af denna händelse, utvisa nära 
40 bautastenar och 120 grafhögar, hvad missöde skottarne den 
gången ledo i Bohuslän." 

Det är väl sannolikt, att till grund för denna tradition verk- 
ligen legat ett fiendtligt anfall, möjligen af skottar, hvilket varit 
af ovanlig betydenhet och blifvit så lyckligt afvärjdt, att minnet 
deraf lefvat genom århundraden. Nu är det oss likväl omöjligt 
att, i saknad af mera samtida anteckningar derom, afgöra, när 
det egt rum, samt huru det verkliga förloppet dervid varit. Så 
mycket torde man dock med visshet kunna säga, att icke de forn- 
lemningar, som af sägnen sättas i samband med denna händelse, 
kunna vara minnen af striden. Samlingar af grafhögar, helst om 
deribland ses bautastenar, kallas visserligen nästan öfverallt i 
Sverige af bygdens folk "valplatser" eller dylikt, och betraktas 
således som minnen efter der utkämpade strider; men detta beror 
utan tvifvel i de allra flesta fall på ett misstag. Först och främst 
är det nämligen orimligt, att man på så många ställen omedelbart 
efter stridens slut skulle haft tillfälle att på jordandet af de fallna 
nedlägga den stora möda, som uppkastandet af de många, ofta 
ännu i dag ganska stora högarna, samt ditsläpandet och resandet 
af de ej sällan genom sin betydliga storlek mycket aktnings- 
bjudande stenarna kraft. Dessutom har undersökningen af mång- 
faldiga sådana grafiTält visat, att grafvarna ofta innehållit qvinno- 
lik, stundom äfven barnlik, och således ej, såsom traditionen vetat 
berätta, de i striden stupade kämparne. 

Den förklaring som åtminstone i de flesta dylika fall tydligen 
bör betraktas såsom den enda rätta är, att en sådan grupp af 
högar är den begrafningsplats, der den närmaste gärdens eller 
byns, eller möjligen i några fall den närmaste traktens, hedniska 
befolkning hvilat. I de landsdelar, der odlingen ej hunnit för- 
störa alltför mycket af forntida minnen, ser man ock en grupp 



FYND FbAn GREBY I TANUMS SOCKEN. 5 

af grafbögar med eller utan stensättningar eller bautastenar invid 
hvaije gård eller by från faedenfaös. I allmänhet var det först 
efter kristendomens stadfästande i landet, som en hel socken fick 
gemensam begrafningsplats, nämligen vid kyrkan. 

Hvad särskildt de i fråga varande fornlemningarna i Tanum 
beträffar, är det lätt att med den nyare fornforskningens hjelp se, 
att de höra till så vidt skilda tider, att redan härigenom deras 
sammanhang med den omtalade tilldragelsen blir omöjligt. "Val- 
brets grar förskrifver sig från stenåldern, och är således minst 
tusen år äldre än Kristi födelse; graffältet vid Greby tillhör den 
äldre jernåldem, således förra hälften af det första årtusendet efter 
Kristi födelse ; och Kusens graf är ett minne från den yngre jern- 
åldem, eller senare hälften af sistnämnda årtusende. Derjemte 
kan slutligen såsom en orimlighet anmärkas, att enligt traditionen 
i alla dessa grafvar fallna skottar skulle hvila; men samma tra- 
dition vet äfven berätta, att skottarne stupat till sista man, och 
yi fråga då: "Hvem har åt de fallna rest dessa för sin tid präk- 
tiga vårdar?" Ej hafva de segrande nordbome gjort det. Derom 
kanna vi vara öfvertygade. 



Högarnas antal å graffiiltet vid Greby var år 1873, enligt min 
räkning, åtminstone 157, af kvilka 100 voro runda och 57 aflånga 
med afrundade ändar. 

Liljegren uppgifver väl antalet till endast 117, nämligen 73 
randa och 44 "rectangelformiga''; och Holmberg har samma upp- 
gift. Då några af högarne äro låga, öfverväxta med ljung och 
skadade, är det emellertid svårt att med full säkerhet bestämma 
det verkliga antalet, som dock troligen är, eller åtminstone varit, 
större än det af mig här först anförda. 

De runda högarna, som ofta hafva fotkedjor, äro icke särdeles 
stora ; de flesta hålla 25 ä 50 fot i diameter och 2 å 5 fot i höjd. 
De aflånga högarna, hvilka sakna fotkedjor, äro vanligen omkring 
30 å 40 fot långa och 17 å 24 fot breda samt 3 å 4,5 fot höga. 
Några äro dock större; en mätte 73 fot i längd, men endast 18 
fot i bredd och 4 ä 5 fot i höjd. Det torde böra tilläggas, att 
icke alla de aflånga högarna ligga i samma väderstreck; somliga 
ligga i norr och söder, andra i öster och vester. Stundom kunna 
två sådana högar, som ligga alldeles invid hvarandra, bilda nästan 
en rät vinkel mot hvarandra. 



OSCAR HONTEI.IUS, 



Det ovanligt storartade intryck, detta gralTillt gör, beror dock 
icke pk högarnas mängd och storlek, ty i detta afseendc iifvcr- 




träffas det af flere, utan på de&e många väldiga baiitastenar, som 
redan på afslånd tilldraga sig oppmärkeam heten (tig. l). Lilje- 
gren omtalar i "Nordiska fomlemningar" (N:o XXIII) 37 bautastenar, 



FYND FHJn ORBBY I TANUHS aOCKEN. 7 

af bvilka 21 lågo knllfallDa; bäribland voro dock iaberäknade de 
bär nedan beskrifna sex vid gra^ltcts norra kant befintliga ste- 
nar, som icke konns betraktas såsom egentliga grafstenar. Utom 
de sistnämnda angifves baatastenarnas antal af Holmberg till '21, 
bland bvilka dock "nu Ofrer bälften äro omknllfallna, ocb tydligt 
synes, att antalet af dem fordom varit mycket större". År 1873 
faoDos mer än 20 sådana stenar, af bvilka likväl några fallit eller 
starkt Intade till sitt fall. De äesta stenarna stå, eller bafva stått, 
pä rnnda bOgar. Kring fyra synes nn ej någon nppbOjning. Alla 
de aflångB bögama sakna bantastenar. De flesta stenarna äro minst 
6 fot böga ofvan jord; en, som änna står alldeles upprätt, mäter 
nngefär 15 fot i böjd öfver jordytan. 




Fig. 2. Stenar vid norra tanten af graffälM vid Greby. 



Ä ingen af bantastenarna ses spår af runor. En af Sveriges 
äldeta rnnstenar, nu rcBt vid Tannms kyrka, är dock, såsom be- 
kant, funnen vid det i samma socken belägna Ealleby. 
I - Utom de nämnda stenarna finnes det vid norra kanten af 
graffUItet fem större, hela stenar och en mindre, eom dock utan 
tvifvel endast är ena ändan af en större afslagen sten (fig. 2). 
Den vestligaste af dem {A) ligger nnmera ej vågrätt och bar tro- 
ligen fordom varit reat; derbredvid ligger det nyssnämnda stycket 
af en sten (£), som sannolikt icke varit reBt. Den tredje från 
venster (C) står; den Qerde (D) och den femte {E) ligga alldeles 



8 OSCAR BIONTBLIUS. 

vågrätt på jordytan, utmed hvarandra; den sjette (I*), den öst- 
ligaste; står. De äro alla af gråsten. Äfståndet mellan dem vexlar 
mellan 2 och 7 tum, utom äfståndet mellan D och E, som är 17,5 
tum. Stenen A är 8,2 fot lång; C och F äro 7,8 och 9 fot höga 
ofvan jord. Bredden på A är 2,?, på C 4,6 och på F 2,7 fot. 
Stenarna D och E äro flata fyrsidiga hällar. Den förra håller 
8,7 fot i längd, 5 fot i bredd och 0,7 fot i tjocklek; den senare 
(E) är 9,4 fot lång, 5 fot bred och 0,8 fot tjock. 

Det synes mig förtjena synnerlig uppmärksamhet, att de två 
sistnämnda stenarna {D och J?), hvilka icke äro täckstenar på 
någon grafkista, uppenbarligen aldrig varit resta, hvarom man lätt 
öfvertygar sig vid ett besök på platsen. Den ena af dem (D) kan 
icke heller resas upp, så länge stenen C står, emedan kanterna 
då skulle komma i vägen för hvarandra. 

Å stenen D ser man en nästan fullständig krets af en 0,5 — 
0,8 tum bred inhuggen linie; kretsens yttre diameter är 4,6 fot; 
dessutom finnes på samma sten ungefär en Qerdedel af en annan 
dylik krets. Om dessa kretsar förskrifva sig från forntiden, 
äro äfven de bevis för, att stenen varit bestämd att ligga, emedan 
kretsarna gå så långt ut på båda kanterna, att stenen ej kunnat 
resas, utan att en del af endera kretsen blifvit dold i jorden. Tra- 
ditionen påstår emellertid, att dessa kretsar blifvit inhuggna först 
i senare tid, för ungefär sjuttio år sedan, af en i närheten boende 
man, som ville använda stenen till qvarnstenar, men föi' sitt helge- 
rån straffades med vansinne, så att han dränkte sig. Holmberg, 
hvilken, såsom vi sett, omtalar dessa inhuggningar, nämner dock 
intet om, att de skulle hafva tillkommit i senare tid. 

Då dessa stenar således icke kunna betraktas såsom egent- 
liga grafstenar, synes den frågan ligga nära till hands, om de 
möjligen varit använda vid de offer eller andra religiösa förrätt- 
ningar, som förmodligen stodo i samband med de närbelägna graf- 
högarna. Ehuru jag fruktar, att denna fråga ej på länge kan med 
säkerhet besvaras, torde förhållandet dock vara värdt en närmare 
undersökning. 

I juni månad år 1873 öppnade jag elfva af dessa högar, näm- 
ligen sju aflånga och fyra runda. Nästan alla visade sig bestå 
af ett stenröse, täckt af sand och matjord. Stenröset, som vanligen 
utgjordes af ett enda hvarf temligen stora stenar, betäckte i sin 
ordning ett lager af starkt kolblandad jord, hvari några få små 
brända benbitar lågo, och hvilket lager tydligen är lemning af det 
bål, hvarpå den i högen jordade blifvit bränd. Högen är således 
uppkastad på det ställe, der bålet stått, och de små benbitarna 



FVND FRÄN QRBBY 1 TANUMS 30CXEK. 9 

äro sädana som andgätt uppmärksamheten, då man, sedan liket 
var förbrändt, hopsamlade henen för att lägga dem i en arna af 
bränd lera. Dessa grafnrnor, af hvilka det i allmänhet fanns en 
i hvaije hög, roro så stora, att alla de uppsamlade benen fingo 
ram i dem (se dock högen 11). De stodo vanligen i sanden och 
kollagret noder stenarna, men voro aldrig omgifna af någon sten- 
kista eller dylikt skydd. 

Vid andersökningcn gick jag till väga pä det sätt, att först 
grästorfven å hela bUgen, endast med andantag af en smal kant 
ytterst, ekars upp i så stora stycken som mtijligt och lades för sig. 
Sedan aftogs den sand och jord, som betäckte stenrJiset, men atan 
att rubba någon sten, förr än hela roset var blottadt. Derefter 
borttog jag försigtigt sten efter sten, börjande i de aflånga hö- 
garna vid ena ändan, och genomgick noga hela det underliggande 
graflagret och Öfre delen af den sand och grusbottcn, på hvilken 
detta bvilade. Efter fulländad undersökning ihopkastades högen 
ånyo och torftäcktes, så att den återfick sitt förra utseende. 




f\j. 3. Ltrhåri, funntt i kögm I vid Grtbj/. '/,. 

De aflånga bogar jag öppnat faafva lemnat följande resultat. 

Högen 1. Längd 36 fot, bredd 22 fot och höjd omkring 5 
fot. Riktning N.N.V.— S.S.O. StenrÖsets längd 10 fot; dess största 
bredd 4,5 — 5 fot. Det låg i högens södra hälft och bestod af en- 
dast ett bvarf stenar, af hvilka de flesta hvar för sig utgjorde full 
mansbörda. Midt i bogen lågo två stenar, skilda frän de andra; 
noder dem fanns intet an märkningsvärd t. Under stenröset stod 
ett ganska stort, groft, löst brändt lerkärl (a), hvars öfre del var 
förstörd; det var fyldt med brända ben, bland hvilka låg en liten 
benbit med ett haUt nithål, troligen lemning af en genom elden 



10 OSCAR HOHTEL1U8. 

förstörd henkam. Kärlets faöjd är nu nära 5 tnin, men har varit 
större; desa ouvarande största yttre diameter är 8 tnm och bott- 
nens yttre diameter 5,3 tnm. 

Dessntora fannos änder stenarna spridda bitar af ett annat 
lerkärl (b) med ett öra. Ehara detta kärl är finare och bättre 
brändt än det först nämnda, är det dock ej så fint som tlertalct 
af de andra hUr funna lerkärlen af samma form. De spridda bi- 
tarna af detta, troligen redan före högens uppkastande sönder- 
slagna, kärl hafva kunnat hopsättas, ehnru stora stycken saknndes. 




Ftg. 4. stort UrUrl, fmnti i fiSgen 3 tid Greby. 



Formen är sådan som tig. 3 i en tredjedel af verkliga storleken 
visar. De enda siraterna äro några rnndt om midten gående enkla 
streck och en midt emot örat anbragt krets al smärre fördjupade 
pnnkter (fig. 3 a). Kärlet mäste redan före eller under den för 
öfrigt ej särdeles hårda bränningen hafva blifvit hoptryckt på det 
egendomliga sätt som ses af teckningen. 

Högen 3.' Längd 34 fot, bredd 20 och höjd 4,5 föt. Rikt- 
ning N.— 8, Stenrösets längd 18 fot; dess bredd omkring 5 fot, 
utom vid norra ändan, der det hade ett kort bredt utskott åt vester. 



Högarna äro numrerade i den ordning de undersöktes, utan afseende 
pS, om de äro afiSnga eller runda. 



FYND FhAn OREBY I TAHUHS 30CKBN. 



II 



SSder om stenrUset, som lig betydligt närmare högene norra än 
dess södra ända, stod ett större lösbrändt lerkärl (a) i sanden, 
två fot djnpt; det var ej omgifvet eller täckt af sten. Dess hfijd 
är 6,6 tnm ; största yttre diameter 8,5 tnm ; inre diameter vid myo- 
ningen 6,5 tnm, ocb bottnens yttre diameter 5 tnm. Detta kärl, 
hvilket är afbildadt fig. 4 i en tredjedel af verkliga storleken, var 
fyldt med brända ben, bland hvilka lägo bitar aT en benkam med 
temiigen grofva jernnitar (nngef. b linier långa). Denna kam, af 
bvilken två bitar äro afbildade fig. 5 i natnrlig storlek, hade, lik- 
som alla de andra bär omtalade, tänder endast åt en sida. 




I stenröset, 2,5 fot norr om nyssnämnda kiirl, hittAdcs mcUau 
stenarna bitar af ett rödbrändt lerkärl (jb) med ett öra. Kärlet, 
8om är likt fig. 6 a, är ganska tnnt och väl gjordt, men saknar 
andra sirater än rnnda och bredt aflånga fördjupningar ntmed mid- 
ten af kärlet. Längre mot norr, 8 fat från bogens norra ända, 
lägo mellan stenarna och bland kolet bitar af ett tredje lerkärl (c), 
favilket haft ett öra och varit af samma form som h. Hvarken 
bredvid b eller c fnnnos några ben. 

Något längre mot norr, 7 fot från högens norra ända ocb un- 
der stenrBset, stod ett större lerkärl (d) af samma slag och af 
ongciUr samma form som a. Dess höjd är 5,1 tnm; största yttre 
diameter 7,l tum; inre diameter vid mynningen 6,4 tum; bottnens 
yttre diameter 4,s tnm. Detta kärl var täokt med en fiat sten, 
som dock ej alldeles omedelbart hviladc derpå. Det var fyldt 
med brända ben, bland hvilka lågo några smälta glasperlor och 
bitar af en benkam, med 4,1 tinicr länga jernnitar; pä en benbit 
syntes erg af något na förstördt bronsföremål, och vid andra ben 
voro glasperlor fastsmälta. Ofverst i detta kärl, och nedtryckt i 



IJt OSCAB UONTBLtUS. 

benmaesan, stod ett vackert lerkärl (c) med mynningen nedåt, och 
emellan detta kärl och det stUrre kärlets vägg fanns ett ovanligt 
litet lerkärl (f), som Btod nägot lutande, likaledes med mynningen 
nedåt. 

Kärlet e, som är ganska tnnt och väl gjordt samt rödbrändt 
och prydt med intryckta sirater, har ett öra, oflb är afbildadt iig. 




Fij. e b. örat i Itr- 
kärltt fig. 6 a. Vi- 

6a i hälften af verkliga storlekcD. Dess böjd är omkring 3,ii tnm 
och inre diameter vid mynningen 4,3 tam. I dess botten är insatt 
en bit af ett bvitt, genomskinligt glaskärl, såsom tig. 6 c visar. 
UngeiUr hälften af denna glasbit var afbrnten och knnde ej till 
ifttta Onoas. 



FYND FBÄN GRBBV I TANDHS BOCKEN. 13 

Kärlet f, afbildsdt fig. 7 i bälften af rerkliga storleken, är 
ganska groft ocb ntan Öra, samt saknar alldeles sirater; det är 
nllstaD jemnbredt och rymmer ej ens sä mycket som ett litet 
vinglas. Dess höjd är 1,k tam ocli dess inre diameter rid myn- 
tungen 0,7 tnm. 

Högen 4. Längd 35 fot, bredd 24 fot och hojd (vid midten) 
5,5 fot Riktning N.O.— S.V. Stort stenröse, öfver större delen af 
hela högens botten. Nära midten, 15 fot från högens nordöstra 
Knda och 19 fot Mn den sydvestra ändan, stod ett större lös- 
fcrändt lerliärl af nngefär samma form som fig. 11 här nedan. 
Dess höjd är 5,5 tam; största yttre diameter 8,5 tum; inre diame- 
ter vid mynningen 1 tnm ; bottnens yttre diameter 5,6 tnm. Detta 
kärl rar fyldt med brända hen; bland de öfre af dessa lägo bitar 
af en fin henkam och flere glasperlor (blå, röda och hvita), bvilka, 
liksom kammen, äro mycket skadade af eld. Nägra perlor äro 



M 



ng. 7. LiUt Itrtärt, /«■■«( i hSgin 3 vid Grtbg. '/,, 

fastsmälta vid ben. Kammen, som är prydd med fina linier, och 
af hrilken ett par bitar äro i natnrlig storlek afbildade fig. 8, har 
rarit hopsatt med små nilar af brons ocb jern, föga mer än I 
Ijnie länga. 

Högen 5. Längd 32 fot, bredd 17 fot, höjd 3,5 fot. Rikt- 
ning N.— S. Stenröset, midt i högen, var 25 fot långt och 4,5—6 
fot bredt. I jorden nnder stenarna, 6 fot från rosets norra ända 
och 18 fot frän dess södra ända, stodo ett större och ett mindre 
iericärl tätt tillsammans och omedelbart täckta af en på undersidan 
flat gråsten, hvars största längd var l,f. fot, bredd l,i fot och tjock- 
lek 4 tnm. Det större kärlet (a), illa brändt och af ungefär samma 
form som fig. 4 här ofvan, är på vidaste stället prydt med en rad 
randa fördjnpningar, troligen gjorda med spetsen af ett iingcr; 
de sitta tre och tre nära hvarandra, med något mer än en tams 



14 



OSCAH M0NTEI.1U3. 



afständ mellaD gmpperna. Kärlet är 5,3 tum högt; dess största 
yttre diameter är 6,8 tain; inre diameter vid myDniDgen 6 tam; 
bottnena yttre diameter 3,i tnm. Det var till brädden fyldt med 
brända ben, bland bvilka läg en liten, af elden vanstäld glasperla. 
Det mindre kärlet (&), som endaet innehöll något jord, hade ett 
öra och var af nagefär samma form som Sg. 6 a, men ntao sirater 
och mindre än de Öfriga här funna kärlen af detta Blag; dess böjd 
var nämligen endast 3 tnm och diametern vid mynningen 3,5 tum. 
Det syntes vara helt, dä högen öppnades, men emedan det var 
ovanligt litet brändt, knnde det endast upptagas i bitar. 




i hSgtn S vid Grebg. 



I hvardera vinkeln mellan dessa kärl rar en liten, pä ötver- 
sidan med strecksirater prydd sländtrissa af branä lera inkilad. 
Den ena af dessa trissor, afbildade fig. 9 i två tredjedelar af verk- 
liga storleken, är 1,7 tnm i diameter och 1 tnm tjock; den andraj 
afbildad fig. 10, är I,s— ],!i5 tam i diameter och 0,85 tnm tjock, 
Undersidan af båda sländtrissorna är slät. 



FTNl) FbIn ORKBY 1 TANUUB SOCKSN. 15 

Högen 7. Längd 27 fot, bredd 19 fot, höjd 3—4 fot. Rikt- 
ning N.O. — S.V. Intet röee. I högen fanuoB endast två stenar, 
af hvilka den ena låg nngefär i midten och i jordbrynet, så att 
han till en del var synlig, innan högen öppnades; nnder honom 
ianoB intet Den andra stenen låg nnder jordytan, nära hi>gens 
Dvrra kant; han täckte ena hälften af ett större lerkärl (a), som 
sf stenens tyngd blifvit mycket skadadt. Detta kärl, afbildadt 
fig. 11 i en Qerdedel af verkliga storleken, är 5,1 tam högt; dess 




ng. 10. aidmdtriua af tränd lera. fiunun i kågn S vid Grtby. 
Stdd uppifrån ock från tidm. Vi* 




Ftg. 11. Rlort lerkärl, funnel i KSge» 7 vid Grtbg. '/,. 

stfirsta yttre diameter är 9 tum; inre diameter vid mynningen 
omkring 9 tnm; bottnens yttre diameter 4,G tum. Det var fyldt 
med brända ben, bland hvilka var nedsatt ett litet lerkärl (b), 
afbildadt fig. 12 i hälften af verkliga storleken. Det har ett 
fira, hvilket dock deri är olikt dem pä de andra vid Greby 
fanna kärlen, att det når npp till kanten, och att det upptill har 
en liten nästan plan yta. Dess höjd Ur 3 tnm och dess inre 
diameter vid mynningen äfven 3 tum. Delta mindre käri, som 



16 OSCAR MONTELIUS. 

stod med inynDiDgen nppåt, var äfveii til) en <icl kroseadt, hvar- 
för man ej kan afgöra, um det nrsprnngligen innehållit ben eller 
icke. Blaad benen lägo bitar af en bränd benkam med jernnitar 
(5 linier långa). 1 kollagret hittades deesntoni bitar af ett tredje 
lerkärl (c), som troligen haft Sra, en liten glasperla, samt en ska- 
dad trissa af hränd lera (sländtrissa ?), ntan sirater, 2,< tnm i 
diameter uch 1 tnm tjock. 




rig. 12. Urkårl, /• 



fSg. 13. fiiltt Itrtärl, fanntl i högtn 8 ei<I Grtby. '/^ 

Högen 8. Längd 41 fot, bredd 24, bijjd 3 ä 4 fot. Rikt- 
ning N.— S. Stenröset var 22 fot långt och 4—5 fot bredt. Under 
roset, 11 fot från högens norra kant, och öster om dess midtlinie, 
fanns ett mycket groft, nn alldeles krossadt lerkärl (a), som varit 
fyldt med brända hen, ibland hvilka låg en benbit (troligen af en 
kam) med en jernnit af 3,i> liniers längd. I kollagret under ste- 
narna hittades dessutom några få bitar af ett finare, grått lerkärl {b) 
och en bit af ett rödbrant, hårdt brändt lerkärl (c), prjdt raed en 
npphOjd rand under mynningen, samt ett ovanligt litet lerkärl {d), 
temligen väl brändt, men ntan öra eller sirater. Det sistnämnda, 
afbildadt fig. 13 i hälften af verkliga storleken, är vidast vid midten 
och afsmalnar nästan likformigt mot bottnen och mynningen; dess 



FtKD fhXn OREBY I TaKUJIS sockbn 17 

faöjd är endast 1,4 tum, yttre diftmcter vid midten l,a tum och 
inre diameter vid myDDtngen 0,65 tnm. 

Högen 10. Längd 37 fot, bredd 21,5 fot, höjd 3 i 4 fot. 
Kiklning Ö.— V. Steniöset var 27 fot långt och 10 fot bredt. I 
Banden noder liieet, 12 fot frän dess östra ändn, men endast 3 fot 
Mn dess sOdra kant, stod ett löst brandt lerkärl {a) af samma slag 
som de öfriga här fanna bcnfyldu kiirlen, men högre och smalare 
■än dessa. Dess böjd är nämligen nära 8,5 tnm; dess största yttre 
diameter 8,5 tum; inre diameter vid mynningen nära 8 tum; bott- 
nens diameter 4 tum. Det är afbildadt fig. 14 i en Qerdcdel af verk- 
liga storleken. Kärlet var fyldt med brända heri, bland hvilka lågo 




ett par smälta glasperlor; en liten glasklump har fäst stg vid en 
benbit. Dessutom hittades under och ibland stenarna bitar af två 
ganska fina och välbrända lerkärl {h och c), båda med öra och 
strecksirater. Båda kärlen synas hafva baft samma form som det 
fig. 6 a afbildade. Det ena, som är rödaktigt, bar baft ett längre 
och smalare öra. Det andra, som är mera grått, har ett kort, bredt 
öra af ungefär samma form som tig. Qb. 

De runda högarna lemnade f(I]jande resultat. 
Högen 2. Diameter 48 fot, höjd 5 fot. Ingen bautasten. 
Stort stenröse; de flesta stenarna voro hvar fbr sig full mansbörda, 

Bidr. till GM. a. Boh. läHt kutoria. 5. 2 



18 OSCAR HON T G LIDS. 

nägra sä stora, att de ej knnde bäras af en maa. Oaktadt högen 
icke syntes hafva varit förnt öppnad, och ehnro den nn genom- 
gräfdes sä, att endast en smal kant återstod ytterst, hittades ej 
mer än några koUntar samt mycket få brända hen och bitar af 
grofva lerkärl. 

Högen 6. Diameter 25 fot, böjd 2 fot; med fotkedja, men 
ntan bautasten. Högen bestod endast af ett tnnt jordlager ocb 
för öfrigt stenar, under hvilka hittades några spridda hol, bitar 
af grofra lerkärl ocb små brända ienbitar. 



Fig. Jia. Stort Itrlärl, funnet l högta II cH Grtbg. '/,. 

Högen 9. Diameter 27 fot, höjd 2—3 fot. På toppen läg 
en fallen, manshög bautasten, hvilken, såsom tydliga spår visade, 
stått midt pä bogen, der han ock etler nndersökningens slut ånyu 
restes. Stort stenröse. Midt i högen, nnder det ställe der banta- 
atenen stått, fanns ett nn alldeles krossadt groft lerkärl, som varit 
fyldt med brända ben. 

Högen 11. Diameter 42,1 fot, höjd 4 fot. Med fotkedja, men 
utan bantasten. Midt i htSgen ett stenrOse af 20 fots dism. Under 
roset, men endast 1,5 fot frän dess S.Ö. kant, stod ett svagt brftndt 
lerkärl (a), afbildadt fig. 15 a i en tredjedel af verkliga storleken. 
Den genom rnDdadt-afiånga intryck vågiga kanten är särskildt af- 



FYN» FbIn ORKBY I TANUUS SOCKEN. lä 

bildad fig. 15 b i tvä tredjedelar af verkliga storleken. Kärlet är 
6,2 tam högt; dess största yttre diameter är 8,'' tum; dess inre 
diameter vid mynniDgen 7,5 tum; bottnens yttre diameter 4,t tam. 
Det var fyldt med brända ben, bland hvilka lågo två små glas- 
ilumpari troligen af smälta perlor. Detta kärl var äfven omgifvet 
af ben, bvilket ej var fallet i de andra högarna. Under ocb ibland 
stenarna och kolen hittades dessntom helt nära det nyas nämnda 
kärlet bitar af ett finare lerkärl (b) med öra, och något längre 
mot vester ett ganska simpelt, mycket litet lerkärl (c) ntan öra 
eller »irater, hvilket är smalast vid midtcn och lika vidt upptill 
och nedtill. Det är afbildadt tig. 16 i hälften af verkliga storleken. 
Dess höjd är 1,2 tnm; yttre diameter vid midten 1,25 tnm; yttre 
diameter vid mynningen 1,5 tum och inre diameter 1,1 tam. 

Alla oUtkU buskrifna, i liöpranin vid Grcbv funna saker forvnraa no i 
Stiiteni Hist. Mugeum (N:o Ö164). 



Fig. J5b. £■ dtl K} jtnn 



• 



Fig. te. Liltt Itriärl, fanntl i hUgtJi II vid Greby. '/,. 

Alla högarna, ntom N.is 2 och 6, innehöllo således lerkärl 
fylda med brända ben; i en (N:o 3) funnos två sådana kärl, i 
bvar och en af de öfriga ett. De nio högarna iuneslöto iiiljakt- 
ligen tio grafvar, alla med lemningar af brända lik. Spår af 
obrilnda lik funnos icke i någon bög. 

Att dessa grafvar, och allteä ntan tvifvel hela grafTältet, iHr- 
skrifva sig frän jernäldern, visas af lerkärlens form och beskaffen- 
bet, af glaaperlorna och af benkammarna med jernnitar. De mänga 
lerkärlen af samma form som fig. 6 och 12 måste, efter allt hvad 
vi för närvarande veta, betraktas säsom bevis f^r att grafvarna 
tillhöra den äldre delen af jernäldern, troligen det fjerde århun- 
dradet efter Kristi födelse eller tiden deromkring; hvilket älven 
bestyrkes, bland annat, deraf att ett liknande grnffält nära Naf- 



20 OSCAR MONTELIUS. 

verstads kyrka i norra Bohuslän, som Holmberg undersökte år 
1840, visade sig tillhöra nämnda period/ 

Det förtjenar uppmärksamhet, att ingen af de elfva högarna 
innehöll spår af något vapen, utan endast prydnader (benkammar 
och glasperlor), hvilka följt den döde på bålet, samt sländtrissor. 
Ehuru detta icke får betraktas som bevis för, att alla de här be- 
grafna varit qvinnor, talar det dock starkt för, att man, säsom 
ofvan anmärkts, i graffältet vid Greby bör se den fredliga befolk- 
ningens hviloställe och icke, såsom traditionen vill, ett minne af 
blodiga strider med främmande vikingar. Det är ett drag gemen- 
samt för liknande grafvar från den äldre jernåldern både i Skan- 
dinavien och Tyskland, att man i dem ytterst sällan finner vapen, 
men deremot ofta prydnader. Sä var fallet med graftultet vid 
Nafverstad, hvilket i så många afseenden liknar det vid Greby; 
så har äfven varit fallet i en mängd andra grafvar från samma 
tid i Sverige.'- Om de grafvar från den äldre jernåldern i Norge, 
som innehållit brända ben nedlagda i ett lerkärl, anmärker också 
professor Rygh i sin afhandling "Om den jeldre Jernalder i Norge":' 
"Vapen synas vara mycket sällsynta i detta slags grafvar; der- 
emot hittas ofta spännen, fingerringar af guld, pcrlor af glas och 
bernsten, sländtrissor af sten, lera eller brons, kammar, knifblad, 
nycklar, o. s. v." Samma förhållande eger rum i Danmark och 
Tyskland. I sistnämnda land har bland annat ett stort graffält 
från denna tid vid Darzau i Hannover blifvit noggrant undersökt 
och beskrifvet. * Man fann der ej mindre än 350 lerkärl nedsatta 
i jorden (ej täckta af grafhögar), och i dessa kärl träffades utom 
de brända benen en mängd "spännen, söljor, bältebeslag, knifvar, 
nålar, perlor af bränd lera och glas, välluktande harz, kammar, 
sländtrissor, leksaker och andra små dylika föremål. Strängt taget 
fanns således intet enda manligt »eller krigiskt attribut: ingen 
sköld och intet svärd, hvarken spjut eller pil."^ Så är äfven för- 
hållandet å andra liknande graffält i Tyskland. 

Det toyle böra nämnas, å ena sidan att vapen äro mycket 
sällsynta äfven i sådana grafvar från den skandinaviska brons- 
ålderns senare del, som innehålla brända ben nedlagda i lerkärl, 



' Jfr "Runa", tredje häftet, 1843, sid. 55 och följande, samt pl. 2; 
och här nedan sid. 36 — 51. 

2 Se t. ex. "Sv. forns." (fyndbeskrifningen), N:is 266, 300, 304. 320 m. m. 

3 Införd i "Årböger for nordisk Oldkyndighed," 1869 (sid. 159). 

* Hostmann, "Der Urnenfriedhof bei Darzau in der ]*rovinz Hannover" 
(Braunschweig, 1874). 

* Anförda arbete, sid. 7. 



22 OSCAR MONTELIUS. 

funnit i grafvar, som innesluta lemningar af brända lik, antingen 
dessa lemningar varit nedlagda i lerkärl eller bronskärl eller de 
legat lösa uti en i jorden gräfd grop utan att vara samlade i nå- 
got förvaringsrum.^ I synnerhet om de brända benen förvarats i 
ett bronskärl, har man ofta i grafven funnit ett stundom ganska 
stort antal af andra kärl, både af brons, glas, bränd lera och 
trä. Såsom exempel härpå kan anföras en graf, som anträffats 
vid Öremölla i södra Skåne ; bredvid det stora bronskärl, i hvilket 
de i fint tyg och en ringbryuja insvepta benen lågo, stodo här 
en skopa med tillhörande sil af brons, två glasbägare och två ler- 
kärl. ' 

Detta bruk återfinnes ej i grafvarna från den senare delen af 
vår bronsålder, i hvilka man icke träffar andra kärl än det, hvari 
benen förvaras, och stundom ett deröfver stjelpt mindre kärl, 
hvilket tjenar som lock. Men det står uppenbarligen i samman- 
hang dermed, att man så ofta i grafvar från den äldre jernåldern, 
hvilka innehålla obrända lik, finner nedsatta ett eller par, stundom 
ett stort antal kärl af brons, — ofta härstammande från det ro- 
merska riket, — glas, bränd lera eller trä, någon gång af silfver, 
och ej sällan dryckeshorn.^ Detta från södra Europa härstam- 
mande bruk har utan tvifvel vunnit insteg i Norden till följd af 
det betydliga inflytande från det romerska riket, som man i så 
många afseenden spårar under vår äldre jernålder. 

Några af de kärl, som funnits i grafvar med obrända lik från 
denna tid, hafva innehållit ben af djur, antingeu lemningar från 
grafölet eller af födoämnen gifna åt den döde. Så var dock ej 
fallet i grafvarna vid Greby, der ej heller för öfrigt några djurben 
påträffades. 



Grafvar af sistnämnda slag, kända under namnet "Brandpletter," äro 
anträffade på fiere ställen i Norden. De mest bekanta äro de af 
amtmand Vedel undersökta på Bornholm. Se hans beskrifning öfver 
dem i "Årböger for nordisk Oldkyndighed" 1870 och 1872. 
"Månadsbladet" 1874, sid. 9 och följande; kärlen äro afbildade i 
"Sv. forns.- fig. 373, 376, 384 och 396. 

En märklig graf af detta slag upptäcktes for några år sedan vid 
Vallöby på Själland i Danmark. Oaktadt den ej innehöll mer än 
ett lik, fann man der: 2 silfverbägare, 6 romerska bronskärl, 2 par 
skopor med tillhörande silar, 1 romersk skål af bränd lera, 1 lerkärl 
af inhemskt arbete, 2 glasbägare och 1 dryckeshorn. Se Engelhardts 
beskrifning af fyndet i "Årböger for nordisk Oldkyndighed" 1873, 
sid. 285—320. Jfr äfven Engelhardts "Skeletgrave på Sjaeland og 
i det östlige Danmark" i samma ''Årböger," 1877, sid. 347 o. följ. 



FTND FrAk OREBY I TANUMS SOCKEN. 23 

De många i grafvarna vid Greby fanna lerkärlen af samma 

form som fig. 6, — med ett litet öra, utgående från det vidaste 

stället och slätande midt på den starkt inböjda, öfre hälften af 

kärlet, — äro af en i Norge ganska vanlig typ; Bohaslän hörde 

jo ock fordom till detta rike. I Norge äro nämligen många kärl 

ii{ denna typ fanna,' men i det öfriga Skandinavien förekomma 

^e, så vidt man hittills erfarit, mycket sällan- utom i Bohuslän' 

och i Medelpad,^ hvilket landskap äfven i andra afseenden under 

/brntiden rönt starkt inflytande från Norge, öfver Jemtland. Sär- 

skildt förtjenar nämnas, att lerkärl af denna typ ej äro kända 

ftr&n Gotland, på hvilken ö en mängd kärl af andra former från 

cl en äldre jernåldern äro funna. 

De tre ovanligt små lerkärl, som äro af bildade fig. 7, 13 
oeh 16, torde vara de första i sitt slag som äro kända trån Sve- 
x-ige. * I andra länder, såsom i Danmark ^ och Skotland, ' äro dy- 
l.mka små lerkärl funna, af hvilka åtminstone flertalet synes till- 
liimöra nngefUr samma tid som de från Greby. 

Äfven det i högen 3 funna lerkärlet med en i bottnen in- 
^ att glasbit torde vara det första från Sverige kända. Från Norge 
änner man tre, från England och Liineburg två. I ett af de 
orska, funnet i en grafhög vid Vemestad i Lyngdal prestegjeld, 
ro ej mindre än 11 glasbitar insatta, nämligen 1 i bottnen, 5 i 

* Nägra äro afbildade i "Arsberetning af Föreningen til norske For- 
tidsmindesmerkers Beväring* för 1870 pl. 2 fig. 12 (med en glasbit i 
bottnen), 1872 pl. 3 fig. 13, samt af Lorange i "Samlingen af 
norske Oldsager i Bergens Museum," sid. 52. 

^ Ett svart lerkärl af nästan samma form som vår fig. 6 är funnet 
nära Erska kyrka i Vestergötland (Statens Hist. Museum 4913); ett 
dylikt kärl, grått, med afvikande sirater, hittades i "Roeshög** vid 
Haromenhög i Skåne (Statens Hist. Museum 2791: 325; afbildadt i 
Bmzelii "Svenska fornlemningar, pl. 7 fig. 5). 
Denna form förekom äfven i grafvarna vid Nafverstad. 
Ett vid Harfs by i Medelpad funnet kärl af denna form är afbildadt 
fig. 392 i "Sv. forns." 

^ Ett äfven i Bohuslän funnet lerkärl, afbildadt i "Bohuslänska forn- 
saker" fig. 52 och i "Sv. forns." fig. 389, är visserligen ovanligt 
litet, men dock betydligt större än de tre i fråga varande. 

• "Ärböger for nordisk Oldkyndighed" 1870, sid. 38 (från Brandplet- 
terne på Bomholm). 

^ "Procccdings of the Societv of Antiquaries of Scotland," voL IX, sid. 
189. 

' "Arsberetning af Föreningen til norske Fortidsmindesmerkers Bevä- 
ring" för 1871, sid. 96; Lorange i "Christiania Videnskabernes Sel- 
skabs Forhandlinger," 1873 sid. 200; R. Smith, "Collectanea An- 
tiqva", IV sid. 159. 



4 



24 OSCAR M0NTELIU9. 

en horizontel rad rundt om vidaste stället och 5 i en rad högre 
upp.* Enligt meddelande af herr öfverkammarherren von Alten 
i Oldenburg har man dessutom för några månader sedan vid Wil- 
deshausen funnit ett lerkärl med fyra insatta glasbitar, af hvilka 
en sitter i bottnen och tre på sidan. I afseende på kärlet från 
Greby bör anmärkas, att det är af den nyss nämnda (or Norge 
egendomliga formen, hvarför det måste vara förfårdigadt i Norden, 
troligen i Bohuslän. Afven de tre i Norge funna äro utan tvifvel 
förfärdigade i landet. 

Om benkammar af samma slag som de i grafvarna vid Greby 
funna, se sid. 51 här nedan. 

Ehuru jag icke vågade röra de högar, på hvilka banta- 
stenar ännu stodo, af fruktan att ej kunna, med den ringa arbets- 
styrka, som stod mig till buds, åter resa de tunga hällarna, torde 
undersökningen dock kunna betraktas som ett bidrag till den ännu 
så föga utredda frågan om de nordiska bautastenarnas ålder. 



2. Fynd frän den äldre jernäldern. 

I bref af den 18 juli 1874 har herr länsman Hansson i Grebbe- 
stad lemnat mig följande redogörelse för ett kort derförul an- 
träffadt fynd, som synes vara förtjent af stor uppmärksamhet. 

"Vid gräfning för grundmur å en mig tillhörig tomt i Greby 
har jag bland sönderbränd sten funnit delar af åtminstone 12 
olika urnor, af hvilka en, s idt den ej haft en oval form, hållit 
20 å 21 tum i diameter, och af hvilka åtskilliga äro väl arbetade, 
äfvensom en massa kreatursben af häst, svin och får, hvilket allt 
af mig tillvaratagits. Alla ben, som innehållit merg, äro sönder- 
slagna''. 

"För att lemna upplysning om stället, hvarest gräfningen 
skett, har jag från Greby karta aftecknat Grebbestad med der- 
ifrån ledande vägar (fig. 17). A denna teckning utmärker: 

1 det ställe der jag verkstält gräfning; 

2 det ställe der graffältet är beläget; 

3 Falkerödstjernet; och 

4 Brattåstjernet". 

* Afbildadt i anförda "Årsberetning" 1871, pl. 2 fig. 7. 



FYND FRÄN GRBBY I TANUMS SOCKEN. 



25 



"Då den af mig verkstälda gräfniDgen företagits i en gammal 

5ker, var det ingenting som antydde tillvaron af några fornminnen". 

Sommaren 1875 öfverlemnade länsman Hansson som gåfva 

Zill Statens Historiska Museum följande till detta fynd hörande 

/oremål :^ 

a) Hälfteif af en benkam af den under den äldre jernåldern 
nliga, nästan halfrunda formen, prydd med zigzagsirater och 
å kretsar med en punkt i midten. Kammen är gjord af ett 
^a stycke, ej sammansatt af flere skifvor. Två tänder äro nä- 
n hela; de öfriga äro mer eller mindre afbrutna. Å fig. 18 
ar den skuggade delen, i två tredjedelar af verkliga storleken, 
ad som finnes qvar af kammen. 




Fig. 17. Karta öfcer Greby. 



b) En bit af ett ganska tunt lerkärl med ett öra, som når 
Xapp till öfverkanten. Afbildad fig. 19 i hälften af verkliga stor- 
leken. Örat är kort, bredt och prydt med fördjupade räta linier. 
Sådana linier ses ock å kärlet nedanför örat, äfvensom intryck i 
^ere rader öfver hvarandra. Färgen är svartgrå och massan 

ganska fin. 

c) En bit af ett ganska tunt lerkärl^ afbildad fig. 20 i hälften 
^f verkliga storleken. Af ett öra, som slutat ungefär 0,8 tum 
nedom öfverkanten, synes ett obetydligt spår. Färgen är svartgrå 
och massan ganska fin. 

^ * Afven i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg finnas några 
till fyndet hörande bitar af lerkärl. 



36 OSCAK UONTELIOS. 

d) En bit af ett ganska tnnt lerkärl, afbildad fig. 21 i hälften 
af verkliga storleken. Nu synes väl intet spår af nägot öra, men 
ett sådant kan naturligtvis iiafva funnits annorstädes ä kärlet. 
Ofverkaiiten är utb5jd och nedre delen af den bevarade biten är 
biljd inät. Vid nedre kanten af biten ses fem nedåtgående fcir- 
djupningar, upptill afrundade; den niellcrsta är bred, de två å 
bvarje sida derom äro smala. Färgen är svartgrå och massan 
ganska fin. 

e) Ett större stycke, mer Un en tredjedel, af ett ganska tant 
lerkärl, ä hvilkct nu ej synes spår af något öra, ehuru sådant 
kunnnt finnas. Eudast nedre delen finnes qvar, den öfre saknas. 
OfvanfUr den vidaste delen af kärlet gå enkla, temligeu breda, 
grunda linier rundtorn; andra sirater äro ej synliga. Färgen är 
svartgrå och massan ganska fin. 




Flg. 18. Binkam. nu oju ti änd g, tedd f n n f n oc från Laaltn Grtiy. '/,. 

f) En liten bit af ett tunt lerkärl, med ett kort, jemn- 
bredt, ganska utstående öra, hvilket synes bafva suttit så som å 
fig. 6 a här ofvan. Kärlet har varit prydt med enkla liniesirater. 
Färgen är svartgrå ocb massan ganska fin. 

g) Några smärre, obetydliga bitar af dylika tunna lerkärl. 

b) Två nu hopsatta bitar af ett stort, ganska tjockt lerkärl 
med ett långt, tjockt öra, afbildade tig. 23 i hälften af verkliga 
storleken. Längs efter Örat, som når upp till öfverkanten, gå tre 
breda, grunda refflor. Inga sirater. Färgen är svartgrå och 
massan ganska grof. 

i) En liten bit af ett ganska tjockt lerkärl, med öfrerdelen 
af ett öra, som når upp till öfverkanten och der bilder en plan 
Sfveryta. Inga sirater. Likt fig. 12 här ofvan. Färgen är srart- 
gr& och massan ganska grof. 



PTND FbAN ORBBT 1 

k) En liten bit af kanten till ett tjockt lerkärl, med intryck sJU 
som & fig. 15 h bär ofvan. Böjningen är sä obetydlig, att kärlet måste 
bafva varit ganska stort. Färgen är mörkgrå och massan ganska 
grof. 

I) En bit af ett tjockt lerkärl, med intryck i en rad, möjligen 
gjorda med spetsen af ett fioger. Färgen är svartgrå ocb massan 
ganaka grof. 

m) Tre ganska tjocka bitar af ett (el)er flere) leriärl. En 
af dessa bitar är afbildad fig. 22 i hälften af verkliga storleken. 
Ttan är betäckt med skarpkantade åsar, lOpande mer eller min- 
dre parallelt med hvarandra. Böjningen är så obetydlig, att kär- 
let måste hafva varit ganska stort. Färgen är pä utsidan gal- 
brnn, men pä insidan svart; massan ganska grof. 





Bit af ett lunl lerkärl. Grtby. '/,. Fig. 20. Bit af ell tunt terhårl. 

Greby. '/i- 



n) Några bitar af stora, tjocka lerkärl ntan sirater. Färgen 
ä utsidan är gnlbrun; ett par bitar äro äfven på insidan galbrana, 
■nen de andra svarta. Massan grof. 

o) Åtskilliga djurben, alla obrända. Enligt benäget medde- 
lande af herr doktor Hj. Stolpe äro dessa ben af nötkreatur (oxe 
eller ko), svin ocb fdr eller get; äfven finnes ett ben af garfo- 
geln.* Några ben af bäst förekomma deremot ej bland de till 
mnseet insända. 

Allt i Statens HUt. Museum, N:o 5567. 



Det insändn benet är ett coracoideum sinistrum nf en fuUruxen gor- 
fogei eller Geirfugl {Ålca impennia Lin). Fyndet ar af synnerligen 
■tort intresse, emedan lemoingHr af denna egendomliga fogel förut 
inom SkfindinBvien blott anträOats i KjökkenmöddingaTna nå Meil- 



28 



09CAK UONTEI.IU! 



Det vore mycket önskvärdt, ojn en noggrann iiDdergökning 
knnde förclagns ä det ställe, der detta lynd antrUffata, på det att 
man, om iiifljHgt, måtte få ntredda åtskilliga för fyndets riktiga 
bedömande nfidiga frågor, åt hvilkn niitiirUgen vid den tillfdllign 





grilfningen ej tillbörlig uppmärkeamlict kunde egnas. Sä vidt vi 
nu konna ue, föreligger ej ett graffynd, utan det synes, som om 
man har pätriSflTat ett ställe, <ler bostäder en gång funnits, af 



gärd i Jylland och Havet 
hvilka tiaii i ea aennre t 
viena kuster, hafva visat 
mera med full säkerhet t 
ligen nitgoii liten kolnni 



Ijiellaml. Ett par uppgifter, enligt 
e nnträfTnts lefvande vid Skatidinn- 
i otillfurlitligii, och fogela kan nu- 
ra utdöd i Europa, såvida ej möj- 
I Liieka på de yttersta 



I utanför S.-V, Island. Sista pSngen fogeln med siikerhet träf- 
fats Iffvande pfi Island, der lian fordom varit allmän pä flere skiir 
ntantor sydkanten, iir emellertid år 1844. För öfrigt har hnn fun- 
nits vid Färöarna (ej senare än 1832) ocli i början af värt århun- 
drade vid de vestligaste skotska amäöarna. 1 stor miingd förtkom 
fogeln pä 1500- och en del af ICOO-tslen på den amerikanska sidan 
af Atlanten, förnämligast pä nflgra smS öar Öster och söder om Kew- 
Foundland, men är numera sedan länge utrotad äfven der. På 
Grönland är han ej med visshet funnen. Han är, eller rättare var, 
således ingen egentligen arktisk fogel. Orsaken till liaua utdöende 
är utan tvifvcl att i främsta rummet söka i det utrotningskrig, som, 
enligt hvad fynden i Kjökkcnmöddiugarna visa, pågätt sedan kanske 
4000 är mot den genom sin fullkomliga oförmåga att flyga lätt ät- 
komliga fogeln, och rann bar hittills antagit, ati Lan redan under 
denna aflägsna tidpunkt skulle utrotats i södra Skandinavien. Att 
han emellertid ätminstone iinnu lor omkring 1500 år sedan lefvat 
qvnr i Skagerack, är den vigtiga upplysning till fogelns historia, som 
fyndet vid Greby lemnar. Ett par svngn märken efter skarpt ska- 



FVNl» VbXs GKEBY i TANUM9 SOCKEN. 29 

bvilka dock iia kanske ej mer återstå än de sönderslagua kärl 
«ch de djnrbeo, som legat kringkaBtade ati eller omkring stu- 
gorna. De "stJnderbrända stenar", som i länsman Hanssons bref 
omtalas, bafva måhända bort till eldstäderna. 

Kammen ocb lerkärlsbitarna visa, att fyndet förskrifver sig 
/■fån den Uidre jernäldern eller från ungefär samma tid som det 




/Ij. 23. Bil af ttt tjocii Urlärl. 



:h från lidan. Grthy. '/,. 



ofvan beskrifna grafialtel, bvilket ligger ej länf;t från det ställe, 
der det nn omtalade fyndet antriiffats. Det är således möjligt, 
att dä, såsom nu, bostäderna legat på sistnämndii ställe, oeh alt 
de bott bär, hvilkas qvarlelVor anlräfTuts i graffältets bogar. 

Om benkammar al' det slag som den här anträffade, se bär 
nedan sid. 51. 

rande inatniment K lieiii^ls yltrc knut nngirvn vidnrc, ntt fågeln vid 
denna tid sannolikt nnviiDilea lill röiln. 

Fogelns nu lefvaude iiiinnnate slagttng är Tordmulun (/l/cn Toriia 
Lin.). Jfr vidare: Steenstrup. "El Hidrag til Geirfuglens Natur- 
hiatorie..." i "Videnskabelige Meddclelser Tra den naturHstoriske För- 
ening i Kjebenhavn", 1855, sid. 33—116. Hj. Slolpt. 



Bohnslänska fornsaker från hednatiden, 

bcskrifna af OSCAR MONTELIUS. 



IIL Bnllarens härad. 

330. I Bnllarens härad äro på olika, icke närmare angifna 
ställen funna: 

a) En stenyxa med skafthål, svart, väl slipad. Hel. Af vanlig 
form, men den sneda eggen mycket bredare än öfre delen. Längd 
4,i tam. Bredd vid eggen 1,7 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 2 5 5. 

b) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form, men illa ar- 
betad. De breda sidorna plana. Längd 4,9 tam. 

Statens Hist. Museum 1270: 2 56. 

c) En båtformig stenhammare^ af samma slag som fig. 96 i "Sv. 
forns.", men mycket skadad både vid banen och eggen. Någon 
utvidgning finnes åtminstone icke numera vid banen. En föga 
upphöjd ring omkring skafthålet. Inga upphöjda ränder. Smala, 
men tydliga, smalsidor. Längd nu 4,6 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 2 73. 
Denna i de flesta delar af södra och mellersta Sverige van- 
liga form är i Bohuslän ganska sällsynt. Afven i Norge före- 
kommer den jemförelsevis vida mindre allmänt än i Sverige. 

9. Nafverstads socken. 

331. I Nafverstads socken äro på olika, ej närmare angifna 
ställen funna : 

a) En ''flintknif (dolk eller spjutspets). 

Skänkt af O. Em. Håkansson till Uddevalla Museum, enligt 
gåfvoförteckningen för är 1864. 

b) En spjutspets af flinta, lancettformig, hel. Längd 4,3 tum ; 

bredd 1,1 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: lli. 



BCLLABKNS I 



FAFVBRSTADS ! 



31 



c) Ed spjutspets af flinta, bredt lancettformig ; bakre delen 
{/ock, illa slagen. Längd 3,2 tnm; bredd 1 tnm. 

Stateni Hiat. Museum 1270; 119, 

d) En pilspets af flinta, trekantig (af samma typ som fig. 12 
I sid. 18 här ofran och fig. 65 i "Sv. forns.")- 

Göteborf;» Museum 695 (hade Torr N:o A. b. 16)i skäukt 
■f br Drougge. 

e) Ett halfmdnformigt flintverktyg, med inåt bOjd egg. 

SUteo* Hist. Museum 1270: 179. 



fig, 130. lleeia af ttta. 




O Ett halfmdnformigt fliniverktyg, ganska tjockt; ena ändan 
afslagen. GlattnOtt vid den nägot litet inåtbUjda eggen. Längd 
na 2,7 tam. Största bredd 1,05 tum. 

Stntem Hist. Museum 1370: isb. 

g) Ed hacka af grönsten, afbildad fig. 130 i bälften af verk- 
liga storleken. Skafttiälct går genom de breda sidorna, vinkelrätt 
mot eggen. Bom redan i forntiden blifvit skadad. Ytan mycket 



32 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKEK FrXn HEDNATIDEN. 

vittrad. Längd 5,6 tam; största bredd 2,45 tum; största tjockl 
1,4 tnm. • 

Statens Hist. Museum 1270: 80 1. 

h) En stenyxa med skafthål, hel; afrundad bane ocb rätvir 
ligt fyrsidig genomskärning; alla sidorna nästan plana; något i 
svängd både vid eggen och banen. Har V4irit mycket väl slip^ 
men ytan är nu delvis vittrad. Längd 5,7 tum. 
Statens Hist. Museum 1270: 22 5. 

i) En stenyxa med skafthål, hel, nästan af vanlig form, m 

något böjd och mycket bredare vid eggen än vid öfre deh 

Längd 4,8 tum; bredd vid eggen 1,8 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 243. 

k) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Alla fy 

sidorna nästan plana. Längd 4,7 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 2 5 7. 

1) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 3,5 tu 

Statens Hist. Museum 1270: 2 7 2. 

m) En stor vacker stenyxa med skafthål, hel, af vanlig fon 

lik fig. 8 här ofvan sid. 16 och fig. 35 i "Sv. forns." Längd \ 

tum. 

Göteborgs Museum 102 (hade förr N:o A. i. 2); skänkt 
prosten Landberg. 

n) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Läi 

6,6 tum. 

Göteborgs Museum 105 (hade förr N:o A. i. 6). 

o) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längf 

tum. 

Göteborgs Museum 108 (hade förr N:o A. i. 8). 

p) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 

Göteborgs Museum 113 (hade förr N:o A. i. 11). 

q) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Lä? 

tum. 

Göteborgs Museum 121 (hade förr N:o A. i. 19). 

r) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. 

Cederstr. saml. 2361. 

s) En "stor sienyxa'\ utan tvifvel med skafthål. 

Skänkt af målaren G. Frykman till Uddevalla Mus 
gåfvoförteckningen för år 1864. 

t) "En hängprydnad af sten, genomborrad, liknar 

i miniatyr". (Från senare tid?) 

Cederstr. saml. 2983. 



I 




BULLARKN3 HÄRAD. NAFVERSTADS SOCKEN. 33 

S82. Vid Amundröd har man vid olika tillfällen i en åker 
fannit: 

a) Ett halfmånformigt verktyg af grå fiinta. 

Cederstr. saml. 2809. 

b) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. 

Cederstr. saml. 781. 

c) En stenyxa med skaftfaål. "Fannen i jorden'\ 

Cederstr. saml. 2692. 

d) Ett stycke af en sönderslagen stenyxa^ som haft skafthål. 

Cederstr. saml. 2506. 

S33. Vid Amundröd är dessutom funnen i jorden: 
En liten mejsel eller yxa utan hål af svart skiffer^ slipad, 
^åt afsmalnande. 

Cederstr. saml. 2923. - 

334. På Apelröd hittades år 1839: 

En vacker yxa af flinta med plana smalsidor, men uppåt mera 

Smalnande än vanligt. Bredsidorna kullriga. Eggen bågformigt 

ndad. Längd 5,2 tum. Bredd vid eggen 2,1 tum; vid öfre än- 

D 0,9 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 37; tillhörde förut A. E. Holm- 
bergs första samling. I den af Holmberg egenhändigt skrifna 
forteckningen öfver denna samling uppgifves yxan vara "funnen 
på Apelröd i Bullarens härad"; men på Topografiska Corpsens 
kartor finnes något ställe med detta namn hvarken i Nafverstads 
eller Mo socken. 

Denna yxa står i afseende på formen emellan fig. 2 och 8 i 

in afhandling om "De svenska flintyxornas olika typer''; ^ sådana 

or äro jemft^relsevis sällsynta, i synnerhet i landskapen norr 

Skåne. 



335. På Buane egor, nära riksgränsen, har man fbr flere år 
^edan funnit: 

a) En stor brynsten af rödbrunaktig qvartsit, hvilken är nästan 
^iksidigt fyrsidig, men som varit så mycket begagnad på alla fyra 
wdorna, att midten är mycket smalare än ändarna. Den hör så- 
ledes till samma slag som fig. 5 i "Sv. forns.", men har endast 
^yra slipytor. Hel. Längd 10,2 tum; bredd och tjocklek 2,4 — 2 tum. 

Kristiania Universitets Samling af nordiske Oldsager, N:o 3224. 

b) En liknande brynsten^ som förkommit. 

■ • 

' Införd i ''Tidskrift for antropologi och kulturhistoria", band 1, n:r 3. 

Bidr, till Göt. o. Bok, låns kiåt. 5. 3 




34 MONTELITJS. BOHUSLÄNSKA F0RN8AKER FKAA ^..^. 

386. Vid Ellelin har man "i en förat ej nppbrukad åker'' 
funnit nära h varandra: 

a) En skedformig skrapa af flinta. 

Cederstr. saml. 941. 

b) En "flintborf"'. 

Cederstr. saml. 942. 

c) Fyra flintspdner. 

Alla i Cederstr. saml., 940. 

d) En bit af en flinthärna. 

Cederstr. saml. 943. 

e) En bit af ett stenredskap. 

Cederstr. saml. 939. 

337. Vid Ellelin bar man dessutom, möjligen i samma åker, 
funnit "i jorden": 

Ett stycke af en yxa af sten (ej flinta) utan skaftfaål. 
Cederstr. saml. 3079. 

338. Å Fagerhults egor har man vid en nyodling hittat: 

En större brynsten, fyrsidig, men ena kanten är afsknren; 

denna kant och tre af bredsidorna äro begagnade till slipning. 

Ej smalare vid midten än vid ändarna. Längd 11,7 tum; bredd 

3,7 tum; tjocklek 3,3 tum. 

Göteborgs Museum 1516; skänkt år 1876 af landshöfdiDgen 
grefve Ehrensvärd. 

339. Å Hofsäters gästgifvaregårds egor hittades år 1874, 
möjligen tillsammans: 

a) Ett halfmånformigt flintverktyg, närmast likt fig. 74 i "Sv. 
forns." Längd 4 tum. 

b) En flintspdn (knif), 1,5 tum lång. 

Båda i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

340. Vid Hofsäter har man dessutom funnit: 
En flintdolk med fyrkantigt, jemnbredt fäste. 

Cederstr. saml. 778. 

341. Vid Håltane har man funnit: 

En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 3,8 t 

Uddevalla Museum (upptagen under N:o 29 å sid. 9 i de 
1869 tryckta katalogen.) 



BULLARENS HÄRAD. NAFVERSTADS SOCKEN. 35 

« 

342. Omkring en Qerdedels mil norr om Långevall hittades 
år 1874, vid lågt vatten i Ballaresjön, på en landtunga å sjöns 
Festra sida: 

En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form, men illa gjord 

oob skadad. Längd 3,7 tum. 

Göteborgs Museum 1517; skänkt år 1876 af landshöfdiDgen 
grefve Ehrensvärd. 

343. Om ett på Muslands egor anträfiadt fynd meddelar A. 
Holmberg i den af Rich. Dybeck utgifna tidskriften "Runa" 

CX^M3, tredje häftet, sid. 58) följande: 

"Uti en till hemmanet Musland hörande hästhage finnes en 

Yre samling ättehögar, alla runda, hvilkas ålder, att döma af 

i dem gjorda fynd af jern, icke kan vara så hög som de vid 

fverstads kyrka belägnas (se nästa fynd). Folksagan ut- 

^r här platsen för ett fältslag och styrkes i sin utsago af den 

ständighet, att dessa griftkullar äro med synbar hast ihopförda 

sakna både innanrösen och askvårdar, ja äfven urnor. En 

^k askbädd, i hvilken ligga en mängd bensmulor' och några 

Tostade jernbitar, är det enda som uti dem påträffas. Blott i 

^ största af dessa högar fanns en urna af täljsten, hvilken varit 

^^edd med öron af jern, och som var hvälfd öfver en askhög 

^ ^%t belägen icke på högens botten utan i dess midt. Jag anser 

^^nna urna hafva varit ett kokkäril eller något annat hnsgeråd, 

m i hast blifvit tillgripet och begagnadt på sätt omförmäldt är. 

^g0^t)n förvaras i min samling af fornsaker". I en not tillägger 

^^olmberg: "Denna art af urnor — om de böra så benämnas — 

^^^o högst sällsynta, och lärer, enligt en trovärdig persons intyg, 

de danska museerna icke någon sådan finnas. Tvenne alldeles 

^^ylika äro funna i Skee socken af Vette härad, och båda dessa 

^todo, i likhet med den som fanns vid Musland, stjelpta öfver 

^^enmassan. Den ena af dessa stenurnor fanns i en ättehög på 

^^ården Skärje och nyttjades ett års tid af en målare till olj- 

^:okning, till dess den inköptes af danske arkseologen herr can- 

^lidat Worsaae, som förlidne sommar gjorde en resa genom dessa 

frakter". Sistnämnda täljstensgryta är utan tvifvel densamma som 

^r omtalad här ofvan under fynd N:o 75. 

Den vid Musland funna täljstensgrytan, lik fig. 72 här ofvan, 
r afbildad i "Runa" pl. 2 fig. 18, i en niondedel af verkliga stor- 
leken. Nedre delen af båda jernöronen finnes ännu qvar. Gry- 
^%ans inre diameter vid mynningen är 7,2 tum; höjden 4,2 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 461. 




36 MOKTELIDS. flOHUaLANSKA FOKNSAKER FRAH UEDNATIDEN. 

Epligt anteckning i Holmbergs hanilskrifna katalog öfrer den 
samling, som han 1846 sålde till Statens Hist. Museum, och med 
bvilken samling grytan följde, rar denna "vid upptagandet bränd 
och Botig i bottnen". 

344. I "Rnna", tredje baftet (1843), sid. 55—58, redogör A. 
E. Holmberg på följande sätt för en af honom företagen under- 
sökning k ett graSält mellan Nafverstads kyrka ocb Östads gäst- 
gifvaregärd ; 




Fig. 131. BtOTl Itrkdrl. /imnet i n gra/Jiåg nära Hafeertladt kgrka. Omtr. '/,. 

"Norr om Nafverstads kyrka, på den ljunghed som sträcker 
sig mot Östad gästgifvaregård, finnas kringströdda 70, dels ruada, 
dels aflånga ättehögar, hvilka äro i saknad af alla rårdprydnader. 
Af de förra utmärka sig isynnerhet tvenne: "Kongs- och Drott- 
ninghögarne", hvarderä med en omkrets af 180 fot och lodrät 
höjd af 12 fot. Af de senare äga de flesta från 30 till 60 fots 
längd, 10 till 15 fots bredd och 2 till 5 fots höjd. — Traditionen 
förmäler, att i fordna dagar en mängd skottar, efter att hafra 
landstigit vid Grebystad i Tanum socken, företagit ett plundrings- 
täg npp åt Bnllaren och här blifvit nederlagde af ortens småkonoD- 
gar, samt jordade i dessa högar. Resultaten af gjorda under- 
sökningar leda dock till den förmodan, att här snarare bör sökas 
en vanlig begrafningsplats, än en valplats — kanske båda dera". ' 

' Se hnr ofvan sid. 4 och 5. 



BUt-LARBNS UÄKAI), NAFVERSTADS SOCKCN. 37 

"Vid undereökniDgen af de aflånga ättehögarDa, observerade 
jag följande": 

"l:o) AU dessa btSgar voro bildade af omeorgsfnllt hopfogade 
sltnrösen, bvilka npptogo hälften till tre Qerdedelar af högarnes 
längd ocb lika mycket af bredden. Fyllnadcn bestod af sand ocb 
brit lera samt öfrerst af ett tjockt lager af matjord. Blott en enda 
ukoade rös". 

"2:o) Under roset var alltid ntbredt ett asklager af skiljaktig 
t/ocklek, blandadt med bensmulor och etnndom med förrittrade 
stycken af s. k. kopparblandninff" (brons). 

"3:o) Någon ensam urna fanns aldrig, ntan alltid tvenne till- 
.»£i.miiian8 — en större, illa arbetad, af obränd lera ocb i saknad 
a».f såTäl öroD som prydnader (se fig. 131); en mindre af bränd 
I^ra, omeorgsfnllt arbetad, försedd med ett öra och med inritade 




;yr7dnader af rät- ocb krok-linier, samt pnnkter (se fig. 132). 
TlfDoma af det senare slaget ägde en så fnilkomlig likhet med 
liTarandra, såväl till form som storlek, att man skulle knnna tro 
dem vara förfärdigade af samma band. De skiljde sig blott genom 
nägoD olikhet t afseende å de på dem anbragta ornamenter". 

"4:o) Urnorna saknade i allmänhet betäckning och innebOllo 
en sammanpackad, fast massa af brända ben, hvilka bcDlemningar 
tydligen utvisade, att de tillbUrt personer af olika åldrar. Ben — 
enligt en läkares ntsago — tillhöriga individer af 10 till 12 är 
voro icke sällsynta. Anmärktes ock, att de större nrnorna voro 
ända till brädden — de mindre blott till hälften — fyllda med 
detta ämne". 

"De lemningar af metallarbeten, som i dessa högar förekommo, 
fannos aldrig nti, ntan bredvid eller änder urnorna". 



38 H0NTELIU9. BOHUSLÄNSKA FOKNSAKBK FRÅN HBDNATIUEN. 

"Sedan innanrdset uti en välformad, oval hdg med mycken 
varsamhet blifvit aMckt, fanns detta bilda en menniskofignr, lig- 
gande med hnfvudet mot nordoet (se fig- 17 å pl. S i anfOrda 
häfte af "Runa"). Bröstets största upphöjning öfversteg jordytan 
och bildade en ätthUII. Under den stora klnmpformiga sten, hvil- 
ken betecknade bildens hnfvnd, fSrmärktes i den nnderliggande 
askbädden en grön rand af 3 tums bredd och en tots längd, med 
några behållna bitar af vanlig s. k. kopparblandning. Troligen 
var denna en Icmning efter ett vapen". 

"I bildens lijerta stodo tvänne urnor, den ena vanlig (såsom 
tig. 132), fylld med ben, den andra (afbildad fig. 133) liten, prydd 
med i rader gående pankter och innehållande endast fä fragmenter 
af en hufvndskål, jemte en armpipa. (Hnfvndet och armen: tan- 
kens och handlingens organer). Ett rös, sä lagdt som detta, ägde 
ock en annan aflång hög". 




Fig. 134. Ltrtärl. faanti i ra grn/hOg nåra Safiiiritadi kyrka. 



"En dylik bög gör ett andantag från de ofvan nppgifna all- 
männa iakttagelserna om dessa grafvar. Den saknade både rös 
och askvårdar och förvarade i sin norra ända två urnor, sädana 
som tigg. 131 och 132 ocb i sin södra tre urnor, af hvilka en, 
som stod nnder de andra, var illa arbetad och täckt med en sten- 
flis. Bredvid denna urna lägo förrostade jernstijchen, hvilka tyckes 
hafva åtgjort en krökt dolk eller knif, hvartill slates af den be- 
hållna spetsen, äfvensom det krnmma mel lanstycket. Uti den ena 
af de tvenne urnor, hvilka stodo ofvanpä den sistnämnda, var en 
mindre urna (tig. 134) inträngd på det sätt, att dess botten vette 
uppåt, och befanns denna alldeles tom, men ägde inati på bottnen 
en svart anlöpning. Att något varit uti denna urna fbrvaradt är 
utom allt tvifvel; sannolikt någon köttig, obräud del af liket — 
kanske Igertat". 



BULLAHENS IIAHAD. NAFVERSTAD!! SOCKEN. 



"Uti tveone grafhtigar saknades nrnor, men beDinitssorntie furm 

ådagalade, att de varit ioneslatoa nti dylika af träd eller aoDSt 

ämne, bvilket i jorden ftimttrat, utan att lemoa annat spår efter 

Big. Ofranpå dessa bensanilingar lågo trekantiga rimsor af ett 

svart, löst ämne, bvilket lagdt pä koleld, eller antändt — då det 

brinner med klar tiga — sprider en stark väUnkt. Otvifvelaktigt 

Sr detta harte en oförbränd ÖfverJefva af å bålet kastadt rOkverk, 

ehara vi ^, mig vetterligt, i vår» nrkunder tinna stöd för anta- 

^ndet, att dylikt nyttjades vid likens förbrännande. Man bar 

ansett detta ämne vara ett hartzkitt, begagnadt till stenvapnens 

yästaode i deras skaft — en förmodan, bvars origtigbet insee deraf, 

.^-tt den grift, nti bvilken detta anträfTades, alldeles icke kan bafva 

^jBlbört nrinnevänaroe, äfveusom — detta oafsedt — deraf, att i 



Fig. 135. Ltrkdrt, fuaatl i *b gra/hög ådra Nnfetritadt tyrtn. '/,. 

^^en grafbäg, der ifrågavarande ämne fanns, något verktyg af sten 
^^ller metall, till hvilkets filstande rid sitt skaft det skulle varit 
-^mTändt, icke knnde upptäckas. Dylik rttkelse träffades äfven ati 
^n rnod ättekulle, men tycktes vara af ett finare slag. Qvantiteten 
Tar högst ringa. Allt det lanna ägde samma trekantiga form, 
nppbOjda ränder på två, och ojemn urgröpning å den tredje sidan, 
samt tycktes hafva efter tillverkningen blifvit gjutet i en, nti ett 
trädstycke atsknren, vinklig ränna". 

"Uti en annan, likaledes aflång, griftbög träffades ofvan i 
ritset en mindre spjutspets af jern (afbildad fig. 8 & anfbrda plancb 
i "Rnna"), måfaända ditkommen i sednare tider, samt på bottnen 
t askrärden fragmenter af ett kopparspiinne, bvilka, hopsatta, visa 
Gg. 139, äfvensom ett annat, till obcstämdt bruk (fig. 137)". 



40 MONTELii/a. bouuslXnska fornsakek fbAn hednatiden. 

"1 de runda grafknlkrne, till bvilkas beskrifniog jag na öf- 
vergår, funnos, liksaom uti de afläuga, nästan alltid tvenne urnor 
tillsammans, sädane som tigg. 131 och 132". 

"Den orubbade delen af ofvannämnda Drottninghögens ovan- 
ligt stora innanröse, var starkt och vUI hopfogad och skyddade 
en rymlig, från fyllning af mnll alldeles fri, ashvård, hvilken fitr- 
medelst en tunn bälla var afdelad uti tvenne rum. Två urnor 
(lika tig. 131 och 132) stodo uti det ena af dessa rum, men deras 
innebäll var af t^ga märkvärdighet, då man undantager en väl- 
formad, fyllig menniskotand af vanlig storlek, samt ett par väl 
gjorda spikar af koppar. Uti askvårdens inre rum anträffades 
först en utmärkt vacker grafurna med fyra öron {fig. 135), hvil- 
ken icke, såsom vanligt, stod, ntan var stjelpt öfvcr en benmassa. 




Fis. I.W. Urkarl. /"»n-l i en yrnfliåg nnro .\,<fBtF,ladi Lyrka. •/, 



Bredvid denna stod en annan — sådan som fig, 131 ~ bvilkcn, 
till ett slags betäckning öfver sitt innehåll, hade en sHndrig urna, 
fOrsedd med inpressade, icke inritade, prydnader (fig. 136) och 
bestående af ett hvitgrätt, starkt glittrande, fast ämne. Den måste 
redan söndrig blifvit ditsatt, emedan de felande bitarna hvarken 
fnnnos i den andra urnan, eller i den från fyllning fria askvården. 
Vid förbränningen af de lik, hvilkas qvarlefvor här funnos för- 
varade, hade elden varit så stark, att den af sanden och askan 
bildat en glasartad massa, uti hvilken små benskärfvor voro inne- 
slutna, jemte några få silfverkorn af sparfhagels storlek och form 
— sannolikt droppar af ett försmäldt smycke. Dessutom på- 
träffades stycken af en benkam, med afbrutna tänder, uti hvilken 
qvarsatto tvenne små nitade kopparnaglar.' Dessa naglar, tillika 

' Om dessa bitar af en kam, le här nedan sid. 51. 



42 M0NTELIU8. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

af verkliga storleken, återgifvet fig. 131, efter fig. 1 å pl. 2 i 
Holmbergs ofvan anförda afhandling i "Runa". 
Statens Hist. Museum 1270: 46 7. 

b) Ett lerJcärl, funnet jemte bronsspännet fig. 138 och bitar af 
en benkam, samt afbildadt fig. 132 i en tredjedel af verkliga stor- 
leken. Det är förut aftecknadt fig. 2 å anförda planch i "Runa" och 
fig. 31 å pl. IX i H. Stråles "Grafkärl funna i svensk jord" (Stock- 
holm 1873). Det beskrifves på följande sätt af sistnämnde sak- 
kunnige författare (å sid. 145 och 146): "Det är endast ett fragment, 
eller ej fullt hälften af ett grafkärl, som, tillverkadt af en ganska 
väl bearbetad lera, måhända blifvit både drejadt och svarfvadt. 
Kärlet har en vacker röd färg, ehuru bränningen icke synes hafva 
varit särdeles stark. Inga sand- eller glimmerkorn förekomma 
uti massan, som har ett jemnt och vårdadt utseende. Afven örat 
är väl formadt och fastsatt. Måtten äro: höjd 10,5 centimeter (3,6 
tum); diameter vid mynningen 10 cm.; diameter på lifvet 12,5 
cm.; diameter uti botten, nästan rund, 6,5 cm.; massans tjocklek 
0,5 cm.; örats utsprång 2,5 cm." 

Statens Hist. Museum 1270: 4 6 9. 

c) Ett lerkärl^ afbildadt här fig. 133 i hälften af verkliga stor- 
leken. Detta kärl, som är funnet i den aflånga hög, hvars sten- 
röse ses fig. 17 å pl. 2 i Holmbergs ofvan anförda afhandling i 
"Runa", är äfven återgifvet fig. 3 å samma planch i "Runa", och 
fig. 27 å planch IX i Stråles "Grafkärl funna i svensk jord", 
samt beskrifves på följande sätt i sistnämnda arbete (sid. 143 
och 144): "Det är mycket skadadt uti den öfre kanten, hvarige- 
nom dess ursprungliga höjd och utseende icke kunna bestämmas. 
Kärlet synes vara tillverkadt på fri hand, ehuru sedermera väl 
putsadt och atjemnadt. Leran är fin och väl arbetad, bränningen 
ofullständig och färgen ljusgrå utom i botten, der kärlet till följd 
af en starkare eld antagit en ljusröd färg. Uti massan synes en 
mängd små glimmerkorn, men för öfrigt hvarken kalk eller småsten. 
Ornamenterna äro, hvart för sig, intryckta med ett trubbigt och 
trekantigt verktyg. Måtten äro: höjd, återstående, 8 centimeter 
(2,7 tum); diameter vid mynningen 5,5 cm.; diameter på lifvet 9 
cm.; diameter uti botten, nästan rund, 4,5 cm.; massans tjocklek 
0,3 cm." 

Statens Hist. Museum 1270: 466. 

d) Ett lerkärl, afbildadt här fig. 134 i hälften af verkliga stor- 
leken. Det är förut aftecknadt fig. 4 å anförda planch i "Runa" 
och fig. 28 å pl. IX i Stråles "Grafkärl funna i svensk jord", 
samt beskrifves på följande sätt i sistnämnda arbete (sid. 144): 



/ 




BULLARBNS HÄRAD. NAFVEK8TADS SOCKEN. 43 

'Det är oskadadt ntom i botten, der nästan hela ytan affallit. 
är af grof och vårdslös tillverkning, förfärdigadt af oslanimad 
'M ^ra och på fri hand. Ytan är ft^ga putsad, och kanterna ojemna. 
en ena sidan är svärtad af rök. massan är ofullständigt bränd, 
ch de enkla prydnaderna utgöras af några löst intryckta, olika 
ånga och snedt anbragta streck. Färgen synes ursprungligen 
Dafva varit ljusröd, ehuru den numera öfvergått till grå. Måtten 
ro: höjd mellan 8 och 8,5 centimeter (2,7—2,9 tum); diameter 
id mynningen 9,5 cm.; diameter på lifvet 10,5 cm.; diameter uti 
otten 6,5 cm.; massans tjocklek 0,3 cm., men tilltager betydligt 
edåt sidorna och botten''. 

Statens Hist. Museum 1270: 46 8. 

e) Ett lerkärl, funnet i Drottninghögen och afbildadt här fig. 
35 i en tredjedel af verkliga storleken. Det är ft^rut aftecknadt 

5 å anförda planch i ''Runa'' och fig. 29 å pl. IX i Stråles 
^'Grafkärl funna i svensk jord", samt beskrifves på följande sätt i 
■Bistnämnda arbete (sid. 144): ''Det är betydligt skadadt och be- 
^öfvadt större delen af botten och den ena sidan. Kärlet har an- 
^gligen blifvit drejadt och kanske äfven svarfvadt, eller åtmin- 
stone väl afputsadt både ut- och invändigt. Uti massan, som är 
ioga bearbetad eller slammad, finnes en mängd ytterst fina glim- 
merkorn inblandade. Bränningen ofullständig, färgen brunröd, men 
ojemn. Ornamenterna äro anbragta på fri band och ganska vårds- 
löst utförda. Af öronen äro tre väl och jemnt arbetade och af- 
pntsade. Det fjerde, som är gröfre, har brustit uti bränningen, 
itfåtten äro: höjd 14 centimeter (4,7 tum); diameter vid mynningen 
i6 cm.; diameter på lifvet 20 cm.; diameter uti botten 8 cm.; 
massans tjocklek 0,3 cm.; öronens utsprång 2,1 cm." 
Statens Hist. Museum 1270: 464. 

f) Ett lerhärlj äfven funnet i Drottninghögen och afbildadt 
r fig. 136 i en tredjedel af verkliga storleken. Det är förut 

aftecknadt fig. 6 å anförda planch i ''Runa'' och fig. 30 å pl. IX 

i Stråles "Grafkärl funna i svensk jord". Det beskrifves i sist- 

iiäninda arbete (sid. 145) på följande sätt: "Detta grafkärl, som 

l&g stjelpt öfver ett annat, var redan vid upptagandet så skadadt, 

^tt endast hälften deraf återstod. Det synes, efter hvad af be- 

^krifningen här ofvan inhemtas, hafva i detta skick blifvit inlagdt 

^ti grafven. Det stycke, som återstår, utvisar synbarligen, att 

l^ärlet är ett jemförelsevis modernt arbete och blifvit både drejadt 

ocb svarfvadt. Massan innehåller en så ovanlig mängd af glim- 

xxieTf att den derigenom erhållit det glittrande utseendet. Dess 

färg har genom en ojemn bränning blifvit invändigt ljusröd och 



44 



MflNrELIUS. 



EK FkIn hednatiden. 



atvänctigt giilaktig, meo den svarta färgen i brottet visar, linru 
ofnllaläodig denna bränning varit. Ornamenterna faafva blifvit 
anbragta med flera olika verktyg. De prickade linierna äro in- 
tryckta med en för detta ändamål förfärdigad stamp, den horizon- 
tela randen åter med andra verktyg. Måtten äro: hJijd 13 centi- 
meter (4 tum); diameter vid mynningen 15,4 cm,; diameter ati 
botten i) cm.; massans tjocklek 0,4 cm. och i botten 0,5 cm." 
Stålens Ilist. Museum 1370: 465. 




n i en grafhSg 
nära NofttTitadt 



Fig. I3ä. Remiålja 

gra/hög nära A'a/- 
céTiladt tvria. V.. 



g) En mängd smärre bitar af hare, de flesta trekantiga med 
skarpa kanter; två af ytorna visa vanligen intryck af träfibrer. 
Dessa harzbitar, som äro funna i två olika bogar, halva ntan tvif- 
vel hört till träkärl, hvilka rnndt om bottnen varit tätade med 
barz. 

Stfltens Hiat. Museura 1270: 495 och 495. 

h) En bronsfibula (spänne), aftildad fig. 137 i naturlig storlek. 
Den är förut, i hälften af verkliga storleken, och från andra sidan 
sedd, aftecknad fig. 10 ä anförda planch i "Runa". Den 1,5 linie 
breda, men knapt 0,5 linie tjocka bågen är något hoptryck;. 
(Or Ofrigt är spännet oskadadt. Längd nu något mer än 1,6 tam. 
StHtena Hiat. Museum 1370: 504. 

i) Bitar af ett par andra bronsfibulor, aftecknade i hälfteD af 
verkliga storleken fig. 11 ä anförda plancb i "Runa". Denna teck. 



BULLARENS HÄRAD. NAFVERSTADS SOCKEN. 45 

ning är återgifven här fig. 140, hvarjemte en af fibulorna, både 

appifrån och från sidan sedd, är i naturlig storlek afbildad fig. 

141. Nedre delen af denna fibula felas nu; denna del är utan 

fc^ifvel orätt tecknad i "Runa". Äfven nålen felas nu helt och 

toället. Ett rännformigt böjdt bronsbleck ligger öfver den smala 

piralcylinder, från hvilkens midt nålefi utgår. Midt igenom denna 

piralcylinder går en särskild smal trind bronsten. De fyra andra 

må bronsbitar, som ses å fig. 140 hafva hört till en eller två 

ndra fibulor. 

Statens Hist. Museum 1270: 5 05. Den längst upp till ven- 
ster å fig. 140 tecknade biten, hvilken slutar i en rund knopp, 
finnes dock ej i museet. 







•^. 140. Bitar af bronsjibulor, Fig. l4i. Of re delen af den fig. 140 

ma i en grafkög nära Nnfver- afbildade bronsjibulanf sedd upp- 

stads kyrka. V,. ifrån och från sidan» Vt* 



k) En remsölja af brons, med långt och bredt rembeslag, allt 
_utet i ett stycke, men nu sönderbrutet i flere bitar. Afbildad 
^Hr fig. 138 i naturlig storlek; förut aftecknad i två tredjedelar 
^f verkliga storleken fig. 12 å anförda planch i "Runa". Tornen 
^^knas nu, och det hela är mycket skadadt af erg. I den bakre 
^rnala ändan finnes ett nithål. Hela längden 2, i tum; söljans bredd 
^ ytterkant 0,8 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 5 05. 
1) En simpel fyrsidig remsölja af Irons, med kort rembcslag. 
-afbildad här fig. 139 i naturlig storlek; förut aftecknad i tre tjerde- 
^elar af verkliga storleken fig. 9 å anförda planch i "Runa". 
l^ela längden l,i5 tum; bredden i ytterkant 1,05 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 505. 

Om lerkärl af samma form som fig. 132, se beskrifningen å 
^raifältet vid Greby här ofvan sid. 23. I högarna nära Nafver- 
^tads kyrka fnnnos, såsom Holmbergs berättelse visar, flere kärl 
^f denna form, ehuru blott ett ofullständigt nu är i behåll. 



46 M0NTEL1U8. BOHUSLÄNSKA FOKNSAKER FRÄN HEDNATIDBN. 

Något annat lerkärl med fyra öron än fig. 135 torde ej vara 
kändt från Sverige, och kärl med mer än ett öra äro i allmänhet 
sällsynta i Skandinavien. På Bornholm äro emellertid några ler- 
kärl från den äldre jernåldern anträffade, hvilka hafva tre ocb 
fem öron; ett har ända till tio öron, sittande i två rader, fem i 
hvar rad.^ På ön Portland vid engelska kusten bar man fannit 
ett lerkärl med fyra öron, hvilket både till form och storlek är 
mycket likt det från Nafverstad.^ I Ungern äro äfven några ler- 
kärl med fyra öron hittade;^ de hafva dock ej samma form som 
vår fig. 135. 

Det fig. 136 afbildade kärlet är, utom ett vid Jored i Qville 
socken funnet, det enda af denna form, som man för närvarande 
känner från Sverige. I Norge äro deremot flere sädana "urtepotte- 
formede" kärl anträffade.* Liksom det från Nafverstad äro de 
vanligen gjorda af en starkt glimmerblandad massa. 

Liksom de till Greby-fyndet hörande kärlen hafva således 
äfven de från Nafverstad större likhet med norska än med svenska 
lerkärl från den äldre jernåldern. 

De i två högar invid de brända benen funna harzbitarna äro^ 
ehuru i sig sjelfva obetydliga, af ganska stort intresse. De äro 
ej, såsom Holmberg och andra forskare äfven långt efter honom 
antagit, rökelse, "en oförbränd öfverlefva af å bålet kastadt rök- 
verk". De äro lemningar af träkärl, och Holmberg var sjelf nära 
att finna deras verkliga bestämmelse, då han märkte, att intryck af 
träfibrer syntes å dessa harzbitar, samt att '^benmassorna ådaga- 
lade, att de varit inneslutna i kärl af trä eller annat ämne, hvil- 
ket i jorden förvittrat". Det är egentligen först på senare åren, 
genom professor Rygh i Eristiania, sofli man fått reda på, hvartill 
dessa i grafvarna från den äldre jernåldern ofta anträffade harz- 
bitar tjenat. Af professor Ryghs klart och skarpsinnigt skrifna 
uppsats om dem^ meddela vi följande öfversättning, då frågan 

* Vedel, "Om de Bornholraske Brandpletter" i "Arböger for nordisk 
Oldkyndighef 1870 pl. 11 och 12;^ samt "Den seldre Jemalders Be 
gravelser på Bornholm" i samma "Arböger" 1872, pl. 9 fig. 10. 

^ Det är afbildadt i "The archoeological Journar, N:o 97 sid. 50, samt 

i Stråles "Grafkärl funna i svensk jord", sid. 145. 
^ Hampel, "Antiquités préhistoriques de la Hougrie", pl. XXI och XXII. 

* Några äro afbildade i "Årsberetning af Föreningen til norske For- 
tidsmindesmerkers Beväring" för 1874, pl. IV fig. 16 — 18, samt i 
Loranges "Samlingen af norske Oldsager i Bergens Museum", sid. 
75, 78 och 92. 

* "Spor of Trtekar i Grave fra den icldre Jernalder", i nämnda **Ar8- 
beretning" för 1874, sid. 183—187. 



48 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

ock några bitar, som uppenbart tjenat dertill: både banden i söm- 
marna och de invid dem befintliga små fördjupningarna hafva 
tydligen aftryckt sig i dem". 

"I nu brukliga tiner är bottnen inskjuten i den hopböjda sido- 
skiiVan och fäst vid denna med tränaglar, drifna vågrätt genom 
sidan in i bottnens kant. I de uti grafvarna nedlagda träkärlen 
af samma slag har deremot bottnen vanligen varit lagd under 
sidoskifvans underkant och tast vid denna med naglar, som 
hafva gått snedt genom båda. Detta framgår af nagelhålen i fiere 
bitar och af den ofta synliga, vågrätt utskjutande kanten, hvilken 
endast kan vara bildad derigenom, att det ännu mjuka kittet 
trängt in i fogen mellan bottnen och sidoskifvan. I några af de 
funna bitarna går dock den framspringande tunna kanten lodrätt 
nedåt; i de kärl, h vartill dessa bitar hört, måste bottnen hafva 
varit anbragt på ett sätt liknande det nu brukliga". 

"De bevarade bitarna af kittet äro för små, hvart och ett för 
sig, för att man skulle kunna afgöra, om kärlen varit ovala eller 
runda. Deremot kan man se, att de stundom varit af icke ringa 
storlek. Afsatsen, som visar sidoskifvans tjocklek, har nämligen 
på flere exemplar en bredd af från 2 till 7 millimeter". 

"Man har alltså omkring midten af det första årtusendet eft. 
Kr., till hvilken tid de här omtalta fynden måste hänföras, åtmin- 
stone uti många trakter i Norge begagnat trätiner till att deri 
bevara och bära våta varor — de hafva utan tvifvel alla varit 
försedda med hankar — och gjort dem användbara dertill genom 
att kitta dem i fogarna, såsom ofvanför är beskrifvet. Det har 
väl varit det billigaste och enklaste sätt, hvarpå man på den tiden 
kunde skaffa sig kärl till sådant bruk". 

"Om beskaffenheten af det använda kittet kan jag nu icke 
upplysa annat än det, som framgår af den ofvan lemnade beskrif- 
ningen öfver bitarna. Det synes deraf otvifvelaktigt, att massan 
åtminstone hufvudsakligcn måste bestå af näfvertjära (björktjära). 
Detta i Norge under den äldre jernåldern till tätning af träkärl 
använda ämne är således förmodligen identiskt med det harpix 
(förr ofta betecknadt som "rökelse"), hvilket man ofta träffat i 
Danmark och Sverige, mest i fynd från bronsåldern, dels i rått 
tillstånd i form af stora genomborrade kakor, dels användt pä 
olika sätt som binde- och tätningsmedel (t. ex. för att fästa locket 
på lerkärl, eller för att hålla skaftet bättre fast i skafthålet på 
yxor) eller till att utfylla fördjupade ränder i ornament.^ Efter 

' Ett exempel härpå är det vid Vegstorp i Kareby sockeD funna stora 
hängkärl af brons, som är omtaladt här ofvan, band 1, sid. 280. 



BULLARENS HÄRAl). NAFVERSTAD8 SOCKEN. 49 

» 

ODdersökningar af d. v. professoren Berlin autages det i Sverige 
och Danmark funna harpix bestå af en blandning af näfver och 
flere harztadc ämnen J Ett par gånger har man också i Dan- 
mark funnit detta harpix användt just till tätning af träkärl. I 
det märkvärdiga graflFynd från bronsåldern, som 1845 gjordes vid 
Hvidegård nära Kjöbenhavn, träffades bitar af ett träkärl, som, 
när de sammanstäldes, bildade nästan hela den nedre kanten rundt 
om kärlets botten, hvilken hade haft en storlek af omkring 4 
tum i diameter. Det var blott litet qvar af träet, och bitarna 
bestodo nästan endast af ett mörkt harpixaktigt ämne, hvarmed 
kärlets botten förmodligen hade varit tätad. "Detta ämne är 
bran bart, och under bränningen afgifver det en liknande lukt som 
de sä kallade rökelsekakorna, h vilka flere gånger äro funna i danska 
torfiriossar".^ I det stora mossfyndet från Vimose på Fyen före- 
kona bland annat en "oval botten af ett träkärl med 8 små träpluggar 
i ko.iiten, der det finnes lemningar af ett slags beck- eller harpix- 
niassa, som har tjenat till att ytterligare fästa sidorna"' (väl sna- 
'•are^ till att täta fogen)". 

''Sådana fynd som de nu omtalade äro särskildt vigtiga der- 

^Seitona^ att de påminna oss om, huru mycket som undertidernas 

'^Pl> måste vara förstördt af det, som ursprungligen blifvit ned- 

'^&cit i hednatidens grafVar. Icke vid ett enda af de norska 

\yiicien af detta slag har det, så vidt man vet, kunnat upptäckas 

*P&ir af kärlens trä verk; detta har varit fullständigt förtärdt, och 

^^äj:^ kunde icke hafva haft mindsta aning om träkärlets närvaro 

&^afven, så framt det icke hade varit tätadt med en massa, som 

^^ mera hållbar än trä. Mångfaldiga föremål af trä, ben, horn 

' ^yl. måste vara försvunna utan at4; hafva lemnat minsta spår 

^^T sig. Det som vi finna af grafgodset, är blott den del deraf, 

•*^ någorlunda håller sig i jorden, och man måste vid de slut- 

** er, som dragas ur grafvarnas totalinnehåll af fornsaker, icke 

^znma att taga hänsyn härtill". 

Om detta harpix se i synnerhet Herbst i "Arböger for nord. Old- 
kyndighed" 1866, sid. 130; Engelhardt i samma "Arböger" 1868, 
sid. 116, 119 — 124; Bruzelius, "Svenska fornlemningar", 1 sid. 71 
o. följ.; Montelius i "Antiqv. tidskrift f. Sverige" 3 sid. 268, 281, 
293; Engelhardt "Vimosefundet", sid. 23, 27, "Nydam Mosefund", sid. 
12, "Kragehfil Mosefund", sid. 5. Jfr. Hostmann, "Der Urnenfriedhof 
bei Darzau", sid. 119 — 125. En harpixkaka är afbildad fig. 194 i 
"Sv. forns." 

"Annaler for nordisk Oldkyndighed" 1848, sid. 346, jfr sid. 338. 
"Vimosefundet", sid. 27 och pl. 17 fig. 2. 

Bidr, till Göt. o. Boh. läns hist. 5. \ 4 



L 



4 



50 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

Flertalet af de ganska inånga från Norge kända fynden af 
sådana harzbitar är anträffadt i grafvar jemte brända ben änder 
sådana förhållanden, att de kärl, som varit tätade med dem, måste 
antagas hafva tjent till förvaringsram för benen. 

Utom de nu omtalade fynden af dessa harzbitar, äro sädana 
kända äfven från andra delar af Skandinavien, såsom t. ex. från 
Gotland^ och Södermanland. I sistnämnda landskap hittade jag 
för ett par år sedan, vid undersökning af en på Iselsta egor i 
Grödinge socken belägen grafhög, en hop brända ben omgifven 
af harzbitar, hvilka tydligen hört till det kärl, hvari benen en 
gång nedlagts.^ 

En hel bronsfibula af ungefär samma form som den halfva, 
hvilken ses fig. 141, är funnen på Oland och afbildad fig. 325 i 
"Sv. forns." De två tvärgående kammarna på bågen äro dock 
å denna fibula ej så höga och tunna som å den vid Nafverstad 
funna: men den öfver tvärstången böjda bronsskenan finnes äfven 
å fibulau från Oland, ehuru den å sistnämnda spänne är rörformig. 
Andra fibulor, som stå dessa båda nära, men som sakna en sådan 
bronsskena, äro flere gånger funna i Skandinavien. Två hittades 
jemte ett skelett i en graf vid Tommarp i Skåne; en af dem är 
atl)ildad fig. 16 å pl. III i N. G. Bruzelii "Svenska fornlemn ingår" 
(jfr sid. 68; Statens Hist. Mus. 2549). Från Danmark, der denna 
typ synes vara allmännare än på den Skandinaviska halfön,'' äro 
sådana fibulor afbildade dels af amtman Vedel i hans beskrifning 
öfver "De bornholmske Brandpletter'', pl. 7, dels fig. 4 å sid. 339 
i Sophus Mullers afhandling om ''En Tidsadskillelse mellem Fun- 
dene fra den aeldre Jernalder i Danmark", införda den förra i 
"Årböger for nordisk Oldkyndighed" 1870, och den senare i samma 
"Årböger" 1874. Äfven utom Skandinavien träffi\8 ofta fibulor af 
denna eller närstående former, både i Tyskland och inom det 
romerska riket (Mullers anf. afhandl., sid. 344). Muller har i 



* Statens Hist. Museum 5623 (Sojvide i Sjonheras socken). 

^ Statens Hist. Museum 6003. 

^ Redogörelse för fynd af denna typ i de Skandinaviska länderna lem- 
nas af S. Muller i "Årböger f. nord. Oldkyndighed" 1874, sid. 348. 
I Norge funna fibulor af denna och närstående former äro afbildade 
i "Arsberetning af Föreningen til norske Fortidsmmdcsmerkers Be- 
väring" för 1869, pl. 1 fig. 4, och 1876, pl. 3 fig. 18 och 19; 
samt i Loranges "Samlingen af norske Oldsager i Bergens Museum'*, 
sid. 58. 




BULLARBN8 HÄRAD. NAFVERSTADS SOCKEN. 51 

nSi^moda afbandling visat, att fibalor af du i fråga varande form 
b ^^ ra till en ganska tidig del af Skandinaviens äldre jernålder. ' 

Den fig. 138 afbildade remsöljan af brons bör deremot till 

c=K^ mycket sen del af den äldre jernåldern eller till midten af 

1^ :^måldern. Söljer af detta slag, med sådant rembeslag, äro mycket 

^^^ Jlsynta i Sverige; någon alldeles lik den vid Nafverstad funna 

rde ej vara känd. 

Dessa båda spännen, fibnlan fig. 141 och söljan fig. 138, an- 

^a således, att alla bogarna å det beskrifna graffältet ej äro 

mtida, hvilket jn äfven var att vänta. ^ Skilnaden mellan de 

^8ta och de yngsta grafvarna å detta ställe torde åtminstone 

ra några mansåldrar. 

Två tillhopa passande bitar af en benkam, funna i en af de 

Van beskrifna högarna, äro afbildade fig. 13 å anförda planch 

"Kuna". De likna de här ofvau sid. 14, fig. 8, aftecknade bitar 

i en benkam, som under liknande omständigheter äro funna i 

n grafhög vid Greby i Tanums socken. Dessa kammar hafva 

:j, såsom Holmberg antog, 'Varit inpassade i ett skaft eller rygg 

f trä, eller annat ämne, som af elden eller jorden förtärts''; utan 

e hafva varit bildade af tre skifvor, nämligen en i midten, uti 

vilken tänderna voro utskurna, samt en på hvardera sidan derom 

agd, med små nitar af brons eller jern fäst skifva. Den mel- 

ersta skifvan ses å fig. 8 både från sidan och i genomskärning, 

vilken senare visar de båda afsatser, mot hvilka nedre kanterna 

f de pålagda sidoskifvorna hvilade. De senare äro ofta prydda 

ed enkla liniesirater. 

Utom kammar af detta slag funnos under den äldre jern- 
•äldern äfven andra benkammar, som visserligen hade samma half- 
^nnda form, men som voro gjorda af ett enda stycke (se fig. 18 
d sid. 26 bär ofvan). Den omständigheten, att båda dessa slag 
^f kammar stnndom, såsom i de stora danska mossfynden,^ an- 
träffas tillsammans, visar att de varit samtidigt i bruk. 

* Jfr H. Hildebrand, "Bidrag till spännets historia", i "Antiqvarisk tid- 
skrift för Sverige", 4 sid. 166 o. följ. 

^ Den i en rund knopp slutande bit af en bronsfibula, som ses öfverst 
till venster fi fig. 140 och som uppgifves vara funnen tillsammans 
raed iibulan fig. 141, synes emellertid vara yngre än sistnämnda 
iibula, hvarfor det är möjligt, att denna redan var ganska gammal, 
då den nedlades i grafven. 

' Engelhardt, "Vimosefundet", pl. 2 och sid. 9; "Ny dam Mosefund", 
pl. 5, fig. 9-11. 





52 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

345. "På Pålandsnubbarne ligger en grafkista, bildad af på 

k<ant resta stenhällar, 4 alnar lång och djupt liggande uti en liten 

jordknlle; uti. den har man funnit flere flintredskap". 

Enligt Holmberg, "Bohusläns historia och bcskrifning'*, l:a 
uppl., 2 sid. 255; 2:r uppl, 2 sid. 98. 

346. Å Rimseröds egor är funnen: 

En stenyxa med skafthål, af vanlig form, hel. Längd 5,3 tum. 

Uddevalla Museum (upptagen under N:o 15 å sid. 9 i den 
år 1869 tryckta katalogen). Skänkt till museet af skolläraren 
Bohlin. 

347. Vid Rör har man funnit i jorden: 

En liten flintdolk med fyrkantigt utpringladt fäste. Längd 
4,6 tum. 

Cederstr. saml. 2952. 

348. Vid eller nära Skrammestad är troligen funnen: 

En '"stenyxa", utan tvifvel med skafthål. 

Skänkt af Andreas Jonasson, Skrammestad, till Uddevalla 
Museum; enligt gåfvoförteckningen för år 1866. 

349. Vid eller nära Smedberg är troligen funnen: 

En "flint-knif" (dolk eller spjutspets). 

Skänkt af Anton Gustafsson, Smedberg, till Uddevalla Mu- 
seum; enligt gåfvoförteckningen för år 1865. 

360. "Uti Sundshults lamhage är en cirkelform lagd af små 

runda kullerstenar omkring ett stort stenblock; då detta nyligen 

bortsprängdes, fanns derunder aska och brända ben'\ 

Enligt Holmberg, "Bohusläns historia och beskrifning*', l:a 
uppl,, 2 sid. 255; 2:a uppl., 2 sid. 99. 

351. På Sögårds egor har man uti ett gärde, men troligen 
på olika ställen, funnit: 

a) Öfre delen af en yxa eller mejsel tif flinta med tydliga 

smalsidor, slipad. Längd nu 4 tum; största bredden 2,3 5 tum; 

största tjockleken 1 tum. 

Göteborgs Museum 1519; skänkt år 1876 af landshöfdingen 
grefve Ehrensvärd. 

b) Nedre hälften af en i skafthålet afslagen stenyxa^ som 

synes hafva varit nästan af vanlig form, ehuru eggen är något 

utsvängd åt ena sidan. Längd nu föga mer än 4 tum. 

Göteborgs Museum 1518; skänkt år 1876 af landshöfdingen 
grefve Ehrensvärd. 



/ 



BDLLAKENB HÄBAD. NAFTER9TAU9 OCH HO SOCKNAB. 53 

353. Vid Tegen har man fOr längre tid sedftn funnit: 
En yxa af grönsten utan hål, trind, lik iig. 5 här ofran, men 
inera. afsmslnande nppät Eggen bågformig. Längd 4 tam; bredd 
rid eggen l,4s tom; största ^acklek l,i tum. 
Stateas Hist. Mueeum 1270: 3!3. 

353. A Tegens egor hittades äfven år 1870: 

!Ed trekantig pilspets af fiinta, lik dg. 65 i "Sv. foroB." 
■Liänsd 3,1 tum. 

Handlanden C. F. Lundberj^B Bsmliug i Göteborg. 

354. A en till Sör-Tingvall hörande åker har man hittat: 
£n stenyxa med skafthål, hel, al' vanlig form. 

Cederstr. laml. 31C5. 




Jlf. tdt. Stenyxa med itaflhål oek Itmning af tit äldrt Ul. Äfo im. >/>- 

355. A östads gästgirvaregårds egor bar man vid BnllaresjöDS 
***"^Tid funnit: 

Ett flintstycke, nästan kubiskt, med 4 å 5 tnm länga sidor. 

Handlandeo C. P. Lundbergs samling i Göteborg. 
356, Fynd i grafhOgar nära östad, se n:o 344. 

10. JHo socken. 

f ^7. I Mo socken äro på olika, icke närmare angifna ställen 

. ^) Ed stenyxa med ekafthål, hel, af vanlig form. Spår af 

H.ldre bål ofvanfSr det nnrarande, hvilket senare sitter mycket 
^<it. Längd 4,1 tum. 

SUtene Hist. Museum 1270; S64. 



54 MONTBLIU8. BOHUSLÄNSKA FORN8AKBK FRÅN HBDNATIDBM. 

b) En stenyxa med skafthål, afbildad fig. 142 i två tredjedelar 
af verkliga storleken. Har blifvit afslagen i det arspmngliga bålet, 
nnder hvilket ett nytt borrats. Mellan båda hålen synes en del 
af en krets, som tydligen är början till ett sedan icke fårdigborradt 
hål, hvilket skalle hafva utförts så som det fig. 34 i "Sv. forns." 
afbildade. Längd nu 2,8 tum. 

Statens Hist. Museum 1270: 286. 

358. Å Freslands egor hittades år 1873, troligen på olika 
ställen: 

a) Ett hälfmdnformigt flintverktyg, närmast likt fig. 74 i "Sv. 
forns." Längd 4 tum. 

b) En sländtrissa af sten. 

Båda i handlanden C. F. Lundbergs samliDg i Göteborg. 

359. "På heden öster om Grimland äro nyligen vid odling 

flere gr af högar med kringsatta stenar bortförda. Man fann uti en 

af dem en kopparsMfva eller penning, med inristade figurer, men 

hvilken olyckligtvis genast förstördes". 

Enligt Holmberg, "Bohusläns historia och beskrifning*', l:a 
uppL, 2 sid. 259; 2:a uppl., 2 sid. 103. 



BULLARINS HABAD. 



55 



df?ersigt öfrer fomsaker trän stenåldern, funna i Bnllarens häral 



^ixinehlU i svenska qvadratmil (öar, holmar, små in- 
sjöar m. m. inbermknade) 



xor och breda ritmejslar 

jreda hUmejslar 

ala rmtmejslar 

ala hålmejslar 

roft slagna verktyg (lika fig. 108 och 109) 

ölkar och spjutspetsar 

iUpettar, bladformiga 

D:o trekantiga 

alfmånformiga verktyg (sågar) 

krapor 

påner (knifvar) 

kärfvor och oregelbundna flintstycken 

åmor 

Tillhopa af fliiita 

\dra stenslag: 

-■^t&tmejslar och yxor utan h&l 

!K~lålmejslar 

"^^*or och hammare med skafthål 

^kafthålstappar 

•^^ipstenar, klubblika eller fyrkantiga.^. 

D:o flata 

Tillhopa af andra stenslag an flinta 

Tillhopa af sten 

tal stensaker från hvarje qvadratmil i medeltal 






23 



21 



27 



50 



o 

n o 

B 



O 

r SL 



2 



20,66 3,53 



— 3.27 



- — 2 



2,48 

2 


0,85 


— 


6 

2 
4 

1 


1 


— 


5 

»2 


—— 


— ^ 


1 


— 


— 



I - 



er B 

BB» £3 

2 "* 

o* n 

• B 



- — 6 

2 
5 
1 
5 
2 
1 



24 



2 26 



32 



5« 



17.13 



V)et ena (fynd N:o 336) är en s. k. "borr"; det andra (fynd N:o 355) är ett "flint- 

Vslock". 

CDm ett par af dessa är dock ej fullt säkert, att de hafva skafthål. 



«^6 MONTELIUS. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEK FrXn HEDNAiia.^. 

Utom de i denna öfversigt upptagna fornsaker af sten har 
man i Bullarens härad funnit följande, å hvilka närmare beskrif- 
ning saknas: 

'Tlere flintredskap'', funna i en hällkista på Pålandsnnbbarna 
i Nafverstads socken (fynd N:o 345); 

och ''en bit af ett stenredskap" (fynd N:o 336). 

Derjemte är i häradet funnen: en hängprydnad af sten i form 
af en yxa (fynd N:o 331); till hvilken tid denna hör, torde dock 
vara svårt att säga. 

Antalet nu kända, i Bullarens härad funna fornsaker från 
stenåldern är ej stort, och medeltalet efter qvadratmil räknadt 
understiger betydligt det från Vette oeh Tanum (band 1, sid. 338 
och 420). I hvartdera af dessa härad äro nämligen omkring 120 
stensaker kända från hvarje qvadratmil i medeltal, under det mot- 
svarande siffra för Bullarens härad endast föga öfverstiger 17. 
Detta beror ej allenast derpå, att Bullaren ligger längre från haf- 
vet och omfattar betydliga obygder eller sträckor, som änna i 
dag äro glesta bebygda; det beror tvifvelsutan äfven derpå, att 
efter Holmbergs tid ingen särskildt vinlagt sig om att insamla, 
hvad som i Bullaren kan hafva blifvit hittadt, eller der företagit 
vetenskapliga undersökningar. I de båda andra häradena hafva 
deremot nitiska samlare äfven i senare tid verkat, och der hafva 
undersökningsresor företagits. 

Bland de från Bullaren nu kända fornsakerna af sten träffa 
vi ett anmärkningsvärdt stort antal stenyxor med skafthål. Dessa 
utgöra nämligen nära hälften af alla från häradet antecknade 
stensaker, under det att de i Vette och Tanums härad ej mot- 
svara mer än ungefär en niondedel af hela antalet stensaker. 
Förhållandet förtjcnar anmärkas derför, att detsamma iakttagits 
äfven i andra trakter, som äro jemförelsevis fattiga på fornsaker 
från stenåldern, såsom t. ex. i flere af Svealands landskap.^ 

Den ofvannämnda hällkistan på Pålandsnnbbarna torde vara 
den enda inom Bullaren nu kända graf, som med säkerhet kan 
hänföras till stenåldern. 

Från bronsåldern är något fynd ännu ej gjordt i häradet 
Att detta ej varit alldeles obebodt under nämnda tid, visa dock 
de stenrösen som, ehuru i ringa antal, finnas här,^ och af hvilka 
åtminstone några förskrifva sig från bronsåldern. 

* ''Antiqvarisk tidskrift för Sverige*', 3 sid. 428; "Compte-rendu du 

Congrés de Stockholm" (1874). sid. 175. 
' Holmberg, "Bohusläns historia och beskrifning", l:a uppl., 2 sid. 

251; 2:a uppl., 2 sid. 94. 



UULLARENS HÄRAD. 57 

Trån den äldre jernåldern är deremot ett vigtigt fynd gjordt, 
Qä,inl\gen nti högarna mellan Nafverstads kyrka och Östads gäst- 
g-f/Varegård (fynd N:o 344). 

Till jernåldern höra äfven följande inom häradet anträffade 

fynd : 

En "kopparskifva eller penning, med inristade figurer" (fynd 
K:o 359). 

En tälj stensgryta och "förroptade jernbitar" (fynd N:o 34S). 
Säd^LO^i täljstensgrytor tillhöra den senare delen af jernåldern. 
n sländtrissa (fynd N:o 358). 



BohnslänslLa häUristnlngar. 

Aftecknade af L. Baltzer. 

3. 



Vi meddela här ytterligare fem hällristningar, granskade och 
aftecknade under de sista åren. 

Den pl. 1 återgifua är belägen ungefär 350 fot öster om går- 
den Ryxö i Brastads socken, Stångenäs härad. Den finnes all- 
deles invid en väg, som kallas ''Ostervägen". De flesta figurerna 
voro öfvertäckta med 2 fot djup jord. De äro alla otydliga och 
ses endast i vissa dagrar; spår af flere bilder syntes visserligen, 
men de voro för otydliga för att kunna återgifvas. 

De pl. 2 och 3 afbildade hällristningarna ligga vester om 
nämnda gärd, ej långt från hafsstranden. De äro förut afbildade 
i Holmbergs "Skandinaviens hällristningar'', pl. 37 & 38, fig. 129 
och 130; isynnerhet den förra är dock mycket afvikande. 

Den hällristning vid Ryxö gård, som Holmberg å samma pL 
afbildat under fig. 128 — hvilken afbildning han erhållit af löjt- 
nant Lindberg i Strömstad — har herr Baltzer icke kunnat upp- 
täcka. På den plats der denna ristning skulle hafva funnits, 
träfifade herr Baltzer den här pl. 1 afbildade, men det kan väl ej 
vara möjligt, att det skulle vara densamma som den Lindbergska. 

Det var under letande efter sistnämnda hällristning, som herr 
Baltzer fann de här pl. 1, 4 och 5 återgifna, hvilka ej torde hafva 
varit aftecknade förut. 

De pl. 4 och 5 afbildade ristningarna äro belägna å Bräcka 
egor, i närheten af Ryxö, till höger om "Lahallevägen". Den förra 
hällristningen ligger något högre och längre bort vid denna väg 
än den som ses å pl. 5. 



med plan fifveryta, snedt Blottande sidor och rätvinkligt underlag; 
genomskärningen visas af tig. 4. 

Orandplanets längd är 173 centimeter, 



höjd 


18 


afstånd från öfre planet» 


16 


ÖtVe planets längd » 


158 


u bredd t ena ändan <> 


60 


j) a i andra » -. 


40 




lUntH fig. 3 varit mmurad. 



Stenen, återgifven tig. 3 i omkring en niondedel af verkliga 
storleken, är väl och omsorgsfullt hnggen, men företer här ocb 
hrar spär af vittring, bvilket, jemte ett delvis förekommande Of- 
rerdrag af kalk och bvad som är ändå värre en skorpa af dropp- 



RDNINSKUIFTER TID GÖTEBOKG. 



61 



Sten, förorsakar att man i det vigtigaBtc partiet, eller rnainskrif- 
£«D, har ytterst svårt att leta sig fram och tyvärr pä sina ställen 
rtahste uppgifva fOrstiket. Sidorna äro utan alla prydnader, bvar- 
^mot pä Sfverytan fiones anbragt i den bredare ändan ett 85 cm. 
lÅngt sttliseradt lejon i rätt hög relief, med svansen framdragen 
v:Kie)lan bakbenen och lagd Qfrer ryggen samt stntande i en bred 
Biclafven tofs. Den smalare ändan åter npptages af ett föga npp- 
CiKOjdt, men fritt och säkert utfördt snideri, föreställande ett kors, 
dxvars lika långa armar sluta i bladornament; detta omgifves af 
^^n fyrbågig bandrosett med liknande bladprydnader i vinklarna. 
^y detta band, som är 4,3 cm. bredt, finnas de omkring 3 cm. 
"^-■ttga mnorna inhaggna. Mycket grnnda — omkring 1 mm. — 
«r3>jemDa i kanterna och olika stora, samt med så skiljaktiga af- 
^^ t&ndj att desamma befinna sig från 2,s cm. ända till 3,3 cm. 




ifin fria ffya El/iborg, t/Ur Uekning från 1600-taltt. 



irka hvarandra, vill det nästan synas, som om de ristate of en 
annan mera ovan band än den, hvilken snidat den i öfrigt sä 
prydliga stenen. Hela rosetten är '69 cm. hög och 40 cm. bred. 
Stenen är sedan en tid sprucken i tvänne delar och hotar att 
när som helst nedstörta från sin böga plats, sä mycket mer 
som, till följd deraf att det oragifvande mnrverket börjat lossna, 
stora bål och luckor uppstått närmast rundtomkriug. Det är dcr- 
fttre alldeles nödvändigt att antingen säkrare inmura den, eller 
ännu bättre flytta den från Elfsborg in till Göteborgs Museum, i 
hvilket syfte den ständigt verksamme vårdaren af museets histo- 
riska samlingar, intendenten Brasewit», redan till Kongl. Antiqvi- 
tets-akademien ingått med en hemställan, som äfven nyligen bi- 
fallits, bvadan det finnes förhoppning att detta fornminne, sedan 



„lMV» 




V^lv 



/ 



KtlNINSKRIFTBR TID OÖTEHOKG. 63 

det fredats fOr Tftderlekena och menniskors åverkan, skall äonn i 
zamånga sekler viUna om häDSTonna tider.* 

Det på stenen afbildade lejonet, som är mycket väl bibe- 
Ks&llet och sålUDda follkomligt tydligt, var icke evärt att afbilda. 
Stosetten erbjöd deremot stora svårigheter, hvilfca särskildt i fråga 
^z»va en del af rnnorna visade sig oOlvervinnertiga. Denna första 
^^ranskning erterföljdes den 17 juli af en andra, dä jag med till- 
■rjjelp af Cnrios träsnitt sOkte komma till ett bättre resultat, bvil- 

^^et äfven efter åtskilliga timmars arbete titl en ej ringa grad 

^Dlef fallet. 

Öfvergä vi nn till Cnrios träsnitt (fig. 2), finner man inskrif- 

-&eD, bOrjande midt fOr hOgra korsarmen, lyda sålnnda: 

=^ rii^i.Hhiihiiir+RH : 

1 2 3 4 6 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Ifi 17 18 19 aO 

•i l^:l'lK^;l^lR:1■il:lM'l: 

^1 S2 23 24 25 26 27 28 Å 30 31 32 33 34 %"> 36 37 38 39 40 41 42 43 

y \ r \ t K A ^ \ fi : ^ I \- I : 

-44 tö 46 47 48 49 50 51 52 &3 54 56 56 67 58 59 



/ 



som temligen fritt tolkas hos Cnrio: 

Oki NisD lit gera stin pina ivir .... Nigg brojiir sin, och 
af Liljegren i hans "Rnnnrknndcr" icke mindre fritt återgifves med 

Okinisnn : lit : kcra : stin : I)inna : ivir : Ni . . a : nig : 
bro|)ir : sin . . 

Efter en så samvetsgrann nndersOkning som den nn vcrkstUlda, 
visar sig, att af inskriften, jemförd med Cnrios träsnitt, runorna 
Bom här ofvan betecknats med 

uammer 1, 2, 3, 5, 6, 8 och 9, jemte skiljetecknen 4 och 7 
namera äru alldeles omöjliga ntt urskilja, emedan ristningen på 
detta ställe Ofvertäcfces af både kalk och droppsteosskorpa; 

' Sedan ofvanstiende ikrefs, bur stenen med vederbörligt tillatiliid in- 
BjtUta till Göteborg! Museum. En prydlig, af herr Brusewltz efur 
fljrttuingeu utförd teckning af stenen hnr iasnndts till K. VitlerhetB 
Hist. o. Antiqv. Akademien och Atergifves här (ig. 5. 



WILHELM BERO. 




aUNINSKRIPTEU VID OÖTEBOKQ. 65 

mellan 9 ocb 10 bar Gario ett svagt streck, som icke kan npp- 
på stenen, och hvilket troligen blott är en felsnidning vid 
äsnittets utarbetande; 

10 är alldeles säkert h ocb icke I som Gario visar; 

11, 12 och 13 äro tydliga; 

af 14 ses med visshet icke mer än I; 

15 är riktig; 

16 bör vara f; 
af 17 till ocb med 26 finnes blott nedre delen af stafvarna i 

ehåll, änder det öfre delen jemte alla qvistar äro helt och hållet 

orta, och i deras ställe visa sig djupa refflor af ett utseende 

lom om de åstadkommits vid slipning af något koniskt föremål; 

27 tyckes ej vara N utan Y eller möjligen T; likväl har Curio 
sannolikt rätt så till vida som här bör finnas ett (eller två) N; 

28 ej A utan fullkomligt tydligt 'I'; 

29 till och med 34 riktiga; 

35 ett tydligt I; 

36 1 och ej I; 

37 I (eller möjligen !>?); 

38 ej två punkter utan blott en, såvidt nu kan skönjas; 
af 39 och 40 knappast spår; något mera qvar af 

41. Mellan 40 och 41 synes hos Curio ett mindre streck, 
hälften så långt som en runa, om hvilket torde få gälla hvad 
som yttrats efter N:o 9, eller att det troligen uppstått genom 
misskärning i träsnittet; 

42 tydligt Härefter följer i verkligheten H, som med all san- 
nolikhet är detsamma som Curios N:o 42, ehuru det hos honom 
fått sin plats före punkterna i stället för efter desamma. Af det 
derpå följande är 

44 ett tydligt h, ehuru qvisten icke går alldeles ihop med 
stafven ; 

45 är deremot icke I utan i; 

46 är riktig; 

47 till ocb med 54 äro säkra, dock så att af t endast nedre 
bågen med visshet kan bestämmas, och att de båda K ej äro full- 
komligt tydliga — om ingendera kan man likväl vara i tvekan; 

55 är tydlig; 

om 56 t. o. m. 58 gäller hvad som yttrats om N:o 1 och föl- 
jande, eller att de betäckas med kalk och dylikt; slutligen är 

59 fullt skönjbart. 

Om vi nu, med ledning af det anförda, uppställa ristningen 
sådan den i verkligheten ter sig, och utan något försök att ändra 

Bidr. tUi Göt. o. Bok. läns kist, 5. 5 



66 WILHELBf BERG. 

den, samt om vi med prickade linier beteckna de efter Gnrio in 
satta; nu oläsliga runorna; få vi sålunda: 

1 23 45 G 7 8 9 10 11 12 13 U 15 16 17 1819 20 21 22 23 24 252627 28 ii 

iniK^m.llhUfr^BR^IDIR^iilhh 

30 3132 3334 353637 38 39 40 4142 43 44 45 46 47 48 49 505152 5354555657 585: 

Af hvad redan är sagdt framgår, att vi icke helt och uteslu- 
tande kunna anförtro oss till Curio, såväl emedan runorna delvis 
blifvit oriktigt lästa, som ock emedan andra anmärkningar mot 
honom kunna göras, hvilka äro egnade att minska förtroendel 
till hans träsnitt, t. ex. att runradsbågen mellan de tvänne öfversta 
bladprydnaderna i verkligheten intages endast af]HHK)^fc:ll>. 
under det att sistnämda ords slutrunor I K befinna sig i bågen til 
höger. Denna, som enligt Curio innehåller 'hlhr + KrH-Hhh* 
skulle sålunda innehålla dessa runor jemte till föregående orde 
hörande I K eller tillsammans 14 runor och 5 skiljetecken mot en 
dast 7 runor och 2 skiljetecken i den öfre bågen, d. v. s. mer äE 
dubbelt. Möjligt är likväl att så varit förhållandet, emedan den ne- 
dersta bågen äfven skulle haft uugefär lika mycket, och i alls 
händelser är det omöjligt att på denna väg leta sig fram, då af- 
ståndet emellan ännu synliga runor är så väsentligt olika. 

Om vi skulle våga föreslå en tydning af ristningen på grund 
af Curio och de rättelser, som nu gjorts, torde det icke kunn£ 
nekas, att den tolkning af de åtta första runorna, som den ut 
märkte runkännaren herr professor Stephens välvilligt har med 
delat mig, torde vara den riktiga. Professor Stephens anser näm 
ligen, att de böra läsas och fördelas sålunda: 4^ K I h I h l\ K 
OKI NISUN. Det första ordet skulle då vara det gamla dopnamnei 
Äkcy och det sista en förkortning af fadersnamnet Nilsson. Det 
följande ordet är tillräckligt tydligt och kan ej vara annat än 
h I 1, LIT, lät; likaledes är det all anledning för handen tro, det 
Curio har rätt beträffande K + fc H, G-ERA, göra. Man skulle vid 
det derpå följande, h I h, kunna t(3rmoda att ett uteslutande af 1 
egt rum, och att vi sålunda borde läsa h 1 I h, men prof. Stephens 
anser att, då man jemte ordet STAN, STIN, har ett annat uttrycks- 
fullare ord SAN, SIN — förbundet med sann, eng. sooth — i be- 
tydelsen af vittne, märke, minnesvård, hvilket förutom på ut 
ifrågavarande runsten, återfinnes på ett tjugutal andra, deraf pi 
tvä med samma skrifsätt som här, neniligen på en i Thorstnna 



KONINSKKIFTEK VID GÖTEBORG. 67 

Upland — LIT RISA sin uft — , och på en vid Högby i Öster- 
g-ö ti and — })AU RIS[)TU sin — , bör man här läsa siN [)INNje, 
detfd minnesmärke. 

I h I fc, lUiR, öfvefj är tydligt och säkert; I 1 I antager prof. 
Stepliens vara ett namn, ide eller något dylikt. De nästa tre 
ra norna, som nu äro oläsliga, borde varit H h K, eller måhända 
rätt£ire l\ K, då endast tre linier tyckas förefunnits, men i alla 
bUndelser med samma betydelse auk, och. H h t K, som är oom- 
tvis-fceligt, var namnet på den andre till hvars minne vården lades, 
och återfinnes på ännu en runsten i nom. mansnamnet anikk, 
motsvarande accns. qvinnonamnet anikka, som träffas i en annan 
inskrift. BROt)lR är säkert, och om det sista siNi torde väl knap- 
pas-fc tvist uppstå. Den läsning prof. Stephens föreslår är sålunda 
ytt^FSt enkel och naturlig, och nödvändiggör endast den förut- 
ningen, att det främmande och obegripliga h I * H h h låter 
r-a sig till h I ] h h h, eller med andra ord, att Curio läst H 
i st;Sillet för h, något som ju för ingen del tillhör det otänkbara, 
t vidare att I II utfylles till h K. 
Inskriften i sin helhet skulle sålunda lyda: 

OKI NI8UN LIT G^RA SIN |)1NN.E lUIK ITI UK ANEG BR0[)1R 



eller på nysvenska: 

Åke Nilsson lät göra denna värd öfver Ide och Anikj sina 
^^^-^er. 



Anmärkningsvärd t vid inskriften är, att slut-r uttryckes såväl 

IR som BROpiR med runan reid, ^^ i stället för jrr, A, som 

skulle väntat; men detta är icke något enstaka fall, utan före- 

mer ganska ofta, i synnerhet uti inskrifter från en jemförelse- 

så sen tid som denna. 

Stenen bar tydligen tjenat som grafhäll, hvilket också ut- 

^i^kes med ordet öfver^ som på vanliga resta stenar har sin mot- 

Tigbet i åt eller efter. Dylika med inskrifter i runor eller 

r^,^* ^kstil försedda grafstenar, prydda med rankor, rosetter eller 

'* ^3er i relief äro sällsynta i hela landet, utom i Vcstergötland 

^^ "^=^ på Gotland, hvilken ö har flere sådana lifligt påminnande 

J*^ Elfsborgsstenen, så t. ex. Liljegren N:o 1698 med runorna i cirkel 

'""^ »g ett kors, N:o 1699 likaså, hvarjemte "stenen är smalare mot 

^'^ ^^ ändan", och N:o 1731 med runorna ristade i en "sköldrand 

^^^^^^ kring ett kors." 

Framställningar af lejon tillhörande samma typ som det här- 

^^^^ande förekomma ganska allmänt på dopfuntar, i fälten öfver 

^^rkdörrar m. m. Om den betydelse, som en gång fästes vid 



68 WILHELM BEBO. 

dem, är maD likväl ännu i ovisshet, och professor J. Kornernp, 
som i sin afhandling "Om nogie af de gådefulde Menneske- og 
Dyreskikkelser, som forekomme i vor Middelalders kunst" ("Årbö- 
ger for nord. Oldkynd. og Hist." 1870) nedlagt frukten af ganska 
omfattande studier, har i detta fall icke kommit till något be- 
stämdt resultat. I bibeln användes det icke sällan att beteckna 
Gud eller Kristus, och Jobannis uppenbarelse talar sålunda om 
"lejonet af Juda slägte, Davids rot**. När det förekommer ensamt, 
kan man derföre med fog anse det vara maktens symbol, hvar- 
till väl ingenting lämpligare kan gifvas än detta starka djur, 
hvars rytande slår alla med skräck. I detta särskilda fall åter, 
när det förekommer på en grafsten, kunde det möjligen hafva an- 
vändts att beteckna uppståndelsen, i enlighet med den gamla le- 
genden, som låter lejonets unge vara dödfödd och först efter tre 
dagar uppväckt till lifvet genom fadrens smekningar.* 

Den fullt utbildade romanska stilen jemte förekomsten af A 
för A, + för M, och N för NN, låter oss sluta till att stenen är bland 
våra yngsta runstenar, och säkerligen skalL man icke misstaga 
sig, om man anser den härstamma från början af det 13:e århun- 
dradet, eller tiden deromkring. 

Hvarifrån stenen ursprungligen förskrifver sig, är ännu okändt 
och blir så måhända för alltid — visst är endast, att han redan 
före 1652, då den första aftecknaren dog, befann sig på Nya Elfs- 
borg. Då all, eller åtminstone den mesta stenen, som åtgick till 
Tästningsverken togs från Gamla Elfsborg, ligger det antagandet 
nära till hands, att äfven runstenen förskrifver sig derifrån, möj- 
ligen från den gamla borgens kyrkogård. 



Rörande inskriften vid Kallebäck säger Linné i sin Vestgöta- 
resa (Stockholm 1747) sid. 144: "Runstenar voro här (vid "Carle- 
beck") inga, men bönderne berättade, att i öster ifrån denna graf 
(den s. k. Kungsgrafven), på andra sidan om en stor mossa, skalle 
wara et bärg, på hwilket obekanta bokstäfwer woro skrefne; wi 
reste dit och funno 3 skrefne rader, som sträkte sig wid pass 100:de 
alnar i längden. Bokstäfwerne stodo innom linier, ofwan och ne> 
dan, hvilka linier sträkte sig långsåt en flat och sluttande bärgs- 
klippa; hwar bokstaf war 2 å 3 quarter lång och merendels 1 
eller 2 bokstäfwer öfwer hwar linia; de flesta woro allenast streck, 
som gingo perperdiculairt eller oblique till höger eller wänster. 
Jag är säker, at denne runsten ej warit läsen på 100:de år, ty 

' Jfr "Den kristna kyrkans symboliska bilder** af Charles Brown. 



RUNINSKRlFTEll VII) GÖTEBORO. 69 

^orfwen låg på flera ställen öfwer skriften till 2 å 3 fingers tjock- 
het. Om denna skrift ej måtte wara willrunor, wet jag icke, 
'iwad den skal kallas. Aldrig har jag sett så widlyftig runsten, 
^J heller så stora characterer skrefne i sten". Geijer tillägger 
härom i en not i "Svea rikes häfder" sid. 153: "Tham, som lät 
S^tiom Hilfeling häröfver göra ritning och beskrifning, liksom öfver 
^"^ dylik ristning vid Holasjö när Göta elf, ehuru ingendera äro 
^*}tri angjorda, säger ("Bref till Lektor Luth" i "Bihang till Skara 
^^^^t.3B tidning'* för 1794 N:o 51), att teckningen synes ha warit 
^^^or". 

Då jag ingenstädes i öfrigt sett något om denna inskrift, som, 
fall tecknen verkligen vore runor, förtjenade den största upp- 
^^Ärksamhet, beslöt jag mig för att på ort och ställe förvissa mig 
m förhållandet. Kallebäck är en gård på venstra sidan om vä- 
ren från Göteborg till Mölndal, ungefär en dryg Qerdedels mil från 
4aden. Den är belägen i en sänkning mellan de ganska höga, 
\om vanligt här kala bergen, och långt upp på åsen är Kallebäcks 
^älla, som lemnar vatten till Göteborgs gamla vattenledning. 
Ifter att hafva gått förbi källan, fick jag efter något frågande 
Teda på "Kungsgrafven", eller som den i trakten kallas "Kung 
Rings graf, hvilken befanns vara en mindre hög, omslutande en 
ganska vacker hällkista med betydlig bredd, bildad troligen af 
fyra ansenliga hällar, en på hvar sida, deraf nu vestra gafveln 
fattas. Likaledes saknas täckhällen eller hällarna^ och kistan var 
till en Qerdedel fyld med mindre kullersten.^ Det var godt och 
väl att hafva reda på "Kungsgrafven", men nu började ett oänd- 
ligt spörjande och letande efter runorna under flere timmar, och 
företaget hade så när måst uppgilv^s, då slutligen en person träf- 
fades, som kände till* dem och på förhand beskref deras utseende, 
storlek, läge m. m., så noga i enlighet med hvad Linné anför, 
att ringaste tvifvel om identiteten ej kunde uppstå. Med nämnde 
person till vägvisare, begaf jag mig nu från närheten af Kung 
Rings graf i nordlig riktning, först tvärs öfver en betydlig mosse 
och sedan, följande dennes norra sida, utmed en bergsrygg, så 
opp och öfver denna, der slutligen i en sänkning den omtalade 
"sluttande bergsklippan" låg. 

* Erik Cederbourg säger i sin Göteborgs beskrifning, att "Kungsgraf- 
ven är vid pass 5 alnar i längd och 2 i bredd, ombyggd öfver jor- 
den med släta och flata gråstenshällar i en aflång fyrkant, alla dessa 
hällar satta i jorden med ena kanten och resta ofvnn jorden en ala 
högt, och locket bestående af 2 breda och släta gråstenshällar, rätt 
ihopfogado, hvilka 1691 äro borttagne". 



70 WILHELM BERG. 

På denna häll funnos verkligen, stälda inom linier, tre långsåt 
gående, ungefär jemnlöpande rader fördjupade streck, hvilka vid 
ett hastigt påseende delvis hade stark likhet med runor, och, 
derest de ej utgöras blott af enkla linier, vanligen hafva utseende 
af ett bakåt lutande K. 

Efter långvarig, omsorgsfull granskning befanns, dels att "Ii- 
nierna", inom hvilka runorna skulle vara stälda, utgjordes af 
djupa, parallela och hela hällen betäckande glacierrefflor, dels att 
"runorna'' voro på tvären inom dessa refflor liggande insänkningar 
efter bortförda qvartsgångar, eller rättare gångar från hvilka qvart- 
sen blifvit af is och sten bortgräfd, hvilket framgår såväl deraf, 
att sådana gångar ännu delvis eller helt och hållet fylda med 
qvarts finnas qvar på mera skyddade ställen, som ock deraf att 
ena kanten af strecken eller gångarna — i regeln den nordligare 
— är skarp, under det den andra är mera afnött, d. v. s. att gla- 
cieren verkat från nordvest mot sydost. En närmare undersökning 
af förhållandet på bergens sidor rundt omkring visar, att dylika 
"runor" der för ingen del äro sällsynta, ehuru det är mera ovan- 
ligt att få se dem så regelbundna. Då härtill slutligen kommer, 
att stället är beläget i en riktig vildmark, ett godt stycke från 
odlad bygd och på en mellan tvenne svårt tillgängliga större 
mossar utskjutande bcrgsudde, är det fullkomligt säkert, att bela 
berättelsen om denna runristning hvilar på ett misstag. ^ 



Sålunda hafva vi nu granskat de två verkliga eller föregifna 
runminnen, som förut varit kända vid Göteborg; det finnes dock 
ännu ett, som hittills icke varit offentliggjordt, ehuru det är väl 
kändt af de i trakten boende fornälskarne. 

Stranden af Hisingen midt emot Göteborg utgör, som bekant 
torde vara, ett enda kärr, men några tusen fot från elfven reser 
sig högt upp ur detta kärr det så kallade Ramberget, utmed hvars 
fot en ängsväg leder från stora landsvägen vid Qvillebäcken till 
Lundby kyrka. Då man går densamma i denna riktning, har 
man till höger sålunda till en början bergets mera långsluttande 
afsatser, beklädda med rik växtlighet. Ett stycke längre fram 
reser sig "Lilla Rambergets'' hufvudmassa nästan lodrätt, och straxt 

* Sedan uudersökningcn var verkstäld och ofvanstående nedskrifvet, er- 
höll jag käDDedom om att i "Göteborgs beskrifning" af Octavia Carlén 
finnes ett omnämnande af dessa förmenta runor, hvilkas egenskap 

, af naturbildning äfven der påpekas. — Af dylika förmenta runor ut- 
göres den s. k. Runamo-ristningen i Blekinge (Montelius, "Sveriges 
forntid," text, sid. 19). 



/ 



IIUNIN!jKRirrElt VIU GOTKBOBO. 



71 



Äärinlill viker vägen om ett ntskjntande, afrundadt klipphörn. 

ifidt pä den mest framstående rnnda delen af detta, nngel^r 7 

fot ofvan marken, finnes den samstafva runa inhnggen, som åter- 

gifvea här fig, 6. Ristningen är 54,6 centimeter hOg med en bredd 

raeJJan båda armaroe af 35 cm.; det nedre tvärstreckets längd 

^t- 2S,3 em. RunaD är uthnggea i hårda graniten till ett djup af 

orrmkTJng 2,i cm.-, bottnen är ojemn och något kuling, och vid hugg- 

IXD^en af högra tvärstrecket har en större stenfiaga sprungit ur 

^t^aen. Ranan är med ett sådant djup naturligtvis fullkomligt 




Fig. e. Hunl knandi 



igget å Ham 



irgtt pa llinngen. 



ydlig^ ehuru man eljest lätt nog kan förbise den, då den är af 

* *-*^'e8 samma gråa förg som sjelfva berget och var, då jag först 
*fi" <len, öfvervuxen med samma slags lafvar. Utom det att i 

.. ''^ inhuggna runor äro temligen ovanliga, är denna särskildt märk- 

* *-*^rfÖr, att den torde vara den största af alla inan känner, 

rj ^ietydelsen af detta runmonogram blir väl alltid en olöst gåta. 

^an antingen vara Y och t, eller Y och +, eller Y och +, eller 

^ ^udt, och möjligen utgöra de första bokstäfverna i ett namn så- 

P *- som t. ex. Magnns Eriksson, Erik Magnusson eller dylikt. 

^SiBsning, som likväl kan hafva något för eig, vore att antaga 



72 WILHELM BERG. RUNINSKRIFTER VID GÖTEBORO. 

det för ett egomärke mel}an olika byar eller gårdar, dä Y t 
skulle vara de första runorna i ordet Y + fC K I, mcerkiy på ny- 
svenska märke. 

Runor, dels enkla, dels samstafva liknande "monogram", före- 
komma i stort antal på klockor, grafstenar och sigill från den 
senare medeltiden, och på Ransbergs kyrkdörr i Vadsbo härad i 
Vestergötland finnes enligt Liljegren öfver 40 sådana. På Island 
äro de äfven rätt vanliga, t. ex. ett monogram bildadt af t och 
Y i Rutshåla, Rangawalla syssel. 



Fra Margareta Hyitfeldts till Sundsby jordebok 

af år 1660. 

Denna vigtiga jordebok öfver en del af de gods, som genom 
frn Margareta Hvitfeldts donation nu tillhöra Göteborgs gymna- 
siam, inlemnades år 1660 (se sid. 89 här nedan) och förvaras i 
länsarkivet. 

Om möjligt, kommer en närmare redogörelse för godsens 
historia att meddelas i ett följande häfte af dessa bidrag. I första 
bandet (sid. 447 och följ.) är den år 1652 upprättade bouppteck- 
ningen efter fru Margaretas man, herr Thomas Dyre, intagen. 

Originalets stafning är här troget bibehållen, endast med un- 
dantag deraf, att stora begynnelsebokstäfver så mycket som möj- 
ligt blifyit utbytta mot små; att de i originalet ofta förekommande 
f och återgifvits med s och ö; samt att dubbelt s (i Krossen, 
NaBSS o. dyl. ord) här tecknats ss, ehuru originalet ofta har sz. 
Af brist på motsvarande typ har det å sid. 75 rad 18 förekom- 
mande siffertecknet för 4V2 Q^^st återgifvas med iiiij, ehuru det 
i originalet är tecknat med ett v, öfver hvars venstru ben går ett 
streck. 

Det saknar ej sitt intresse att i språkligt afseende jemföra 
den till kronan inlemnade jordeboken, hvilken, liksom fru Dorothea 
Bjelkes jordebok af samma år (l:a bandet, sid. 215), är skrifven 
på norska, med de här nedan meddelade förteckningarna å jorde- 
böckerna, hvilka äro upprättade i '^Cronones räkninge-contor på 
Bahitus slott'' och skrifna på svenska. 



74 



FRU MARGARETA HVITPELDTS TILL 



Sundsbye Jordebog 

pro Anno 1660 

Wälb. Frw Margreta Huitfeldtz till Sundzby. 

Oroust oc Tiörns fougderij. 

Sundtzbye hoffuedgaard liggendes paa Miörn i Walle sogn, 
med en daraquern; diszligeste Agger paa Tiörn, sampt en gaard 
kaldis Dybholt, som min salig mand aiT Hans Maij:tt och Grenen 
ved magelaug haffuer bekommitt, som jeg bruger till affuels gaar- 
der vnder Sundtzby, er tillhaabesatt for xij t:r hart korn. 

Miörn. 



Krossen. En halff gaard. 

Er gammell arffueligfrjoddell, [ Smör iij pund 

som med arffueskiffte breffucnc haffre j tre 

I foering \ rixdlr. 



er att bewisse. 



Gammell arifuelig oddell. 



^ Heine. En gaard. 
Malt 



^ t:e. 



Gammell frj arffuelig oddell. 



Gammell arffuelig oddell. 



Abildgaard. En gaard. 
Landskyldpenge xvjyj,. 

Öster N»88. En halff gaard. 
Smör iiij pund. 

Vestere Nsss. En gaard. 
Landskyldpenge xvj yj;. 



Er gammell arffuelig oddell. \ , i ,' ,j 

° ° I Landskyldpenge 



XX js. 



Er gammell frj arffuelig oddell. 



Tiörn. Walle sogn. 

Furresetter. En halff gaard. 

Smör iij pund 

malt ij t:r 

haffre j tre. 



8UND8BY JORDEBOK AF AR 1660. 



75 



r mageskiflft fra Cronen, jmod 
^^et godtz paa Jndland Addo< 



Breoke. En fierings gaard. 

Smör j pund 

haflFre j t:e 

foering j ort. 

Heller. En fierings gaard. 

Smör j pund 

haffre j t:e 

foering j ort. 

Kallekler. En fierings gaard. 

Smör i^ pund 

hafifre j t:e. 

Offre Braaland. En halff gaard. 

Smör iiij pund 

malt iiij t:r. 

^Jlnno 1649 haffuer min sal. I Nedre Braaland. En halff gaard. 

nd tillpantett sig samme halff- 1 Landskyldpenge viij ^. 

gaard. 



Oammell frj arffuelig oddell. 




^Tdi denne gaard vaar mig arff- 

Higen tilfalden 6 örissboel jord, 

^ andett er mageskifft fra cro- 

^ jmod andett godtz paa Jnd- 

d, som mageskiffte breffuet 

der ydyisser dat. Anno 1648. 




Offre Fiellebro. En gaard. 

Meell iiiij skepp, j otting 

smör iij pund iiij ^ 

haffre j t:e 

landskyldpenge xxj jx 
foering j rixdlr. 

Er mageskifft fra oddels-f Nedre Fiellebroe. En gaard. 

I Landskyldpenge vi j ^ iiij js.. 

iöstere HIeltebye. En gaard. 
Landskyldpenge .. xxvj jS, ij alb. 

IVeetere HIeltebye. Enhalffgaard. 
Smör ij pund 
malt ij t:r. 

r. i_.i«. j TA . 1 f Wdebye. En halff gaard. 

Er mageskifft med Daniel lo « •• i 

•u* A ifivift <Smör ij pund 

ildt Anno 1649. i ^ i n ^ •••• „ 

I landskyldpenge iiij ^. 

Store Sörbye. En gaard. 

r, ^ . I . ,...,. Landskyldpenge xviij jx 

Haffuer mm sal. mand kiobtj ^ , ^ «^« i * a« i> * 

^ - , . , , . ^^.^ < En hussmands platz paa Sörby tey. 

u odelsfolckene Anno 1649. ^i i ^ i l» x« Jii 

Engen dersammesteds höstis till 

Suntzby. 



Ickene Anno 1632.' 
Gammell arffuelig odell. 

Gammell frj arffue odell. 



76 



IRU MAROAaETA HVITFKLDTS TILL 



Haffuer min sal. mand kiöbt 
afif oddelsfolckene Anuo 1649. 

Denne gaard haffuer jeg kiöbt 
aff odelsfolckene Anno 1660. 

Haffuer min sal. mand kiöbt 
aff oddelsfolckene. 

Gammell frj arffuelig odel. 



Öster Röed. En gaard. 
Landskyldpenge vj 4.. 

Vester Röed. En gaard. 
Malt j t:e. 

Syndere Tangeröd. En halff gaard. 
Landskyldpenge x ^. 

Östere Kleffue. En fierings gaard. 
Smör ij pund. 

Krommeröd. En iierings gaard. 
Landskyldpenge.. xxxiij jj, j alb. 

Store Höevig. En gaard. 
Landskyldpenge xxiiij jj,. 

Mageskifft rued Daniel Bildt f ^ L""' "^*'*'fl- ^" """'^ ^^^'^- , 

Anno 1649. f"»'.'" \ P"°^ 

(focring j ort. 

Möllnefoss. En halff gaard. 



Gammell arffuelig oddell. 



Kiöbt aff herr Hendrich och 
jomfru Boell Maaneskiold till 
Aggerviig Anno 1652. 



Smör ij pund 

malt j t;e 

meell j t:e. 

Kiöbt de 4 örissboell jord aff I Berge. 4 örissboel jord. 

laugmanden Hans Frandtzen | Landskyldpenge iiij 4.. 

Anno 1653. 



Kiöbt aff frue Anne Bildt Anno 
1656. 



Kiil. En halff gaard. 
Smör '...-. ij pund. 

En hussmands platz i Wassbeck. 

En hussmands platz i Aggers jndgierde. 



Steenkircke sogn. 



Gammell frj arffue oddell. 



Haffuer jeg mig tillpantett aff 
velb. jomfru Boell Maaneskiold 
Anno 1651, och föresatt en yiss 
dag som den skulle vserett löst 



Tierne. En halff gaard. 

Smör iij pund 

malt iij t:r 

haffre j tre 

landskyldpenge ^ rdlr 

Aff Tierne vand, aall ... ij pund. 

Helle. En halff gaard. 

Smör ij pund 

malt u t:r 

foering j ort 



8UNDSBY JORUEBOK AF ÄR 1660. 



77 



I «D, huilcken tid er lenge siden 
rbigangen, huorfore jeg na föl- 
T dett for oddels kiöb effter 
<<ffaetz jndhold. 



Gammell frj arffae oddell. 




Gammell arffue oddell. Vaar 
Iforn IV2 gaard, men bleflF aflF 
ffrigheden bevilget paa en gaard, 
fftersom den icke talte meere. 



Gammell adels godtz, som jeg 
affuer kiöbt aflf herr Peder Olls- 
en, forrigesognepraestpaa Tiörn, 

nno 1653. 



Haffaer jeg i brugelig pant 
»ff velb. jomfru Boel! Maane- 
tkiold till Aggerviig. 



Nöddesetter, En halff gaard. 

Tör torsk iiij voerer 

smaa salted torsk j ftering. 

Brog. En halff gaard. 
Malt iiij t:r. 

Offre 00 Nedre Haggetorp, En 
gaard. 

Malt ij t:r 

smör j pund 

meell iiij skepp. 

landskyldpenge j ort. 

Dyrebye. En halff gaard. 

Smör ij pund 

foering j jj.. 

Zlibrecke. En halff gaard. 

Fisk i^ voere 

foering j ^. 

Öster Tyffte. En halff gaard. 

Smör ij pund 

malt ij t:r. 

Vestere Tyffte. En halff gaard. 
Smör ij pund 



malt ij t:r. 

Haffner jeg bekommitt udil Kierslett. En gaard. 
•^t-ngelig pant Anno 1659. (Smör iij pund. 



KlöfFdal sogn. 



Gammell frj arffue oddell. 



Böe. En halff gaard. 

Smör ij pund 

malt ij t:r 

torsk ij voerer. 

Kiöbt aff oddelsfolckene Anno ( östere Böe. En gaard. 
1659. I Landskyldpenge viiij ^. 




78 



FEU MARGARETA HVITFELDT8 TILL 



Kiöbt aff oddcisfolckene Anno 
1659. 



Gammell frj arffue oddell. 



Haffner min sal. mand mage- 
skifftet sig till aff oddcisfolckene 
Anno 1640. 



Gammell arffuelig oddell. 



Vdi Vestere Böe. En tredings 
gaard. 
Landskyldpenge v 4. x jöC 

Wiig8 Ödegierde ynder Böe. En 
tredings gaard. 
Landskyldpenge x 4. x jöl. 

Aanneröd. En gaard. 

Smör ij pund 

torsk j voere 

landskyldpenge.. y 4. iiij jä. 

Östere Huals8eng. En halff gaard. 

Smör j pund 

malt ij t;r. 

Vestere Hualsseng. En halff gaard. 

Smör j pund 

malt ij t:r. 

Todaass. En gaard. 
Landskyldpenge xxiiij jj,, 

Pilene. En gaard. 
Landskyldpenge xxj jj, j alb. 

Wiig. En halff gaard. 

Landskyldpenge xxx jj, 

torsk j voere. 



Denne gaard haffuer min sal. 
mand sig tilpantet aff velb. fru 
Ellin ReerssdaatterpaaTierbierg f Mellem Hualsseng. En gaard. 

Anno 1650, och föresatt en viss [ Landskyldpenge vj 4.. 

tid att skulle vaere löst, huilcken * 
tid er lenge siden forbjgangen. 

Berget ved Nordre Huaiaaeng. 
En ottings gaard. 
Smör j pd viij 4.. 

Aff 2 örissboel jord i Krogeröd. 
Landskyldpenge y 4.. 

Heröe. 
Saltett torsk iij t:r. 



Gammell arffuelig oddell. 



80 



FEC MAKGaEETA HTITFELDTS TILL 



(Buraatt. En fierings gaard. 
Malt iii t:r. 
wAiuuit^fi iiy Aiiju«^u5 vuuv^ii. I Aff en qaern Ted den Testare foss 

i Mölneby. 
Meell j t:e. 

Morland nogn. Skafftöen. 

Store Backe. En halff gaard. 

Smör T pund 

torsk ij Toerer 

landskyldpenge j ort. 

Lille Backe. En fierings gaard. 

Smör I pund 

torsk iij Toerer. 

Löndal. Niels och Assgierd. En 
halif gaard. 

Smör ij pund 

malt j t:e 

torsk j Toere. 

Fiskebeck. En halff gaard. 
Langer iiij voerer. 



Gammcll fij arffnclig oddell. 



Gammell ariTuelig oddell. 



Oammell arffuelig oddell. 



Jndlands fougderij. 

Fregne. 

Lyng sogn. 

Dyrhoifuet. En gaard. 
Smör iij pond. 

Brantzröd med Grödaaen. En 
halfi* gaard. 
(Smör viij pund. 

Der under ligger 2 smaa becke sauger, huor paa skeeris 
aarligen noglc faae grann deeler, som mesten forbrugis till gaards- 
sons behoff, hnilckett nocksom findis bevissligt. 

Jndland. 
Össmaal sogn. 

Oammell frj arflFnelig o<l<lell. { ^au'"""'''"- ^° ^'^'^' 



X t:r. 



82 



FRU MARGARETA HYITFBLDT8 TILL 



Er gammell arffnelig frj oddels 
godtz. 



SynderWijgens fougderij. 

Stangeness. 

Linsse sogn. 

Förste Hegvald. En gaard. 

Smör ij pund 

malt iij t:r 

korn ij t:r. 

Anden Hegvald. En gaard. 

Smör ij pund 

malt iij t:r 

korn ij t:r. 

Tredie Hegvald. En gaard. 

Smör ij pund 

malt iij t:r 

korn ij t:r. 

Fierde Hegvald. En gaard. 

Smör ij pund 

malt ij t:r 

korn ij t:r, 

Helleklle. En halff gaard. 

Smör iiij pund 

malt ij 't:r. 

Noere Hammer. En gaard. 
Malt ij t:r. 

Synder Lycke. En gaard. 

Smör j pund 

malt ij t:r. 

Berge. En halff gaard. 
Malt ij t:r. 

Anno 1660 haffuer jeg kiöbt I Flad. En gaard. 
denne gaard aff oddelsfolckene. { Malt ij t:r. 

« Brasetter sogn. 

Noerkile. En gaard. 
Malt ig t:r, 

Aff Mölteijen och Trom engen, 
som brugis vnder bem:te Norkilei 

Smör iij pund 

malt ij t:r. 



Gammell frj arffuelig oddell. 



Gammell frj arffuelig oddell. 



84 FRU MARGARETA HVITFBLDTS TILL 

Tossene sogn. 

HafFuer jeg i brngelig pant 
och haffner titt opbödett den till 
tinge, och ingen aff oddelsfol- Gistad. En halff gaard. 

ckene ville den jndlösse, och nu) Malt i^ tre. 

er den forsagde tid at lösse den | Vdi den anden balffne gaard. 



forbjgangen, huorfor jeg nu föl- 
ger den for kiöb efiFter breflF- 
uens jndhold. 



Malt j t:e. 



Foss sogn. 

[ össbye. En gaard. 

Gammell frj arfFuelig oddell. ! Smör ij pund 

[malt ij t-r. 

Nordyigens fogderlj. 

Lummeland sogn. 

Ringdalen. En balff gaard. 
Korn ij t:r. 



Gammell arffuelig oddell. 



Strandsiddere. 
Paa Tlör^ i Elöffdal sogn. 

Strandsidderne paa Biörnholmen 
sampt Skaboebolmen. ' 

Paa Skafftöen udi Morland sogn. 

Strandsidderne udi Fiskebeckijll 
sampt Werreboe. 

Jndkomsten udaff forsknne strandsiddere er ganske wvisse, 
vnder tiden ingen eller gandske ringe, efFtersom de flytter baade 
fra bolmene och till, saa der mett boldis ingen stadigbed. Er der 
for icke i jordebogs summen jndfört. Eliers kand mand somme 
tider faae en Roms fserd, naar fornöden giöris^ och de ere tilstede 
paa holmene; dog de ere titt vde i söen paa sin nserring, att mand 
ieke kand faae itt menniske. 

Att dette er en ricbtig copie aff originalen, nemlig Sundtzby 
jordebog, som effter öffrighedz befallning skall leveris, bekiender 
jeg vndersk:e med egen haand och zegell. 

Actum Sundtzbye den 16 Augusti Anno 1660. 

(Sigill) Maaergrette Huittfelldt 

S. Thomiss Dyress. Egen hand. 



86 FRU lIAttGARBTA UYITFBLDTS TILL 

Sknlleviig, haffaer David i Wllbergsbaffn i vDderpant, och er dog 
wgedags tienere till Törrebye. — Huilcken jeg hafiaer 
ber jndtegnet, att godtzet kunde fölgis ad. 
Hintzbacke. 
Holmen. 
Ellingröd. 

Ollveden med vnderliggende hassmend. 
AmundrOed. 
Breviig. 
Breviig. 
Skamheller. 
Liene. 
Ryersvarp. 
FsBtorp. 
Breviig Strandsiddere. 

2) Dissligeste baffuer jeg i vnderpant afif velb. Peder Maaneskiold. 

Paa Stangeness i Bro sogn. 

Weitzöe hoffnitgaard. 

Ormdall. 

Biömeröd. 

Skärstad. 

Tueden. 

3) Saa och baffuer jeg i pant aff velb. Olle Reerssön till Raassöen. 

Paa Oroust i Ställe sogn. 

Svanviig. 

Braakier. 

4) Aff velb. jomfru Boel Maaneskiold. 

Paa Thiom i Steenkircke sogn. 
Aggerviig. 

5) Aff Hendricb Rassmussen. 

Paa H^ssingen i Backe sogn. 
Store Haffuen. 

Att dette er en rictig fortegnelse paa huis godtz jeg haffaer 
i vnderpant, som jeg videre med breffi^e och copier skall beyisse, 
om behoff giöris, vidner ieg med min egen haand. 

Sundtzbye den 16 Maaergrette Huittfelledt 

Augusti Anno 1660. S. Thomiss Dyress. Egen hand. 



SUMliSBY JOBDEBOK AF AB 1660. 8i 



Utom deD nn meddelade jordeboken^ som är försedd med fru 
["aretas egenhändiga underskrift och sigill, finnes i länsarkivet 
!0 ett annat original-exemplar af samma jordebok, som lika- 
^ed^s är försedt med fru Margaretas egenbändiga underskrift och 
sig^ill och som enligt en tydligen samtidig anteckning på en från 
^nrBat papper lösrifven, mindre, nu med en knappnål derpå fästad 
Iaj>p "inletvererades afiF Sven Andersscn neder i Generales Contor 
den 19 Decembris A:o 1660." Detta exemplar är, liksom det först- 
Dä:txii]da, skrifvet in qvarto och båda tydligen af samma hand. 

Detta andra exemplar innehåller dock endast Sundsby jorde- 

l>^fe för Oroust och Tjörns samt Sunnervikens och Norrvikens 

r^S^erin. Några uppgifter om åtkomsten meddelas icke, men för 

^^^igt är allt i hufvudsaken likt. den här ofvan aftryckta jorde- 

^^ken, med undantag deraf, att nederst på hvarje sida meddelas 

fixitnman af afkastningen af de på sidan upptagna gårdarna. Der- 

^^mte meddelas på följande sätt slutsumman för nämnda fögderin, 

i hvilken dock endast de gårdar äro upptagna, som fru Margareta 

verkligen egde, ej dem hon endast innehade såsom pant. 

Summa offuer forskr:ne species udi Oroust oc Tiörns fogderj. 

Smör Ixvj pund 

malt xxxviij t:r 

meell iij t:r iij skepp, j otting 

korn xij t;r 

haffre vij t:r 

tör torsk xvj vorer 

saltet torsk iij t:r j tienng 

langer iiij voerer 

aall ij pund 

landskyldpenge xviij rixdlr xj > y alb. 

Summa summarum belöber alle (ovshreffne species udi hart korn 
anslagen: 

It hundrede halffierdesindstive oc sex tönder halff- 
anden skeppe 3 schill (?) 2 alb. penge. 

Samt 

Summa offuer forskreffne species udi Synder oc Nordvijgens 
fougderjer. 

Smör xxiiij pund iiij ^ 

malt Ixvij t:r j setting 

kojrn X t:r 

^ndskyldpenge i^ ^. 



88 FRU MARGAaSTA HVITFELDTS TILL SUNDSBY JORDEBOK AF 1r 1660. 

Samma summarum belöber fovskreffne species adi bart korn 
anslagen effter rosstieniste taxten: 

It hundrede oc balffanden tönder. 

Härtill kommer h?ad fru Margareta egde i Inlands och Hi- 
sings fögderin, samt det myckna som bon både i pant. 



Förteckning Sfyer de jordeböcker 

å frälsegods i Göteborgs och Bohuslän, som inlemnades till 

kronan år 1659 och följande år. 



Af c. o. ARCADIUS. 



L Samtidig forteckning. 

Desse efifterbemelte af Ridderschapet och Adelen här i Ba- 
boas lähn hafwa till Cronones Rächningecontor på Bafaaas Slott 
inlefwerera låtit, nämb%6n. 

A:o 1660 den 14 Aug. Wälborna Fru Margreta Huitfeldth till 

Sundzby låtit inlefwerera 

vnderschrifwen och anno- 



1 jordebook < 



terat, men der utj icke in- 
fört någon owiss eller extra 
ordin, räntta. 



NB fattas copier af brefwen. 



Den 14 Aug. Wälbördig Fäder Måneschiöld till 

Wädzöe inlefwererat allenest 

Alle godzen, så när som 
Wädssö, hafti€r Fru Mar- 
greta Huitfelth af honom 
i vnderpant för försträchte 
penningar. 



1 jordebook ^ 



NB fattas copier af brefwen. 

Den 14 Aug. Fordom OfiFwerste wäUb. Johan Ferickz 

till Åhby inlefwererat. 
1 jordebook, 

1 liten förteckningh på förbjtte och 
igenbekombne godz. 



90 



c. o. ARCADIUS. 



NB. Ovidimerat. 1 copia af et kiöpebreeff allenest på 

Och dess förutan fattas ändå en deel aff godzen. Originael bref- 
breff och copier på 6 gårdar, wet sade han sigh icke hafwa, eij 

heller så snart kunna få tillstädes. 



NB. Ahr en bonde, doch 
mener han få niuta adelsfrij- 
het, efter brefuit, på sin hu- 
strus schlächtlinia. 



Nills Pedersson i Vde-Reesta inlef- 
wererat den 18 Aug: 



1 copia af et adelsbreff, da- 1 Colla- 
terat Bahuus A:o 1490. J tionerat 

1 copia af en domb, A:o 1607. Origi- 
nalet war intet tillstädes. 



A:o 1660 den 4 Octob. WälbdVdtgh Päder Bagge till Hollme 

låtit inlefwerera igenom Fru Mar- 
greta Huitfeldt 
allenest 1 förteckningh eller jor-|6odzen hafwer 

Fattas copier af brefwen. ^^^^^^^^^ ^^^^ ^""^^ till- wälb. Fm Mar- 

fyllest behörigen an-|greta Hvitfelt 

noterat J i vnderpant. 



A:o 1660 den 4 Oktob. 



Wälbördigh EfFwert Nettelhorsttill* — 
låtit inlefwerera igenom Fru Mar- 
greta Hvitfellt. 



Fattas copier af breffwen. 1 liten förtechningh eller jordebook, 

som hans svåger Peder Bagge vnder- 
schrifvit hafver. 

Pd ett löst blad är antecknadt: 

Nills Pedersson inlefucrerat den 18 Aug.: 

NB. ingen jordebok, men allenast 1 copia af 1 domb så och 
copia af adelsbrefuit, angående hemelte Nills Päderssons, med sin 
hustro ärftelige bekombne, frällssegodz, som är 

Vde Resta huffwudgårdh, den han sielff påbor. 

Ähr skattat i taxan på adelens russtienst för 

2 « smör. 



^ Gårdens namn har ej blifvit hitskrifvet. 



92 



c. o. ARCADIU8. 



2. Annan samtidig förteckning^ utgörande fortsättning 

af den föregående. 

Desse efterbemelte, af Ridderschapet och Adelen här i Bahaas 
lähn hafwa (: efter hans Excell: herr Oonvernenrens seneste på- 
bndh och ntgångne befalldningh :) till Cronones Räckninge Contor 
på Bahnns Slott låtet inlefwerera doubble copier af sine original 
breeff på deras frällsse godz. 

Frij Adels personer, 
som ähre af adelig slecht och familia. 

Anno 1661 den 18 Aprilis. Wälborne Frn Dorothea Bielcke låtet in- 
lefwerera — Btycker * copier, hnilka be- 
gynnas på folio 1 och lychtaspåfolio318. 
Wälb. Frw Margreta Hnitfeldtz copier 
begynnas på folio 319 och ändas på fol. 
475. NB allenest de på Sundzby godzen. 
Fordom Ofwerste wälb. Jahan Ferix 
copier begynnas på folio 476 och ändas 
på fol. 510. 

Wälbördig Peder Bagges copier be- 
gynnas på folio 511 och ändas på folio 
570; blefwe inlefwererade af welb. 
frw Margreta Hnitfelt, som godzen 
hafwer ntj brnkelig vnderpant. 
W&lhördigh Peder Måneskiöldz copier 
ähro vtj Peder Bagges, efter som den- 
nes godz ähro arfde af samma sterbhans. 
Wälbördigh Oluff Reersons copier be- 
gynnas på folio 571 och lychtas på 
folio 598. 

WälbdVdigh Richert Munckz copier — 
NB: allenest et af Olnf Reersons arf- 
schifftebreeff — folio 574. 
den 19 Aagnstij. Welb. Jnngfrn Anna Catharina Nettel- 

horstz copier begynnas på folio 645 och 
endas på fol. 664. 
den 1 Novemb. Wälb. Anders Jönsson Dahlep\jl inlef- 

wererat et skifftebreeff, begynnes på 
fol. 665 och ändas på folio 668. 



Dito A:o den 26 Aprilis. 



den 26 Aprilis. 



den 27 Aprilis. 



den 27 Aprilis. 



den 30 Aprilis. 
Inlef:de af Ferixes fougde 

den 30 Aprilis. 



^f Antalet har ej blifvit utsatt. 



94 c. o. ARCADIU8. 

A:o 1661 den 7 Novemb. Borgmestaren i MarstraDd Jffwer Hell- 

giesson låtet inlef:a en copia af e( 
kiöpebreff, foI. 686, och der iempte en 
sin egen ynderscbrefwen förklaring ocb 
förtekningh på alle sine godz, folio 689. 

den 12 Novemb. En bonde Olnff Biörnsson i Staby in- 

Ief:t et pantebreeff på V2 frelsegårdh 
Staby, folio 692, så och et kiöpebreff 
på be:te V2 gårdh, folio 696. 

den 15 Novemb. Kyrckeherden H:r Anders Hällgiesson 

i Möckleby låtet inlef:ra Gopia (?) aff et 
mageschiffte breff, folio 699, så och aff 
et arffschiffte, folio 702. 

den 18 Novemb. Lagmannen Hans Frantzson låtet in- 

lefwerera 10 st:r doabble copier af sine 
breeff, jtem — st:r * doubble copier, som 
ähr en transnmpt aff et arffschiffte A:q 
1645, hnilka begynnas på folio 704 och 
lychtas på folio 731. 

den 26 Novemb. Kyrckeherden i Solbergh Herr Frant2 

Hansson låtet genom sin cappelan in- 
lefwerera sine copier, begynnas på folio 
735 och ändas folio 751; doch fattas 
besched på en gård ber. 

den 26 Novemb. Fordom borgmesters sal. Fredrich 

Christophersons encka inlefwert 2:ne 
doubble copier, begynnas på fol. 752, 
lychtas 754. 
A:o 1663 den 6 Martj. En bonde Nills Tollesson inlef:t copia 

af et pantebreeff på ^3 frelssegård ber 
i Sörwijken, lychtas folio 764. 
1663 den 10 Martj. Borgaren i Oddewall Rassmas Jörgens- 
son och hans svågrer Jörgen Werner 
och Albrecht Höfwell inlef:t copier på 
2 arck, begynnes på fol. 765, lychtas 
770. 
1663 den 12 Martj. Nills Påschessons copier inlef:de, be- 

gynnes iolio 771, lychtas 778. 
Sahl. Noringes copier fol. 779 1. 785. NB Originaleme ähre 
opwiste och collationerade. 



' Antalet har ej blifvit utsatt. 



Ar 



PÖRTBGKNING ÖPYEK JORDBBÖCKEU. 95 

A:o 1663 den 14 April. Befaldingzman welb. Swen Andersson 

inlef:t et breff på wälbördigh Peder 
Krabbes godz, allenest någre gårder, 
begynnes på fol. 788 och lychtas fol. 
791. NB original brefwet haf:r Swen 
Andersson påsedt hemma boos sigb. 
Dito. Inlcf:t copier aff sal. Her Holgers erff- 

wingers i Kongelff frelssegodz, som ähr 
Her Nills Holgersson i Morlanda och Her 
Hinrich Jenssen i Teignebj och deras 
mederfwingers ; begynnes på folio 792 
och lychtas på folio 806. Dess origi- 
nal hafver Sven Andersson confererat; 
lychtas på folio 813. 

A:o 1663 den 28 Aprilis. Fordom fougde wel. Påfwell Nillsson 

sielff inlefwererat copier af sine bref- 
wer, begynnas på folio 814 och lych- 
tas på folio 874; huilcka copier mot 
dess originaler af migh ähro påsedde 
och collationerade. Noch 2:ne copier, 
lychtas på folio 879. 
-^•o 1663 den 14 Maij bleff ber i contoret inlefwererat copier 

af sahl. Feer Nillssons breefwer på 
hans frälssegodz, men sielffwe original 
breeffwen ähro mig ännn intet opwiste. 
Her boos finnes och en jordebook, som 
sal. Peer Nilsson haf:r sielff jnlefwere- 
rat och vnderschrefwet. Bemelte co- 
pier begynnas på folio 880 och lychtas 
på folio 892. 
l€63 den 19 Maij haf:r häradschrifwaren Jahan Jönsson 

inlefwererat copier aff fordom sworen- 
schrifwarens Jörgen Larssons breeff 
på hans frälsségodz, men sielffwe ori- 
ginal breffwen ähro migh ännu intet 
opwiste^ bemelte copier begynnas på 
folio 893 och ändas på folio 903. 

^4 ett särskildt blad läses: 

■^ ^fterbemeJte oadell, som doch äga frällsse godz, vtaff hnilka 
/^^ vthgifwes dess halfwa opbörssell till cronan, hafwa till cro- 
^^ rächninge contor på Bahuus slott inlefwerera låtit 



96 c. o. ARCADIUS. 

Däm bligen 
Kyrckioherden öfu^er Morland på Oronst, wellärde Ir^czrheT 
Nills HoIIgersson låtit inlefwerera den 16 Aag. 1660 ^ 

3 st:r copier. 
NB fattas jordebook. 

LändzmaDnen Biörn Mårtensson i Anfasteröd låtit r lef- 
wera den 16 Ang. 

11 st:r eopier. NB intet än collationerade. 
Fattas jordebook. 

Fordom landzscbrifu^er Hinrich Rassmnsson låtit inK '^^^^' 
tcerersL den 18 Ang. 

1 copia, eollationerat, 

1 jordebook och 

1 förtechningh på någre försålde godz. 

3. Förteckning på de jordeböeker öfyer frfilsegods 

i Bohns län från öfvergångstiden, hvilka år 1879 
förvaras i Göteborgs ocb Bohusläns arkiv. 

1) Jordebok öfver Wedtzö (Vese) gård i Bro, pantsatt till Ma 
gareta Hvitfeldt. Daterad Wedtzö gaard den 6 Augusti 1660 oc( 
undertecknad af Peder Maaneschiold. 2 blad in 4:o. 

2) Jörgen Lanrssens i Harschau, ''snören skriffuer" i Wige 
förteckning på jordar i Söndervigeu, dat. den 12 Augusti 1 
2 blad in folio. 

3) "Jordebogh paa Aabj gaard och nnderliggende gaod 
paa Sodenes i Tossene sogen i Syndervigen'', dat. Kongelff dew3t 

15 Augusti 1660, undert. Johan Fircks. I jordeboken är äfven 
förteckning på pantegods. 10 blad, fol. 

Någon tid efter är insänd särskild förteckning på de gods, 
han bortskiftat till Kongl. Maj:t och kronan. 

4) Fru Margareta Hvitfeldts till Sunds])y jordebok, dat. den 

16 augusti 1660. 

Se här ofvan, sid. 73. 

5) Fru Dorothea Bjelkes jordebok, dat. den 5 Sept 1660. 
Se första bandet, sid. 215. 

6) Peder Nilssons jordebok öfver gods i Söndervigen (10 Vi 
hemman), som han köpt af sal. Anders Lache i Sverige m. fl., 
dat. Broland den 6 Sept. 1660. 4 blad, 4:o. 

7) Ett häfte af 6 blad fol., innehållande 
Henrik Rasmnssons förteckning på frälsegods (3Vs gårdar) 

med ränta på Hising, dat. Kongelff den 6 September 1660. 




^n 




t2 

311 



FÖRTECKNING ÖPVIR JORDEBÖCKBR. 97 

På ett särskildt löst ark lemnar han uppgift pä sitt sålda gods. 
Förteckning på frälsegods på Hising med ränta, tillhörande 
olika egare. Utan dato och underskrift. 

Jordebok på Claus Thorgierssons gods på Hising och Inland 
^amt i Söndervigen, 12 gårdar. 

Ett särskildt blad innehåller Niells Paaschessons och Biörn 
T*horessons gemensamma uppgift på deras gods, dat. Torsrödt den 
^ Sept. 1660. 

8) "Richtig jordebog paa Holmegaards tilliggende goedtz". 
innehåller äfven Torreby med underlydande.) "Dette forskreffne 
^odz haffuer welb. fru Margaretha Huitfeld till brugelig pandt." 

Uolmegaard den 20 Sept. 1660, undert. Peder Bagge. 4 
lad, fol. 

9) Jordebok öfver Effvert Nettelhorsts gods i Tanum och Hog- 
al socknar (2 V-, hemman), inlemnad af hans förmyndare Peder 

e, dat. den 20 Sept. 1660. På samma gäng uppgifves en 
Breder Bagges egen gård i Nafverstad socken. 2 blad, 4:o. 

10) Jordebok öfver "Blommisholmbs hoffuidgaard med des 
r^n tilligendis godtz". Utan dato, undert. Anna Catherina Nettel- 
kziorst. 4 blad, 4:o. Är åtföljd af ett bref från Dorothea Bielke, 

m insände jordeboken för sin "fasterdotters" räkning, dat. Korödt 
3 November 1660. 

11) Björn Mårtenssons, länsman i Fräkne, frälsegods på In- 
and och Orust, utan dato. Ett hälft blad, fol. 

12) Ett häfte (4 blad, 4:o) innehållande: 
"Richtig förtegnelse på mit jordegodtz aar 1661" (Rossöen med 

Dderlydande), dat. Rossöen den 8 April 1661, undert. Olle Re- 
^rsen Gren. 

"Richtig förtegnelse om huis dend sa^degaard Thiereberg och 
liggende i Ställe sogn iindes taxerit" (pantsatt till Margareta Hvit- 
feldt). Dat. Thiereberg den 4 April 1661, undert. Richardt Munch. 

13) PouU Nielssens förteckning på frälsegods i Norrviken 
och "Registering paa minne jordebreffue som jeg sende til Svend 
Anderssen paa Ordust befalingsmand dend 17 April 1661." 4 
blad, V, fol. 

14) "Jordeboegh offuer Blommidtzholm med ditz indkombst." 
Dat. Vrem den 9 Augusti 1661, undert. Anne Catbrine Nettelhorst. 
4 blad, fol. 

15) "Jordebog offuer Ousnses gaards tilligende gods paa Thiörn." 
Dat Ousnes den 2 November 1662, undert. Peder Krabbe. 2 
blad, fol. 

Bidr. till Göt. o Bok. länt hist, 5. ^ 



98 c. o. ARCADIUS. FÖRTECKNING ÖPVEK JORDEBÖCKEK. 

16) David Slangmans förteckning på från sal. Mats Bagg 
erhållna 8ex gårdar i Norrviken, d:to odelsgods 11 gårdar. Uta 
dato. 2 blad, fol. 

17) Ett häfte på (omkring) 20 blad, fol., innehållande ^ a/itW/i 
"Jordebogh offiier Sundsby och Aaby gaarde och underliggend 

gods". Dat. Snndsby den 20 Juni 1682, undert. Margrette Hvitfeh 

"Jordebock offuer Olsnes och Kiereberg såsom och Agerwy 
1682", undert. Christen Munch, Peder Maaneschiölds. 

Jordebok öfver Morland gods. Dat. Brnnstrnp den 14 Jui 
1682, undert. Knud Bildt. 

"Jordebock öfver Store Vrembs gaard och underliggende gåi 
der A:o 1681". Undert. M. S. v. Aschenberg, Wittwe v. Bildt. 

"Uthrächning oppå effterskrefne mine frelsegods uthi Bahuu 
län". Dat. Honsätter den 24 Juni 1682, undert. Johan Stake. 

"Jordebog offwer Kaaröds gaard och underliggende god 
A:o 1681". 

Alla jordeböckerna äro i original, försedda med egenhändig 
namnunderskrifter och sigill, utom N:o 17. I N:o 7 tyckes endat 
första uppsatsen samt de lösa bladen vara skrifua af egarne. 

Dessutom finnas förteckningar på frälsegods, för hvarje % 
deri, enligt påskrift inlemnade af fogdarne 1659 och 1662, san 
särskilda förteckningar för hvarje innehafvare af frälsegods, tri 
ligen upprättade at fogdarne. 

I en särskild kopiebok finnas utom annat inhäftade dnbb^ 
kopior af åtkomstbrefven på frälsegods, inlemnade jemte jord» 
böckerna af Dorotea Bielke, Margareta Hvitfelt, fordom Öfvers- 
Johan Ferix (Fircks), Peder Bagge, Peder Månesköld, Oluff K 
ersen Gren, Richert Munck, Anna Catharina Nettelhorst, Ande 
Jönsson Dahlepil, Peder Krabbe och 26 "oadelspersoner". 1 
samma ställe finnas äfven inhäftade "extract", innehållande tortec^ 
ningar på frälsegods särskildt för hvarje egare. Trettiofyra pc 
söner namngifvas, som ej inlemnat jordeböcker eller handlings 
mestadels egare af blott ett eller två hemman. Bland dessa S 
äfven fru Sofia Brahe, men "extractet" finnes dock, utvisande at 
hon varit egarinna af 37 % hemman strögods i länet. Enligt ei 
summarisk uppgift funnos i länet år 1662: 563 Vs frälsehemmaD 
hvaraf 164 Vs sätesgårdar och insockne, 242% strögods, 8 V 
knape och 147 ofrimänsfrälse. 



Ur de Åschebergska papperen. 



ADteckningar af H. HJARNE. 



I Göteborgs musei arkiv finnes jämte åtskilliga andra histo- 
ri8k.£t handlingar en samling af bref och dokument, som till större 
del^n tillhört den berömde fältmarskalken Rutger von Aschebergs 
801:1 generallöjtnanten grefve Kristian Ludvig von Ascheberg och 
eft^ir hans död år 1722 varit förvarade på Söldeborgs gods i Skåne, 
till dess de år 1871 af den nuvarande egaren, kabinettskammar- 
li^rrcn grefve Alfred Piper lemnades som gåfva åt Göteborgs mu- 
seum. En af tjenstemänneu vid detta museum, herr G. Bruse- 
^^itz, har sedermera ordnat dem efter kronologisk ft)ljd i åtta serier, 
innehållande 988 nummer, af h vilka de daterade papperen sträcka 
®'€r Öfver tidrymden emellan 1663 och 1723. Till den sista serien 
öör äfven ett bihang, som omfattar ett antal handlingar från åren 
1^56 — -97 under nris 989 — 1077. Öfver alltsammans har herr Bruse- 
jvitx upprättat en med stor omsorg utarbetad katalog, som för 
^^^^e nummer angifver dokumentets hufvudsakliga innehåll och, 
^^<i många handlingar vidkommer, meddelar vidlyftiga utdrag 
^■ier till och med fullständiga afskrifter. Utan denna katalogs led- 

,^^& vore det förenadt med den allra största möda att finna sig 

till 
' >*%tta i den digra samlingen, hvilket utgifvaren af nedanstående 

''^Hi^der är så mycket mera skyldig att erkänna, som tid och 

''^^t^ndigheter icke hafva tillåtit ett noggrannare uppsökande och 

j ^^^mgående af alla handlingar, hvilka kunna tjena att närmare be- 

•'^^^^ ^e här meddelades innehåll. 

^ ^ör Sveriges historia i det hela finnes icke särdeles mycket 

allmännare intresse i de Åschebergska papperen på Göteborgs 

- ^^um. Det ser nästan ut, som om alla dokument af mera of- 

^^ig och omfattande natur i senare tider blifvit med flit uttagna, 

r^ ^et är icke att förmoda, att fältmarskalken Ascheberg sjelf 

^^^^le hafva varit mera mån om att aflemua sådana handlingar 

^ ^^ de allmänna arkiven än andre högre embetsmän under det 

^^^"ttonde århundradet för det mesta voro. Dock torde forskaren 



100 H. HJÄRNE. 

här finna ett och annat, som kan gifva upplysningar om den 
svenska härordningens utbildning under den tid, då det äldre värf- 
ningssystemet så småningom gaf vika för det sätt att anskaffa 
soldater, som efter flere äldre, men spridda försök gaf upphof åt 
Karl den elftes indelningsverk. Men för att en undersökning i . 
sådan riktning skall blifva mera fruktbärande, kräfves, att man ^ 
sorgfälligt sammanställer de militäriska ''kapitulationerna" och^ 
soldatrullorna i den Aschebergska samlingen med likartade, som^- 
kunna uppletas på andra ställen. Tagna hvar för sig äro dessaiB 
urkunder af mindre intresse, ehuru kanske då och då en värde— i 
full upplysning kan vinnas *om styrkan eller beskaffenheten ar ^ 
någon del af de stridskrafter, som å svensk sida användes i Kar — 
den elftes krig. 

Man vore frestad att tro, att mycket af vigt för kännedomei^ 
om huru det tillgick vid Bohusläns förening med Sverige här von^ 
att tillgå. Men denna förhoppning uppiylles icke i någon nämw — 
värd mån. Åtminstone har utgifvaren icke varit i stånd att finns 
något i den vägen, som förtjenar större uppmärksamhet. V5/ 
finnes i afskrift en eller annan resolution af Kongl. Majestät på 
besvär af adeln eller andre invånare i Bohuslän. Men deremot 
saknas sjelfva de inlemnade besvären (som dock må hända för- 
varas i riksarkivet jämte originalen och konungabrefven), på bvilka 
regeringen åberopar sig, och utan dessa torde endast en skef och 
ofullständig bild af förhållandena vinnas. Lika litet är att hemta 
för studiet af reduktionens fortgång i Bohuslän, emedan de enstaka 
reduktionshandlingar, som finnas, endast angå de Aschebergska 
godsen. Rättshistorien torde deremot kunna draga nytta af åt- 
skilliga här bevarade domar både från den danska och den svenska 
tiden. Det gör ett egendomligt intryck, då man ser den lätthet, 
hvarmed vederbörande myndighet trodde sig om att tillämpa den 
svenska rättens stadganden på förhållanden, tillkomna under dansk 
lags herravälde, och till och med gifva den förra retroaktiv verkan. 

Samlingens förnämsta intresse blir dock i alla fall rent lokalt 
och framför allt personligt. Ascheberg var den störste jordegaren 
i hela länet och sysselsatte en stor mängd personer i sin tjenst. 
De flesta papperen äro af ekonomisk beskaffenhet, skuldförbin- 
delser till köpmän, redovisningar frän fogdar, handtverkares räk- 
ningar, aflöningslistor för tjenstfolket å de många gårdarna m. m. 
Genom en noggrann jämförelse af alla dessa urkunder inbQrdes 
skulle man f& en tydlig insigt i Aschebergs och hans arfvingars 
hushållning. Om också ett sådant arbete fordrar lång tid, bör 
det dock löna mödan, så väl emedan Ascheberg i och fbr sig var 



UR 1>£ ASCHEBSRG8KA PAPPEKEN. 101 

en SLi sin tids mest framstående män, hvarför efterverlden be- 
höfv^er en närmare kännedom om hans lif, som derför att ett 
värdefallt bidrag derigenom skulle lemnas till kunskapen om den 
dåtida högre adelns lefnadsvilkor och ställning i samhället, för- 
valtningen å de stora herrgårdarna, tjenarnes antal och aflöning, 
arbetenas fördelning dem emellan, varuvärdena o. s. v. Då Asche- 
b^i^S* äfven egde gårdar i staden Göteborg, kan likaledes under- 
sökningen af Göteborgs äldre topografi betydligt underlättas genom 
beg^a jandet af de upplysningar, som åtskilliga af dessa hand- 
liog-^^T kunna erbjuda. Somliga ibland dem kasta något ljus äfven 
Öfver borgerskapets lefnadssätt och seder, likasom här och der 
persciuer omnämnas, hvilka från andra håll äro kända antingen i 
^ei^skap af stadens styresmän eller såsom driftige näringsidkare, 
dylika notiser förtjena att tillgodogöras af genealogien, som ju i 
deiia.Ye tider tillvunnit sig allmännare erkännande såsom en vigtig 
°J^lpvetenskap för historien, sedan dess fält börjat utvidga sig 
^^ÖfVer de egentligen s. k. adliga ätternas antal. Vidare lär en 
°I^l>i:i)ärksam forskare kunna finna mycket, som belyser frändskaps- 
ooh ISrmögenhetsförhållaudena bland landskapets mindre bemärkte, 
''^^■lÄ välbnrgne och af ålder bofaste jordegare, frälsemän eller stor- 
■^^im^er, denna kärnfulla provinsiella medelklass, som äfven under 
detÄ nyare tiden är så karakteriserande för samfuudslifvet i de 
^ka. mz^dinaviska rikena, särskildt i Sverige. 

Lokalhistorikern torde säkerligen icke försumma att använda 

^ ^iiijelpmedel, som här stå honom till buds för dessa olika ända- 

jöÄ^B^^ Öj likväl en mera i enskildheter gående undersökning af 

ena eller andra ämnet ej för närvarande har kunnat verk- 

.as, har utgifvaren trott, att några enstaka dokument åtmin- 

t skola försvara sin plats i dessa "Bidrag." Ett sådant urval 

alltid tämligen fragmentariskt, men torde dock förete några 

dda drag, betecknande för tidens och personernas lynne. 

N:is 1 — 5 äro handlingar, som angå reduktionen till kronan 

^^ åtskilliga gods, som kommit i fältmarskalken Aschebergs ego. 

"V^^^"* synes, som om inga åtgärder för utkräfvande af kronans rätt 

\^^€)e blifvit vidtagna, medan han ännu lefde. Omfånget af de 

l^^cbebergska egendomarna i Bohuslän visar sig dels af näs 4 och 

tTi dels af en mängd andra dokument i samlingen, t. ex. af ett 

''Kort summariskt Förslagh öfver dee Båhuus länske Godzsens 

tJthsäde m. m." (A. P. n:o 276), af bytesbrefven med kronan, 

i hvilka de särskilda hemmanen uppräknas (i afskrifter under n:is 

13, 52 m. fl.). Dock torde det näppeligen låta sig göra att endast 

med tillhjelp af de Aschebergska papperen upprätta en fullständig 




102 II. HJÄRNE. 

förteckning å alla fäitniarskalkens gods, emedan de flesta af dit- _.^ 

hörande bref, som uppräknas i en samtidig lista (n:o 247)^ ej finnas 
i samlingen. 

N:i8 6 — 8 äro några bref, skrifna af d. v. friherrinnan Asche- 
berg till hennes man, under det han deltog i det skånska fält- - 
tåget och Gyldeulöwe från Norge int(5ll i Bohuslän. 

Två af dessa bref (N:is 6 och 8), som äro ganska karakteri 

stiska bidrag till tidens historia, äro i utdrag och öfversättning^ 
meddelade af E. Nonnen i den skildring af "Rutger von Asche 
berg och hans husliga lif", som är införd i "Sverige. Foster- 
ländska bilder" (bihang till tidskriften "Förr och Nu"), sid. 18» 
och 182. 

N:o 9 är ett bref från en prestman, som med löfte om ev 
liten "discretion" anhåller om en syssla, till hvilken Ascheber^ ^-^^^^ 
påstod sig ega patronatsrätt. Ärendet föranledde en långvarig £ 
tvist emellan fältmarskalken och landshöfdingcmbetet i Oötebor— ^ 
(A. P. n:is 163—189 m. fl.). Hland annat gaf det anledning tijf- . -j/j 
en rätt pikant brofvexling emellan landshöfding Schönleben ^^*-^ c^L 
biskop Carlberg. Saken var så mycket mera ömtålig, som ved 
börande också måste göra atseende på åtskilliga prestenkors o 
prestdöttrars kraf att enligt tidens sed varda "conserverade." 
rymmet medgifver dock icke utförligare utdrag af dessa till 
del något humoristiska papper. 





n 



g 
g 




UK DE ASCHXBERG8KA PAPPEREN. 103 



1. (A. P. n:o 277). 

Sögh wällborne Grefwe och Gennerall Admirallj NådhgUDStige 
Berre. 

Eders Högh Grefl. Excelhsis Nådhgunstige skrifvelse af d. 

18 J^^ovemh:r är migh d. 26 ditto tillhande kommet. Först om cautio- 

netm^^s- presterande för min pehrson, som Eders Höge Excellxe och 

Bdc^rs Nådes Höge lijfs roedarfwinger så nådhgunstl. uptager 

Qth^n caution: om mit ärlige förhållande gör sig försäckrat; hnil- 

cke€; iagh i diupaste underdånigheet aldrig kan till fyllest betacka 

8& X^ögh Een Nådgunstig benägenheet, uthan till min död förobli- 

gemc^r mig med ähra och wällfart, een underdånig, hull, redelig 

ocIb trogen tiänare. 2:do at Eders Höge ExceU.ce med bytes 

god-tizen will anwända all mögelig ilidh till thess rätt och fnli- 

boi*c3an, huilcket är möcket wäll betänckt och högh macht å 

ligr^5'^r. 3:tio: det Eders Höge Excellxe förmenar, at staten kan 

iii<l.<3lraga8 således at een gårdtzfogde skulle kunna upwarta 2:ne 

ft^t.berij med een dräng och piga på huar gårdh, det är een 

tio^;- gom her i landtzorten aldrick kan låtta sig giöra; för ty 

rin^^-are een 2:ne pigor at röckta och gifwa 60 a 70 st. boskap 

^•tt^ gånger om winterdagen med waten och foder, och om som- 

'**^-»*«n måste de mjöicka 3:ne gånger och wachta boskapen för 

^*^"*^^ar och biörnar, och om natten på twätt ell:r på qwiar i 

SKc>^en liggia hos boskapen, och aldrigh nogen natt komma i 

"U^aeg. 1,3^ nock at beställa och intet mehr kan förrättia, så frampt 

*^ boskapen skall blifwa conserverat. För det andra måste der 

^'^^^I. wara een miölckedega, som skall taga wahre på illd och 

^^^ine, ost och smör och laga för folckens underhåld. Till det 

"^*^: måste der wara een gårdtzfougde eller godh gårdtzdräng, 

^*^ ^flingen kan betroes, och dagi: hafwa upsicht med böndernas 

/^*^^^e. Så iag på indtet sätt kan efftertänckia, at (å) någetafsä- 

.^''iema kan underhållas ringare änd 4 pehrsoner, med mindre 

'^ Nådige Höge Härskap skulle taga dubbelt skada tbr medelst 

,^^ röckt och försömelse. Har derföre på Nådigt behag till wi- 

., '"^ ordre inddragit gårdtzfougden på Rostorp med miölckedegan 

^^ löhn 23 D:r S:mt; i thes ställe gårdtzfougden på Ström 

^j^^^^ upwackta; ilickemåtto alla gårdtzdrängarna 4 st: a 10 D:r, 

^ 40 D:r S:mt föruthan theras stat och underhåld, som och 

. ^^ ^^aledes skall blifue indraget till mit Höge Härskaps interessey 

^ärdtzfougdarna hedan effter skall swara för dräng och gårdtz- 



104 H. HJÄRNE. 

fougde. 4:to Angående den gravations som skulle yppa sig wed 
Hollma godtz, at ware auseedt som cappitel godtz, så är under 
Hollma cll:r Töréby godtz indtet capitel godtz af det nampn ell:r 
natur som uthj hand till Lundtz Dom Capitel i före tijdher warit 
hafwer, uthan under Hollma och Törehy befindes een dehl godtz, 
som utj gamall tijdh har måst warit skatte, och effter Kongl. 
Priuilegier wordne förswarde och ansede som frälse, builcket 
Eders Högh Grefl. Excelhz af indelöckte extract kan ährfara, 
at dhe hemman som findes antäcknat för landskyll, leding,^ biug, 
miöhl, smör och koo, ähr Cronones jordeboks räntor och har i 
förtijden waret skatte ell:r bondcgodtz. Skulle nogen gravation 
sig yppa, så måste det vara af samma godtz, men der emoth findes 
uthi Stockholms Arciver incopierat dhe gaml. danske konungars 
brefwer och frjheter der uppå, och originaUn (: om behöfwe* :) 
ennu lähr finnas hos sahl. Knudt Bilds arfvingar till Morland 
gårdh. Sedermehra har Hans Kongl. Maijitt vor allernådigste 
Herre och Konnnng det samma confirmerat, som utj Cancelliet 
lär finnas, och iagh så hastigt icke kan her uppspänna, hvarför 
är min underdånige ringe oförgripelige påminnelse, Eders Höge 
Excell:z gunstl. täcktes giönom wähn och wäns wän utj Can- 
celliet låtta söckia om den Kongl. confirmation till samme säcks 
beswarningh, ty af slicka jordebocks räntor tager Beductionen 
sin största fundament, och var möcket väll sådant i tijde kunne 
förekommass. Vill så her medh sluttel. hafva Eders Högh Grefl. 
Excelliz under guddomelige protection troplichtl. förönsket och 
stadigt framhärdar, 

Eders Högh Grefl. Excelheis 
Anfasteröd allerunderdånigste och 

d. 4 Decemb.T 1693. ödmiukaste tienare 

Mörten 
Christensson. 

Utanskrift: A Son Excellence 

Monseigneur le Comte 

Hans Wachtmeister 

Senateur du Roi Admiral 

General et General Gouvemeur 

de Calmare et Bleking Lähn 

in Stockholm. Tres humblement. 



UR DE ASCHEBERGSKA PAPPEREN. 105 



2. (A. P. n:o 294). 

Högwällborne H:r Grefwe och Ofwerste, Uögdtährade H:r Swåger. 

Såsom Hans Kougl. Maij:tt iginnom copialiter bijfogade Des 

^l^^ef till mig af dh. 29 passäto har behagat resolvera, att fordom 

^ans Hög Grefl. ExcelL m. (mlD) H:r Grefwes Öfwerstes och H:r 

^^ägers sahl. H:r fahrs med Eongl. Maij:tt och Cronan här i 

^ohuus Lähn träffade godze byten skohia ophäfwas, och Eongl. 

lfaij:tt träda till sine egne, sarapt det respective sterbhuuset till 

wederlag hemmanen igien; altså har iagh intet undgå kunnat m. 

H:r Grefwe Ofwerste och H:r swåger sådant heriginnom att com- 

municera, på det samptl. Des med arfwingar må wid deras när- 

wahro deraf kunna meddehlas part och underrättelse, kunnandes 

och intet annat än straxt efter ordre wärckställa Hans Eongl. 

Maij:tt8 nådigste willie, och afwacktac i dy hwadh m. Hrr Grefwe 

Öfycrste och Hrr swåger dervid å sterbhuusets wägnar kan hafwa 

att påminna, förbliivandes 

Höghwällbrrne Hrr Grefwen och Ofwerstens 
Högdtrde Hrr swågers 
Bohus d. 1 tienst willige tienare. 

Septemb. A:o 1694. J. B. v. Schönleben. 

Utanskrift r 

A Monsieur 

Monsieur le Comte d' Aschebergh 

Colonel de la Cavallerie 

å Gothebourg. 



106 U. HJÄKNE. 



3. (A. P. n:o 295). Bifogadt det föregående. 
Copia, 

Carl medh Gudhz nåde etc, 

Wår ynnest och nådige benägenheet med Gudh Alltzmäch- 
tigh, Tro Man General Lieutenant och Landzhöfdinge : Såsom wij 
hafwe funnit nödight till att uphäfwa dhe bythcn, som medh Oss 
frambledne Kongl. Rådet, Fälldtmarskallcken och General Gon- 
verneuren Grefwe Ascheberg har inngådt i Bohuas Lähn, medan 
wij finne oss därigenom alt för mycket wara förfördelade, och be- 
m:te Fägenheeter från inndehlningzwärket are omistandes, för den 
knappa tillgäng som finnes på hemmans räntor til des förnöden- 
heet; Altså är härigenom till Eder Wår nådige willie och befall- 
ningh, att J bemelte uthbytte lägenheeter anslåen till inndehl- 
ningzwärketz styrckio, innsJtndandes med det forderligaste ett ^ro- 
ject till den förändring, som deriginnom blifwer utij det för detta 
afslatne inndehlningzwärckct så för Grefwe Aschehergs annfbr- 
trodde Cavallerie Regemente som Ofwerste Weinholts Dragoner, 
på det sådant må kunna observeras och i acht tagas med bem:te 
wärckz renskrifwande oppe i Stockholm; J förrätte härmedh det 
Oss till nådigdt behagh länder och Wij befalle Eder Gudh Alz- 
mächtigh nådeligen aff Kong Ellf dh. 29 Atigustj A:o 1694. 

Carolus. 

C. Piper. 



108 



U. BJARNE. 



6. (A. P. n:o 437). Utan dato, men efter 1695. 
Extraeht af Jordeböckerna förre och eflfter Kedutionen, nembl. 



Förre Redutionen med byte godzen 

Ströms åbrl: ränta 

Röstorp 

Galmarsberg 

Holraa 

Torrebye 

Pante godzen 

S:a 2975: 1: 12 
Deferensen 

Summa 

Effter Redutionen med wederlags godzen 

Ströms åhrl. räntta 

Röstorp 

Gulmarsberg 

Holma 

Torreby 

Pante godzen 

Wederlag godzen 

Summa 



Silf:rm:t. 



Dal. 

855 
30 
797 
414 
702 
174 

132 



3107 



ore. 
30 

9 
25 

5 
28 

15 



16 



12 



ii 



»*l 



Silfaiii:t. 


Dal. 


öre. 


668 


12 


30 




233 


26 


310 


19 


649 


20 


174 


28 


1040 


6 



18 
18 



«i 



3107 j 16 i i4| 



110 H. HJÄRNE. 

guten Fiig liaben soll. Anjet/o abcr will sio, wie icli vernehme, 
soich ihr Kecht fallen lassen und am Koseuscbild Nichts weiteres 
suchen, worilber niemand als Rosenscbild vergnUgter seyn wird. 
Es wUrde nunmebr Zeit seyn, die Specification wegen der Mun- 
dierung fUr E. L. Leibcompagni zu erbalten, dainit man dieselbe 
in Stockholm, dieweil nnser Scbwiegersohn sich daselbst befindet, 
könnte vcrfertigen lassen. Die Hiite känn man allhier verfertigen 
lassen, weil man sie anderweits nicbt woblfeiler wird haben kön- 
nen. Aus einliegender werden E. L. dero Fr. Schwester (: ver- 
mfithlich aiich unserer Tochter Sabinen) Zustiind zu vernebmeo 
haben. Es wird mir mit vielen gertihraet des H:h Stadtbalter 
Gyldenlöwes grosse Civihtet, deren Er sich sowohl gegen E. L. 
Fr. Schwester als anch unsere Tochter Sabinen gebräuchet. Sebeint 
wohl, dass er nicht nur cin resonabler Cavalier sey, besondero 
anch nicht geringe lleflexion auf E. L. habe. Wie die teutsche 
Armee zuriickmarchirt, und Sabinchen ihn durch den Priester er- 
suchen lassen, dass er sich ihrer annehme und so beschtitzen wolle, 
dass sie nicht um Ehre und Gitter gebracht wUrde (: wie sie denn 
allbereits von dem Ublen Procediren der Feinde mit Furcht ond 
Schrecken Bericht eingenommen :), da hat Er ihr die Gunst er- 
wiesen, dass Er ihr absolut eine Cow/^a^w/V Reuter gesandt, welche 
den Hof umb und unib besetzen mltssen, dass niemand einige Inso- 
lentwn auflF dem Hole veriiben und unsere Tochter aller Gefahr 
entnommen seyn möchte. Wer hatte sich dieses zu eineoi Feinde 
vermuthen sollen? Doch vielleicht stehet Er in den Gedanken, 
dass nach Umbgeläuffung Gliicks Kads es sich begeben könte, 
dass er dergleichen Civilitet von E. L. zu hofifen und zu geniessen 
hatte; deren er da anch nicht ohnwUrdig, absonderlich wenn 
nnser Gut Gulmarsberg weiteres, wie bishero geschehen, beybe- 
halten und conservirt bleibet. Zum Schluss bitte E. L. wollen so 
gtitig seyn und aufiF alle die sowohl in vorigem als gegenwärtigem 
Schreibcn angetragene Puncte, weilen uns davon höehst gelegen, 
beliebige Antwort zu ertheilen. Ich schreibe schier alle Post und 
erhalte doch wenig Briefe von E. L.; will nicht hoffen dass sie 
unterweges verwahrloset öder auflFgefanget werden. Ich habe in 
diesem und vorigem Briefe aller Briefe datum specificirt so seit 
Peter Kalle Abreise an E. L. abgelassen, woraus dieselbe aboeh- 
men können, ob sie alle zur Stelle kommen. Womit ich nach 
Empfehlung Gottes verbleibe Eurer Liebden 
Eiligst Giothenburg treue, solange ich noch tlbrig zu leben 
9 Xbris a:o 78. M. E. v. B. g. M. F. v. A. 

(Maria Eleonora von Busseck genannt Mttncheo, 
Freyherrin von Ascheberg). 



112 H. HJÄRNB. 

wird Peter Kalle \xud aDdere, so von hier kommen, besser und 
ausffihrlicher muntlich berichten, als ich scbreiben känn. Werde 
doch nichts desto weniger alten möglichsten Fleiss drans strecken, 
ob ich irgend gegen E. L. Ankunfft Fourage, nach deroselben 
Begehreu, zuwege zu bringen vermag. Den Hausraum allhier be- 
langend, so ist derselbe jetzo zwar geringer wie zuvor, weilen mit 
denen auff Bahaus zuvor gestandenen Sachen die bey E. L. vo- 
rigen Anwesenheit ledige Gemächer ansgeftillt; doch wird man 
diesem leicht vorkommen, und in der Nachbarschafft etwa ein 
Gemach mieten können, auff welches man ged: Sacben so läng 
setzen, und also diese Gemächer auf E. L. (: Gott gebe :) gliick- 
lichen Ankunfft einräumen känn. Wann E. L. gegen die Zeit der 
Hochzeit unserer Tochter anhero zu kommen gegönnet, wttrde uns 
alleu solches so viel lieber und angenehmer seyn. Womit nach 
Empfehlung Göttlicher Obhut, bin und verbleibe E. L. als meines 
hochgeliebten H:n 

Eiligst Giotenburg treue 

d. 11 Xbris a:o 78. M. E. v. B. g. M. F. v. A. 

Unsere gel: Kinder lassen 
E. L. gehorsamst grtissen. 

Utanskrift: 

A Monsieur 

Monsieur le Baron d'A8cheberg Marchal de 

Campc (!) et Guverneur de la province Bohus present 

a Beckschau. 



8. (A. P. n:o 23). 

Hochwohlgeboruer H:r Baron und Feldmarschalck, Hochge- 
liebter Herr. 

E. L. scbreiben von Febr. habe wohl erhalten und darans 
zuförders ersehen, dass, wie ich täglich meine Plage und canti' 
nuirende Drangsahl empfinde, also es auch E. L. an Mtlhe, Sorge 
und grossen Beschwerungen nicht ermangele. Der böchste Gott 
verleyhe mir ferner ehristl. Geduld und nehme dareins nach seinem 
gnädigen Willen dies schwere Ereutz von mir schwachen und 
schier abgematteten. Und stehe weilens E. L. in dero schweren 
und mUhsamen Amte bey. Sterke, schtltze und erhalte dieselbe in 
allén Gnaden. Diesem nechst habe E. L. Willen wegen der zwey 



114 H. HJÄBNE. 

deren guter Zustand berichtet wird und rtihmet mir ged: Hof- 
meister, dass sie gute Folge leisten. Siehet aber docb nicbt flir 
ratbsam an, dass sie daselbst lange subsistiren, weilen die Con- 
versation selbiges Orts, deren sie sich docb nicbt entzieben kön- 
nen, ibnen nicbts dienlicb. Wird also ged: Hofmeister snchen, 
nacb abgelegten Visiten und Anfwartung bey Ihro Maj: der Kö- 
niginn nnd deren H. H. Reicbsrätben ihre Reise so viel möglieh 
bald weiter fortzusetzcn. Und werden, als die ged: nnsere Söhne 
desto mebr Zeit baben, Ihro Maj: unserm allergnädigsten Eönigc 
allerantertbänigst, wie denn auch E. L. in kindlicber Geborsam 
aafwarten. Sonsten bericbte E. L., dass das eine von deo granen 
Waffen-Pferd, der Goliatb, bey mir nicbt mebr gedeiben will; 
weil mir die Beysorge getragen, es möcbte dasselbé dem anderen, 
welcbes vergangcnen Sommer umbkommen, schier nacbfolgen, 
babb selbiges unserer Tocbter A. E. (Anna Elisabeth) flir einen 
Scblitten bey dero Abreise za gebrauchen verebret, welcbes E. L. 
verboflfentlicb nicbt ohngenehm enipfinden werden. Und können 
also die beiden noch librigen desto besser gehalten und gepfleget 
werden, welche rair doch viel kosten, zumahlen das Heu nicbt nur 
sebr theuer, sondern auch noch liber das wenn gekäufft der Zoll 
rair nicbt ein geringes kostet. Mit der Wittwen Elisabetb Friede- 
richs babe icb selber geredet wcgen Thuerholm, nnd ist dieselbe 
eben nicbt abgeneigt selbe Insel E. L. ilberzulassen fur allén an- 
dern, jedoch mit dem Beding, dass sie daftir andere Höfe be- 
komme. Sie hat fUr selbe Insel tiber 1200 R. in Specie erlegen 
mtissen. Vernebme dass E. L. von Ihro Maj:t unseren allergn: 
Könige die Versicberung erbalten, dass niemand anderer dieselbe 
E. L. vergreiffen könne, ist also unnöthig, dass man hiemit voran 
Ausgang dieses Krieges eyle. Im librigen bitte dienstl. E. L. woUen 
geruben sicb meiner vorigen Vorbitte wegen Albrecbt Larsson 
ferner zu erinnern, und nicbt ungleicb ausdeuten, dass diese Vor- 
bitte nocbmabls wiederhohle. Bitte E. L. wollen so gtitig seyn 
und unbescbweret beygefUgte Supplik an mich selbst durcblesen, 
und ibn etwa zu einer Charge, worzu er irgends könnte capabel 
seyn, verhelfen. Er wird ins kUnftige seine Febler zu corrigiren 
sucben, und mit schuldiger Aufwartung sich dankbar bezeigen. 
Aus einliegender Specification werden E. L. zu erseben haben, was 
unserer Tocbter A. E. zur Aussteuer mitgegeben und was sonst 
diesfalls fUr Unkosten ausgewant. Es kömt zwar dieses ziemlich 
bocb; docb weil E. L. in einem zo bohen Stånd, hat man es re- 
putationsbalben nicbt wobl geringer ausstellen können. Verboffe 
also E. L. werden in allem wöhl zufrieden seyn. Und weil nan 



116 H. HJÄRNE. UB DE A8CHEBERGSKA PAPPEREN. 

9. (A. P. n:o 163). Utan dato, men troligen 1692. 

Högh Wällliorne Herre, H:r Greffwe, Kongl. Maij:tts Kådli, 
Feltmarskalck och General Gouverneur, 

Nådige Herre, 
Högh-Gunstige Patron. 

För den särdehles Höga Nådh, som Eders Högh-Grefwcl. 
Excclhce emotl) mig, Herrans ringa Tiänare och Des Begimentz 
Priidickant, widh alla tillfallen i Nåder haar täckz declarera och 
uthwijsa, heembähr iag underdånödhmiukeligste Tacksäijelser ; 
Och såsom Kyrckioherden i Hiärtum, Wyrdige och WällUrde H:r 
Peter Andersson nu förnimmes förgångne Söndag wara widh dhen 
tijmelige döden åtgången, och Eders Högh Grefl. Excelbce för 
detta gifwitt mig den Nådige förtröstningen, att till någon vacante 
lägenheet blifwa promoverat; altså och i andledning der af böön- 
faller iag underdån ödhmiukeligst, att Eders Högh Grefl. Excelhce 
såsom till samma Pastorat ägandes Jus Patronatus, täcktes wara 
mig så Nådig, och mig till forbem:dte Vacante Prästekall i Nåder 
f^)rhiälpa, hwar emooth Eders Högh Grefl. EjxeWs Nådige be- 
fordran skall warda medh een underdån-ödhmiukeligst taeksamb- 
heet af Twåå Hundrade Riksdahler in Sjyecie discretion ehrkiänd 
och inställt; afwacktar her öfwer Eders Högh Grefl. ExceU:s Nå- 
dige och Högstfortröstelige swahr och resolution, uthhärdandes 
utij diupaste devotion 

Eders Högh Grefl. ExceUcnces 

Underdån-ödhmiukaste 

Tiänare 

Biörn Larsson 

lleqhnents Prädikant. 




pIYtn 



.♦ 






/ 



r'- 



;j^ 4iii0 ''^ 






fr å 



sU««»^ 










[jttiij ^/^f//;: ^r;;.vj^.vi,i aAsjD. 



Qvillc härads faista foriilcmningar. 

Af EMIL ?:KII0FF 

Fornsagorna hafva mycket att förtälja om landet mellan Göta- 
elis mynning och Svinesund. De berätta om blodiga di^d och 
lömska öfverfall, föröfvade vid dess kust men äfven om bebyggar- 
nes hngstora bragder och fredliga id. Redan tidigt hade således 
denna trakt tilldragit sig U|)])märkäamhet och vunnit betydelse. 
Landets första bebyggande ligger emellertid långt tore de tider, 
ölVer hvilka sagorna sprida sitt osäkra ljus. Den bohuslilnska 
kustens talrika och olikartade fornlemningar visa, att vi här hafya 
en af vårt lands åldrigaste bygder. Qvillc härad delar traktens 
allmänna rikedom pä fornminnen. Ofver allt, på höjd och i dal, 
vid hafvets strand och längst bort i de atlägsnaste nejder ligga 
de mosslupna forngritterna, stumma vitnen om, huru här slägtled 
efter slägtled lefvat och dött; slägten, Ii vilkas arbete brutit väg 
ftir efterföljande tiders odling, hvilkas art' vi mottagit och hvilkas 
'minnen det tillkommer oss att vårda. 

Häradet eger samma natur och relielTörhällanden som Bohus- 
lans öfriga kusttrakter. Uppfyldt af låga, oftast tvärbrant upp- 
stigande bergmassor, som llro skilda genom trånga slingrande dal- 
gångar, erbjuder landskapet endast få öppna slätter och dessa af 
ringa utsträckning. Den odlingsbara jorden, i allmänhet inskränkt 
till de smala dalbottnarna, är således till ytinnehållet ringa, men 
lär vara af god beskaffenhet. Landet höjer sig sakta mot östra 
gränsen och bildar här i synnerhet i norra och södra delarna ett 
af söndersplittrade klippor och trånga dalklyftor bestående hög- 
land, ehuru af ringa höjd öfver hafvet. Här och der utjemnas ber- 
gen till kala, ödsliga Ijungmoar. 

Den af en mängd vikar och fjordar sönderskurna kusten om- 
gifvcs af en föga utsträckt skärgård, hvars yttersta förpost äro de 
omkring 1,5 mil ut i hafvet liggande Väderöarna. Helt nära 
kasten, skild från den samma endast genom en smal ränna, ligger 
den vackra, omkring en tredjedels mil långa St. Hombergsön. Så- 
väl fastlandets som öarnas stränder äro i allmänhet höga och stupa 
brant ned mot hafvet, bvilket redan invid klipporna ofta eger ett 
djup af många famnar. 

Bidr. till Göt. o. Bok. låns hiåt. 6. 1 



118 EMIL EKHOFF. 

Trakten saknar betydligare sjöar och vattendrag. Det största 
är den i häradets midt framflytande Jored-elfven, som uppkommer 
ur några vidsträckta mossar vid östra gränsen och söker sig en 
slingrande väg mellan bergen ned till den breda och grunda tjor- 
den at samma namn. Jored-elfVens lopp är från öster till vester. 
De öfriga vattendragens äfvensom bergåsarnas och dalgångarnas 
hufvudriktning är från nordost till sydvcst. I södra delen af hä- 
radet inskjuter den smala, djupa Hottna-fjorden, från hvars innersta 
ända uppgår i nordvestlig riktning den i jemförelse med traktens 
öfriga dalgångar breda Bottna-dalen — den s. k. Bottna-hed — 
häradets kanske bördigaste trakt och, såsom vi skola se, framför 
andra utmärkt genom mängden af sina fornlemningar. Af sjöar 
finnas endast den lilla Tosterö-Vand på gränsen mot Sotenäs och 
den lika obetydliga Alnäs-sjön pä gränsen mot Tunge härad. 

Landskapet har säkerligen undergått ej så obetydliga förän- 
dringar, sedan bygd här först blef bruten. Först de senare år- 
hundradena hafva sett den bohuslänska kusten så blottad på 
skog, som den nu är. Ännu på sextonhundratalet prisade de om 
Bohuslän skrifvande författarne Vikens härliga skogar, hvilkas 
afkastning mångenstädes utgjorde befolkningens hufvudnäring, så 
att fisket drefs endast till husbchof. Arendt Berntsen Bergen be- - 
skrifver i sitt 1G5G utgifna arbete »Danmarkis oc Norrigis frncht — 

bar Herlighed» »Wijgen — den nord re Part af Bohus-Lehn» 

såsom ett godt kornland med wOldenskouff til deris Svin» och 
öfrigt med wvitlöftige» skogar och stor utskeppning af master, 
spiror, bjälkar, plankor o. s. v. På tal om fiskerierna tilläggei 
han: »fra Bohuus indtil Bergenhuus Lehn bafvis saa stor Bruj 
med T^fmmer oc Tnelast (och) fortsattis ej Fiskeried samestedis i 
uden til daglig nödtorftig Brug, som forberort». 

Tjugufyra år före ofvannämnda verk utgaf sognepraesten i Uu^rz 
dal Peder Olausson sitt för kännedomen om Norges äldre förhål"-^ 
landen vigtiga arbete »Norrigis og omliggende 0ers sandfasrdig-^ 
Bescriflelse». Afven han prisar Vikens fruktbarhet och skogrikf 
dom. wViigen eller Vigesiden, fra Gotelfl* til Svinesund, er et sh 
Land oc et godt kornland oc der voxer besynnerlig got korn 
— llafuer den Egn oc saa herlige Skoufue met ald den herligh( 
der met ftdger: met Oiden til deris Svin, met åtskillig Vile at sh 
oc skiude baade Diur oc Fugle: med Ladning som er Bielke -^ 
Spirer, Master, Bord oc Knapholt, Baandstager» — . 

En annan förändring i landskapets utseende är de talrit^^ 
större och mindre forntida sjöarnas förvandling till torfmossa. — 
Huru länge dessa haft det nu varande utseendet, är visserlig^^ 



QVILLB HÄRADS PASTA FORNLKMNINGAR. 119 

't att säga, men, då niau djupt ned i flere af de samma funnit 
a£" menniskohand bearbetade föremål, hafva vi deruti bevis, att 

^^■3CB instone några af traktens mossar varit öppna sjöar ännu efter 
iniskans första ankomst hit. En följd af talrikare och större 
^eDsamlingar var, att de nu nästan tynande vattendragen förde 
»'t,<^ iätc vattenmängd. Vi torde således hafva rätt att föreställa oss 
i^"^"^ m Jle, åtminstone under någon del af den förhistoriska tiden, så- 
»o v=bc:b en skogklädd trakt, bevattnad af tiere sj(')ar och större vatten- 
di "B-^m^ än i våra dagar, ehuru de båda visserligen icke voro af 
a dimensioner. 

Granskar man hafvets och fastlandets nu varande och forna 
rbållande till hvarandra, är lätt att iakttaga, att häruti för sig 
S^'^t; ännu större förändringar än de ofvan nämnda, jeniförelsevis 
ol> etydliga. De talrika, nu långt upp i landet belägna, en gång 
påt hafsbottnen aflagrade, väldiga skalgrusbaukarna, — i trakten 
kallade »skälsandsbankar», — bestående af ofta i ofantliga massor 
dopade skal af hafsdjur, visa nämligen, att en stor del af det nu 
^^f n.tide fasta landet en gång legat under hafvets yta. Den bo- 
basl^Dska kusten har således fordom varit stadd i en uppåtsti- 
gande rörelse, till dess den uppnådde sin nu varande nivå. Frå- 
^^*^, huruvida denna rörelse afstannat redan löre menniskans bo- 
sättning härstädes eller med andra ord, om de första invandrarne 
'•^nno det nu varande lorhållandet mellan land och haf, är emel- 
'erticl ett spörsmål, som fornforskningen ensam ej kan besvara. Möjli- 
^eo kan den dock gifva ett bidrag till frägans lösning. 

Den medföljande kartan (A) visar, att af Qvilles femton fasta 

'''**^«:Äe8märken från stenåldern tolf stycken ligga på ett afstånd af 

.^^•^»•ing \'^ mil från den nu varande stranden; intet ligger kusten 

.^^Xiare. En linie, som sammanbinder dessa tolf fornlemningar, 

. 'J^^T temligen noggrant den nu varande strandkonturen i alla 

..^ *^** bugter. Denna omständighet kan naturligtvis bero på en 

•"enighet, men kan äfven vara en antydan om, att den nu va- 

^ ^ic yttersta, omkring \-^ mil breda strandremsan vid tiden för 

^ •^^ga varande minnesmärkens tillkomst helt och hållet eller till 



I ^r^inn del låg under hsifvets yta. Utan att tillmäta detta lorhål- 

l^^ie allt för stor vigt, måste man erkänna, att det tår ökad be- 

P^^ ^i^lse genom den omständigheten, att en stor del af bronsålderns 

^ ^^ Miemnade minnesmärken inom trakten ligger på i fråga varande 

*^ Vdremsa. Vi se deraf, att den yttersta kusten ej i sig sjelf 

bar något hinder för bosättning. 

^. Ätt emellertid den bohuslänska kustens uppåtstigande rörelse 

^ årtusenden tillbaka afstannat, visa just bronsålderns fasta forn- 



itxrK 



120 EMIL EKHOFF. 

lemningar, af hvilka många ligga i det yttersta strandbältet, en- 
dast några fä fot öfver bafvets yta. 

Den af A. E. Ilolniberg i »Bobusläns historia och beskrifning»^ 
omtalade och i trakten ännu lefvande Silgnen om den betydliga^ 
på några århundraden för sig gångna höjningen af det s. k. Gud- 
mundsskäret i Fjellbackas hamn kan ej, äfven om den samma skulle 
vara fotad på tillförlitliga iakttagelser, tagas som bevis på någon 
större allmän höjning af kusten. Sådana ])artivla höjningar (eller 
sänkningar) af enskilda klippor omtalas mångenstädes vid våra 
kuster och berättelserna härom torde på ett och annat ställe vara 
öfverensstämmande med verkliga förhållandet, - ehuru de visser- 
ligen oftast bero på misstag, uppkomna i de flesta fall derigenom, 
att ej tillbörligt afseende blifvit fäst vid hafvets medelvattenstånd. 

I sitt 1848 utgifna stora verk ^^Skandinaviens hällristningar» 
yttrar Holmberg: »Qville eger samma natur, som det i norr an- 
gränsande Tanums härad, såsom en kustbygd med bördiga dal- 
gångar mellan söndersplittrade berg, och tyckes fördenskull bort 
i en forntid hafva egt en lika så tidig och talrik befolkning som 
detta. Det oaktadt, är det i antiqvariskt hänseende på långt när 
icke så rikt, som nämnda härad. Jordfynden från de äldsta bild- 
ningsperioderna äro här sparsammare och graflemningarne och 
andra monumenter visserligen af samma slag som de i Taoum, 
men långt ifrån hvarken så talrika eller så storartade. Detta är 
äfven förhållandet med hdr befintliga hällristningar». 

De till föreliggande uppsats bifogade kartorna visa emellertid, 
att mängden af Qvilles fasta fornlemningar är ganska betydande, och 
att häradet torde vara jemförligt med Bohusläns mest fornminnesrika 
trakter. Med en areal af 1,8 qvadratmil eger häradet 249 fasta forn- 
lemningar eller flockar af fornlemningar; deribland 10 grafvar från 
stenåldern, omkring 80 bronsåldersrösen och en stor mängd graf- 
lalt från jernåldern, bland hvilka några hafva en betydande ut- 
sträckning. Beträffande hällristningarna, är antalet af nu kända 
sådana inom Qville något större än de i »Skandinaviens hällrist- 
ningar» från Tanums härad ui)ptagna, eller 58 stycken. 

Kartorna visa, huru denna mängd af fornlemningar är fördelad 
öfver häradet. Fästa vi oss för tillfallet ej vid de olika forn- 
minnenas ålder, finna vi dem temligen jemnt fördelade öfver hela 
trakten. Med undantag af skärgården, hvarest endast de närmast 
kusten liggande öarna hafva några förhistoriska minnesmärken 



* l:a uppl., 2 sid. 20. 

-^ Krdmann, »Sveriges qvartnra bildningar», sid. 273 och följ. 




UVILLE HÄRADS KASTA K()UNLEWNIN(JAK. I J 1 

^tt uppvisa, träffuH de lasta iornleinnin^iinin öfver hela häradet, 
det yttersta strandbUltet till östra {gränsen. 
Några trakter halva emellertid genom beliigeiihct, markens 
tbarhet eller andra omständigheter varit allt Iran Inndets lorsta 
,3rggande i högre grad än de öfriga lockande till bosättning, 
len efter förgångna åldrar bafva ock här hopat sig i utom- 
ntlig grad. Såsom den mest betydande medelpunkten för den 
a bygden fk vi antaga den förut omnämnda bördiga Bottna- 
n, som sträcker sig något öfver V o mil up|)åt landet. OlVer 
grupper af fornlemningar eller ensamma fornminnen betäcka 
3 sidoåsar, och bland dem finna vi flere af traktens mest be- 
nde minnesmärken, såsom den vackra stendösen vid Vrång- 
,' den endast några steg från den samma belägna, väl bibe- 
na gånggriften på gården Tyftas egor,^ vidare på samma bergås 
de fltregående, två mindre stendösar'* och ett graffält* af bo- 
ende utsträckning från äldre jernåldern, san)t slutligen en tal- 
mängd hällristningar,^ bronsåldersriJscn" och större eller min- 
flockar af jernåldersgrafvar och resta stenar.^ Allt detta, 
manträngdt på sidoasarna af en smal dalgäng, på en sträcka 
eo knapp tredjedels mil, bildar en rikedom ])å fornminnen, 
endast få ställen i vårt land torde kunna up])visa samlad 
^n ett lika inskränkt område. 

Ehnrn Bottna-dalen, såsom nyss nämndes, har en längd af 
Iring V2 wiil, eger det förhållandet rum, att med ett enda obc- 




i» 
c» 



*:>- 



to 

Vi 

be 



ligt undantag alla dess minnesmärken äro samlade i dalens 
öfre tredjedelar, lemnande den nedre tredjedelen fullkomligt 
Denna omständighet torde enklast linna sin förklaring i det 
^^:4igaDdct, att dalens nedre ända i jemförelsevis sen tid varit en 
af hafvet, hvilken småningom genom uppgrundning blifvit lor- 
dlad till torr mark. ^ Närvaron af den lilla, obetydliga graf- 
^en i dalens nedre tredjedel (kartan A, N:o 1)4) synes visser- 



' Kartan A, N:o 4. 

* Kartan A, N:o 7. 

* Kartan A, Niris 5, 6. 

* Kartan B, N:o 87. 

* Kartan A, Nrris 135, i:iG, 138—112, 118—151. 

* Kartan A, Nrris 68, 04, 95. 

^ Kartan B, Nrris 80, 81, 8H, 89, 91—93. 

* Eu dylik uppgrundniujij för sig giir för närvarande i den länirre i 
norr belägna Jorcd-fjordcns inre ända. Dv,ii samma är redan nu en- 
dast en eller anuan fot djup, ofarbar till och med för smärre roddbå- 
tar och torde snart genom det af dv: två i den samma utfallande 
bäckarna medfördn slammct vara förvandlad till fast mark. 



t 



122 tlflL EKHOFF. 

ligen motsäga ett dylikt antagande, men dels kan den samma — 
som vid mitt besök pil platsen var mycket furstörd — vara jeiu- 
iörelsevis ung, dels ligger äfven den ganska längt uppåt dalen. 

En annan i forntiden tätt bebygd trakt tinua vi i området 
mellan gårdarna Södra Torp, Södra Odsmål, Torsbo och Nasse- 
röd, på gränsen mellan Qville och Svenneby socknar. Det är 
bronsålderns folk, som här efterlemnat talrika minnen. Klipporna 
vid den fiirstnämnda giirden äro |)å en sträcka af 700 till 800 fot 
betäckta med hällristningar,* och de låga bergkullarna mellan 
Torsbo och Odsmål äro äfvenledes prydda med en mängd af dessa 
egendomliga bergtaflor.'- 

Särskildt anmärkningsvärd är gården Nasseröd för de i dess 
omedelbara grannskap befintliga minnesmärken från olika åldrar. 
Inom några hundra stegs omkrets träffas här: en stendös,^ en i hög 
dold hällkista,* en )4ill verkningsplats» för llintredskap,' en bety- 
dande hällristning" och ett mindre gratVält frän jernåldern.' Dess- 
utom bär närmaste bergtopp ett ^^|lån^|tJ väl bibehållet röse'^ med 
stor grafkista bildad af kantresta hällar. 

Slutligen har trakten vid och närmast söder om Fjellbacka 
utgjort en tätt befolkad fornbygd. Omkring 1)0 bronsåldersrösen,'* 
deribland några af häradets största, sammanförda på de närmaste 
bergstopparna) vittna om, att talrika slägten här funnit sitt sista 
hvilorum. 

För bygdens utsträckning under de olika kulturperioderna 
skall längre fram redogöras. 

Likasom olVan nämnda trakter genom sina talrika minuesmår- 
ken visat sig hafva varit särdeles betydande bygder under forna ti- 
der, finnas andra områden inom häradet, dit kulturen under förhisto- 
risk tid ej synes hafva framträngt, områden hvilka icke hysa nägra 
fasta fornlemningar, och från hvilka knappast nägra lösa Ibrnsa- 
ker äro kända. Östra gränsen är, såsom redan nämnts, mera 
bruten och otillgänglig än häradets öfriga delar. I synnerhet i 
nordöstra och sydöstra hiirnen inträder här karakteren af obygder. 
De branta bergen lemna föga odlingsjord mellan sig, moarnas 

1 Knrtan A, N:ris 114—122. 

- Kartan A, X:ris 123— 1;}0. 

^ Kartan A, N:o 3. 

* Kartan A, N:o 10. 

^ Kartan A, >i:o 11. 

« Kartan A, N:o 187. 

' Kartan B, N.-o (M. 

^ Kartan A, N:o 73. 

® Kartan A, N:ri8 25 — 66. 



J24 EMIL EKIIOFF. 

li^a fonilcnniinpir iVäii denna tid. Qvillcsjernåldcrsbetolkiiing synes 
sÄledes nicd förkärlek nedslagit sina bopålar teniligcn aflägset från 
liafvet, Icninande mellan detta och den odlade bygden en bred sträcka 
ödemark. Jag kan ej Unna nägon förklaring af detta lorhållande, 
såvida man ej far antaga, att trakterna närmast hafvet, såsom allt 
för lätt utsatta för öfverfall, ansägos olämpliga till bosättning.^ 

Den kulturperiod, man kallar stenåldern^ har i Sverige efter- 
lemnat flere olika grafformer; stendösar, gånggrifter och hällkistor. 
Grafvar lika de sistnämnda förekomma också under bronsålderns 
början, och äfven flere andra omständigheter visa, att hlUlkistorua 
från stenåldern tillhöra periodens sista del. Beträffande de båda 
förstnämnda formerna, tala flere skäl — hufvudsakligen den geo- 
grafiska utbredningen af dessa grafvar i och utom Norden — för 
dösurnas högre älder.- Af dessa, de äldsta kända grafbyggnader 
i Sverige, eger Qville härad sex stycken. Vi lemna här en kort 
beskrifniug af de samma, börjande med den nordligaste. 

1. Stendös söder om gården Hög-Edsten i Qville socken. — 
Kartan A, N:o 1. 

Denna fordom ansenliga grift befinner sig nu i mycket för- 
stördt skick. Den är uppförd på en af de i trakten vanliga skal- 
grusbankarna, och i denne skedd mergeltägt har vållat fornminnets 
undergång. Vägghällarna ligga kringspridda, och det väldiga, I 
trenne stycken brustna takblocket har sjunkit till marken. Ur- 
sprungligen har det samma varit omkring 13 fot långt och 11 fot 
bredt. Dess spetsvinkliga kanter bära på trenne ställen tydliga 
spär af bearbetning. En följd af kraftiga hugg har frånskilt större 
och mindre skärfvor. Brottytorna visa genom den långt gångna 
förvittringen, att de äro gamla. Huru gamla de äro, eller om 
blocket bearbetats vid dosens byggande för att gifva det samma 
en regelbundnare form, är naturligen omöjligt att nu bestämma. . 

omnämnt denna frägn, då den indirekt står i sammanhang med de 
föregående kulturperioderna. Den bygd, som en gång var bruten, 
bibehölls nog i de flesta fall öppen under följande tider. 

* Den förut omtalade frånvaron af minnesmärken från stenåldern när- 
mast kusten kan t\j p^erna vara betingad af en dylik orsak. För- 
» mågan att befara hafvet var den tiden säkerligen ganska ringa, 
och ingaf ej strandboarna fruktan för sjöledes anländande inkräktare. 

- O. Montclius, »Sur les tombeaux et la topographie de la Suéde 
pendant läge de la picrrc» i »Compte rendu du congrés — — — 
de Stockholm»; och samme författare i första delen af »Sveriges 
historia», sid. 65 oeh följande. 




aVlLLE HÄRADS FASTA FORNLEMKINGAK. 125 

Z/eniningarDa af den runda hög, pä hvilken kammaren legat, 

^'% alt den varit till största delen uppförd af rullstenar. Kullen 

liar fi-o ligen ej varit omgifven af resta liUllar, men synes bafva 

"^ft en »fotkedja» utaf klumpstcnar, af 1 — 2 fots genomskärning. 

^oi-nminnetj som i trakten kallas wjättcaltaretw eller wtroll- 

bnset»^^ ligger i ett trångt pass mellan tvänne låga bergåsar. Det 

oniDäm K^es af Holmberg' och var förstördt redan på hans tid. 

Han o -r^italar, att man i dosen »funnit och ännu finner kol och 

brändit. meuniskoben». Orafven har dock, såsom stenålderns alla 

graffoi*Ä:^^gr, varit afsedd tor obrändt lik och, om de brända benen 

och Ro len verkligen härröra frän en begrafning, har denna egt 

rum IX m:^der en senare tid än stenåldern. Dylika exempel på, att 

stenalil ^i-ns grafbyggnader af senare folk, som hade seden att bränna 

sina ti ^sda, användes till förvaringsrum för askurnorna, finnas tal- 

1 fjlika trakter af Norden. Pä grund af förhällandet vid dö- 

^^ P^ Hög-Edstens mark och af liknande fynd i flere bohuslän- 

ff ^^sar antager Holmberg-, att dessa grafvar tillhöra en senare 

, ^ix stenåldern. Nu mera torde dock intet tvifvel finnas, att 

...j^^» graflform säväl i Bohuslän som i andra trakter af vårt land 

*^^T Nordens äldsta kulturskede. 

i S. Dös sydost om Södra Ödsmål i Qville socken. - Kartan 

fgj^ Xammaren, bildad af fem kantresta, svagt inåt lutande, 

3f^ ^^ ^ och släta hällar, är nästan regelbundet femsidig. Dess 

jjj j ^ ^^ta tvärmått är 6,5 fot, det minsta (> fot. Den ligger nära 

1 -T' '•len af en låg, platt kulle och är, som vanligt, något nedsänkt 





samma, så att kammarens höjd inuti är 4,5 fot, under det 
ndet frän väggarnas öfverkant till kullens yta endast är om- 
£ 2,5 fot eller något mera. Vägghällarnas kanter stöta i all- 
bet noga tillsammans, men en af de två östra väggstenarna 
ena sidokanten snedt afskuren, hvarigenom en tresidig öpp- 
af omkring 2 fots höjd och l,r> fots bredd nedtill uppstår, 
^vida denna öppning, som nu är stängd med mindre stenflisor, 
^fsigtligt tilldanad, torde vara svårt att afgöra. Täckhällen 
-^Stö, men har för ej länge sedan funnits pä platsen, ehuru ned- 
^ den från väggarna. Liljegren och Brnnius omtala fornminnet 
ordiska fornlemningar.»^ Enligt deras bcskrifning mätte täck- 
eu »5 alnar och 15 tum i längden och 3(y) alnar mindre i 

»Bohusläns historia och bcskrifning», l:u uppl., 2 sid. 271. 
Anf. arb., 1 sid. XIV. 
Första bnndet, XII. 



V2i\ ElilL EKIIOFF. 

brcddciiw. I .^Antiqvaiisk och arkitektonisk resa»' säger Brmiius 
hällen vara »1 1 fot läng och K) fot bredw, hvilket mera öfvcrens- 
stUnnner med kammarens mått.^ 

Den laga, torttäekta kullen bestar till största delen af ruH 
stenar och mäter i öster och vester 25 fot, i norr och söder 2 
fot. Den är omgifvcn af åtta större och mindre resta stenar 3 
1 till 2 fots höjd och bredd. På kullen ligga dessutom tviln^ 
ungefär lika stora hällar. Om dessa, som troligt är, ursprungliga 
varit resta jemte de ätta i kanten af kullen, har antalet af re&s 
hällar här — säsom vid dösarna \)ix Vrangstads och Nasscr(^ 
pgor — varit tio. 

Fornminnet är beläget ji en liten Ijungmo på krönet af tf c 
höga bergudden sydost om gårdarna JSödra Ödsmäl, strax invi 
högsta klinten af berget.^ 

3. Dös strax öster om garden Nasseröd, Svenneby socken 
— Kartan A, Nio 13. 

Denna ej förut anmärkta stenäldersgraf ligger på en af 
låga bergkullar omgifven Ijungmo, 7(X> till 800 fot öster om 
husen. Anordningen af gralVen är den samma som vid (jds- 
måls-dösen. Af väggstenarna, som säkerligen i likhet med lor- 
liällandet vid traktens öfriga dösar varit fem, äro nu endast trenne 
på sina platser och upjjrätta. De (ifriga saknas helt och hållet. 
De qvarvarande äro tunna, släta hällar af omkring fyra fots höjd 
och lika bredd. Mellan de två östra är, liksom vid Ödsmåls-dösen, 
en större tresidig tippning. Lika litet här som vid nämnda forn- 
lemning kan man afgöra, om denna öppning är afsigtligt tillkom- 
men eller endast en tillfällig följd af stenarnas lutning och sned- 
het. Någon praktisk betydelse — såsom t. ex. för likens införande 
i grafven — synas dessa öppningar ej kunna egt.* Täckstenen, 

1 Sid. 94 

- I trakten berättades mig, att för nugra tiotal ar sedan, da kommunett 
hchöfde en väjrbro, ansågs i fra«^a varande takhall svnuerligeii lämp- 
lig dertill. Kgaren vidtalades och forslade för 30 kr. stenen till 
(less nya bestämmelseort. Holmberg, i '>BohusläDs historia», vel 
äfven att omtala, att i fråga varande sten »nyligen blifvit bortförd 
till en bro». 

^ Liljegren och Brunins (pa anf. ställe) berätta, att här »skall hafvi 
fnnnits en bit af en guldarmring». Troligt är, att fyndet ej an- 
träffats inuti grafven, men, äfven ora så varit fi)rhållandet, ha. 
»armringen» naturligtvis ej nedlagts i grafven vid den ursprunglig 
begraf ningen. 

* I flere senare stenaldersgrafvar har man funnit små med afsigt til . 
danade öppningar, hvilka ej kunnat vara af nytta vid likens iuiorauc^ 



QVILLE HÄRADS FASTA FOHNLKMNIN(iAR. 1*27 

^^ fiedskriden samt livilande på morken och tväniie af vä^^^ste- 
^'^rtisi, består af en nästan fiillkomli^^t cirkelrund, tiat häll, som 
Ä^&ei-iigen erhållit sin regelbundna form genom åtminstone någon 
grad s^± bearbetning. 

Jvxi. mmarcn, hvars hfyd har varit omkring fyra fot, ligger nästan 
midt i:>^\ en ^iflång, låg och platt kulle. Dess golf är som vanligt 
nedsSi:i"j^t under högens yta. Den mycket förstörda kullen, som be- 
står z\±^ rullsten och jord, mäter 28 fot i längd och 20 fot i bredd. 
Desft längdriktning ligger i Ö— V. Den är omgifven af tio resta 
stensii* ^f 1^5 fots till nära 3 fots höjd, ordnade fem i)å h varje lång- 
sida, ^ågra fot från kammaren uppe på högen står äfven en li- 
ten i*o^t sten. 



omminnet kallas i trakten »Päls hus» och de närliggande 

moam^ »Påls moarw. Tio till femton steg från dosen påträffades 

^^ ^^t^lrik mängd långa och smala flintsj)åner, samlade inom en 

SKar|>t; begränsad fläck af några qvadratfamnars utsträckning.* 

juog-torfven på mon är, såsom ofta på sank sandmark, sönderskuren 

^^ mängd små uppstigande tufvor, mellan hvilka det underlig- 

I J^ ^ gruset är genom framsilande regnvatten blottadt. Mellan 

^^^^^T\2ij i bottnen på regnrännilarna, ligga flintskärfvorna. Oak- 

^ noggrant eftersökande kunde ej några späner upptäckas 



. . — nämnda fläck, hvarken deremellan och dosen eller rundt om- 



på mon, ej heller i ett närbeläget sandtag. 

-^ ^i hafva här tydligen för oss ett s. k. > verkstadsfynd» eller 

^ * 1 efter tillverkning af flintredskap. Sådana »^verkstäder» från 

j ^^ åldern äro på senare tider mångenstädes uppmärksammade 

jj. ^i*t land, men den nu i fråga varande eger särskildt stort in- 

j^^^^^ genom sin omedelbara närhet till en stenåldersgraf. Som 

Q "^"^rit, hade stenåldersfolket för sed att i grafven hos den döda 

gi ^^ ^gga bland annat vapen och redskap af flinta och andra sten- 

i ,>^^^* Åtskilliga omständigheter tyda på, att de till nedläggande 



I ^^^--^/varna bestämda föremålen, ehuru af samma former som de 
g^jj ^^^ligt bruk använda, stundom tillverkades särskildt för detta 
-..__ ^^^^Taål. I beskrifningen af en år 1869 undersökt stenåldersgraf 
ri^ ^^Sllkista — vid Torseke i Fjelkestad socken .i Skåne yttrar 
gj.^^^^-ntiqvarien Hans Hildebrand:^ »Då knifven, som hittades (i 
•-^en), var alldeles utan fel och icke egde minsta spår af nöt- 

^ grafven; se härom »Sveriges forntid» af O. Montelius, I sid. 124 
^3ch följ. 

^e härstädes af mig sommaren 1879 uppsamlade tiintstyckena och 
^intspånerna förvaras nu i Statens Ilist. Museum (N:o 6508). 
-»»Antiqvarisk tidskrift for Sverige», 3 sid 47. 



-- I 



128 EMIL EKliOFF. 

iiiii;;, Ktyrkci* detta ini^ i tron, att nian, väl icke alltid, men ofta ^ 

f(irlar(li^atle nya redskap t('»r att nedUlgga dem I grafven. Deri- _ 

j^enoni kan nian ock förklara tillvaron af flintspåner och skärfvor .^ 

i grafvarne . 1 Torsekekistan funnos flera flintskärfvor, 

nicn de tycktes vara tillfälligtvis nedkomna nicd jorden. Med |\ 

likadana skiirfvor, som tydligen varit utsatta for inverkan af men- _ 

niskoliand, är den grafven omgifvande åkern öfversållad». Det ^ 

är derfiir åtminstone möjlujt, att nägot eller några af de flintred- ^ 

skåp, som medt<')ljde den döde i Nasseriids-dösen, arbetats här en- 
dast några steg från grafven, ])å den fläck, der vi nu tre, kanske 
fyra, tusen år derefter upplocka det affall, som tillverkarens skick- 
liga hand afskiljt från det råa flintblocket. 

4. Dös i)å gården Vrängstads egor i Bottna socken, sydvest 
om husen. — Kartan A, N:o 4. 

Genom sina väldiga former, sitt orubbade skick och det höga 
läget torde detta vördnadsbjudande fornminne vara en af Bohus- 
läns ståtligaste ålderdomslemningar. Beläget pä högsta krönet af 
den brant u])])stigande as, som utgör den bördiga Bottna-dalens 
vestra begränsning, aftecknar det for vandraren i dalen sin mäk- 
tiga kontur skarpt mot himmelen, bärande vittne for trakten vida om- 
kring, huru redan i den aflägsnaste forntid de efterlefvande buro 
vtirdnad och omsorg om minnet af sina döda. Bilden, fig. 1, visar 
det vackra minnesmärket, sedt från norr.* Planen i anordningen 
af Vrångstad-dr»sen är den samma som vid traktens öfriga dösar; 
den skiljer sig frän dessa endast genom de betydligt större måtten. 
Den oregelbundet femsidiga kammarens väggar äro bildade af " 
fem omsorgsfullt valda, ganska tjocka, pä insidan släta, kantresta 
hällar, som hafva en ursprunglig, ej genom sjunkning uppkommen, 
svag lutning inåt. Den östra väggstenen är något mindre än de 
öfriga och når ej fullt upp till takbiockct. Der vägghällarnas sido- 
kanter ej stöta tätt intill hvarandra, är mellanrummet orosorgs 
fullt fyldt genom inkilade smärre flisor. Kammarens höjd är 47 
fot, dess genomskärning något öfver 5 fot.^ Golfvet, som bestå,r 

* Vranrrslad-dösen hr förut afhildad i den illustrerade »Sveriges historia» 
sid. ihi och r)5 (tTtrr teekninji: af G. Brusewitz) och i Holmbergs »Bo- 
iiusläus historia och l)eskrifniii>r" l:a uppl., 1 pl. I, fig. 1. 

- I)t:t tran«:a utrvnimrt i stoudösaruas kammare, ehuru de voro afseddn för 
obrända lik, maslc förklaras f^c^nom det under stenåldern ofta före- 
konnnaiule bruket, att jorda de döda i sittande ställning. Den har 
ofvan omnämnda liällkistan vid Torsekc by inneslöt Icmningar efler 
talrika sittande lik. I Vestergiitlands ganggrifter har man ofta iakt- 



riLLK BABAUS FASTA FOBNI.EHNrNOAI 




!.'$() EMIL EKHOFF. 

af sand, ligj^er nii^ot mer än 2 fot under högens yta invid vägg- 
stenarnn. Taket bildas af ett väldigt, tresidigt bloek af 9,i fot« 
län^cd, 7 fots bredd och med en tjoeklek vexlande mellan 1 och 2 
fot. Täekliäilen skjuter siiledcs på alla sidor betydligt öfver vägg- 
stenarna. 

(Jrafkammaren li^^ger nära midten af en afläng, i NO — SV 
anlagd, gräsbevuxen liiig af omkring f) fots höjd. Denna är til! störstA 
delen bildad af temligen stora bloek oeh stenar oeh täckes endast 
af ett tunt jordlager. Till iTiljd af detta byggnadssätt är kullen 
väl bibehållen med skarpa sidosluttuingar. Vid midten, omkriug 
kammaren, är, som afhildningen ])ä föregående sida visar, en tyd- 
ligt markerad, ehuru grund f<irdjupning, som sannolikt är ursprung- 
lig. Dosen omgifves af tio resta hällar af mycket olika mått; den 
minsta ej fullt tvh fot hög, de större mellan fem och sex fot. Häl- 
larna, hvilka alla ännu stii upprätta, ehuru några mycket lutande, 
äro ordnade fem på hvardera af högens långsidor.' 

Vrångstad-dösen är, i likhet med många andra forngrifter af 
samma art, på alla sidor sluten, oeh man har dertör svårt att för- 
stå, huru grafläggandet af det obrända liket kunnat för sig gå. 
Den närmast till hands liggande förklaringen är visserligen, att , 
man törst efter begrafningen |)ålagt takstenen. Genom dennas ^ 
ofantliga tyngd är emellertid detta ett ganska vidlyftigt arbete, ^ 
som antagligen ej kunnat uttöras, såvida ej väggstenarna genom m- 
kammarens fyllande med härdt packad fyllning, genom timmer — 
stöttor eller dylikt erhållit nödig stadga. Takstenen har derför-"* 
troligen icke kunnat påläggas efter begrafningen. Jag har forut^ 
nämnt, att en af väggstenarna ej når upp till taket. Detta kan.s' 
visserligen bero på stenens sjunkning, men Aan äfven vara en af- 
sigtlig anordning, och det ligger då nära till hands att antaga, at 
denna sten, som är den minsta och lättaste af väggstenarna, blifvit rest- 
först efter likets införande i grafven, och att kammaren således först~: 
genom densamma blifvit sluten och fullbordad. I fråga varande 
stens plats i östra väggen kan möjligen äfven gifva en antydan 

tngit, alt liken blifvit jordadc sittaiidc. Afvcn i Danmarks stenälders* 
gralVjir träffas liktMi »i sainiiuMitrykt siddcMulc atilliiig'», Worsaac. 
»Slcsvigs Ohltidsmiiuicr», .sid. 24. Gin samma sod i hingt senare 
tid, ocii hos olika folk, se H. Hildobraiid, »Folkens tro om sina 
döda». 
' Säiedfs saiiuiia antal uch anordning af de rcatn hällarna som vid 
Nass(M'öds-dus(Mi. Dusen vid Södra OdsniAl har utan tvirvel äfveu 
varit omgifvcn af tio stämde hällar, ehuru, da några äro rubbade 
från sina platser, man ej kan bestämma dot ursprungliga läget af 
de samma. 



\ 







132 EMIL EKIIOFF. 

ning. Troligen skulle en närmare undersökning visa, att åtmin 
stone vid de flesta af dera den vaggande rörelsen beror på en till 
faliigliet. Det synes nämligen ej antagligt, att stenåldersfolke 
med sina ofullkomliga hjälpmedel skulle liafva kunnat gifva d< 
grofva, oarbotadc l)locken ett så noga afvägdt läge, och änni 
otroligare, att det kunnat uppfora byggnader af sådan fasthet, at 
de samma ej under årtusenden undergått den ringaste rubbning 
eller forskjutning. En sättning af äfven endast ett par linier skulh 
nämligen i de flesta fall hafva förstört hela anordningen. 

I trakten omtalades, att fur flere är sedan '^några flintknifvar 
hittats i Vrångstad-dösen. Dessa skulle emellertid i så hög grac 
väckt upphittarens oro, att han återstält de samma på deras ur 
sprungliga plats. I bottnen pä grafkammaren fann jag dock vit 
eftersökande intet annat än några tå oregelbundna flintskärfvor 
Äfven i flere andra af traktens stenäldersgrafvar har jag bland 
bottengruset päträftat dylika. Dessa flintskärfvor i grafvarna ärc 
säkerligen icke lemningar efter sönderslagna flintredskap, ej hcllei 
kunna de betraktas som aftall vid tillverkning af dylika, fast mer 
torde de härröra från ett begrafningsbruk, som man ofta iakttagit 
vid stenålderns grafvar. Bottnen i de danska grafvarna är nämligen 
»meget hyppigt brolagt med flade fliser eller flintstene, der havc 
va3ret udsatte for 8tau'k ild, enten leirede paa det naturlige jords- 
mon eller endog paa sand, man har bentet andet steds fra». * 
Möjligen härröra flintskärfvorna bland bottengruset i Qvilles »ten- 
åldersgrafvar från liknande bruk. 

5. Dös söder om gården Tyfta i Svenneby socken. — Kartan 
A, N:o 5. 

Grafven ligger på en liten, af låga bergkullar omgifven ljung- 
nio på högsta krönet af föregående bergås, endast fyra till 
femhundra steg från Vrångstad-dösen. I motsats till sin ståtlig.*^ 
granne är den samma, oaktadt sitt höga läge, genom de kring- 
liggande kullarna dold, ända till dess man kommer i dess omedel- 
bara närhet. Det undangömda Higet öfverensstämmer ock med 
grafvens blygsamma mått. Den femsidiga kammaren, hvars största 
diameter är något under fem fot, består af fem ganska tjocka, tre 
till fyra fot breda, inåt svagt lutande, kautresta hällar, af hvilka fyrr 
ännu äro på sina platser. Den femte, som i senare tid blifvit vridet 
utåt, står nu vinkelrätt mot sitt ursprungliga läge. Väggstcnarnae 
höjd inuti kammaren är omkring 3,n fot. Takhällen saknas^ 

' Boyn i »Annaler for nord. Oldkyndighed» 18C3, sid. 339. 340. 



r 



aVILLE HÄRADS FASTA FORNLBMNINOAR. 133 

£aizioaaren ligger, som vanligt, nedsänkt nära midten i en låg- 
n rnnd kulle af omkring 30 fots längd och nära 25 fots bredd, 
ndet mellan kullens yta ocb väggstenarnas öfverkant är om 
kriD^ 1,5 fot. 

^ELnllen, livars största böjd ej öfverstiger två fot, omgifves af 
elfvsi. små resta stenar af en till två fots böjd, några ännu mindre. 
Tio ^f dessa stenar äro ordnade i en balfcirkel ocb omgifva 
ka 11^^ på trenne sidor. Den elfte stenen, som endast obetydligt 
b<>j ^ r sig öfver markens yta, står ensam på den fjerde sidan af kullen. 



Dös norr om gården Hala i Bottna socken. — Kartan A, N:o 6. 

^ordvest om Hala genomskäres den långa bergås, bvarpå de 

^^ ♦'^regående dösarna ligga, af ett trångt i O.— V. gående pass. 

'■^^^ dettas östra mynning träffar man i iråga varande fornlemning, 

"^^S-^en på släta marken, strax nedanför en brant bergvägg. 

^•"^^^-ven är nu mycket förstörd. Den ovanligt tjocka, sex fot långa 

o^tÄ fyra fot breda täckhällen, som ännu betinner sig på sin plats, 

"* *~ ^enom sin stora tyngd vållat de svaga väggstenarnas förskjut- 

^^ *^ ^S" och kullstörtande. Dessa hafva, som man ännu på östra väggen 

^^^^ iakttaga, nått omkring en fot öfver högens yta. Gratkammaren, 

^^^^ 1 l&ens genomskärning bar varit omkring fyra fot, är tyld med i 

^^^^^•Lre tid nedkastad sten, så att dess höjd ej kan bestämmas. 

Grafven ligger nära midten af en tre till fyra fot hög och om- 
^^"* ^ÄiiÄ ^ 30 fot lång kulle, hvars ena sida nu är afskuren genom en 
^^^"^^'éig. Kullen, som till största delen består af större och mindre 
^r jemte något sand, har troligen aldrig varit omgifven af 
stenar eller fotkedja. I dosens omedelbara närhet finnes en 
^re krets af resta stenar jemte några spridda dylika. 



st 



RO 




\ 



Af ofvan antydda skäl anses gånggrifterna vara den grafform, 

i ålder följer närmast efter dösarna. Man känner för närva- 

e omkring 140 af dessa storartade graf byggnader i Sverige; 

^essa ligga mer än 110 i Vestergötland, de flesta af de öfriga 

ks i Skåne. ^ Afven i Bohuslän finnas några stenåldersgrafvar, 

B. kas anordning närmar sig i fråga varande grafvars. 

Någon fullt typisk gånggrift har man emellertid hittills ej haft 

bekant i Bohuslän. Det var derför af stort intresse, att i detta 

^skap påträffa en sådan af ett byggnadssätt, som fullständigt 

^rensstämmer med vestgötagrafvarnas. Detta märkliga forn- 



Monielius, »Sveriges historia», 1 sid 75. 

Bidr. till Göt. o. Boh. låns hist. 6. 2 



lai 



ItlilL EKIIOFr. 



minne, här afbildndt iig. 2, iir beläget i Svenneby socken ä gården 
Tyftiis cgor, SO. om husen. 

Gånggriften ligger högt uppe pJi Bottna-dalens fornminDcsrika 
vcstra sidoåij och endast omkring 100 sleg från den hilr ofvan 
omtalade, vackra långdiiscn vid Vriingstad, Grafvcn består, som 
planen fig. 'H visar, af en nästan nmd kammare och en dcrifrän 




d Tyfta 1 Surniiebg tocttu. 




"■-*^i>^Q 



[m^&s^i 



Fig. 3. Plan af gänggrWItn rid Ty/ta. 



ledande, lägre och smalare gång, båda täckta af stora atenbloc^^ 
Hela byggnaden, med undantag af de iifre delarna af gänge -^ 
takstenar samt af hela takstenen öfver kammaren, Ur inneslut 
oeh dold af en väldig, gräsbevuxen jordhög. Kammarens Täg^f 
bildas af omsorgsfullt valda, höga, smala, på inre sidan slft— ^ 
kantresta hällar. Dessa äro lodrätt stälda, ej som i dOsarna nm- * 
svag lutning inåt kammaren. En af väggstenarna i vcstra väg^^ 



aVILLB HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 



135 



€ot. 
enci 
lika 
lek. 




om 
3 f 



— den, som på planen är närmast väderstrcckspilen, — är ej en 
ranlie förklyftad häll, utan ntgöres af en ofantlig, något plattad, 
på, kftnt stäld rullsten. Som af teckningen fig. 4 synes, äro vägg- 
8ten2i.rna ej fogade tätt intill hvarandra. De mellan dessa befintliga 
mellsLiirummen äro noggrant fylda med ganska regelbundna sten- 
flisor. Det hela utgör ett synnerligen 
omsorgsfullt, nästan prydligt arbete. Kam- 
in ar ^ns största tvärmått, i norr och söder, 
5i.r omkring åtta fot; det minsta, i öster 
Il rester, nära sex fot; höjden är fem 
Taket på kammaren bildas af ett 
väldigt, nio fot långt och nästan 

1)redt block af omkring två fots tjock- fVy. i.Väggstenamai gänggrif- 
Takblocket, af halfrund form, är 'eii vid Ty/ta, sedda inifrån. 

på undersidan, kullrigt på den öfrc. 

från kammarens sydöstra vägg utgår i sydostlig riktning en 

»nng femton fot lång och nära tre fot bred gång af omkring 

^:-s höjd. Väggarna bestå här som i kammaren af kantresta 

hiillsi^r. Gängen, hvars botten är i jemnhöjd med kammarens, 

stilj ^8 derifrån genom en hög »tröskel», bestående af två stora 

*flä."HZÄ.ga rullstenar.* Ett stycke innanför gångens yttre mynning 

:8 likaledes en snedt lagd *^tröskel» af en större och en mindre 

teu. Denna yttre tröskel är betydligt lägre än den inre, vid 

xgen till kammaren. Gången täckes af tre på undre sidan 

., ofvan ojemna block. 

Såväl kammarens som gångens golf ligga sänkta omkring en 

Dnder den omgifvande markens yta. Den grafven inneslutande 

sn är af nära femtio fots längd, fyrtiotre fots bredd och omkring 

t% höjd. Den bibehåller ännu sin afrundade form och når upp 

till Ofversta kanten af kammarens väggstenar, lemnande således 

eii<i.ast takstenarna mer och mindre obetäckta. 

f^en vackra fornlemningen befann sig vid min ankomst till 

'^^^^^n i följande skick. Kammarens takblock var, troligen genom 

^ sprängdt i trenne olika stora stycken. Af dessa låg det största 

1 . ^^t norra — ännu ungefär på sin ursprungliga plats, endast 

Jj^t^t något åt sidan, öfver norra kammarväggen. De tvänne 

Lg^J^**^ voro nedsjunkna i den sandtylda kammaren. Gångens tak- 

tA.w yQj.Q dolda under buskar och ris, och dess yttre mynning 



fin 
mil 

in 



fot; 
4 



t^å ett i kammaren nedsjunket stycke af takstenen dolde södra sidan 
^f gångens inre mynning, har jag på planen utsatt endast den ena, 
4 en norra, tröskelstenen. Utan tvifvel finnas dock tvänne sådana. 



136 EMIL EKHOFF. 

fyld med jord och småstenar. Ortens befolkning hade derför ej 
iakttagit grafvcns ovanliga beskaffenhet, atun betraktat den som 
en vanlig graflu)g, lik dem på det närliggande, stora graflfältet. 
För att kunna nedkomma i grafven, upplyftes det mindre af de 
båda i kammaren nedsjunkna styckena af takhällen, kammaren 
lihndes från sin fyllning af sand, så mycket som var möjligt, och 
af gången utgräfdcs det mesta; så mycket som kunde åtkommas, 
utan att undanskaffa takstenarna. Min önskan var, att äfven fä 
det i kammaren qvarliggande stycket af täckstenen bortskaffadt, 
dels for att få en fullständig öfverblick af södra kammarväggen, 
dels för att, så mycket som möjligt, kunna återställa fornminnet i 
dess ursprungliga skick, men, ehuru åtta man med nödiga redskap « 
arbetade på att rubba det väldiga blocket, lyckades ej försöket. « 
Vid genomgräfningen af kammaren och gången befunnos dessa^fl 
ända från bottnen fylda med fin sand, som i den senare var blan — 
dad med smärre stenar. Af den forna begrafningen träffades intets* 
spår mer än en aflångt fyrkantig, genomborrad perla af bernstenj^ j 
som låg i sanden, omkring två fot öfvcr kammarens golf/ SåväF . 
denna frånvaro af grafgods som det säkerligen genom mennisko] 
åtgörande söndersprängda takbloeket öfvcr kammaren visar, at" 
grafven varit utsatt for plundring, ehuru den ursprungliga sand 
fyllningen blifvit åter nedkastad i den samma. 

Till stenålderns sista skede höra de s. k. hällkistorna. Dessa 
äro bildade af flata, på kant resta hällar. Till formen äro de 
oftast aflångt fyrsidiga, stundom afsmalnande mot ena ändan. 
Häll kistorna förekomma antingen fristående, d. v. s. väggarna äro 
till största delen fria, ej täckta af någon omgifvande jordhög eller 
ett stenröse, eller ock äro de helt och hållet inneslutna och dolda 
af en sådan hög. En mellanform mellan dessa båda byggnadssätt 
bilda de hällkistor, der den omgifvande högen når upp till vägg- 
stenarnas öfverkant och således lemnar endast den eller de kistan 
täckande hällarna synliga. 

Fullständigt fristående hällkistor finnas ej i Qville^, ej heller 
sådana, som äro helt och hållet dolda i en hög. Af den nyss 
nämnda mellanformen finnas inom häradet trenne stycken. Den 
nordligaste är: 

* Perlnii, som lag hel i sanden men söndcrbröts af spaden, förvaras 

nu i Statens Hist. Museum (N:o 6508). 
^ En sådan, synnerligen vacker och väl bibehållen finnes strax söder 

om Qvilles södra gräns vid gården Bögcbacka i Tossene socken, 

Söte näs härad. 



aVILLB HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 137 

1 • Hällkistan söder om Dusgård i Qville socken. — Kartan 
A, N^io 8. 

EListan ligger inneslnten i en af jord och rullstenar bildad, 

gräsbevuxen hög af 32 fots tvärmått och tre till fyra fots höjd. 

Af kistans hällar återstår endast den, som bildat norra långväggen. 

Häll^Hy som brustit i tre stycken, hvilka ännu qvarstå på sina 

plAtser, är 8,r» fot lång, omkring 3 fot hög och nära en fot tjock. 

Dess öfverkant är i jemnhöjd med högens yta. Kistan, som är 

anl^^^-d i Ö.-V., har säkerligen varit täckt af en eller möjligen flere 

hällfi^r, hvilka emellertid nu helt och hållet saknas. Grafvens ut- 

seowicJe i dess ursprungliga skick har alltså troligen varit ganska 

^i^^L den vackra, ännu temligen orubbade hällkistan vid Nasseröd, 

soixä är afbildad fig. 5 å följande sida. Fornminnet ligger på slät 

™^»"fe., nedant(3r en brant bergvägg, strax invid den från Edsten 

åt rmc-irdost ledande vägen. 

I orten vet man att berätta, att en konung ligger begrafven 
^tildes. Holmberg' omtalar grafven, som redan på hans tid 
^^*^^^-'»3n sig i samma förstörda skick som nu. Han tillägger: »för 
^^'S^^Ä^ai år sedan var monumentet orubbadt och, då det förstördes, 
^^^^^^'»is det omsluta ett obrändt lik». 

Under min vistelse i trakten sommaren 1879 anstäldes utan 
tjvvr^ vetskap gräfning i högen af tvännc karlar, som dervid på- 
VtÅÖ3i(je en omkring !,"> dec. tum lång, ganska tjock flintsJcärfva 
^ V^alfrund form, finknackad utefter ena kanten. ^ 

2. Hällkista nordost om Qville Prestgård. — Kartan A, N:o 9. 
Den i SO. — NV. anlagda kistan, af rektangulär form, är om- 
Wng 6 fot lång, 3,) fot bred och 2 fot hög. Väggarna hafva 
bildats af ursprungligen sex på kant resta, flata hällar, af hvilka 
fem ännu äro på sina platser. Kistan omgifves af en nästan fyr- 
gidig hög, som når upp till väggarnas öfverkant. Högens tvärmått 
är 25 fot, dess höjd omkring två fot. I kullens kant finnas tolf 
små, resta stenar; ingen öfver två fot hög. På kullen ligger en 
mindre, flat sten, som möjligen är den felande väggstencn eller 
stått rest, jemte de öfriga, i kanten af högen. Kistan har säker- 
ligen, i likhet med hällkistorna vid Dusgård och Nasseröd, varit 
täckt med stenhällar, ehuru dessa nu äro spårlöst försvunna. Graf- 
ven ligger på norra sidosluttningen af den norr om Prestgården i 
oordvestlig riktning framstrykandc bergåsen. Om kistans forna 
innehåll är intet bekant. 



^ »Bohusl. historia», l:a uppL, 2 sid. 272. 

* Förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:o 6512). 



138 EMIL EKHOrF. 

3. HiillkJBta Uster om Nasseröd i Svenneby socken. — Kartan 
A, N:o 10. 

Detta väl bibchållnn, liär fig. 5 afltildnde fornminne ligger ä 
egorna till den lur sina mänga forntcmningar märkliga gården 
Nasseröd, sjii- till åttaliuiidra fot Mn liusen ocb i nitrbeten af deo 
sid. 12t> under N:o 3 omtalade stenduuen. 




Vig. S. imikiita rid A', 



Kistan, som har en orcgclbnndcl fcmsidig form, är bildad ttf 
sex olika länga, men lika biiga, på inre sidan släta, kanlrcsta 
bällar, ocb mäter invilndigt T,:, fot i liUigd, O i stUrsta bredd ocli 
omkring 3,.) i böjd. Dess längdriktning ilr i NO. — SV. Mellan- 
rummen mellan vä^gslenarnas kanter iiro fylda med smärre sten- 
fiteor och rullstenar. Kistan biir varit läckt af en väldig, tio till 
clfva fot läng och nio fot bred, ganeka slät ocb jemn häll, som 
nn bruKtit i tvä tika stora stycken, bvilka Unnu qvarligga nngcfär 
på eina platser, endast skjntna nägot åt sidorna. 

Den omgifvande, runda, gräsbevuxna bJigen, som till stOrBtA 
delen består af rullstenar med något inblandad jord, når opp till 
väggstenarmts iifvcrkiint, så att endast kistans taksten är synlig 



QVILLK UAUADä FASTA KOKNLEMMNUAK 139 

bogens yta. Högcus tvärniått är 32 fot, dess höjd uägot 
öf>"<3r tre fot. 

Om inuckållet i kistau är intet kändt. Något tvifvel om, att 
^r^kf^^en tillhör stenåldern och dennas. sista skede, torde emellertid 
ej l>cthöfva finnas. Fynd af antingen blott stensaker eller af sten- 
sak C3:i- och bronsföremål äro nämligen flere gånger anträffade i 
likiiÄÄndc grafvar. En å Blixtorps egor i Hunnestads socken och 
Hinil^ härad i Halland belägen, af dr Hofberg 1879 beskrifven 
oeLi sftccknad hällkista ^ af nästan fullständigt samma anordning 
sooi IJasscröds-kistan innehöll, när den några år före dr Hotbergs 
besc>lr( öppnades, »>enligt sammanstämmande ui)pgifter af fullt tro- 
väi-d iga personer», ett utsträckt, obrändt menniskoskelett och der- 
jciii*t:o några fornsakcr af flinta och bernsten, »men intet spår af 
met,SÄlK* 

Ilfågon skarp skilnad mellan stenålderns sista grafformer och 
^tsVc illiga af bronsålderns tidigare grafvar finnes ej. Likheten i 
^y&^S^^^^Jssätt är ofta så stor, att endast innehållet kan afgöra, 
hvil Ki^en period grafven tillhör. Skilnadeu melhin Nasseröds-kistan 
oi^li kistorna i några af de i trakten allmänna bronsålderskumlen 

är <=»ck ganska ringa och består egentligen endast deruti, att den 
föi-ÉS-fc nämnda har kistans takhall obetäckt, under det att i do kum- 
"*^1, bvilka innehålla af hällar bildade kistor, dessa äro helt och 
l^^ll-^^t täckta af högen, som vid bronsålderns grafvar alltid består 
*** ^^lopkastade rullstenar utan något täckande jordhölje, hvilket 
doi-c^mot finnes på Nasseröds-kistans hög. 



Till häradets fasta fornminnen från stenåldern torde med fog 
**vcii^ jj^,.j^ räknas de härstädes påträffade s. k. »vericstadsfyndcn». 

Alan har, som bekant, i skilda trakter af vårt land uppmärk- 

^ättiÄ^ijjt vissa platser, der tillverkning af stenredskap i forntiden 

.^ >*Hm, såsom på stället befintliga skärfvor och block af flinta, 

J "^t:^ halffärdiga och misslyckade flintredskap utvisa. Redan länge 

*^ian känt en och annan dylik >^verk8tad». I den sedan 1846 

l^r HofbergB reseberättelse för 1879 i Konf^l. Vitterhets Hist. och 
A.ntiq. Akademiens arkiv. Biixtorps-kistan är bildad af f^ra hällar 
Och har cu regelbundnare form än den vid Nasseröd. 
Om fvudet se »Halländska forusaker frAn hednatiden, beskrifna af 
Oscar Monteliusw i 3:e häftet af >dlallands fornminnesförenings års- 
skrift», 1872, sid. 177. De i Blixtorps-kistan funna fornsakerna voro: 
två stora, lancettformiga lansspetsar af flinta, närmast likuaude flg. 
45 i »Sv. forns.»; två Iijertformiga pilspetsar af flinta; en aflång, 
geiiorahorrad bernsteusperla, »samt möjligen äfven några andra perlor 
af samma ämne«. 



140 EMIL EKUOFP. 

med Statens Historiska Museum infurlifvade, af pastors-adjunkten 
A. E. Holmberg; till största delen inom Bohuslän hopbringade, stora 
fornsakssamlingen finnas flere fynd frän dylika platser. Holmberg 
omnämner dessutom i bref till Kongl. Vitterhets Akademien dylika 
af honom anträffade fynd i Bohuslän. Sedan dess har emellertid 
kännedomen om dessa verkstäders geografiska utbredning be- 
tydligt vidgats. 

Frän Skåne äro flere dylika beskrifna af riksantiqvarien H. 
Hildebrand. Tvänne af dessa — den ena belägen vid Hafäng i 
Raflunda socken, den andra vid Torseke i Fjelkestads socken — 
ligga tätt invid stenåldersgrafvar; en tredje är det bekanta, på 
skärfvor och flintredskap rika fältet vid den s. k. Lindormabacken, , 
omkring en mil norr om Halang. ' På Hisingen äro flere bety — 
dande hithörande fynd gjorda af intendenterna Malm och Bruse — 
witz och kamrer W. Berg. ^ I norra delen af Bohuslän har dr Mon — 
telius vid Tannam i Tanums socken funnit liknande flintaffall. ^ 
På stränderna af sjön Bolmen i Småland har pastor Palmg 
funnit lemningar af samma slag som de ofvannämnda. Man kännei 
f. n. verkstäder från kusterna af Bleking, Skåne, Halland och Bo 
huslän, från stränderna af Bolmen, från Vestergötland och Dal.* 

Under sommaren lyckades jag påträffa fem verkstäder, ocM" 
dessutom hittades på ett par ställen flintskärfvor, ehuru under o 
ständigheter, som göra det tvifvelaktigt, huruvida skärfvorna 
kommit i forntiden. Ingen af verkstäderna träffas vid sjelfvs 
hiifsstranden, fyra ligga j-å omkring ',, mils afstånd derifrån,^ de: 
femte är belägen långt in i landet, nära häradetis östra gräns. 

Den nordligaste af d >ssa tillverkningsplatser är belägen p 
stranden af den s. k. Gri.myren (kartan A, N:o 11) en i 
trakten vester om gårdarna i>acka och Norby belägen torfmoss 
af ringa utsträckning. Flere gårdar ega här gemensam torftä 
och hafva i många år bearbetat mossen. Tid efter annan hafv- 
under torftagningen hittats åtskilliga vackra fornsaker af flint:- 

' H. Hildebrand, ^'Aiitiqvariskn undersökningar i Skåne» i »Anti 

tidskrift lur Sverige», 3 sid. 9, 19 ooh 47. 
'^ W. Borg, »Fynd frän stenåldern på Hisingen» i första delen af de 

»l^idra<^w, sid. 127 — 1-15. 
** O. Montelius, »l^ubuslänska fornsaker frun hednatiden» i första de 

af dessa »Bidntg», sid. 113. 
* Hen nyligen med Statens Historiska Museum inforlifvade, rika 

lingen af stenaldcrssaker från Hästefjorden pA Dal innehåller 

stor mängd affallsspåner. 
^ Samma afståiid från stranden, h varpå, som vi förut sett, de flesta 

häradets grafvar från denna tid ligga. 




• <J 





QVILLE HÄRADS FASTA PORNLEMMNGAR. 141 

Fi^ljs^nåe äro kända: a) två vackra, väl slipade y.ror af flinfaj 
de^woM ena ej mindre än 12,.'> tum lång, den andra endast 0,:< tum kor- 
ta r^ - Båda äro fullkomligt oskadade och utan spår af nötning. Yxorna 
faKav=M.os bredvid hvarandra, djupt ned i mossen, b) Midtstycket af 
ea ^iylik, väl slipad, stor flintyxa. Eggen och banen äro afslagna 
i ±V:> Ä-ntiden. c) En vacker, bred rätmejsel af miirkgrå flhita med 
Qt.^^^^^ngd egg. Mejseln är färdigslipad på ena bredsidan, på den 
ao^cil "■•a är slipningen påbörjad, men ej afslutad.' I trakten berät- 
ta^d ^^ S; att man för flere år tillbaka funnit en ekstock, långt ned i 
moi^^en; upplysning kunde dock ej erhållas, om den varit bear- 
Xi^^t.^j^^ eller ej. Rundt omkring mossen, men i synnerhet på norra 
sid. sim. ^Mi, der bergen draga sig längre från den forna stranden, hitta- 
d^^ en mängd flinfskärfvor och mindre flinfsfifrl-oi. Flintan på- 
trSL^i^^des talrikast, der stycken af stranden rasat ned emot mossen, 
oolm i bottnen på ett par små regnrännilar. Huruvida stränderna 
af <Jen forna sjön utgjort en stadigvarande uppehållsort för en 
stevcB Åldersbefolkning och blifvit besi^kta för praktiska ändamål, 
jag** och fiske, ^r naturligtvis omöjligt att nu säga. Mig synes 
doc^k — ehuru detta endast är en förmodan — flere omständig- 
het c^r tala emot ett sådant antagande. Sjöns ringa utsträckning, 
det trånga utrymmet mellan de forna stränderna och de närlig- 
^aincle branta bergen, hela traktens höga läge och oländiga bc- 
SKaflfeiihet, allt synes afvisa tanken pa en forntida bygd pä denna 
piats^ Ofvan nämnda fynd i och omkring mossen visa emellertid, 
*" I>lat8en i forntiden ej saknat åtminstone tilirälliga besökare. 
^^to. förhållande skulle möjligen kunna tinna sin förklaring der- 



*> ^E^tt flintredukapen ej tillfälligtvis nedkommit i mossen eller 

f^P^^ts i den forna sjön, utan blifvit med afsigt dit nedlagda. 

Som bekant, hafva i Sverige upprepade gånger fynd af forn- 

I *^^x- från stenåldern anträfTats under omständigheter, som göra 

j- "^^oligt, att dessa redskap blifvit nedlagda som offer åt gudarna 

j ^^ af någon liknande orsak. Pa marken under stora stenar, eller 

j^ ^^^fmossar har man funnit flintredskap, tydligen med omsorg 

^■^li^gda, stundom omlindade med säf eller näfver. 
j>^ Talrika dylika fynd äro kända, deraf många från Bohuslän. 

Q V)ofanslän8ka markfynden äro anträff'ade i trakter, såväl norr 

j-^ ^^^ söder om Qville. Ett af de märkligaste** gjordes 1872 vid 
l^^t Lerdal under Tegneby i Tanums socken. Man hittade här 

,^ Dessa fornsakor förvaras nu i Statens Hist. Museum (N:o 6508). 

De af mig härstädes sommaren 1870 uppsamlade llintskärfvorna Hn- 
nas nu i Statens Hist. Museum (N:o 6508). 
Omtaladt i första delen af dessa »Hidrag", sid. 385. 






-Ä 'V 



142 EIUL KKIIUFF. 

»uiidcr turftngning i en mosse IG groft slagna flintstycken, Ii vilka 
lågo lätt bredvid livarandra omkring 6 fot under jordytan. De 
hade varit inlagda i säf af uugetar ett fingers tjocklek; enligt 
hittarens utsago, syntes sätVen ilnnu grön, ehuru den genast sön- 
derföll.»^ Det är möjligt, att de i Grhinyrcn funna flintredskapen 
tillhöra denna klass af fynd och således böra betraktas såsom i 
mossen nedlagda oifer. Det är dk äfven möjligt, att ett sanunau- 
häng bör tänkas mellan redskapen i mossen och fliutaifallet pä 
dennas stränder, eller med andra ord, att de till nedläggning i 
sjön afsedda olfergäfvorna arbetades här ])k — den heliga - sjöns 
stränder. 

Det är förut antydt, att ett likartadt förhällande torde hafva 
egt rum vid den här ofvan, sid. 127, omtalade Dverkstaden» vid 
Nasseröds-dösen. 

Omkring en sjettcdels mil söder om Grämyreu påträffades en 
annan verkstadsplats, belägen vester om gården Kärill, tätt invid 
den frän N. Odsmål ät nordost ledande vägen (kartan A, N:o 12)^ 
Flint shärfvo ma ligga här pä ytan af en, invid en hög bergkulles» K M 
belägen, sandbank. Genom skedd sandtägt och genom en lite 
regnbäcks inverkan har en mängd skärfvor nedfallit och liggei 
samlad pä bottnen af sandtaget. Hland skärfvorna hittades ett be- 
arbetadt flinfbloclc af omkring 5 tums genomskärning. Blocket 
som är af halfsferisk form, har ännu pä två sidor den ursprung 
liga, skroiliga ytan; de öfriga sidorna äro plana och släta, sam 
hafva tydligen uppstått genom nägra kraftiga slag. Att blocke 
är klufvet i forntiden, synes af brottytornas mycket tjocka för 
vittringsskorpa. * 

Söder om Jored-elfvens nedra dalgäng utbreder sig en vi 
sträckt bergsplatå. Pä dennas norra sido-sluttning, i en branr 
Ijungbevuxen grusbrink, ned emot dalbottnen träffades en tredj j 
tillverkningsplats (kartan A, N:o 13). Marken befanns här på e 
stor rymd tätt beströdd med fUniskärfvor och flintstycken, Flinta 
ligger i bottnen på de många små, utför bergssidan nedsilan 
regnrännilar, hvilka plöjt djui)a ftiror i torfven och dervid blottrs- 
det underliggande gruset. Bland skärfvorna hittades en i yt 
af gruslagret liggande, delvis slipad, bred räimejsél af en und 
den yngre stenåldern vanlig form.- Flintan, hvaraf mejse 





^ I 

' Blocket och de af mig härstiidcs uppsamlade flintskärfvorna förvar* ^ 

nu i Statens Ilist Museum (N:o 6508). 



^ Mejseln jemte de af mig sommaren 1879 på platsen uppsamlai 
fliutskärfvorua förvams nu i Statens Hist. Museum (N:o G508). 



QVILLB HÄKADS FASTA FOKNLEMNINGAR. 143 

rPärdigad, är ljusgrå, af god beskaffenhet oeli visar sig iune- 
hMl^^ talrika spår af en fin cellväfnad. Flerc af de uppsamlade skärf- 
y^cprmiM.SL äro af samma, lUtt igenkunliga iiinta. Andra skäriVor pä plat- 
sen Ijcstå af en grå, ogenomskinlig iiinta, som ofta anträflas i trak- 
ten. Denna flinta har splittrigt brott och är, ehuru användbar, 
minfil. re god till bearbetning än t. ex. den skånska. Några skärf- 
yar sif mörk, genomskinlig flinta med skåligt brott och af god be- 
skfikfii^^cnbet funnos emellertid äfven. Ett stycke från »verkstaden», 
i bottnen af dalgången, något närmare hafvet anträffades sju huf- 
vadft^lora flintblock af den ofvan nämnda, grå, ogenomskinliga flin- 
tan. De lågo på ytan af en till en del utgräfd skalgrusbank. 

Den närmast söder om föregående, å gården Nasseröds egor 

1 S^venneby socken, tätt invid en steniildersgraf belägna tillverk- 

niii^splatsen (kartan A, K:o 14) är redan omtal.ul sid. 127. Här 

torde endast böra tilläggas, att den sannna ligger på ungefär 

sam rija afstånd en femtedels mil — från halvet som de tre 

här ofvan anförda. 

Den femte af de inom häradet iakttagna verkstäderna ligger 

^creinot långt in i landet, nära östra gränsen. I östra delen af 

^ottiia socken ligger gärden Teeklebo. I nordostlig riktning här- 

*'raii leder en liten biväg upp genom en smal dalgång, hvars bot- 

^©n består af fin sand och rullstenar. Vid södra dalmynningen 

^Bträffades en talrik mängd fllntshirfvor och handstora flintstijc- 

'• Skärfvorna äro i allmänhet långa och smala med tresidig 

o^Qotj^gti^rning. Ett här beläget sandtag visade flintskärfvornas 

^^ under den tunna grästorfven och på ytan af den underlig- 

o '^cle sanden. Några skärfvor lågo tva till tre tum djupt ned i 

'^cien. Flintaffallet uppsamlades dels från sandtagets botten och 

*^t5ar, dels på den nygrusade vägen.' 

... iJtom ofvan nämnda tydligt markerade tillverkningsplatser an- 

^^ ^^de jag, som förut är antydt, på flere ställen inom häradet 

I' ^^re samlingar af flintskärfvor. Dä emellertid all vägledning 

g^^^B för bedömande af tiden, då de tillkommit, har jag ej ut 

Q^ ^ dem på kartan. En af dessa platser torde dock böra om- 

j^j^ ^n^is. I ett sandtag strax norr om den s. k. Svälteklef — en 

^*^ ^t landsvägsbaeke sydvest om Svältegärdarna i Qville socken 

hittades några oregelbundna flintskärfvor. I sandtagets ena 



]3e här samlade flintskärfvorua förvaras nu i Statens llist. Museum 
C:S:o 6508). 



144 EMIL EKHOFF. 

vägg syntes en nf det samma genomskuren mörk, begränsad fläck 
af fyra till fem fots utsträckning och några tums mäktighet. Skör- 
l)rän(la stenar och kolblandad mylla visade, att fläcken uppkommit 
genom eld, pä samma gäng läget nhgra tum under markens nu- 
varande yta antydde, att den tillkommit för lång tid tillbaka. 
Huruvida något sammanhang tinnes mellan den samma och flint- 
skärfvorna i sandtaget är omöjligt att bestämma. 

En fråga, som nära sammanhänger med verkstadsfynden, är 
den, om flintans naturliga förekomst inom trakten. Härvid måste 
man erinra sig, att närvaron af ^verkstäder» och flintafi^all inom 
en trakt ej får anses liktydig med flintans förekomst derstädes 
som råmaterial. Redan under den aflägsna tid, hvarmed vi nu 
sysselsätta oss, funnos ganska säkert förbindelser, man skulle 
kunna säga handelsfiu-bindelser, mellan vidt skilda orter, genoms 
hvilka dels arbetade redskap dels oarbetad flinta fördes vida om- 
kring till trakter, som saknade tillgång på detta ämne. Det märk- 
ligaste intyg härom torde vara det bekanta fyndet vid Byske elt . 
å Bjurselets egor i Skellefte socken i Vesterbotten. Man fan 
här å tvä fots djup i jorden sjutio, tydligen med omsorg nedlagd 
flintmejslar och helt nära detta ställe en mängd flintskärfvor oclM" 
ett större bearbetadt flintstycke af samma slags flinta som mejs 
lama. I trakten flnnes ej naturlig tillgång på flinta, och mai 
måste derför antaga, att ofvan nämnda saker blifvit dit införd 
Utseendet och beskaff*enhetcn af den vid Byske elf funna flintar 
och bristen på detta ämne i norra och mellersta Sverige gör d 
dcssuton) antagligt, att fornsakerna före nedläggandet vandrat dr 
den långa vägen från Skåne, 

De talrika verkstadsfyuden i Bohuslän bevisa således int 
med afseende på flintans naturliga förekomst derstädes. Troli 
är ock, att materialet till en stor mängd af de inom landskap 
funna flintredskapen — i synnerhet de af betydligare storlek* o 
af god, genomskinlig flinta — förskrifver sig från andra trakt 
Inom landskapet flnnes dock otvifvelaktigt ej obetydlig, natur 
tillgång på flinta. Inom Qville påträff^ade jag under hvarje d 
af närmare två månaders vandring i olika delar af häradet spri 
flintbollar. Bollarna äro i allmänhet små, de största bufvnds 
och något deröfver. ^ Att dessa vidt kringspridda flintbollar 







^ Stundom förekomma ganska stora block. Egaren af Södra Toi 
Qville socken omtalade ett på hans egor för några år sedan ligga 
flintblock af mycket öfver mansbördas storlek. Det sönderslog 
honom till väggrus. Afven pa andra ställen hörde jag berai 
om mycket stora flintl)lock. 




f 




QVILLE HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. \\h 

nfttrda genom menniskors åtgörande är naturligtvis ej antagligt. 

tan är, som bekant, en bildning frän kritperiodcn. I BoliuslHn 

ner man emellertid f. n. ej några fasta lemningar från denna 

ation. Frågan är således, hvarifrån de bohuslänska llintboUarna 

tamma. Troligast torde vara, att de förskrifva sig från en i 

a eller närgränsande trakter förr befintlig, nu förstörd krit- 

ation. Man bar emellertid äfvcn påpekat möjligheten, att de 

simmande isflottor blifvit hittörda t. ex. friin de danska 

"Cerna. Denna förklaring synes dock ej rätt väl öfverensstämma 

flintans förekomst långt in i landet. 



k. 
Vi 



Fornminnen inom häradet, som genom talrikhet och oftast 
^Knostående läge genast tilhlraga sig uppmärksamhet, iiro de r)f- 

allt på bergshöjderna liggande stenkumlen eller rösrna. Dessa 

^"umel innesluta utan tvifvel traktens grafvar från hronsäldern. 

serligen har man ej i något af dem gjort fynd af fornsaker, 

kanna direkt bestyrka detta, men åtskilliga omständigheter 

a dock detta antagande utom nllt tvifvel. Liknande kummel 

Tinas nämligen utefter hela bohuslänska kusten, och i flere af dem 

^5ir man funnit fornsaker från bronsåldern. Sådana fynd äro t. 

^x gjorda i det under namn af Tryggvarör bekanta, på Tryggön 

^ Sotenäs härad belägna, stora stenkumlet,^ vidare i det år 181G 

af professor Brunius undersökta, s. k. Galgeruset å Stora Oppens 

egor i Tanums härad och socken.^ 

Afven i de flesta andra af södra och vestra Sveriges landskap 
förekomma talrika dylika stenkummel, af hvilka ett stort antal 
bevisligen tillhör bronsåfdern.^ Antiqvitetsintendenten friherre 
Djurklon, som i sina em betsberättelser ior åren 186C och 18G7 
redogör för Vermlands antiqvariska topografi, beskrifver de runda 
vermländska stenkumlen till läge och byggnadssätt fullkomligt 
liknande de bohuslänska. Enligt hans uttalanden hafva de verm- 
ländska kumlen »deras egentliga hem i det vestra Verniland, dit 



Holmberg, »Bohusläns historia och beskrifning», första uppl, 3 sid. 
11. Fyndet gjordes ej af Holmberg sjclf utan omtalas af honom 
efter uppgift af personer, som biträdde vid öppnaiulct af grafven. 
Redogörelse för detta fynd lem nas af dr Moutclius i första delen af 
dessa »Bidrag», sid. 342 — 398, der äfven afbilduingar af de funna 
fonfsakerna finoas. 

Se t. ex. »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», 3 sid. 196, der munga 
hithörande fynd uppräknas. 



146 RMIL BKIIOFP. 

nian frän Roliuslän öfvcr vcstra Dal kan följa dein i en samman 
hängande kodja^^. Flcre fynd i verniländska kummel — vid Hjer- 
pctan i Nors socken och vid Berg i Elga socken — visa, att dessa 
tillhöra l)ronsi\ldcrn.^ Afvcn norr om Bohuslän, ph andra sidan 
norska gränsen träffas liknande stcnnisen. 1 trakten af Frederiks- 
haid ligga de, enligt A. Lorange, talrikt på bergstopparna med nt- 
sigt öfver hatVet och insjöar. Några i dem gjorda fynd visa, att 
äfven dessa tillhöra i fråga varande tid.'^ 

Qville-traktens stenkunimel äro med fk undantag till formen 
runda, med svagt sluttande sidor och kuUrig topp. De bestå nte- 
slutande af större och mindre rullstenar, vanligen ej öfvcr mans- 
biirdas storlek; stundom förekomma dock betydligt stora bloek, 
hvilka säkert kostat ej ringa möda att bringa till platsen npp 
l'<ir de branta bergssidorna. 

Vanligen äro stenarna hopade utan ordning om hvarandra. • 
Kndast vid ett par kummel finnes en de samma omgifvande »fot — 
kedja» af stora, runda block. Det ena af dessa ligger på krönet:^^ •= 
af ett högt berg \)i\ Jored- fjordens norra strand (kartan A, N:o 40)— 
Det har en diameter af 40 fot och synes vara bildadt af llcreÄ 




koncentriska kretsar af stora bloek, med mellanliggande fyllning- 
af smärre rullstenar. Det är nu mycket skadadt. Ett annat kum — 
mel med spår af fotkedja ligger tätt vid stugorna i fiskläget Mör- 
hult, norr om Fjellbacka, 2(X) till :5(K) fot fn\n stranden (kartan 
A, N:o 27). Kiiset, som är ett af de större i trakten, är lagdt pä 
den sakta sluttande, med rullstenar tätt i)eströdda stranden. Den 
af mycket stora block bildade fotkedjan synes hafva till ändamål, 
att skarpare begränsa kumlet mot de omgifvande stenarna. 

Kundens storlek vexlar ganska betydligt, från omkring 15 
ända till 150 fots genomskärning. De allmännast förekommande 
hafva en diameter af 40 till 50 fot. Häradets och, enligt Holm- 
berg,'* Bohusläns största kummel är beläget å gården »Skebber- 
valls egor, tätt invid gränsen Fnellan Qville och Bottna socknar (kar> 
tan A, N;o OS). Det är nu mycket skadadt, har ursprungligen mätt 
omkring 150^ fot i tvärmått, eger en betydlig höjd oeh innehäller 

* Om dessa fynd so »Autiqvarisk tidskrift för Svcrijjc», 3 sid. 372 
och .-$H2. De flin lin fonisakcrna förvaras i Statens Hist. Museum. . 

'^ \. lioraiigi!, »Sur Tage du bronze en Norvégft» i »Compte rcndu du 
eongrés de Stockholm» 1874, sid. 4r)0. Afven i mAiiga andra 
Irakier af Norge finnas stenkummel, som bevisligen tillhöra brons- 
•åldern. 

•* »Bohujiläns historia», första uppl., 1 sid. IX, not. * 

* Holmberg uppgifvcr kumlets storlek till »192 fot i diameter och 600 
fot i oiiikreiä». Da milt mAtt till följd nf rosets fördtorda skick 



aVILLB HÄRADS PASTA FORNLEMNINGAR. 147 

säkerligen slnnn mänga hundratal hjlstlass sten*. Formen är den 
/anli^2^ ^ kullrigt toppiga. Inga sphv af hällkistor eller andra graf- 
rnm Ic i-i.nna nu i det samma iakttagas. 

L«m1-(8om detta storartade fornminne öfverskrider kamlens van 
liga cl i mensioner, sh <1r äfven dess läge något afvikandc från det 
allmär^Ä^ia förhållandet. Det ilr förut njlmndt, att kumlen hslr, lik- 
som i andra trakter, gerna äro lagda på bergstopparna med vid- 
sträckt -t utsigt öfver kringliggande nejd. Vanligen kan man från 
kuml^i:^ skönja hafvet. Det synes, som om denna sistnämnda om- 
atändi^ghet, d. v. s. begäret att från grafplatsen hafva utsigt öfver 
hafvet ^ ej det höga läget i och för sig, varit bestämmande vid 
valet ^^f plats för kumlen. Ju närmare man kommer kusten, dess 
lägre ligga kumlen. Flere af de tätt vid stranden belägna rösena 
j^ro Is^gda på en höjd af endast några fot öfver vattnet. Å andra 
siuf^n iinn.is visserligen många rosen tätt vid kusten, som ligga 
P*^ h«iga bergstoppar. Längre in i landet hafva rösena nästan 
ntaii undantag högt läge, och från de allra Hesta kan man, som 
"•IJÄints, skåda hafvet. Det stora nisct vid Skcbbcrvall är det enda 
n ^^^<'^<l®t8 långt från kusten belägna kummel, som ligger lågt. 

^^*- iir nppf(5rdt på en framskjutande låg udde af ett föga högt 
oer^^^ Utsigten dcrifrån är ej särdeles vidsträckt. 

Tlicn kärlek till hafvet, som sålunda tyckes framgå af brons- 

ä*" ^i"öfoIkets val af grafplatser, uppenbarar sig äfven i andra min- 

tiC^^^^ci^rken, som detta folk efterlemnat. De bilder, som det samma 

(O^^V största förkärlek och i öfvervägande mängd anbragte på sina 

cé^^^^doniliga minnestaflor — hällristningarna — äro nämligen, som 

V>^^5int, fartyg. Dessas mångfaldiga former och stundom betyd- 

Vfe^ storlek visa, huru förtroget folket var med hafvet och dess 

\^^otter. 

Gemensamt för traktens alla kummel, de må ligga högt eller 
\?igt, vid hafsstranden eller in i landet, är, att de äro uppförda 
på berggrund, ej pli lösa jordlager. 

De svenska stenkumlen från bronsåldern innesluta, allt efter 
som de förskrifva sig från dennas tidigare eller senare del, graf- 
rnm af olika beskaffenhet. De äldre rösenas grafrum bestå af stora, 
af hällar eller flisor bygda kistor afsedda för obrända lik. Under 

måste bernkiiRS och ej kunde direkt uppmätas, är Holmbergs upp- 
gift möjligeu den ratta. Huruvida iornminnet var furstördt redan pA 
Holmbergs tid, känner jng ej. 
* Enligt berättelser på platsen, är materialet till de i trakten vanliga 
stengärdesgardarna vida omkring hemtadt fraii (Wn väldiga fornlem- 
ningcn, hvnraf dock största delen ännu återstår. 



148 EMIL EKHOFF. 

broosälderns .seDarc del vann likbränning insteg i landet. Knm- 
Icn från denna tid innehålla derför endast små, af några släta 
stenflisor bildade askgömmor, bvarest den dödes aska nedlades 
antingen löst emellan stenarna eller skyddad af ett gratlsärl af ' 
brluid lera. 

Genom sitt bemärkta läge hafva dessa fornlemningar ständigt ^ 
tilldragit sig uppmärksamhet och retat skattsökares plundrings- — 
lystnad. En följd huraf är, att, ehuru dessa grafvar finnas i ofant — 
ligt stort antal i olika trakter af vårt land, likväl jemförelsevie^ 
tu ännu äro orubbade. 

Afven Qvilles rosen äro nästan utan undantag npprifna ocbJT 
endast i ett fätal flnner man ännu lemningar af det egentliga graf jfr 
rummet. 

Ett dylikt röse, med bibehållen grafkista, är beläget vid knsteirrx 
något söder om Fjcllbacka (kartan A, N:o 33). Då det i flei 
afseenden afvikcr frän traktens vanliga kummel, torde det fÖi 
tjena en närmare beskrifning. Kumlet, som mäter ej mindre 
120 fot i diameter, är till formen rundt, ganska lågt och ofvsmrs 
platt, med branta sidor. Flere gropar äro i det samma upplo* ^ 
kade. I en af dessa synes en större, tunn och slät häll af oi^si 
kring åtta fots län^d och fem fots bredd. Hällen har täckt 
kistuy af hvilken ännu tvänne väggar äro i behåll. Dessa äro bi 
dade af på hvarandra lar/da^ ej kantresta, tunna stenflisor; 
byggnadssätt, som stundom anträfl'as vid rösenas grafkistor. Gn 
kammarens mått kunna ej nu bestämmas, men täckhällens storl^^ 
tyckes utvisa, att den samma varit ganska betydlig och sålede^i^ 
möjligen inneslutit obrändt lik. Afven i en annan upplockad grop 
i roset ligger en stor, slät häll, som troligen äfven täckt en graf- 
kista. Vid mitt bes(")k på platsen omtalades, att pä flere ställen i 
roset hittats »lerkrukor fulla med aska», och i berättarens ungdom 
hade man i ena kanten funnit »en mängd menniskoben». 

Uppgiften om fynd af krukor med lemningar efter brända lik 
svarar mot, hvad man, på grund af erfarenhet från andra rosen, 
kunde vänta; den står ej heller i strid med den nyss antydda 
förmodan, att de större kistorna möjligen kunnat innehålla obrända 
lik. Ehuru, som nyss nämndes, dessa båda begrafningssätt voro 
i bruk under olika perioder af bronsåldern och således äro till 
tiden skilda, är det nämligen mycket vanligt att träffa dem 
förenade i samma hög eller stenkummel. Grafven med obrändt 
lik är då belägen på eller nära högens botten. Den ntgör den 
äldre begrafningeu, hufvudbegrafningen, öfver hvilken högen blif- 
vit uppförd. De från brcnisålderns senare del härstammande graf- 




aVILLE HÄK ADR PASTA POKNLKMNINGAR. 149 

kärlen med bräuda ben äro deremot nedsatta i högens topp eller 
sido»-, ofta helt grnndt under ytan. 

Troligen har vid i fråga varande stora röse ett dylikt för- 
hålls^ ^de egt rum. Möjligt är, att roset ej från början uppförts 
till ^less nu varande storlek. Dess betydliga utsträckning i för- 
enirm^ med den ringa höjden och platta ytan tyckes nämligen tala 
för, att roset under en längre tid användts som begrafningsplats. 
Man. kunde då tänka sig forhållandet sålunda: ett under äldre 
broxÄfiåldern uppfördt röse af vanlig form och storlek, innehål- 
land « en stor hällkista för obrändt lik användes, som vi ofta sett 
vars^ fallet, under yngre bronsåldern till förvaringsplats för graf- 
kä.rl med brända ben. I mån af behof utvidgades roset härunder 
i onkrets och växte sålunda till dess nu varande betydliga uU 
8trSLc5kning. 

I första häftet af »Arböger for nordisk Oldkyndighed» för 
4r X871 beskrifver L. Zinck några af honom noggrant undersökta 
ffTTö-^^liögar från bronsåldern, i närheten af Kalhmdborg på Sjjel- 
land. Högarna, som bestodo af en ofantlig mängd rullstenar, 
^Äc k. ta af ett tunt jordlager, innehöllo en mängd askurnor jemte 
'^^S^'Ä-a små stenkistor, likaledes fy Ida med brända ben. Zinck an- 
^gr^T, att dessa högar uppförts småningom och antagligen under 
®^ ^HDgre tidrymd. 

Ett annat kummel med lemniugar af kista finna vi tätt vid 

^^'"^^Äiden, omkring 800 steg söder om det nyss beskrifna (kartan 

^' 3J:o 34). Kumlet, som ligger endast omkring tolf fot öfver 

^^'^»•ytan, är af den vanliga, kullrigt toppiga formen. Dess dia- 

^^'^^r är 60 fot. I bottnen på en i dess midt uppkastad grop 

*y^^ ^8 en slät täckhäll och under denna lemningar af två af kistans 

^^^^S^^ar. Dessa bestå ej af släta hällar eller flisor, utan af nog- 

P^*>3t upplagda smärre rullstenar. Kistans ursprungliga storlek 

V^"^ ej nu bestämmas, men täckhällen utvisar, att grafkammaren 

^^"^it tillräcklig att innesluta obrändt lik. 

Det tredje kumlet, i hvilket kista blifvit iakttagen, är ett 
6^0rt, aflångt röse — det enda af denna form, som jag påträffat 
ttiom häradet. Kumlet ligger på krönet af ett högt berg nära 
den förut flere gånger omtalade gården Nasseröd (kartan A, N:o 
73). Längden är 60 fot, bredden 20. Kumlet, som är lagdt i 
NO. — SV., har sluttande sidor, kullrig yta och afrundade ändar. 
Nära midten finnes en väl bibehållen, af kantstälda hällar nog- 
grant bygd, aflångt fyrsidig kista, något bredare i ena ändan. 
KiBtao, hvars längdriktning sammanfaller med rosets, är (),4 fot 
läng och 1,2 fot djup. Bredden är vid nordöstra ändan 1,6 fot, 

Biär. tiil Göt, o. Bok, län» hUt, 6, 3 



150 EMIL EKnOPP. 

i sydvcHtra 1,3 fot. Bottnen är bildad af släta flisor. Kistan har 
varit täckt af en o,t\ fot lång och 3,4 fot bred, slät och tunn häll, 
som nu ligger skjuten nägot åt ena sidan. Kistans form och mått 
antyda, att densamma inneslutit obrändt lik, och antagligt är så- 
ledes, att kumlet flirskrilVer sig frän bronsålderns tidigare del.* ^ 

Utom nu nämnda bafva troligen tiere andra af traktens sten — 
kummel inneslutit stora bällkistor, såsom man kan seafdeidem^j 
befintliga, nu kringkastade stora, släta hällarna. Andra hafv 
deremot troligen endast tjenat till förvaringsrum för asknrnoa 
eller små stenkistor med brända ben. Qvilles kummel tillhöra så— 
ledes antagligen såväl den tidigare som senare delen af brons 
åldern. 

Antalet af häradets kummel uppgår till 77 stycken.^ Kartan vi J 
sar deras fördelning inom trakten. Man finner deraf, att största 
antalet är samladt utefter kusten. 

Till de märkligaste bland vårt lands många olikartade min 
nen från förgångna kulturskeden kunna vi med skäl räkna häl 
ristningarna, Uedan tidigt väcktes de nordiska forskarncs np 
märksamhct på dessa egendomliga, i de genom skridisens inve 
kan slätslipade klipporna inhuggna bilder af menniskor och djnir) 
fartyg, vapen m. m. Dessa bergtaflor med deras ofta rika inne- 
håll vilja tydligen hugtästa minnet af märkliga händelser. Den 
tradition, som en gång lefde bredvid de samma, är emellertid no 
för länge sedan förgäten. Ej underligt derför, om ibrsöken att 
tyda den samma varit lika skiftande som äfventyrliga. 

Hällristningarnas dunkla bildspråk skall säkerligen alltid för- 
blifva en olöst gåta. Icke desto mindre äro dessa fornlemningar 
af största vigt genom den kunskap, de gitVa oss om knltnren hos 
det folk, de tillhöra. De framför andra afbildningar talrika far- 
tygsbilderna lära oss, att det folk, som inhögg bergtaflorna, var 
ett sjöfartsidkande folk, väl förtroget med hafvet och dess idrot- 

^ A Dagsholmen pu Nordro Auras egor i Jörlanda socken, Inland, lin- 
nes ett aflångt stenkummel, hvilket genom de i det samma anträffade 
fornsaker visat sig tillhöra senare delen af jernåldem. Nasserods- 
kumlets läge på toppen af ett liögt berg jemte kistans närvaro torde 
emellertid ställa utom allt tvifvel, att kumlet tillhör bronsåldern. 

- Möjligt är, att några ilere finnas, hvilka jag förbisett; en anmärkning, 
som torde fa gälla äfveu for öfriga fornminnen ioom häradet. Jag 
tror mig dock kunna säga, att antalet af dessa icke anmärkta forn- 
lem n ingår ej kan vara synnerligen stort, eller af ingripande vigt for 
den uppfattning af traktens arkeologiska förhållnnden, som de med- 
följande kartorna lemua. 





aVILLE HÄRADS PASTA FOUNLEMNINGAR. 151 

^^i g^enom bilderna af väpnade och i strid inbegripna män se vi, 
^tt l\3lket ej fruktade stridens faror; den bakom plogen gående 
p/öj^ren visar, att åkerbruket redan nu nått en ej obetydlig ut- 
yeckling, o. s. v. 

^&4ånga olika åsigter bafva emellertid tid efter annan gjort 
sig fällande, angående tidpunkten för hällristningarnas tillkomst. 
Eftex- riksantiqvarien B. E. Hildebrands utredning af denna fråga, 
med anledning af några vapenformer på hällristningar vid Ekens- 
ber^ i Östergötland, torde dock nu mera ingen betvifla, att åt- 
minst^one det öfvervägande flertalet af dessa egendomliga fornlem- 
nin^s^r tillhöra bronsåldern.' Talrika bevis på riktigheten af denna 
äsig^t; hafva upprepade gånger framkommit.^ Utom de ofvan nämnda 
vap informerna vid Ekensberg, äro flerestädes på hällristningar va- 
pen uppdagade, som till formen öfverensstämma med de under brons- 
ål de i- q brukade. Dylika äro på många ställen i Östergötland på- 
P&traffade af berr C. F. Nordenskjöld och i Skåne, i trakten af 
SincMi-ishamn, af rektor N. G. Bruzelius. Äfven några vapenformer 
P^ ^^villes hällristningiir lemna ej ovigliga stöd för ofvan nämnda 

hällristningar äro för närvarande i Sverige iakttagna i Bo- 
hU8l^n^ Östergötland och Skåne, vidare i Bleking, Dalsland, Verm- 
lanci och Uppland. Äfven från Ångermanland och Jämtland kän- 
"f" mnan några, hvilka dock ej obetydligt skilja sig från de först- 
"^^Tm :^ida landskapens. De finnas således inom vidt skilda trakter 
f "^^ Ärt land. Det öfvervägande flertalet är emellertid anträfl'adt 
\ ^ ^CDhnslän, och här är det egentligen den norra delen, som är 
™^ utrustad med dessa fornlemningar. 

År 1848 utgaf Holmberg sitt stora verk: »Skandinaviens häll- 
rift^*^^ ingår», i hvilket han upptager alla då kända fornminnen af 
d^^^ ^ slag. Enligt Holmberg träffas de bohuslänska hällristnin- 
or^^ >:^a uteslutande inom det område, som begränsas af Gullmar- 
AO^^en i söder och Svinesund i norr och inom dessa gränser an- 
^e^ han, att de flesta finnas i Tanums härad och socken, »hvilken 
^O^ken ensam eger nästan lika många som hela den öfriga Nor- 
den tillsammans». Sedan ofvan nämnda verk utkom, hafva emel- 
)^rtid talrika hällristningar på skilda trakter blifvit uppmärksam- 
iliade, och området för de samma betydligt utvidgadt. Ensamt 

* »Antiqvarisk tidskrift för Sverige», 2 sid. 417. 

^ Se utförligt härom af dr Montelius i »Compte-rendu du congrés 
de Stockholm», sid. 453 och följ.: »Sur les sculpturcs de rochers 
de la Suéde», och i första delen af »Sveriges historia», sid. 166 
och följ. 



i-. 



152 



EMIL EKHOFF. 



iuoni Qville härad känner man för närvarande ett lika stort antalC 
som det, hvilket på Holmbergs tid var kändt i Tanum, eller om- 
kring sextio, och möjligen återstå härstädes många ännu ej på- 
träffade. Det öfvervägaude flertalet af de na kända uppdagades 
under min vistelse i trakten sommaren 1879.' 

Hällristningarna inom Qville äro spridda från norra gränsens^ 
till den södra. Inom det yttersta strandbältet, liksom på skär- 
gårdens öar och holmar, träffar man dem ej, likaledes söker inai 
dem förgäfves inom ett bredt bälte utelter östra gränsen. Dera 
utbredning inåt landet står tydligen i ett ganska nära sammair^ 
häng med stenkumlens. Dessa iinnas, som jag förut omnämn 
ganska långt in i landet, men lemna liksom hällristningarna^ Ost 
delen fullkomligt tom. Om man med en linie sammanbinder al 
de östligaste kumlen, så har man^ dermed tillika uppdragit d 
östra gränsen för häradets hällristningar; utan undantag ligga des 
vester om eller nära intill denna mycket krokiga gränslinie. 

Äfven inom det sålunda begränsade området kan man spå 




sammanhanget mellan kumlen och hällristningarna. Det finm 
snart sagdt, ej en enda af de nu kända bergtaflorna, som ej Im. ^ 
ett eller flerc kummel i sitt omedelbara grannskap. Aro 
kringliggande bergen af allt för ringa höjd, för att medgifva 
sigt till hafvet, iinner man vanligen de närmaste, högt uppstigandi^ 
bergstopparna prydda med ett eller flere kummel. Så t. ex. fin- 
nas pä de låga bergkullarna vid gårdarna Gisslegärde — i norra 
delen af Bottna socken — flere hällristningar, men inga knminel. 
De närmaste grafvarna af detta slag träffas något norr derom, pl 
de höga bergen vid gårdarna Utgård och Kindlycke. 

Vid bedömandet af det inbördes förhållandet mellan nu i 
fråga varande fornlemningar få vi ej glömma, att häradets största 
stenkummel — det ofvan nämnda vid gården »Skebbervall — strax 
bredvid sig eger tvänne af traktens största hällristningar (kartan 
A, N:ris 135, 136). 

Det pä dessa fornminnen rikaste området inom häradet träf- 
far man omkring gårdarna 8. Torp, S. Odsmål och Torsbo — i 
sydvestra delen af Qville socken. På de låga bergknllarna här- 
städes finnas tretton större och mindre hällristningar. Visserligen 
träffas ej här omedelbart invid hällristningarna ^nägra knmniel, 

' Endast nugra få af dessa lyckades jag sjelf under mina vandringar 
paträlTa. För upptäckten af de flesta står jag i förbindelse hos per- 
souer af ortens befolkning, li vilka, med uppoffring af tid och arbete, 
eftersökte dessa undangömda och lätt förbisedda fornminnen och om 
de samina välvilligt gåfvo mig underrättelse. 



ira 

fe 
fe 



y 





154 EMIL EKIIOFF. 

botten, fördjupade unda till V', tum och deröfver.^ Andra äro, if^ 
likhet med den ofVan nämnda Nasseröds-ristningen, groft och ill:»-:^ 
utförda och sä grunda, att de endast äro märkbara nnder vi8& 
dager. 

Hilllristningarnas figurer skilja sig, som bekant, från dei 
man finner ])å jcrnålderns runstenar. Under det dessa utgöras 
konturteckningar, ilro de förra helt och hållet urgröpta. Någr 
fä af Qvilles bilder visa emellertid ett motsatt förfarande, t. e: 
<len fig. 9 å sid. ir)() afbildade krigaren. Vissn ytor, i hufvndi 
och balen, iiro här qvarlemnade innanför de fördjupade kontu 
linierna. 

De allmännast förekommande figurerna på Qvilles hällri^^ - 
ningar äro fartygsbilder. Snart sagdt hvarje bergtafia egcr r-:^^^^^c* 
gon eller nägra; mänga innehålla uteslutande dylika bilder. Fä:^ ^ 
tygen äro utförda dels med, dels utan »besättning»^. Form a — •, ^> 
storlek vexla betydligt, frän smä farkoster af 0,5 fots längd ii ^ ^ ■ 
en besättning af nägra fa »man», till det stora — här fig. 6 ^/: 

bildade — jättefartyget af 15, i fots längd, hvars besättning «;/, 
göres af ej mindre än 124 man. Detta fartyg, som jemtc måK.7.^^c7 
andra bilder finnes inliugget pä en lag häll några hundra tk^f 
vester om gärden Torsbo, sydvest i Qville socken (kartan A, IVr^ 
128), torde vara den största, för närvarande kända skeppstigffr 
frän nägon hällristning i Sverige. Det största fartyg, Holmberg' 
beskrifver och afbildar, mäter 12 fot i längd.- Det är illa ntfördt 
ocli, om de frän däcket uppstående strecken skola beteckna be- 
sättningen, belöper sig denn:is antal ej fullt till SO, således knapt 
en tjerdedel af Torsbo-fnrtygets. 

Bilden fig. O visar den pä Qvilles hällristningar allmännast 
Rirekonimande fartygsformen. Andra mer och mindre afvikande, 
finnas afbildade i Holmbergs anförda arbete, tab. 29. Mycket 
ovanliga äro de båda här fig. 7 och 8 återgifna fartygen. De 
väl utförda originalen finnas, jemte flere andra bilder, på en 
häll å egorna till Gisslegärde, i norra delen af Bottna socken 
(kartan A, N:o 146). Det större fartyget, fig. 7, är 4,6 fot långt, 
det mindre 2,3 fot. Dessa bilder äro utförligare utarbetade än 



' Utförandet tordc! ej hnfva kraft sä synnerlig stor öfning eller möda. 
Vid en ^ärd nära l^ottnn kyrka sn^ jag på en siat håll en väl in- 
huggen, modern hällristning bestående af ett fulltackladt skepp. Den 
var utförd af en hi;mniavarande sjöman. 

' uSkand. hällristningar», tab. 13. Se äfven iorsto delen af »Sveriges 
historia», sid. 162, der samma fartyg är afbildadt. Uillriatningea 
finnes a egorna till garden Ilvitlyekc i Tanums socken. 



aTII.1.1! HÄHAU^ KASTA KOKM.ESININCAl 













im 



156 



EMU. EKHOfF. 



fjirbållandct vanligen Ur iiicil liällrietniugarnas fartyg. A b&da se 
vi (len under bronäälilern utta tu rck ömmande Bpiraleu. MMa 
hatVa nägot akter om furBtäfvcu eu ii|)|)8tlieni)e fignr, hvilken på det 
mindre fartyget Ur lika liijg som den egentliga Iramstammen, iiicd 
på det större liiijcr sig något ölVer denua. Dylika dnbbla fram- 
stammar Uro mycket vanliga pä bällristningarniiB fartyg ocb sen 
äfven pd andra fartygsbilder från bronsåldern. 

En annan afvikelse irhn vår tids farkoster finna vi på det större 
fartyget. Dcsa »köl" skjuter nämligen ett stycke utant(ir aktern. 
Hämma anordning hafva mänga farlygsbilder på Bohnsläns bäll- 
ristningar. Originalet till det stiiista af fartygen på den ofvan 
nämnda bällristningen vid Ekensberg i Östergötland synes ilfveu 
bafva varit inritttadt på detta sätt. 

Jcmtc fartygsbilderna förekomma på Qvilles hällristningar 
afbildntngar af mcnniskor octi djur, va|)en, vagnar m. in. Bland 
djuren kan man tydligt iakttaga hästar; andra, försedda med stora 
grcniga horn, turcställa lioligen cigar clter hjortar. 

Vapnen afbildas vanli- 
gen burna af mcnniskor; på 
några iÅ hällristningar (kar- 
tan A, N.ris 110, 111 och 112) 
egcr detta fcirhållande dock 
icke rum. Några vapen äro 
aDmUrkningsvärda för sina 
egendomliga former. Fig. y 
Iramstäiler en med svärd 
oeli sköld beväpnad krigare. 
Originalet, som jcmtc flerc 
andra bilder tinnes på en 
häll V. om Nedre Hede i 
Qville socken (kartan A, N:o 
110), Diäter två fot i längd. 
Att det runda föremålet, 
" ■' Bom mannen hålleri venstra 

I.. , t. . .v .1. i^y, - handen, ar en sköld, torde 

tig. 9, Krmare iiieil si ara ULit tkOlil, n cl ... . 

bällristniiiff 'fid Xeilrc He.de i QciUc sucken. Utan Svårighet inBCS. Till 

jemförelae meddela vi här, 
fig. 10, en afbildning af en i England funnen' bronssköld, prydd 
med kretsar af stora, runda, drifna bucklor.' De båda sköldarna 
Uro, som nian ser, hvaraudra fullkomligt lika. 

' Figuren ar litmtad ur »Horre rcrnlesi<'nr Kcmble, pl. XI. Skölden 
fiuiies'«rveu afbjldad i - A re h teologi a». Vol. XXVII, pl. XXII. 




'iH EMIL HKIluFF. 

Tuc-kiiiiigcii fi^. II torde upplysa bcHkafTcnhetea at det tcire- 
äl, iiianiieii oinfiittar iiic<1 liö^ra liniulen. Denna teckning är en 
.■huniiUnk liild al' en niut liroiisältlems kIuI fiirckommnDde svärds- 
v|) med titiljiininde doppäku al' en riiyeket egendomlig Ibrm. 
Diijipijikitr iit' ilcnnu toriii ^ro vanliga i mellersta Enropa. I Skau- 
(liiiaiii-n tnrtle man dcrenint blott liatVa funnit en enda, Lar af- 
iiilciad i liäilti.'!! al verklig i^torlck, lig. 1:^. Originalet är lunnet vid 
Slagcr^tad i Stcnhea hm ]>ii Öland och l'urvar.i8 i gudsegaren C. 
(i. Segrcll» HHiiiliiig |pa Tvcta. [Jet synes otvilVclaktigt, att det 
)iingF;träckta löremiilot vid högra sidan af krigaren pii. i fråga va- 
rande hitllrif^lniHj^ lorcställcr eti svärd hvilandc i en slidn med 
di>p|)sko al utVan Ktaende eller liknande form. Den svärdstyp, 
dylika d(i|i|)sk<)r tillliiira, iir ej inhemsk i Norden, men trittfaa 




dereniut allniUnt i andra delar af Kuropa. De i Sverige fanna 
äviirdcn af denna form niåBte dcrfur — i likhet nicd Ölands-dopp- 
skon — iielraktas sasnni hit införda. Krigarbilden på bällrist- 
niii^on vid Nedre liedc är siilodoa nlrnstad med vapen af friim- 
niandc form oeli gifver derigcnoni ett nytt bevis, till de många 
förut befintliga, pit en förbindelse mellan Sverige och det itfriga 
Kuropa redan nniler denna aflUgsna tid. 

Ännu ett svärd ])ii en annan hällristning i trakten synes hafva 
sainnia furni som den ofvun nämnda. Fig. 13 visar (te flesta of 



QYILLE HÄRADS FASTA FOKNLKMNINGAR. 159 

1)ilderna på en liteu hällristuing i nordligaste delen af Qvillc 
socken, SV. om gården Ostcr-Röd (kartan A, N:o 97). Hiifvud- 
figuren, sora mäter 2,95 fot i längd, är tydligen en beväpnad kri- 
gare. Svärdet eller rättare svärdsslidan vid hans sida synes 
hafva en åt båda sidor långt utstående doppsko, och dess före- 
bild torde derftir varit af samma eller liknande form, som det på 
hällristningen vid Nedre Hede. Krigaren pä Oster-Köd-ristningen 
är äfven märklig genom sin liornprydda hufvudbetäckning, tvif- 
velsutau en hjelm. I handen hililler han ett manlöst fartyg. Detta 
i fUrening med hans, i jemförelsc med skeppsbilderna, öfvernatur- 
liga storlek torde utvisa, att tecknaren här framstält en segrare 
och det vunna bytet. 

På flere af Qvilles hällristningar äro vagnar atl)ildade. Dy- 
lika äro, som bekant, förut iakttagna bland hällristningarnas bil- 
der, ehuru ganska sparsamt. Pa några hällar i Brastads socken, 
i Stångenäs härad, äro vagnsbilder inhuggna*, och från Skåne 
känner man tvänne: den ena tinnes på en af väggstcnarna i den 
bekanta Kiviksgrafven nära iSimrishamn, den andra |)å den s. k. 
Villfara-stenen i Järrcstads härad.'- Alla dessa vagnar, som visa 
stor likhet sins emellan, hafva två hjul och synas vara afscdda 
för tvänne hästar. Vagnar med fyra hjul har man hittills ej med 
säkerhet funnit på hällristningarna. Holmberg afbildar visserligen 
en på en häll nära Tossene kyrka, i Sotenäs härad, befintlig figur, 
hvilken enligt hans förmenande skall föreställa en vagn med fyra 
hjul. Den består dock endast af fyra tomma ringar med några 
mellanliggande streck. Huruvida man härmed velat afbilda en 
vagn, torde alltså vara ganska osäkert. Säkerligen använde man 
dock åtminstone under någon del af bronsåldern fyrhjuliga vagnar. 
Den lilla år 1855 vid Ystad funna bronsvagnen, med fyra gjutna 
hjul, tillhör nämnda tid, och liknande vagnar eller delar deraf äro 
funna på flere ställen i Europa.^ Dessa vagnar äro emellertid 
helt små — den vid Ystad funna omkring 10 tum lång — och 
bafva ej varit »invända som fordon i vanlig mening. 

Att man emellertid brukade stora, med hästar förspända fyr- 
hjuliga vagnar, visa några bilder från Qvilles hällristningar. På 



' Holmberg, »Skand. hällristningar», fig. 110, 119, 122, 124 och 125, 
och L. Baltzer, »Bohuslänska hällristningar», pl. I, i första delen, 
häftet 3 — 4 af dessa »Bidrag». Den sistnämnda afbildningen åter- 
gifver samma hällristning som Holmbergs fig. 119 och 122. 

^ Nilsson, »Bronsåldern», andra uppl., sid. 80 och 130. 

* Montelius i »K. Vittcrhets Hist. och Antiqv. Akademiens Månads- 
blad» för 1873, sid. 4 och följ., der många dylika fynd uppräknas. 



trennc olika Htällcii liniicr mnn nämligen dylika afbildade, en af 
dem med ansiianii al' tv.inne liitstnr. Figaren 14 visar alseendct 
af den sistnUmnda. Originalet fiiiiieB pä en elät, vågriU hätl hligt 
upp i licrgct N. »Ill Bottna kyrka (kartan A, N:o 149) och h&Her 
2,i fot i liingd. Det är onisorgsfullt, men ganska grundt, Imgget. 
Den ciia biistcnB liufviid Ur otydligare, än teckiiingGD ntvisar. 



I-ig. I 




om Bottna kyrka. 



Vå, samma ristning finnas ett fem fot långt fartyg, hvars fram- 
Btani skjuter in mellan vagnens fram- och bakhjul, oeh vidare 25 
af (lo pä hällristningarna sä allmänt fiirckom mande nrgriipta, randa 
figurerna, som bruka anföras under namn at skälformiga hålor. 

En liknande, ehuru sämre ntfijrd 
fyrhjulig vagn utan anspann finnes på 
en figurrik hällristning strax bredvid 
gi^rden Nasseröd, norr i Svenneby 
socken (karlan A, N:o 137). Om den- 
nas (ifriga innehall se samma num- 
mer i den här nedan gilna förteck- 
ningen öfver häradets hällristningar. 
En tredje figur, som likaledes 
otvifvelaktigt föreställer en fyrhjn- 
tig vagn, ehuru sedd Irän sidan, 
afbildas här, fig, 15, i '/^ ®^ **^i" 
ginalets storlek. Denna väl ocli 
omsorgsfullt utförda bild finnes in- 
huggen pä en lodrät klippvägg, och denna omständighet kan möj- 
ligen vara en förklaring, hvarlör vagnen bär framställes sedd fr&n 
sidan, under det de båda ofvan nämnda vagn^figurerna, som äro 
anbragta på vågräta hällar, ses så att säga i fogel perspektiv. I 
fråga varande vagnsfigur är något mer upplysande angående nt- 




Hjelp-Eilsten i Orille sveken. 



162 EMIL KKUOFF. 

skålformiga hålor. Ristningen betäcker en yta af omkring 200 
qvadratfot. 

För att, så vidt möjligt är utan afbildningar, gifva en före- 
ställning om innehållet och beskaffenheten af häradets hällristnin- 
gar, lemnas här en förteckning öfver de samma med angifvande 
af den nummer, hvarje hällristning har på kartan A. Nommer- 
följden går från norr till söder. 



Qyille socken. 

90. På den släta häll, hvarpå manhuset vid Östra Röd står: 
två fartyg, 
två skålformiga hålor. 

Bilderna mycket otydlip^a ffenom slitning. 

«?• På en sluttande häll i en skogsbacke SV. om Öster Röd: 
en beväpnad man, som i ena handen håller ett manlöst fartyg, 
två obemannade fartyg, 
fem korstecknade ringar, 
sju större och mindre skålformiga hålor, 
några otydliga figurer. 8c fig. 13, sid. 158. 

98. På en låg häll i en skogsdunge, SO. om Öster Röd, några 
hundra fot från vägen: 

ett väl hugget, fem fot långt fartyg med 33 >^mans» besättning. 

99. På högsta klinten af berget S. om Norra Röd: 

några genom vittring otydliga figurer, hvilkas betydelse ej kan 
bestämmas. 

100. På en häll i dalgången N. om Åbrott: 

en häst af 2,') fots längd och 2,i fots höjd vid hufvndet, 
under denna synes en otydlig mindre figur, som troligen äf- 
vcn föreställer en häst. 

Hällen bctnckcs slrax invid bilderna af grästorf; det nr såle- 
des möjligt, att flere figurer här äro inhuggna. 

101. På östra sluttningen af berget NV. om Abrott: 
ett fartyg af 1,6 fots längd, med 19 mans besättning. 

102. På en häll JWO till 400 steg S. om Åbrott: 

ett bemannadt fartyg af omkring 2 fots längd. Från midten 
af fartyget uppstiger ett långt rakt streck, som upptill slutar 
i en, ej korstecknad, ring. 



aVILLE HÄRADS FASTA FORNLEMNINOAR. 163 

103. OmkriDg 300 fot upp på sydöstra sluttningen ai* ber- 
get N. om Backas södra gård: 

ett bemannadt fartyg, 

en skålformig håla under fartyget. 

104. På en lodrät klippvägg SV. om Iljelp-Edsten: 

en väl utförd fyrhjulig vagn, sedd från sidan; se fig. 15, sid. 1(50. 

105. I golfvet i Norra Edstens smedja, uppförd på en slät 
berghäll: 

ett bemannadt fartyg. 

Smedjans ena viij^g döljer en del af bilden, den obctäckta är 
2 fot lång. 

106. Omkring 300 fot upp på södra sluttningen af berget 
NV. om Solbräcke: 

ett stort fartyg, 8,3 fot långt. 

Inuti fartyget ses några otydliga streck; tlet är osäkert, om 
de skola föreställa bcsättninircn. Denna skeppshild är, efter det 
stora fartyget vid Torsbo, den största, jaj? påträffat inom häradet 

107. Strax nedanför högsta klinten af det höga berget N. 
om Qville Prestgård: 

fyra öfver hvarandra stälda, bemannade skcppsiigurer, hvarje 
omkring 1 fot lång. 

Denna ristning är den högst belägna inom häradet. 

108. På en låg häll vid foten af berget rätt V. om Qville 
Prestgård, 300 till 400 steg från huset: 

fyra bemannade fartyg, tvänne af dem förenade genom några 

mellanliggande streck, 

två menniskobilder med ^svärd (?) vid sidan, 

en skålformig håla. 

Hällristningen finnes afbildad i »Skandinaviens hällristningar», 
fig. 79. Der saknas dock ett af fartygen och den skålformiga 
hålan. Den senare omtalas af Holmberg i texten sid. 120. Nio 
fot V. om föregående ristning synas på samma häll flerc nu mycket 
vittrade och otydliga fartygsbilder. * 

109. På en låg häll å egorna till Qville gärd, strax invid 
Jorcdelfven, SV. om kyrkan: 

fyra fartyg, 2 af dem bemannade, 
åtta skålformiga hålor. 



' Dessa äro möjligen de af Holmberg, »Skand. hällristn.», fig. 80, 
återgifna. Originalet till Holmbergs figur skall finnas »strax vcnster 
om vägen, som leder till Prestgården», men har af mig ej påträffats. 



164 EMIL EKUOFP. 

110. På en häll vid vägen 800 till 900 fot V. om Nedre 
Hcde: 

en med sköld och svärd beväpnad krigare (se fig. 9, sid. 106), 

en bakom den föregående liggande menniskofigar, 

två upprätt stående menniskofigurer (otydliga), 

en rund figur, troligen en sköld, liknande den, som den först- 
nämnde krigaren häller i handen, men med endast hålor inom 
den yttre ringen, 

en korstecknad ring, 

flere skålformiga hålor, 

några otydliga streck. 

111. Pä en låg häll några hundra fot O. om föregående: 
sju fartygsbilder (otydliga), 

två djur, 

två runda figurer, bestående hvardera af 2 koncentriska ringar 
med inhuggen medelpunkt. Den större figuren har en ge- 
nomskärning af 2,2 5 fot, den andra är något mindre. Dessa 
bilder, jemte de vid 110 och 112 omtalade, föreställa säker- 
ligen sköldar.* På de bohuslänska hällristningarna är det 
mycket ovanligt att finna vapnen afbildade, utan att de bäras 
af män; enstaka vapenfigurer träffas deremot ej sällan pä 
Östergötlands hällristningar. 

Flere otydliga bilder. 

112. På en häll ett par hundra fot O. om föregående: 

en rund figur - en sköld — liknande den, som krigaren fig. 9 
håller i handen, dock saknas den inre, mindre ringen; dia- 
metern 0,fi8 fot, 
flere otydliga bilder. 

118. På en låg häll vid foten af berget S. om Allestorps södra 
gård : 
tre små skålformiga hålor. 

114. På en häll omkring 600 fot V. om Södra Torp, vid foten j 
af berget N. om landsvägen: 
två bemannade fartyg, stälda öfver hvarandra, det ena 2,6 fot^ 
långt, det andra 2,3 fot långt. 

116. På en häll vid foten af föregående berg, omkring 3O0CU 
fot O. om föregående ristning: 
åtta bemannade fartyg, de större öfver 2 fot långa, 
en menniskofigur med uppsträckta armar, längd O^ss fot. 

* J em för sid. 150. 



166 EMIL EKHOPF. 

en figur, bestående af tvänne koncentriska cirklar med inhug- 
gen medelpunkt (sköld V), 
sex skältornnga hälor. 

liullristniiigfii täcker en yta nf omkring 50 qvndriitfot. 

125. Pä en låg bergkulle omkring r)(X) fot SV. om Södra 
Ödsmål: 
tvä djur med stora, greniga horn, höga ben och kort kropp 

(elgarV); iir>jd 1 fot, längd 0,^ fot, 
ett mindre djur med korta ben och längsträckt kropp, utan 

horn (hund?); höjd (.1,3 g fot, längd 0,8 fot, 
en menniskntigur, l,i fot hög, som tyckes hålla ett af de större 

djuren i hornen, 
två bemannade Ifrtyg, det ena 1 toi långt, det andra l,i fot 

långt, 
sju skålformiga hälor, strödda mellan bilderna. 

120. Pa en lag, slät häll omkring 2(K) fot S. om hiiseD vid 
Södra Ödsmäl: 
två obemannade fartyg, det ena 1,4 fot längt, det andra 3 tum 

kortare, 
två bredvid hvarandra stälda korstecknade cirklar, den ena 0,8 1 

tot, den andra 0,7 7 fot i diameter, 
en skålformig håla. 

127. Pä en låg häll vid Södra Ödsmäl: 
öfver hundra skålformiga hålor, ordnade gruppvis och i rader, 

sex af hålorna ovanligt stora, 0,:rj fot i genomskärning, 
fyra små obemannade iärtyg. 

12H. Pä en låg häll NV. om Torsbo: 

trettioåtta större och mindre fartyg, med och utan besättning; 
det största fartyget 15, 1 tot långt och med 124 mans besätt- 
ning (se tig. 7), det minsta 0,5 fot längt öfver stäf; från 
midten af ett 1,3 fot längt, bemannadt fartyg uppstiger ett 
långt streck, som upptill slutar med en korstecknad cirkel af 
0,6 fots diameter, 

en fotsula, 0,r,r) fot läng och 0,3r> fot bred, och bredvid denna 
en otydlig tigur, 

trettiotvå skålformiga hålor, spridda mellan de öfriga bilderna. 

129. På en låg häll omkring 100 fot O. om föregående : 
sexton fartyg, alla bemannade; det största väl hugget» 3,3 fot 
långt, med hiigt uppstigande fram- och bakstam och »kölen» 
skjutande framom förstäfven; det minsta fartyget 0,7 fot längt 



QVILLE HÄRADS FASTA FORNLEMNIXOAR. 167 

med, som det synes, ntsirad fram- och bakstam och en be- 
sättning af 3 man, 

åtta djnr med lång kropp, korta^ ben och stora cirkelböjda, 
enkla^horn; det största djnret l,r)5 fot långt, 

en man till häst, hela figuren 0,9 fot hög, mycket vittrad och otydlig, 

två skålformiga hålor. 

Denna vackra hällristning, som upptager en yta af omkring 
*20Ö qvadratfot, var \i(l min ankomst till platsen nästan helt och 
hållet täckt af grästorf. 

180. På en låg häll i en åker 4(K) till f)00 fot SV. om Torsbo: 

clfva bemannade iartyg, det största 2,\\ fot längt, 

fyra skålformiga hålor. 

De sist beskrifna 17 IiallriStning.'iriia. äro samlade inom ett 
litet område af en knapp tjerdedels mils tiingd och en iittondedels 
mils bredd. 

131. Få en bergvägg V. om Nedre Torpanc: 
fem bemannade fartyg, 

några skålformiga hålor, 
några otydliga figurer. 

132. På en bergvägg S. om Ofre Torpanc, strax invid lands- 
vägen : 

ett bemaunadt fartyg, 1,9 fot liin^^t, 

ett obemannadt fartyg, något mindre än löregående. 

188. På en brant bergvägg ä säteriet Stora Vrems egor, V. 
om gården Yllene: 
flere fartygsbilder. 

184. Pä en nästan lodrät berghäll å Stora Vrems egor, SV. 
om löregående: 

två bemannade (?) fartyg; det ena 2/i fot långt, det andra ej 

fullt 1 fot långt, 

fyra menniskofigurer. 

llÄllristningen tinnes afbildad i Skand. hällristningar», fig. 
83. Några uteg framför den l^ergvjigg, A hvilkcn hällristningen 
är anbragt, reser sig en siatlig, 10,.'s fot hög bautasten. 1 tex- 
ten till det anf()rda arbetet (sid. 120) uttalar Holmberg den för- 
modan, att det finnes ett »historiskt sammanhang» mellan de 
båda fornlemningarna. Uesta stenar kunna tillhöra vidt skilda 
tider, och det är naturligtvis svårt, att i hvarje särskildt fall af- 
göra, frAn hvilken kulturperiod ett dylikt minne förskrifver sig. 
Många resta stenar tillhöra bronsåldern — exempel derpa finnas 
bland annat i Skåne och Danmark — och Holmbergs förmodan 
kunde således möjUgtni vara riktig. 1 Sveriges flesta landskap 
träffas emellertid de resUi stenarna oftast i förening med grafvar 




168 EMIL EKHOPP. 

från jernuldern, och antagligt är derför, att åtminstone flertale 
af dessa fornminnen tillhör denna tid. Bautastenen på Wrem 
cgor har, enligt Holmberg, varit omgifven af en »mindre samlin 
graf kullar och randad^ stcnsättningar». Dessa förskrefvo sig sb^^ 
kerligen frän jernåldeni, och det ligger då nära till hands att aDtag»^^ 
att den midt ibland dem stående minnesvården tillhör samma tid. ^ 

185. På vestra sluttningen af det stora berget V. om gårdez^ ^ 
Skebbervally strax N. om gränsen mot Bottna socken, ej långt 
från landsvägen:' 

tolf fartyg, de flesta bemannade, 

eHVa menniskoflgurer i olika ställningar, 

fem djur af olika utseende, 

två korstecknade cirklar, 

två fotsulor(?), 

en tom ring ocb en ring med inhuggen medelpunkt, 

nitton skålformiga hålor, 

några otydliga streck.- 

Hällristningen är afbildad i »Skand. hällristningar», fig. 88. 

136. På sydöstra sluttningen af fiiregående berg, strax ioTid 

busen å gården Skebbervall: 

sju bemannade fartyg, 

två fotsulor (?), 

en korstecknad ring, 

tjugu skålformiga hålor, 

några otydliga streck. 

Hällristningen är afbildad af L. Åberg i »Annaler for nor- 
disk Oldkyndighed» 1838- 1839, tab. IX. 

Syenneby socken. 

187. På en låg, slät häll omkring 200 fot NO. om basen vid 
Nasseröd : 
ett fartyg, 3 fot långt, inuti fartyget en korstecknad cirkel och 
flere otydliga figurer, 

' Såväl enligt topografiska korpsens karta som efter uppgift på stället 
ligger platsen för hällristningen inom Qville socken. Holmbetgs 
uppgift om läget — anf. arb. sid. 121 — är något otydlig. Det 
synes emellertid af den samma framgå, att han anser hällristniDgen 
ligga i Bottna socken. 

^ Beskrifningen är gjord efter Holmbergs afbildning. Vid besök på 
platsen hade jag genom misstag ej medtagit Holmbergs teckning, 
hvarfor jag ej kunde jemföra den samma med originalet. 

Beskrifningarna öfver häradets öfriga hällristningar ära alla, 
med undantag af N:o 136, gjorda efter originalen. En afbildning 




hä 



QYILLE HA&ADS FASTA FORNLEMNIKGAR. 169 

fyrhjalig vagn, liknande fig. 14, ehara utan anspann, 

häst, 1,2 fot lång; bakom honom en otydlig figar, 

korsteeknad cirkel, 0,9 5 fot i diameter, 

å tomma cirklar, sammanbandna med ett genom båda gående 

streck, 

^tton skålformiga hålor. 

Hällristniugen, som med undantag af hästen är illa huggen, 
upptager en yta af omkring 165 qvadratfot. 

188. På en bergvägg omkring 400 fot N. om hasen vid Skogby: 
< djnpt huggna, bemannade fartyg, det största 2,4 fot, med 

15 mans besättning. 

189. På en liten häll strax N. om hasen vid Skogby: 
t litet fartyg. 

140. På en häll strax 80. om föregående gård: 
•^ra små bemannade fartyg af omkring 0,5 5 fots längd. 

141. På en låg häll strax 8. om hasen vid Gallon,^ V. om 
vägen : 

& na mycket otydliga, bemannade fartyg. 

142. Några handra fot O. om föregående, på en slattande 
på andra sidan landsvägen: 

t«ja obemannade fartyg, det största 8,6 fot långt, 
n korsteeknad cirkel, 
tt djar(?), 
^Ifva skålformiga hålor, 
flere otydliga figurer. 

Bottna socken. 

148. På ett par hällar invid gångstigen öfver de låga berg- 
kallama NO. om Gisslegärde: 
flere skålformiga hålor. 

' 144. På en starkt slattande häll långt app i det låga berget 
NO. om Gisslegärde: 
ett na otydligt, omkring 5 fot långt, illa hugget, bemannadt 
fartyg, likt fig. 8, 

af N:o 135, i flere afseenden afvikande frän Holmbergs, finnes i »An- 
naler f. nord. Oldk.» 1838—1839, (tab. X), bifogad »Hällristningar 
från Bohuslän uti Sverige» af dr Lennart Åberg. 
^ Gullön är gärden O. om Skogby, invid landsvägen; namnet är ej 
utsatt på kartan. 



I 





170 EMIL EKHOFF. 

två spiraler, omkring 0,5 fot i genomskärniDg, sauiinanbundi^^ 

genom några streck; det hela troligen föreställande ett farty 
några otydliga fartygsbilder, 
några skålformiga hålor. 

145. På en häll några hundra fot SO. om föregående: 
ett nu otydligt, l,s fot långt fartyg; inuti detta några otydli 

figurer. 

146. På en häll vid foten af föregående berg, NO. om Gisa 
gärde (vestra gården); 

ett stort vackert fartyg, af ovanlig form, afbildadt fig. 7; b^ 

stammen grundare huggen än den (ifriga delen; längd 4,6 
ett något mindre, men synnerligen väl hugget fartyg af vaa 

form, afbildadt fig. 8; längd 2,3 fot, 
fyra bemannade fartygsbildcr af vanlig form, 
en tvåhjulig, med 2 hästar förspänd vagn; längd med bästa, 

1 fot, 
två menniskofigurcr; den ena, som står bakom vagnen, är 

kring 1 fot hög, den andra mäter 0,9 fot i längd, 
några skålformiga hålor. 

147. På en häll några hundra fot från foregående: 
fyra bemannade fartyg, omkring 2 fot långa, 
några skålformiga hålor. 

148. På norra sluttningen af berget mellan Körane och land. 
vägen: 

åtta fartyg, af hvilka 3 bemannade, 
omkring 35 skålformiga hålor. 

149. På en slät, vågrät häll högt uppe i berget N. om Bottna 
kyrka: 

ett 5 fot långt, bcmannadt fartyg, 

en fyrhjnlig vagn, forspänd med tvänne hästar, afbildad häi^ 

ofvan fig. 14; fartygets förstäf skjuter in mellan vagnens hjuL 1 
omkring 25 skålformiga hålor. 

150. På södra sluttningen af föregående berg: 
sju bemannade fartyg, det största 2,5 fot långt, 
tvä fotsulor, hviirdera omkring 1,2 fot lång; den ena fotsulair^ 

står vid öfre, den andra vid nedre kanten af taflan, 
två tomma ringar, den ena O,:, den andra 0,4 5 fot i diameter. 
omkring 17 skålformiga hålor. 

Histnintfen upptager en yta af omkring 150 qvadratfot. 

151. På nordvestra sluttningen af det berg, på bvilket 
kyrka är uppförd: 



UYILLE HÄRADS FASTA FOKNLEMNINGAR. 171 

i^mton fartyg, af dem 2 obemannade; det största 7 fot långt 
med omkring 45 man, det minsta l,i fot långt och med 5 
man; ett af fartygen, — midt på taflan — 2,i fot långt och 
med 12 mans besättning, har ena stilfven i form af ett djur- 
hnfvad, 
sikring 14 skålformiga hålor, 
iigra otydliga tigurer. 

Hällristniii^en är an)il(lnd i uSkand. hällristuingar», fig. 87. 

lo2. På en starkt sluttande häll på norra sidan af berget 

. om Bottna kyrka: 

xnkring 20 bemannade och obemannade fartyg, de flesta ganska 

8mä, 

djapt huggna fotsulor, af omkring 0,8 fots längd hvardera; 

sulorna äro stälda två och tvä — med omkring 3 fots mellan- 

ruin mellan paren - uppåt den sluttande hällen, 

^t djur med mycket läng hals men otydligt hufvud. 

Hållristuingeii är af Holmberg — anf. arb(;tc sid. 121 — 
omnämud, men ej afljildad. 

1^8. På östra sluttningen af föregående berg: 
v« små, obemannade fartyg, 
skålformiga hålor. 

1 »Skandinaviens hällristningar» af bildar Holmberg 11 flgur- 
^^^•^liade hällar från Qville. Fyra af dessa återfinnas i ofvan 
^^^^öde förteckning under N:ris 108, IH Kiö och 151. 

De återstående sju har jag oaktadt sorgfälligt eftersökande 
- •^ 1^ unnat anträff*a. För att fullständiga förteckningen öfver de 
. ^^'Uri häradet iakttagna hällristningarna, lemnas här efter Holm- 
**"~ afbildningar en beskrifning af ofvan nämnda sju taflor. 



1. (Holmbergs fig. 78) »Vid husen på länsmansbostället»:' 
fartyg, af dem 2 bemannade, 

& menniskofigurer, den ena med några otydliga föremål i hän- 
derna, 

a skålformiga hålor, 
^n otydlig figur. 

2. (Holmbergs fig. 82) »Pä länsmansboställets egor»: 
^tt bemannadt fartyg. 

8. (Holmbergs fig. 81) »På Qville gästgifvaregårds egor»:^ 

Länsmansbostället ligger .strax NV. om (iville kyrka. 
* Gästgifvaregårdeu ligger bredvid länsmansbostället. 



172 EMIL EMHOFF. 

tre bemannade fartyg, 

två figarer, som antagligen föreställa obemannade fartyg, 

tjagufyra skålformiga hålor. 

4. (Holmbergs fig. 80). I Qville »^prestgårds utmark, strax \ 
ster om vägen, som leder till den förra»: 
tre små bemannade fartyg. 

Dessa fartv^sbilder iiimas möjligen bland andra figurer på 
af mig under N:o 108 i förteckningen omtalade hällristniu; 
Se noten sid. 163. 

5, «. (Holmbergs fig. 84, 85.) »I sluttningen af den ber^ 
som i norr begränsar gärdet till Stora Vrems säteri»; den fö 
nämnda innehåller: 

två små bemannade fartyg, 

tre skålformiga hålor; 
den sistnämnda: 

ett obemannadt fartyg, 

två skålformiga hålor, 

ett krokigt streck, som möjligen betecknar ett fartyg. 

7. (Holmbergs fig. 86.) ))På berget, å hvilket Bottna ky 

är uppförd helt nära kyrkan»: 

sex bemannade fartyg; från det största uppstiger ett långt strc 

som uppbär en korstccknad cirkel, 
en skålformig håla, 
ett litet likarmadt kors. 

Holmberg uttalar den formodan, att korset i senare tid — 
kyrkans uppbygganclc — blifvit iubugget för att döfva kraften 
det hedna minnesmärket. 



Qville härads fasta fornlemningar från jernåldern besti 
grafhögar, stenläggningar och resta stenar. De sistnämnda 
alla stumma, jag menar utan inskrift. Ingen runristad sten är k 
från trakten. 

Grafhögarnaj som åtminstone till det yttre bestå af jord, 
till formen runda eller aflåuga med afrundade ändar. En en 
hög belägen vid stranden af Tosterö-Vand har fyrsidig form ( 
tan B, N:o 86). Stundom äro högarna försedda med en kedj; 
större eller mindre kullerstenar rundt kring foten. Många hi 
en eller några väldiga klumpstenar nedsänkta i toppen. 

Bland de aflånga högarna utmärka sig några genom d 
förhällande till bredden ovanliga längden. En aflång hög på § 



QVILLE HÄRADS FASTA FORNLBMNINGAK. 173 

/ä/tr^t; S. om Ledoni (kartan B, N:o 9) mäter 74 fot i längd och 
18 å bredd; en annan på samma fält är ej mindre än 110 fot lång, 
ebcti-13. bredden blott är 17 fot och höjden ej fullt 3 fot. Den sist- 
näisa s=K da högen har fotkedja af smärre khimpstenar. 

CI3rafhögarna äro vanligen samlade i större och mindre flockar, 
oetM. ^essa ligga nästan alltid i en skogsbacke, på en bergslntt- 

mag" , en sandås eller dylik ojemn, ej odlingsbar mark. * Några 
eDss^ vmma eller parvis liggande högar träfl^as emellertid på öppen 
odliiCÄ^smark (kartan B, Nrris 8, 31, 49, 57 och 61). Alla dessa 
äro större än de vanliga på graffälten befintliga, och för alla är 

läg^^ -t vid eller nära vatten gemensamt. 

HDe flesta af mig cuiders(">kta grafhögar inom häradet hafva 
ind ^ IzBållit lerkärl fylda med brända ben. Lerkärlen äro stundom 
^*i^^^il'na af ett röse af kullerstenar, stundom löst nedsatta i högen 
®''^^K* skyddade af några få kringliggande stenar. Anordningen af 
"^^^ -sm grafvar är således vanligen ganska enkel, och de funna 
for-i:x ^a akerna torftiga. 

IB^rån en grafhög inom häradet känner man emellertid ett 
mera omsorg inrättadt grafrum för den döde. I en hög å 
mia till Lilla Jored i Qville socken fann man nämligen år 1816 
räkista, som var innesluten i en af kullerstenar omsorgsfullt 
grafkammare. Denna märkliga graf, iöv närvarande den 
i sitt slag man känner från Sverige, är beskrifven af riks- 
[varien Jonas Hallenberg*- och efter honom af dr O. Monte- 
i första häftet af dessa »Bidragw. Ehuru platsen tor grafven 
lera ej med säkerhet kan påvisas, torde dock en redogörelse 
den samma, såsom en af Qvilles och Bohusläns märkligaste 
lemningar från jernåldern, ej böra här saknas. Vi låna der- 
från sistnämnde författare följande beskrifning. 
»Grafkammaren var vid bottnen 10 fot lång och 5 fot bred, 
vid öfre kanten 12 fot lång och 6 fot bred; väggarna hvi- 
på tjocka ekstockar, lagda på fast lera. Kammarens höjd 
invändigt omkring 6 fot, och dess tak bildades af fyra stora 
några mindre hällar. Träkistans botten, sidor och lock be- 
lo af fem tum tjocka ekplankor; dess längd vid bottnen var 
fot och bredden 5 fot, men höjden kunde icke bestämmas, 
iven var genom ekstockar långs efter delad i tre runty fylda 

Grafsamlingeu vid Ledum i uorra delen af Qville socken ligger på 
öppen odlingsmark (kartan B, N:o 9). 
^^ »Berättelse om tvänne fynd'>, Stockholra, 1821. (Stället kallas der 
orätt Tored.) Jored-grafven med dess innehåll omtalas af Holmberg, 
»Bohusläns historia och beskrifning», l:a uppl., 2 sid. 271. 





174 EMIL BKHOFF. 

med koi och anka; i hvarje rum stod en lerurna. Emedan t 
kistau varit skyddad för luftens åverkan genom näfver, tjockt 
struken med beck, voro sido- och bottenplankorna ännu näst 
friska, men alldeles svarta. Grafvens riktning var SV. — N0.«. 

Utom i högar träffas grafvar från jernkldern under ^?awa 5/< 
lägijninyarj som ej hiija sig öfver den omgifvande marken. Dei 
äro till formen vanligen runda eller aflångt fyrsidiga; endast 
ett ställe anträffades en treuddig stenläggning. De olika tbrmei 
finnas jenite hvarandra på samma graffalt och förekomma äf\ 
tillsammans med grafhögar.. Stundom äro alla stenläggningar 
i en grafflock af samma form, och grafh(')gar saknas. I kant 
af stenläggningarna förekomma ofta resta klumpstenar af 2 
3 fots höjd. Stundom utmärkes medelpunkten genom en dyl 
I södra vinkeln af treudden vid Kamstorp har en 6,5 fot hög o 
nägot öfver 2 fot bred sten varit rest. Den är nu kullfallcn. 

De här, fig. 10, afbildadc stenliiggningarna från ett litet gr 
fält på en ljungnio högt upp i berget N. om Kamstorp (kart 
B, N:o 38) visa de olika formerna på dessa foinlemningar. Ti 
udden, de två mindre rundlarna och de trenne fyrkanterna y 
säkert grafvar. En af dem — den aflångt fyrsidiga vid nor 
kanten af faltet — undersöktes vid mitt besök på stället och ini 
höll kol och brända benbitar, liggande lösa under stenarna. 

Den större rundeln är omkring 50 fot i diameter och 01 
gifves af sex resta stenar af 1 till 3 fots höjd; inuti ringen st 
äfven en liten kantrest sten. Det torde vara osäkert, hurnvi< 
denna ovanligt stora stenläggning är en graf. Möjligen har d* 
varit använd som offerplats ellrr till något liknande ändami 
Samma bestämmelse hafva troligen äfven de inom trakten b 
fintliga stora kretsarna af resta stenar egt. 

Den vackraste af dessa »^domareriugar»» ligger i en trång da 
gång NO. om gården Abrott i norra delen af Qville socken (ka 
tan B, N:o G). Den väldiga ringen, hvars diameter är 75 fot, b 
das af 22 resta stenar af 2,5 till 0,5 fots höjd. Af dessa haf^ 
12 fallit omkull, men qvarligga på sina ursprungliga platser. Uta 
för ringen finnas 20 spridda resta stenar och en mindre grafhö 

En annan vacker, ehuru mindre domarering är belägen ] 
en låg bergås S. om Norr-Edatens norra gård ( kartan B, N:o 3( 
Den består af nio väldiga klumpstenar af 1,5 till 3 fots höj 
Två af dem äro lagda tätt intill hvarandra. Midt i ringen ligg 
en 4,5 fot hög och nästan lika bred kullersten. 



' Om de i grafven funna forusakerua, se nästföljaude uppsats. 



QVILLI HABAUS PASTA roBNLEMNINOAK. 









% t 



, * -t 






.'v. > ■ ■ : : 



. -M 



a '-,'-•, ,v 












V 



/ifl. IS. (leaffäU riit Kiii, 



176 IMIL EKHOFF. 

Utom ofvan nämnda fornlcmningar träffas på många ställen 
inom häradet mindre kretsar bildade af resta, kantiga stenar eller 
af lagda klunipstenar, och slutligen förekommer en stor mängd 
resta stenar, ensamma eller i flock. Säkerligen tillhör det öfver- 
vägande flertalet af dessa minnesmärken jernåldern, och de flesta 
beteckna troligen grafvar. 

Såväl likbränning som seden att jorda de döda obrända voro 
i bruk under nästan hela jernåldern. Stundom användes båda 
sätten sida vid sida inom samma trakt. 

Ofver den dödes lemningar — brända eller obrända — upp- 
kastades en hög, lades en låg, plan stenläggning eller restes ste- 
nar ordnade i krets eller ensamma. Dessa olika grafformer åter- 
finnas under större delen af perioden. Den yttre anordningen kan 
således ej afgöra, hvilken del af jernåldern en dylik graf tillhör. 
Endast de i grafvarna befintliga fornsakerna äro härvid bestäm- 
mande. Ehuru endast ett fåtal af Qvilles jernåldersgrafvar är 
till innehållet undersökt, kunna vi emellertid med säkerhet antaga, 
att vi bland dem finna minnen från de olika afdelningarna af i 
fråga varande långa period, såväl från dess början som från dess 
senare tid. 

Ett af traktens äldsta minnesmärken från jernåldern är sä- 
kerligen det stora graffjiltet mellan gårdarna Tyfta och Vrångstad, 
på gränsen mellan Svenneby och Bottna socknar. Detta ståtliga 
grafTält, som är af föga mindre utsträckning än det bekanta vid 
Greby nära Grebbestad i Tanums socken, ligger på och omkring 
norra spetsen af den för sina många minnesmärken från stenåldern 
förut omtalade bergåsen V. om Bottna dalen. På fältet finnan 
öfver ICX) högar, 22 större och mindre resta stenar, 3 stora kret- 
sar bildade af väldiga klumpstenar och dessutom flere smärrs 
stensättningar och lemningar efter förstörda högar. 

Bland högarna finnas K) aflånga med afrundade ändar. S&j 
väl dessa som de runda högarna sakna i allmänhet fotkedja oc^ 
hafva ej heller resta eller lagda stenar på toppen. De rund ^ 
högarna äro från 15 till 50 fot i diameter och 2 till 8 fot i höjc3 
De aflånga hälla 40 till 60 fot i längd och 15 till 25 fot i bred» 
Bland de undersökta högarna visade sig somliga bestå uteslutaudE 
af fin sand. Andra inneslöto större och mindre rosen af kulle -= 
stenar. Några bildades helt och hållet af ett stort stenröse, täcM 
af ett tunt jordlager. Alla innehöllo brända ben. Dessa vohi 
antingen nedlagda i ett lerkärl eller lågo löst i högen. I en h^ 
stod lerkärlet i en af kullersten omsorgsfullt bygd liten kammare 
i andra voro kärlen nedsatta mellan rosets stenar eller fritt i sanden 



aVILLE HAHADS FASTA FORNLEMNINGAR. 177 

Rl^^^^it i en hög var appstapladt på tvänne i högeus botten lagda 
8/&^.si., rakkantiga hällar, noga fogade intill hvarandra. Dessa bil- 
da^iZ ^3 en jemn yta af omkring 35 qvadratfot, och på de samma, 
UD^il^d^M' roset, låg en liten samling kol och några brända benbitar. 
HäL 1 M .^»rna voro ej svärtade, och detta jemte den ringa mängden 
kol ^=>ch ben visar, att bålet ej brunnit på platsen. De resta ste- 
na-s* szm ^, som hafva en höjd af 2 till 9 fot, äro spridda mellan graf- 
hö^^ sam. Tna. På ett ställe af fältet, uppe på berget, finnas fyra af 
de 1 Yngsta stenarna resta i rad. Tre af dem stå kant vid kant, 

de "Bza Qerde står fyra fot från de öfriga. Möjligen beteckna dessa 

st^^Km .^^r ej grafvar, utan hafva haft samma betydelse som de vid 
T^O'mr'mr- ^B, kanten af Greby-fältet resta och liggande stora stenhällarna. 
M^:kim> antager, att dessa stenar »möjligen varit använda vid de 
otP^-mr^ eller andra religiösa förrättningar, som förmodligen stodo i 
8a*3Cfc '•^uand med de närbelägna grafhögarna».^ 

De trenne stora kretsarna af lagda stenar trätfas nära hvar- 

a, på ena sidan af fältet, nedanför berget. Två af dem tan- 

hvarandra. Den större af dessa mäter 54 fot i diameter och 

ildad af 12 kullerstenar af 3 till 6 fots bredd och 2 till 3 fots 

. Den mindre består af 9 stenar och är 32 fot i diameter. 

den tredje, som synes hafva varit lika stor som den först- 

uda, återstå endast några stenar; de öfriga äro genom sand- 

rabbade från sina platser. Det är förut antydt, att dylika 

a ringar af resta eller lagda stenar troligen ej äro grafvar. 

De i högarna funna fornsakerna voro få och torftiga. Deras 

sätter oss dock i stånd att bestämma graffältets ålder. Ett 

lerkärlen är af samma typ som det i »Sv. forns.» fig. 392 af- 

ade. Dylika kärl, starkt insvängda nedanför mynningen och 

ett litet öra, som utgående från midten af den inböjda öfver- 

)u slutar vid kärlets vidaste del, tillhöra den äldre afdelningen 

jernåldern. Karakteristiska för samma period äro äfven små 

imar af ben med halfrundt öfverstycke. En dylik kam fanns 

amma hög som ofvan nämnda lerkärl. Denna hög, och utan 

:vel hela grafiTältet, tillhör således jernålderns tidigare del, 

Iket bestyrkes deraf, att det i så många afseenden liknande 

-flÄltet vid Greby tillhör nämnda period. 

En annan liknande samling grafhögar finnes vid Nafverstads 

^ka i Bullarens härad. ^ Graf varna på de båda sistnämnda fUi- 

' 8e beskrifning öfver tältet vid Greby af O. Montelius i andra 
bandets första häfte af dessa »Bidrag», sid. 8. 
r ^ »Runa», tredje häftet, 1843, sid. 55 och följ., samt pl. 2. — Se 

r äfven andra bandets första häfte af dessa »Bidrag», sid. 36 och följ. 





178 EMIL EKHOFF. 

ten äro i allmänhet något rikare utrustade. Ofta finnas här tvänne 
lerkärl i samma graf, och grafgodset är rikhaltigare. GenicDsamt 
för alla tre grafsamlingarna är, att högarna alltid innehålla lem- 
ningar efter brända lik, och att bland benen ligga små prydnader 
och redskap såsom kammar, glasperlor, sländtrissor, spännen o. 
s. v. Deremot träffar man i dessa grafvar icke vapen. 

En mycket tidig del af jernäldern tillhöra äfven några högar 
belägna på Hög-Kdstens mark i Qville socken (kartan B, N:o 24). 
En af dem undersöktes vid mitt besök på stället. Den innehöll 
ett stort, svart lerkärl med brända ben. I kärlet lågo derjemte 
en skära och en knif af jern. Den sistnämnda, som har krokigt 
blad, är af en i Sverige mycket ovanlig typ. Knifvar af närstå- 
ende former tinnas talrikt på Bornholm, och tillhöra der en tidig 
del af jernåldern. 

Vi lemna här en förteckning öfver häradets fasta fornleumin- 
gar från jernåldern. Deras utbredning inom trakten synes af den 
bifogade kartan B, till hvilken de vid hvarje fornlemning anförda 
numrorna hänvisa. Nummerfidjden går från norr till söder. 

1. Långt upp i det hciga berget V. om Trättestad: 
tre små resta stenar al" omkring 1,5 fots höjd. 

2. På en skalgrusbank i föregående berg: 

fem resta stenar af omkring 2 — 3 fots höjd. Stenarna hafva 
genom märgeltägt i banken fallit omkull. 

8. Pä en mindre slätt i samma berg som föregående: 
en rund, stensatt graf, omgifven med 7 klumpstenar af l,r> fots 
höjd. Grafvens tvärmätt 10,5 fot. 

4. På sluttningen 'af en mindre hiijd SO. om Trättestad, om- 
kring 1000 fot från gården: 

ett nu genom odling mycket förstiirdt graffält, som haft talrika 
runda högar. Den största af de ännu befintliga mäter 40 fot 
i tvärmått. Ar 1878 erhöll Uddevalla museum från en af 
högarna härstädes: en täljsteusgryta med jerngrepe, ett litet, 
rundt spänne af brons och en wgnidsten».^ 

5. 1 ett trångt pass långt upp i berget NV. om Krokbräcke: 
fyra resta stenar, omkring 3 fot höga. 

e. NO. om Åbrott, i en trång, af höga, nästan lodräta berg- 
väggar innesluten dalgång: 



' hjidigt up))girt nf en ål)o i Trätt(;stnd hittad(>s i samma hög 2 »slaud- 
trissor». 



QVILLE HÄRADS FASTA FORNLEMNINOAR. 179 

^D Stor, rand krets af 22 resta stenar, från 2,5 till G,5 fot höga; 
ringens tvärmått 75 fot, 

tjugn resta stenar, spridda utan synbar ordning öster och söder 

om föregående, 
en mindre grafhög af omkring 20 fots tvUrmätt, liggande om- 
kring 60 fot S. om den stora ringen. 

7. På en Ijungmo, omgifveu af låga bergkullar, S. om Solhem: 
en na lT)rstörd fornlenining, som troligen varit en »skeppsformig» 

stensättning. Skeppet, som bestätt af 15 väldiga resta stenar, 
ligger i N.— S. och mäter 05 fot i längd och 40 i bredd. Ste- 
narnas höjd vexlar mellan 5 och 10 fot. Fjorton af stenarna 
hatVa bildat sidorna, den femtonde — 4 fot bred och 9 fot 
hög — har varit rest inuti kretsen, 25 fot från södra »stäfven». 
Då stenarna, till följd af underliggande berg, ej kunnat ned- 
sättas tillräckligt djupt i marken, hafva alla nu fallit omkull. 
Hålen i marken visa emellertid, atl alla, med undantag af 
tvänne, qvarligga på sina platser. 

8. På jemn mark, ej htngt från en mindre å, O. om Solliem: 
en stor grafhög, 0() fot i tvärmått och omkring 10 fot hög, ska- 
dad i toppen och vestra sidan. 

Nägra steg fraii denna linr en liknande, nu helt oeli hållet 
förstörd hög legat. 

». På slät odlingsbar mark, S. om Ledum: 

omkring 30 stora grafhögar, deraf flere aflånga med afrundade 

ändar. ^ 

De runda högarna äro i allmänhet 4r> till 50 fot i tvarmätt. 
Deras höjd vexlar mellan ,-5 oeh 7 fot. Alla sakna Mfotkcdja»*. 
De aflånga högarna, hvilkas höjd ej ölVerstiger 3 fot, utniärka 
sig för ovanlig längd; en är 74 fot läng och 18 fot bred, en 
annan ej mindre än 110 fot läng, men endast 17 fot bred. Den 
sistnämnda omgifves af en fotkedja al" mindre rullstenar.*- 

10. Långt upp i berget NO. om Hala: 
nio små resta stenar, 1 till 2 fot höga. 

11. På södra spetsen af berget N. om Krokbräcke, å båda 
sidor om vägen mellan denna gård och Abrott: 

omkring 2(> mindre grafhögar, deribland 3 aflånga. Alla sakna 
fotkedja; men de runda hafva ofta en eller flere stora klump- 
stenar lagda i toppen. 

' Alla här nedan omtalade högar äro runda, såvida ej annat särskildt 

aumärkes. 
^ På det stora graiTältet vid (irehv i Tanums socken hafva de runda 

högania ofta fotkedja, under det de aftåmja alltid sakna dylika. 



180 EMIL EKHOFF. 

12. Vid föreningen af de tvänne äarna SO. om Krokbräcke: 

några nu förstörda bogar. 

En af dem, som varit mycket stor, har bestått uteslutande af 
rullsten. 

1«3. På norra sluttningen af bergudden mellan Skistad och 
Lifveröd : 

omkring 30 runda och 2 aflänga grafbögar. De förstnämnda äro 
20 till 25 fot i tvärmått. De aflånga hafva omkring 35 fots 
längd och 18 fots bredd. Alla sakna fotkedja, men de tvänne 
aflånga bafva några stora klumpstenar i södra ändan. 

14. I ett pass, som leder öfver berget NO. om Norby: 

tre grafbögar oeb O små resta stenar; den största af de sist- 
nämnda är 3 fot hög. 

15. På en liten slätt uppe i berget S. om Lifveröd: 

två afiåugt fyrsidiga, flata stenläggningar, med en uppstående 
klumpsten i livarje hörn. Den större stenläggningen 15 fot 
lång, 10 fot bred. Klumpstenarna 1,5 till 2 fot höga. 

16. På södra sidan af f(5regående slätt: 

en krets af 9 klumpstenar; diametern 26 fot. Stenarna små, 
den högsta 2,5 fot. Tvk af stenarna äro lagda tätt intill hvar- 
andra i vestra delen af ringen. 

17. På Lusheds egor, O. om husen: 

två vackra bautastenar, den ena 11 fot lång, omkring 2 fot bred 
och 1,5 fot tjock; den andra något mindre. Båda äro kull- 
fallna och den mindre slagen i tvänne stycken.^ 

18. På berget V. om L. Svätte: 

sex grafbögar och en liten rest sten, 3 fot hög. 

19. På sydöstra sluttningen af berget O. om Dusgård: 

ett nu mycket iorstördt graffalt. med spår af talrika högar. Åt- 
skilliga resta stenar hafva stått mellan högarna. Tre stå 
ännu uppresta, 2 af dem inbygda i en stengärdesgård. 

20. På vestra sidan af berget V. om Hjelp-Edsten: 
en mindre grafhög. 

21. Långt upp i berget, O. om föregående: 
en mindre grafhög. 

22. På en liten slätt mellan bergen NO. om Hjelp-Edsten : 
två, nu förstörda, låga, platta grafbögar. 

* Egaren af gården lofvado benäget vid mitt besök att låta uppresa 
den större, oskadade stenen pu dess ursprungliga plats. 



UVILLE HAKA Dä FASTA FORNLEMNINftAR. 181 

25. På en mindre sandås vid Hjelp-Edstcns norra gård: 
D graffloek af 7, nu i'()rstörda, mindre hrigar. I en af dem 

hittades bitar af ett orneradt lerkärl, 

24. På östra sidan af det stora berget V. om Hjelp-Edsten: 
"^"jra grafhögar, af hviika 2 äro omkring 40 fot i diameter och 
5 fot höga, de två andra 20 fot i diameter och 3 fot höga. 
En af de mindre öppnades vid mitt besök på platsen och 
innehöll ett stort, svart brändt lerkärl, fyldt med brända ben. 
Biand benen funnos en skära och en knif ai' jcrn. Den senare, 
som har krokigt blad, visar genom sin form, att grafven till- 
hör en mycket tidig del af jernåldeinJ 

35. På Kyrkogårdsön, omkring 0,r) mil utanför Fjellbaeka: 
några stenkretsar. På den norra, med rullstenar tätt beströdda, 
sakta sluttande stranden af ön är marken, på en yta af om- 
kring 45 fots längd och 35 fots bredd, befriad från dylika. 
De upplockade stenarna äro lagda i en oval krets omkring 
det rengjorda stycket. Inom kretsen finnas fyra af lagda 
klumpstenar bildade ringar af omkring 5 fots inre diameter. 
En af dessa mindre ringar är öppen, och ingången utgöres af 
en kort, 5 fot lång gäng af smärre rullstenar. På stranden 
utanför den stora ringen finnes likaledes en liten stenkrets. 
Antagligen äro dessa stensättningar grafvar, ehuru det är 
osäkert, hvilkeu tid de tilliiöra.'- Läget långt ut i skärgården, 
som här i allmänhet saknar alla förhistoriska minnesmärken, 
talar t^r, att grafvarua ej äro gamla. Platsen kallas »kyrko- 
garden>' och en närbelägen, trång och djup klippvik »tyske- 
hålan». Möjligen gömmer sig i dessa namn någon dunkel håg- 
komst af ett här timadt skeppsbrott och begrafning af de förlista. 

26. På en sakta sluttande sandmo på östra sidan af berget 
O. om fiskeläget Mörhult: 

ett graffält bestående af 18 runda, stensatta grafvar och !(> 
mindre, resta stenar. De runda grafvarna utgöras af en krets 
ganska stora klumpsteuar, nedsänkta i marken, så att de 
höja sig deröfver endast några tum. Ytan inom ringen är 
plan och vid de flesta grafvarna belagd med stora kantiga, 
likaledes nedsänkta stenar. Kretsarna äro små, vanligen 12 
fot eller något mindre i diameter. 

* De funna sakerna förvaras i Ötatt-ns Hist. Musi-uni. Knifvrn är at- 

bildad i följande uppsats sid. 197. 
- Vid mitt besök pa platsen var jag ej i tillfälle att öppna stensiitt- 

niiigarna och känner sfdedeä intet om derns inncliiill. 

liidr. filt Göt. o. Boh. lufi.i hi^i. n. i) 



y 



182 KMM, KXTIOKr. 

Tvä grntVar rippnndcs. Den ena, som hade 13 fots dia- 
meter, var fullständigt stenlagd, den andra var nägot mindre 
och bestod af en enkel ring af khimpstenar. I hvardera fanns 
ett illa briindt IcrMrl med hrända hen. Bland benen i det 
ena kärlet I}\g ett helt och hållet söndcrrostadt föremål af 
jcru. Orafvarna tillhöra troligen yngre jernåldern. Fornlem- 
ningen kallas i trakten >^kämpastenarna på Mörhults moar». 
Holmborg, som oj synes hafva iakttagit de stensatta graf- 
varna, omtalar de resta stenarna och anför den vid de samma 
lasta sägnen, att de blifvit uppsatta till minne af vikingar, 
som här landstigit, men blifvit nedgjorda.^ Liknande sägner 
tinnas llerestädos knutna vid mera bemärkta fornlemningar 
och torde lika litet här, som i de flesta falK förtjena någon 
uppmärksamhet. 

27. IM en sandmo högt upp i nyssnämnda berg, SO. om Mörhult: 
sex gralVar, lika dem på Miirhults moar. 

äs. På stranden S. om Mörhult: 
on större och en mindre grafhög, den sistnämnda med fotkedja 

af lagda rullstenar, 
ivra mindre resta stenar. 

20. Vid foten af bergudden U. om Kärill: 
lemningar efter (lere stora högar. 1 trakten omtalades^ att äuunc^j 
for några år sedan flere funnos orubbade. Enligt beskrifnin^^ 
bestodo de af ett jordlager, som täckte ett röse af kullerstenar^ 
I niset anträffades »brända ben och aska». 

:J0. På en bred, låg bergis S. om Norr-Edsten (norra gårdenj" ^ 
en vacker, nägot aflång krets af väldiga, resta klumpstenar, 
1,.') till ;> fots höjd; kretsens längre diameter är 45 fot, d 
mindre 35 fot. Stenarnas antal är nio. Två äro lagda tä- 
invid hvarandra. Midt i ringen ligger en 4,.') fot hög o 
nästan lika bred klumpsten. 

Itingen omgifves af 12 grafhögar och lemningar eft 
flere. Högarnas diameter vexlar mellan 20 och 30 fot; höjd 
är 3 till 4 fot. Flere af högarna hafva klumpstenar i toppe 

31. Få jemn, odlad mark, invid en å, SV. om Hög-Edste 
en stor grafhög, i trakten kallad »grönhögen». Diametern 



fot, höjden omkring 10 fot. Då högen med undantag ä 
en mindre fördjupning i ena sidan syntes oskadad, lät j 
öppna densamma. Omkring G fot under 3'tan påträffades 
ett röse af hufvudstora rullstenar. Sedan detta bortplockats 

' "l^oliuf^lini^ lii-tniiii «i. hoskr.»', \a\ uj)|)1., 'I sid. '^7:;?. 






QVILLE HAKADS KASTA rOUNLEMNINCAK. 1 H3 

ill ett djup af omkring f) tot, — shlcdes något under den 

ögen omgifvandc markens yta, — liin<lrade vatten vidare 

edträngaude. De nedersta stenarna lAgo helt oeh liållet i 

Knatten, och marken var sh uppliist, att en käpp med lätthet 

^unde nedstickas mellan stenarna ett par fot djupt. Dä det 

r troligt, att roset och högen ursprungligen uppförts på torr 

ark, måste man antaga, att en sättning i de omgifvandc 

rdlagren tillåtit vattnet från den närbelägna än att fram- 

:ränga under högen. Några lemningar efter begrafning kunde 

g iakttagas. Antagligen hafva de samma helt och hållet 

-<)r8tört8 af vattnet. 

:2. I ett pass i berget O. om Edsten: 

grafhögar, af dem en afläng med afrundade ändar. En 
und hög öppnades, men innehrdi intet spär af begrafning, 
=j ens aska eller kol. 

Höstarna lierga strax invid en förfallen >tcn(lus. ' 

»3. I en hage N. om Norra Torps norra gård: 
låg grafkuUe af 22 fots diameter, omgifven af G resta stenar, 
►mkring 1,5 fot höga. 

14. På odlad mark, vid stranden af ån S. om Solbräcke: 
stor grafhög af 4j^ fots diameter och omkring 8 fots höjd. 

Högen, som är myrkct skadad, l)cstar af sandblandad Irra orli 
ar under orrästorfvcn täckt uwd ett. tunt lajrer al* knytnäf-slora 
rullstenar. 

(5. Strax S. om husen vid Trässvall isiidra gården): 
rest sten, 4 fot hög. 

t«. På södra sluttningen af berget N. om Kamstorp: 

a grafhögar. En af dem mäter l]n fot i diameter och Hr ftir- 

sedd med fotkedja af smärre kullerstenar. 

^7. På en mindre slätt längre upp i föregående berg: 
grafliögar, 

resta stenar, den ena 7 fot hög, 4 fot bred, men endast 8 
Um tjock. 

Omkring grafvarna synas spar af flerc förstörda högar. 

. . ■^*^» På en Ijungmo på krönet af samma berg, pä hvilket de 
to ^^^.^.^nde fornlemningarna ligga: 

•^ ^-* ^stenläggningar, deraf 1 trcuddig, .■> runda och 8 aflhngt fyr- 

icJiga — se planritningen, fig. K), sid ITf), - samt åtskilliga 

^8ta stenar. 





nrtan A, N":o 1. 



1.^1 n.MIL KKHOIF. 

3». Omkring ir>(> steg N. om föregående: 
en låg grafliög af H» fots diameter; i norra kanten 3 resta stenar 
af 1,-) fots höjd. 

40. På det läga berget NV. om Grimslätt: 

en rest sten, ♦> fot liiig. 

41. Pil norra spetsen af berget N. om Vidingen: 

tjugusju grafb(')gar; bland hvilka en aflång. Den sistnämnda 
24 fot läng och 15 fot bred. 

42. Pa en IJnngmo högt upp i berget N. om Solbräcke: 

tvä runda stenläggningar. I norra kanten af den ena äro 3 
stenar resta, den mellersta 3,r> fot hög, de båda andra om- 
kring 1 fot höga. 

43. Pä en Ij ungmö SO. om Mellan- Vidingen: 
en aflång och 2 runda gratliögar. 

44. På en hög skalgrusbank i ett trångt pass på vestra si- 
dan af berget V. om Hålt: 

två kretsar af l,r> till 2 fot höga klumpstenar jemte lemni 
efter en tredje dylik krets. Stenarnas antal i den ena kre 
sen 1, i den andra 6. Kretsarnas diameter omkring 3() f( 
Den tredje kretsens flesta stenar hafva nedfallit i ett i ba . 
ken upptaget grustag. 

45. På en hög mergelbank N. om Hålt: 

nägra resta stenar jemte Icmningar af förstörda grafbögar. 

4«. Vid foten af berget O. om Un: 
två runda högar, diametern omkring 35 fot. 

47. På sandkullarna NO. om Staby, på andra sidan lands- 
vägen : 

en samling små grafhögar, af hvilka många nu äro förstörda. 

48. På sandåsen V. om Aluäs-sjön: 
en mindre grafhög. 

4«. På den höga udden, som S. om Alnäs skjater nt i Al- 
nässjön: 

en något skadad grafhög, 29 fot i diameter och orakriDg 4 
fot hög. 
50. På norra sluttningen af berget N. om Qville Prestgård: 

ett graffält bestående af: 10 större och mindre gratliögar, 5 resta 
stenar, den största 4,: fot hög, och 3 kretsar af klnmpBtenar. 
Den största kretsen 27 fot i diameter. Två af kretaa ma tan- 
gera hvarandra. 




1S(> KM IL KKIIOFI'. 

f>l. Vii öätra straiKleii at* »Stura IIonil>er^s-ön, i ett t 
pass mcllau hö^a berg, ej långt trän vattnet: 
en vacker grathög af o fots liujd; diametern 27 fot. 

«2. Pä en backsluttning O. om Slottet: 
ätta laga grafliögar, den största 27 fot i diameter och 3 fot 
Tvä af högarna liafva fotkedja af mindre kallerstenar. 

ö3. I en -dalgång mellan låga berg, SO. om Slottet: 
tvä atlängt fyrsidiga, plana stenläggningar med resta, om 
1 fot böga stenar i hörnen; den ena grafven 22 fot lån 
S tnt bred, den andra 18 fot läng och 10 fot bred, 
fyra laga grafliögar, den största 28 fot i diameter och 2 foi 

«4. Pä en lag sandi^s vid foten af berget V. om Nass 
tre laga grafliögar och lomningar efter flere dylika. 

ii5. Långt U|)p i det låga berget S. om Södra Odsniål: 
tre smä resta stenar och en låg grafhög. 

«0. Pä samma berg, som fiiregående: 
en rest sten, 5,-, fot hcig och 3,6 fot bred, 
tvä aflångt fyrsidiga, i)lana stenläggningar; den ena, 10 foi 

och 15 fot bred, har en rest sten i medelpunkten, den ; 

är något mindre och utan resta stenar. 

«7. 'På och mellan de låga bergkullarna NO. om Torsl 
ett nu mycket förstördt graiTält af omkring 10 stora högar oel 
fallna bautastenar. FjU af högarna, afläng med afrnndac 
dar, mäter i längd 42 fot, i bredd 22 fot. De runda hö, 
äro från 25 till I3() fot i diameter. 

6S. I en dalgång mellan tvä låga bergåsar ä Stora Vrems 
elfva smä grafhögar. 

159. Vid foten af ett lågt berg å Stora Vrems egor: 
en nu mycket skadad, sjor grafhög, omkring 40 fot i diar 
lemniugar efter en dylik hög. 

70. På norra sidosluttningen af ett berg S. om Stora \ 
några obetydliga grafhögar. 

71. På Stora Vrems egor, SV. om gärden, några fot 
för en brant bergvägg: 

en vacker bautasten, lO,.»» fot hög, 2,5 fot bred. 

Stenen var ännu pii Holmbergs tid oingifven af en n 
och hållet turstörd, »mindre samling grafkullar och rundade 
siittuintiar». En pu den närbelägna klippväggen befintlig hi 
ning gifvor Ilolniber^ aniednin*^ att antaga »möjligheten 



r 



om 



(iVILLE IIAHADS FASTA rOKNLK.MNINfJAH. 1^<7 



historiskt sammanhang» mellan dessa lo inlem ningar. * Något så- 
dant torde emellertid, som förut ilr pupekadt, ej halVa funnits. 
Hällristningen är ett minne frän bronsåldern. De sniä grafkul- 
lama jemte den resta stenen tillhöra deremot troligen jernåldern. 

"2. På Dorra spetsen af berget O. om Nedre Torpaiie: 
e? «: -ÄT- graflTält bestående af 1 stor liiig, Cå) fot i diameter, 10 min- 

[re högar och 11 resta klumpstenar. Dessutom finnas flcre 
in fallna bautastenar och lemniugar efter många förstörda 
lögar. 

r8. Långt upp i berget S. om Fogelkärr: 
rund, plan stenläggning, 22 fot i diameter. 

f4. På en mindre slätt, omgiiVcu af höga kullar, på sist- 

^ "^''^ ^^^^ runda, plana stenläggningar, den ena IH fot, den andra 19 

fot i diameter. 





^5. På en låg kulle vid kanten af en vidsträckt myr NO. 
ogelkärr: 

låg, rund hög, omkring 30 fot i diameter. Midt i högen 

:iinnes en liten, regelbundet fyrsidig grafkista, bildad af fyra 

«läta, ganska tjocka, kantresta stenar, hvilkas öfverkanter äro 

1 jemnhöjd med högens yta. Kistan, omkring 2,5 fot i tvär- 

mått, är nu öppen, men har troligen varit täckt af en eller 

flere stenar. Högen är till största delen ui)pförd af rullsten. 

76. På de vidsträckta, låga bergkullarna NO. om Gisslegärde: 
stora grafhögar, den största 56 fot i diameter och 8 fot hög. 



.. 77. På en af låga bergkullar omgifven sandmo SV. om Gil- 

■"^^^ Smark: 

^a låga grafhögar. 

78. På norra sluttningen rff berget SV. om Svennungsini: 
grafhög af 30 fots diameter. Högen består till största delen 

af små, kantiga stenar. 

79. På den plats, der ett af boningsbusen vid Skogby nu 
låg för några år tillbaka, enligt uppgift pä stället: 

n jordhög, som innehöll en kruka». 

80. SO. om Skogby, nära landsvägen fanns för några år se- 

enligt uppgift af markens egare: 

gamling nu helt och hållet förstörda högar. Under odlings- 
arbete hittades här »krukor och några glnsperlor». 



st 



I 



"•Skandinaviens hällristningar'), sid. TJl). 



1H8 I.MI1. KKiiorr. 

81. På jcmna taltet V. om Karlsäng: 

omkring lo grafhcigar, den största 40 fot i diameter. 

82. På norra sidan af det låga berget N. om Rörane: 
en ensam bautasten, 4,2 fot hög och 5 fot bred. 

83. På ou liten slätt uppe i berget SV. om Rörane: 
elfva bautastenar, stälda utan synbar ordning. Den ston 

Jir 4,3 fot hög. Sex af stenarna hafva nu fallit omkull. 

84. På höjden af berget NV. om Lilla Tosteröd-Vand: 

en krets af 7 resta stenar, diametern 37 fot, stenarna från 

till 5 fot höga, 
sex spridda, resta stenar, 8 till 4 fot höga, 
en låg grafhög, omkring 30 fot i diameter. 

85. I dalgängen SO. om sistnämnda berg: 
fem små resta stenar, 1 till 2 fot höga. 

86. Vid norra stranden af Stora Tosteröd-Vand: 
en låg, regelbundet fyrsiclig grafhög. 

Höpren är den onda inom häradet iakttagna af denna foriii 

87. På och omkring norra spetsen af Bottna-dalens ves 
sidoås, mellan gårdarna Tyfta i Svenneby och Vrångstad i Bot 
socken: 

etthundratvå större och mindre grafhögar, deraf 16 aflånga, 

nio höga bautastcnar, 2 af dem nu fallna, 

tre stora kretsar af lagda klumpstenar; af den ena återstå 

dast några stenar, 
en mindre krets, 35 fot i diameter, bildad af små resta stei: 
två små ringar — diametern omkring 8 fot — af i marken n 

sänkta rullstenar, 
tretton mindre, spridda, resta stenar. 

Utförligare beskrifniiig af detta graflalt finnes sid. 176. 

88. Långt upp i det höga berget N. om Bottna kyrka: 
en låg grafhög, 31 fot i diameter. 

89. På södra sidan af sistnämnda berg: 

omkring 30 låga grafhögar; de flesta hafva en diameter 
omkring 20 fot. 

90. På östra sidan af berget N. om Hunsta: 
fem grafhögar, den största med 42 fots diameter, 

två ringar af 25 fots diameter, bildade af stora, i marken i 
sänkta block. Dessa, som äro med omsorg valda, hafva 
öfvcrsidan slät och ligga noggrant fogade tätt intill hva 



r.M) KMIL KKIIOKF. 

Ji;ii)te <le88a torckonjma emellertid inom liäradet nkgra egen- 
domliga iornlenmingar, hvartill^ så vidt jag vet, motstycken ej 
blifvit iakttagna eller beskrifna i något annat landskap. Ehuru 
jag ej kan lemna någon förklaring öfver dessa fornlemDingars 
bestämmelse, och ehuru de möjligen tillhöra en jemförelsevis sen 
tid, tonle ett omnämnande af de samma ej anses olämpligt, då 
derigenom uppmärksamheten möjligen kan fästas vid liknande 
äfven inom andra trakter af vårt land. 

På södra stranden af Fläskö, en af skärgårdens yttre öar, 
finnas helt nära vattnet tio större och mindre, öppna ringar af 
väldiga, pä marken fritt liggande stenblock. Anordningen är således 
mycket enkel och i detta afseende foga anmärkningsvärd. Det, 
som väcker förvåning, är emellertid blockens väldiga storlek. , 
Man finner sådana af 3 till 4 fots höjd och en längd och bredd 
af 4 till 5 fot. 

Att det erfordrats ett betydande arbete för att bringa dylikar 
tunga stycken till platsen, är lätt insedt, liksom att bygguadernaiE 
ej tillkommit for något tillfälligt ändamål eller kunna betraktaf=» 
som lekverk. 

Ringarna äro i inre diameter 20 till 3() fot, några äro mindre ^ 
På hvar och en finnes en 3 till 4 fot bred öppning. Dessa ingånga^ji 
äro på de olika ringarna vända åt olika håll. Sju af ringarn m 
ligga i en grupp, tätt tillsammans, de trenne öfriga ett stycts^ 
längre bort på stranden. 

Utom på Fläskö torekomma| dylika ringar på stranden r . 
fasta landet, omkring V 4 mil S. om Fjellbacka. Åfven dessa ligé^ 
helt nära vattnet. Längre in i landet har jag ej funnit någ 7 
dylika \ 

Dessa ringars förekomst invid hafskusten eller långt ut 
skärgården, hvilka trakter, som vi fVirut sett, sakna kända mr 
ncsmärken från stenåldern, synes tala for, att de förstnämnda 
tillhöra i fråga varande aflägsna period. Detta torde ock vara f 
enda tidsbestämning, som för närvarande är möjlig att faststä 

Det är ej lättare att finna en förklaring af deras bestämmf 
Anläggningarnas beskaflfeuhet synes afvisa tanken på, att vi 
hafva grundmurar till byggnader. Ringarnas läge tätt intill f 
andra talar äfven deremot. 



* Herr fyringeniör E. F. Karlsson har benäget meddelat, att If 
ringar finnas pä flerc ställen af den bohuslänska kusten. P 
öarna i Göteborgs södra skärgård träftas dylika i många tiot 
lära der sträcka sig öfver en stor dtd af uns område. 



aVlLLK liÄKADS KAiiTA FOKNLKMNIN<iAK 191 

Säkerligen äro de oj heller /i^ratviir. Marken inuti de samma 
är 1 mka stenbunden oeh hård som stranden utanför kretsarna, oeh 
sy MLM. ^^^ fullkomligt orubbad 




Ännu en fast fornlemning inom trakten återstår att omtala. 
INära södra mynningen af Hornbergs-sund — eller som namnet 
ma tider lydde Hornbords- eller Hornbors-sund — ligger ett 
oansenligt fiskeläge, på kartan oeh i orten kalladt Slottet. Det 
läget kan doek föga göra anspråk pa en så ståtlig benämning, 
tvifvel har det erhållit sitt namn af en strax invid det samma 
gen fästningsliknande klippa, som med lodräta väggar reser 
tätt vid stranden. Stundom far man oek i orten höra den 
la nämnas Hombergs- eller Hornborgs-slott. 
Klippan, som från sjösidan är fullkomligt obestiglig, har pä 
d& KIM. inåt land vända sidan en terrasslik afsats, till hvilken ett 

piÄ. «- trånga klyttor lemna en mödosam väg. Dit uppkommen 

bi tä -^ci ras man af en slät, lodrät y'å^Q från att upptränga på den 
ö\'^\r <:^ xsta platån. 

Denna af naturen otillgängliga plats iir genom konst ännu 

^ ^^ "»^ befäst. Såväl terrassen som hufvudplatan omgifvas af höga, 

^^"^^ "Ä^ta jord vallar, hvarjemte kallmurar af block oeh stenar stänga 

""^^^^»IJe klyfta, som möjligen kunnat lemna tillträde till platsen. 

* ^** bestiga klippan emot försvararnas vilja mäste derior hafva varit 

^^^ ■ hög grad vansklig sak. 

Den enda förbindelsen mellan terrassen och den öfre platån 

^^Är i en konstgjord, starkt sluttande jordväg af endast ett par fots 

^*^^<^l. Platsens innehafvare kunde således, äfven sedan det lägre 

*^. ^^"v^erket var torloradt, med god utsigt försvara hufvudställningen. 

c^iVe ändan af den nämnda branta uppgången till i)latån finner 

. *^ vid gräfning aska och förkolnade trästycken, möjligen lem- 

.s. '^S'^T af en här eller rundt om vallen befintlig pallisad eller 

^^ årsverk af trä. ^ 

-Att platsen utgjort ett starkt fäste, som länge kunnat trotsa 
^^lagripare, är ögonskenligt. 

liiötoricn har dock intet att förmäla om de tider, dä fästet 
^ ^*Oe tjenst, eller om de strider, som här utkämpats. Namnen 
^^^ibordajy oeh Hornboresund f^örekomma visserligen i flere 
'^ ^^Itidshandlingar, men något här beläget fäste omtalas ej. 

Om konung Inge Haraldsson (1136—1101) berättas, att han låg 
en stor här (o: flotta) i Hornboresundena, och att han härifrån 

De af Holmberg omtalade »svai^a spår af byef^nader» på hufviulplatån 
uro uu ej märkbara. 



Iit-2 KMIL KKUOFF. (^VILLE llAKADS KASTA FOKNLEMMNGAK. 

iifse^laile till Danmark för att näpsa Erik Lam för dennes infall i 
Nor^c ', men om konungen här egde någon beföstad borg för- 
mäler intet. 

Pa 1200-talet egde stället betydelse såsom samlingsplats tor 
ortens befolkning vid vigtigare öfverläggningar. På Hornborating 
crliöll konung Håkan Håkansson 1217 tingmännens bekräftelse på 
det nyss förut ^orda konungavalet. Sedan Håkan blifvit tagen 
till konung, drogo han ocb hans jarl «öster öfver Folden» och 
h()llo Borgating, derifrån till Vette härad till Stofn, hvarest de 
likaledes höllo ting, derifrån till Hornborating oeh så öster till 
Elfvebaekcn (i södra delen af Bohuslän). På alla dessa ting erböll 
Flåkan konunganamn. ^ 

Ting hölls äfven, åtminstone i något senare tid, vid Roeims (det 
n. v. Vrem) i Qville härad. Tingsplatserna samlade således menig- 
heten från ganska inskränkta områden och voro säkerligen ej för- 
enade med befösta platser. 

Ett till våra dagar bevaradt bref från medeltidens senare del 
synes äfven antyda, alt då ej hiir fanns någon borg eller slott. 
Brefvet, som är utfärdat af norska riksrådet den 28 ang. 1381, 
är dateradt »passagio dicto Hornborssund'^V-8åledes troligen om- 
bord på ett i sundet liggande fartyg. 



* Inge Haraklssons saga. 

- Hakan Iläkanssoiis saga. — Holmbergs uppgift, i »Bohiisl. hist.u l:a 
uppl., 2 sid. 270, att norra länets innebYggare här utropade Håkan 
till konung är vilsclodandc. Som vi sett, erhöll han här endast 
bekräftelse pa den honom förut tillagda värdigheten och, då det 
samma redan skett på tinget vid Stofn i Vette härad, var således 
Hornboratinget ej den enda mötesplatsen för norra länets tingsmän. 

'* wDiplomatarium uorvegieum», 1: 1, sid. 347. 



Bohuslänska fomsaber från hednatiden. 



lY. Qville härad. 

Af S. EKHOPP. 

360. Inom häradet är på ett ej Däi-mare angilvet »tällc tuoneii: 
Bd ovanligt Btor y:ra af grönsten niei) skattfaäl, väl slipad pä 
alla 8idor, här afbildad fig. 143 i '/. af verkliga storleken. For- 
men vanlig, framsidan knilrig, baksidan svagt inät böjd. Bancn 




Hg. UX. attuyxa ntd liaftUl. Qnllt A.>i. 'I,. 

af^nialnande. Yxan, som väger ej mindre än ti ft 63 ort, är för 
närvarande den stJirsta yxa med skuftbål i Statens Hist. Museum, 
(tit den kom är 1858 med prosten Magnns Brn/.Glii samling. 
Stflteiis Hiet. Miisn.in 254f. 



•5,. 



aVlLLB HAKAD. QVILLK SOCKEN. 195 

II) En yxa af (jrönsten med skatthål. Foiineii vanlij^. Läugd 
Pastor M. Danicli samling. 



4,/ 



^362. På Ainas egor eller i närmaste trakten dt*romkring har 
^aa vid olika tillfållen funnit: 

^q) En stenyxa ntcin hål, med plana smalsidor, slipad. Ytan 
^äst .^ETmn svart. Eggen skadad. Längd 5,i tum; bredd 2 tum. 

■)) En mejsel eller yxa af sten utan hål; med tydliga, något 
*^ö/l ^ - iga smalsidor. Ytan ljusgrå. Längd 4,i* tum. 

^) En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 

<1) Ett platt fäljstcnsstycke, 0,9 tum tjockt, sönderslaget i kan- 
'^'"*=*^ -^^^j nästan trissformigt, af omkring 2,3 tums diameter. Ett rundt, 
- Ibnndet hål i midten, af 0,75 tums diameter. 

e) En sländtrissa (?) af täljsten, platt, utan sirater. Ett hål 
^ten och ett litet hål derbredvid. 

Alla i Statens Hist. Museum, 5020. 

363. Ä egorna till Backa har man vid olika tillfällen funnit: 

a) En färdig knackad, men ej slipad yxa af mörkgrå flinta; 
alnande mot hanen; smalsidorna tydliga. På båda bredsi- 
a qvarsitta ännu stycken af råämnets förvittringsskorpa. Längd 
um; bredd vid eggen 2,? tum. 

Statens Hist. Museum r>o08: 4. 

b) Ett halfmänformigt flintrerktyy (säg). Eggen nästan rak 
^^^c^^Ä^ tydliga, ehuru ej regelbundna tänder. Ena hörnet utlöpande 
^ ^^ "Äi nu afbrutet, jemnbredt utspräng, som möjligen tjenstgjort som 

^^'^ ^dtag. Glänsande fläckar på båda sidor om eggen. Längd 
'* '•nm; bredd 0,0 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 23. 

c) En ovanligt bred och tjock, på alla sidor väl slipad yxa 
skafthål, af qvartsit. Smalsidorna nästan plana. Eg^en skarp, 

^t skadad. Längd 9,'i tum; bredd vid eggen S,'J tum: största 
Ttlek 1,7 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 4 7. 

d) En trind yxa utan hål, af grönsfen. Längd 3,0 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 82. 

e) En ovanligt liten yxa med skafthål, af (irönsfen. Formen 
4f^nlig. Längd 2,7 tum; bredd vid eggen 1 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 66. 
r f) Två sländtrissor af tälj sten, 

Båda i Statens Hist. Musruni, 6508: 7 1 (xli 7 2. 





llMj KKIIOFl'. HOlll-SLÄNSKA FOHNSAKEH 1 KAN UKDNATIDEN. 

364. Pä egorua till Bodeland har man funnit: 

Kn troligen genom flitigt begagnande snednött t/j:;Gi taX g ronsten 

med skafthåly af vanlig form. Fram- och baksidorna plana. 
Statens Hist. Museum 0508: 70. 

365. Vid Boråseröd har man hittat: 

Nedre delen af en yxa eller mejsel af sten med tydliga smal- 
sidor, slipad. Längd 2,6 tum; bredd vid eggen 1,9 tum. 
Pastor M. Danieli samling;. 

366. Vid Bärby har man fnnnit: 

a) En väl arbetad yxa med skafihål, af grönsten. Formen 
vanlig. Längd 5,1 tum; bredd vid eggen 1,5 tum. 

b) En stenyxa med skafthiil, af vanlig form. Har blifvit af- 

slagen i det ursprungliga hålet, under hvilket ett nytt borrats. 

Längd nu 3,4 tum; bredd vid eggen l,i tum. 
Båda i pastor M. Danieli samlin*;. 

367. I en för iierc är sedan torstörd hällkista på Dusgårds 
egor hittades sommaren 1879: 

En tjock, halfrund flintskärfvaj knackad med täta bugg ut- 
efter ena kanten. Diameter 2 tum. 

Statens Hist. Museum 6512: 2. 

368. Under arbete på en till Dåveland hörande åker fann 
man t^r några är sedan: 

En doppslco 'dihrons till en svärdsslida. Sidorna genombrutna. 

Längd 3 tum, bredd 1,35 tum. 

Tillhör möjligen medeltiden. 

Statens Hist. Museum 6508: 8 3. 

369. Å egorna till Hjelp-Edsten har man vid olika tilltallen 
funnit: 

a) Ett halfmänformiyt flintverktyg (såg). Eggen rak, skarp, 

utan tydliga tänder. Glänsande Häckar pä båda sidor om eggen. 

Längd 3,7 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 26. 

b) Ett bredt halfmånformigt flintverktyg (såg). Eggen utåt 

böjd, utan tydliga tänder. Ena hörnet afslaget. Längd nu 3^9 tnm. 

Statens Hist. Museum 6508: 3o. 

c) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). Längd 4 tum. 

Statens Hist. Musoum 6508: 31. 

d) Fax skadadt halfmånformigt flintverktyg (såg). Län^<I na 
3,5 tum. 

statens Hist. Museum 650H: :u. 



Ulf* BKHOtK. llOliriLAN'KA KOHNSAKBB TuXtl IIEDNATIDEK. 

af nägot afvikande form. DesBa äro alla eii)i^ Vedel ' inrättade ^^ 

alt biiraN bilngantle, hvilkct ej Ur förhällandet med knifven frän ^^ 

Hjelp-Fdateii. På Hornliolm Hirekomma dessa knifvar endast i g 

hrnndpictlerne ncli tillliOra säledes derstädes en tidig del af den — ^ 

äldre jernåldcrn. Samma tiilsbestiimning Inrde gälla äfven för -^ — _ 

den svunska knifven. I Norge ilro några knifvar af liknande form m:m~~^ 

funna. Äfven dossa visa sig genom de åtföljande fornaakerna .^^ 
tillhöra en mycket tidig del af jernåldcrn. 

371. Pa cgorna till Hjelp-Edsten har man vidare fnnnit: 
Bitar af minst trenne lerkärl från jcrnåldern. Ett af kärler^ -— n^ 
bar tjockt godK, svartgrå larg och sirater af breda, grnnda in ^--^. _ 
tryckta strcek; ett annat är tunnare, af rödbrnn färg och prydÄr» -^ 
med intryckta trekanter och smala streck. ^^ 

Dessa bitar anträffades år 1879 i bottnen af en några är iiinm- ~^^ 
torstörd yrafliöt/. 

Statens Ilist. Museum CflnS: 87. 



372. A Hög-Edstens egor hittade Johannes Svensson den 15 
oktober 18G3 vid plöjning: 

a) En präktig, trekantig svärdsknapp af ffuld med ioTattade 
granater, afbildad tig. lir> i naturlig storlek. 

Hela vigtcn är 7 ort 30 korn; gahlets halt 93 %. 
Statens llist. Museum 31Ö3. 

I början af december månad samma är insändes genom Eo- 
nnngens Befallningshafvande sex smärre gnldprydnader, bittadc 

' »Om de bornholmske brandplettem i lÅrbö^nr for nord. Oldk. og 
Historie» 1870. sid. 29. 



f 



200 EKIIOKK. KOIIUSLÄNSKA FOKNSAKER KRAN IIEDNATIDBN. 

Alla dessa af Johannes Svensson fnnna prydnader och före- 

mkl af gald tillhöra utan tvifvel samma tid och hafva troligen vid 
samma tillfälle nedkommit i jorden. 

Svärdsknappen är ett synnerligen framstående arbete. Ytan 
är försedd med ett nätverk af små uppstående ramar af guld. « 
Mellan dessa äro de i tunna skifvor slipade granaterna inlagda 
pä ett underlag af fint rutadt guldbleck. Med hvilken skicklig — 
het man torstod att slipa stenarna, visar det på knappens spet^ 
inlagda fyrilikiga stycket. Den lilla ringen i dess midt är näm> j 
ligen insvarfvad eller skuren med fullkomligt skarpa kanter. * 

Vid hvardcra af knappens ändar finnas två små ihåliga cy 
lindrar bildade af spirallagd, strierad guldtråd och mellan des8& 
en liten dubbelspiral at flätad guldtråd. Genom cylindrarna hafv: -v 
gått, nu förlorade, nitar, hvilka fäst knappen vid dess nnderla ^^ 

Fästet, hvartill knappen br)rt, har varit af en form liknandf^:^ 
t. ex. ett i en grafh<")g vid Ulltuna nära Uppsala funnet svärd, 
bildadt i Moutelii >>8venska fornsaker», fig. 415. Svärdfästen £ 
detta slag äro nedtill försedda ined en rak, bred parerstång; up^ 
till afslutas de likaledes med en bred och lång tvärstång, och 
denna är den tresidiga knappen fastnitad. Ofta hafva dessa fäst 
dessutom ett egendomligt bihang. Bredvid den tresidiga knapp 
ut pä ena ändan af den öfre tvärstängeu, ligger nämligen ytt 
ligare en stor, tung, rundad kna))p med utseende af tvänne i hv 
andra trädda, fast förenade — ej lösa — grofva ringar af tjoc 
trinda tcuar. Dessa runda, massiva knappar äro vanligen f 
färdigade af förgyld brons, stundom af guld. Tvänne dylika fäst 
jemte den runda knappen till ett tredje, äro afbildade i Mont 
>nSvenska fornsaker», fig. 411 — 13. 

I första bandets tredje häfte af »Hallands fornminnesföreni 
årsskrift», tryckt 1872, uppräknar O. Montelins 14 svärdsfästen e 
delar af svärdsfästen hörande till denna typ, funna pä olika »> 
len i Sverige. Sedan ofvan nämnda år hafva följande fynd 
liknande svärd blifvit anträffade: a. Ett tveeggadt jernsvärd u? 
parerstång af rikt förgyld brons, funnet år 1876 vid Stense — /? 
kyrkoby af lime lappmark, invid stranden afUmeelf. Dethitt^^ 
des Mvid rödjning under en björk, 8 tum under den nuvarande 
jordytan» (Statens Hist. Museum). — b. Hälften af en kort, bred 
tvärstång af brons till ett svärdfäste af i fråga varande form. 
Anträffades jemte flere andra fornsaker år 1873 på en åker v\(i 







* På figuren liknar denna ring genom felaktig teckning de öfriga guld- 
ramarna. 



QVILLE HÄRAD. aVILLE SOCKEN. 201 

rndiDgs i Vallstena socken på Gotland (Statens Ilist. Mnscnm 
ro 5130). -- c. Ett präktigt svUrd af denna typ, den trekantiga 
nappen af guld med inlagda granater, den randa af förgyld brons. 
'^unnet år 1878 jenite en mängd andra fornsaker på det bekanta 
rafialtet vid Vallstena-rum i Vallstena socken på Gotland (Sta- 
bens Hist. Museum N:o 6295). 

Härtill kunna ytterligare läggas följande i Statens Hist. Mu- 
flscuni förvarade delar af hit hörande svärdsfästen: r/. En bred 
parerstång af guld utan ornament, funnen under harfning på en 
Åker vid Ingelstad i Ö. Eneby socken nära Norrköping (Statens 
Hist. Museum N:o 4244). — c. En bred, rak parerstång af silfver, 
<lelvi8 förgyld, med djurornament. Funnen vid Vrena i Söder- 
manland »nnder gräfning tor vattendragets sänkning)^ (Statens 
Hist. Museum N:o 2417). — /'. En kort, l)red tvärstång af brons 
till ett fäste af i fråga varande fornj. Stången prydd med djur- 
ornament. Funnen jemte många andra fornsaker ))i en låg men 
vidsträckt (graf-)bög» vid Lackalänga nära Lund (Statens Hist. 
Museum N:o 2110). 

Slutligen finnes bland de märkliga fornsaker, som är 1858 
anträffades på stranden af Finja-sjön i Skåne, ett fragment af ett 
svärdsfäste, som varit af nu i fråga varande eller någon mycket 
närstående form. Stycket består af fästets ena tvärstång jemte 
bålken, som omslutit öfre eller nedre ändan af kaflen. Detta fäste 
skiljer sig emellertid från de ofvan uppräknade derigenom, att 
tvärstång och hålk äro gjorda i ett stycke, under det att vid alla 
de öfriga, der detta förhållande kan iakttagas, hålkarna äro lösa. 
(Statens Hist. Museum N:o 2437.) 

Man känner således f. n. minst 20 (med Finja-svärdet 21) 
svärd af i fråga varande form från Sverige. Af dessa tillhöra sex 
typen med rund knapp jemte den tresidiga, tvänne hafva med sä- 
kerhet ej haft detta bihang, ännu tvänne — deribland knappen 
från Hög-Edsten — kunna troligen föras till denna sist nämnda 
grupp. De öfriga kunna ej bestämmas i detta afseende. 

Huruvida den runda sidoknappen utmärker en äldre eller 
yngre form lemna vi f. n. derhän. Arbetets beskaffenhet på de 
olika svärden, jemte andra omständigheter, visar, att de båda ty- 
perna ej äro långt skilda i tiden. ^ 

* De bekanta på Öland funna, nu i Statens Hist. Museum forvarade 
bronsplåtarna (afbildade fig. 518 — 521 i »Sv. forns.») med bilder af 
krifi:are m. m. i upphöjdt arbete, synas antyda, att båda formerna 
varit i bruk samtidigt. Pä en af plåtarna finnes nämligen ett svärd 
afbildadt, hvars fäste har en rund sidoknapp jemte den tresidiga. 




202 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER PRÄN HEDNATIDEN. 

Af de ofvan uppräknade svärden visar det från Vallstcna-rnni 
pä Gotland största likhet med knappen frän Hög-Edsten. Dess 
tresidiga med granater inlagda knapp af guld är af fullkomligt 
samma arbetssätt och utseende som Qville* knappen. Enda skil- 
naden är, att den först n/ininda har pä ena sidan en fördjupning 
för upptagande af den runda sidoknappen af lorgyld brons. Knap — 
pen frän Hög-Kdsten är deremot fullkomligt symmetrisk, den visa 
ej heller ringaste spår eller nötning af en sidoknapp och har tro-- 
ligen ej haft ett dylikt bihang. Utom svärdet innehåller fyndet^ 
frän Vallstenarum en mängd beslag till betsel, sköld m. m., all'j 
af rikt förgyld brons och präktigt utsiradt med de for midten 
jernäldern karakteristiska djurornamenten. Till samma tid hänr 
visa de flesta af de med andra svärd af i fråga varande foris 
funna fornsaker, såsom Ulltuna-fyndet, fyndet N:o V (frän GotlamL.^ 
i Montelii ofvan nämnda förteckning m. fl. Dessa fornsaker ä 
alla preglade af den smak, som var rådande i Norden under ^ -gj 

den närmast före vikingatågens begynnelse. Till denna tid fä v 

således hänföra här omtalade svärdsform. 

Ätt de flesta af dessa svärd äro arbetade i Norden^ visas dr^fc ^:z'k 

af den omständigheten, att vi här kunna följa typens utveckling -^ zag, 
dels deraf, att de flesta äro prydda med ornament af tydlig nc:a^^^i«=z)r- 
disk smak. 

Det sistnämnda gäller bland andra om det präktiga 8värc=:^^z=aiet 
frän Vallstena- rum, hvars fästeknapp fullkomligt liknar knap|^ — en 
från Hög-Edsten. Dessa båda dyrbara knappar äro således t^' "" ~^'^- 
velsutan af nordisk tillverkning. 

Sjelfva arbetssättet — inläggning af slipade stenar eller gla 
bitar mellan metallramar, »verrotoric cloisonnée» — är visserligei 
af främmande ursprung, men användes ej obetydligt under 
viss tid i Norden. 

Till de af H. Hildebrand i andra delen af »Antiqvarisk tid- 
skrift för Sverige)) ^ omtalade arbeten af detta slag vilja vi endast 
lägga ett nyligen till Statens Hist. Museum inkommet guld- och 
silfver-fynd af stort intresse. Fyndet, som är 1880 anträffades vid 




Fä samma plåt och pA tvänne af do öfriga finna vi emellertid tillika 
svärd, h vilkas fusten upptill afslutas endast med en tresidig knapp. 
Man har ansett, att dessa sist iiämuda afbildningar framställa avard 
från den yugre jeruåldern, rn^ed stor trekantig fastekuapp, aom täcker 
hela den öfre tvärstängen. Åtskilliga skäl synas emellertid tala för 
att vi i dessa små svärdsbilder hafva att se äldre — med den forat 
nämnda svärdsfornien samtida — vapen af Ulltana-s värdets typ. 
»Den äldre jernåldern i Norrland», sid. 222 och fblj. 



f 



aVILLE HAKAD. UVILLE SOCKEN. 203 

GM.M M ^vist i Därheten af Skara och måhända utgör en metallarhe- 
ta,r^^^ samlade och undangömda förråd, innehöll bland annat en 
//^^ 'Mzm rund knapp af guld, pä öfversidan inlagd med fem granater 
m ^ 1 S an guldramar (Statens Hist. Museum N:u (356;^). 

o 

373. A egorna till Hög-Edsten har man vidare funnit: 

Ett halfmånformigt verktyg (såg) af fliyita, Kggen rak, utan 
iy ^JL liga tänder. Längd 3,4 tum. Största bredd 1,3 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 28. 

374. På Norr-Edstens egor har man i en graflwg funnit: 
En täljstensurna, h vilken stod med mynningen nedåt. 

Enligt Holmberg, »Bohusläns historia», l:sta uppl., 2 sid. 272. 

37& På egorna till Norr-Edsten har man vidare funnit: 

a) En oval neldslagningsstenn utan ränna kring kanten. På 

""^^^^»"dera bredsidan synes en djup, nött fåra. Längd 2,5 tum. 

b) En oval rullsten af qvarts. De på bilda bredsidorna in- 

^^^ ^^ fårorna visa, att stenen varit använd på samma sätt som 

^^ <^v^ala »eldslagningsstenarna». Längd 2,6 tum. 

Båda skänkta af herr Jonsson på Norr-Edsten till Statens 
Hist. Museum (N:is 6512: 4 och 5). 

^^76. Vid Eigde hittades for några år sedan: 
^^^edre delen af en vid skafthålet afsprungen stenyxa af van- 
*S tVz^rin. Fram- och baksidorna plana. Längd nu 3,8 tum. 

Statens Hist. Museum 6.508: 6 5. 

^377. I närheten af Fjellbaoka har man vid olika tillfällen 
*'^tÄKmi t- 

^^) En dolk af flinta med oregelbundet fyrsidigt skaft. Udden 
*'' "^ :C*brQten och saknas. Längd nu 6 tum. Funnen för några år 
8eciaE^^-^-i »under arbete på åkern». 

Statens Hist. Museum 6508: o. 
■)) En dolk af grå flinta med fyrsidigt skaft. Kanterna till- 
sade med täta bugg. Spetsen är afbruten och saknas. Längd 
_^4 tam. 

Skänkt af herr Carlsson på Fjellbaoka till Statens Hist. Mu- 
seum (N:o 6512: 1). 

^378. Vid ombyggnad af en af stugorna vid Fogelkärr hittades 
arken under stuggolfvet: 

En yxa af grönsten, utan skafthål, med tydliga smalsidor, 
d endast vid eggen. Banen tillskärpt, något skadad. Längd 
nm. 

Statens Hist. Museum 6508: 48. 








204 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA FOHNSAKEB FRAn HEDNATIDEN. 

379. Vid Fossane har man för flere år sedan funnit: 

a) Nedre delen af en i forntiden afslagen, väl slipad, stor 
yxa af ljusgrå flinfa] tydliga smalsidor. Längd nu 2,4 tum; eggens 
bredd 2,5 tum. 

Statens Ilist. Museum 6608: 5. 

b) Nedre delen af en väl slipad bred hålmejsel af grå fiinia.^ 
Smalsidorna kullriga. Längd 4,i tum; bredd vid eggen 1,8 tum« 

Statens liist. Museum 6508: 8. 

380. I den s. k. Grämyren, en torfmosst långt upp i bergs- 
trakten V. om gårdarna Racka och Norby, har man vid olika till i 
fållen under torftagning funnit: 

a) En synnerligen vacker, stor yxa af gulbrun flinta, afsmaLI 
nande mot banen. Smalsidorna svagt kullriga, nästan plan 
Yxan är på alla sidor finslipad, med undantag af ett 1,5 till 2 tu 
högt stycke vid banen. Kggen mycket böjd, skarp, oskadac^ 
Längd 12,5 tum; bredd vid eggen 2,«» tum. 

Statens Hist. Museum 6508: i. 

b) En yxa af flinta, nästan fullkomligt lik föregående o 

endast 0,5 tum kortare än denna. 

Statens Hist. Museum 6508: 2. Bada vxorna funnes bred>% 
h varandra djupt ned i mossen. 

c) Midtstycket af en väl slipad, stor fUniyxa, lik de två \ow 
gående. Längd nu 5,7 tum; största bredd 2,7 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 3. 

d) En vacker, oskadad, bred rätmejsel af mörkgrå fiin-^ 
Eggen färdigslipad endast på ena sidan, på den andra är sL 
ningen endast påbörjad. Smalsidorna plana, utsvängda vid egg 
oslipade. Banen regelbundet fyrsidig. Längd 3,7 fum. 

Statens Hist. Museum 6508: 6. 

381. På stränderna af Grämyren uppsamlades sommaren 187 
en talrik mängd spåner och skärfvor af flinta. Skärfvorna an- 
träffades rundt omkring mossen, men mest på norra sidan^ der 
bergen draga sig längre från stranden af den forna sjön. Ftin- ^^^ 
tan är dels grå och opak, dels mörk, genomskinlig och af god 
beskaffenhet. Då skärfvorna utan tvifvcl äro slagna af mennisko- 
hand, bör fyndet säkerligen betraktas såsom ett s. k. »verkstads- 
fynd» eller affall vid tillverkning af flintredskap. Inom häradet 
äro fyra andra dylika »verkstäder» iakttagna och omtalas här 
nedan under N:ris 387, 390, 420 och 436. Om förekomsten af dy- 
lika »verkstäder» inom Sverige, se föregående appsats sid. 139. 

De vid Gråmyren uppsamlade flintskärfvoma forvaraa nu i 
Statens Hist. Museum (N:o 6508: 42). 




/ 



aVILLE HÄRAD. QVILLE 80CKEN. 



205 



na 



v 

P 



£ftrB J 



^a.cl 



382. På Hombergsön har man vid olika tilirällen, pä ej när- 
angifna ställen innnit: 

a) Bladet af en dolk eller sjyjutspets af gulgrå flhtfa. Längd 
,8 tnm. 

Statens Hist. Museum 6508: -is. 

b) En dolk eller spjutspets af flinta. Längd 4,7 tum. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

c) Nedre delen af en i skaftliålet afslagen, bred stenyxa af 
ig form. Fram- och baksidorna plana. Längd nu 3,7 tum. 

d) En mycket nött stenyxa med skafthål, af vanlig form. 
- och baksidorna plana. Längd 3,9 tum. 

c och d, båda i Statens Hist. Museum, 6508: 5 9 och 69. 

383. På en åker strax framför det s. k. Hornborgs slott hit- 
8 for några år sedan: 

En rund bearbetad stenkula med 3,9 5 tums diameter. 
Tillhör troligen medeltiden. Se äfven fynd N:o 401. 




b 
af* 

ni 

o 

d 



3-1 



384. År 1816 uppmärksammade regementspastor Anton Lid- 
under höst-plöjning på en åker å bostället Lilla Jored en graf 
vanlig beskaffenhet. Han företog en omsorgsfull undersök- 
af den samma och insände till Kongl. Vitterhets Historie 
Antiqvitets Akademien en noggrann berättelse derom jemte 
■unna fornsakerna. I »Berättelse om tvänne fynd etc.»^ oflFentiig- 
de riksantiqvarien Jonas Hallenberg Lidbergs berättelse tillika 
sitt eget utlåtande, huruvida fyndet borde inlösas af staten, 
regående uppsats hafva vi efter Lid bergs berättelse redogjort 
grafvens ovanliga byggnad. Här torde endast böra tilläggas, 
grafhögen ej låg ensam på fältet utan var omgifven af flere 
ra grafvar. Lidberg yttrar om läget följande: »På ett litet 
^^"^tt fält, hvilket jag fbr 4 år sedan upptog till åker, fanns en 
^'Und kulle. Att denna kulle var en ätthög trodde jag icke, eme- 
dan den öfver allt var betäckt med så djup jord, att jag alla åren 
plöjt och besått den, utan att märka sten. Men att större delen 
af fältet varit en af förfädernas begrafningsplatser, var mig icke 
obekant, ty utom de många stenrör der öfver allt finnas, har min 
plog blottat en och annan urna>^. 

De 1 grafven funna och i Statens Hist. Museum (N:ris 413 och 
1270: 491—494) nu förvarade fornsakerna äro följande: ^ 

> Stockholm 1822. Stället kallas af Hallenberg orätt Tored. 
^ Holmbergs redogörelse för fyndet (»Bohusläns historia och beskrifning», 
l:8ta uppL, 2 sid. 271), hvilken han tydligen till en del tagit 







^aT5 



Vöt 



etv 






V\8» 



dc\ a^" 



F\6- 



statt, 



tT& 



att» 



•itÄ 



Q*'' , f mel»"' .„„ - \ au»"- . 

tvet\«6 P^..;:L detto«*J!:l uoA«^ *^L ttt««* * • '"V 



att 









vat 



deftsa 



^ata 



uteTiö 



l,\dbeTg* 



jVb^^Ä 






oc^ 






a^ "'^^'SU^ 






C.no 



td. 



aVlLLE HAKAD. QVILLE SOCKEN. 



207 



X)e i Jored-grafvcn fnnna styckena äro fiiijande: 

d) Flere bitar af ett omkring 0.: tum bredt band med en rad 
springande eller knäböjande djur, nlbildadt tig. 147 i nnt. stor- 
lek. Vid Dedre kanten, mellan de större djuren, en rad små fog- 
lar sned treklnfven etjert. DJurfigurcr liknande de stilrre af de 
orv£k.n nämnda finnaa pä en bilgare i Himlinguie-tyndet ', på en 
liknande i Vallöbylyndet^ ocb på tvänno br(}.>lplåtar från Thors- 
bjei-^5" (Engelhardt, »Thorsbjerg MoBefund», pl. 6 ocb 7). 

e) Stycken af ett omkring 0,& tum bredt band, atbildadt fig. 
14S i nat. storlek. De ovala fälten fyllas af fiistnitade massiva, 
^yS^^^iå^ metall knappar, af hvilka de flesta nu bortfallit. Med 
vi8S£«. mellanrum finnas nitar med stora, runda hiitVnden. Ovala 
K na f^ par liknande de oivan nämnda tinnas på ett fyrkantigt be- 
"'ag- från Nydam (»Nydam Mosefnnd», pl. V fig. 2(i). 



) 




Fia 14g. törgijldt tU/rnrileft n 
pänilaäe iHOtiica knappar. t'unt 
i en gra/ vid Lilla Jored i (jrille s.a 



Fig. U3. FSrgytdI sil/crrlilrck med 
fåglar m. ni. i u^phSjJf arhete. Funnet 
i rn grai rid Ltlla Jored i Qpille iia. '/,. 



f) Flere bitar af ett omkring 0,7 tum bredt band, afbildadt 
fig. 141) i nat. storlek. Vid nedre kanten en bågrad, vid den Öfre 
små foglar med treklufven atjert, lika dem på bestaget Sg. 147. 

Fullkomligt liknande logelfigurer finnas på en fyrarmad silfver- 
fibnla från grafplalsen vid Ströby i Varpelev socken pä SJ^elland 
(Eogelhardt i Ȁrb. f. nord. Oldk... 1877, eid. 367). 

' Engelhardt, »Trouvnilles diiuoisiis du commeiicement de TAge de fera 

i »Mémoirea de la l^o(■iélÉ R. des Autiquaires du Nord* 1870, pl. 1 

fig. la. 
> Engelhardt, »Vallöby Gravfuud» i »Arböger for Dord. Oldk.» m73, 

■id. 292, fig. 2. 



208 



BKHOFK. BOIirSLÄNSRA FORKSAKEK Fr!k HKDNATIUEN. 



k) liitar af ett 1,2 luni hredt beslag af eaiuma slags tunn»^ 
silfverbleck bdid de föregående, atbildadt fig. 150 i nat. storlek .^^^ 
Nederst en l):'igrail med nitar i nedre kanten, deröfver en indelning ^^ 
i atliUigt fyrkantiga fUlt och i dessa inlagda små halfklotformig;^^ 
perlor af blä glasflass. SiHVerblccket är genom nitar fasthäll» ^ 
vid stadigare metall plattor. 




jårgiilitt Kil/ver liUet. 



b) Två spetsigt ovala beslag med inlagda perlor af blä gla»- 
fluss. Det ena afbildadt fig. 151 i nat. storlek. 

I grafven funnos vidare; 

i) Lemningar af iyf/ med derpä fHsta 8ai& rosettformiga pryd* 
Dader af pressadt och förgyldt silfverblcck. En bit är afbildad 
fig. 152 i nat. storlek, ätlfverskållorna äro lagda p& ett Btadigare 
nnderlag af metall. 

k) En remsölja af hronfi med tvftnne genoin en tr&rst&ag (Br- 
enade tornar; afbildad fig. 153 i nat. storlek. 



CIO EKHOFF. BOHUSLÄNSKA FORNflAKKK PkJN 

|i) En liten halfklotformig .tpefbricka af hen eller horn. Pi^ "^^rira 
den )il.ina undersidan tinnaa tvä tina hål. Diam. onikr. 0,t tnm m-^ ~^^^ 

q) Ktt lerkärl med niistan raka sidor, albild. fig. 156 i >/, af nat:*- ^^i^ ' 
storleken. Ornamenten ilro inristade med en spetsig träpinne elle --=^ _^^ ■ 
dylikt. Massan år gräaktigr ocli porös. Kärlet, som vid upptågar^ .«=--^ 
det var mycket skadadt, har ttirmodiigen före dess insändandF^ ~^^ 
till museet undcrg.^tt en mindre lycklig restanration. '-'* 

Kiirl af denna form äro mycket ovanliga i Sverige, l-to^r.» 
det från Jored-grafven är endast elt dylikt — från ett graffält»- _g~ "/*' 
närheten af Nafverstads kyrka i Bnllarcns härad — kändt från vS ' — 
land. Det linnes afbildadt i femte hiiltet sid. 40 af dessa »Bidra.- .»^^^ ' 
I Norge Uro deremot flere sådana xurtepotteformedew kärl fann; .^^ ^"■ 




F'!i. lå". Lerkrirl. junnei i en gra/ tid Lilla Jored i Qrille »m. '.,. 

r) Bitar af ett groft lerkärl utan ornament. 

fl) Bitar af ett tinnre arbetadt, svartglänsande lerJcärl med in- 
Imgtade sidor och dt öra. Ornament af intryckta linier. 

t) En mängd mycket små bitar af klart, hvitt glas. 

n) Delar af bottnen och sidorna af ett stort bronskärl, nästAo 
helt och hållet förtärdt af crg. Kärlet synes nedtill hafra varit 
minst 5 tum i diameter. Enligt Lidberg skall kärlet vid upp- 
tagandet åtminstone bililit 7,r> tnm i diameter ocb kanterna bafva 
varit omkring 8 tum höga. 

v) Fyra trä-stäfver till ett änibar, 8,3 tam hSgt. På ineidan 
syneB 0,7 tnm från nedre kanten en djup fåra, bvarDti bottnen 

' Se »Araberctnin^ itf Föreningen til norske Portids m i ndetnierkers 
Bevnring» (in 1874, pl. IV fig. 16 — 18, samt Lorange, aSiRiHiigeB 
af Doralce Oldaager i Bergcos Museum», sid. 75, 78 och 92. 



212 EKHOFF. HOllUSLÄNSKA F0RN8AKEK FRÅN HEDNATIDEN. 

med aska och kol. Enligt Lidbergs ej fullt tydliga berättelse sy 
»as iltVcD sjeltVagratrummen bafva varit fylda med lemningarna efte' 
bålet. Han yttrar härom: »Dessutom voro alla tre rummen elle 
afdelningarna ända upp under loekbräderna eller plankorna tiW 
större delen fylda med kol och aska och, der förmodligen denn 
fyllning trutit, med hoprullad eller sönderhackad näfver, väl ir— 
smord med lera och beck. Denna mängd af aska och kol vis^ 
tydligen, att bålet varit stort; också har jag blott kunnat Qp^:?- 
täcka 2 å 3 små benskärfvor». Fornsakerna fördela sig i gra/^ 
vens olika afdelningar på följande sätt: i det sydligaste rammet 
anträffades: lerkärlet q i ofvan stående förteckning, ämbaret, det 
stora bronskärlet, alla beslagen till svärdsslidan, remsöljan, några 
af silfverblecken, den spetsiga träpinnen m. m.; — i mellersta rum- 
met funnos: lerkärlet r, armringen och de tvänne fingerringama 
af guld, tyget med silfverrosetterna, beslaget g, m. m.; — det nord- 
ligaste rummet inneslöt: lerkärlet s, glasbitarna jemte några styc- 
ken silfverbleck. 

Såsom de här funna fornsakerna utvisa, tillhör denna märkliga 
graf den äldre jernåldern, och inom denna period torde man 
kunna föra den till den senare delen af det romerska inflytandets 
tid. Som jag förut autydt, äro emellertid Jored-grafvens fornsaker 
ej uttryck af den då rådande romerska smaken, tvärtom hafva 
de flesta en tydlig icke-romersk prägel. Att vi icke desto min- 
dre hafva skäl att föra grafven till den »romerska» perioden, be- 
ror derpå, att fornsaker lika de i Jored-grafven funna visat sig i 
t. ex. danska grafvar vara samtidiga med sådana, som äro att 
anse såsom efterbildningar af romerska föremål eller preglade af 
romersk smak. 

Jored-grafven synes hafva inneslutit lemningar efter brändt 
lik, under det de sjsellanska grafvarna med fornsaker liknande 
den först nämndas innehålla obrända lik. Samma tc^rhållande 
egde rum med den ofvan nämnda grafhögen vid Tibble, hvars 
innehåll i öfrigt ganska noga öfverensstämmer med Jored-grafvcns. 
Obrända lik skola äfven några norska grafvar af detta slag hafva 
inneslutit. Jored-grafven synes således i detta fall utgöra ett un- 
dantag från det vanliga förhållandet, men denna omständighet 
torde ej emot fornsakernas vitnesbörd kunna rubba den förut 
nämnda tidsbestämningen. Den bohuslänska grafven eger beträf- 
fande byggnadssätt, timrad kista o. s. v. intet motstycke i Sverige; 
dercmot har man åtskilliga gånger funnit fornsaker, som öfverens- 
stämma med dess innehåll. De märkligaste af dessa torde vara 
de, som tillhöra det redan nämnda Tibble-fyndet. Vi återfinna här 




214 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA PORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

386. Å egorna till Lilla Jored har man dessutom vid 
tillfällen funnit: 

a) En groft arbetad, bred dolk af grå flinta. Skaftet 
tvåsidigt. Bladet afslaget vid midten. Längd nn 5,9 tam. 

Statens Hist. Museum 6508: lO. 

b) Tre liknande dolkar, hvilka hittats tillsammans med 
enligt finnarens utsago voro bättre arbetade. 

De blefvo ej tillvaratagna. 

c) En bladformig, väl arbetad, tunn spjutspets af grå 
med långa hullingar. Längd 2,4 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 19. 

387. I en brant brink på södra sidan af Jored-elfveo 

gång, å egorna till Stora Jored, anträfi*ades sommaren 1879 en n 

större och mindre, oregelbundna spåncr och skärfvor af ^ 

utgörande afiFall, uppkommet vid tillverkning af flintredskap. ] 

affallet låg en illa arbetad, bred rätmejsel tillverkad af st 

ljusgrå, lätt igenkänliga flintUj hvaraf skärfvor lågo på pl 

Flintorna lågo djupt ned i marken, under Ijungtorfven, oc 

träflades i bottnen på de små, för tillfallet torra regnrännilai 

talrikt genoniskuro backsluttningen. I dalen nedanför, någr 

nuters väg närmare hafvet, hittades vid samma tillfälle sju ha 

stora hlock af grå, opak flinta. Blocken lågo på ytan af en m 

grusbank. 

Mejseln och en del flintskärfvor förvaras nu i Statens 
Museum (N:ris 6508: 7 och 43). 

388. Vid Kalfskinn har man i en förstörd grafhög funni 
Bottenstycket af en tälj stensgryta, 

Cederstr. saml. 3031. 

389. Å egorna till Kamstorp fann man för några år s< 
En stor yxa med skafthål, af grönsteuj hel, af vanlig 1 

främre sidan kullrig, den bakre svagt inåt böjd. Längd 8,2 
Statens Hist. Museum 6508: 5 7. 

390. I ett grustag vid vägen V. om Kärli hittades år ] 
Några oregelbundna skärfvor af grå, opak flinta jemt 

bearbctadt flintblock af 4,6 tums genomskärning. Blocket har 
sferisk form. Den kullriga sidan är fiintbollens naturliga jt 
plana sidorna hafva uppkommit genom kraftiga slag. Den mj 
tjocka t^rvittringsskorpan på dessa sidor visar, att blocket är 
vet i forntiden. 

Statens llist. Museum 6508: 44 och 45. 



aVILLE HÄRAD. QVILLE SOCKEN. 215 

391. Å Lerstens egor hittades år 1871 : 

En vacker, oskadad dolk af flinta. Det fyrsidiga skaftet är 
pr^^ ^t med fina, täta hugg i kanterna. Bladet är bredast vid 
QMlc3.'€en. Längd 6,55 tam. 

Herr A. F. Cavalli-Holin grens samling i Stockbolm. 

392. På olika ställen å egorna till Möre har man fnnnit: 
a) En ofullbordad yxa af grönsfen. Formen visar, att me- 

ni »::i ^g^en varit att förse yxan med skafthål, ehuru borrningen af det 
sa.»:i::M wna ej ens blifvit påbörjad. Längd 5,6 tum; bredd vid eggen 

Statens Hist. Museum 6508: 63. 
b) Fyra sländtrissor af tälj sten. 

Alla i Statens Hist. Museum, G508: 7 3 — 76. 

•:S93« På de s. k. Mörhults-moar, en sakta sluttande sandslätt 
Östra sidan af berget O. om fiskeläget Mr>rhult, finnes ett litet 
t af 18 runda, plana stenlägynimjar med 16 spridda, resta 
. De stensatta grafvarna, som liafva en diameter af 10 till 
_^ ^''-^^^ h^j* ^^S ^j <*>fver markens yta. I en af dem, som undersöktes 
■iriaren 1879, träffades ett groft, illa brändt lerJcärl af rödgul 
_ > utan ornament. Kärlet stod omkring en fot under midtstenen. 
^*" innehöll hrända hen och ett sönderrostadt föremål af jern. 

Statens Hist. Museum 6508: 89 och 90. 



3,a 



. Vid Norby äro funna: 
) Bladet af en dolk eller spjutspets af grå flinta. Längd 

Statens Hist.* Museum 6508: 12. 
^ l> ) Skaftdelen af en spjutspets eller dolk af flinta. Längd 



m. 

Statens Hist. Museum 6508: i4. 

y ci) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). Eggen rak, utan tyd- 

^^^ tänder. Båda sidorna vid eggen starkt glänsande. Längd 

Statens Hist. Museum 6508: 2 7. 



^ -) Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). Glänsande fläckar 

■^ l>S-da sidor om eggen. Längd 4 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 32. 
O Ett halfmånformigt flintverktyg (såg). Inga glänsande fläc- 
id eggen. Längd 4,» tum. Funnet i ett grustag. 
Statens Hist. Museum 6508: sa. 



2IG 



BKIIOPP. BOHUSLÄNSKA PORVSAKEB FRÄN HEDKATIDEK. 



f) Ett halfmåtiformigt flintverktyg (såg). Inga glänsande fläc-s 
knr vid eggen. Längd 3,3 tom. Fannet i ett grustag. 

Stntens Hist. Mtiseum 6508: 36. 

g) En väl arbetad, trestdig pilspets af gvartsit, med tånge^ 
kanterna tillskärpta med täta bugg. Yttersta spetsen afbrntei^ 
Längd nn 2,< tnm. 

Statens Rist. Museum 6508: ss. 



395. Af kronolänsmannen i Qville härad A. Pettersson i^ 
sändes våren 1848 till Statens Hist Museum en yxa och uä^^ 
smärre hitar af brons, som noder arbete i utmarken till QvP~ 
Länsmansbostäiie blifvit tnnna i jorden 




B hrovtyxa med fkaflhål. Lämmamhottållet i Qcillg i 



Yxan, afbildad fig. 158 i hälften nf verkliga storleken, &r mas- 
siv, fyrsidig, med rnndt skafthål och plana smal- ocb bredsidor. 
Ingen ujipståendc kant kring skaftbålet. Afven den andra bred- 
sidan är prydd med sädana sirater som den å figuren synliga 
sidan. Längd 6,05 tum. 

Stflteii!< Hist. Museum 4.34. 



aVlLLK IIÄUAI). UVILLE SOCKEN 217 

Om förekomsten af massU^a bronnyxor i Norden se »Brons- 
Idern i norra och melleri«ta Sv(Mige>' af O. Montelius i "Antiqvarisk 
idskrift för Sverige*^, 3 sid. 210. 

396. Vid Qville Norrgärd äro, troligen pä olika ställen, funna: 

a) En bred rätmejsel af fllntu med utsvängd egg. Längd 3,2 
um. Funnen »1877 under torfliackning jX nyodlad mark»\ 

b) En yxa af sten (ej flinta) utan skafthäl, inga smalsidor. 
ängd 4,05 tum. 

c) En stenyxa med skafthäl, af vanlig form. Längd 6, i tum. 

Alla i haiullaiidc C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

397. Vid Qville Prestgärd har man funnit: 

En dolk af gulbrun, ogenomskinlig flinta. Skaftet har fyr- 
fcäidig genomskärning och oregelbundna hugg i kanterna. Längd 
6,6 tum. Bladets bredd nära 1 tum. 

Pustor AL Danieli samling. 

398. Under plöjningsarbete vid Räröd har man vid olika till- 
rållen funnit: 

a) En fyrkantig pilspets af mörkgrå flinta, med tänge; två af 
kanterna genom fina hugg sågtandade. Yttersta spetsen af bruten. 
Längd nu 2,o tum. 

Statens I list. Museum O^O^: 2U. 

b) Två tunna spåner af grä, genomskinlig flinta. Den 
större 2,3 tum lång; den andra rund med 0,9 tums diameter. 

Båda i Statens llist. Museum, 6508: 41. 

399. På gården Norra Röds egor har man funnit: 

a) En yxa af yrönsten med skafthål. Fram- och baksidorna 
plana; banen afrundad. Längd 3,s tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 68. 

b) En yxa af grönsten med skafthål, af vanlig form. Eggen 
mycket skadad. Längd 5,1 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 6 7. 

400. Vid Skistad äro på olika ställen funna: 

a) En tunn, tresidig pilspets af gulbrun flinta^ med tånge. 
Endast den ena kanten tillknackad med fina hugg; spetsen till- 
skärpt från två sidor. Längd 2,7 tum. 

Statens Hist. Museum 650^^: 21. 

b) Nedre delen af en stor, i skafthålet afslagen stenyxa af 
vanlig form. Fram- och baksidorna plana. Längd 4,9 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 5 8. 




218 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA F0KN8AKER FRÅN HEDNATIDEN. 

401. Vid Slottet (Hornborgs slott) har man, utom den under 
N:o v)83 bcskritna stcnkulan, i början af detta århundrade funnit 

a) Ett '*yxkärh> (=^ hälcelt, möjligen af brons). 

b) En med bly öfverstöpt rund sten K 

c) En grof htfsclstånfj af jern. 

d) En "i åtskilliga filrger brytande fjlasperla^K Anträffades i 

af de »'högar och stenläggningar», som finnas strax bredvid Slott 

Eiili<^t Liljc£;r('ii och Briiniiis. »Nordiska fornlcinniDgar», XL 
•Jfr Holiiil)L*it;, mIJoImisI. hist. o. beskr.», l:n upp!., 2 s. 269. 

403. Å Solhem Mellangärdens egor hittades år 1857 bla. 

jordklimpar på en åker: 

En fingerrint] af r/?<W, spiraUagd, afbildad fig. 159 i natuv^ K, ^ o 

storlek. Vigt 2 ort 50 korn; guldhalt Ul %. 
Stntcns Hist. Muäeiim 2348. 

Såsom figuren visar, består ringen af en trind gnldten, u» o3t 
hvardcra ändan vidgad till en långsträckt skifva. Dessa skifv ^^ ^ 
hafva på öfre ytan en långsgående skarp rygg och å ömse sid 




-jr 




Fig. to9. Spi rulla ffd jingerring af ffuld. SolhcM Mrllangården i Qcille $:n. Vi« " ^ 




Iv 
T! 



om denna en tvärstrierad rand. »Skifvorna afslntas såväl utåt som 
inåt den trinda <lelen af ringen med 6 — 8 tvärgående låga ryggar, 
hvilka gifva dem utseende af att vara sammandragna eller samman- 
Kuörade genom omlindad träd. Genom att på denna >'omlindade» ^ 

del anbringa två bredvid hvarandra stående cirklar har man gifvit ^ 
skifvoruas afslutning en afiägsen likhet med djurhufvuden. 

Liknande ringar med utvidgade ändplattor ^ voro mycket i 
bruk i Norden under en viss del af äldre jcrnåldern. Isynnerhet 
tyckes typen hafva varit omtyckt i Sverige. Man känner 17 dy- — 
lika ringar, funna i olika trakter af Sverige, från Skåne till och 
med Uppland. I Statens Hist. Museum lorvaras dessutom en vacker**' 
sådan ring funnen i Finland, inom Nousis socken i Åbo län. Äf—'^ 




s- 



^ Ku liknande har hittats vid Olsborg i Bullarcn. Holmberg, »Bohiu 
lans historia och beskritnin<i:», l:a uppl., 2 sid. 269. • 

^ Stundom finnas trenne utvidgade plattor, en i hvardcra andan oc' "^"^ 

en pä naidtcu. 



öen 



aVILLE aÄRAD. aVILLE SOCKEN. 2l9 

ycrm i Norge och Danmark har man hittat några liknande ringar, 

ebix m:~Q i mindre antal. Ringarnas storlek vexlar. De äro dels 

ggt ^9 lora, att de skalle kunna bäras om halsen (eller om hufvu- 

de^t^^ dels användes de, lagda i spiral, som arm- eller fingerringar. 

Dessa ringar fördela sig i tvänne grapper. 

En vid Eskilstorp nti Vidtsköfle socken i Skåne funnen ring, 

afbrnldad i Montelii »Svenska fornsaker» fig. 347, kan uppställas 

sStsom typ för den ena. Ändskifvorna på ringarna af denna grupp 

hsLf^^^SL det förut omtalade sammansnörade eller omlindade utseendet. 

K^tt; antal tvärgående åsar bildar strax innanför skifvornas ändar 

c^ starkt indragen del; utanför denna sväller ringens yttersta spets 

^^ "till en afrundad knapp. Tväräsarnas antal vexlar. Stundom fin- 

nsL& endast några få. En vid NaflFcntorp i Bunkeflo socken, Skåne, 

f*itinen ring har endast en tväras, men, för att förstärka dennas ut- 

®^^Dde at sammanhållande kraft, har man gifvit densamma formen 

**^ ^ö fläta. Ringarna af denna typ bafva ingen likhet med ettdjur- 

ouf vud. Af de sexton ringar med breda ändskifvor, som förvaras 

^j ^^^tens Hist. Museum, tillhöra 8 i fråga varande typ. En af 

är funnen vid Vestra Rickeby i Gottröra socken. Uppland. 

anträffades jemte tvänne »dylika» ringar, som dock ej inlöstes 

. *" statens räkning. Är uppgiften om dessa trenne ringars likhet 

**^rlitlig, känner man således tillsammans tio ringar af i fråga 

,^^^^tide grupp, funna på olika ställen i Sverige. De åtta till vår 

^ bevarade hafva alla en slät, hög kam längs midten af änd- 

*^"^orna och visa genom arbetssätt och sirater, att de tillhöra 

®^Oancia tid. 

^ Hiogarna af den andra gruppen utmärka sig derigenom, att 

^ ^^fcifvorna hafva större eller mindre likhet med ett djurhufvud. 
"^ .^^^ns Hist. Museum eger sju dylika ringar: sex funna på olika 
^^_ *^^ti i Sverige och en i Finland. Alla dessa representera olika 
ier af mer eller mindre utförd likhet med ett djurhufvud. 
f^ingerringen från Solhem och en vid Luggavi i Ki^klinge 
^n i Nerike funnen spirailagd armring äro de enklaste af 
typ och de, hvilka stå föregående grupp närmast. Tvär- 
ir'^^**'Oa och den utsvälda ändknappen äro ännu qvar. Djurhufvud- 
1^ ^^^^n antydes på båda endast genom tvänne tillsatta ögon. På 
» ^'^He ringar från Öland och på den finska ringen hafva änd- 
^*"parna försvunnit, och djurhufvudet blifvit mera utpregladt, 
antydda öron, tydligt afsatt nos o. s. v. Ringarna af denna 
l>p hafva dessutom kammen långs midten af ändskifvorna ej 
|J"^ ^ 5 den är krusad, veckad eller dylikt, tydligen Ibreställande 
*^ön eller kammen på djurets rygg. 



220 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEK FKAN HEDNATIDEN. 

Att ett sammanhang finnes mellan dessa olika forme 
vara otvifvelaktigt och ilr flere gånger päpekadt \ Derein^ 
stridiga åsigter uttalats angående de olika utvecklingssts 
inbördes ålder. Man har ansett, att formen med tydligt 
lade djurhufvuden är äldst, och antagit, att den samma n 
blifvit införd till Norden och här efterbildad. De enklare f( 
skalle vara resultaten af detta efterbildande. 

Det synes emellertid antagligare, att utvecklingen 
motsatt tV)rlopp. De enklare, mindre utförda af i fråga ' 
djurhufvuden tillhöra säkerligen raden af de djurmotiv frå 
jernåldern, som Hophus Mtlller i sin vigtiga afhandling om 
ornamentiken i Norden» ^ anser vara sjelfstäudigt utveckl 
korativa detaljer, hvilka ej kunna betraktas som barbarisk 
härmningar efter romerska torebilder. 

Talrika l()remål frän denna tid visa, huru man med fil 
förvandlade en död form till lefvnude genom att gifva den 
likhet med ett djurhufvud. Utskjutande spetsar och hörn, 
knappar m. m. iingo lif genom tillsatta ögon, öron, mun < 

I fråga varande ringar äro goda uttryck af denna 
riktning. Den först beskrifna typen är den äldsta; genom ( 
förändring gaf man den samma en aflägscn likhet med e 
hufvud och utpreglade sedermera allt mer och mer den nya 

Denna åsigt om de båda gruppernas inbördes åld' 
stöd i en annan omständighet. 

Inom Norden äro några egendomliga tingerringar fu 
tydligen uppstått ur nu afhandlade grupp af ringar. Ti 
lika äro afbildade i Montelii 'Svenska fornsaker», iig. 85 
Till grund för de samma ligger en ringform närmas 
Solhems-ringen, men med trennc utvidgade skifvor ^ 
typen uppstod genom att såväl skifvorna framtill son 

* II. Hildebrand i wAutiqvarisk tidskrift för Sverige»*, 
samme författare i Månadsbladet för 1873, sid. 24; ^ 
i »Ärböger for nordisk Oldkyudighed o^ llistorieM 1 
oeh Sophus Muller i samma »Arböger» 1880, sid. 22 

- Införd i »Arböger for nord. Oldk. og Historie« 1880 
^ S. Mullers ofvan anförda uppsats. 

* Här som vid betraktelsen af andra typutvecklingar n 
fasthålla skilnaden mellan typens och exemplarens 
lingen gick i den angifna riktniugen, men naturligt 
att man i en senare tid vid tillverkningen af en 
form, som egentligen redan var gammal. En till 
kan derför hafva ett mer utfördt djurhufvud än en 

* H. Hildebrand i Månadsbladet för år 1873, sid. 



aVILLE HÄRAD. QVILLE SOCKKN. 221 

spiralvindningar förenades medelst pliltar, hvilka gäfvo stadga åt 

ring-en. Dessa ringar kunna saledos betraktas som senare former 

än de förut afhandlade. Alla dessa sena ringar halva emellertid 

cfJurbutVuden. Skifvorna pii dessa ringar prydas dessutom af pä- 

iag-da. flätor och guldtrådar, ett sirningssätt, som bland de förut 

omtitlade ringarna återfinnes endast på den finska ringen, d. v. s. 

den cued tydligast utveeklade djurhufvuden. 

-Ä.nnu ett stöd för riktigheten af denna åsigt kunna vi antora. 

Eö vid Fröslev i Pru?stö amt pä Sja^lland funnen armring af silfver 

^^^t^ilt-lad i Worsaaes >^Nordiske 01dsager«, fig. 4i)2) synes vara ett 

ulstei- af i fråga varande typutvecklings décadence. Den bibe- 

naller emellertid ett ganska tydligt minne af djurhufvudet, hvilken 

^pistiindighet blir svär att förklara, om man sätter ringarna med 

"Jixi-|i|^ifvuden såsom de äldsta i utvecklingsserien. 

Då vi finna alla länkarna af denna utveckling inom Norden, 
^**^lo vi med skäl kunna antaga, att utvecklingen för sig gått 
•^^"^^tUdes, och att således dessa ringar äro nordiska arbeten. 

I^rågan, huruvida äfven grundförmen är inhemskt nordisk, 
^**^o ej kunna besvaras, så länge man ej kan uppvisa någon nor- 
^*^*^ form, hvilken är att anse såsom föregångare till dcu samma. 
^'"•"^ cl förhållandena synas emellertid antyda, att dessa ringar helt 
^<5« hållet tillhöra Norden. Utom Skandinavien är nämligen en- 
^^^ en dylik ring funnen. Den hittades vid Apolda i ThUringen 
^ohk lervaras i Berlin-museet \ 

-Apolda-ringen tillhör den först nämnda af de ofvan beskrifna 

^^^r>j)erna — utan djurhufvud — och, om den får antagas antyda 

^•^ väg, dessa ringar kommit till Norden, finna vi i den samma 

3^ ^terligare stöd för den åsigten, att typen utan djurhufvud är äldst. 

'Beträfiande tiden, då dessa ringar voro i bruk, lemna de sven- 

^^ ringarna toga upplysning. Alla äro funna ensamma eller under 

^ "^ Sndigheter, som ej gifva någon fingervisning i nämnda af- 



haii 



De danska äro deremot funna under mera upplysande for- 
inden. 

En tillhör det rika fyndet från Thorsbjergs mosse i Ängel, en 
___ ^^ ^r^n är funnen i den märkliga gratven vid Vallöby på Sj^lland, 

^ H. Hildebrand i Månadsbladet tor 1873, sid. 30. 

Den förut omtalade ringen frän Liiggavi i Nerikc fanns tillsammans 
med en slät truldbygel af ovanlig form. Kn liknande bygel, som 
förvaras i Statens Hist. Museum, är prydd med inpunsade halfmånar, 
ett ornamenty som »synes karakterisera solidus-periodeus fornsaker». 
II. Hildebrand i MAifliqvarisk tidskrift för Sverige», 2 sid. 240. 



222 EKUorr. bohuslänska fornsakbr vkHv &&!#«>.. 

och en träffades i en graf på grafplatsen vid Varpelev i Stei 
härad på Sjselland \ 

Dessa ringar tillhöra således i Danmark, och säkerligen äfv 
i Sverige, den tidiga del af den äldre jernåldern, som karaktc 
seras af starkt romerskt inflytande, och närmare bestämdt midt 
eller senare delen af denna period. 

Vilja vi försöka att i årtal beteckna ringarnas ålder, måi 
vi erinra derom, att tiden för de danska mossfynden änna ej 
fällt noggrant bestämd. Långt från år 300 efter Er. f. torde em 
lertid nedläggningen af sakerna i Thorsbjergs mosse ej hafva c 
ram ^ I grafven vid Varpelev fanns atom ringen och mån 
andra fornsaker äfven ett med en ögla försedt guldmynt, pregls 
af kejsar Probus (276—282). Dessa båda fynd synas således hl 
föra ringarna till 300-talet. Men då typen här genomgått en fö 
af förändringar, torde man kanna anse, att ringar af no i frä 
varande former varit i bruk äfven under tiden närmast före el 
efter nämnda århundrade. 

403. I ett grustag vid vägen O. om Lilla Svälte uppsamlac 
sommaren 1879: 

Sexton oregelbundna skärfvor af grå, opak flinta. 

Statens Hist. Museum 6508: 46. 
Bland gruset lågo äfven tre handstora, oarbetade flinU^tycJf 

404. På Norra Torps mark äro på olika ställen fanna: 

a) En lancettformig spjutspets af flinta, baktill tjock ocl 
rundad. Ytan grå. Yttersta spetsen afbrutcn. Längd na 3,7 

b) Ett bredt, halfmånformigt flintverktyg (såg). Egger 
utan tydliga tänder. Längd 3,4 tum. 

Båda i Stateus Hist. Museum, 6508: 15 och 2 9. 

405. A egorna till Södra Torp har man funnit: 

En dolk af flinta. Fästet fyrsidigt, illa arbetadt. Bla< 
sorgsfullare utfördt, afbrutet vid midten. Ytan brungul, 
nu 4,b tum. 

Stateus Hist. Museum 6508: li. 

406. Under odlingsarbete å egorna till Nedre Tor 
påträffats: 



* Afven de norska ringarna af denna typ äro funna i gr 
gelhardt, »Vallöby Gravfund» i »Arbögcr for nord, Oldk. c 
1873, sid. 300. 

* Worsaae, »Slesvigs Oldtidsmiuderw, sid. 55. 



aVILLE HAKAD. UVILLE SOCKEN. 223 

En väl slipad yxa af grönsten, utan skafthål, uppät afsnial- 
f]<2X.K:ft^e, med kullriga smalsidor, baneu afrundad. Längd 6,5 tum, 
8&c>st*«ta bredd 2,2 tum. 

Statens Hist. Museum 60O8: 5 1. 

407. Vid Torsbo äro pä olika ställen anträffade: 

a) En laneettformig spjutspets af grä flinta^ utan tåuge, hel, 
^ill afrundad. Längd 3,7 tum. 

b) Ett väl arbetadt, hdlfmånformigt flintverktyg (såg). Eggen 

o 

■nidtén något utåt böjd, med tydliga, regelbundna tänder. A 
^ sidor om eggen synes ett bredt, glänsande band; äfven vid 
kanten finnas några glänsande fläckar. Längd 5,5 tum; stör- 
bredd 1,4 tum. 

c) En mejsel eller liten yxa af grönsten, utan skaftbål. Inga 
Isidor. Längd 3,i tum. 

d) En mejsel eller liten yxa utan skafthål, af grönsten; inga 
Isidor. Längd 3,2 tum. 

e) En väl slipad yxa af grönsten med skafthål, af vanlig form. 
mre sidan kullrig, den bakre nästan plan. Längd 4,i tum. 

f) En vacker yxa af grönsten med skafthål. Eggen utsvängd, 
mre sidan utåt böjd, den bakre inåt bugtad. Längd 5,7 tum. 

g) Ofre delen af en i skafthålet afslagcn stor yxa af grön- 
*, af vanlig form. Längd nu 3 tum. Funnen tillsammans med 

Under d anförda mejseln. 

Alla i Statens llist. Museum, 6508: 16, 22, 54, 55, 6 1, 62 och 64. 

4:08. På Trässvails egor äro vid olika tillfällen funna: 
Sk) En laneettformig spjuts2)ets af flinta, utan tåuge, baktill 
adden sned. Längd nu 4,i tum. 

^ fc>) Ett hdlfmånformigt flintverktyg (såg). Eggen mycket inåt 

^J^, atan tydliga tänder. Ett glänsande band på båda sidorom 
^^^ä'^!^. Längd 4,.3 tum. 

Båda i Statens Hist. Museum, 6508: 17 och 25. 

Q 409. Vid gården Trattestad hittades lor några år sedan un- 

^" J ordbruksarbete : 
^ s) En smal, tresidig flintspån, knackad med lina hugg utefter 

o ^^Xie kanter; den tredje kanten är skarp och skärande. Längd 






> 1. 



t^urn; bredd 1,3 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 39. 
1)) En sländtrissa af täljsten. 

Statens Hist. Museum 6508: 82. 

410. På olika ställen å egorna till Utgård äro anträffade: 



22 i KKHOFK. BOHUSLÄNSKA FOKNSAKKR FRÄN ilfcrr^... 

a) Ett halfmdnformifjt flinivcrktijtj (Ȍj;). Kggen rak, skarp, men 
\\U\\\ tänder, liyggkauten tjock, ej, som vanligt, afsmalnaude. 
Kna hörnet afrundadt och tjockt. Längd 4,4 tum. 

b) Fem släiidtrissor af täljsten. 

Alla i Statens Hist. Museum, (>5n8: 24, 7 7 — St- 
ill. Vid Stora Vrem liar man funnit: 

Kn yju med skafthäl, >iaf grönaktig porfyrlik gruniU, Skaft- 
liiilet. af 1,1 tums diameter, är nästan cylindriskt, men har tydligen 
blifvit borradt både uppifrån och nedifrån. Längd 6,g5 tum. 
Ccderstr. sainl. 31*28. 






• «^«> 



-ic 



413. Å Yllene egor har man funnit, enligt uppgift, »i en graf»: 
a) Kn bit af en pjca af sten (ej iiiuta) utan skafthål; smal- >f j 

sidorna med en långsgäende fara. Lfingd 3,2 tum, bredd 2,o$ tum. 
i)) En stenyxa med skaftliäl, af vanlig form. Längd 4,i tum. 
c) En stenyxa med skafthål, banen afsmalnande. Längd 3,7 tum. 
Alla i Pastor M. Dunieli samling. 

413. A egorna till Yllene hittades är 1844 af bonden Åudreas 

Olssim i ett stenröse a hans åker; 

En finyerriny af //w/rf, sluten, jemnbrcd, fyrryggad. Bredd 
0,55 tum. Vigt 5 ort 25 korn. Guldhalt omkring DU ?i. 

otalens llist. Museum 11(>5. 

Fingerringar af denna form äro ej ovanliga i Norden. De 
tillböra den äldre jernäldern. 

414. Vid Yllene har man dessutom funnit: 
En bred, tunn flintspdny knackad vid kanterna med fina hugg. 

Ena ändan afrundad och tunn, den andra tjockare och tvärt af- 
skuren. Längd 3,5:) tum; bredd l,o tum. ^ -^ä ^^' 

Statens Hist. Museum CöOH: 4u. 

415. Vid Abrott är funnen: 
En dolk af rödbrun flmta; skaftets genomskärning spetsoval*. _ 

Längd 5,5 tum. *^ '"^^äl. 

Ingcniör J. A. I^rudins samling pä Alafors. 

416. rå Södra Ödsmäls mark äro vid olika tillfallen anträffades,^ -^.^ ^ 

a) En spjutspets af flinta med platt, något krokig t&nge. Bla^^ jf ^^ . 
dets sidor med slipade iläekar utefter midten. Ytan brun. HeL 
längden .■),: tum. Tångens längd 1,2 tum. 

Statens Hist. Museum G508: 18. 

b) Ett halfmånformiyt flintverktyg (såg). Längd 2,9 tom. 

Statens Hist. Museum 6508: 3 7. 



'Si 



eJa 



f 



aVILLE HÄRAD. SVENNEBY ^^OCKE^^ 22r> 



13. Syenneby socken. 

417. I Syenneby socken äro pä icke närmare angifna ställen 
a: 

a) En tann yxa eller bred rätmejsel af flinta med plana, sli> 
e smalsidor. Eggen ej utsyängd. Längd 4,35 tum. 

b) En något skadad, bred rätmejsel af flinta med ntsyängd 
. Smalsidorna plana, oslipade. Längd nu 3,5.*> tum. 

c) En dolk eller spjutspets af flinta, Skaftdeien tjock, fyr- 
g*. Bladet afsmalnande mot spetsen med raka eggar. Udden 
Qten. Längd nu 3,6 5 tum. 

d) Nedre delen af en stor yxa r{ grönsteny med kullriga smal- 
atan skafthål. Längd nu 4,i tum. 

a — d, alla i Statens Hist. Museum, 6508: 91, 9 2, 93 och 97. 

e) En stenyxa med skafthål, hel, af yanligform. Längd 5,i tum. 
Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

r^ En sländtrissa af täljsten. 

Statens Hist. Museum G0O8: 104. 

418. Vid Gunneröd har man funnit: 
En stenyxa med skafthäl, af vanlig form. Längd 3,2 tum. 

Pastor M. Danieli samling. 

419. I en grafhög vid Kärraby skall man »för 6() år sedan» 
s^ funnit: 

Un armring af guld. 

Enligt Holmberg, »Bohusläns historia», 1 upp!., 2 sid. 274. 

^20. På en Ijungmo å Nasseröds egor, några steg från en 
ös uppsamlades sommaren 1879: 

En talrik mängd skärfvor och spåner af flinta, Skärf- 

«, som utan tvifvel äro affall vid tillverkning af flintredskap, 

unnos i stort antal, men endast på en skarpt begränsad rymd 

ågra qvadratfamnar. Mellan detta område och dosen funnos 

I S^^. flintskärfvor, ej heller kunde några .säd.ina upptäckas på an- 

- ^^ ställen af mon. FlintafTallet låg under Ijungtorfven och an- 

1^*^ «des i bottnen af de små regnrännilar, som talrikt genom- 

•- ^*o mon. 

Statens Hist. Museum 6508: 96. 



föl 

ar 



o 



421. Vid Nasseröd har man äfven, för några år sedan, »norr 
gården» funnit: 



226 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA P0RN9AKER PbIn HEDNATIDEN. 

Nedre delen af en yxa eller bred räfmejsel af qvartsitf med 
plana, oslipade smalsidor. Eggen bågböjd. Längd nn 3,5 tnm. 
Statens Hist. Museum 6508: 98. 

422. Vid Öfre-Sandbäck har man funnit: 
En sländtrissa af sten. 

Pastor M. Danieli samling. 

423. A egorna till Skogby bar man på olika ställen fannit: 
aj Bladet af en dolk eller spjutspets af brun flinta. Längd nn 

3,4 tam. 

b) En liten, trekantig pilspets af flinta, med tångc. Udden 
afbruten. Längd nn 1,7 tum. 

c) Banen af en trind yxa af grönsten, utan skafthål. Längd 

nu 3 tum. "^ 

d) Banen iif en trind yxa af grönsten. Längd nn 2,2 tum. 

e) En oval »rldslagningssten» från äldre jernåldern. Ränna 
kring kanten. De biida breda sidorna visa spår af nötning. Längd^^ 
3,1.') tum, största bredd 1,.» tum. Jemför »Svenska fomsaker» fig 




424. Vid Skogby bar man vidare för några år sedan nm 
odling af ett nn helt oeh hållet försvunnet graffält pätitfat: 
^Krukor och några glasperlor». 

Enligt uppgift af cgarcn till en af Skogbygårdarna. 



Fig. WO. Spänne af hrons. Slcoghy i Svennehy socken, Vj. 

268 — 270. Dylika stenar, förr kallade »ovala brynen», använd»' ^MEJeg, 
enligt hvad senare iakttagelser visat, troligen att slå eld med. 

t) Två sländtrissor af täljsfen; båda hafva den ena brc^^^^ '^' 
sidan plan, den andra knllrig. 

g) Ett litet, likarmadt, kupigt .s;pri>2n^ af ftron^ från äldre jei 
åldern, här afbildadt fig. 160 i naturlig storlek. Nålen saknas. 

Alla i Statens Hist. Museum, 6508: 94, 95, 99» 100, l^*^ "^'' 
105, 106 och 1 12. 






ider 




aVILLB HÄRAD. SYENNEBT SOCKEN. 227 

42a. I en år 1879 undersökt, för lång tid tillbaka rabbad gång- 
et å egorna till Tyfta hittades: 

En genomborrad, aflåugt fyrkantig perla af bcrnsien. Längd 
tom; bredd nära 0,5 tam. 

Perlan låg hel i den fina sand, hvarmed kammaren var fyld, 
till tre fot från bottnen, men sönderbröts vid npptagandet. 
Statens Hist. Museum G508: iii. 

436. 1 en till Tyfta hörande torfmossc hittades för några år 
an: 
£ii 6,5 5 tam lång, smal, bearbetad spets af hrn, troligen en 
pil^^pets från stenåldern. 

Statens Hist. Museum 6508: no. 

427. I en sommaren 187J» undersökt grnfhög på det stora 
fiT^ltet mellan Tyfla och Vrängstad hittades: 

«i) En liten, af eld skndad kam af hcUj med halfrundt öfver- 
3k.e. Kammen, som är gjord af ett stycke, prydes pä båda sidor 
^* i «:iristade streck och cirklar med medelpunkt. Den ursprung- 
''€r^^ längden har varit omkring 2 tum. 

fc) En liten sländtrissa af bränd lera. Bada bredsidorna kull- 
^*é^*Ä- Diameter l,()ri tum. 

<j) En liten oval, slät rtdisfru. Största diameter 1,9 tum. Ste- 

"^^■^^ som är glättad pii ena sidan, torde hafva varit använd som 

^^"tt^^e tiders »gnidstenar» af glas, d. v. s. att glätta kläder med. 

^) Ett genom rost förstördt föremål af jcrn. 

)) Ett rödt, brändt lerkärl, prydt med intryckta strecksirater. 

är närmast lik det i o:te häftet af dessa »Bidrag», sid. 

^> ^^fbildade kärlet från grafTältet vid Greby i Tanums socken. Kärl 

^^ ^i «nna form — med inbugtad sida och eit öra, som utgående från 

. ^^l^jts vidaste del slutar något ncdaw/or mynningsranden — hafva 

J^^^=^::i Sverige sällan anträffats i andra landskap än Bohuslän och 

^^^^Ipad; i Norge äro de deremot vanliga. 

Kärlet, som stod på högens botten i en liten, af flata klump- 
^*^ ^r bildad, tresidig kammarey täckt af en tunn stenflisa, var fyldt 
^^^ brända ben; ofvanpå och bland dessa lågo fornsakerna. 

Alla i Statens Hist. Museum, 6508: 1 1 3, 1 1 4, 1 03, 1 1 5 och 1 1 G. 
till ^ ^° annan hög på ofvan nämnda grafililt hittades vid samma 

"*"^IIe: 

f) Ett väl brändt lerkärl af samma form som det sist omtalade. 
Statens Hist. Museum 6508: 117. 
^ De båda lerkärlens karakteristiska form äfven som benkam- 

och sländtrtssan visa, att detta graffalt tillhör samma tid — 



228 EKHOPF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

den jlldre jernåldcrn — som det af O. Montelius i femte häftet 
af dessa »Bidrag:» beskrifna, storartade graffältet vid Greby nära 
Grebbestad i Tanunis härad. 

o 

428. A egorna till Tyfta har man vidare vid olika tillfallen 
funnit: 

a) Tvi\ si än<] trissar af täljsten. 

Biida i Statens Hist. Museum, 6508: 107 och 108. 

b) En sländtrissa. 

Pastor M. Danicli samliujj. 

13. Bottna socken. 

429. I Bottna socken äro ftJljandc fornsaker fnnna, om hvil- 
kas fyndorter intet är närmare kändt: 

a) Öfre delen af en stor yxa eller mejsel af flinfa. Längd nn 

2.4 tum. 

b) En trind yxa af grönstcn, utan skafthål. Längd 6,6 tum. 

c) En sländtrissa af täljsten. 

Alla i Statens Hist. Museum, 6508: 118, 126 och 129. 

430. Å Gisslegärdes cgor har man vid olika tillfällen funnit: 

a) Ett synnerligen väl arbetadt skaft till en dolk af flinta. 
Skaftets genomskärning rombisk. Kanterna utsirade med täta, 
regelbundna liugg. Längd nu 3,05 tum. 

b) En tunn S2)jiitspets af gul flinta, utan tålige. Udden af— 
bruten. Längd nu 2,9 tum. 

Båda i Statens Mist. Museum, 6508: 119 och 120. 

c) En vacker, trekantig pilspets af flinta^ med tånge. Läng 

3.5 5 tum. 

Pastor M. Danieli samling. 

d) Ett halfmåyiformi(jt verktyg (såg), af flinta, med inåt bö - 

egg. Glänsande fläckar på båda sidor om eggen. Längd 4,55 tu*^ 

e) Ett holfmånformigt flintverktyg (såg) med inåt böjd eg 
och utan tänder. Längd 3/.» tum. 

f) Ett halfw än fornt igt flintverktyg (såg). Glänsande fläc 
på bå<la sidor om den raka eggen. Längd 4,i tum. 

d—j\ alla i Staten?» Hist. Museum, 6608: 121, 1-J3 och 1 

431. Vid Karlsäng hittades för några år sedan: 
Ett smalt halfmånformigt flintverktyg (såg). Eggen rak, 

tänder. Glänsan<ie fläckar på båda sidor om eggen, några vid r 
kanten. Ena spetsen afbruten. Längd nu 5,6 tum. 

Statens Hist. .Museum 6508: i22. 



Ci 






QVILLS HÅRAU. BOTTNA SOCKEN. 229 

432. Vid Rörane har man funnit: 

En liten yxa af grönsten med skaftbål, af vanlig form. Bred- 
^'dc^ma plana. Längd 2,95 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 12 7. 

433. Under jordbruksarbete på Skärholmen hittades i maj 1876 
a/' ^ästgifvaren G. Holmgren: 

En trekantig pils2)ets at flinta, med tånge, närmast lik »Sven- 
sk s& fornsaker» fig. 65. Längd 2,2 tum. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

434. Troligen pä Skärholmens egor hittades för några år sedan: 
En liten hålcelt af brons, utan ögla. Mynningen oval, på dess 

i^^^icia synas tvä låga gjutränder. Längd 1,8 tum, bredd 1,2 tum. 

Statens Hist. Museum 6508: 130. 



Pä ett berg vid Skärperöd hittades för några år sedan: 
En på ytan mycket vittrad yxa med skaftbäl, af (7raw?Y. For- 
tiiciia vanlig. Längd 0,1 tum, tjocklek vid skafthälet 2,4 tum. 

Staten? Hist. Museum 6508: 101. 

436. I bottnen af en trång dalgäng NO. o^öi Tecklebo upp- 

**^ i^i 1 ades sommaren 1879 en talrik mängd spåncr och skärfvor af 

fl*^«-^c*. Spåncrna äro smala, länga, med tresidig genomskärning. 

■^^t: lider intet tvifvel, att skärfvorna äro slagna af menniskohand. 

^yi^^det bör derför tydligen, i likhet med de förut här ofvan om- 

^l^^cle dylika samlingarna, förklaras derigenom, att redskap och 

oeVi vapen af flinta här tillverkats. Flintskärfvorna lågo dels ned- 

'" I r^ ^1 i bottnen af ett här befintligt grustag, dels uppsamlades de 

"*^^^ den förbi ledande nygrusadc vägen. I ena väggen af grus- 

^^S^^-f; träffades åtskilliga skärfvor i orubbadt läge. De lågo un- 

Z^ ** den tunna Ijnngtorfven, pä ytan af den underliggande sanden. 

*^**^ träffades stående på kant 2 till 3 tum djupt ned i sanden. 

De härstädes uppsamlade flintskärfvorna förvaras nu i Statens 
Hist. Museum (N:r 6508: 12.0. 



Ii 
ve 



437. Å egorna till Tecklebo hittades för några år sedan, en- 
nppgift »långt ned i en skalbank», den fig. 161 i hälften af 
liga storleken afbildade stenen. Rundt omkring midten löper 

nknackad ränna och å båda ändarna synas märken efter slag. 

^d 3,1 tum, bredd 2,25 och tjocklek 2,i tum. 
Statens Hist. Museum 6508: 128. 
Bidr. till Göt. o. Bok. lån$ hUt. 6. 8 



230 EKHOFP. BOHUSLÄNSKA PORT-RAKKIt FkXh HBDNATIDBN. 

Dylika rnnda eller aRänga mindre stenar med en inknackad 
ränna kring midtcn hittas ofta akvAl i Sverige Hom i andra länder. > 
De benämnoB vanligen »Bilnkestenam, och många hafvn troligen äf- 
7en tjenat som tyngder på nUt, i upprättstående väfstolar o. 8. v. 
Mänga hafvn emellertid tro)it'en varit flirsedda med skaft och an- 
vändts 8om hammare. Till jomrrirelse meddela vi hKr, fig. 162, en af- 
bildnitig af en med Vcga-expeditionens samlingar hemförd stenbam- 
mare från Asiens nordknst. Dylika användas ännn i dag af techokt- 
scherna, det folk bland hvilket Vega Ofvervintrade. Den här afbil- 




Aiient nordkutt. 



■'.-X- 



\7ia TUndt omkring 
mdUn. TtotUbo i Bottna 
tm. '/,- 

dade hammaren visar ganska stor likhet med de vanliga nBSnk»-^^^ 
stenarna» och skiljer sig från dem endast derigenom, att midtrännv^^^ 
ej l»per rnndt omkring stenen ntan saknas, der skaftet stöder em _^ 
stenen.^ Denna olikhet med de svenska »sänkesteDama» tor^^^cz 
bero på olika skaftningssätt. 

438. Å egorna till Tecklflbo har man vid olika tillfälleD fnni^. -^m. 

a) En spjutspets af flinta, utan tånge; några slipade fRh;^=i <^ 
finnas här och der pä båda sidorna. Längd 6,8 tom. 

b) En gjutform af täljsten(?) tÖr gjntning af fyra bronsså^^^K. 
här atbildad fig. 163 i hälften af verkliga storleken. 

Båda i Pastor M. Danieli Mmling. 



' En nyligen i Stockholm till salu utbjuden Mmling amsrikacB^^k:' 

fornsaker innehöll en dylik iten, nästan falUtändigt liknande -^ir 

figur N:o 101. 
' En af Friherre C. CederBtröm till Statens Hist ICoHam ■k&.'^U 

Htenhammare ellcT stenyxa, funnen i Halland, riaat aamnia f&T^^i/- 

laudei afbildad i Mlnadabladet for 1877, sid. 489. 



amiB babao. bottna socken. 



Formen bar varit afsedd för sågar mycket liknande fig. 183 
!oDtelii »yvenska fornsakem. Dylika eågar förekomma talrikt 
lorden, meo äro ej kända tr&n andra länder. Om förekomsten 




*• ^^atformar för bronssaker i Norden se O. Monteltus, »Gjntför- 
»»»• från bronsåldern» i Månadsbladet för år 1872, sid. 97 och 
"^Vl^side och samme förtattare i häftet 3 — 4 af dessa nBldrag» sid. 
^' ? »cb följande. 



r&d 
d&l^ 

Boll 

b^T- 



Jör att bereda en lättare öfversigt öfver de från Qville hä- 
kända fornsakerna från vårt lands äldsta kultnrskede med- 

^ här, i likhet med hvad som gjorts för Vette, Tanams och 

^reos härader (se dessa »Bidrag», första bandet sid. 338 och 
ocb andra bandet sid. 55), ett sammandrag, ntvisaode först 
livarje socken, och sedan tor hela häradet, antalet an kända 

saker af favarje form, Bom egentligen tillhör stenåldern. Här- 
bör emellertid uppmärksammas, att några af dessa saker — 
liksom annorstädes — troligen tillhöra den tid efter sten- 

t^ng siat, dä vapen och verktyg af sten fortfarande begag- 



»r 



Utom de i öfrersigten npptagna fornsakema, som alla äro 

^ten, har man i häradet fnnnit följande tvänne föremål, af 

^lla det ena säkert och det andra troligen tillhör stenåldern: 

^^n afl&ngt fyrkantig, genomborrad perla af bernsten. Hittades 

gommaren 1879 i en gånggrift i Svenoeby socken. (Fynd 

N:o 425). 

^D l&ng, trind pilBpets(?) af ben (fynd N:o 426). 



*3.'(2 KKIIOFF. KOIIITSLÄNSKA F0KN8AKER FrAn HEDNATIDEN 



Öfversigt öfver forusaker från stenåldern, funna i Qville härad. 



Ytinnehåll i sveiiNka qvudratmil (öar. hol- 
mar. in«.joar in. ni. inberäknade) 

Fl inta: 

Yxor och breila riitmejslar 

Kredit halnicjslar 

Smala riitmejdar 

Smala hälnieJHlar 

Groft rilagna verktv^r (lika tig. 108 och lO^h 

Dolkar och -»pj ut spetsar 

Pilspcttiar, bladforinikia 

D:o trrkantiga 

Ilalfnianformiga verkt\g (sågar) 

Skrapor 

Späner (knifvar) 

Skärfvor oi^h orugelbundni llintstycken.. 
Ktirnor 

Tillhopa af llinta 

Andra strnnlag: 

Kiitmejslar och yior utan häl 

Halniejiilar 

Yxor och hammare med »kafthäl 

Skaft halstappar 

Slip«lenar, kinbblika eller fyrkantiga 

I):o Hata 

Tillhopa af andra stenslag an flinta 

Tillhopa af sten 

Antal Htenfiaker frän h varje qvadratmil i 
medeltal 



1^ 

S-S: 
et ^ 

3 et 



I- 



s = 



2.C 

ta- p: 

ei: 9 

2. a 



'9 

m =: 
P-rT 



5 
4 



0,25 



0.16 I - 



Ii» 
:) 

20 
1 



1 



1 



o 



2 

4 



X + 52 I X + 10 I X + 9 




X + 



IG 


4 


1 


— 




24 


1 


11 


1 








— 


— 




_-^ 




— .. 


.^ 




40 


5 


18 


1 


a? 


92 


15 


21 


1 


)»{ 


6;'), 7 2 


60 


ldl.S5 




I 



— ; 

I 

6i' 

34' 

1 



71 



21 



37i 



* Skärfvor och oregelbundna flintUycken äro i betydligt antal fanna vid OrlmjnB 
Jorcd elfven, Käril. Lilla Svälte, Nasseröd och Tecklebo (fynd N: rit 381, 887,980 
40*5, 420 och 4:W); dessutom äro en fanna vid Trätteatad. en Tid Yllena mV 



tvänne vid RÄröd (fyud \:ri* 409. 414 och 398). 



Trätteatad, en Tid Y11en« ock 



QVILLE HÄRAD. 233 

Antalet nu kända, i Qviile härad funna fornsaker från sten- 
ern understiger ej obetydligt det från Vette och Tauuni. I 
iiv^.sfcrtdera af dessa härader äro nämligen omkrin*^: 120 fornsaker 
nda från hvarje qvadratinil i medeltal, under det motsvarande 
för Qviile endast uppgår till något öfver 70. Detta får 
dock säkerligen ej betraktas som en antydan, att Qviile h«ft en 
'^iödje talrik befolkning under nämnda tid. Häradets öppna läge 
^*^ tiafvet, samt de mänga här befintliga stcnåldersgrafvania och 
»till-v^^rkningsplatscrna»^ göra det troligt, att här varit en lika lät- 
oefolliad stenåldersbygd som i de båda andra häraderna. 

Orsaken till den jemförelsevis låga medeltalssiffran för Qviile 

^Sg^ !• utan tvifvel deruti, att ingen särskildt vinnlagt sig om 

^^ ^ iisamla, hvad som möjligen blifvit funnet der *, under det 

i de båda andra häraderna insamlingen länge fortgått och 

^^^rsökningsresor ofta företagits. 

Utom de i öfversigten upptagna fornsakerna af sten, har man 
., ^Viradet funnit följande, af hvilka de flesta eller möjligen alla 
*^Öra tiden efter stenålderns slut: 

^n gjutform af täljsten(y) för fyra bronssågar (fynd N:o 438). 
^re ovala »eldslagningsstenar» frän äldre jcrnaldern (fynd N:ris 

375 och 423). 
En »sänkesten» (fynd N:o 437). 
Två täljstensgrytor; tillhöra troligen Jeruäldcrns senare del (fynd 

N:ri8 374 och 388). 
Ett rundt, platt täljstensstycke med ett hål i midten (fynd N:o 

362). 
Tjuguen sländtrissor frän jernåldern och troligen äfven från se- 
nare tid (fynd N:ris 362, 363, 392, 409, 410, 417, 422, 423, 428, 
och 429). 
En rund stenkula, troligen frän medeltiden (fynd N:o 383). 

Derjemte äro i häradet funna: 

En hålcelt, en massiv bronsyxa och några bitar af brons, allt 

från bronsåldern * (fynd N:ris 395 och 434). 
Ett »yxkärl», d. v. s. hålcelt,. möjligen af brons ffynd N:o 401). 



De flesta från häradet kända fornsaker af sten insamlades af mi^ 
under sommaren 1879. Otvifvelaktigt är, att ett mycket större antal 
verkligen blifvit funnet, ehuru sakerna sedermera gått förlorade. 
Vid förfrågan efter fornsaker erhåller man nämligen snart sagdt i 
hvarje gård det svaret, att sådana väl funnits, men förkommit. 
Bitarna hittades jemte brousyxan och tillhöra troligen äfven brons- 



JLIA^ 



234 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

Flere lerkärl, alla troligen tillhörande jernåldern (fynd Niris 
370, 371, 384, 393, 424 och 427). 

Ett änibar af trä med bronsbeslag från jernålderns tidigare del 
(fynd N:o 384). 

Ett stort, af erg mycket skadadt bronskärl, hvars form na ej 
kan bestämmas. De åtföljande fornsakerna visa, att kärlet 
tillhör äldre jernåldern. (Fynd N:o 384.) 

Ett litet, likarmadt, kupigt spänne (»fibula»), en remsölja och 
tvänne hängprydnader, allt af brons, de tvänne sistnämnda 
med beläggning af silfver. Alla tillhöra äldre jernåldern. 
(Fynd Niris 384 och 423.) 

Två armringar, en spirallagd fingerring, en fyrryggad, en tre- 
1'ygg^d och en enkel fingerring, ett stort medaljliknande 
hängsmycke, en liten bnikteat, en med granater inlagd, tre- 
sidig svärdsknapp och slutligen 13 större och mindre bitar af 
smycken, ringar och tenar, allt af guld Alla tillhöra jern- 
åldern. (Fynd Nrris 372, 384, 385, 402, 413 och 419.) 

Flere bitar af tunt, pressadt och förgyldt silfverbleck med 
upphöjda ornament (djurmotiv, strierade ränder, punkter o. s. 
v.). Hafva varit använda till ornering på metall, tyg m. m. ^ 
och tillhöra äldre jernåldern. (Fynd N:o 384.) 

Delar af beslag af silfver och brons till en svärdsslida fråocra 
äldre jernåldern (fynd N:o 384). 

En knif med krokigt blad, en skära och några sönderrostad^ . 
bitar, allt af jern. Knifven, som är af en i Sverige ovanlig ^ 
form, tillhör jcmte skäran en tidig del af jernåldern. (Fyn» ^ 
N:ri8 370, 393 och 427.) 

En kam af ben med halfrundt öfverstycke, en spelbricka af be^ 
en sländtrissa af bränd lera och några perlor (fynd N:i — ^ 
384, 401, 424 och 427). 

Vidare har man funnit: 

En doppsko af brons, en grof betselstång af jern och en rui 

med bly öfverstöpt sten. Dessa saker tillhöra troligen med 

tiden. (Fynd Niris 368 och 401.) 



idrag till de f. d. Aschcbei^ka i Bohus län 

beliigna godsens historia. 



Af C. O. ARCADIUSS. 



Vid den tid, då Bohus län från kronan Danmark afstods till 
^^5 Tige, fannos enligt en uppgift från 1662 * i länet 563 V^ frUlse- 

iman. Innehafvare af största delen bland dessa var Daniel 

Its till Morland enka, fru Dorotea Bielke, som egde nära 1«% 
CKziman, hvaribland 4 sätesgårdar: Vrem, Ström, Morlaud och 
- »-öd. Närmast henne kom Tomas Dyres till Sundsby cnka, 
L Margareta Hvitfeld, som innehade omkring 130 hemman, deri- 
m^^miå 2 sätesgårdar, Sundsby och Åby, hvilken senare hon dock 
"stt 1661 förvärfvat sig genom köp från öiversten Johan Firehs. 
^^uatom innehades 2 sätesgårdar, liolma och Torreby, med nära 

hemman af Peder Bagge, en sätesgård, Blomsholm, med 10 
■=ir3inan af Gerlof Nettelhorsts arfvingar, samt nära 40 strögods- 
■=K3man af fru Sofia Brahes arfvingar. Mindre sätesgårdar med 
^'^t några få tilliggande hemman besuttos af Peder Månesköld 
^«e i Bro s:n), Oluf Reorsen Gren (Rossön på Orust), Richert 
ink (Thiereberg på Orust), Anders Dalpil (Röstorp i Vesterland 
^ och Peder Krabbe (Oisnäs på Tjörn). De återstående frälse- 
'^tnanen voro strögods, som innehades i lotter om 1 eller 2 
^ttian af 13 adelsmän och 47 ofrälse personer. 

Oaktadt vid länets öfvergång till Sverige adeln försäkrades 

orubbad besittning af egendomar och privilegier, förde dock 
^ t;^ndigheterna med sig, att åtskilliga förändringar i egendoms- 
^^Ilandena snart inträdde. Inflyttade svenska adelsmän, gyn- 
■-^ af förhållandena och den nya regeringen, samlade snart på 
^ händer stora besittningar dels genom köp från de gamle 



Kort Extract öfver alt det frälsegods som uthi Bahuus lähn beläget 
^hr 1662, L. A. 

Obs. L. A. =: Länsarkivet i Göteborg; A. P. = Aschebergska 
papperen på Göteborgs museum. 



236 



c. o. AKCADIUS. 



frälse^odse^arne dels genom donationer, förläningar och förpa 
ningju* trkn kronan. Den, som snart hlef den störste godsinneh 
variMi i länet, var den bekante taltberren och enibetsniannen fr 
Karl X Gustafs och Karl XI:s dagar Rutger von Ascheberg; 
afsigten med fiireliggande uppsats är att söka tortälja historien • 
förvärfvet af dessa gods och deras senare (klen under Aschebergi 
slägtens besittningstid. 




Aschebergs förvärf af gods i Bohns län. 

I Lagerbrings lefnadsbeskrifning (ifver Rutger von Aschebc^^ 
berättas det, att dåvarande öfversten Ascbeberg efter fredssl i 
160O tätt (jvarter för sig oeh sitt folk i Bohus län, af regerin 
erhållit donationsgods af 4<X) dr s. m:s inkomst i samma län 
sedermera sjelf skaffat sig egendom dersammastädes. Handlin 
i Göteborgs oeh Hohus läns arkiv lemna närmare upplysnin 
härom. De donationsgods han i Bohus län erhöll »till ärftl 
frälse, till dess han med andra gods oeh vederlag i Sverige kun 
blifva försedd'», voro kronohemmanen Faleby 1 i Fo.<f.s' sm ; Steni 
3, Askerön 4, Steningön '.^ ' ^orum s.n; Dynge 1, Baggetorp 
Finsland 1, Skogen 1 lörm. ^ o, Brhten 1, Skarnhälla 1, Bro 1 
Bjiirkeröd * 4, Osterröd * ;,, Skiitteröd 'g, Bön (Dragsmarks klostei 
hemman) 1, Utråland oeh Odegården under Bro samt Kyrkomarkec:^ 
en äng, i SkredaviJc s:n; oeh Lindholmen, en holme under Skaftöir^ 
i DrnfjsmarJi' s:n, tillsamman U)''.s ^'^^ "**^^' ^" ränta af 402 dr 3^ 
öre 12 penningar'-. Donationen kallades med ett gemensamt namt. 
Steningögodset ^. 




Hring. »R. v. Ascheb«'rji:s iefveme», Lund, 1751. Denna lefnad» ' 
heskrirniuii: är grundad pA Aschebergs egen dagbok, som i origind/ 
förvaras pa Göteborgs gyiiinasii bibliotek? 

Donationsbrefvet, dal. 13 Juli l()6l, i afskrift i Kopieboken n:r 1, L. A. 
Sedan det »tyska rytteriet» blifvit indeladt i Bohus län, bestående 
af 2 sqvadrouer h vardera på 4 kompanier, uppbar öfverste Aeche- 
berg, som var betalhafvare för den söder om Qviström förlagda sqvad- 
rönen, under det öfverste Börge Månsson var befalhafvare for den 
norra sqvadroneu, hela räntan af 9 ^4 skattehemman, 5 V'2 krouo- 
hemman och 8 ^'4 klosterhemman, belägna i Lane h:d. — 1661 års 
jordebok, L. A. — Ar IGtM fick Ascheberg på sin »pension och 
traktamente» 35 'V'^ hemman i Norum, Spekeröd, Brastad, Lyse, 
Askum, Dragsmark, llerrestad och Mede socknar med ordinarie räntan 
517 dr 7 öre 1 pngr, hjeipeveden 106 dr 28 öre, extra ordinarie 
räntan 191 dr 15 öre 12 pngr, tiil samman 815 dr 18 öre 16 
pngr. — Kammarkollcgii bref till guvernören Harald Stake 23 Ang. 
1663. Kopieboken n:r 1, L. A. 



238 c. o. ARCADiUS. 

Vid samma tillfälle tillhandiadc sig Ascheberg äfven från Peder 
Bagge åtskilliga frälse strögods, nemligeu Alnäs ' 1 i Krokstad 
s:n; Brattön 1, Syvyk 1, Enebacka */.,, Vattneröd V*, Staen V* 
och Fjälla V-g^ i Hede 8:n; Kyla 1 ocb Hofven 1 i Lyse 8:n; 
Knarrevik 1 i Håby 8:d; samt Anneröd 1 i Skredsvik 8:n. 

Hvad dessa gods atl^astat i räntor, kan ej med fullkomlig 
säkcrbet uppgifvas, då ej någon redogörelse derför påträffats bland 
tillgängliga handlingar, men' tor en senare tid, då dock åtskilliga 
förändringar med de underlydande hemmanen lörsiggått, finnes 
en uppgift af år 1695 (A. P. n:r 437) på de räntor, som dels före 
dels efter reduktionen utgingo till innehafvaren af Asehebergska 
godsen. Räntorna före reduktionen uppgifvas för Holma till 414 
dr 25 öre och för Torrcby till 702 dr 5 öre. 

År 1661 tillhandlade sig Ascheberg äfven af öfverste Johan 
Firchs ^ ett betydligt antal strögods, som förut tillhört fru Sofia 
Brahe *. 



Delar af Alnäs pantsattes och såldes af ofrälsemän 1580, 1581, 1582 
och 1509 till P. Bagge d. ä. — Manuduktion etc. A. P. n:r 290. , 
Dessa 3 sistnämnda gårdar hade varit förpantadc af P. Bagge d. y. . 
till ofrälsemanncn Peder Nilsson och igenlöstes först 1665 af Asche- — 
berg. — Peder Nilssons jordebok 1660. 1675 års jordebok, L. A. « _ 
Johan Firchs (eller Ferichs), öfverste för det »BaUusiske regiment». « 
hade äfven varit egare till säteriet Aby i Tosseue 8:n, som han köptt* < 
1650 af Gabriel och Selio Marsilius, borgare i Kristiania, och såldt^ j 
till Märg. Hvitfeld 1661. Han var äfven egare till gårdeu Blantz ' 
Slesvig. — Jnstitiiirius Bergs samlingar till de norske sasdegaardei 
hist., i norska riksarkivet. 

Sofia Brahe, gift med riksmarsken Jörgen Lunge, slottsherre på Bo- 
hus 1612 — 1618, var dotter af Sten Brahe (broder till Tycho B. 
och sondotter till slottsherren på Helsingborg Otto Brahe och 

Biide, h vilkens fader, Klaus Biide, var slottsherre på Bohus 1523 ■ 

1550. Bricka o. Gjellerup, »Den danske adel i det 16 o. 17 aarh.-» 
De hemman, som på andra sidan uppräknas, nämnas alla i 1659 års 
jordebok såsom Sofia Brahes strögods, men ej förr än i 1666 eller 1668 
års jordebok såsom »forsvarade» af Ascheberg. Om största delen, 
men ej om alla, namnes att Ascheberg köpt dem af Firchs. (I förteckning 
öfver frälscgods i Norrviken pro a:o 1662 (L. A.) är antecknadt om 
hemmanen i Qville s:n: »välb. fru Sophia Brahes arffuegods» som 
sedermera till öfverst Johan Firchs forsoldt och åter af honom till 
öfverst Ascheberg förhandladt ähr»). Att köpet med säkerhet kan 
sättas till år 1661, framgår af A. P. n:r 288, en anteckning af 
Aschcbergs son Kristian Ludvig från år 1694 angående några hem- 
man på Orust: »Dessa h:n hafva i forna tider tillhört fru Sofia Brahe, 
hvilka min sal. hr fader har sig tillika med aUt annat Brahegod» 
tillhandlat af hr öfverste Firchs A:o 1661 d. 1 Maj.» 



BIDRAG TILL DE ASCHEBERGSKA GODSENS HISTORIA. 239 

»cssa voro Hesslaröd V/4 i Porshälla sm; Lilla Bränue ^/^ och 
Vestfsk Groröd V A. i Vesterland sm ; Vesterbö ^U tonn. ^j^ i Lange- 
land ^:q; Brattorp 1 i Ståla 8:n; Bro V4 och Rödstegcn */4 i Torp 
8:n; ^t^arfveröd 1 och Bufvene ^j^ i Möckleby 8:11; Kocketorp V^ 
och ^n »gårdepart»>, beräknad tili V.^ ^^ »niör, af Remdalen '^ i 
Ror€g> 8:n; Fo8a 1 samt strandsittarne på Rågärdsvik och Aspevik 
fisklägen i Morland 8:n (de 6 sistnämnda socknarna pä Orust); 
Snaben 1 i Krokstad sin; BlåberghuU W och Hermansröd ^/\ i 
Secl^ 8:n; Berg 1 och Suttene 1 samt Pipeu och liästekärr hus- 
niansplatser i Svarteborg 8:n; 8meberg 2, Nedre Brevik 1 och 
Kampstorp 1 i Foss s:n; Fossum Vo i Bäfve s:n; Hogstorp 1, 
lCra,geröd 1, Skafveröd V., och Vägeröd ^'., i Skrcdiivik sin; Jore 
^ V^t, Kalfskin 1, Grind 1, Bodeland 2, Torsbo 1, Ödesmål 1, Fule 
^^rr 1/2, JSniben V27 Utgård Vz» Klcfva ^/v,, Kemmelycke V^, Ry- 
'^^^eren V4, Åndalen V4 torm. V^, Hogneryd Vo förm. V47 Backen, 
5^*"^ii8vik och Nödeholmen, platser under Jore, och Hjelmkärn en 
^'^S under Ödesmål, i Qville sin; Valleby 1 i Bottna sm; Skogby 
'"^ö^ei-gården 1 (kronan egde häruti »/g mtl), Slättene 1, Krege 1 
ooh iJasseröd 1 i Svennehy sin, till samman 32 ii hemman (tbr- 
"^e divide). 

^ Största delen af dessa gods (jemto några andra hemman om- 
^^'^S' 25*/4 mtl) bortbyttes, såsom sedermera skall berättas, år 
_j^ «4: till kronan, och då uppgitVes den del at ord. och extra ord. 
ma, som från de bortbytta hemmanen gick till frälsemannen, 
538 dr 12 öre 10 pngr. Ränteinkomsten af alla de Braheska 
fi^Ci^^jj torde således kunna antagas hafva utgjort omkring 700 
**• m. 

Uågot af åren 1661 — 1664 inköpte Ascheberg sätesgården 
"•Oixisholm med underlydande 10 ugedagshemman af Gerlof Net- 
^^V^ Orsts a rfvingar *, men sålde den åter redan den 14 November 

Firchs hade köpt godsen af Sotia Brahes arfvingar. £11 af dessa 
var fru Idle Lunge, hvilken i A. P. n:r 290 (Manuduktiou etc.) sä- 
ges hafva gifvit Firchs sköte på eu hel hop gods. 
^ Den holsteinske adeUmanneii Anders Blome (gift med Bödel Galde) 
tillbytte sig i enlighet med Kristian IV:s brcf af 31 Januari 1025 
(Lund o. Särs, »Norske Rigsregistranter», 5 B. s. 453) från danska 
kronan Boyen 2 h:n, Foss 1 b:n och V3 af hemmanet Röd, hvaraf 
han bygde sätesgården Blomsholm. Gården såldes af Blome till 
Gerlof Nettelhorst d. 8 Febr. 1628. (Bohuslänska adelns åtkomst- 
handlingar, inlemnade 1660. Kopieboken n:r 1, L. A.) Gerlof 
Nettelhorst (till Os, K. M:s befalln. man öfver Ide och Marker län) 
var gift med Vivicke Bielke, faster till Dorotea Bielke och syster till 
norske rikskanslern Jens Bielke. Vid Bohus läns öfvergåug till 
Sverige innehades gården af hans dotter Anna Katriua, som dels 



r 

\ 

i- 

r 



240 c. o. AKCADIUS. 

1664 till öfVcrstc Sven Rank för en summa af 4,100 Rdr in specie 
(8,200 dr kurant)». 

Enligt förut anförda beräkningar skulle Aseliebergs ränta af 
hans köpta och donerade gods nu hafva uppgiltt till omkring 2,200 
dr s. m., men säkcMiigen har inkomsten snart uppgått till vida 
mer, enär han är 16(35 af förmyndarestyrelsen erhöll säterifribet 
pil kronohemmanet Dynge (Gullmarsberg) samt insoekne och ut- 
sockncfrihet pä de öfriga till 400-dalers-donationen hörande krono- 
hemmanen. Samma år erhöll han äfven insocknefrihet under 
Holma pä skattehemmanen Biberg och Hermansröd ^. 

Säterierna voro befriade frän all såväl ordinarie som extra 
ordinarie ränta samt alla allmänna besvär jemte tionde såväl till 
kronan som presterskapet. »Ugedags» eller insoekne frälseheni- - 
manen åtnjöto likaledes irihet från beskattning och till stor del^ 
äfven från allmänna besvär. De motsvarade gamla Sveriges rå^ 
(ich rörs hemman, men med den skilnad, att då rå och rörs f^ibe^ ? 
blott tillkom sädana hemman, som blifvit anlagda på säteriets marl^ 
inom rå och rör, så njöto sätcriegare i Bohus län, enligt t^rmyndare8ty%^ 
relsens resolution, insocknetrihet på alla sina hemman, som voro be:* 
lägna i samma socken som säteriet och som tillhört säteriet minst 10 å^ 
före 1663 ^. Förmyndarestyrelsen medgaf emellertid, som vi finns ^ 
säterifrihet och insocknerätt åt Ascheberg på skattehemman, som haris 
inköpt efter den tid, som bestämts af den i noten nämnda förordni: i 
gen, och på kronohemman, som han af regeringen erhållit till donatio -^ 

Med säterierna följde dock icke i de från Danmark eröfrac^ 
landskapen den frihet från rusttjenst, som i gamla Sverige v- 
stadgad allt sedan rusttjenststadgan af 1562. Genom Kristian I\^^^ 
recess af 1643 var nämligen förordnadt, att alla egare af adel' ^ 



ärft dels köpt den efter och af sina föräldrar samt syskonen Kristian 
och Efvert och de med Knut Passleck till Tullisboe och Peder Bagge 
till Ilolma gifta systrarna. 

* Enl. uppgifter i räkning öfver genom reduktioueu bortmista räntor a( 
Blomsholm 1706, A. P. u:r 405. Affären med Blomsholm ledde 
ircnom reduktionen till åtskilligt obehag för Aschebergs arfvingar, 
såsom framdeles skall berättas. 

'^ 1G66 års jordebok, L. A. — K. M:s resol. o. förklaring öfver dess 
tromans m. m. R. v. Ascheberg till Holmgård undcrd. insinuerade 
desiderier, 28 Febr. 1<)65. Kopieboken n:r 1. L. A. 

^ K. M:s n. resolution och förkhiring på några särdeles punkter, dem 
adelen i Båhus län skall i förledet år hafva öfverlefvererat till K. 
M:s dit affardade kommissarier, på hvilka öfversten K. v. Aaebeberg 
samt fru Margareta Hvitfelds utskickade nu underdåniga! begära ut- 
slag. Stockholm 23 Sept. 1663. — A. P. n:r 2. 



BII»RAO TILL DB ASCHBBEROSKA GODSENS HISTORIA. 241 

godSy såväl sätesgårdar som andra, skalle för iivarje 312 tunnor 
hård t: kom, b vartill godsen voro uppskattade, hålla en varaktig 
ma.n med häst och vapen till krigstjänst. Denna skyldighet fort- 
for, sifvcn sedan dessa landskap kommit under Sverige, och stad- 
gad c^s sedermera närmare af Karl XI genom Kusttjenstordningen 
af X 687. 

-Af förmyndarestyrelsen försågs Ascheberg äfven med förlä- 
DinS'£tr. Under denna titel innehade han enligt 1666 års jordebok 
ftljiirnde hemman: Holma (Dragsmarks klosterhrn) 2, Utby kr.h:n 
6 i Herrestad s:n; Klostergården sk.h:n 1, Munkeby sk.h:n 1 i 
D^^c^j^smark s:n; Säm kr.hin 4, Sälleby kr.hrn 2, Skölungen kr.h:n 
1» C3dsmål kr.hrn 1, Norby kr.h:n I, Tegen kr.hm 1, Lund kr.h:n 
1, SSmstad kr.hrn 1, Ryxön kr.hrn V'., i Brastad s:n; och Humlekärr 
kr.hrn 1 i Lyse sm, till samman 23 V2 hemman, hviikas ordinarie 
»^nt;^, enligt jordeboken, uppgick till 353 dr 5 öre 8 pngr. 

Vastän Ascheberg uppbar sin öfverstelön, tyckes han dock 

'^^^'vi^si varit utan någon egentlig anställning under de första åren 

^^ ^'iirmyndareregeringens tid, enär hans regemente »af^ankades» 

oöh folket öfverfördes till Tyskland redan 16(iO ». Han torde hafva 

"^S'«^gnat denna ledighet till ordnande af förhållandena på sina 

6^*^ om köp och donation förvärfvade gods. På Dynge (Gullmars- 

"^^Sr) har han redan vid denna tid vidtagit byggnadsarbeten — 

"^-^^ skulle väl annars ej derpå hafva undtått någon säterifrihet — 

*^*^*^ än byggandet genom de följande händelserna blifvit afbrutet 

^*^™ ej fullbordadt förr än 1669, såsom Holmberg uppgifver^ 

*^*^ ^^llertid blef han 1664 utnämd till generalmajor af kavalleriet^, 

^^'^ i slutet af år 16(55 afgick han med de svenske trupperna un- 

d^i- riksmarsken Wrangels befäl till Tyskland för deltagande i det 

^' *^ ^ bremiska kriget. Sedan detta utan någon ära eller vinst för 

^^ ^atrneslandet blifvit slutadt, återvände Ascheberg till Sverige i 

^^^•^ — 3t af år 1668. 

Året derpå, år 1669, beviljade honom förmyndarestyrelsen, 

inga kontanta medel funnes att tillgå for betalning af hans 

^^^^^ iångna »assecuration» *, en del hemman till underpant, till dess 



Bringa anf. arb., s. 119. 

Holmberg, »Bohus läns hist. o. bcskrifn.» 2. s. 215. 
Enl. förut anf()rda kgl. resolution af 28 Febr. lG6r> skulle hau såsom 
generalmajor uppbära dels sin förra öfverstelön dels räntan af ytter- 
ligare 4 hemman, »väl förståendes så framt de icke finnas vara gra- 
verade». 

Troligen menas dcrmcd den pension på 1,500 dr s. m., som han, 
enligt den egenhändiga dagboken, 1660 erhållit. 



242 o. o. ARCADIUS. 

han genom hemmansräntornas afdragande från kapitalet nppbnrit ^ • . 
återstoden af sin fordran ^ Hans fordran åtgjorde enligt upprättad ^ 
liqvidation 8,093 dr 8 i öre, och till pant derför skulle han erhålla ^j^£'mu 
skattehemmanen Ramperöd 1, Rällsby 2, Hee 2, Enöckermar ly ^^ i 
GimnerOd 1, Gunnerby 1, Bua 1, Berg 1, Eallsås V29 MiekferediE»^^^^ 
och Fulletaga ^U, Stultseröd V2? Klingeröd '/j? Hästeryr V29 Lundenc^^^ jg^, 
'2, Ryr \.2, Gåsehofven \\, Eskebacken V4, Bäcken V« Skall V4^\ ^ 1/ 
Kärr '/g och kronohemmanen Stenland 2, Berge 1, Kåröd '/4^\«' 1/ 
Dalen ^'g, Helleby (klostcrh:n) 1 t^rm. % i Skredsvik sm; Kyctf"^> ^^^y^J 
1 i Brastad sm; Skogen V', i Hede s:n; Laxehofven 1 i Lyse s^nc^rr ^»A-n. 



Klefva 1, Storebcrg 1, Mälby 2, Kågersdal 1, Lennestad 1 i Bf^^^^ 



s:n; skattehemmanet Söderhög 1, kronohemmanen Nederhög V2 ^^"■^"»•rni 
'4, Abildröd ^j» Kronotoiten */2> ^^ 'A? Kyllingdalen V 4, Södia- .£> ,(/;./ 
Skar V/^ i Ödsmål s:n, summa 15 % mtl skatte och 14 V4 mtl kron>.fl::K mno 
med ord. ränta af 270 dr 22 öre 20 pngr och extn ord. af 3S.^3S30 
dr 10 öre 12 pngr, till samman 601 dr 1 öre. 8 pngr'. 

Vi hafva nu hunnit nära slutet af förmyndarestyrelsens maX^f ^kt- 
ntöfning.. Ascheberg hade äfven han fått sin del af de med sr .^/ö- 
sande hand, oaktadt de starka maningarna till sparsarabet, ntdela- 
donationerna och förläningarna, som bragte regeringens drätse 
allt större svårigheter. Det måste dock medgifvas, att Aschebi 
mer än åtskilliga andra gjort sig berättigad till sådana förmål 
genom de krigiska förtjenster han ådagalagt under de förflnl 
polska och danska krigen ^ 

Dessa förtjenster höllos ock i minne af den nnge konung^ ^^0 
och erkändes af honom genom ytterligare nådebevisningar, sed .aao 
han kommit till myndig ålder. Knappast ett år eiler sitt rr- js^r e- 
ringstillträde gaf nämligen Karl XI Ascheberg bevis på sin fc:»e- 
vågenhet och tacksamhet genom att upphöja honom till friberrYig 
värdighet och förse honom med friherrskap och andra förmån ^r. 
Genom en resolution af den 18 December 1673, hvilken i afskar^ift 
finnes i Göteborgs landskontors arkiv*, förklarade konnngeDy -^tt 
han i betraktande af de märkliga tjenster, som genJöjtnant AscKae- 




' K. M:s n. resolution uppA gcn.majoren R. v. Aschebergs iDsinuer^ade 

desiderier, 13 Juli 1669. Kopieboken n:r 1, L. A. 
^ Uträknings, Kopieboken n:r 1, L. A. 
' Hans deltag^anclc i det i)reTniska krip:et medförde hans utnämning ^^ 

generallöjtnant af kavnlleriet den 10 Mars 1670. 
* K. M:8 nådiga resolution och förklaring uppå gen.lieatn. edel <^ 

välbördig K utger von Askeberghs hos K. M. insinuerftde och fon- 

brachte underd. privatdesiderier och angelägenheter. Sthlm 18 Ute. 

1673. Ankomna bref, L. A. 



BIDRAG TILL DK ASCHBBERGSKA G0DMEN8 HISTORIA. 243 

irg med särdeles beröm bevist säväl H. Mrs sal. hr fader som 

. Bf. sjelf, beslutat upphöja honom till friherreständet och förläna 

»nom med ett friherrskap. Som för tillfället ett slikt friherrskap 

fnnnes ledigt, så ville K. M., att han skulle undfå en årlig ränta 

2,000 dr s. m., hvilken han af några dertill föreslagna bönder 
;h gårdar skulle åtnjuta. Dessutom skulle han bekomma Bohus 
)tt8 ladugård med alla deraf gående utlagor, så snart den K. 
. och kronan hemfölle. Rammarkollegium skulle immittera och 
rymma honom så många af de föreslagna bönderna och gårdarna, 
m efter af kollegium författad uträkning kunde motsvara ofvan 
inda 2,000 dr s. m.; och han skulle åtnjuta dem med alla der- 
I lydande »pertinentier» och lägenheter under in- och utsockne- 
:tigbet, efter som de vore belägna, och som andra adelsmän i 
en besutte sina gods. Dock tt^rbehöll sig K. M. att framdeles 
'nlösa bemälte ladugård samt de anslagna bönderna och godsen 
t ett annat verkligt friherrskap af jemngod eller bättre ränta, 
1 skulle Ascheberg eller hans arfvingar ej vara skyldige att af- 
da dessa gods, förr än ett sådant friherrskap blifvit honom eller 
m inrymdt, och han eller de för förbättringar eller byggnads- 
kostnader erhållit ersättning. 

Bohus ladugård eller Kastelleladugård, såsom den äfven kal- 
[eSj hvilken Ascheberg sålunda erhöll till friherrskap jemte 
idgårdar af 2,000 dr s.m:s ränta, utggordes af den egen- 
niy som före 1616 tillhört gamla staden Kunghäll och som 
:ta år lades under Bohus i st. f. den slottet förut underly- 
ade jord, som då af Kristian IV donerades till nya Rungelf. 
raid Stake hade af Karl X Gustaf 1658 erhållit ladugården 
lom personlig förmån utom sin lön såsom guvernör öfver Bohus 
i ^y och troligen innehade han den ännu vid det tillfälle, då dona- 
aen gjordes, hvilket väl var anledningen till, att Ascheberg ej 
last kunde komma i besittning af densamma. 

Sjelfva donationsbrefvet på friherrskapet är dateradt den 5 
niiari 1674 och Kammarkollegii immission den 3 i samma månad ^. 

bondgårdar, som Ascheberg erhöll, voro enligt 1675 års jorde- 
k fbljande kronohemman: 

Under insockne frihet : Elistorp 1, Hälltorp 1, Synnered 1, 

:röd 1, Tunge 1, Teiga 2, Gudehjelm 1, Rolsbo 6, Munkegärde 

Skälebräcke 2, Holm V^» Helgebol Vj, Åslered \/^, Ulfvegärde 



^ Kopieboken n:r 1, L. A. 

^ AnnotatioD uppå alla de bref, som angå Hans £xc:s gods i Boh. 



lan, A. P. n:r 247. 






244 c. o. ARCADIUS. 

V,, Pölcn »4, Ryr \\ (efter byte), Stället Vs, Skränimenborg V, i 
Yttcrhy socken. Under utsochie frihet: Öxnäs (skatteiitjordX Qville- 
hed 1, Åseby 3, Härby 1 (efter byte), Gunnesby 8, Askesbyn 1 
(efter byte), Morslätt 1, Berg 1, Åker och Prylycke, Trädet 1, 
Kärra 1 \, Näs V,, (efter byte), Kallhed V^, Mullhod « .,, Björöd 
»2, Högen »2 <^'rt<^'r l>y^ej. Kallshed '\n, Tagenc »/j, Toflsröd V*, 
Fjället ' 4, Gcrebaeke * 4, Kallshed (kronoutjord), Gunnesby ka- ^''^ ''■ 
8telleh:n 1 form. -V 4 *, Brunstorp kast.h:n 2, Toftcn kasthni 1, ^ ^ 
Kyrkeby kast.h:n 3 (det ena efter byte), Svcnsby kast.h:n 3, Espet >^^ 
kast.hin 1, Solberg kast.hrn 2 (efter byte) i Sä fre sin på Hisingen p ^^ ^^ 
Skordal 3*;,, Åsen ^ m, Maggeröd V',, Pylröd '/o? Lwnna *.,, KockhcÄ^^^- 
* 2, IlHllcröd V.,, Solbräekan V 2? Backen ^4 i Kungelfs sm fall-^/"^^ n, 
hincn i denna socken voro tillliytta); Hede 1 i Romelatid srnrr^-g* g-n 
Kyrkeby 3 form. ^ \,, Hammar 3 form. -^'2, Hammar 2 '/2, Närebc/ ;«^ -^eb] 
2, Fladeby 3, Sjöhce '/^, Heden '2, Kyrkeby '^j, Prillen V\ ^N^; 
riaresfad 8:n; Lerlycke 1, Torsby 3, Höga V'.,, Holm \',, Glose *. -^ .^^e V, 
Ofverön V/2, Gillholmcn "4, Fjällsholraen V 4, Ofverön V 4, Glo f -CZSlos 
kärr V*? Dalen \^ i Torshy s:n; Krogen 1 V2, Brämnas 5, Ryr t ^^ Jyr ] 
(efter byte). Skorpedal */2 (^fter byte), Lycke V2, Korsvigen ^ mm »4, 
Heden V*? Broberg ' ^, Nordre Kragerön V g ^ Lycke srn, samcv c:x:vn)ma 
20 ^ hemman under insockne och 73% under utsocknerättigh f^f -^gbet 
till samman 04% hemman'-. Ränteinkomsten af dessa bondgårdF>''A' jirdar 
utgjorde 2,()t)4 dr 6 öre ■*. 

Förut (sid. 242) är anfördt, att Ascheberg säsom hypott^ci» «otei 
for fordringar af kronan innehade en del gods med f(3rpligte^ ^ teJse 
att ärligen afdraga en del af kapitalet, men nu medgafs hon arm- mijom 
genom samma kgl. resolution af 18 December 1G73 att inneha^iK f^/p^ 



* Kastclleheinmaiicn voro gärdar, som i forna tider tillhört Rast» "^e//^ 
klostret i Kuii^häll, men vid reformationen indragits till krof^ //jf^ 
I kronans jordeböeker fördes de under denna benämning ända //// 
1723, dil de blefvo upptagna under kronolicmraanen. 

'^ De i texten såsom tillbvita utmärkta hemmanen erhöllos 167«7 4/ 
Aseheberg genom byte trän kronan mot vederlag af följande ursprung, 
ligen donerade hemman: Gloskärr 2, Gloshee %* Hede (en inf 
under Staby) i Torsby s:n; (iranebj 1, Öfrc Uestad 1, Vefran 1, 
llee */.2 i Holta s:n; Aseby 1 och Åsen Vj i Solherg 8:n, samt feV 
jande, af hvilka lian ej kunde orhAlla besittning, emedan de ?oto 
bortförlilnta at andra personer på lifstid: Ulfsund 1, Tuuge 1, Gudebv 
2, Munkegärde 1 i Ytterby s:n ocb Lyckeberg 2 i Ilolta 8:n. — 
Bytesutriikning. dat. Kgl. Räkningekammaren 20 Maj 1675. Jord- 
ransaknin&{shandlingar fr. IGOO-talet, L. A. 

^ SpeciHeation på grefve- och fri herrskap i Aschebergs gen.guvernemeiit, 
bilaga till en skrifvclae från reduktionskoro missionen till Ascheberg 
dat. 2H Juni 1682. Ankomna bref, L. A. 



BIDRAG TILL DC ASCHEBERGSKA GODSENS UläTORIA. 245 

godsen såsom UDderpant för intresset efter 6^ pä fordringen, så 
vida denna bestode i värfuings- och alltså förskjutna penningar. 
Hvad han hittills af hypoteket njutit och uppburit skulle beräknas 
honom tor intresse af fordringen. Kgl. Kammaren skulle i lika 
måtto häroti göra en riktighet »till generallöjtnantens goda nöje'> K 
Denna Aschebergs kronofordran hade tillkommit dels genom 
bristande betalning af hans pension (sid. 241)^ dels troligen vid 
uppsättningen at det kavalleriregemente af 8 kompanier, benämndt 
Enkedrottningens lifregemente till häst, om hvilket han vid denna 
tid kapitulerade och som indelades i Bohus län 1675. 

Enligt 1675 års jordebok voro de kronohemman^ hvilka Asche- 
berg sålunda innehade såsom »försäkring och underpant för in- 
tresset af sin skuldfordring", följande: Efvenäs V o, Jernblästen V o, 
Krontoften '2, Dälene \\, Hälle K^, Kyllingedalen l^ i Ödsntäl 
8:n; Berg (en skatteäng under kronogården Mosshee), Utby G, 
Mosshee I, Holma (Dragsmarks klosterh:n) 2, Köd och Skälleröd 
(2 ängar under Holma) i Ihrrestad s.n; Båröd 2, Kiidvyk och 
Hofven 1 * ^j Hälle I, en kronoäng under Hälle, Kärn (Dragsmarks 
klosterh:n) V-;, i Höfjås sm; Klostergården (klosterhin) 1, Munkeby 
(klosterhrn) 1, Kållhee (en äng under klostergården) i Drcu/sniark 
8;n; Sämstad 1 i Bra.sfa(l s:n; Kornö (en kronoci till skattegården 
Slättene) i Lyse s:n, summa 19 hemman. Dessas ordinarie ränta 
Qppgick enligt jordeboken till 318 dr 24 öre 2 pngr. Af de extr. 
ord. räntorna åtnjöt han säkerligen sä stor del, att hela räntein- 
komsten uppgick till ungetar samma belopp (6U() dr), som han 
uppburit af de torut innehafda förpantningshemmanen (se sid. 242). 
Ai 8 hemman uppbar han, enligt hvad särskildt namnes, de extr. 
ord. räntorna pä sitt öfverstegage. 

Genom samma kgl. resolution tilläts Ascheberg att förvandla 
och förbyta den donation, som han förut erhållit på 4()0 dr s.m. 
ord. ränta i Bohus län, mot andra föreslagna gods pä Inland i 
Korum och Spekeröd socknar, och förunnades det honom att sedan 
besitta dessa gods med lika vilkor som »de andra öfverstar Bor- 
man, Skönleben och Buchwaldt»>. Afven detta ärendet öfverlem- 
nades till Kammarkollegium att öfverse och »ajoustera>), så att 
gen.löjtnanten måtte inrymmas lika stor ränta, som han afträdde. 
Detta utbyte föranleddes deraf, att Ascheberg, enligt hvad 
här efteråt skall anföras, erhöll tillåtelse att mot några sina gamla 



Kammarkollegii uträkning ar daterad den 13 uoh iinroission den 17 
Januari 1674. — Annotation uppå alla de l)ref, som angå Hans 
Excis fjro<l8 i Boh. län, A. P. n:r 247. 

Bidr. till Göt. o. Boh. läns hUt. 6. *d 



246 c. o. ARCADlUä. 

frälsebemnian tillbyta sig såsom allodial frälse de i Skredsvik be^^ cSV^t 
lägna bemoian, som ban förnt innehaft såsom donation, jemte fler» -m^^r 
andra kronogårdar. Hemmanen på Inland erhöll han alltså såsoncsa c3 01 
ersättning for de hemman, som på detta sätt frångingo 400-daler8- e t - ^ ^y 
donationen. 

De hemman, b vilka sålunda genom byte tillades 40Odaler8-.^-x>^gj 
donationen, voro enligt 1675 års jordebok följande: Nedre Röra 1 i 
Dyrtorp 1, Miillby 1, Torp 1, Groland V^? Kenstorp ^l^y Ålebackeir; 
\.j, Labol Vi» An vy k * o, Krogslöcke '/.j, Bräcketorp V27 Harås V^cN* i/ 
Lillevand V^, Ålkistebacken Vg? Luras Vg? Hästeberget Vs» Svartc^^j--^ 1^^ 
dalen V/^ i Spekeröd s:n; Kyrkenorum Vn, Nössnäs V21 Åker VrX' i/ 
Kobber V.^, Holm V», »Stening >, .., Strankärr V2, St. Gategården ^/\ ^ i/' 
Sjöbacken ^;^, Södra Gategiirden V,, Berg >'<, Nedre Doteröd »/\ * i/^ 
Vekollen V^, Doteröd */^ i Noriim s:n; Söndre Hog (skattehzn) O /' 

Gröderöd \\,j Nedre Hog l.^, Lasshammer V/^, Södre Skar *^ -■" / ' 
Skrepås V 4 och Slätten V» i Odsmdl s:n, summa 1 skattehemman o»^:z^eA 
17 '* g kronohemman. Dessa hemmans ord. ränta, enligt jordebok* ^T^icii 
221 dr 4 öre, motsvarade i det aldra närmaste de från donation ^c=?en 
' afträdda 8 V^ Skredsvikshemmanens ord. ränta, 220 dr 15 
3 pngr *. 

Såsom ofvan antydts, beviljades det Ascheberg vidare i 
kgl. resolutionen att göra ett utbyte af frälsehemman mot kroi 
hemman, och detta sä att, af hvad natur och beskaffenhet h 
gods vore, han finge under samma vilkor besitta de tillbytta g* 
sen samt njuta och behålla dem med frälserätt under Dyi 
sätesgård. 

Det bytesbref, som med anledning häraf af konungen utrf"^ir- 
dades, är datcradt den 13 Januari 1674 och finnes i afskrift bl£B. zicf 
Aschebergska papperen på Göteborgs museum (nr 13). K. M. ooA 
kronan afträder genom detta till Ascheberg att njuta och beh&'ia 
såsom allodialfrälse med utsockuerättighet under sätesgården Dyo^^^ 
»som nu kallas GuU marsberg», först och främst de förut doner^Btde 
å sid. 236 uppräknade 8 1'^ kronohemmanen i Skredsvik s:n ocb vi- 
dare i samma socken Berge 1, Torp 1, Röd 1 2, Svensland ij 
Hälleby (klosterhin) 1 f"örm. %, Högen ^/j. Östertage (klosterhn) 
»,2, Fränderöd och Hällan V*, Kåred %, Bräcke V4, Fjället 
(klosterhin) V/,, Dalen Vs» Gunnarby (sk.h:n) 1 ', Mageby (en kroDO- 




på godset daterad t den 8 och Kammarkoli^' 
inuari 1674. Aunotatiou etc, A. P. n:r 24*. 



^ K. M:s douatiousbref 

iin mission den 17 Januari 
'^ Numera Cederslund. 
^ Ascheberg hade förut af en bonde tillhaudlat sig jorden och iillbjtU 

sig nu räntan från kronan. 



BIDRAf: TILL I>E ASCUEBERGSKA (iODSENS HISTORIA. 247 

ing), Ekärr (en klosteräng under Ounnarby), Lunden (skattehrnj 
/2, Björndalen och Myran (skattehrn) * 4, en kl(»ster(jvarn under 
kattehemmanet Gunneröd, samt slutligen i Öd.stHal s:n (Tröderöd 
\ och Lasshammar ' ^, till samman 17 kronohemman och 1 -^4 
kattehemman, räntande etter Kanimarkollegii uträkning med ordi- 
larie räntan samt haltVa arbetsjienningarna, haltVa skjutstardspen- 
lingarna, skrifvareorten, 'M famnar ved af de i Viken belägna 
lemmanen, lifstidstagan, landbodalern och tredje ärstagan blM dr 
•I öre 13 pngr s.m. 

Till vederlag härfor afstod Ascheberg till kronan största delen 
.f Sofia Brahes f. d. gods, som han lOtil tillhandlat sig, nämligen 
le å sid. 239 uppräknade 21 il hemmanen i Forshälla, Vesterland, 
andeland, Stala, Köra, Krokstad, Svarteborg, (^ville, I^ottna och 
venneby socknar samt dessutom Hästhagen skattehrn 1 i lierf- 
ndnl 6:n, Gunneröd ^ ., i Ilvdv. s:n, Kolevik ödegård i Skredsrik 
1, Knarrevik 1 i llåhy s:n, Köd 1 i UrkUiw s:n och (irancby ^ ., 
Flolta s:n, till samman 2:') 40 hemman. Den ränta, som Ascheberg 
3cl dessa hemman afträdde till kronan, var Ö3H dr 12 öre 
pngr. 

Vid sjclfva bytet betraktades och beräknades d<' tillbytta hem- 
ineu såsom utsockne, liksom de i vederlag lemnade trälsehem- 
Liicn; men såsom vi förut nämnt <sid. 240) hade Ascheberg redan 
Tio af förmyndareregeringen erhållit säteri- och insocknefrihet 
flina donerade gods i Skredsvik s:n. och dessa friheter bekräf- 
les af Karl XI genom ett brcf datcradt Kungsijr 29 Januari 
74 *. Häri förklarar konungen, att han at Ascheberg fiirunnar 
terifrihet på hans gods »Dyngiegår(L som nu kallas (lullmars- 
rg, lj varpå han säger sig redan öfver 3,(^)(J Kdr byggnadskostnad 
vändt hafva'>, och medgifver honom att njuta, bruka och behillla 

dermed tillbytta gods och hemman i Skredsvik socken under 
socTcnerättitjhet som veckudagsbimder. 

I meromnämnda kgl. resolution förunnades det Ascheberg ytter- 
;are, i enlighet med den resolution, som adeln i Bohuslän 1G03 
rn 23 Sept. gifven var (se sid. 24<)), att lägga gårdarna Hogstorp, 
rageröd, Skafveröd och Vägeröd (se sid. 239) i Skredsvik socken 
I der sätegärden Dynge och Smeberg, Brevik och Kampstorp (se 
J. 239) i F08S 8:n under gamla säteriet Torreby och dem med in- 
cknerätt besitta och behålla'-. 

^ Sätcribrcf pii fiulliiiarsljerjr, oripfiiiid, A. P. n:r 15. 

- 1 (le båda äiäta puiiktiTiia af n -solutiuntMi rrliallrr Asclicbcr*; li)r8äkran 
om att blifva t^fter K. M:s bcrallniiiu: af Kaniiiiarko]lo|;iuin uppförd 
för s& hö.ii:t fra«;e, som han åtnjutit förr nn stntt-n blef ri-diiccrafl. 





248 c. o. ARCAD1U8. 

I förut autörda uppgift på räntorna af Aschebergska godse 
tbrc reduktionen uppgifvas dessa för Gullmarsberg till 797 dalex 
9 öre 12 pngr. 

År 1674 blef Ascheberg egare af ännu en stor godskomplex. 
nämligen säteriet Ström i Hjertuni soeken jemte underlydande in- 
sockne och utsocknekemman. Förra egarinnan af Ström, frcx- 
Dorotea Hielke, hade varit gift l:a gången med Daniel Enntsso 
Bildt till Morlaud och Kåröd (t 1651) och 2:a gången med kaptenei 
i svensk tjenst, Gabriel Kosenscböld. Vid hennes död 1674 vor 
hennes gods behäftade med mycken gäld, och dcrför öfverlemna 
hennes urfvingar, sonen Knut Danielsson Bildt till Morland o 
Brunstrnp, svärdottern Anna Elisabet von Ascheberg (syster 
R. v. Ascheberg, enka efter Jens Bildt till Kåröd, omgift 1 
med landshöfding J. B. v. Schöuleben) och svärdottern Margar 
Sabina von Ascheberg (dotter till R. v. Ascheberg, enka efl 
Kristian Bildt till Vrem, omgift med ryttmästare Georg Liljehö 
å egna och omyndiga barnens vägnar till Ascheberg Ströms 
i Iljertnm jemte Vedens gård i Aggerhus län i Norge och Apc 
gärd i Jutland med alla tillhörigheter mot en afträdessnmma a 
3,000 dr s.m. (1,000 till hvarje lott) och 2,000 Rdr till kapte 
Rosensch()ld >'till hans contentament>', med förbindelse för Asch 
berg att inlösa och betala de inteckningar, som hvilade på går — 
darna ^ 

På 15(X)-talet var Ström deladt mellan flere egare. En af 
dessc var hertig Karl i Sverige, och han utbytte år 1587 sin andel ^^^-^ 
i Ström mot ett hemman, Ostretorp eller Östorp, i Vinköl socken 
i Vestcrgötland till Peder Bagge d. ä. till Holma^. Redan 1575 
hade Bagge erhållit en del at Ström för gäld af Esbjörn Änders* ^ 

son '^. Sonen Mats Bagges enka, Birgitte Knutsdotter och son- \ 

sonen Peder Bagge d. y. sålde 1639 sin andel i Ström till Daniel 
Knutsson Bildt till Morland *. En annan del af Ström lär hafva 
innehafts af Peder Jensen Dalpil, hvilken fått den med sin hnstm 
Elin Asbjörnsdotter ^. Han bortbytte den till Tormod Mattsson 




O 



I 



samt att, så »närt någon vacance si^ yppar, varda med något guverne- 
ment beneticerad och accomoderad. 

^ Daniel Bildts ansökan hos hofrätten om utbekommande af skuldfordran 
boä Aschebergska stcrbhuset med bilagor 1695. A. P. n:r 303. 

' Afskrift af hertig Karls skiftesbref, bilaga till en skhfvelse till lands- 
höfding Schöuleben från Aschebergska arfvingarne 1696. Ankomnt 
brcf, L. A. 

^ Manuduktion etc. A. P. u:r 290. 

* Skötebref i Kopicboken n:r 1, L. A. 

* Manne dotter till ofvannämnde hisbjörn Andersson? 



/ar 



k 



BIDRAG TILL DE ASCUEBEUGSKA GODSENS HISTORIA. 240 

Str&le (t 1610). Hans enka Anna Pedersdotter Månesköld och 
hen xn es tredje man Hans Dyre till Knivsbolt afstodo sin andel i 
Strön till Daniel Knutsson Bildt den 30 Maj 1641 \ Slutligen har 
en -tredje andel i Ström egts af kronan, och denna tillbytte sig 
Bild -tis enka, Dorotea Bielke, år 1655 af konung Fredrik III emot 
hencK nanet Köperöd på Orust och hälften af halfva hemmanet 
Bra<*ketorp i Spekeröd socken 2. 

Med säteriet Ström följde såsom »ugedagshcmman» ^ Öfre 

mn 1, Ström 1, Torp 1, Sollura 2, Hjertum 1, Ryk 1, Langaröd 

B®^& V4* i Hjertum s:n; samt Vestergården Åby 1, Aby 1, 

Vg*, Röd ^'2, Mellanåby >/2, Groröd V., och Ballebo V/.^ i 

^erland s:n, summa 11 Vg hemman. På samma gång som Ström 

Srfvade Ascheberg äfven följande Dorotea Bielkes f. d. strö- 

Q*: Bäckebo V-, i Backa s:n på Hisingen; Trålaröd Vs?!^^™"^^ 

aggehögen 1 förm. V/o, Kortved \ o förm. ^/^j Langegärde V* 

4ÖV?awd 8:n; Gare 1, Lund by 1, Bräcketorp */o i Spekeröd s:n; 

storp V2 föröi. %^ i Norum s:n; Pjöckeröd V 4 i Odsmål s:n 

t Skölfunge 3 förm. 2, Röd 1, Grössbyn I «, Daffinseröd 1, 

ssbyn 1 förm. %, Tosteröd V 2» Hamra V^ och Pottebacken ^,\ 

hlum s:n, summa 12 V» (förmedlade) hemman. 

Året efter det då köpet af Ström skett, 1675, tilläts Ascheberg 

Bsonungen att «för sin bättre kommoditets skull» få tillbyta sig 

■^ohemman uti Hjertum och Vesterland socknar mot större delen 

^e från Dorotea Bielkes arfvingar köpta strögodsen ^. Bland 




G. Bruaewitz, »Elfsyssel», sid. 147. — Manuduktion etc. A. P. 

0:r 290. 

AXageskifte på Ströms Hoffvetgaard i Hiertum soghii, A. P. nr 1102 
X 684 års jordebok, L. A. 

^erg var V2 skattehemman, men */4 hade tillhört Dorotea Bielke och 
försvarats som insockne. — 1684 års jordebok, L. A. 
Xl)e öfriga Vs tillhörde grefve C. Leyonhufvud, men reducerades 
X681. — 1684 års jordebok, L. A. 
X684 års jordebok, L. A. 

X 1659 års jordebok är denna gård upptagen bland skattehemmanen, 
Ifcvarjerote följande anteckning läses i brädden: »Sal. Daniel Bildt 
tiillhörer herudi 6 örisbol, dog haffuer han taget och tilleignct sig 
^11 denne V2 gaard under frelsefrihed». 

^fven denna gård står i 1659 års jordebok bland skattehemmanen 
Jemte denna anteckning: »varet knabbegods, formenes haffue forbrutt 
^in knabbe- eller frelsefrihed for odelsoppbörsels indhold, hvorom skall 
fiendes domb». 

X>es9a tillbjtta hemman, som på grund af bytet skulle njutits blott 
^åsom utsockne, försvarades af Ascheberg såsom insockne ända till 

1681, då insocknefriheten reducerades. 1684 års jordebok, L. A. — 



250 c. o. ARCADIU8. 

Ascllebcr^^^ka papperen finnes (n:r 52) ett bytesbref på dessa g:o^ ^»o, 
(lateradt den '24 Mars 1<)81. Den kungliga bekräftelsen på hyr '^^^^ 
har förmodligen i fciljd af kriget ej niedhunnits förr än detta a ^^^**^*' 
i brefvet åberopas nämligen ett kgl. bref till Kammarkollegin ^^^^ 
af deu 3<) Nov. 1075 och en resolution af d. 19 Nov. 1680 angående •^^ 
detta byte. 

Bytesgodsen voro ftiljande kronohemman: Berg 1, Uxås I ^^ 

HJcrtum 1, Attersäker 1, Esperöd 1, Ryk 1, Grafveröd V^» Legva ^^saTW 
* .^ i Hjertum s:n; samt Sannerby 2, Kyrkoby 1, Ballabo V/o, Sanr:^ • ci- 
bäcken * 4 »i anlcdn- af skogordningen uträknadt för Vf"? Vestem: ^ 



sjö » g Uträknadt tor » .,, Arboskog V» uträknadt tor V/^ i Vesterm^ ^^^ ^' 
land s:n, till samman 11 * '4 hemman. På samma gång tillbytte::^ 3 — es 

Gräbengilja V/„, uträknadt för * 4, i Skredsvik s:n, Ryxön V2'-Brczs> a- 

sYarf 8:n och en kronojord i frälsehemmanet Hofven i Lyse 8:h: :d. 

Alla dessa hemman rantade i ord. och extra ord. 216 dr 1 ör^ ^^re 
12 pngr. 

Till vederlag afstod Aseheberg till kronan ofvannämnda Doroteai^ ^zzea 
Bielkes f. d. striigods Bäckebo, Kämnm, Baggchögen, Kortve ->d; 

Langegärde, Daffinseröd, Grössbyn, Sköllunge, Tåsteröd, Ham: 
oeh Pottebacken samt rättigheten af skattehemmanen Berg * 
Slättene 1 torm. * \, och en qvarn i Lyse s:n samt Ysteröd i Qvu 
s:n, till samman räntande i ord. och extra ord. 215 dr 24 öre 12png 

Dessutom hade Aseheberg förut den 22 Sept. 1674 tillbytt 
kronohemmanen Holmen 1, Hellerud V 4 i Vesterland 8:n; Bac" 
1, Röd ^/g i (rrinueröd s:n och en kronotomt i Uddevalla, med 
ränta i ord. och extr. ord. af till samman 51 dr 19 öre, mot ved< 
lag af Trålaröd * .> i Jörland s:n, Torseröd med Ulfvebaeki 
Tränget och Sandbacken 1 V 4 förm. Vs * ^ Bokenäs sm, samt Bn 
seröd skattehin 1 i Lijse s:n, hvilka rantade 51 dr 26 öre 12 png: 

Sammanräkn<i8 de gamla insocknehemmanen under Ström m. 
de tillbytta kronohemmanen, hvilka äfven brukades som insock 
crhålles en sunima af omkring 25 hemman. Årliga räntan af Str< 
med bytcsgodsen tore reduktionen uppgifves till 855 dr 30 & 

Aseheberg hade, såsom vi funnit, nu omkring 1675 konsolide: 
och afrundat sina besittningar. Hans jordrikedom stod nn ocl^ 
på sin höjd. (De enda nämnvärda tillägg af någon egendom^ s<^ 2D 




Anteckningen i jordeboken lyder: »Fältmarsk. Aseheberg 1675 

byte erhållit till utsockue oeh njutit under insockne till 1681, ^i 

insockncrutten reducerats». Oaktadt reduktionen åtnjöt Aschebeijf 

insockncrätten af dessa b:n till 1690. 

Köpt från Nils Påskesson 1674. 

Bytesbref, A. P. n:r 18. ^ 



:^^ 



BIDRAG TILL DB A8CHEFERGSKA GODSKNS HISTORIA. 251 

S^dde efter denna tid, voro erhållandet af en del strögods vid 
[orland såsom pant för en fordran af Knut Bildt 1684 * samt in- 
Öpet af hälften af säteriet Röstorp från löjtnant Vinberg 1688 *.) 
!fter denna tid trädde först kriget hindrande i vägen för utvidg- 
i Agar, och sedan gjorde reduktionen allt större och större inkräkt- 
Fngar äfven på Aschebergs besittningar. 

£n kort tillbakablick visar, att Aschebergs gods vid denna 
i voro följande: Steningö donationsgods (1660 och 1673) bestående 
21 ^/g hemman med omkring 400 dalers ränta, Holma säteri 
>6J.) med 19 insocknehemman och 414 daler 25 öres ränta, 
rreby säteri (1661) med 17 ^^ insocknehemman och 702 daler 
$i*e8 ränta, 7 ^/g utsocknehemman hörande till båda dessa säterier, 
^-•^2 förläningshemman (1665) med en ord. ränta af 353 daler, 
at:^lleladugårds friherrskap (1673) med 20 ^,^ insockne och 73 % 
oc^knehemman samt en ränta af 2,064 daler, pantegodset (1673) 
A 19 hemman och omkring 600 dalers ränta, Gullmarsbergs 
^Ä"i (1665 och 1674) med 22 insocknehemman och 797 daler 
^ ^res ränta, samt Ströms säteri (1674) med omkring 25 insockne- 
■^ nan och en ränta af 855 daler 30 öre. Härtill kommo, utom 
<i el strögods, som ej blifvit bortbytta, och de hemman och räntor, 
^ Ascheberg innehade på sin öfverste- och ryttmästarelön, Mor- 
^«i pantegods 1684 och halfva säteriet Röstorp 1688. Medräknas 
^l^ssa i föregående punkten nämnda gods, erhälles en summa af 
'^terier och 1 friherrskap samt 254 ^/^ hemman af mellan 6 och 
'daler s.m:s ränta. 



Åschebergdka godsen änder redaktionstiden. 

I det föregående hafvavi följt den successiva tillväxten af 
<8chebergs egendom i Bohus län och funnit, att denna försiggått 
t nfvndsakligen under fredstiden mellan 1660 och 1675. Utbrottet 
J kriget med Danmark 1675 ryckte Ascheberg från sysselsätt- 
fingen med hans enskilda hushållning och stälde honom i främsta 
»det bland fosterlandets försvarare. Han tick i uppdrag att ordna 
cb stå i spetsen för försvaret af Bohus län, som anfölls af ståt- 



Daniel Biidts ansökan hos hofrätten om utbekommande af skuld- 
fordran hos Aschebergska sterbhuset med bilagor, 1695, A. P. 

n:r 303. 

Ransakning öfver säteriet Ström m. m. 1690, A. P. n:r 114. — 

Den andra hälften af Köstorp tillhörde Lennart Dalpil. 





a 



r 



25*2 c. o. AKCAD1U8. 

Iiållaren i Nor«re, Oyldenlöve, med 6,000 man. Ascbeberg afväij 
lycklij^t anfallet, och Oyldenlöve drog sig tillbaka till Norg 
Men d«^ pä viiren 1676 Ascbeberg följde konungen med bufvn 
hären till Skäne, som hotades med landstigning af danskarne, i 
föll äter Oyldenlöve i Bohus län. Hela länet föll nu i fiendehan<» 
och handterades mycket illa. Afven de följande krigsåren 1677 
1679 innehades större delen af länet af fienden. 

Ascbeberg var under denna tid en af befälhafvame vid hu^ ^— ^f 
vudarméen, och hans förtjenster såsom sådan tillhöra den politis 
historien. Under hans bortovaro blefvo flere af de honom tillh 
rige bondhemmanen lagda öde, men sjelfva sätesgårdarna tycks^ -r-jn 
hafva gått fria ^ Friherrinnan Ascbeberg var den, som und 
mannens frånvaro skötte hushållningen och affärerna på de vi 
sträckta godsen '-. 

Under kriget erhöll Ascbeberg, efter slaget vid Halmstad, tk^ ^1- 
sägelse på godset Kappin i Livland och utnämndes efter slaget i?» — -ic3 
Landskrona till fältmarskalk. Efter kriget uppfylde konung ^mz^n 
det i noten å sid. 247 omnämnda, genom resolutionen af 18 Decemb:^ er 
1673 gifna löftet genom att den 13 December 1679 förordna hon 
till guvernör öfvcr Oöteborg, Bohus län och Dal och den 4 S 
tcmber 1680 till generalguvernör öfver Skåne, Halland, Götebo 
och Bohus län. 

Ascbeberg drogs genom denna utnämning frän' krigarens yrk 
som han utöfvat allt ifrån sin ungdom, till en civil embetsmao 
fredliga verksamhet och inlade på denna bana lika framstående'^ 
förtjenster som på den förra. Hans vistelseort blef från denna tid 
merendels Malmö, då han ej var ute på resor i sitt vidsträckta 
höfdingedöme. I Skåne förskaffade han sig ock stora egendomar, 
och omsorgen om godsen i Bohus län blef från denna tid till största 
delen öfverlemnad åt förvaltare. 4 

* Gullmarsbert? säf^es uttryckligen hafva blifvil skonadt. — Bref till S 

Ascbeberg från hans fru, 9 December 1678, A. P. n:r 21; aftryckt i 

i »Bidiiig till kännedom om Göt. o. Bob. läns fornm. o. hist.» 2 
bandet, sid. 109—111. j 

' I samma bref, som ofvan anfördes, omtalar hon uppgörandet af en ; 

skuld till Arvid Gunnemunds enka, som efter Dorotea Bielke hvilat 
på Ström och ålegat Ascbeberg att betala. I ett annat (A. P. n:r 
28) nämner hon om ett förberedande aftal med Kungelfsborgmastaren ^ 

Fredrik Kristofferssons enkn, Elisabet Mickel sdotter, om afstående ^ 

af Tjurholmon i Romeland s:n at Ascheberg, hvilken af konungen ^ 

(rrhållit försäkran om denne holme. (Eul. ett bref från Kammar- ^ 

kollegium d. 30 April 1664 till guvernören Erik Krus var Tjurholmen^ ^ 

1 kronohemman, förpautad till Elisabet för 1,200 Rdr ap. — Ankomna 
bref, L. A.) 






BIDKAG TILL DE A8CHEBEKG8KA UODSENS UISTORFA. 253 

Be svåra och bekymmersam ma förhållanden både inom landet 
cell med hänsyn till utlandet^ under hvilka Karl XI mottog sty- 
Tel]ÉS.^n öfver Sverige, hade nått sin höjdpunkt i det krig, i hvilket 
land ^t genom förmyndarestyrelsens vållande hade störtats. Svårig- 
hets YDa hade dock i stället för att nedslå den unge konungen, så- 
SODA det i början såg ut, gjort honom till en man med fast beslut 
att ^^j lita på någon annan än sig sjelf och dem han utvalt till sitt 
fört»-oende för landets återställande till oberoende, anseende och 
välxTKi^åga. Med sitt mål oaflåtligt i sigte framgick han, utan minsta 
häiÄ ^yn, på den väg han ansåg leda till rikets förmån. 

Sedan en i det hela ärofull fred gjort slut på kriget, riktade 

kor^xangen sin verksamhet åt återställande af reda i den förvirrade 

"'■^'•^eeln. Denna oreda hade till största delen uppkommit genom 

™^^S8nandet af kronans hufvudsakliga inkomstkällor — kronogodscn 

ocö räntorna af skattegodsen — från deras egentliga ändamål ge- 

°^^^^ deras bortskänkning, t^rläning, förpantning eller t(3rsäljning 

^j*" personer af adeln; och derför kunde ett ordnadt finansväsen 

^^ ^åstadkommas för landet, förr än dessa inkomster återvunnits 

till kronan genom en med allvar uttord reduktion. På riksdagen 

* ^ * ^ckholm 1680 lyckades, som bekant, konungen med bistånd af 

"^ tre ofrälse stånden och en del bland adeln genomdrifva ett 

stS.-»:^ dernas beslut om reduktion af alla grefve- och friherrskap, 

■^^^*^Ä asgårdar samt Norrköpings-besluts-gods och lifstidsfriheter 

°^^ ^^ öfver 600 daler 8.m:s ränta, hvarjemtc köpe- och pantegods 

^^'^^ He underkastas ransakning. Derjemto skulle alla kronogods 

^^^t»> skatterättigheter, som innehades på s. k. omistande orter, bland 

"'^"'" ^ ta räknades de eröfrade provinserna och således äfvcn Bohus 

reduceras. Vid den följande riksdagen 1682—1683 blef reduk- 

<n utan alla förbehåll och inskränkningar öfverlemnad i konun- 

^ händer; och det kungliga enväldet, hvilket genom omständig- 

^^^rnas makt så småningom uppvuxit, blef af ständerna erkändt. 

I följd af 1680 års riksdagsbeslut hemföll till kronan med 1681 

** Jäntor Aschebergs friherrskap, kungsladugården Rastellegård 

^^ " <i e å sid. 243 och 244 uppräknade bondgårdarna i Ytterby, Säfve, 

^^^grelf, Romeland, Harestad, Torsby och Lycke socknar. Ladu- 

'^^^n innehades derefter af landshöfdingen på Bohus till år 1690, 

g^ ^^n blef på annat sätt använd. Likaledes reducerades samma 

F^a*^ *4oo-daler8-donationen eller det s. k. Steningögodset, d. v. s. 

Viy i Foss 8:n och de å sid. 236 och 246 uppräknade kronohem- 

^n i Norum, Spekeröd och Ödsmål socknar ^ Troligen indrogs 



^684 års jordebok, L. A. 



254 c. o. ARCADIUS. 

vid samma tid den förläning, Ascheberg innehaft i Bohns län (s 
sid. 241) \ men med oppgörelscn angående de hemman, bvilka ha 
hade till underpant för skaldfordran, dröjde till 1683, hvilket i 
dessa hemman äter hemtollo till kronan ^. 

Under de första åren af reduktionens verksamhet blefvo sälnnd 
enligt beräkningen å sid. 251, af de kronohemman oeh räntor Äsch 
berg innehaft, till kronan indragna 164 hemman oeh omkrii 
3,400 dalers ränta. 

Af den stora mängd kronogods, hvilka Aseheberg inneha 
före reduktionen, äterstodo således blott de hemman, han förvärfv; 
sig genom byte från kronan, men äfven dessa blefvo i enligh 
med redaktionsstadgan underkastade ransakning och graverad 
I ett bref från Kammarkollegium, dat. 31 Mars 1681 *, anbefall 
landskamrern på Bohus, Anders Holst, efter det af inkomna lanc 
böcker funnits, att fältmarskalken Kutg. v. Ascheberg åtnjutit ^ 
socknerättighet af de såsom utsockne lillbytta hemmanen i Bok 
län och således försvarat flere räntor än utsoeknefriheten medgåi" 
att med fältmarskalkens fullmäktige häröfver liqvidera oeh honc 
med hvad han för alla åren till 1681 för mycket uppburit graven 
Såsom förut (sid. 249, noten) är nämndt, finnes i 1684 års jordebok an 
tecknadt angående de mot Dorotea Bielkes f. d. strögods tillbyttj 
hemmanen, att insocknefriheten blifvit af dem indragen år 1681 
Det oaktadt behöll Ascheberg insocknerättigheterna af dessa hem 
man, men lemnade deremot svarande vederlag år 1685*. Såsoi 
vederlag för insocknerättigheterna af såväl de under Ström lydand 
å sid. 250 uppräknade byteshemmanen och Brevik ^4 i Hjertui 
s:n samt Sannerby, Kyrkoby och Holmen i Vesterland s:n, som d 
under Gullmarsberg lydande gårdarna Gunneröd, Hee och Gråbei 
gilja i Skredsvik samt Ryxön i Brastad (till samman 13 Vg h:n 
erbjudas i bytesprojektet de från Dorotea Bielkes arfvingar köp 
strögodsen Gare 1, Lundby 1 och Bräcketorp ^/^li SpeJceröd s 
och Fröstorp Vs ' ^orum 8:n, de från P. Bagge tillhandlade Ky 
% och Ilofven V2 ^^^^ skattehemmanet Korseberg ^/^ i Lyse s: 
skattehemmanen Hals V2 och Medby V2 i Brastad 8:n, de f. 
Sofia Brahe tillhöriga strögodsen Narfveröd 1 och Bro ^/^ på Orm 



^ Ingen anteckning om tiden för indragningen finnes i jordeböckem 

2 1684 års jordebok, L. A. 

^ Ankomna bref, L. A. 

* Specification uppå k. rådets m. m. K. v. Aschebergs allodial fr&la 
gods, som till K. M. och kronan förbytts, dat. 1695, A. P. n:r 302..- 
Bytesproject med K. M. och kronan, utan dato, underteckniidt Morte 
Christensson, A. P. n:r 142.« 



BIDRAG TILL DE ASCHEBERGSKA GODSENS UISTORIA. 255 

8k£i±t:ehemnjanet GuUö ' \, i Svennehy sm, det från Dorotea Rielke 
köp^^ Bäck ^ g samt de från kronan år 1675 tillbytta Sandl)äcken 
'/4, Jirboskog V 4, Vestersjö ^4 och Hellerud V 4 i Vesferland 8:n, 
til] samman 2 V4 skattehemman och 6 ^^ frälsehemman med en 
till InnehatVaren gående ränta af 181 daler 12 öre 13 pngr, hvil- 
ken skalle motsvara insocknefriheten af de begärda hemmanen. 
Eörande insockne eller »ugedags»hemmanen utkom 1682 den 
26 Oktober en kgl. resolution *, soin medgaf adeln i Skåne, Halland 
och Bohus län samma frihet på hemman, belägna inom samma 
sock^cD med och af ålder hörande till säteriet, som rå och rörs 
henckmnanen åtnjöto inom gamla Sverige. Deremot skulle den ut- 
8ocic:iie veckodagsfriheten, som en och annan med K. M:s stora 
ot|e"»mst och afsaknad för detta nyttjat hade, vara alldeles upp- 
"ä^v^CD och förbjuden. Afven tillätos de, som intill resolutionens 
da.tv:i.in genom skänk, byte eller köp förvärfvat ursprungligen andra 
^lll:Ä^riga utsockne hemman till säteriet, i samma socken som detta, 
och på dem nedlagt omkostnader, att behålla dem under »ugedags» 
'^"^t; men de, som efter den tiden ville forvärfva sig någon större 
}^^^dsLgs» frihet, skulle vara förbundna gifva K. M. igen annan 
'^^ stor ränta eller reda penningar årligen motsvarande wugedags»> 
'"^^^ten, »alldenstund K. M:8 rättighet och inkomst eljest skulle 
^•^ i «^en komma att förminskas och ändtligen största delen deraf 
i privatorum händer med det gemena bästas allt för stora 
&nad>'. 
Förbudet mot den »utsockne veckodagsfriheten» träffade de 
ehemman i Vesterland socken, som njutits såsom insockne 
Ström både af Dorotea Bielke och Ascheberg. Rättmätig- 
n af denna frihet stöddes på en resolution afgifven af guver- 
n Harald Stake den 21 Okt. 1663 ^, i hvilken han på grund 
rmyndareregeringens resolution den 23 Sept. 1663 (se sid. 240), 
t hvilken adeln i Bohus län skulle fk njuta insocknefrihet på 
gårdar, som de med klara skäl och dokumenter kunde 
sig hafva innehaft med sådan rätt under danska tiden ^, for- 
ar, att Dorotea Bielke må fortfarande såsom insockne frinjuta 
Ta gårdar i Vesterland socken, hvilka hon i enlighet med in- 
nad tingsattest ^ i mer än 20 års tid besuttit som ugcdagå- 



I afskrift, A. P. n:r 56. 

I afskrift, A. P. n:r 80. 

Denna resolution gälde dock blott gårdar belägna inom samma socken 

som säteriet. 

Tingsvidne af Rasmus Henriksson, heridsdomer udi Indiands fögderi, 

och 6 edsuorne lagrcttismenn i Torpe herrid, d. 19 Okt. 1663. I 

afskrift, A. P. n:r 80. 





2o6 c. o. ARCADIUS. 

tjenare under siu sätesgård Ströiu^ hvilken så i sockenskilnaden j 
belägen tinnes, att dess egor, åker och äng af begge socknarnaf^ 
Iljertnm och Vesterland, intagna finnas. 

Nhgot yrkande. på indragning af dessa hemmans insocknefrihelt' 
synes ej hafva skett iorr än 1688 ^, då landskamrern på Bohus .^^ 
Anders Holst, efter landshöfdingens, baron J. B. v. Schönlebens, order 
uppförde en torteckning på de hemman, som försvarats såsom in 
sockne under Ström, men efter K. Mis resolution af 26 Oktobe? 
1682 borde varit indragna till kronan med 1683 års räntor. He 
manen voro Vestergården Åby 1, Åby 1, Bäck V/g, Röd ^/n, Mellai^ 
åby V o, alla i Vesterhind s:n, samt Berg V4 i Hjertum s:n, bvilk 
törmodligen såsom egentligen ett skattehemman kom under redu 
tion (se sid. 249) -. De extra ordinarie räntorna för åren 1683 
1687, som af Ascheberg återkräfdes, utgjorde Kr dessa hemm 
till samman 257 dr 1 öre. 

Närmare bestämmelser och ytterligare inskränkningar i rät 
till »ugedagsfrihet» gjordes genom ett kgl. bref till landsböfd 
Schönleben af 4 Mars 1690^, i hvilket åberopas t(5regående 
lutioner i samma ämne från 1687 och 1689. Inga andra Vk^ 
heter finge, enligt denna skrifvelse, försvaras under ugedagsfri. 
än de, som af ålder med rätta hört till sätesgården. Uttrycket 
ålder» bestämdes närmare skola betyda »från år 1658*>, då Bo 
län kom under Sveriges krona, och icke såsom förmyndarere^ 
ringens resolution af 23 Sept. 1663 medgaf från 10 år töre nämn 
resolutions datum, hvarigenom en hop oredor förorsakats. 
någon genom donation, höj) eller byten från kronan eller enskil< 
förskaffat sig flere hemman uti socknen och på dem njutit ugedags:^ 




^ Ascheberg och kammarrådet Anders Lindhielm blefvo den 17 Janaai 
1087 förordnadc till reduktionsverkets företagande i Skåne, HallanålÉ^ 
och Bohus län med Bornholms vederlag och erhöllo instruktion. ^ 
Utom undersökning och indrag^ning af gods och lägenheter, som från 
kronan för längre eller kortare tid sedan kommit i enskildes händer, 
i enlighet mrd resolutioner och förordningar angående reduktions- 
verket i allmänhet, ålåg dem att undersöka, huruvida innebafvarne af 
kupé- och bytesgods fullgjort kontrakten, och särskildt, om de åtnjutit 
flere räntor och inkomster än kontrakten medgåfvo. Undersökningen, 
hvad Bohus län angick, öfverlemnades åt landshöfding Schönleben 
och hans underordnade. — Instruktion för Ascheberg och Lindhielm 
(afskrift), dat. Stockholm 17 Januari 1687; skrifvelse från Ascheberg 
till Schönleben, dat. Malmö 9 Maj 1687. Ankomna bref, L. A. 

'^ Hemmanet hade njutits såsom insockne på grund af häfd från den 
danska tiden och i enlighet med en resolution af Harald Stake af 
12 Mars 1664. — I afskrift, A. P. mr 80. 

» I afskrift, A. P. n:r 109. 




BIDRAG TILL DE ASCHEBBRGSKA GODSENS HISTORIA. 257 

;/, skuUe samma frihet vara alldeles upphäfven och förbuden, 
tillätes egarne, om en sådan frihet för sätesgårdens bestånd 
ska. t; -trades omistlig^ att den behålla mot fullkomligt vederlag af 
annsK^n ränta. Men dädanefter tillätes ej vidare några byten af 
Qgo <il.agsfriheter mot annan ränta, och ingen ngedagsfrihet finge 
d& och i tillkommande tider beviljas. 

Denna skrifvelse sändes af Schönleben till hans förman Asehe- 
ber^^ med begäran om hans utlåtande, eftersom den tycktes träffa 
QäS'^K*^ hans hemman upptagna på en närlagd förteckning, och han 
^j ^^erna något derutinnan förrättade, innan han inhemtat, hvad 
Asc^ beberg till dessa hemmans insocknefrihets maintenerande kunde 
halH?-» att framte^ 

Bland Aschebergska papperen tinnes (n:r 93) en handling, 

^^^^^ÄiÄ troligen är den i Schönlebens bref åberopade bilagan. Det 

^^ ^tt »extrakt af 1688 års Bohus lagtings räkenskaper pä de 

"^^■XÄ^man, som der föras för insockne och finnas intet uti 1660 års 

"^k-^nskaper vara under de tituler försvarade», hvarför de, — enär 

^ - 3M. förklarat, att icke flere hemman få såsom insockne fcirsvaras 

^■^ <le, som varit det af ålder eller då landet 1658 kom under 

^^^^:»nge, — synas komma under båtsmanshållet och andra utsockne 

'^^^'^^'är. De hemman, som uppräknas, äro Aschebergs från kronan 

"*^^l>jtta hemman i Hjertum (se sid. 250), Vesterland (Holmen 1, 

^''^^■^ :Äierby 2, Kyrkoby 1, se sid. 250) ^ och Skredsvik socknar (se 

^^=1 ^ 236, 246 och 250), samt de förut Sofia Brahe tillhöriga Smeberg, 

^""^'^"^rik och Kampstorp i Foss s:n, Hogstorp, Krageröd, Skafveröd 

Vägeröd i Skredsvik s:n (se sid. 239 och 247), det från P. Bagge 

_ ^^ta Anneröd i samma socken och de från olika personer till- 

. "^ •^Ä dlade skattehemmanen Biberg och Ilermansröd i Brastad s:n 

^ ^^ sid. 240) samt Hee och Gunneröd i Skredsvik sm. 

Sjelfva säteriet Gullmarsberg, hvilket äfven var ett bytesgods, 

^^ dock ej upptaget på förteckningen. De underordnade krono- 

^^^%^entema hyste dock betänkligheter med hänsyn till detta, och 

g^*"^llningsmannen Peter Kall förfrågade sig hos landshöfding 

^^^^önleben, om tionde och riksdagsbevillning skulle påfbras 

\ Härpå svarade landshöfdingen *, att som K. M. beviljas 





Bref fråa Schönleben till Aschcberg, dat. Bohus 2 Juli 1690, A. P. 
n:r 108. 

För dessa hemmans i Hjertum och Vesterland socknar insocknefribet 
hade dock Ascheberg gifvit vederlag 1685. Se sid. 254. 
Befallningsman Petter Kalls frågopunkter, A. P. n:r 122. 
Landshöfdins: Schönlebens resolution öfver befalln.man Petter Kalls 
frågopunkter, dat. Bohus 1 Dec. 1690, A. P. n:r 121. 



258 c. o. AKCADIUS. 

hans höggrefliga Excellens ^ en fullkomlig säterifrihet på Gnllmars^ 
berg, så borde man så mycket mindre dera göra åtal, som 
någon resolution anländt, hvilken sådant återkallade, och säteri< 
hade sin lagliga byggnad, hvarför befallningsmannen hade att 
äkommande besvär låta Gullmarsberg åtnjuta alla de föruån( 
och rättigheter, som säterifriheten medgåfve. Men det underlydani 
godset måste, i enlighet med K. M:s bref af 4 Mars 1690, uti exti 
ordinarie påkommande besvär betraktas som andra utsockne bönde^ 

Afven det från löjtnant Vinberg år 1688 köpta Röstorp v^ 
mycket nära att beröfvas sin säterifrihet och reduceras till str — 
gods, emedan det var bebygdt blott med en bondstuga. På re^^ 
sionstinget i Hälle resolverade dock Schönleben den 25 Septemb^ ^ 
1690, att det under följande året skulle bebyggas som säteri ellc^ 
ock undergå reduktion -. 

Med hänsyn till de förutnämnda som insocknehemman nnder^^ 
Gullmarsberg, Holma och Torreby torsvarade bytes- och köpegod- 
sen i Skredsvik, Foss och Brastad (hemmanen Biberg och Her- 
mansröd) socknar, som voro i fråga att reduceras till utsockne, 
erhöll Ascheberg genom ett kgl. bref 1690 ^ bekräftelse på den 
tbrut medgifna insocknefriheten; men, heter det i brefvet, >^8om 
vårt råd m. m. Ascheberg befarar, det samma insocknerättighet, 
bestigande sig in allés till 288 dr 12 öres ränta, torde med tiden 
honom göras disputabel, alldenstund vi och kronan uti ofvan- 
bemälte med honom ingångna byte derför intet vederlag bekom- 
mit, så anhåller han till sin och de sinas så mycket större säker- 
het i framtiden, det honom måtte varda efterlåtet i^r samma rät- 
tighet att rusta, emedan det skulle falla honom helt olägligt att 
hemmanen mista och umbära, då han på deras knltivation och 
uppbrukande stor bekostnad nedlagt. Ty upplåta vi välbemälte 
vårt råd m. m. Ascheberg insockne eller ugedags fri- och rättigheter 
på alla ofvanskrifna hemman och lägenheter mot 3 hästars rust- 
ning och försäkra jemväl såväl honom som hans barn och efter- 
kommande, att^ så länge han och de tormå derför prestera och 
underhålla 3 varaktiga och laggilla monteringar, ingen skall hafva 
makt honom eller dem derutinnan att oroa eller inquietera.» 

Ascheberg trodde sig väl nu ändtligen någorlunda säker om 
sina med rätt dryga uppoflFringar förvärfvade insocknefribeter. 



* Ascbeberg hade blifvit upphöjd till grefve 1687. År 1681 hade ban 
hlifvit utuämud till kgl. råd. 

2 Bref från Mårten Kristeusson till Ascheberg 24 Sept. 1690. A. P. « 
n-.r 113. Ransakning öfver Ström m. m. 1690, A. P. n:r 114. 

* Dat. Karlskrona 29 Juli 1690. 1 afskrift, A. P. n:r 146. 



BIDRAG TILL DE ASCHEBBRGSKA GODSENS HISTORIA. 259 

ICiu ^lertid förklarade konungen i sin order ' till landshöfding 

Sol]<:3nleben om införande under Enkedrottningens lifregemente till 

bäst; af de tre monteringar, Ascheberg åtagit sig för insocknefri- 

het^rna änder Gallmarsberg, Holma och Torreby, att med dessa 

friliB^ter ej kunde innefattas större frihet från båtsmanshållet än 

I allenast för en hel gård på hvarje rusthåll (= för hvarje mon- 

f teriv3g): de öfriga hemmanen måste alla uti båtsmanshållet indelas. 

I>^jcma order stälde landshöfdingen sig naturligtvis till efterrättelse 

oc^b besvärade likaledes de under Ström tillbytta hemmanen med 

b&t:^inansbålP. 

Ofverenskommelse om båtsmansroteringen hade år 1685 träf- 
'^t:^** mellan kronan (Ascheberg var dervid kronans ombud) och 
^otm^s läns inbyggare. Dervid hade förordnats, att hvarje rote 
1 le bestå af 3 hemman såväl i fråga om skatte- och krono- 
man som utsockne frälsehemman '. Kostnaden Vör en båts- 
srote beräknades till 15 dr årligen, deraf 8 dr till lön och 7 
mundering. Säterier och insocknehemman voro fria från sådan 
Ting. 
Då nu dessa hemman, på hvilka Ascheberg ansåg sig hafva 
ärfvat full insocknefrihet, belades med båtsmanshåll, besvärade 
sig deröfver i en till konungen iugifveu ansökan 1691*, an- 
nde, att han mot fullkomligt vederlag tillbytt sig insocknerät 
eterna å byteshemmanen under Ström och i anseende till sina 
liga, trogna tjenster fått insocknefriheten af byteshemmanen 
er Gullmarsberg, Holma och Torreby sig donerad, samt för att 
säker om dess bibehållande inrättat 3 monteringar vid Enke- 
ttningens lifregemente, hvilka »efter den dittills brukliga meto- 
» fullt motsvarade insocknefriheten. Likväl hade han erfarit, 
K. M. under bemälte rusttjenst ej större frihet for båtsmans- 
.et behagat förklara än allenast en hel gård pä hvarje rusthåll , 
som detta skulle falla honom helt odrägligt, anhölle han, att 



b 
til 




Dat. Göteborg 15 Augusti 1690. I afskrift, A. P. n:r 147. 
Bref från Schöuleben till Ascheberg, 26 Okt. 1691, A. P. n:r 143. 
Bref från Schönleben till Ascheberg, 6 Okt. 1690, A. P. n:r 115. 
Bref från Mårten Kristensson till Ascheberg, 24 Sept. 1690, A. P. 
n:r 113. 

Deremot bildade 2 »ofrimäns» frälsehemman en båtsmansrote. Or- 
saken dertill var, att frälsemän utgjorde rusttjenst för sina hemman, 
men »ofrimän» erlade blott s. k. odelsskatt (24 öre af hvarje tunna 
landskyld, omkring 8 Y2 daler af hvarje helt hemman), och denna 
skattades mindre än rusttjenstbesväret. — Kgl. skrifvelse till Schön- 
leben, dat. Stockholm 20 April 1693. Ankomna bref, L. A. 
Dat. Malmö 9 November 1691, A. P. n:r 145. 




260 c. o. ARCADIDS. 

K. M. täcktes befalla, på hvad sätt bemälte bätsmanshåll och 
fullkomlig insocknefrihet måtte kunna inlösas. Likaledes afvaktad^ 
han K. M:8 beslut, pä hvad sätt han måtte kunna tillbyta sig fulLC 
komlig insocknefrihet å hemmanen under Ström. 

Denna anhållan blef afslagen. På ansökningen är teckna 
konungens egenhändigt underskrifna resolution, dat. Stockhoh 
24 November 1691, så lydande: »Såsom båtsmännen måste utgå 
sjelfva manskapet, alltså kan intet något antagas i stället f ";; 
hemmanens befrielse från samma gravation, utan måste mänska 
in natara utgöras». 

I enlighet härmed blefvo hemmanen under Gullmarsberg r 
rade till 6 båtsmansrotar med 3 eller 3 \^ hemman i hvarje. 

samma sätt blefvo de strögods, som förut innehafts som iii«nrl_, ^^^ 

roterade. De hemman, som anslogos till rusthåll och derför bl^^ ^-.^ 
fria från båtsmanshåll, voro Baggetorp, Bro och Gunnarby 
Björndalen och Myran i Skredsvik s:n ^ 

Orsaken till de ständiga inkräktningarna pä bytesgodsen 





utom reduktionens kringgripande utveckling, att man ansåg ved ^^j 
lagsgodscn icke lemna full ersättning for de bortbytta kronogod» ^^t 
Vid olika tillfällen under reduktionstiden anstäldes nndersöknip j*- -r -^ 
om dessa gods. Sålunda höllos år 1684 vid tingen öfveral 
Bohus län ransakningar om de af adeln till kronan nti byte a 
dragna hemmans och räntors beskaffenhet -, hvarvid nämnden S 
afgifva sitt yttrande om hvarje hemman. Rronobetjenterna ve 
stäldc sedermera uträkningar af de förluster, som kronan lidit 
dessa byten, och som ofta kunde uppbringas till ganska betydli 
summor. Ofta var det nog fallet, att ett i vederlag lemnadt he 
man hade att bära allt för hög ränta och derför råkat i ödesmis 
eller måst formedlas efter bytet, men ofta hade väl sådant inträ:, 
fat utan något fel å den bortby tändes sida. 

År 1690 lär ransakningen öfver bytesgodsen hafva blifvit at 
slutad i Bohus län 3, och år 1692 den 19 April anhöll Reduktion^ 
kommissionen i skrifvelse till landshöfding Schönleben (A. P. d^ 
202), att länsstyrelsen måtte lemna noga besked och underrättels-^^ 
om alla de byten mellan kronan och enskilde, som i forna 




' Kort och oförgripeligt Project till Båtsmansroterningen öfver 
hemman af Hans höggrefl. Exc. m. m. R. v. Äachebergs gods, 
från insockne till strögods äro reducerade, utan dato, A. P. 
235. — Kotering for båtsmanshållet af det nya tillbytta godset an ^.^ 
Gullmarsberg, dat. 26 Aug. 1693, A. P. n:r 262. 

'^ Jorderansakningar från 1600-talet, L. A. 

^ Hellberg, »Undervisning om Bohus läns hemman», Gbg 1848, sid — ^ 



Å 



BIDRAG TILL DE ASCHEBEEGäKA GODSENS HISTORIA. 261 

till år 1680 skett i länet. Dervid skulle för hvar och en göras 

ett särskildt bytesprojekt, upptagande såväl byteshemmanen som 
ved. ^rlaget, och uppgifvas, efter hvilkens resolution bytet skett, 
mG<rM. hvilket års ränta bytes- och vederlagshemmanen tagits i be- 
sitt. :K:::M.ing, om något hemman icke tagits i besittning, och huruvida 
näg^ot af byteshemmanen ätnjötes under säteri- eller ladugårdsfrihet 
ell^ :m- med rå- och rörsrättigheter. Öfver såväl vederlags- som 
byt: ^^shemmanen skulle laga ransakningar och skattläggningar in- 
sätt czlas, och anteckning göras, på hvem de förra vore indelta. 
De-ÄH.Tia skrifvelse sände Schönleben den 27 April 1692 till Asche- 
bei-^^ (A. P. n:r 201), »att han måtte hafva tillfälle och rådarum att 
göfsfc sine nödige påminnelser vid dess byten här i länet». 

En »Byteskomraission» var också — troligen med anledning 
Ä^ cJenna skrifvelse — i verksamhet under 1G92. Dervid blef 
'^ytf^^t såväl under Gullmarsberg som Ström belagdt med gravation 
*^^ otillräckligt vederlag, och säteriet Gullmarsberg, som förut 
räk nades blott för 1 mantal, blef nu uppskattadt till 2 och belagdt 
"^^cl högre såväl ordinarie som extra ordinarie ränta *. 

Det myckna bråket med bytena, hvilka dock ursprungligen 
®*^^t;t för Aschebergs »bättre kommoditet» till belöning för hans 
lan^a, och trogna tjenster, fick omsider ett slut, då konungen den 
^ -fVngusti 1694 vid ett besök i Kuugelf förordnade (A. P. n:r 
■^^^^^ att alla byten emellan kronan och Aschebcrg skulle upp- 

^^'^^s, »emedan vi finna oss derigenom allt för mycket vara f^r- 
iorcielade och bemälte lägenheter för indelningsverket äro omistan- 

es f^j. ^Q^ knappa tillgång, som finnes på hemmansräntor till 
desa förnödenhet». 
, -A^scheberg sjelf var då redan död; han hade aflidit i Göteborg 

en j^ fj ^p^j] 1693. Troligen hyste konungen försyn for att bryta 

.^^ ITirsäkringar och helt och hållet återtaga sina gunstbevisningar 

^ ci en gamle^ trogne vännen och tjenaren, så länge han lefde. 

, t^lef det i stället hans barn, som fingo bära förlusterna, och 

^ *^ var det för dem, som Ascheberg hade sträfvat att få behålla 

K Annu flere förluster återstodo dock för dem. Landskamrern 

^^^ vid granskningen af jordeböckerna och andra handlingar 

^^^^agat, att adeln i Bohus län innehade många hemman under 

^ * tefrihet, oaktadt de voro af skatte- eller krononatur. Hans 

^'"^iiinelser blefvo föremål för öfverläggning i Kammarkollegium, 



Inlaga af Mårten Kristensson till ByteskornmissioDen den 29 Nov. 
1692, A. P. n:r 232. 

^ Bidr. till Göt. o. Boh. läné 10 




•2fr2 c. o. A RCA DI US. 

och innehatVariies t<')rklariii^ infordrades. Aschebergska sterbhnset 
inleiimade en uuingd handlingar till styrkande af sin frälserätt till 
de gärdar, som för detsamma voro graverade >,jemte sin förklaring 
(Hellberg, sid. i^) o. tolj.). Det anfördes deri, att de ifrågavarande 
godsen af ålder och man efter man försvarats och innehafts under 
allodial och odelsfriheter, och att den norska adeln, som dem samma^^ 
sig tillhandlat, alltid försvarat och innehaft dem under frälsevilkoi^ 
och det i enlighet med privilegierna. Dessa voro meddelade ge- 
nom Kristian lV:s bref af den 18 Juli 164(5, i hvilket adeln tilläts 
att som fritt behälla allt dittills tillhaudladt ofritt gods och äfven 
sådant, som sedermera köptes, dock blott pä särskild ansökan om 
sådan frihets åtnjutande, och Fredrik lll:s bref af den 31 Augusti 
1648, som bekräftade det förra. I sammanhang härmed åberopades O^* 

fredsfördraget mellan Sverige och Danmark af den 27 Maj 1660, f^^ 

hvilket fjirsäkrade både adel och oadel samt andre ståndspersoner ^C 

i Bohus län att oturberade få behålla deras gods, som dem genom ^jj 

arf, kö|), byten eller pant tillhört före kriget, som ock att de måtte 
njuta sina fiiirra derpa undfångna privilegier till godo. Vidare an- 
drogs, att regeringens bref till guvernören Harald Stake af den 
K) Juni 1601 beviljade adelsmän i Bohus län att behålla de skatte 
hemman under frälse, som de före kriget och medan de voro Dan- 
marks undersatar sig tillhandlat, hvarjemte konungen sjelf ej alle- 
nast den 20 Oktober 10822 förklarat, att adeln skulle njuta de ^^ 
hemman, som den hade i samma socken med sätesgården, under i^J 
veckodagsfrihet, utan ock den 4 Mars 1090 t^rordnat, att adeln al^ 
skulle njuta insockne och veckodagsfrihet på de hemman, som af lj2 
ålder och förr än länet kom under Sverige legat under sätes- 
gården. 

Kammarkollegium hade häremot ant^rt, att konang Kristian 
III genom bref af den 22 Juli 1591 ^ till alla lagmän i Norge befalt, ^gi. 

enär han erfarit, huruledes på åtskilliga tider och ställen många .j»-«^ ' 

jordar och egendom med orätt kommit från kronan, att man två ^ -rå- 

gånger om året till det största och förnämsta lagting skalle gifva 
last och klagan eller protest på all sådan jord och egendom, på 
det att ingen häfd måtte å den komma. Likaledes hade konung 
Fredrik III, då han af ståthållaren i Norge, Hannibal Sehestedt, för- -^^^"' 
nummit, att adeln och andra possiderade åtskilliga gods med större.^»-^.^ 



-Cl 

£» 
-fl 
-dl 



-a-a»^ 



o^rsio 



Upå 



* Mnnuductioii jemte alla dociiiueutcrua inlemnad uti Rongl. Camroare\^ .^ 

den 18 Maj 1G94, A. P. n:r 290. ^'■*^" 

- Hos Hellberg j?cnom tryckfel 1692. Se sid. 255. 
^ Tryckfel kos Hellberg, troligen med hänsyn till årtalet. 



J 



BIDRAG TILL DB ASCHEBBROSKA GODSENS HISTORIA. 263 

:tfbriDäner, äD lagen och privilegierna medgåfve, genom bref till 
Lvernören i Bohas, Ivar Krabbe, af den 15 Oktober 1651 förord- 
lat, att, som en del af adeln i hans län tillhandlat sig odelsgårdar, 
ivaraf kronan all landskylden tillkomme och arbetet alltid ft^ljt 
'■lade, hvarntinnan kronan ingen ringa skada tillfogades, han skalle 
konungens vägnar med lag och rätt låta tala derpå. Som odels- 
lannen intet egde mera än skatterättigheten, som hos de norske 
kallades odelsrätt, så kunde ej heller någon adelsman genom skatte- 
:s-ättigheternas tillhandlande tillägga sig större rätt, än skatte- eller 
^>del8bönder sjelfve egde, hvilka försålt skatten eller odelsräntan. 
JEhnruväl i den 12 punkten af 1660 års fredsfördrag mellan Sve- 
:a-ige och Danmark såväl som i den 13 af 1679 års traktat uttryck- 
ligen förmältes, att alla ständer, adel och oadel, andlige och verlds- 
iSige borgare, uti de medelst dessa traktater i Danmark och Norge 
.aifträdda provinser, land och län skulle behålla sina gods och egen- 
domar, som dem antingen genom arf, köp, byte eller pant före kri- 
get tillkommit och de antingen af kronan eller enskilda med rätta 
bekommit, så gjordes dock dervid den inskränkningen: såvida de 
antet strida mot Sveriges kronas fundamentallag och stadga. Hvad 
Tidkomme de af Kristian IV och Fredrik III gifna privilegierna, 
■på hvilka såväl de Aschebergska arfvingarne som de öfrige för- 
nämligast stödde sig, så såge man, att de åberopade friheterna blifvit 
medgifna med det förbehåll: så vida sådant icke strede mot 
norska lagen, — och att denna frihet blott rörde de gods, som 
vore belägna i hufvudsocknen och nästa annex till hufvudgården. 
Vidare vore uti 1651 års bref odels- och skattegårdarnas handel 
nnder frälse förbjuden och uttryckligen t^rklaradt, att odelsmannen 
intet kunde sig mera afhända, än han sjelf innehade. Enär slut- 
ligen all landskyld och arbete af slika gods tillkomme kronan och 
icke frälsemannen, så kunde de åberopade privilegierna icke med 
fog och skäl tydas derhän, att den rätt och härlighet, som höga 
öfverheten af urminnes tider haft, skulle varda förminskad, efter- 
som ej heller någon gammal pretenderad häfd kunde gälla på 
kronans skattskyldiga jord och egendom; ty det, som vore krono- 
skatte eller odelsgods och årligen gåfve sin ränta till konungen, 
kunde icke kallas adelsmans eller frälsegods. 

Konungen gillade till alla delar detta Kammarkollegiets be- 
tänkande och befalte, att indragningen af de graverade godsen 
skalle verkställas ^ 



1 Kgl. bref till Kammarkollegium, dat. d. 20 Sept. 1694. Hellberg, 
sid. 30 o. följ. 



264 c. o. ARCADIUS. 

I följd häraf reducerades år 1694^ af de Aschebergsl 
domarna följande hemman från frälse till skatte: 

Från säteriet Ström V3 (1 h*n) i sjelfva säteriet och 
i Hjertum s:n, samt Vestergården Aby 1 form. %, Röd 1 fö 
Röd Vi» Bäck Vs ^ Vesterland s.-n; frän säteriet Giillmj 
Anneröd 1 i Skredsvik s:n; från säteriet Torreby Skulevik 
1, Lyane V47 Amunderöd V2 ' ^'055 s:n, samt strögodsen 
i Krokstad s:n och Vattneröd V/4 i Hede s:n; från säteriet 
Groröd 1, Sönder Rörvald 1, Angärd 1, Hee 1, Tanum 
och Immestad 2 i Bra^/adf s:n, samt af strögodsen Hofven 
1 och Kyla 1 i Lyse s:n, Graneby 1 i HoKa s:n, Vesterbi 
Kocketorp "/^ på Orust, samt Skogby 1 i Svenneby sin*. 

Den reducerade delen af säteriet Ström samt Rör 
Tanum under Holma återfingos dock under frälsefrihet, 
klagomål af de Aschebergska arfvingarne gjorts öfver de 
mans reduktion, afgåfvo nämligen »K. M:s deputerade till 
stående reduktionsverkets afslutandc» utslag öfver Ströii 
tum s:n samt Rörvald och Tanum i Brastad s:n den 12 Ji 
genom hvilket Aschebergska arfvingarne lemnades vid des 
sion omolesterade och ograverade. 

Såsom förut är nämndt, hade en del af Ström år 151 
bytt från hertig Karl, sedermera Karl IX, i Sverige t 
Bagge d. ä. mot hemmanet Ostorp i Skaraborgs län, 
härad och Vinköl s:n. Reduktionen på Ström hade f< 
deraf, att från orten blifvit inskickad en skattläggning på O? 
uti det blifvit skattlagdt för * 2 ™tl. Detta had« likväl fi 
ett misstag, i det de, som förrättat skattläggningen, tag 
hemman, nemligen Jutegården i Ostorp. Det i vederl; 
hemmanet hade deremot befunnits hafva varit Bagges 
och gammalt frälse. Det hade alltifrån bytestiden a 
icke blott den i bytet uppgifna räntan utan ock seden 



^ Indragningen skedde med 1695 års ränta, hvilket til! 
kgl. bref af d. 20 Dcc. 1694, emecian 1694 års r 
nppburen af innehafvarne, innan befallning om indrag 
mit. — Ankomna bref, L. A. 

- Detta hemman, Östra Röd, hade Ascheberg tillbyt 
ningsmannen Peter Kall, iivilkcn åter köpt det a 
Persdotter. — 1684 års jordebok, ]j. A. 

' Jordeboksextrakter m. m. rörande rcdnktioncn pa As 
domarna, A. P. n:r 318 — .*>27. — T)»n »taga och 
»herrskapet» fortfarande uppbar af dessa hemman, u| 
19 öre 18 pngr, enl. Specifikation, A. P. ii:r 330. 

* Ankomna bref, L. A. 



BIDRAG TILL DK \SCIIEBERGSKA GODSENS HISTORIA. 265 

räntor 1 dr 27 öre s. ni. Hvad den (Sfn^a delen af Stnim beträf- 
fade, så hade Ascheberjcska arfvingarne inleninat ett konnng Fred- 
rik IXX'8 liytesbrcf, dat. Flensbor^shus den o Februari KJfx), hvar- 
uti konungen ät fru Dor(»tea liielke mot vederlag af g:\rden Köpe- 
röd j>^k Orust och hälften af iialtva gården liräcketorp i Spekeröd 
s:n cji^^-verleninat kronans andel i Ström. Knär de bvten, som skett 
med kronan före lOfiS, enligt Kgl. brefvet af den 24 Maj 1689, 
sknll^ lemnas utan efterfrågan oeh jenikning, så skulle Asche- 
bergTfc^fea arfvingarne lemnas vid dessa hemmans possession omole- 
steradc. Likaledes hade Aschebergska arfvingarne inlemnat ett 
J^rodi-ik Ilirs bytesbref af den 22 Juli 1(548, bvarigenom Peder 
^^&So till Holma bekommit i byte Rr>rvald oeh Tanum i Brastad 
^-n mot vederlag af Findsbo i Lyse s:n, Väntorp i Håby s:n, Dölle i 
Hecle; 8:n och Knarrevik i Brastad s:n. I detta bvte hade kronan be- 
'Urtni^Q efter kommissionens undersökning och likvidation hafva er- 
■^Ällit ej blott fullt för fullt utan ock derutöfver; och då ingen under- 
®^*^*^ing om hemmanens natur kunde gciras, eftersom de byten, som 
®*^^t^t med kronan Danmark intill 1058, borde lemnas utan efterfrågan, 
^*^ skulle de tillbytta hemmanen lemnas uti Aschebergska arfvin- 
^*^^i^es oturberade besittning med bibehållen insocknerättighet. 

•n tillbakablick på reduktionen på de Aschebergska egen- 



.^■^'^^arna i Bohus län (frånsedt den under de första åren afreduk- 

^^^^^n verkstälda indragningen af de egentliga kronogodsen) visar, 

^ ^ ^illa bvteshemman blifvit reducerade till kronohemman, — åter- 

^■^oiiiina voro deremot vederlagsgodsen, men de åtnjötos blott 

^Sonn utsocknehcmman, — insocknefriheten af egentliga strögods- 

^rnx-fc-^an och skattehemman hade blifvit upphäfd, och åtskilliga 

HJs^^ Tjgmman hade blifvit reducerade till skatte. En handling 

/^nc:l Aschebergska papperen* angifver resultatet af reduktionen 

^"^Ijande sätt: Från Ström hade reducerats 14 V4^ byteshem- 

^ till kronohemman, hvilka med en ränta af 420 dr lo (ire 



ammnrisk extract uppå de og^raverade Bohuslänska bcsparde allo- 

Sial frälse och skattepods efter de ny jordeböckerna pro a:o 1C95. 

Extract iippA de till K. M. orh kronan reducerade byte- och 

^kattegods frftn understående säterier, dat. Göteborg 16 Jannari 

^695, undert. Mörten Christensson, A. n:r 321. 

^erg IV'^, Vxhs ''3, lljertum %. AttersAker 1 V*. Esperöd l,Ryk 1, 

^rafveröd ^f^, Legvald ' j» Brevik och Arnestorp ^/4 i Ujertum sm; 

"Holmen 1, Sannerhy 2, Kyrkeby 1, Ballaho V«i. Sandbacken V4, 
Arboskog ''4, Vestersjö * 4, Hellerud V 4 i Vesterland s.-n; Backa 1, 
Höd % i Grinneröd s:n. — Beduceradt bytesgods under Ström, dat. 
Anfasteröd 7 Januari 1695, Mörten Christensson. A. P. n:r 324. 



\ 





J 



266 c. o. ARCADIU8. 

12 pngr anslagits till rusthåll, och 3V4 hemman till skatte ^ De 
redncerade tredjedelen af säteriet erhölls dock tillbaka. I behålC K 
voro 3V4 skatte- och 9^4 frälsehemman med en ränta af 625 d 
28 öre. Från Gullmarsberg voro reducerade 17 byteshemman (s 
sid. 246) till kronohemman och med en ränta af 672 daler 14 ör 
21 pngr anslagna till rusthåll, af hvilka Aschebergska arfyingarn 
behöllo och rustade för 7. Till skatte var reduceradt Anneröc» 
med en ränta af 3 dr 6 öre. I behåll voro 4^4 skatte^ och 4'/ V. 
frälsehemman 3 med 222 daler 24 öres ränta. Från Torreby vor^ 
3% hemman* reducerade till skatte med 50 daler 5 öres ränt 
Besparda voro 5% skatte och 18 V4 frälsehemman med 665 
25 öres ränta. Från Holma voro reducerade 8 skattehemman me 
135 dalers ränta; i behåll voro 10 skattehemman och IIV2 fräls 
hemman med en ränta af 377 daler 23 öre. 

Efter denna uppgift voro således reducerade 15 V2 hemma x ^^ ^* 
till skatte och 31\\ till krono med en ränta af 1,181 daler 9 ör-^-«^^^' 
9 pngr; i behåll voro 22^8 skatte- och 44 V2 frälsehemman me€Ä:>^^| 
en ränta af 1,892 daler 4 öre. Dertill kommo dessutom de fråi/7 <^ 
kronan återlemnade vederlagsgodsen med en ränta efter bytes- ^ 
projekten af 976 daler 10 öre 23 pngr. 

Efter denna öfversigt af reduktionen på de Aschebergska egen- 
domarna skola vi meddela det vigtigaste af hvad vi i handlingarna 
funnit antccknadt om deras beskaffenhet och historia i öfrigt under 
denna tidrymd. 

Utom säterierna och dem underlydande hemman kommo af 
olika orsaker äfven några andra gods i Bohus län i Aschebergs 
händer under denna period. 

Såsom förut (sid. 248) är omnämndt, köpte Ascheberg år 1674 
af Dorotea Bielkes arfvingar Ström i Hjertum, Veden i Aggerhna 

* Ström 1, Berg V4 i Hjcrtum 8:n, Vesteråby 1, Kod Vj och Röstorp 
Vo i Vesterland 8:n. — Återstående allodiulfräUe och akattcgods 
under Ström, när det reduc. afgår, A. P. n:r 324. Den å sid. 264 
anförda uppgiften är något olika. 

* Gunnarby 1, Björndalen och Myran ^,\, GunnerÖd */^, Hce */4f 
Hee V21 Anneröd '/2» Lunden V2 i Skredsvik 8:n. — Återstående 
frälse och skattegods under Gullmarsberg pro a:o 1695, A. P. n:r 325. 

' Hagstorp 1, Krageröd 1, Skafveröd Vji Vägeröd V4 i Skredsvik 8:n, 
Fossum V2 i Bäfve s:n, Bödstegen V4 ^^^ Fösa 1 samt 24 strand- 
sittare under Fösa på Orust. A. P. n:r 325. 

* Olika med uppgiften å sid. 264 troligen i följd af olika beräkningar 
af hemmantalet. 



BIDRAG TILL DE ASCHEBBR09KA OODSENä HISTORIA. 267 

än och Apelgård på .Jntland mot en kontant penningsumma och 
'brbindelse att betala den pä godsen hvilande gälden. År 1681 
lålde åter Aseheberg Veden till Dorotea Bielkes son, Knut Bildt 
ill Morland, mot en summa af 3,0(X) Kdr danskt mynt, h varat 
Jildt betalte 2,000 Rdr men dröjde med återstoden, emedan en del af 
Dorotea Biélkes gamla gäld, som Aseheberg förbundit sig betala, 
Lnnn hvilade pä godset. Dä Aseheberg emellertid yrkade pä sin 
»etalning och lofvade att förnöja borgenärerna, så snart han er- 
lållit densamma, så pantsatte Bildt år 1684 en del utsocknegods 
rid Morland till Aseheberg med tt)rbindelse att inom år och dag 
nlösa godset eller alldeles afstä det. Någon inlösning skedde dock 
3j, och pantegodset förblef i Aschebergs och hans arfvingars hän- 
ier långt efter såväl hans egen som Bildts död^ 

De hemman, som på detta sätt kommo i Aschebergs besitt- 
ning voro Skåntorp 1 och Lycke V^ i Teijnehf s:n, Skredsröd 1, 
Blödkärr Vg, Lilla Röra >.,, Stora Köra 1, Härröd 1 och Gögesäter 
1 i Röra s:n, Maleröd * .j i Ståla s:n och Kindslätt V\, i Torp s:n, 
alla på Orust, samt Lyras V/, i Stenkyrka s:n på Tjörti och Bräcke- 
torp V4 J Spekeröd 8:n, till samman 7 |)emman med en ränta af 
174 dr 28 öre 2. 

I det föregående (sid. 252 noten) är omtalad t, att Aseheberg 
redan före reduktionen åstundat erhålla kronohemmanet Tjurholmen 
i Romeland s:n. Han erhöll det också, men ej förr än 1686, då 
det af konungen blef anslaget åt Aseheberg såsom öfverstesäte 
änder Riksenkedrottningens lifregemente till häst^. Samma år er- 
höll Aseheberg äfven kronohemmanet Faleby i Foss s:n, hvilket 
han före reduktionen innehaft som donation. Troligen innehades 
det nu af Aseheberg såsom rusthåll: i handlingarna benämnes det 
ock rusthållsgärd. Före Aschebergs mottagande af gården var den 
anslagen till landshöfding Schönleben på löns afräkning, och efter 
Aschebergs död blef den 1697 anslagen till säte för öfversten för 
de i norra Bohuslän förlagda dragonerna^. 

Köpet af halfva säteriet Röstorp 1688 är förut omtaladt (sid. 251). 

' Daniel Bildt Knutssons ausökan hos hofrätteu om utbekommande af 
sin och medarfviiigars fordran i Aschebergska sterbhuset for inlös- 
ning af gäld å Vedens gods, med bilagor, dat. 6 Febr. 1695, A. P. 
n:r 303. 

^ Jordebok öfver de Strögods, som af välb. hr Knut Bildt till pant 
hafvas, A. P. mr 327. 

* Besigtelse och husesyn på Tjurholmen 1686, undert. Johan Morin, 
A. P. n:r 73. 

* 1684 och 1697 års jordebok, L. A. — Bref från Schönleben till 
Aseheberg 1686, A. P. n:r 74. 



2(\S 



c. o. ARCADIUS. 




Om Kastelloprard, före reduktionen Asehebergs friherreska] 
är förut (sid. 'Jih)) niiniudt, att den efter reduktionen blef anslage-^::; 
pa iiins aträki)in^ åt landshöfdin^en pä Bohus. Deri skedde 
fiirändrin^ ar KlIH) den 2r> Oktober, då Kastellegård af konung< 
l)lef an.<Ia^en till öfverstesäte jit Asclieberg, livareniot Asehebei 
skulle till tandslhUdinpMi afstå Tjnrholmen oeli Klfsborgs ladugån 
Aseheber^ och landsli(ifdin;r Scliönlel)en <ifverenskonimo dock 16^ 
med konnn<j:ens tillåtelse, att, så länge de båda lefde, hvar o 
en af dem skulle behålla, hvad han torut innehaft, oaktadt 
stellcgard ;xaf högre ränta än Elfsborgs ladugård oeh Tjurholme > 
Fiiljande året, WX\j trätVades åter en annan öfverenskoninie' 
hvarigenom Aseheberg skulle öfvertaga Kastellegård oeh 
leben Klfsborgs ladugård oeh Tjurholmen. Oaktadt Ascheb( 
d(i(l kom emellan, torsi^^giek doek utbytet, hvarigenom Kastc^^ 
gård idVerlemnades åt Asehebergs son oeh efterträdare såsom 
viTSte vid Enkedrottningens lifregemente till häst, Kristian Luc:l 
von Aseheberg^, 

Om en oeh annan af de Asehebergska gårdarna finnas i hss.^ i d- 
Ungarna uppgifter Wirandc beskaflfeuheten af åker, byggnsider ni - m:»!.. 
oeh man far deraf samt af ui)pgifterna om skr»rd, kreatursbe^£ä.^t- 




ning m. m. söka bilda sig en föreställning om allas beskaffenls <«t. 
Om säteriet Ström namnes i en är ItV.K) af en landtmätare tr j..^^j) 
rättad beskrifning*, att det hade åker af lermylla till utsäde "på 



' Enlitjt iippofili i instruktionen fnr :Vsch«bers: sAsom giivrrnör ö 
Skinn*, Hali:ii!(l ncli Bohus län uhmI (iötcl)org iTiHO innehade 
tilisvifiarc- Kliäborirs laduiriird till sitt ini^hall ntt nyttja ocli bn 
— Hnndliiiirar riirandr Skan<linavi(Mis historia. 32 delen. 

- ( ^fverenskommelsii' nu lian Aseheberg oeh v>ehönleben. (lat. Gbp d. 
.Inli l<)iV2, A. \\ n:r -J-M. 

' Husesyn pji Kastelb-jfiird den 4 Maj l(i9H, A. V. n:r 258. 

* i)enna landtniiitantörrättning ^af anledning till en rätt e^endo 
tvist, ur hvilken Asrheberg afsfiek med seifer. Förhfdlandet M 
det framilar ur handliuirMr bland Aseheberu:ska papperen var följan 
Ar UiOn ankom till iftiieralffuvrrniiren .\sehebertf en skrifveUe fi 
KammarkoUejriuni af den S Juni (A. P. n:r 103), hvari han anmo 
des ombestyra, att alla adlii^a säterier, hvilka ej dittills varit i k 
nans jordrböckcr upptairna liksom adelns öfriorn iramla frälse, mat 
dcruti varda uj^plörda jcmte alla prest£:ardar. stommar, kapellans- o 
klocknrebol med torp. Alla dessa skulle for krono annoteras oc 
med sin fulla ränta infinas i jordeböckerna. Fos[dariic skulle dertö^ 
nntrix ransaka. af huru manjra hemman h varje säteri och prcstgårcr 
best ode, oeh hvart oeh ett efter dess natur till räntan »utskjuta*. 
Oenom en senare skrifvel.^te af den 31 Augusti (A. P. n:r 110) för- 
klarade Kammarkollegium, att meningen ej vore, att säterierna skulle 



^■i»r 

IflD 

Ka. 




BIDRAG TILL DE ASCIIEBBK6SKA GODSENS HISTORIA. 269 

^Vs tunDor land, hvaraf en tredjedel låg i trade. Åkern var dock 
öiag-er^ enär ej tillräckligt hö fanns, blott 41 palinar (1 palm = 
27 kubikalnar). Mulbetet af ntmarken i Torpetjell, som var gemen- 
sam cned grannarne, begagnades ej. Laxfiske fanns i Göta elf, och 
ti"© B&gqvarnar voro årligen i g.1ng. (Enligt en uppgift från 1695 
fonno^ fyra sågar, från hvilka inflöt ett årligt arrende af .-^45 dr, 
^' -f^- n:r 324.) Skog «f gran, fur och något en lemnade hvad 
som ^v^ar nödvändigt till gärdsle och bränsle och dugde äfven del- 
^jl^ ti 1 1 byggnadsvirke. Enligt en uppgift från 1691 (A. P. n:r 150) 
.^^^'"^ "i^des på Ström detta år 21 trafvar hvete, 110 trafvar råg, 
T^ t:. Tafvar korn, 22 trafvar hafre och 580 stackar hö. En upp- 
^ *>ån 1695 (A. P. n:r 312) angifver det årets skörd till 1 '/^ 

^Itattläggas, utan att do blott till sina namn skulle i jordeböckerna 
^ inforas. I slutet af September (Bref frän Mårten Kristensson till 
^^scheberg dat. Helle d. 24 Sept. ir»90, A. V. n:r 113) ankommo 
emellertid landtmätare och kronobetjcntrr till Ström, uppmätte det- 
^«nima orh skattlade det f()r 3 mtl. Ascbeberg besvärade sig hos 
J ^ndshöfding Schönlebcn öfver åtgärden, men denne förklarade i en 
^krifvelse af den \l^ Oktober (A. P. n:r 11(>). att det ej vore något 
^ onat, än hvad som redan skett med de öfriga säterierna, och afsage 
ingalunda någon Aschebergs prejudice. As<'hel)trii torde dork ej hafva 
^ÄÖjt sig dermed utan åberopat KamraarkolKgii ofvannämnda skrifvelse 
^%f den 31 Augusti, ty Schönlebcn skjuter i en ny skrifvelse af den 
S3 Oktober (A. P. n:r 117) skulden på kamererarcn, som vid sin när- 
^%^aro på revisionstinget i Hälle utan att ha sina handlingar till hands 
l^eordrat landtmätaren att verkställa denna förrättning. Förhållandet 
skulle blifva rättadt och ej lända till någon Aschebergs prejudice, 
V^varför han måtte det ej onådigt upptaga. I en skrifvelse af samma 
(A. P. n:r 118) anhåller äfven laudskauiereraren And. Holst hos 
Ascheberg om nådigt öfverseende, förklarande, att åtgärden Cj haft 
iinat svfte, än att säteriet kunde blifva till sitt namn och hemman- 
al i kronans jordebok infördt, och att ransakuingen och mätningen 
kett genom betjenternas okunnighet och missförstånd, hvarfor deu 
fven. så snart den inkomme, skulle varda alldeles utplanad och ogil- 
i ad, såsom den hvarken i sig sjelf vore nödig eller begärts. Slut- 
Ä igeo sände Schönlebcn den .30 November (A. P. n:r 119) sjelfva 
orpus delicti« mätnings- och ransakninsrshandlingen, till Ascbeberg, 
tt han »till sin ^atisfaktion» måtte dermed göra, hvad han sjelf nå- 
digst behafi^ade; wvarandes det honom mycket okärt, att en slik för- 
rättning i oträugdt mål skulle vara anstäld», hvarför han bad, att 
^\9cheberg ej vidare måtte denna förtretligheten pfi en eller annan 
^jehjerta. Han hade förehållit vederbörande deras faute, och de torde 
liädanefter bättre se sig före. • Den omtalta handlingen finnes bland 
Aschebergska papperen (n:r 114) och är ett ganska digert häfte upp- 
tagande beskrifning ej blott öfver Ström och Röstorp med under- 
liggande torp, utan äfven öfver Porshälla, Grinneröds, Ödsmåls och 
Spekeröds prästgårdar. 



270 c. o. ARCADIU8. 

tunna hvete, 17 V3 tunnor råg ocb ISVj t^i^nor korn. Kornskörden 
tyckes sålunda det senare året hafva slagit fel. Den årliga rän- 
tan och inkomsten af Ström uppgifves i början af 1690-talet tilf 
894 daler'. Enligt ofvannämnda beskrifning frän 1690 voro ladu- 
gårdsbyggnaderna skäliga, och under byggnad stod en ny man- 
gård. Enligt Odman (Bohus läns beskrifning, Sthlm 1746) skulle 
Ascheberg hafva påbörjat denna byggning redan 1685. Den var 
dock ej fullbordad 1690, och från 1691 finnes bland Aschebergska 
papperen (n:r 138) ett kontrakt med en snickare Jakob Andersson 
från Uddevalla om arbete vid inredningen. 

Röstorps säteri i Vesterland s:n, hvaraf hälften tillhörde Asche- 
berg, hade enligt ofvananförda beskrifning åker af god lermyllejord 
till utsäde på 6V20 tunnor land, god hårdvallsäng till 20 palmar 
hö, ett qvarnfall, som nyttjades höst och vår, och något skog till 
gärdsle och bränsle i Torpefjell. Ofvananförda uppgift från 1691 
angifver årets skörd hafva varit 166 trafvar korn och 100 stackar 
hö. Ingen inkomst beräknades dock flyta från denna egendom. 
Dess atkastning förslog ej ens till gårdsfolkets lön och underbålP. 
Inga andra byggnader funnos dera 1690 än en gammal bond- 
stuga, en temligen ny fägård och ett stall utan tak. 

Sätesgården Holma i Brastad socken med Lunderäng, Stora 
Bornö och laxfisket Orekyl räknades för 2 mtl. Ladugården Torp 
1 mtl brukades väl i sammanhang med säteriet. Om åkerjordens 
storlek finnes ej några uppgifter. Kreatursbesättningen utgjordes 
1690 (A. P. n:r 111) af 46 hornkreatur, 2 hästar, 118 ffir, 16 svin 
och 56 fjäderfän. Samma år skördades (A. P. n:r 112) 3V4 tunnor 
råg, 36 tunnor korn, 2V2 tunnor hafre och 300 lass hö. Detta år 
var dock ett missväxtår, såsom upplyses af ett bref från fogden 
på Gullmarsberg Reinhold Petersson^, och 1695 erhölls en skörd 
af 14 tunnor råg, 67 Vj tunnor korn och 9V2 tunnor hafre (A. P. 
n:r 312). Ärliga inkomsten i början af 1690 talet var 404 daler. 

Från Torreby säteri i Foss s:n finnas inga ekonomiska upp- 
gifter. Det var utarrenderadt från och med 1690, och årliga in- 
komsten derifrån var 883 daler (A. P. n:r 276). 

^ Kort summariskt förslag öfver de Aschebergska godsens atsäde, hö- 
bergniug och årliga vissa intrader, dat. 31 Okt. 1693, undert. Mör- 
ten Christensson, A. P. n:r 276. 

^ Löningsstat för tjenstepersonalen på Aschebergska godsen 1693, 
A. P. n:r 275. , 

' Dat. Maj 1691, A. P. n:r 132: -— Med största delen af bönderna 
står mycket illa till, de hafva ingenting att äta eller så. — Jag 
fruktar, att många menniskor komma att dö af hunger. Mycken bo- 
skap har dött af hunger. 




272 c. o. ARCADIU8. 

kreatur, 5 hästar, 5f) får, 20 svin och 25 Qäderfän. Samma 
(missväxtar) skördades 2 tunnor råg, 42 tunnor korn, 2V2 ^^^^ 
hafre och 23(5 Ijiss hö, men 1695 30 tunnor råg, 113 tunnor ko 
(>'m tunnor hafre och '^ tunna hvete. Byggnaderna voro enl 
samma syneinstrument år 1()80 en mest förfallen byggning med 
stor gästestuga, två kamrar och ett kök samt ofvanpå en g^ 
stuga, två kamrar och ett matloft utan fönster, två stugor och 
stor bod, 4 lador och '.\ logar, 4 fä- och 3 fårhus samt 2 stall.ar ^d 
slutligen 4 halmhus och en gammal kölna. Af dessa byggnad 
var en del i godt stånd, men en del behöfde reparation. 

Kronoladugården Kastellegård räknades jerate Gullö, Rangl 
och Munkeholmarna samt 11 torpare Hir O mtl. Enligt en bes/^ 
ning år 1693 (A. P. n:r 253) kunde der utsås 8 Ve tunnor råg, 
tunna hvete och 47 * ^ tunnor korn samt skördas 920 stackar b 
Åkern var belägen på samma ställe, der gamla Kunghälls sta 
torr stått. Diken funnos ej och behöfdes ej heller, ty vattnet frå 
bergen och höjden Höt utåt den gamla stadsvallen genom den forn 
stadsgrafven ned åt elfven. Någon ungskog af hassel och al til 
nödtorftig vedbrand fanns på sjelfva ladugården. På Gullö had 
funnits skog af ek och bok, h vilken dock i ofreden till störst 
delen blifvit uthuggen. Ar 1095 skördades der (A. P. n.T 315 
2* g tunna hvete, 5 tunnor råg och H8^ .y tunnor korn samt år 16 
(A. P. n:r 387) 2V3 tunnor hvete, 8' ^ tunnorråg, SOV, tunnor ko 
och 5V3 tunnor hafre. 

Byggnadermi på Kastellegård voro år 1693 följande': en 
mangårdsbyggning (uppförd af Schönleben) 27 alnar lång och 
alnar bred, innehållande en vacker sal med 3 fönster, förstuga a 
två kamrar på livar sida, den ena inredd till kök; en ryggåsbyg, 
ning utan loft, 16 alnar lång, 8*^4 alnar bred, med stuga, mjöl 
rum och ftirstuga; en ladubyggnad i norr, 32 alnar lång och 12 
alnar bred, med loge i midten, bygd af Schönleben; en ladnbyg 
nad 43 aln-ar lång, 13% alnar bred samt ett fähus 36 alnar lån 
och 10^ 4 alnar bredt, inredt till 35 nöt, uppbygda af Aschebe 
efter kriget (medan han innehade Kastellegård som friherreskap^ I> ' 





en byggnad 23 alnar lång, 11 alnar bred, inredd dels till st 
med 7 spiltor dels till tlihus, bygd af Schönleben; ett fähus, 24 * .••'» 
alnar långt, 10% alnar bredt, för 30 nöt, samt ett odugligt uthm""C»^ 
13 alnar långt och 10 alnar bredt, uppbygda af Ascheberg. Sch23 "■!•" 
leben hade lätit uppgräfva och uppbygga två dammar och dL^^' 
satt rudor eller karusser. Afven trädgård fanns, för hvilken 1^3 



Husesyn på Kastellegård 4 Maj 1693, A. P. n:r 258. 



BIDEAG TILL DE ASCHEBERGSKA GODSENS HISTORIA. 273 

i arrende 10 daler. Samma år berättas der hafva blifvit 
»Gr 1:1 ds välsignelse af kål». 

Förvaltningen af de Asebebergska egendomarna i Bohuslän 
skes t; tes af »Inspektören^ Mårten Rristenssou (Korn) med biträde 
af underförvaltare och fogdar. Bref från honom till Ascheberg 
oeh hans son finnas bland Asebebergska papperen från åren 1G89 
— 1097. Han hade i lön enligt en uppgift från 1693 (A. P. n:r 21b) 
150 daler om året. Underförvaltaren Reinhold Petersson hade 
enligt samma uppgift 80 daler i lön och 7Vo daler till papper år- 
ligen, Kristen Heydemark hade o() daler i lön och 5 daler till papper. 
På hvar och en af gårdarne Gnllmarsberg, Holma, Faleby, 
StrcSm, Röstorp och Kastellegård funnos en gårdsfogde med 15 
daler i lön, en mjölkdeja med 10 dalers lön, en gårdsdräng med 
^ claler i lön och en eller två »latöscr» med 7 eller 8 dalers 
l«5n ». Dessutom hade folket sitt underhåll. Då Ascheberg var död, 
ville hans arfvingar inskränka tjenstepersonalen, så att blott en 
drän^ och en piga skulle tinnas på h varje gård och en gårds- 
*^gde sköta två gärdar. Mårten Kristeusson förklarade i ett bref 
^dl ^^neralamiralen Hans Vachtmeistcr (Aschebergs måg) omöjlig- 
heters häraf (A. P. n:r 277). Blott gårdsdrängarna kunde möjligen 
»ndr^gag och gårdsfogden och dcjan på Uöstorp, hvilkas platser 
^erefter finge skötas af personalen på Ström. Gärdsstaterna blefvo 
äfv"en från och med 1694 ordnade efter detta förslag, så att blott 
J^''^. personer (gårdsfogde, deja och två fäpigor) lönades och under- 
**o^ pä h varje gård. Det underhåll, som årligen bestods dessa 
14 *^ personer på hvarje gård, var 2 tunnor malt, 2 tunnor råg, 
j ^Vinnor korn (allt å 3 dr tunnan), 1 tunna sill (7 dr), 2 st. 
^^^^^^nöt (å 6 dr), 3 st. lam (å V, dr), 2 st. svin (å 1 » ., dr), »,., våla 
/^ ^* tisk (1 ^2 ^^^h ^ 1 tunna spanskt salt (4 dr), 1 tunna franskt salt 
^»•), 6 marker humle (1 Vs ^Ji') «aint hudar och skinn till skor. 
^j -^\llt arbetet med jordens brukande, såning, skörd och berg- 

^^ ^' m. m. sköttes af bönderna och med deras dragare; gårds- 
nj^^ ^*^n och gärdsdrängen hade endast att ordna och föra uppsigt 
gy^*^ böndernas arbete samt hafva värd om gården och dess lös- 
m. m. 

TVljölkdejnn skulle »taga vara pa eld och värme, ost och smör och 
laga för folkens underhAU». Fapigorna hade att om vintern rykta 
CO eller 70 st. boskap och gifva dem vatten och foder tre gånger dag- 
ligen; ora sommaren skulle de mjölka tre gånger om dagen och vakta 
l>oskapen för ulfvar och björnar och »om natten pA tvätt eller på qviar 

i skogen ligga hos boskapen och aldrig någon natt komma i hus». 

— Bref från Mårten Kristensson till Hans Vachtmeister, dat. 4 Dec. 

1693, A. P. n:r 277. 



274 c. o. ARCADIUS. 

På de egentliga säterierna, der arbetet sköttes af insock 



bönderna, torde ej detta brakningssätt hafva varit förenadt med — Jii^^ 
dra än de vanliga och oundgängliga olägenheterna; men påöfver^^ ^ 
bostället Kastellegård och på Gullmarsberg, hvars forna ngedi^.^^^ 
bönder genom reduktionen blefvo förvandlade till rnsthållsböm 




er 

var det besvärligare. 

8å länge Kastellegård lydde under Bohus slott, var åke; 
brukande, sädens och höets skördande och bergande m. m. 
deladt på bönderna i Inlands norra och södra härad samt på Br^^' 
singen, i enlighet med öfverenskomnielser af lagmännen Jens K 
stenssen och Hans Frandtzen uppgjorda med bönderna 1621 o* 
1639 (A. P. n:r 1131). Under den tid, då Kastellegård vara. 
slagen till friherreskap åt Ascheberg, ombesörjdes dess brukande .--^^^ 

de med friherreskapet följande bönderna. Efter reduktionen, då gå ^" 

den indelades till guvernören pä Bohus, förordnades, att allmo( 
på hela Inland (Fräkne, Torpe, Norra och Södra härad) samt 
Hisingen skulle ärligen af hvarje gård göra fyra dagsverken vi 
densamma '. 

Då Kastellegård 1G93 blef förvandladt till öfverstesäte, up| 
hörde allmogens arbetsskyldighet dervid. Schönleben lofvade vi ^' 
serligen det första året att öfvertala de socknar, som förut gjo v^ 
arbetet, att verkställa vårarbetet och berga ängarne -, men sede^ v*' 
mera hade man troligen inga andra än torparne samt de på (^^ 'f'" 
verste- och ryttmästarelönerna anslagna bönderna att sätta t m 1 1 
arbetet. Sålunda skrifver K. L. v. Ascheberg 1697 ', att ing^ 
ting skulle bestås torparne på ladugården till underhåll, så län 
hö- och sädesbergningen påstode inomgärdes, men holmarne o ^? ^ 
utängarna skulle höstas »till tridiung» som vanligt; och samma 




Södra häradet jemte Holta och Solbergs socknar af det norra tkisl^ 
köra och bryta åkern, så, skörda, göda och berga, hvaremot de tkual X 
få någon ersättning från Norrviken. De öfriga socknarne på Inli 
skulle åtaga sig alla ängarna på norra sidan om elfven och erhfil ^ 
ersättning från Sunnerviken. Socknarne på Hisingen skulle be 
och sköta ängarna samt oxhagen på södra sidan om elfven och c 
hålla ersättning från Orust och Tjörn. Småsysslorna vid garde 
gärdning m. m skulle skötas af torparne under gården samt af 1 
parne i Romeland s:u. För tröskning skulle legas arbetsfolk. 
Generalguvernörens och indelningskommissiooens resolution på ^^^^ 
mogens besvärspunkter 1685. I afskrift, A. P. n:r 61. 
Bref från Mårten Kristensson till K. L. v. Ascheberg d. 26 ^S*^ 
1693, A. P. n:r 257. 

Resolution på Kristen Heydemarks memorial d. 26 Juni 1697, A^^ - ^' 
n:r 396. 



BIDBAG TILL DB A8CHBBERUSKA GODSENS HISTORIA. 275 

skriiVes till K. L. v. Ascbeberg från Kastellegård ^, att Solberga- 
bOnderna, som på ryttmästare beställningen voro anslagna, då pre- 
stera.cle sina dagsverken vid bergningen: dermed vore så ordnadt^ 
att ei:i nämndeman med ett par ärlige män räknade kornet på åkern, 
då det blifvit atskuret ocb bundet, att ej något nnderslef måtte 
ske. Till gengäld fingo de bönder, som förrättat arbetet, en del 
•af d^ till lönen åtgående räntorna afkortad; sålunda af kortades 
169o på 7 Vg hemman 3 dr på hvarje-. 

Då bönderna under Gullmarsberg blifvit anslagna till rustbåll, 

var det endast med svårighet de kunde förmås att fortfarande 

förriit;ta arbetet på gården. Mårten Kristensson skrifver 1697 till 

K. L. v. Ascheberg (A. P. n;r 394): gårdsfogden kan ej få rust- 

hålla^v-ne till något arbete här på Gullmarsberg, alltså måste jag 

^^ Bj elf uppvakta pä en åtta dagars tid att bringa dem till lydnad, 

&tt fs^ hägnadt och brutet åkern. Vid bergningstiden samma år 

*krifv"er han (A. P. n:r 416): säden är med möda inbergad, enär 

nisthitllsbönderna ej vilja svara till mer än de nio åkrar, som 

blefvo dem tilldelte, när Eders höga Nåd var på Gullmarsberg; 

dem ta de plöjt, skurit och väl bergat. För de andra har fogden 

*^^t; om hjelp af de andra rustbållarne samt bedt majoren dem 

AO^OEiera, hvilket han gjort; men få ha infunnit sig och dessa ej 

'"'"'"Än mot middag. De ville ej arbeta, utan de finge mat och 

"^y^k:, så länge de arbetade. Dessutom har man legt folk för 

^^Si^ingen. Samma klagan föres af Kristen Heydemark följande 

are t; 3 . ^Qi förflutna året hade det dock gått skäligt till med ar- 

^^^t:, men nu sade hvarje bonde, att de intet derefter ville göra 

t^ ^Äiyeket arbete, som de hittills hade gjort, Hans höggrefliga 

.^^^ täcktes dertor laga, att anstalt blefve fogad med samtliga 

. /^^crna och gårdsfolket på Gullmarsberg, enär vårarbetet snart 

,-'*^'*^ landade. Han hade sjelf som oftast tillsagt bönderna på rust- 

. ^^ stommarna att hugga stör och skid samt famnved, medan 

rn påstode, och att utköra gödseln på åkern att lägga jiti en 

men ingen af bönderna ville det göra. Det syntes honom 

;ripligen, det vore bättre hans höggrefliga Nåde behagade 

ackordera med bönderna på stommarna, att de kunde hösta 

afla Gullmarsberg, mot det ryttarehästarne blefve underhållna 

Cjrullmarsberg mot half betalning; så gjordes det icke behof 

^öra så stor kostnad med att lega och underhålla så mycket 

i andtiderna. 

Af regementsskrifvare Hoffdal d. 28 Aug. 1697, A. P. n:r 411. 
Förslag på öfverste- och ryttmästerskapsräntor 1696, A. P. n:r 312. 
Bref till K. L. v. Ascbeberg d. 12 Mars 1698, A. P. Q:r 442. 




'27i^ 



c. o. ARCADinS. 



Bland de lörhalLinden. hvilka R. v. Aschebergs ställning so 
egeudoiiisherre turanledde, intager ätVen hans beröring med de 
kyrkliga styrelsen och presterskapet ett rnm. 

(fenoni den KlSii utfärdade nya kyrkoordningen hade konungen 
toriiehallit sig att t^irordna om kyrkoherdetillsättning i regala 
pastorat, sedan domkapitlet inlemnat förslag pä några till embetet 
skicklige personer; i ))atron('lla pastorat hade patronas visserligen • 
kallelserätt, men konungens hilgre rätt var iekc dermed uppgifven. 
Efter kyrkolagens utfärdande började upplysningar infordras af 
konungen om, hvilka gäll kunde anses f()r regala. Till lands- 
höfding SelxMileben ankom är HllX) kunglig befallning att, efter 
ijfverläggning med biskopen i Göteborg och superintendenten i 
Karlstad, afgifva betänkande nngäende gällen i Bohus län. Schön- 
leben delgaf denna befallning åt Aseheberg för att fä veta, om 
han dervid hade niigot att påminna. Aseheberg svarade (13Nov. 
Ki^N), A. P. n:r löU), att han intet annat hade att påminna, än 
att de gäll mätte blifva behörigt iakttagna, i hvilka hans sätes- 
gårdar vore belägna, och der han i förmägo af privilegierna oeh 
kyrkoordningen hade jus voeandi. Sehljnlebens utlåtande, som af- 
gafs l()iU eller Uj\)2 (utan datum, A. P. n:r 158), gick derpå nt, 
att alla gäll i Bohus län vore regala med undantag af Morland, 
hvartill Bildtska slägten fiirvärfvat sig jus patronatus af danska 
kronan genom byte mot fasta jordagods. Biskop Carlbergs mening 
var ej härmed öfverensstämmande. Han ansåg blott de gäll vara 
regala, som vore belägna i städerna, de som af K. M. uttryck- 
ligen förklarats för regala, samt de i hvilka reducerade knngs- ^ 
och ladugårdar funnes och som torut stått under jnra patronatus^ 
vid alla de öfriga förmente han, att konsistorium borde ha fri^ 
händer att sätta till kvrkoherde hvilken det funne bäst. Sin afvii^ 
kände mening stiUldb Sehrmleben derpå. att i Bohus län såso 
eröfrad provins borde fästas afseende vid förhällandet under dc.^.^^ 
dansl^a tiden, under hvilken efter recessen och kyrkoordning^^^^ 
konungens länsman, efter föregånget val af församlingen, å kootL^ i^. 
gens vägnar hade stadfäst den kallade och gifvit honom sin mC^->/. 
lats», hvilket bevisade, att konungen hade högsta jus patronat-o^. 
Dessutom innehade kyrkorna i Bohus län till sitt vidmakthållaacje 
en tredjedel af den tionde, som i gamla Sverige ginge till konungen. 

När kyrkoherden i lljcrtum Peter Backe i Febrnari 1692 aflecf, 
skref landsliöfding Sehönleben genast dels till biskop Carlber; / 
Göteborg (10 Febr., A. P. n:r Ifö), dels till Aseheberg, undcrrit- 
tände om dödsfallet och påminnande derom, att fältmarskalken 
Aseheberg såsom inuehafvare af säteriet Ström vore den fömimste 






.a* 
Ux 

i 






'« 



» ^ 



'■'. 



k 



BIDRAG TILL DE A8CHBBEHGSKA GODSENS HISTORIA. 277 

cb ansenligaste i pastoratet näst konungen, och att derför ingen 
orde fk löfte om successionen, förrän man meddelat sig med 
onom. Biskopen svarade derpå (d. 14 Febr., A. P. n:r 162), att 
et vore intet periculum in mora, enär församlingen hade rätt att 
röja med valet i sex månader, såvida gället ej vore regalt, i 
vilket fall biskopen hade att inkomma med förslag. Han och 
varje redlig prestman förmodade att blifva vid kyrkoordningen 
laintenerad, till dess H. M. eu annan förordning göra täcktes, 
minnelsen om hänvändningen till Aschebei^ vore onödig: han 
cb konsistorium skulle begä en straifvärdig fÖrmUtenhet och för- 
riplighet, ja, otacksambet, om de det underläte. Då konsistorium 
f Guds ord vore torsäkradt, att all konfusion, som tilläfventyrs 
ande invändas eller redan invänd vore, komme deraf, att åt- 
skilliga embeten hade sina särskilda sysslor, sä ville man till efter- 
^t>ljande af den ordning, som K. M. toreskritVit, anhålla, att gene- 
■rallöjtnauten och landshöfdingcn måtte meddela, huru många 
ipastorat vore angifna hos K. M. såsom regala och om Hjertum 
^^'ore bland dessa. Ascheberg äter svarade, att han ville hafva 
ssig förbehållet vid sätesgården Ström samma jus att till pastor 
kalla, bvem som kapabel funnes och honom och torsamlingen bäst 
siDStode, som hans sal. grefvinua i hans egen frånvaro utöfvat i 
£ro pastorat vid Holma sätesgård *. 

På biskopens skrifvelse svarade Sehönleben (d. 17 Febr., A. 
I*. n:r 162), att han ej funne nödigt utlåta sig öfver, hvad konci- 
pisten inblandat ej till saken hörande. Kiskopeu torde erinra sig, 
hvad han (Schönleben) både muntligt och skriftligt yttrat, att alla 
gäll i Bohus län efter danska recessen och kyrkoordningen vore 
regala, undantagande Morland. Aschebergs bref besvarade han 
Slfven (d. 24 Febr., A. P. n:r 165) med samma förklaring om 
gällens natur. 

Ascheberg hade emellertid redan begagnat sin efter danska 
Adelsprivilegierna påstådda rätt och utfärdat sin fullmakt flir sin 
regementspastor Björn Larsson \ 

Då denne infann sig i konsistorium för att erhålla investitur, 
fick han dock det svar, att konsistorium, sedan landshöfdingcn 
bos konungen angifvit pastoratet som regalt, redan hos konungen 



• Ove Tegnér kallades till kyrkoherde i Bro 1679. 

^ Björn Larsson Lade hos Ascheberg gjort ansökan om pastoratet, åbe- 
ropande hans löfte om befordran vid första ledighet och utlofvande 
en »discretion» af 200 Rdr sp., så snart han tillträdt pastoratet. — 
A. P. n:r 163. 

Bidr till Göt. o. Boh. låns hi«t. 6. 11 



278 c. o. ARCADIUS. 

föreslagit fyra audra prestmiln. Konsistorium inberättade do 
genast förhållandet till konungen med anhållan, att han måtte b 
kräfta Björn Larssons kallelse. Men då hade konungen red 
gifvit fullmakt åt en af de föreslagne, Anders Bonander, garniso 
pastor i Marstrand. Schönleben blef förbittrad öfver detta, sc^ 
han trodde vara en tillställning af biskopen tillika med komm^». 
danten på Marstrand, öfverste Frölich, och skref till Ascheber 
(d. 21 Mars, A. P. n:r 1G8), att han nog skulle taga reda på, hvea^ 
som till såväl Aschebergs som hans egne prejudice påtagit ocfc^ 
understått sig en sådan absurditet och djerfhet. Öfverste Frölich ^^^^ 
var dock oskyldig: han hade blott gifvit Bonander ett vitnesbörd, « 
men ej på något särskildt sätt rekommenderat honom *. Äfven 




it' 
s* 



konsistorium var eller sökte göra sig oskyldigt. Det förklarade 
i skrifvelse till Ascheberg (d. 8 April, A. P. n:r 174), att det varit 
af samma mening som han att pastoratet vore patronelt, men att 
Schönleben angifvit det för regalt och att konungen befalt det '^ 
rätta sig efter landshöfdingens uppgifter. Det hade derflJr varit ^^' 
nödsakadt att till konungen ingifva sitt forslag på fyra personer, «"*' 
men hade dock hemstält, att konungen antingen skulle välja någon 
af dessa eller den Ascheberg komme att föreslå. Då Björn Lars- 
son slutligen infunnit sig, hade konsistorium hos konungen anhållit, 
att han måtte agreera hvad Ascheberg tillgjort, men saken hade 
då redan blifvit af gjord. 

Konungen gaf konsistorium det besked, att alldenstund ut — . 
nämningen redan skett, måste fuller för den gången dervid ftJr- 
blifva; dock egde Ascheberg att till landshöfding Schönleben in 
komma med de skäl och bevis han för sin pretenderade rättigh< 
till jus patronatus i Hjertum kunde andraga. Ascheberg ingi 
då en vidlyftig deduktion, och oaktadt den fortfarande bestrec 
af Schönleben, torde dock konungen hafva gifvit Ascheberg räl 
Hjertum är nämligen ännu i dag patronelt till Ström. 

En afslutning af all denna skriftvexling bildas af en skrifvel 
till Ascheberg från bönderna i Hjertum (A. P. n:r 182), som 
klaga, att Björn ej fått kallet, utan Bonander »kanske gen 
vrånga berättningar» blifvit anstäld, och anhålla om tillåtelse 
Ascheberg att hos K. M. supplicera om en ogift prestman, »på 
den gamla fattiga enkan med sal. herr Peters barn måtte 
vid kallet konserverad». Denna skrifvelse ledde ej till o&gtv 
resultat, men gifvcr något stöd åt den af Ödman och Holmbej^ 



* Brcf från Schönleben till Ascheberg d. 4 April 1692, A. P. B:rIW. 





BIDRAG TILL DE ASCHEBERGSKA GUDSENS HISTORIA. 279 

ai=ft <^"4i3rda berättelsen om böudernas tiendtliga beteende mot Bonander, 
Ijan skulle i embetet inställas K 



liebergska godsen efter B. ron Aschebergs död och efter 

reduktionen. 

Af Rutger von Aschebergs många barn qvarlefde vid hans 
endast en son, Kristian Ludvig von Asckeberg, samt fem 
rar, nämligen Margareta Sabina, gift törsta gången med Kristian 
Bil <rit till Vrem och andra gången med ryttmästaren, sedermera öf 
^ten Georg Liljehök, Anna Elisabet, gift med öfvcrstelöjtnanten 
Id Soop, Eleonora Elisabet, gift med landshöfdingen friherre 
id Macklier, Sofia Lovisa, gift med generalamiralen Hans 
htmeister, samt Margareta, gift med öfversten Kell Kristofier 
*^ ^^ "»• sekow. 

De första åren efter Aschebergs död brukades alla godsen 

sterbhusets gemensamma räkning, med undantag af öfverste- 

Lället Kastellegård. Detta öfvertogs nämligen redan 1693 af 

L. v. Ascheberg, som omedelbart efter faderns död af konun- 

blef utnämnd till öfverste tor faderns regemente. 



v 

A. 

I> 



Anou några personer ville ba ett ord med i laget vid presttillsätt- 
ningen i Hjertum, nämligen de båda prestenkor, som funnes i pasto- 
ratet. Backe Lade erhållit Hjertum pastorat genom »konservering» 
af den förre pastorns, Kristen Jakobssons, dotter och mot afträdande 
af halfva pastoralierna till hans efterlemnade en ka, Elsa Lemmichs, 
så langa hon lefde. Hustrun dog, sedan han med henne erhållit 
fem barn, och han gifte om sig med en norska, Margareta Samuels- 
dotter, med hvilken han hade fyra barn. Backe kom aldrig i åt- 
njutande af hela inkomsten af pastoratet, ty hans svärmoder öfverlefde 
honom. När han dött, begärde den gamla prestenkan, Elsa Lemmichs, 
hos landshöfdingen och konsistorium att bli »konserverad» med en 
ogift prestman, stödjande sin begäran på det kontrakt, som blifvit 
upprättadt mellan Backe och henne samt blifvit stadfäst af biskopen 
och forsamlingen. Hennes barnbarn. Backes barn i första giftet, be- 
gärde å sin sida genom sin förmyndare, morbrodern, rådman Jakob 
y. Utfall, att den äldsta dottern, som snart vore manbar, måtte »för- 
synas med någon vacker prestman», som ock kunde antaga sig barnen 
af det senare giftet, formenande, att den gamla enkan, som i 19 år 
åtnjutit halfva pastoralierna, på annat sätt kunde komma till rätta. 
Backes enka instämde i denna anhållan och önskade i anseende till 
sin egen sjuklighet och de många barnen, att en af döttrarne måtte 
blifva konserverad. Som af ofvanstående synes, vann ingen af dem 
bifall till sin begäran. — A. P. n:r 162, 186—190. 



•28() 



c. o. .\KCA1>IU«. 



Först är U'9(\ i Augusti månad bIciVo sterbbnsets bandlin^^ 
öppnade vid en sanunankonist med arfvingarne i Karlskrona, c:» 
arfskittet synes ej liatVa försiggått iorr än det följande året. ö 
lösa egendomen bief då delad i 7 lotter, af hvilka sonen K. L. 
Ascbeberg tog tvä ocb de öfriga arfvingarne livardera en. 
gående den fasta egendomen Våt R. v. Ascbebergs testanie 
liafva forordnat, att största delen skulle tillfalla sonen >. Stör 
delen af de skånska egendomarna kom också i hans besittnio 
I Bohus liln erhr»]l han i)lott Gullmarsberg, hvilket enligt ett u 
tryck af K. von Ascheberg riiknades för ättens friherrskap 
Säteriet blef indeladt till 2 rusthåll Um. Af de till rusthåll i 
delade f. d. bytesgodsen behöll och rustade K. L. v. Ascheber, 
för 5 rusthåll, nämligen stommarne Bön, Bro, Baggetorp, Finslan 
och Berga med deras angmentshemman. 

Landshöfding David Macklier erhöll Ströms och Köstorps hI 
terier med underlydande gods i lljertum och Vesterland sockna 
Af de till sterbhuset återfallna vederlagsgodsen erhöll Macklier Lills 
Bränne *2 ^^^ Vester (iroröd '^ ^ Vvstcrland sm; Vester Hessi 
röd V^ i Forshiilla sni; Söder Röd 1, Sköllunge form. 2, Nord 
Grössbyn 1, Söder Grössbyn form. ''4, Daftinseröd 1, Tåsterö 
Östergården V\j, Hamra '..^ och Pottebacken V/j ' UcMum s: 
Gare 1, Norder Lundby 1 och Bräeketorp V^ i Spekeröd s: 
Fröstorp V, form. ^^ i Norum 8:n; Ramma 1, Baggehögen * 
Kortved tV)rm. \^, Langegärde ^\ och Trålaröd V2 ^ Jörland »:\ 
Bäckebo V'.^ i Backa s:n; Brattorp iorm. % i Ståla s:n, Bro m^ 
qvarn '4 och Kindslätt * 4 (Bildtiskt pantegods) i Torp s:n, Narfv^ 
röd 1 i Möcklcby s:n, en »gärdepart» af Remdalen, Skreilsröd 
(Bildtiskt pantegods), Stora Röra 1 (d:o) och Lilla R((ra '/, (d:o 
Röra 8:n, Lycke skrh. ^4 (d:o) i Tegneby sin på Orust samL 
dr. 6 öre af Lyras kr:h. 1 form. '/j (d:o) i StenkyrJce s:n på TJö' 
Dessutom åtnjöt han »tågan» af de till kronoskatte redncertt. 
Vester Berg V.^ i lljertum 8:n; Vester Aby 1 förni. %, Öster 
1 form. • 4, Vester Röd ^, i Vesterland s:n, Vesterbö Vj Wrm. 
i Lanffeland sm, Kocketorp 'z, i Höra s:n och MalerOd V4 i 
s:n pä Orust. Hela godset, utom de reducerade, utgjorde 79 h< 
man och var till rusttjenst i hårdt korn beräknadt till 438 tam. 
och 0'^ 16 settungar^ 



^ Bref från v. presidenten i Göta hofrätt N. Liljecreuts till K. 

Ascheberg 1721, A. P. ii-.r 945. 
'-^ Ansökan hos* K. M. 1691, A. P. n-.r 145. 
' Joniehok ocb rusttjenstlänffd uppä Ströms säteri och dess uniL 

j^ande, go<ls 1702, L. A. 











■••» 



^ed 



1 
/ 



BIDRAG TILL DE ASCHEBEKGSKA GODSENS HISTORIA. 281 

OlVerstelöjtnanten Arvid Soop blef egare af Holma säteri. De 
unclorlydaDde hemmanen i Brastad 8:n voro fortfarande de samme 
tjonEi de å sid. 237 appräknade, bland hvilka dock, som vi påminna 
oss, Immestad, tiroröd, Angärd, Hee och Röd nu voro reducerade 
tiil ti&liatte. Dessutom hörde dit skattehemmanen Biberg och Her- 
iDs^Ki^sröd (se sid. 240) samt Hals och Medby (se sid. 254). Af de 
i^^ »"i^^illna vederlagsgodsen erhöll han fiiljande dels skattehemman, 
d^å^ utsocknefrälse : Branseröd sk.h. 1 form. V-2> ^^^S ^^-^^ 1 
fö*"Äx:», V2, Slättene med Kornö och en qvarn sk.h. 1 form. V2' 
Ko»-^eberg sk.h. 1 form. V^, Kyla sk.h. %, Högen sk.h. V2 > Lyse 
8;cä - Jore 2, Kalfskin 1, Grind 1, Bodeland 2, Ödesmål 1, Fogle- 
ka- »•»• > 2> Sniben V o, Ufgård V^, Klefva »/^, Kemmelycke V4, Ry- 
ö>*^^S"^n '4, Hagröd '., förm. V^, Andalen V^ form. '/g, Jore 1 deraf 
st^^^^e 25, Ysteröd V^, Torsbo V2 > Ö«^'''^ s-»; Slättene 1, Krege 
^y ^^^asseröd 1, Gullö sk.h. ^^ och Skogby sk.h. - 3 form. V, i 

^^^^ ^'^neby 8:n; Valleby 1 i Bottna s:n; Hästhagen sk.h. 1 i Berf- 
f^^^^ ^i^ al 8:n; Snaben 1 * i Krokstad 8:n, Knarrevik 1 i Hdby s:n; 
^*^ ÄiÄ. :»eröd sk.h. Vo i Hede 8:n; Berg 1, Suttene V., och 2 husmans- 
^''^•-'•^^er i Svart eborg s:n; Torseröd med Sandbacken, Ulfvebacken 
^^*^ Trånget V\ i Bokenäs sm. Af de öfriga .s^rö.r/odÄew tillkommo 

m Alnäs sk.h. 1 i Krokstad s:n; Herniansröd V4 ^^h Fjälla 

i Hede 8:n; Hogstorp 1, Krageröd P 4, Skafveröd \,, Gun- 

y med Björndalen och Myran sk.h. P/g, Gunneröd sk.h. 'Z^, 

e sk.h. V21 Lunden sk.h. '/.^ och Anneröd sk.h. 1 i Skredsvik 

; Fossum V2 ^ Bäfve s.n; Rödstegen ' ^ i Torp s:n, Fösa V2 

strandsittarne på Rägårdsvik i Morland 8:n på Orust samt af 

iska pantegodsen Skåntorp 1 i Tegneby s:n, Härröd 1 och 

esäter 1 i Röra s:n samt Bräcketorp ^/^ > Spekeröd s:n. Dessa 

s voro till rusttjenst i hårdt korn beräknade till 485 tunnor 3 

ppor och 2% settungar^. 

På ryttmästare Georg Liljehöks lott kom säteriet Torreby i 

is s:n med underlydande gods. Af de på sid. 237 uppräknade 

^^^^ocknehemmanen hade Ryssvarp år 1670 blifvit såldt till Harald 

take, Skulevik, Brevik, Lyane och Amunderöd 1694 blifvit redu- 

erade till skatte samt de å sid. 247 nämnda Smeberg, Nedre Bre- 

ik och Eampstorp blifvit från insockne förvandlade till utsockne 

frälse. Någon rusttjenstlängd med fullständig uppgift på alla de 

* Uppgifves i 1697 års jordebok vara ryttmästare Liljehöks frälse. 

' £uligt 1697 års jordebok hörde hemmanen i Skredsvik under GuU- 
marsberg. 

' Rusttjenstlängd och jordebok på mitt (Arved Soops) i Bohus län be- 
lägna frälse- och skattegods 1702, L. A. 



b 
I 




282 c. o. ARCADIU8. 

strögods, som tillfallit Liljehök, har ej påträffats, men i 1697 års 
jordebok äro följande antecknade som hans: Brattön 1, Syvyk 1, 
Enebacka Vi> Blåberghult V4> Staen V4> Fjälla % i Hede sm och 
Snaben 1 i Krokstad s:n. 

De öfriga arfvingarne, nämligen generalamiralen Vacbtmeister 
och öfverste Barnekow, erhöUo icke gods i Bohus län ^ 

Vid det förut omnämnda sammanträdet mellan Aschebergska 
arfvingarnc i Augusti 1696 i Karlskrona skulle äfven sterbhusets 
skuld utredas och kreditorerna »efter hvars och ens fordrans an- 
ledning förmoda sin betalning». På den förteckning öfver skal- 
derna '^j som till arfvingarnes ledning blifvit upprättad, finnas äfven 
upptagna »Hr Daniel Biidts pretention» och »Fru generalmajorskan 
Anna Bergengrens fordran», hvilka »icke till en viss sunarna ut- 
föras, alldenstund de först måste skärskådas». 

ääsom t^rut är nämndt, hade R. v. Ascheberg år 1681 till Knut 
Bildt försåldt Vedens gods i Norge och det med förbindelse att 
sjelf betala en del på godset hvilande gammal gäld från förra 
egarinnans, Dorotea Bielkes, tid. 1 pant för en del af betalningen 
hade Ascheberg 1684 erhållit en del utsocknegods under Morland 
och hade då ytterligare förbundit sig att godtgöra fordriugsegarne. 
Denna betalning underläts det oaktadt, och Bildt, som ej kunde 
komma i besittning af hela egendomen, inlöste derför slutligen 
1687 panterna med 2,460 Rdr danskt kurant mynt. När Knut 
Bildt aflidit, fordrade hans son, Daniel Bildt, det s. k. Morlanda 
godset tillbaka och betalning af det gjorda utlägget for skulden 
på Veden jemte ränta, med afdrag af de 1,000 Rdr, hvarför Mor- 
landa godset stod i pant. Hans framställningar till de Ascheberg- 
ska arfvingarnc ^ i detta hänseende rönte ingen framgång. De 
menade, att de efter sina dokument kunde tillhälla sig Morlanda 
pantegods som en valfången köpt egendom och tyckte det 
sällsamt, att Knut Bildt skulle förnöja de fordringar, som R. v. 
Ascheberg åtagit sig och var »gud ske lof snfficient» att betala *. 
Aschebergska arfvingarnc fingo äfven lagligt uppbud på Morlanda 
godset, oaktadt protest från Dan. Biidts sida. År 1695 gjorde 
Bildt ansökan hos hofrätten ^ om åläggande för Aschebergska 



1 Rusthulisgården Faleby blef 1697 anslagen till boställe for öfversten 
vid dragouerua. 

2 A. P. n:r 360. 

3 Åtskilliga brcf från Daniel Bildt 1693 och 1694, A. P. n:r 263—268. 

* Brcf från K. L. v. Ascheberg till Dan. Bildt 14 Sept. 1693, A. P. 
u:r 303. 

* A. P. ii:r 303. 



284 c. o. ARCADIUS. 

rande den bortniista eller ett kapital i penningar, som efter 6 
procent lemnade ett intresse motsvarande de reducerade hemma- 
nens ränta, eller att återfå hela den fOr Blomsholm erlagda köpe- 
skillingen mot afstuende af gården och dess underlydande. Asche- 
berg sökte undvika betalningen med förklaring, att han hoppades 
utverka, att de ifrågavarande hemmanen blefve befriade från re- 
duktionen. 

Då hvarken detta eller betalningen kom till någon verklighet, 
hotade fru Anna Bcrgengren med rättegång. Hotelsen blef satt i 
verket, men ej förr än 1715. Då anlitade hon vederbörande exe- 
kutors handräckning för utfliende af sin fordran, men »genom tor- 
ändring vid guvernemcutet>^ och hennes egen död kom saken att 
hvila med det, att ansökningen och den bifogade »pretentionsräk- 
ningen» blef koniiuuuiccrad grefve K. L. v. Ascheberg. 

Först år 1721 blef saken åter upptagen. Då vände sig* v. 
presidenten i Göta hofrätt, friherre N. Liljecreutz, såsom förmyn- 
dare for afl. generallöjtnantens och landshöfdingens öfver Kalmar 
län friherre Keinh. Rehbinders omyndiga dotter, Anna Stina (dot- 
terdotter till Sven Rank), och fullmäktig tor de öfrige Ranksk:» 
arfvingarne, till generallöjtnanten K. L. v. Ascheberg, såsom capnr 
familiae och innehafvare af största delen af fältmarskalk Ascheberg^ 
egendom, med begäran att han godvilligt måtte ersätta de unde 
Blomsholm bortniista räntorna, hvarä räkning bifogades (A. P. n:^ 
946). Ränteförlusten beräknades nu liksom år 1706 till 16 dr 2: 
öre pr mantal, men torlustcn tor b^itsnianshållet till blott 7 daler 
Den årliga förlusten lor S-Vs hemman, 199 dr 30 öre 12 pngr 
fordrades ersatt med ett kapital efter 6 procent (så vida den 
in natura ersattes) af 3,332 dr 17 öre 16 pngr. Derjemte kräfd( 
betalning af dessa räntor för 26 år 1695- -1720 med 5,198 dr 2 
öre jemte ränta, tills betalning skedde. 

Den ifrågsisatta godvilliga betalningen skedde ej, hvarför Lilj» ^e- 
creutz till generalgnvernementet i Malmö ingaf stämning ä Asch ^^^e- 
berg och sökte seqvester a hans fasta insocknegods i Färs htkrt^^^^^d 
i Skåne till belopp motsvarande skulden. 

I sitt koncept till förklaring^ öfver stämningen invände Ascl 
berg hufvudsakligen, att räntorna ännu stode under återvinninj 
Kgl. Reduktionskommissionen på grund af R. Ständers beslut 
1719 och 1720, och att derför med detta mål borde anstå, t' 
utslag i det andra fallit. Ytterligare vore den fordrade räi 




» Bref dat. Jönköping 10 Febr. 1721, A. P. n:r 945. 
2 Dat. Söfdeborg d. 22 Juli 1721. A. P. n:r 953. 



BIDRAG TILL DE ASCHEBER6SKA GODSENS HISTORIA. 285 

TSättningeD af 16 dr 28 öre per mtl jemte 7 dr för båtsmans- 

Aållet helt olika med den ränta, som fältmarskalken Åseheberg 

-försålt, hvilken ensam han efter köpebrefvets innehåll knnde vara 

skyldig att ersätta ^ Vidare vore det af de bortmista räntorna 

"beräknade kapitalet, som fordrades i vederlag, för högt, enär det 

Ifcort så beräknas, att alla såväl behållna som redacerade räntor 

och härligheter af Blomsholm uträknats, och den för hela godset 

^ifna köpeskillingen (8,200 dr) fördelats proportionaliter på det 

l)ehållna och förlorade, hvarigenom ett rättvist vederlagskapital 

kunnat åstadkommas, hvilket ej hade blifvit så stort, enär Bloms- 

liolms sätesgärd med alla dess härligheter vore behållen, och der- 

^emte skatterätten till och landskyldsräntan af bondgårdarne samt 

3*äDta och dagsverken af mångfaldiga strandsittare fortfarande åt- 

ujötes. 

I sitt svar på dessa invändningar ^ yttrar Liljecreutz, att de 
Jlankska arfvingarne ej borde uppehållas i sin rätt deraf att de 
Tcdncerade friheterna möjligen kunde återvinnas, men att han dock 
medgåfve att söka seqvcster blott på så stor ränta af Aschebergs 
fasta gods, som motsvarade den reducerade räntan under Bloms- 
bolm och som Rankska arfvingarne kunde uppbära, tills det visat 
sigy om Åseheberg genom återvinning af det reducerade kunde 
häfva seqvestern. På invändningen att den fordrade ränteersätt- 
ningen vore olika mot den ränta, som fältmarskalk Åseheberg 
sålt, svarades, att kronans jordeböcker, efter hvilka uträkningen 
skett, i sig sjelfva egde vitsord, och att man väl borde förstå, att 
frälsemannen ej förde samma jordebokspersedlar på sina frälse- 
gods, som af kronan påfördes, sedan godsen genom reduktionen 
förvandlat sin natur. På den sist anförda invändningen svarades, 
att man ingen betalning fordrade för det, som vore behållet, utan 
blott för det mista, och att det, som vore såldt, stode fast, antin- 
gen det blifvit för högt eller för lågt taxeradt vid köpet, men att 
om någon missräkning skett, man vore benägen att vidtaga rät- 
telse. Hvad dessutom vidkomme de förmåner, som uppgåfves 
ännu tillkomma innehafvarne af Blomsholm, så vore det allom 
bekant, i hvad tillstånd sätesgården blifvit satt genom norska fält- 



' Enligt köpebrefvet voro odels^odsen under Blomsholm sålda med 
följande räntor: 28V8 tunnor malt ocL korn (å 2^/^ dr, 64 dr 16 
öre), IOV2 Rdr fodernötspenningar (å 6 mark [l mark = Y4 daler], 
15 dr 24 öre), 4% Rdr färskematspenningar (å 6 mark, 7 dr 4 öre, 
summa 87 dr 12 öre). — Guvernementskamrer J. Laurells påminnel- 
ser vid Blommersholmssaken, dat. Malmö 15 Nov. 1721, A. P. n:r 957. 

2 Dat. Jönköping d. 8 Aug. 1721, A. P. n;r 955. 

Bidr, till Oöt. o. Bok. låns hiit. 6. 12 



286 c. o. ARGADIUS. 

tåget; det vore ej heller obekant, att sedan frälsehemman förvand- 
lats till kronoskatte, ville bonden råda sig sjelf, när han allenast 
gåfve frälsemannen hans del af den behållna räntan. Liljecrentz 
erbjöd sig derfcir att tormå Kankska arfvingarne att mot återlem- 
nande af köpesumman afstå hela godset med dess härligheter, 
allenast de finge sina bortmista räntor betalta. 

Skall man sluta af det utlåtande öfver denna sak, som gaver- 
nementskamrern i Malmö, J. Laurell, på befallning af gavernören 
C. G. Hård afgaf (A. P. n:r 957), så ålades Aschebergska arfvin- 
garne att ersätta blott den ränta, som fältmarskalk Asebeberg for- 
sålt, och det med afdrag af de rättigheter från dessa hemman, 
som de Kankska arfvingarne ännu efter reduktionen åtnjöto. För 
öfrigt tinnes bland de genomgångna handlingarna ingen under- 
rättelse om den slutliga utgången af rättegången. 



Af Aschebergska slägtens hufvudman, K. L. v. Aseheberg, 
innehades af de Aschebergska egendomarne i Rohns län, som vi^ 
erinra oss, Kastellegård sjlsom öfversteboställe och Gnllmarsber, 
såsom säteri. Sedan han år 17i)9 blifvit utnämnd till generalmajo 
och 1714 till generallöjtnant, synes han oftast hafva vistats i Skån 
och derför haft de bohuslänska gårdarna utarrenderade *. 

Ar 1711 var det fråga om, att Kastellegård skulle bortarre 
deras till öfverstelöjtnant Hård (kommendant på Bohus 1701- 
1722), hvilken erbjöd en arrendesumma af 400 daler^; men o 
planen kommit till fullbordan, synes ej af handlingarne. Troli 
är att sä ej skett, ty 1714 begär regementskrifvare Palmborg, so 
då innehade arrendet, att få kontraktet f^örlängdt på tre år, oc! 
fick sin begäran uppfyld, hvaraf synes att han innehaft det någr 
år förut 3. 

Ar 1717 afträdde Aseheberg öfverstebeställningen och öfverst 
bostället till förutvarande sekundöfversten vid regementet Sa 
Vallenstjerna. Byggnaderna på Kastellegård voro dä alldeles n 






I 




I Aui^nsti eller September 1712 öfvergick Aschebergska regement 

med Stenbocks armé till Tyskland. I fälttåget blef regementet ap 

rifvet eller fanget. I Juli 1713 vnr Aseheberg hemkommen till Sofc 

borg. Regementet blef åter uppsatt 1714. (A. P. mr 822, 8* 

845, 867). 

Bref från rvttmästare G. N. Verre till K. L. v. Aseheberg, Ä^ j»^. 

Ormå d. 10^ Juli 1711, A. P. n:r 790. 

Bref från Palmborg till K. L. v. Aseheberg på Söfdeborg, dat. 

cl. 30 Okt. 1714 och 5 Januari 1715, A. P. n:r 865 och 870. 



BIDRAG TILL DB ASCUEBEROSKA GODSENS HISTORIA. 287 

och förfallna; och vid hnsesynen ålades Ascheberg att till 

^1X3 efterträdare betala 2,000 dr i husröteersättniDg. Då betalnin- 

g^M::M, dröjde, utverkade Vallenstjerna seqvestration på Aschebergs 

Fiol bostället ännn qvarvarande boskap och lösören. Ersättningen 

bl^f då slutligen utbetald i mynttecken den 14 Oktober 1717 *. 

Gullmarsberg med underlydande öfverlemnades i början af år 
till köpmannen i Göteborg Alexander Villiamssou, sedan 
leberg af honom till låns erhållit en större penningsumma, 
tyckes hafva varit vacklaide med hänsyn till den form, un* 
hvilken öfverlåtelsen skulle ske. Bland Aschebergska pappe- 
finnas koncept till såväl arrendekontrakt som förpantningsbref 
köpebref (n:r 930, 931, 934 och 935j. lett bref till Ascheberg, 
den 6 December 1719 (A. P. n:r 933) anhåller Villiamsson, att 
leberg och hans grefvinna måtte underteckna ett medsändt 
ebref, genom hvilket egendomen för all framtid skulle blifva 
im tillförsäkrad, och säger sig hoppa.s, att denna anhållan 
1 le uppfyllas, enär de förklarat, att de aldrig åstundade att 
la försålda egendom tillbakakalla. Endast genom en sådan 
öfverlåtelse, säger han, kunde han göra sig räkning på att 
hand återvinna, hvad han under de förlidna tvenne åren i 
^^ och hundratal förlorat och tillsatt. Han hade nämligen haft 
odräglig, stor tunga af inqvartering och varit öfverhopad af 
Fvande, flyktiga partier, hvarigenom hans förråd af hö och säd 
it alldeles förderfvadt och medtaget och han lidit så stor skada, 
^en ej kunde uppskattas. 

Det omnämnda pantebrefvet (A. P. n:r 935) är dateradt nära 

i förväg, nämligen den 29 April 1718, är uppsatt af Villiams- 

men ej underskrifvet af Ascheberg, åtminstone ej det exem- 

'^ som finnes bland Aschebergska papperen. Genom detsamma 

Handlingar i målet mellan K. L. v. Ascheberg och S. Vallenstjerna 
om husröteersättning för Kastellegård m. m., A. P. n:r 901 — 924. 

När mynttecknen efter Karl XHis död förlorat sitt värde, gjorde 
Vallenstjerna ett försök att af kronan eller Ascheberg få ersättning 
för de mynttecken, 1,600 daler, som han af husröteersättningen för 
Kastellegård vid devalvationsterminen år 1719 insatt i Göteborgs och 
Bohus läns ränteri, och hvilka nu ej gälde mer än 100 dr efter 2 
öre stycket. Landshöfdingen^ friherre N. Posse, bos hvilken Vallen- 
stjerna gjort ansökan i detta afseende, infordrade officielt af Asche- 
berg uppgift om tiden, då husröteersättningen blifvit af honom betald, 
men säger i ett privat postskriptum, att han förmodade, att Vallen- 
stjerna hade egna mynttecken, som han ville bli af med, enär hus- 
röteersättningen var betald (1717) långt före devalvationen (1719) 
och således mycket väl kunnat användas till sitt ändamål. — A. P. 
Ti:r 970—972. 





288 



c. o. ARCADIUS. 



sknlle Gullmarsberg med nnderliggande lägenheter och 5 rusthåll 
lemnas åt Villiamsson Båsom underpant och säkerhet för 10,000 
daler s. m., som han lånat åt Ascheberg. Villiamsson och hans 
rätts innehatvare skalle besitta denna egendom atan något åtal 
af Ascheberg eller hans efterkommande och behöfde ej afträda 
den utan mot fullständig återbetalning af det långifna kapitalet 
och ersättning för förbättringar och kostnader vid byggningar 
och åker. 

Sannolikt genom ett köp maikeradt såsom f^)rpantning — enär 
säterier ej fingo köpas af ofrälse personer — har sålunda Gnllmars- 
berg, den sista egendom i Bohus län, som innehades af någon man- 
lig medlem af Aschebergska slägten, gått ur familjens ego. I verk- 
ligheten har det skett redan i början af år 1718, om än den form-^ 
liga öfverlåtelsen ej tt^rsiggätt förr än senare. Icke långt derefte 
utslocknade den Aschebergska ätten på manslinien i Sverige, d$ 
generallöjtnanten grefve Kristian Ludvig von Ascheberg den } 
Februari 1722, utan att efterlemna några barn, afled på Söfdebo;;^ 
i Skåne. 



Tjörns härads fasta fornlemiiingar. 

Af EMIL EKHOFF. 

Tjörns härad, omfattande öarna Tjörn och Mjörn jemte en 
kringliggande skärgård af mindre öar och holmar, skiljes frän 
bohnslänska fastlandet genom de breda Hake- och Åskerö fjor- 
darna, från Varekils-näset på Orust genom det smala, men djupa 
Skåpsund. Den omgifvande skärgården sträcker sig blott obe- 
tydligt ut från hufvudöns kuster med undantag af de illa beryk- 
tade Pater-Noster skären, som vid Tjörns sydvestra udde lägga 
sitt lömska försåt för seglaren nära en mil ut i hafvet. Vid Skåp- 
sunds färjplats går vägen öfver till Orust och vidare öfver Svan- 
sunds färja till fasta landet. Häradets areal är ej fullt 1,4 
qv.-mil. * 

Traktens natur eger samma skaplynne som den öfriga bohus- 
länska kusten. Nakna, kala bergåsar och större eller mindre 
bergmassor af föga böjd, men med i allmänhet branta sidor ligga 
i alla riktningar kringkastade, åtskilda endast af smala, sling- 
rande dalgångar. 

Ödsligheten uppe på de vidsträckta bergsplatåerna är ofta 

i^rfårande. Kulle efter kulle höjer sig i grå nakenhet så långt 

blicken når; ej ett träd, ofta ej en enda grönskande fläck afbryter 

<Ien grå stenöknen. Klöfvedals socken — på nordvestra sidan af 

Tjörn — är en enda labyrint-artad sammangyttring af nakna berg- 

iLullar. Den strax utanför dess kust belägna, vidsträckta Herrön 

^r en enda naken klippa. Lika berguppfyld är hufvudsocknen 

Stenkyrka, som upptager södra och mellersta delen af Tjörn. 

Kartan visar, huru litet utrymme de öfver allt utbredda bergen 

lemna åt de mellanliggande dalarna. Valla socken, på östra och 

norra sidan af häradet, bildar ej i detta afseende något undantag. 

Hake-näset, som på östra kusten nedskjuter åt söder mellan Hake- 

:^jordeQ och Svanviks-kilen, är en oafbruten, vild bergstrakt. Mjörn 

^r, kan man säga, ett enda berg. I de båda sist nämnda trak- 

iterna mildras emellertid ödsligheten genom den bär och der växande 



* 1,3976 qv. mil. 

Bidr. till Oöt. o. Bok, låna hiåL 7. 



290 EMIL EKUOFF. 

skogen. Mjörn egcr i motsats till de öfriga delarna af häradet 
punkter af öfverraskande naturskönhet. 

Kusterna äro inskurna af en mängd vikar och fjordar. Från 
dessa uppskjuta de långsträckta, smala, slingrande dalgångar, 
hvilka utgöra traktens enda för plogen tillgängliga mark. Den 
betydligaste af dessa är den s. k. Hoflanda-dalen, som på vcstra 
kusten af Tjörn upptränger från den djupt inskärande Breviks- 
kilen. I nordöstra delen af Tjörn utbreder sig den släta, bördiga 
dalbotten, i hvilken gårdarna Käfsal, Myggenäs, Bråland m. fl. 
ligga. Den tager sin början på norra kusten, vid en djup vik af 
Askerö-fjorden, fortsätter åt söder med tilltagande bredd till trakten 
norr om Valla kyrka, vänder sig der åt öster och utmynnar med 
en smal arm vid stranden af Hake-fjorden. Genom ett trångt pass 
vid Valla kyrka står den i förbindelse med den korta, men breda 
dal, som från Svanviks-kilen drager sig upp mot norr, förbi går- 
darna Svanvik och Röd. På sydöstra sidan af Tjörn träffar man 
den långa, men smala Tyfta-dalen, som från den djupt inträngande 
viken vid gården Kuballe sätter upp i nordostlig riktning och af- 
skär den breda udde, på hvilken gårdarna Bräcke, Oisnäs, Södra 
Bäck m. fl. ligga. Från vikar på Tjörus sydvestra kant upptränga 
dalarna vid Morrik och Röa. Nämner jag vidare den öppna trakten 
söder om Stenkyrka, har jag härmed uppräknat alla betydligare 
öppna, för plogen tillgängliga slätter, häradet eger. 

Att ett Öland af så obetydlig utsträckning och så nppfyldt af 
vidsträckta bergmassor ej kan ega några större sjöar och vatten- 
drag, är naturligt. De få vattensamlingar, som finnas, äro ock 
endast små gölar och vattendragen obetydliga bäckar. * Afven 
torfraossarna äro ilk och af ringa utsträckning. 

De ofvan skildrade relief-förhållandena gifva vid handen, att 
den under plogen lagda marken — hvilket här nästan är liktydigt 
med all odlingsbar mark — måste vara af mycket ringa utsträck- 
ning. Jag är ej i tillfälle att kunna uppgifva dess storlek, men 
en blick på kartan visar, att den utgör endast en obetydlig bråk- 
del af häradets hela areal. Jemfördt härmed förmår häradet föda 
en öfvemiskandc stor folkmängd. Innevånarnas antal utgjorde är 
1880 9,328. personer, 2 hvilket gifver en folkmängdstäthet af 6,663 
personer på qv. milen: en siffra, som inom Bohuslän endast öf- 
verträffas af de invid Göteborg belägna Askims och Östra Hisings 



* Genom källor och brunnar eger trakten emellertid god tillgång på 

dricksvatten. 
2 Enligt uppgift erhållen i Statistiska Centralbyrån. 



TJÖBNS (lÄUADS PASTA FORNLEMNINGAK. 291 

härader, i det öfriga Sverige endast af några af Skånes tätast 
bebygda härader. 

Orsakerna till denna folkrikedom få visserligen till en del 
sökas i det lönande fisket rundt kring kusterna, men beror dock 
atan tvifvel hufvndsakligen på den odlingsbara markens ypperliga 
beskaffenhet. Denna lär nämligen vara en af de bättre, om ej 
den bästa i hela Bohuslän. Små, obetydliga hemmansdelar, som 
1 andra trakter endast med svårighet skulle förmå föda en familj, 
gifva här riklig afkastning och anses som betydande besittningar. 
Jag har nämnt dessa förhållanden, emedan de utgöra en betydelse- 
full omständighet gent emot traktens stora rikedom på förhisto- 
riska minnesmärken. Vi veta visserligen ej Hnnu genom fynd 
eller andra omedelbara bevis, om och i hvad utsträckning åkerbruk 
idkades under Nordens äldsta kultnrskeden. Att det ej var helt 
och hållet okändt hvarken för stenålderns eller bronsålderns folk, 
äro vi emellertid berättigade att antaga. Åtskilliga af stenålderns 
väldiga grafbygnader, hvilka otvifvelaktigt förutsätta en på platsen 
bofast befolkning, gifva härvid tillräcklig fingervisning. Att det 
klippiga Tjörn, utmärkt genom sin stora rikedom på fasta forn- 
lemningar från de två äldsta kulturperioderna, eger så lyckliga 
förutsättningar ej blott för fiskarens och jägarens utan äfven — 
och i hög grad — för åkerbrukarens verksamhet, är derför en 
vigtig omständighet, som ej får förbises. 

När en gång tillräckligt material blifvit samladt för en nog- 
grann, detaljerad kännedom om utbredningen af Sveriges samtliga 
fasta fornlemningar från förhistorisk tid, bör en jemförande gransk- 
ning af fornminnenas förekomst och de nu varande befolknings- 
förhållandena jemte deras förutsättningar gifva vigtiga upplysningar 
ej blott om utsträckningen af den forna bygden, utan äfven om 
den forna befolkningens näringsfång och sysselsättning. 

Den enda förändring i landskapets utseende, som timat i hi- 
storisk tid, om man undantager mindre betydande uppgrnndningar 
af smärre vikar och fjordar, torde vara inträdandet af den nu rå- 
dande nästan fullständiga bristen på skog. Ännu på 1600-talet 
egde Bohuslän vidsträckta skogar och Viken räknades vid denna 
tid som en af Norges förnämsta skogsbygder. ^ Intet skäl finnes 



1 



»Danmarckis och Norgis Fructbar Herlighed», 1656, af Areut Berntsen 
Bergen, sid. 317: »De, som bo i skogstrakterna och vid de närlig- 
gande clfvar och fjordar, såsom förnämligast på Vik- och Augde- 
didorna, äro arbetsamt folk — — — — så att således dessa trak- 
ters innebyggare, som nästan uteslutande nära sig af skogshygge och 



292 EMIL EKHOFF. 

att antaga, att ej Tjörn i detta afscende var lika lyckligt lottadt 
som det öiriga Bohuslän. Det närbelägna Orust, med samma natur 
som Tjörn och lika utsatt för vindarnas våldsamhet, eger ännu i 
behåll ej obetydliga lemningar af de forna skogarna. »Den otro 
liga myckenhet hasselnötter», som, enligt Holmberg, betäcker 
bottnen i några af Tjörns större torfmossar, visar, att hasselskog 
funnits. Detta trädslag hade emellertid troligen ej kunnat trifvas 
utan att vara skyddadt af omgifvande, högre växande skog. Pä 
Linnés tid var Tjörn emellertid redan en skoglös trakt. Under 
sin år 174G företagna »Västgöta-rcsa» besökte Linné äfveu andra 
trakter, bland dem Bohuslän och den stora ön »Korn.» Han be- 
skrifver ön som ^skallot utan trä, med idel stenklippor äfven som 
andra holmar.» Han tillägger, att ljung var innevånarnas ved och 
bränsle. * 

. Med afscende på de mera genomgripande förändringar i land- 
skapets utseende, som under gångna geologiska perioder här timat, 
behöfver jag blott påpeka de talrika, nu långt upp i landet och 
högt öfver hafvots yta belägna skalgrusbankarna, hvilka en gång 
aflagrats på hafvets botten. Tjörn har således fordomtima varit 
underkastadt samma nivåförändringar, som den bohuslänska fast- 
landskusten i allmänhet.^ Utbredningen inom trakten af åtskilliga 
bland häradets fasta fornlemniugar visar emellertid, att förhål- 
landet mellan land och haf under mycket lång tid varit det samma 
som i våra dagar, eller, med andra ord, att kustkonturen under 
ofantligt lång tidrymd bibehållit samma utseende som nu. 

Den bifogade kartan — A — , som upptager häradets fasta 
minnesmärken från sten- och bronsåldern, visar, att en stor mängd 
af den sist nämnda kulturperiodens karakteristiska grafbygnader: 
kumlen eller stenrösena, ligger på det yttersta strandbältet och på 
de strax utanför kusten belägna klipporna och holmarna. Många 



timmcrhaDdel och sågverksrörelse och (är) en stor del af dem mycket 

rikligt försörjd — — — » 

Se vidare häroro : »Qvillc härads fasta fornlemningar:» i 6:te häftet af 

dessa »Bidrag», sid. 119. 

»Carl Linniei Västgöta Resa», Stockholm 1747, sid. 183. 

A. E. Holmbi*rg8 yttrande — »Bohusläns Historia och Beskrifning», 

l:sta uppl., sid. 209 — att »Tjörn är säkerligen ibland de trakter, 

som senast uppstigit ur hafvet».. torde få anses mera som ett uttryck 

af hans personliga öfvertygelse, än fotadt på tillförlitliga iakttagelser. 

Angående den af Holmberg på samma ställe omnämnda höjningen af 

Kälkerön får jag hänvisa, till hvad jag i 6:te häftet af dessa »Bidrag» 

anfört rörande den förmodade höjningen af det 8. k. Gudmunds-skaret 

i Fjellbacka hamn. 



TJORNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 



293 



af dessa åldriga grafvar ligga blott några få fot öfvcr hafvets yta, 
och foten af den låga klippa, på hvilken de äro appförda, sköljes 
af hafvets vågor. Under de årtusenden, som förflutit sedan brons- 
ålderns folk bygde sina grafvar på Tjörn, har ön, torde vi vara 
berättigade att säga, ej varit underkastad någon höjning. 

Utbredningen af traktens fasta minnesmärken från stenåldern 
tillåter oss ej bedöma, huruvida en liknande slutsats gäller äfven för 
sist nämnda kulturperiod. En blick på kartan visar visserligen, 
att af häradets tjuguen fasta fornlemningar från nämnda period 
några få ligga tätt vid kusterna. Dessa äro emellertid ej, såsom 
många af de nyssnämnda bronsåldergrafvarna, belägna tätt vid 
vattnet, utan ganska högt öfver hafvets yta. Under sist förflutne 
sommar verkstälde underläraren vid Bilströmska folkhögskolan på 
Tjörn Herr C. J. Niklasson, på mitt uppdrag, afvägning af de vid 
kusterna belägna fornlemniugarna från stenåldern, med afseende 
på deras höjd öfver hafvet. En i norra delen af Tjörn, ganska 
långt från den nu varande stranden belägen gammal strandterrass, 
på hvilken min uppmärksamhet blifvit fäst af Herr Åkademidocen- 
ten Axel Ljungman, afvägdes äfven. Denna gamla strandbildning, 
som består af några mot bergsidan stödda, gräsbeväxta vallar med 
särdeles slät och jemn yta, träffas vid östra väggen af den smala 
dalgång, i hvilken gårdarna Fosseröd, Fossa m. fl. äro belägna, i 
norra delen af Stenkyrka socken. Dess afstånd från nu varande 
närmaste hafsstrand är omkring 8000 fot. 

Följande tabell visar resultatet af Herr Niklassons afvägnin- 
gar, äfvensom de afvägda platsernas rätliniga afstånd från stran- 
den, uppmätt med landtmätarekedja. 



ForDmioDets beskaffenhet och läge. 
StrandbildningenB läge. 



Höjd öfver 
hafrets medel- 
vattenstånd, 
i fot. 



Afstånd från 

stranden, 

i fot. 



Stendös — kallad »gnllhögen» — på östra sidan af 
Hake-näset i Valla s:n. — Kartan A, N:o 5 

Gånggrift å Gunneby egor, på östra sidan af Tjörn, V. 
om Svanvikskilcns mynning. Stenkyrka s:u. — Kartan 
A, N:o 9 : 

»Verkstadsplats» å gården Knballes egor, pä östra sidan 
af Tjörn, i södra delen af Stenkyrka s:n. — Kartan 
A, N:o 21 : 

'> Verkstadsplats B vid Almö-snnd på östra kusten af Valla 
8:n. Kartan A, N:o 14 

Gammal strandterrass vid östra väggen af dalgången vid 
Fosseröd i Stenkyrka s:n 



77 

75 

95 
00 
71 



860 

1450 

1230 

300 

8150 



294 EMIL EKHOFF. 

Häradets öfriga fasta lemningar från stenåldern ligga^ som 
kartan visar, dels längre frän stränderna, dels betydligt högre än 
de i tabellen upptagna. 

De afvägda fornlemningarnas höjd öfver hafsytan visar, att, 
oaktadt deras ringa afstånd från den nu varande stranden, det ej 
är någon omöjlighet^ att landet varit underkastadt en ganska be- 
tydlig höjning efter dessa fornminnens tillkomst. Tre af de samma 
ligga högre än den gamla strand bildningen midt emot Fosseröd, 
och kunna således hafva blifvit bygda under en period, då hafvet 
intog en höjd, som betecknas af i fråga varande strandbildning. 
Af ofvan berörda förhållanden kunna vi emellertid endast draga 
den slutsatsen, att en höjning af landet efter tillkomsten af sten- 
ålderns minnesmärken varit möjlig. Frågan, om en förändring i 
hafvets och landets nivå-förhållanden verkligen egt rum efter i 
fråga varande kulturperiod, är naturligen dermed ej afgjord. Det 
torde dock böra uppmärksammas, att läget af de fasta fornlem- 
ningarna från stenåldern inom Qville härad gifver samma finger- 
visning som den ofvan antydda. Någon afvägning af Qville härads 
stenålderslemningar är ej verkstäld, men en granskning af deras 
läge visar dock, att en höjning af landet kan hafva egt rum efter 
deras tillkomst. Af häradets femton fasta minnesmärken från sten- 
åldern ligga ej mindre än tolf på ett afstånd af omkring V5 niil 
från den nu varande stranden; intet ligger kusten närmare. Möj- 
ligheten af hafvets högre stånd vid tiden för dessa fornlemningars 
uppförande är således gifven. Dessa båda exempel äro emellertid 
för enstaka, för att af de samma några allmängiltiga slutsatser 
skulle kunna erhållas. Skulle det emellertid, vid fortsatt under- 
sökning af den Bohuslänska kustens fornlemningar från sten- 
åldern, visa sig, att de alla ligga öfver en viss nivå öfver hafs- 
ytan och att intet undantag gifves derifrån, får förhållandet större 
betydelse, i synnerhet som tbrekomsten af bronsålderns fasta min- 
nesmärken på det yttersta strandbältet visar, att detta ej i sig 
sjelft innebar något hinder för bosättning. 

De fasta fornlemningarna från jernåldern äro visserligen äfven, 
i allmänhet taladt, såväl på Tjörn som i Qville hårad dragna från 
kusterna inåt landet. Detta beror emellertid af en helt annan 
orsak, till hvilken jag längre fram skall återkomma. Att härvid 
ej någon olikhet mellan den forna och nu varande strand konturen 
varit bestämmande, framgår deraf, att åtskilliga af sist nämnda 
periods fasta lemningar ligga på yttersta stranden, endast obetyd- 
ligt öfver hafvets nu varande nivå. 



TJÖKNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAK. 295 

Antalet af Tjörns bärads fasta fornlemningar från de tre för- 
historiska kulturperioderna är mycket betydligt, och bäradet torde 
i detta afseeude kunna mäta sig med bvarje annan trakt af det 
minnesrika Bobuslän. Holmberg yttrar om Tjörn, att, »ebvad vi 
fästa oss vid ortens naturbeskaffenbct, dess bistoria eller dess be- 
folkning, måste vi betrakta denna ö som den märkvärdigaste fläck 
af Bobuslän» ^ Utan att vilja underskrifva någon punkt af detta 
yttrande, få vi dock erkänna, att 21 fasta fornlemningar från sten- 
åldern, 137 grifter och andra minnesmärken från bronsåldern, 
jemte 49 begrafningsplatoer ocb andra lemningar af jcrnålderns 
kultur eller till samman 2G7 till vår tid bevarade fornlemningar, 
samlade inom en areal af ej fullt 1,4 qv.-mil, utgöra ett betydande 
antal, tillräckligt att gifva trakten stor betydelse i förhistoriskt 
afseende. 

Qville bärady med en areal af 1,8 qv.-mil, eger 249 fasta forn- 
lemningar från förhistorisk tid. Antalet samtliga fornlemningar på 
qv.-milen är inom de båda häraderna således nästan det samma, 
endast några få mera for Tjörn. Inom de olika kulturgrupperna 
ställer sig jemförelsen på följande sätt: mot Tjörns 21 minnes- 
märken från stenåldern, 125 bronsuldersrösen och 49 lemningar 
från jernåldern svara inom Qville härad 15 stenålderslemningar, 
80 rosen och 96 minnesmärken från jernåldern — allt samman- 
räknadt öfver häradernas hela areal. .Beträtfande bronsåldern vi- 
sar sig således en ej obetydlig öfvervigt för Tjörn, som, att döma 
häraf, under i fråga varande period synes hafva varit tätare eller 
längre bebygdt^. Icke desto mindre saknar eller så godt som 



1 



»Bohusläns Historia och BeskrifDing», l:u uppl., del. 3, sid. 208. 

Holmbergs genom ofvan stående och liknande yttranden uttalade 
förkärlek för Tjörn och dess minnen, härledde sig utan tvifvel af den 
omständigheten, att han här under en längre vistelse i den bekante 
forskaren, prosten C. U. Ekströms hus började egna sig ät studiet af 
våra fornminnen och — — — af den öfvertygelbc, han hyste, att 
man i Tjörn hade att återfinna det i Ossians sånger besjungna 
Uthorno. 

Bronsålderns grafrösen i Bohuslän äro — torde man kunna säga — 
genom läge och bygnadsmaterial mera skyddade än andra fornlem- 
ningar från fullständig förstöring. De flesta äro visserligen upprifna 
och plundrade, men det torde vara ytterst få, som hafva spårlöst för- 
svunnit. De till vår tid bevarade kunna således antagas ganska nog- 
grant motsvara det ursprungliga antalet. Under förutsättning, att 
Bohusläns bebyf^gare under bronsåldern endast eller till största delen 
använde de på bergen liggande rösena söm begrafningsplatser, äro 
dessas antal och beskaffenhet inom olika trakter af landskapet ett 
ganska nöjaktigt uttryck af de forna befolkningsförhållandena. 



296 EMIL EKHOFF. 

saknar Tjörn en hel klass af bronsålderslemningar, jag menar bäll> 
ristningarna, hvilka i så stor mängd f(3refinnas i norra delen af 
landskapet. Till skälen tor denna anmärkningsvärda frånvaro, 
som atan tvifvel ej beror på någon inneboende olikhet bos kul- 
tåren inom de olika trakterna, tår jag tillfälle att längre fram 
återkomma. 

Försöka vi med ledning af de bevarade minnesmärkena bilda 
oss en föreställning om den forna bygdens utsträckning under olika 
perioder, är det naturligt, att ett område af så obetydlig utsträck- 
ning och så uppfyldt af fornlemningar ej kan gifva anledning till 
många slutsatser i detta afseendc. Som de båda bifogade kartorna 
visa, ligga de olika fornlemningarna temligen jemut fördelade öfver 
hela trakten. Några fingervisningar kunna vi dock erhålla. 

Stenålderns tätaste bygd synes hafva varit omkring öfre 
ändan af nu varande Svanviks-dalen, i trakten af Valla kyrka, 
från gårdarna Röd och Hammar i söder, till Hjelteby i norr. 
Inom ett mycket inskränkt område finna vi här: en dös\ två 
gånggrifter^ och trenne »tillverkningsplatser»'. Härtill kommer 
en på Hjelteby mark, strax norr om föregående, belägen häll- 
kista*. Belägenheten har tydligen i flerc afseenden varit mycket 
lämplig och påminner om Bottna-dalen i Qville härad, med de 
talrika i dess öfre ända samlade fornlemningarna. Den hafsvik, 
som nu kallas Svanviks-kilen, har säkerligen torr skjutit betydligt 
längre upp mot norr; En stor del af den nu varande Svanviks- 
dalens mark har nämligen utan tvifvel i jemförelsevis sen tid till- 
kommit genom uppgrundning, förorsakad af de här nedfiytande 
bäckarna ^. Bebyggarna inom ofvan betecknade område bodde 
således vid norra ändan af en lång, mot söder öppen hafsvik; de 
voro skyddade för de mera öppna trakternas häftiga stormar och 
vägen öfver land till den breda, jemförelsevis lugna Hake-fjorden 
var obetydlig. 

Afven under de följande kulturperioderna synes platsen hafva 
varit särdeles lockande till bosättning. På ett område af knappt 
V5 mils längd och bredd äro nämligen, utom de ofvan nämnda 7 
minnesmärkena från stenåldern, ej mindre än 30 fornlemningar af 

^ Kartan A) D:r 4. 

^ Kartan A, niris 6 och 7. 

' Kartan A, n:ri8 15, 16 och 17. 

* Kartan A, n:r 13. 

^ En dylik uppgrundning för sig går för närvarande t. ex. utanför Hof- 

laudn-daieus mynning, i nordöstra ändan af Breviks-kilen, på vestra 

sidan af Tjörn. 



TJÖRNS UÄKAD8 PA8TA FOKNLEMNINOAR. 297 

» 

olika slag till vår tid bevarade: deraf 19 från bronsåldern^ och 
11 från jernåldern^. 

Stenåldersbygdeu var emellertid ej inskränkt till otVan nämnda 
område. Man träffar t. ex. en vacker stendös ganska långt ut i 
Klöfvedals socken, på vestra sidan af Tjörn* och på norra slutt- 
ningen af Hoflanda-dalen, ej långt från Breviks-kilens inre ända 
ligga tvenne dösar, tätt intill hvarandra^. I allmänhet torde dock 
den lugnare östra kusten mest hafva lockat till bosättning. Äf de 
20 på ön Tjörn belägna minnesmärkena från stenåldern ligga 15 
utefter östra kusten^, endast fem: de tre nämnda dösarna och 
tvenne »tillverkningsplatser», nära vestra kusten^ 

Beträffande utbredningen af brunsålderns minnesmärken, låter 
ej någon gruppering kring vissa centra påvisa sig. Om vi bortse 
från den ofvan näranda talrika samlingen i trakten kring Valla 
kyrka, ligga bronsålderskumlen' temligen jemnt fördelade öfver 
hela häradet, utefter såväl östra som vestra kusten som ock långt 
in i landet. Ånmärkningsvärdt är, att den breda, bördiga Hof- 
landa-dalen nästan helt och hållet saknar rosen på de kringlig- 
gande bergen. Visserligen ligga fyra dylika uppe i det vidsträckta, 
vid dalens mynning belägna berget, öster om Breviks-kilen; men 
på de öfriga omgifvande bergen träffas ej ett enda kummel. Det 
är möjligt, att orsaken härtill är att söka i den omständigheten, 
att större eller mindre del af dalens mark i jemförelsevis sen tid 
uppkommit genom uppgrundning^ Granskar man rösenas läge, 
finner man nämligen, att de samma, frånsedt dem, som ligga vid 
kusterna, i allmänhet taladt, t^Ija dalgångarna. Hvarje mera be- 
tydande dalgång, utom Hoflanda-dalen, eger rosen på de kring- 
liggande bergen och dessa rosen ligga ej långt upp i bergen, utan 
vanligen på den åt dalen vettande sidan, ofta synliga från dal- 
gångens botten. De bördiga dalarna synas således hafva egt lika 
stor betydelse för Tjörns befolkning under bronsåldern som ännu 
i våra dagar. 

i Kartan A, mris 71—80, 91, 92, 151—157. 
' Kartan A, n:ri8 5 — 14, 25. 
' Kartan A, n:r 1. 

* Kartan A, n:ri8 2 och 3. 

* Kartan A, n:ris 4—10, 12—17, 20, 21. 
« Kartan A, mris 1—3, 18, 19. 

^ De två på Dorra sidosluttningen belägna dösarna — kartan A, niris 
2 och 3 — omöjliggöra ej detta antagande. De ligga nämligen 
ganska högt och kunna mycket väl hafva funnits p& platsen, äfven 
om dalen till större eller mindre del af sin längd varit en vik af 
hafvet. 



298 BMIL EKHOFP. 

Af de tre förhistoriska kulturperioderna är jernäldern sämst 
representerad inom liäradet. Dess minnesmärken äro bär hvarkeu 
talrika eller med några fä undantag af stor betydelse. Till nägon 
del beror detta visserligen på det långt drifna uppdyrkandet af 
all odlingsbar mark, hvarigenom en oeh annan fornlemning har 
försvunnit, men i hufvudsak torde denna brist vara ett riktigt ut- 
tryck för de forna befolkningsförhållandena inom trakten, hvars 
jernåldersbygd således synes hafva varit ganska gles. 

Ett bevis härför finna vi i de talrika här förekommande gårds- 
namnen med ändeisen -röd^ Ej mindre än 24 större och mindre 
gårdar inom häradet hafva »röd»-namn. De flesta af dessa ligga 
utefter vestra kusten. I den bergiga Klöfvedals socken, som kan 
uppvisa endast en enda fornlemning af någon betydelse från jern- 
äldern, finna vi inom ett obetydligt område sex gårdar med dylika 
namn: Köleröd, Kålleröd, Önneröd, Toröd, Ellingseröd och Basteröd^. 

Har jernåldersbygden inom orten varit af ringa betydenhet — 
en slutsats, hvartill de båda ofvan nämnda omständigheterna i för- 
ening synas berättiga — får skälet dertill sökas ej i jordmånens 
beskaffenhet eller i traktens oländiga natur, utan antagligen i den 
omständigheten, att nejden under i fråga varande period ansetts 
för mycket utsatt för anfall af sjöledes ankommande ofredsmän, 
för att locka till bosättning. De lemningar af jernålderns kultur, 
som finnas, ligga derför ej utefter kusterna utan äro dragna längre 
in åt landet, dit det för en landstigen fiendeflock var förenadt 
med större fara att framtränga. 

Detta antagande finner ett ej ovigtigt stöd i den omständig- 
heten, att man äfven under medeltiden af samma orsak ej vågade 
bebygga det yttersta strandbältet, åtminstone ej utan att vara be- 
tryggad af ett fäste*. 

Äfven inom Qville härad äro jernålderns lemningar dragna 
inåt landet och lemna ett bredt bälte mellan sig och kusten. 

Efter denna allmänna öfversigt öfvergå vi till en kortfattad 
beskrifning af minnesmärkena från de olika kulturperioderna, der- 
vid börjande med de äldsta och gående inom hvarje grupp från 
norr till söder. 

^ Om betydelsen af gårdsnamn med ändeisen -röd se »Qville härads 
fasta fornlemningar», i 6:e häftet af dessa »Bidrags sid* 123. 

^ Det bör emellertid uppmärksammas, att i närheten af den sist nämnda 
gården — Basteröd — ligger ett af häradets mest betydande minnes- 
märken från jernåldern, det stora graffaltet vid Pirlanda — kartan 
B, n:r 19» 

^ C. G. Styffe, ^^Skandinavien under Unionstiden», 2:a uppl.j sid. 92. 



TJORNS HÄRADS FASTA 1 



ILBUNINOAB, 



Häradets till vår tid bevarade, nu käada fasta fornlemniDgar 
fråQ stenåldern äro: 5 diisar, 5 gåoggrifter, 3 hUllkiator ocb H 
utillverkaingeplatser» tur fliatredakap. 

1. Stendöe å gården Kyrkefjells utmark, Klufvedals sockeu. 
— Kartan A, N:o 1. 

Låagt upp i det stora berget »äter om Toröd, på Kyrkefjells 
mark, träffar niau denna fordom nnseoliga grafbygnad. Den är 
belägen på böjdea af en liten brant, mellan två bergåsar inklämd 
lid, med ganska vidsträckt utsigt öfver tveane aedanlör belägna 
slätter. En gärdesgård löper na strax förtii ena hörnet af kam- 
maren och bar säkerligen ganska mycket bidragit att fÖrstSra den 
nrsprnugliga anordningen af grafven. 



'*'■ tilVlt 




F an af a aäö v ä Ky k 



Den fyrs d ga ten 1 gen regelbandoa grafkammaren som aiäter 
omkring sex fot tvärmått är som b fogade planr tn ng fig. 1, 
visar, bildad af fyra tunna hällar f än 4 t II 4 6 fot hSga. De 
båda största äro ej m od e än 5 a lot b eda de båda andra något 
mindre: den ena 4* fot den andra 3 5 fot bred Kammaren är 
nu helt och hållet fristående, d. v. s. den reser sig pä släta mar- 
ken, utan att vara omgifren af den vid stendösar vanliga, skyd- 



300 EMIL EKIIOFF. 

dandc högen. Spår af en dylik ilro emellertid synliga rundt om 
kammaren. En omgitVande hög har således funnits, ehuru dess 
stenar nu troligen till största delen ligga i den närbelägna gärdes- 
gården, dit äfven kammarens förlorade täekhäll antagligen vandrat. 

Grafkammaren omgifves på fyra till sex fots afstånd af fem 
resta, h(*)ga, breda hällar, nu mer eller mindre lutande. Fyra af 
dessa stå i en halfeirkel på kammarens östra sida, den femte 
står ensam på vestra sidan. Antalet af dessa utanför kammaren 
resta stenar har möjligen — såsom Holmberg uppgifver' — förr 
varit större, och de- torde hafva bildat en fullständig ring omkring 
grafven. Det bör emellertid uppmärksammas, att man vid en liten 
stendös söder om gården Tyfta i Svenneby socken, Qville härad, 
finner de utanför kammaren resta stenarna anordnade på samma 
sätt som vid Kyrkefjells-dösen. Högen vid Tyfta-grafven är näm- 
ligen omgifven af elfva små, resta stenar. Tio af dessa äro ord- 
nade i en halfeirkel och omgifva kullen på trenne sidor; den elfte 
stenen står ensam på den fjerde — syd vestra — sidan 2. 

Utom de fem ofvan nämnda stora oragifningshällarna finnas 
utanför Kyrkefjells-dösens kammare två mindre, resta stenar. Den 
ena står strax invid kammarens sydvestra väggsten och vinkelrätt 
ut från den samma; den andra befinner sig några fot längre bort 
och är parallel med nordvestra kammarväggen. Dosen kallas i 
trakten »mnnkekyrkan». Några tiotal steg från den samma finnes 
en liten obetydlig, nu förstörd hög med några små kantresta hällar 
utan märkbar ordning ^ 

2 och 3. Tvenne dösar på gården Hagetorps mark. Stenkyrka 
socken. — Kartan A, N:ris 2 och 3. 

Dessa båda, fl)rut ej uppmärksammade forngrifter, uppförda 
sida vid sida, tätt intill hvarandra, ligga högt upp på den sakta 



1 



»Bohusläns Historia och Beskrifning», 1 uppl., del. 3, sid. 233. 
»Qville härads fasta fornlcmningar» i 6:e häftet af dessa »Bidrag», 
sid. 132. 

Fornminnet är, som redan blifvit nämndt, omtaladt af A. E. Holm- 
berg — anf. arb., del. 3, sid. 233 — som uppgifver, att man i kam- 
marens golf funnit Durnor och brända ben». Holmberg anser att forn- 
lemn ingens natur af »dyrhus» ej låter sig med säkerhet bestämmas. 
Att vi här hafva en till stenåldern hörande graf, af den form, man 
plägar kalla stendös, är emellertid — som planritningen visar — 
höjdt öfver allt tvifvel. Grafven har således varit afsedd för obrändt 
lik, och de af Holmberg omtalade lemningarna efter Ii k bränning» hafva 
utan tvifvel inkommit i grafven såsom en sekundär begrafning, under 
någon af de kulturperioder, som följt efter stenåldern. 8e vidare 
härom i l:a häftet af dessa »Bidrag», sid. 27 o. följ. 



TJÖRXS uXraDS fasta hOKXLEMNlNGAR. 3()1 

slattande uorra sidan af Hoflanda-dalen, strax under bergfotcn. 
Från platsen eger man en vidsträckt utsigt åt öster och vester, 
öfver den breda, bördiga dalen. De båda ålderdomsminnena, som 
äfven fordomtima varit föga ansenliga, äro nu mycket förstörda. 
Hvartdera består af en af smärre kullerstenar bildad hög och en i 
dennas midt temligen vårdslöst uppförd grafkammare. Kammaren i 
den östra grafven (N:o 3) är bildad ai stora, afrundade block, bland 
hvilka endast en rakkantig och tunn häll finnes. Taket har be> 
stått af en ofantlig rullsten, afrundadt fyrkantig, omkring fyra fot 
i genomskärning och något öfver två fot tjock. Väggar och tak 
hafva nu delvis sjunkit ned i kammaren. Man kan dock iakttaga, 
att den nästan runda kammaren varit fyra till fem fot i diameter, 
och att väggstenarnas antal varit åtta. Den mycket söndergräfda 
högen — omkring 40 fot i diameter — visar sig bestå till största 
delen af smärre rullstenar, af mansbördas storlek och dernnder. 
Jemte dessa ligga emellertid på högens delvis blottade botten åt- 
skilliga ofantliga, afrundade block. Dessa hafva tydligen legat 
på platsen före grafvens uppf(')raude. Med dylika rullblock är den 
sluttande marken ofvanför högen, mellan denna och bergsidan, 
beströdd. Det är lätt att märka, huru man vid grafvens byggande 
helt enkelt ordnat några af de på platsen liggande blocken till 
en ringformig vägg omkring kammaren, låtit de närmaste blocken 
qvarligga och täckt alltsammans med en hög af mindre rullstenar. 
Den vestra (N:o 2) af de båda grafvarna är till anordning och 
mått i det närmaste öfverensstämmande med den nyss beskrifua. 
Väggstenarnas antal synes här hafva varit sju. Högen är nå- 
got mindre skadad än vid föregående. 

4. Dös på Habborsby mark, vester om Röd i Valla socken. 
— Kartan A, N:o 4. 

Detta fordom vackra minnesmärke befinner sig nu i mycket 
förfallet skick. Den fyrsidiga kammaren, som är till stor del fyld 
med inkastade stenar och grus, består af fyra tunna, stora hällar, 
af hvilka två ännu stå upprätt och pä sina platser. De två andra 
hafva sjunkit inåt kammaren och derigenom vållat täckhällens 
nedskridande till marken med ena kanten. De två upprätt stå- 
ende vägghällarna höja sig tre fot öfver den omgifvande högens 
yta; den ena af dem är omkring 5,3 fot bred, men endast 0,3— 0,4 
fot tjock. Den andra upprätt stående vägghällen är omkring 4 
fot bred och 0,7 fot tjock. Kammarens betäckning utgöres af en 
oregelbundet fyrkantig häll, 8,9 fot lång, 8,3 fot bred och omkring 
0,8 fot tjock. Dess undre sida är jemn, den öfre svagt kullrig 



302 EMIL JCKIIOFF. 

och skroflig. På öfre sidan finnas, utefter den nordöstra — nu 
uppstående — kanten, fjorton s. k. slcålformiga hålor^ deribland 
några otydliga. Hålorna äro stälda utan märkbar ordning. Den 
största har en diameter af två dec. tum och är 0,7 tum djup. 

Flere af häradets stenåldersgrafvar hafva på täckstenarna dy- 
lika af menniskohand åstadkomna, runda fördjupningar. Skålfor- 
miga hålor förekomma äfven på några fasta berghällar och på ett 
stort, ur en bergsida nedrasadt klippblock. Jag får tilträlle att åter- 
komma till dessa primitiva skulpturalster i ett annat sammanhang. 

Kammaren är omgifyen af en ursprungligen ganska stor, nu 
till största delen söndergräfd hög, hvars norra sida är afskuren af 
en byväg. 

Söder om kammaren, på högen stå tvenne breda, resta stenar, 
vinkelrätt mot kammaren och med bredsidorna mot hvarandra. De 
äro nu mycket lutande, men hafva troligen varit omkring tre fot höga. 
De stå som väggstenarna i gången till en gånggrift. Grafven är dock 
utan tvifvel en dös och de båda stenarna motsvara de resta ste- 
nar, man ofta finner på dösaruas högar. 

Fornminnet, som i trakten kallas »dyrhall», ligger ganska 
lågt, i en mindre dalgång vester om Svanviks dalens norra ända. , 

5. Dös i Höviks utmark, på östra sidan af Hake-näset, Valla 
socken. — Kartan A, N:o 5. 

Fornminnet ligger på östra sidan af den bergiga, långa udde, 
som på östra sidan af Tjörn skjuter ned åt söder mellan Hake- 
fjorden och Svanviks-kilen. Det är uppfördt på den jemna, lång- 
samt sluttande strandremsan, strax nedanför den längs kusten 
fortlöpande bergåsen. Dess höjd öfver hafvets medelvattenstånd 
är, enligt verkstäld afvägning, 77 fot. Åfståndet till närmaste 
punkt af sjön är 860 fot. ^ 

Strax norr om grafven ligger den i orten s. k. »jättebron»: 
en låg, kullrig ås eller bank, hvars yta är beströdd med en mängd 

^ Fornlom ningen är förut omtalad af A. E. Holmberg i anf. arb. del 
3, sid. 237 och af G. firusewitz i »ElfsysselM. I sist nämnda arbete 
finner man, sid. 331, en kouturtecknlDg af täckhäilen och af en af 
väggstenarna. Den senare är pä teckningen försedd med några otyd- 
liga, koncentriska cirklar med utmärkt medelpunkt. Förf. säger emel- 
lertid, att han, på grund af stenens skroflighet. ej kan afgöra, om 
figurerna »äro ett naturspel eller gjorda af menniskohand.» 
Vid mina besök på platsen iakttog jag ej några inknackade figurer 
på i fråga varande vägghäll. Jag både emellertid ej då Hr Brusewitz'» 
teckning i minnet, och kan således ej yttra mig om naturen af n&mnde 
figurer. 

2 8e sid. 293. 



TJORNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 



303 



Större och mindre block och rullstenar. Jättebron löper från berg- 
sidan öfver den låga strandremsan ned till hafvet. Valet af plats 
for griften är i viss mån egendomligt, emedan jättebron med sin 
kallriga, blockbeströdda yta ganska mycket liknar den väldiga 
graf högen med dess nr midten appstigande kammare; en likhet, 
som måtte hafva varit ännu större, när kammaren hade qvar sin, 
nu förlorade, betäckning. Nalkas man dosen söder ifrån, kan man 
ej förr än i dess omedelbara närhet särskilja den samma från den 
strax bakom den samma belägna, blockbeströdda vallen. 








l_J I ■ ■ ■ ■ « ■ ' ■ 



>««jsr 



^OJH 



Fig. 2, Plan af en stendös vid Hövik i Valla socken. 



Som bifogade planritning, fig. 2, visar, består grafven af en 
betydande hög och en i dennas midt nedsänkt kammare. Denna 
är bildad af sex stora och en mindre vägghäll, noga fogade kant 
vid kant, intill hvarandra. Väggstenarnas inre yta är ganska 
jemn och slät. Det nu varande golfvet, som består af sand, ligger 
ganska djupt under högens yta. Afståndet från väggstenamas öf- 
verkant till högens yta är deremot endast obetydligt; vid tvenne 
omkring en fot, vid de öfriga mindre. 

Kammaren saknar nu betäckning; ett vid högens fot liggande 
block, af fem fots längd och fyra fots bredd, har troligen utgjort 
den ena täckhällen. 



304 EMIL EKHOFF. 

Den onigifvande, gräsbeväxta, randa högen består nästan ate- 
shitande af sammanplockad milsten; dess diameter är 35 fot, höjden 
omkring fyra fot. Kullens fot stödes, som planteckningen visar, 
af kanlstälda, låga hällar; vid södra kanten stå emellertid dessa 
stödj estenar ganska långt upp på kullens sida. 

Som nyss nämndes, når högen nästan upp till väggarnas öf- 
verkant. Graflnggandet af den eller de döda har således troligen 
för sig gått uppifrån, innan täckhällarnas päläggning. Man har 
således för likens införande ej haft behof af någon öppning på 
kammarens vägg. Det torde emellertid böra uppmärksammas, att 
den minsta af väggstenarna — a på planen — ej egentligen ingår 
i kammarens begränsning, utan är stäld innanför de öfriga hällarna 
och tjenar att stänga öppningen mellan de två stora östra vägg- 
stenarna — b och c. Denna anordning kan visserligen bero på 
en tillfällighet, men det är äfven möjligt, att den är afsigtlig. 
Öppningens läge åt öster gifver må hända en antydan härom. 
Som bekant torde vara, hafva nämligen de stenåldcrsgrafvar, som 
äro försedda med ingångsöppning, den samma belägen mot öster 
eller söder. Några för öfrigt helt slutna dösar i Qville härad 
hafva i östra väggen en mindre öppning. Det kan dock ej med 
säkerhet afgöras, huru vida dessa äro med afsigt tillkomna eller 
tillfälliga. * Den synnerligen ståtliga, väl bibehållna döseif vid 
Vrångstad i Bottna socken, Qville härad, som nu är helt sluten 
och ej har någon synlig ingångsöppning, har troligen, som jag 
förut haft tillfälle omnämna, haft den forna ingången ej genom 
taket, utan på östra sidan, der nu den minsta och lättaste af vägg- 
stenarna, som ej når upp till täckhällen, är rest. Det är således 
möjligt, att öppningen i östra väggen af Höviks-dösen skall an/^d!a 
en ingång till grafkammaren. 

Dess ringa bredd och högens anordning gifver nämligen vid 
banden, att den ej kan hafva haft någon praktisk betydelse vid 
den dödes införande i grafven. 

1. Gånggrift på hemmanet V. Röds egor, sydvest om Valla 
kyrka, Valla socken. — Kartan A, n:o •>. 

Grafven ligger pä jemn mark, i södra delen af det förut om- 
nämnda fornminnesrika området vester om Valla kyrka. Något 
vester om griften utbreda sig låga, afrundade bergkullar och öster 



^ Dösarna vid Södra Ödsmål i Qville socken och vid Nasseröd i Sven- 
neby socken: »Qville härads fasta fornleinniDgar» i 6:te häftet af 
dessa »Bidrag», sid. 125 och 126. 



TJOUNS HÄRADS PASTA FORNLEMNINGAR. 



305 



om den samma framgår en liteD, getiom en bäek atgräfd dalgång. 

Från platsen, ehura ej högt belägen, har man ganska vidsträckt 

utsigt åt nordvest och söder öfver de öppna slätterna vid Apleröd 

och Svanvik. 

Som bifogade planteckning, fig. 3, visar, har grafven den for 

gånggrifter vanliga anordningen: en kammare med en derifrån 
ledande, lägre och smalare gång. Kammaren bildar en mycket 
regelbunden, afläng fyrkant, med längdriktningen i NO — SV. Läng- 
den är 10,5 fot, bredden omkring fyra fot. Väggarna bestå af 
sex stora hällar, med slät och jcmn insida; tv«ä på h vardera lång- 







Ä^ 




lUFot 



Fig. 3. Plan a/ en gänggrift vid V. Röd i Valla socken. 

srdan, en på hvardera gafveln. Väggstenarnas kanter synas ej 
bafva på alla ställen stött noggrant till samman, men, då hällarna 
genom sjankning förlorat det inbördes läget, ehura de qvarstå på 
sina platser, kan man ej nu bestämma, huru mellanrummen varit 
stängda. Betäckningen har bestått af en väldig, omkring tolf fot 
lång, men blott något öfver tre fot bred häll, hvars form ganska 
noggrant öfverensstämmer med grafkammarens. Genom väggste- 
narnas lutning har den blifvit rubbad från sin plats och ligger nu 
något på sidan om kammaren. 

Gången utgår från kammarens sydöstra långsida och kan följas 
omkring tjugu fot. Den är genom gräfning mycket förstörd. Af 
dess väggstenar stå fyra på sina platser och upprätt, en femte hnr 
fallit helt och hållet omkull, utåt från gången. Gången har varit 
täckt af tre eller möjligen fyra stora block, af h vilka dock endast 
ett qvarligger på sin ursprungliga plats, vid inre mynningen. De 
öfriga ligga afkastade vid sidan af gången. 

Bidr, Ull OöL o. Bok. låns hisl. 7 2 



306 KMIL EKIIOKK. 

Den omgifvandc högen är mycket forstörd, så att karamareii 
nu är nästan helt och hållet fristående. Afständet mellan högens 
nu varande yta och väggarnas öfverkant är nämligen tre ända till 
fyra fot. Gångens väggstenar äro emellertid, som vanligt, till 
största delen dolda af högen, så att endast deras öfverkanter äro 
synliga. Detta torde vara en tillräcklig antydan, att högen äfven 
omkring kammaren haft den vid gånggrifter vanliga höjden. 

Kammarens täckhäll är på den temligen jemna öfre ytan för- 
sedd med åtta inknackade skålformiga hålor, deraf sex stälda 
parvis: tvä par vid ena långsidan, det tredje paret vid ena gafvel- 
sidan. Den största hålan är fyra dec. tnm i diameter, den bredvid 
den samma stående tre tum i diameter, de (ifriga mellan en och 
två tum. 

Grafven befinner sig nu i mycket ruineradt skick. Kammaren 
är helt och hållet tömd på sitt innehåll och gången på flere ställen 
söndergräfd, hvarjemte dess täcksteuar, utom en, äro aikastade. 
Jag genomgräfde emellertid gångens fyllning, som vid inre myn- 
ningen syntes temligen orörd. Strax utanför ingången till kam- 
maren träffades dervid en mängd skärfvor af ett krossadt, ganska 
stort lerkärl. Godset är tunt och temligen väl brändt. Yttre 
ytan är gulröd, den inre svart. Bitarna äro allt för små, för att 
man skall kunna bestämma kärlets form. Af några synes dock, 
att myuningsranden varit svagt utbiijd. Jemte skärfvorna af ler- 
kärlet hittades några små bitar träkol, ett hälft skal af hasselnöt 
och åtskilliga större och mindre, af menniskohand tillslagna, oregel- 
bundna flintskär fvor. * 

2. Gånggrift vid O. Röd, nordvest om Hammars gästgifvare- 
gård, Valla socken. — Kartan A, N:o 7. 

Denna ganska väl bevarade fornlemning träffas på södra sido- 
sluttningen af det stora berget öster om Valla kyrka, strax invid 
husen på O. Röd. Den är belägen nedanför några låga, kala 
bergkullar, och vid öfre kanten af den långsträckta backsluttning, 
som sträcker sig ned mot landsvägen mellan kyrkan och Hammars 
gästgifvaregärd. Läget beberskar den breda, bördiga dalen nedåt 
Svanviks-kilen. Angående platsen är förut anmärkt, att en stor 
del af Svanviks-dalen troligen i jemförelsevis sen tid uppstått ge- 
nom uppgrundning, och att således den bär varande stenålders- 



^ Fyndet forvaras i Statens Rist. Museum (N:o 6936: 1). Grafven vid 
Y. Röd är förut omnämnd af A. E. Holmberg i anf. arb., del 3, sid. 
238 och af G. Bruscwitz i »ElfsysscU, sid. 258. 



TJORNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 



307 



bygden låg vid inre ändan af en lång, smal hafsvik, hvaraf na 
endast nedre delen, eller den nn varande Svanviks-kilen återstår. 
Grafven är en typisk gånggrift oeh består af en med väldiga 
hällar täckt kammare, jemte en derifrån ledande gång; båda om- 
gifna af en af kallersten bildad bog. Den mycket skadade högen, 
som har en diameter af omkring 36 fot, är nu ganska låg, endast 
omkring tre fot hög, och kammarens väggar höja sig öfver den 
samma från 1,5 till 3 fot. Antagligen har emellertid högen förr haft 
större höjd och, i öfverensstäramelse med vanliga förhållandet vid 







iÄ-r 



Fig. 4' Plan af eii gänggrifi vid Ö. Böd i Valla socken. 

gånggrifter, nått app till väggstenarnas öfverkant. Den bifogade 
planteckningen, fig. 4, visar anordningen af kammaren och gången. 
Den förra är bildad tif åtta grofva, på inre sidan släta och jemna, 
kantresta block eller hällar, hvilka ännu qvarstå i orabbadt läge, 
med undantag af de två sydligaste, vester om gångens inre myn- 
ning, hvilka äro något förskjutna. Väggstenarna äro temligen 
noga fogade kant till kant och någon mellanmurning af smärre 
stenflisor finnes ej nu. Kammarens längd — i O — V — är tio fot, 
dess bredd sju fot. Höjden från det nu varande golfvet till taket 
är omkring tre fot. 

Gången utgår ej som vanligt från midten af ena långsidan, 
utan från kammarens sydöstra hörn. Den sträcker sig i sydostlig 
riktning omkring tolf fot. Af dess väggstenar qvarstå tre i orub- 
badt läge och af täckblocken ligger ännu ett på sin plats. Gån- 



308 



EMIL KKIIOKF. 



gens inre mynning är afstängd från kammaren genom en tunn sten- 
skifva — a — af omkring tre fots längd och en fots höjd, men endast 
ett par dec. tum tjoek. Dess öfre ceh nedre kant äro svagt häg- 
böjda. Denna odörr» är uppstäld på öfre kanten af tvenne andra, 
kantresta tunna stenflisor — b och c — stälda en på hvardera sidan 
om ingången och stödda mot de närmaste af kammarens väggstenar. 
Härigenom och genom bågböjningen af dcirrens underkant bildas ett 
litet hvalf eller fri ingång till kammaren. Gångens yttre mynning 
stänges nu — i likhet med förhållandet vid den här nedan om- 
talade gånggriften vid Skar — af en stor, nästan tresidig klump- 
sten. Då emellertid gången vid yttre mynningen och högen der- 
omkring är skadad, så att den ursprungliga anordningen ej kan 
noggrant iakttagas, torde denna stängselsten möjligen vara en för- 
skjuten väggsten. 

Ehuru gången nu är mycket skadad, uppgräfdes och under- 
söktes jordfyllnaden mellan dess väggstenar. Utbytet blef ganska 
ringrf och bestod endast af ett mindre stycke af en slipad flhityxa, 
några tydligen af menniskohand tillslagna flintshärfvor och några 

små stycken träkol, ' 

Kammarens betäckning utgörcs af 

tvenne hällar, af hvilka den ena, ett väl- 
digt block af öfver nio fots längd, om- 
kring sju fots bredd och något öfver en 
fot tjockt, qvarligger på sin ursprung- 
liga plats; den andra, något mindre 
täckhällen är skjuten åt sidan, men 
qvarligger dock på väggstenarna. Den 
först nämnda, större täck hällen är, i 
likhet med täckstenarna på dosen vid 
Habborsby och gånggriften vid V. Röd, 
på öfre ytan försedd med inknackade 
skålformiga hålor. Deras antal är här 
37. De äro, som bilden, fig. 5, visar, 
spridda öfver stenens ganska skrofliga 
yta, utan märkbar ordning. Storleken 

vexlar ganska betydligt. Den största är ej mindre än sex dec. 

tum i diameter och rymmer mer än Vg kanna; de minsta hålorna 

» Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum (N:o 6936: 2). 

Enligt A. E. Holmberg — anf. arb., del. 3, sid. 237 — har grafven 
innehållit »>urnor och brända ben». Af Holmbergs yttrande framgår 
ej, om han sjelf anträffat fyndet eller endast känt det samma genom 
andras berättrlse. 








Vig. 5. Ena täckhtillev i^å 

fliinggrifien vid Ö, Roä, 

sedd uppi/nin. 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 309 

hålla knapt en tum i geDomskärning och äro endast Dågra linier 
djupa. Bland de runda hålorna finnes en — på teckningen ej 
utsatt — trekantig urgröpning, i form af en likbent triangel med 
afrnndade hörn, omkring fyra tum bred vid basen och sex tum 
hög. Denna synes dock snarare vara ett verk af naturen, iln danad 
af menniskohand. 

Förekomsten af de skålformiga hålorna på O. Röds-griften får 
ett särskildt intresse derigenom, att de närmaste fasta hällarna, i 
fornlemningens omedelbara närhet, äfven äro tecknade med dessa 
primitiva alster af skulptur. 

Vid nedre kanten af backsluttningen nedåt landsvägen, några 
hundra fot från grafven, träda några låga, flata hällar i dagen. 
På dessa finner man en stor mängd skålformiga hålor spridda, till 
ett antal af betydligt mer än ett hundra. Största antalet är sam- 
mangyttradt på en liten yta, men äfven rundt om på de spridda 
hällarna finner man hålor, än enstaka, än i grupper: alla dock, 
som det synes, stälda utan märkbar ordning. Några äro parvis 
sammanbundna genom en grund ränna. Storleken är i allmänhet 
obetydlig. En af de största mäter 2,5 dec.-tum i genomskärning 
och är 1,4 tum djup. 

Förekomsten af de skålformiga hålorna på och invid Ö. Röds- 
griften är ej den enda omständighet, som gifver intresse åt denna 
i flere afseenden märkliga fornlemningen. Strax intill den samma, 
tätt invid kammaren befinner sig nämligen en betydande tillverk^ 
ningsplats för flintredskap. Den omtalade backsluttningen nedanför 
griften, mellan denna och de med hålor tecknade hällarna, var 
vid mitt besök upptagen till potatis-åker. I fårorna härstädes 
uppsamlades under en kort stund en betydande mängd flintaffall, 
bestående af större och mindre, bearbetade flintstycken, skärfvor 
af oregelbunden form oeh länga, smala spån. Bland affallet hit- 
tades äfven en söndrig, men väl arbetad, tresidig pilspets, med 
trenne eggar, tillskärpta genom en rad fina hugg. Udd^n och 
tången fattas. ^ 

8. Oånggrift på hemmanet Skårs egor, sydost om Lilldal i 
Stenkyrka socken. — Kartan A, N:o 8. ^ 

Sydost om Lilldal, på gränsen mellan Stenkyrka och Valla 
socknar framgår i O— V en af branta sidor begränsad, smal och 
djup dalgäng. Nära dennas vestra mynning träffar man i norra 

' Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum (N:o 6936: 7). 
^ Sockengränsen är på kartan lagd felaktigt. Den har en mera rak 
riktning och gur öster om platsen för fornlemningen. 



310 



EMIL EKHOFF. 



dalsidan en liten brant, mellan tvenne kala bergkullar nedstapande, 
gräsbcväxt brink. På krönet af denna ligger fornlemningen, oni- 
giiVen i norr oeh nordost af en liten, ojemn slätta, som snart af- 
brytes af låga, afriindade bergkullar. Sedd från dalgångens botten 
ligger griften ganska högt och dess konturer afteckna sig mot 
himmelen. Frän platsen eger man emellertid ej någon vidsträckt 
utsigt. Midt emot grafven, på andra sidan dalen reser sig näm- 
ligen en väldig, brant bergvägg, i orten kallad Valhall. ' 

Fornlemningen är, som planen, fig. 6, visar, en fullt typisk 
gånggrift och företer såväl till anordning som mått stor öfverens- 
stämmelse med den vackra gånggriften vid Tyfta i Svcnneby 
socken, Qville härad. Den består, liksom Tyfta-grafven, af en 








Fig. 6. Plan af on gånggrift vid Skar i Stenkyrka socken. 

ganska regelbunden, nästan rund kammare, och en från denna le- 
dande, lång och smal gång, båda omgifna och till största delen 
dolda af en stor, gräsbeväxt hög. 

Kammarens väggar bildas af sex väldiga, tjocka, kantstälda 
hällar, med inre ytan särdeles jemn och slät. Hällarna äro noga 
fogade kant till kant, utan att någon mellanmnrning af smärre 
flisor i mellanrummen användts. Bottnen utgöres nu af sand och 
jord och höjden från den samma till väggarnas öfverkant är något 
under tre fot. Största diametern — i O— V — är åtta fot, den 
mindre endast en fot kortare. Utrymmet i grafkammaren är så- 
ledes rätt betydligt. Betäckningen utgöres nu af en, i två stycken 
sprucken häll, af tolf fots längd, men endast omkring sex fot bred. 
Dess form synes visa, att den ej kunnat täcka hela kammarcD 

^ Detta enligt den uppgift, jag erhöll pä platsen. A. E. Holmberg — 
anf. arb., del. 3, sid. 224 — knyter samma namn vid en öster om 
gånggriften belägen backsluttning, på hvilken finnas några resta stenar. 
G. Brusewitz — »Elfsyssel», sid. 248, — synes anse, att hela denna 
del af d^len rätteligen bär namnet Valhall. 



TJÖRNS UÄRADS FASTA FORNLEMKINGAB. 311 

Troligen bafva tvenne täckhHlIar funnits, ehuru den ena nu gått 
förlorad. Gången, som utgår från kammarens södra vägg och 
sträcker sig nästan rätt i N. — S., är omkring aderton fot lång och 
två fot bred. Den eger ännu qvar sin ursprungliga betäckning 
af tre stora block, aftagande i storlek mot yttre mynningen. Gån- 
gens väggar äro bildade af ganska omsorgsfullt valda hällar och 
klumpstenar med inre ytan slät och Jemn. I vestra väggen finnes 
en präktig, slät häll, af ej mindre än sju fots längd. Gångens 
väggstenar befinna sig ännu på sina platser, med undantag af en 
eller tvenne i östra väggen, närmast kammaren, hvilka äro för- 
trängda af gångens innersta täckblock, som med sin östra ända 
sjunkit ned i grafven. Mellan två af stenarna i östra väggen — 
vid a på planen — utskjuter en rakkantig, tunn stenskifva om- 
kring 0,7 fot i gången, vinkelrätt mot väggen. Skifvans bas står 
dock ej så långt fram och det är derför möjligt, att dess fram- 
skjutande läge till en del uppkommit genom sjunkning. I gångens 
botten anträffades vid anstäld gräfning några flata, tunna sten- 
flisor liggande här och der, utan att dock hela gången var regel- 
bundet stensatt. Dessa flisor beteckna troligen gångens ursprung- 
liga golf. Afståndet från de samma till väggstenarnas öfverkant 
vexlar mellan två och två och en half fot. Gången aftager endast 
obetydligt i höjd mot yttre mynningen. 

Omkring fyra fot från inre mynningen anträffades vid gångens 
genomgräfvande en stor, nästan fyrkantig, flat häll — 6 på pla- 
nen — , nära en fot tjock, liggande på gångens botten och upp- 
tagande dennas hela bredd. Antagligen har den förr stått upprest 
och tjenstgjort som »dörr» för kammaren. Dylika »dörrar» af 
resta hällar äro några gånger anträffade i gånggrifter; de bafva 
vanligen sin plats vid yttre mynningen af gängens betäckta del. 
Gångens yttre mynning tillstänges ytterst med ett stort, trekantigt, 
afrundadt block, lagdt med den spetsigaste ändan in i mynnin- 
gen, och innanför detta af tre stora, på tiögens yta ej synliga 
kullerstenar. 

Grafkammaren är för länge sedan tömd på sitt forna inne- 
hålla Gången, som vid mitt besök på platsen befans fyld med 
grus och stenar, uppgräfdes och undersöktes. Dervid anträffades 
bitar af ett groft, illa brändt lerkärl Godset är tjockt och massan, 

' Intendenten 6. Brusewitz omnämner i »ElfsysselM, sid. 247, att han 
talat med en student, hviikeu berättat, att han som barn här funnit 
ett ben, »hviikct alla vid påseende sagt vara ett meuniskoben». Huru- 
vida detta ben tillhörde grafvens ursprungliga innehall är naturligtvis 
mycket osäkert. 



312 EMIL EKHOFF. 

illa rengjord, innehåller talrika större och raindre ialtspatkoru. 
Bitarna äro så små, att man ej kan bestämma kärlets form. Jemte 
kärlet träffades en stor mängd, tydligen af menniskohand slagna 
flintskär fvor, några små bitar träkol och slutligen några mycket 
små skärfvor af brända ben. Flintstyckena lågo spridda öfver 
hela gången; de öfriga sakerna till saraman, vid södra väggen, 
nära gångens midt^ 

Ej längt från gånggriften träffas några stenläggningar, bestå- 
ende af i marken nedsänkta klumpstenar*^. Då det nära gran- 
skapet till stenåldersgrafven gaf dem ett visst intresse, uppgräfde 
jag marken inom stenarna. Dervid anträffades intet mer än några 
bitar af moderna s. k. stenfat. Under arbetet ankom till stället 
en gammal i närheten boende man, Kristian på Huseplatsen, och 
berättade, att platsen för stenläggningarna kallades i hans ungdom 
»Larsplatsenu och att en viss Lars derstädes haft en ryggåsstuga. 

4. Gånggrift på Gunnebys egor i Stenkyrka socken. — Kar- 
tan A, N:o 9. 

Griften ligger på en terrassartad, åt hafvet vänd afsats af det 
låga berget vester om Gunneby-gårdarna, strax söder om bergets 
högsta klintar. Vid terrassens sydöstra kant träda några låga 
bergkullar i dagen och nedanför dessa vidtager den låga, lång- 
samt sluttande strandremsan, i orten kallad Gunnebo strand. 

Enligt verkstäld afvägning och mätning är fornminnets höjd 
öfver hafvet 75 fot, rätliniga afståntiet till närmaste punkt af sjön 
är 1450 fot 3. 

Fornlemningen har den för gånggrifter vanliga anordningen: 
en ' grafkammare och en derifrån ledande gång, båda inneslutna 
af en gräsbeväxt hög. Som bifogade planritning, fig. 7, visar, är 
den ganska vårdslöst uppförda kammaren till formen aflång, med 
afrundade ändar*. Dess största diameter, i Ö.— V., är omkring 12 fot, 
den mindre, i N. — S., omkring 7 fot. Väggarna bestå af tio föga 
omsorgsfullt valda, olikstora block och stenar, hvilka dock hafva 
inre sidan temligen slät. Väggstenarna äro ej noggrant stälda 
kant vid kant. Någon fyllning af smärre stenar i mellanrummen 
finnes ej nu, men på ett par ställen stängas öppningarna mellan 

* Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum (N:o 6936:3). 
'^ Beskrifuing af de samma finnes i »Elfsyssel» sid. 248. 
^ Jemför sid. 293. 

* Gånggriften vid Gunueby är förut afbildad af G. Brusewitz i »Elf- 
syssei», sid. 247. Samma teckning är äfven intagen i l:a häftet af 
dessa wBidrag», sid. 27. 



TJORNS HÄRAD» PASTA FORNLEMNINGAR. 



313 



väggstenarna af utifrån resta, lutande, tunna stenskifvor eller flisor. 
Möjligen har detta varit den ursprungliga anordningen och alla 
mellanrumnjen stängda pä detta sätt. Kammarens nu varande 
höjd är omkring 2,3 fot, men har säkerligen förr varit större. 
Taket ntgöres nu af två stora,* tjoeka hällar. Dessa hvila på 
kammarens ändar och lemna mellan sig ett obetäckt rum af om- 
kring 1,5 fots bre^d. Det torde vara svårt att afgöra, huru vida 
detta mellanrum fordom täckts af en tredje häll, eller om betäck 
ningen ursprungligen bestått endast af de två qvarvarande blocken, 
h vilka då naturligen legat nära intill b varandra. Kammarens be- 




/•, 






/<^\ 











-J I u 



_.SMetor 
j 10 Fot 



Fig. 7. Plan <y' en yänggrift tuä Guniiehy i Stenkyrka socken, 

täckning vid gaflarna blir visserligen i detta fall ganska knapp- 
händig, något som emellertid öfverensstämmer med grafvens vårds- 
lösa bygnadssätt. 

Från en trång, endast något öfver en fot bred öppning mel- 
lan tvenne väggstenar i södra långväggen utgår den 3—4 fot 
breda och omkring 12 fot långa gången, hvars östra väggsteoar 
— tre till antalet — ännu qvarstå på sina platser. Hela vestra 
väggen — likaledes bestående af tre stenar — har deremot fallit 
omknll, inåt gängen. Troligen har gången för lång tid sedan 
blifvit utgräfd, fyllningen af grus och stenar dervid lagts på dess 
vestra sida, och, då gången lemnats öppen, har vestra väggen 
fallit ned, dragande gruset och stenarna öfver sig^ Gångens be- 

^ För att kunna afteckiia gångens stenar lät jag upprensa den samma, 
så mycket de fallna vaggätenarna tilläto. I det upphemtade gruset 



314 EMIL EKIIOFF. 

täckning har åtgjorts af tvä eller tre hällar, nu kastade åt sidan. 
Den omgifvande, gräsbcväxta högen, till största delen bestående 
af kullersten, är till formen nästan rond, af något öfver 40 fots dia- 
meter och några fots höjd. Den täcker gången så, att de up|)rätt stå- 
ende östra väggstenarna elidasir uppsticka några tum öfver ytan. 
Kammarens väggstenar nå dcremot omkring en fot öfver högens yta. 
Gångens trånga inre mynning har knappast tillåtit den eller 
de dödas införande i grafkammaren denna väg. Grafläggandct 
har derför för sig gått antingen innan täckhällarna blifvit pålagda, 
eller genom en öppning i kamraarväggen, hvilken öppning der- 
efter blifvit tillstängd med en vanlig väggsten K 

5. Gånggrift på gården Fagerfjells egor, Stenkyrka socken. 
— Kartan A, N:o 10. 

Vester om Bräcke kilen på östra sidan af Stenkyrka socken, 
ej långt från stranden, reser sig ett temligen ansenligt berg, norr 
om Bräcke-gårdarna. På bergets högsta krön, hvarifrån maneger 
vidsträckt utsigt såväl åt öster öfver Hakefjorden, som inåt ön 
öfver Tyftadalen, träffas fornminnet, liggande på en liten slätta, 
omgifven af låga, kala klintar. Grafven, som nu är i mycket 
ruineradt skick, är en typisk gånggrift med kammare, gång och 
en dem båda omgifvande hög. Kammaren, som nu till en del är 
fyld med inkastade stenar, har en nästan rund form och mäter i 
genomskärning sex till sju fot. Väggarna bestå af sex större och 
en mindre sten, hvilka alla varit till största delen dolda af den 
omgifvande högen. Kammarens betäckning har utgjorts af fyra 
hällar, hvilka, enligt berättelse af markens egare, ännu vid Holm- 
bergs besök på platsen lågo qvar öfver kammaren. De aflyftades 
af Holmberg och ligga nu skjutna åt sidorna, öfver väggstenarna. 
I sydöstra väggen lemna tvenne af vägghällarna en obetydlig, 
blott en fot bred öppning mellan sig. Från denna utgår den om- 
kring aderton fot länga gångei\, hvars inre mynning stänges ge- 
nom en utanför kammarens väggstenar, vinkelrätt mot gången 
stäld, lång sten. Gången täckes ännu af tvenne stora täckhällar. 
Den omgifvande högen mäter omkring femtio fot i genomskärning 
och är tre till fyra fot hög. Den består uteslutande af kuller- 
stenar och täckes af ett tunt lager Ijungtorf. Rundt om högens 

fuiiuos talrika af mcuniskohand bearbetade flintstycken och skärfvor. 
Det uppsamlade tlintaffallet förvaraä i Statens Hist. Museum (N:o 
G936:4). 
' Jemför härmed förhållandet vid dosen vid Tyfta i Qville härad, be- 
skrifveu i G:e häftet af dessa »Bidrag», sid. 128 och fÖlj. 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. . 315 

fot är i senare tid sten bruten för den närbelägna gärdes- 
gården. 

Uär som vid Guuueby-griften — och, man torde kanna till- 
lägga, vid häradets öfriga gåuggrifter — kan gången ej betraktas 
som den egentliga iugängsvägen till grafkammaren. Gafläggan- 
det har ntan tvifvel för sig gått på annan väg. Gången vid 
dessa grafvar torde således egentligen haft symbolisk betydelse. 
Som bekant torde vara, har man ock antagit, att denna form för 
de dödas sista hvilorum är en efterbildning af de lefvandes bo- 
ningar, hvilka, troligen til! skydd mot klimatets oblidhet ocb in- 
trängande fiender, voro försedda med en lång till ingångsöppningen 
ledande gång V 

1. Hällkista på gården Krossens egor, på Mjörn, Valla socken. 
— Kartan A, N:o 11. 

Grafven ligger pä en gräsbeväxt afsats, högt npp på östra 
sidan af berget, vester om gården Krossen. Kistan, som är bygd 
af tunna gneishällar, höjer sig endast omkring en fot öfver mar- 
ken. Den saknar nu täckhällar oeh är fyld med grus och stenar. 
Längden är nära sju fot, bredden omkring fyra lot. Den ena 
långsidan bildas af en tunn, nära sex fot lång häll; andra lång- 
sidan består af tvenne hällar. Endast norra gafveln är fullstän- 
digt sluten genom en fyra fot lång häll, af samma höjd som lång- 
väggarna. Kistans södra gafvel är nästan öppen och afstänges 
endast genom en två fot lång stenskifva, hvilken uppskjuter en- 
dast ett par tum ur marken. Den är stäld något innanför kistans 
södra ända. Väggarna stödas af flere utanför de samma, djupt i 
marken nedsatta flisor och stenar. 

Kistan har ej varit omgifven af någon hög. Man kan emeller- 
tid ej kalla den en fristående hällkista, emedan den till största 
delen ligger nedsänkt i marken. Längdriktningen, i NO. — SV., 
betingas af kistans omedelbara närhet till en brant bergvägg. 
Den öppna eller ofullständigt slutna gafveln blifver derigenom 
vänd åt sydvest. 

2. Hällkista vester om Fjellebro, Valla socken. — Kartan A, 
N:o 12. 

På en högt belägen, gräsbeväxt slätt på vestra sidan af berget 
vester om Fjellebro träffar man denna, nu oansenliga fornlemning. 
I midten af en låg, af sten och jord bildad hög öppnar sig en af 

* Se vidare härum »Sveriges historia fräu äldsta tid till våra dagar», 
del. 1, sid. 17 och följande. 



316 . EMIL EKHOFF. 

kantstälda flisor bildad kista, af ej mindre än tretton fots längd, 
men blott 3,5 fot bred. Väggarna höja sig belt obetydligt öfver 
högens yta. På några ställen stödas väggstenarna af utanför de 
samma nedsatta kantstälda flisor. Något innanför ena gafveln 
står en liten rest häll, vinkelrätt mot kistans längdriktning. Ingen 
täckhäll finnes nu. Kistan är nu fyld med jord och stenar. 

3. Hällkista på Hjelteby mark, Valla socken. — Kartan A, 
N:o 13. 

Det stora på fornlemningar särdeles rika bergkomplexet vester 
och nordvest om Valla kyrka, mellan gårdarna Hjelteby och Kråke- 
dal i öster och Furusäter, Bräcke m. fl. i vester, genomskäres i 
sin norra del af en i O— V. gående — på kartan ej utmärkt — 
liten dalgång. Dennas södra begränsning utgörcs af en föga hög, 
men brant bergvägg; norra sidan består af låga, afrundade berg- 
kullar. Hela dalbottnen är beströdd med graflemningar, i orten 
med ett gemensamt namn kallade: »stafstcnarna». De fleste af 
dessa grafvar tillhöra jernåldern och äro föga ansenliga. Vid da- 
lens östra mynning träffas den ofvan nämnda hällkistan. 

Grafven, som fordom varit ganska ansenlig, är nu i mycket 
rnineradt skick. Kistans form är den vanliga, aflångt fyrsidig. 
Längden är omkring åtta fot, bredden sex fot. Väggarna bestå 
ej af några få stora hällar, utan af en mängd kantresta flisor och 
stenar af mindre mått. Den största är blott 2,5 fot bred och 1,5 
hög. Östra långsidans och norra gafvelns stenar stå ännu qvar 
på sina platser. Den vestra långväggen är deremot mycket ska- 
dad. Här stå visserligen sju eller åtta kantresta mindre hällar 
ännu upprätt, men af dessa är det endast en, som tjenat till be- 
gränsning af kistan; de öfriga äro stödjestenar, resta utanför de 
nu försvunna väggstenarna. Mot söder är kistan öppen. Denna 
sida är dock mycket förstörd, så att det är svårt att iakttaga den 
ursprungliga anordningen. Kistan ligger, till en del nedsänkt, i 
midten af en aflång hög, af 30 fots längd, 25 fots bredd och tre 
till fyra fot hög. Kullen består uteslutande af kullersten och 
täckes af tunn Ijungtorf. 

Vid foten af högen ligger en tunn häll, af nästan rund form 
och nära sju fots genomskärning. Den runda formen öfverens- 
stämmer ej med kistans skapnad, men hällen har dock utan tvif- 
vel förr tjenstgjort som betäckning pä kistan. 

I hällkistans omedelbara närhet träffas en egendomlig sten- 
läggning, hvilken torde förtjena att med några ord omnämnas. Sten- 
åldersgrafveu ligger, som förr är nämndt, vid dalens östra myn- 



TJÖRN8 HÄRADS FASTA FORNLKMNINÖAR. 317 

Ding, Därå den norra sidan. Den motsatta, södra, dalsidan ut- 
göres af en temligen låg, men lodrät bergvägg. Från denna ut- 
går, i form af en något oregelbunden halfcirkel, en bred inhägnad, 
inneslutande ett ganska betydligt rum. Afståndet mellan de båda, 
mot bergväggen stödda wfötternaw är nämligen ej mindre än 134 
fot; största vinkelräta afståndet från väggen till stenläggningen är 
omkring 60 fot. Inhägnaden är bildad af ojemna, i marken tätt 
intill hvarandra nedsänkta kinmpstenar, som föga böja sig öfver 
markens yta. Bredden på stenläggningen är tre till fem fot. A. 
E. Holmberg, som i »Bohusläns Historia och Ueskrifning», del. 3, 
sid. 238, omtalar stenläggnin^ren, kallar den »grundvalen efter en 
bred stenmur». Den bar emellertid troligen ej varit högre än den 
nu är. Marken inom hägnaden visar ej någon olikhet med den 
utanför varande. Nedanför bergväggen ligger, som vanligt, en 
mängd nedfallna block och kantiga stenar. 




Fi(j. H. SienmUning i Valla socken. 

Denna egendomliga fornlemning erhåller ökadt intresse der- 
igenom, att ännu en liknande förekommer inom trakten. Bilden, 
fig. 8, gifver en föreställning om den sist nämndes utseende. Teck- 
ningen är gjord skematiskt, utan noggranna mått på de särskilda 
stenarna. Afståndet mellan bågens »fötter» är omkring 40 fot. Den ^f 
fig. 8 återgifna stenläggningen ligger i en öde trakt, på östra sidan 
af Valla socken, NO. om Mellby. Anordningarna äro på båda stäl- 
lena nästan lika. Vid den sist nämnda består »halfcirkeln» af endast 
en enkel rad stora kluuipstenar, som höja sig en till 2 fot öfver 
marken. Vid ena sidan finnes en trång ingång, bildad af en upp- 
rätt stående sten och en stor klnmpsten. I midten ligger en stor 
flat häll, med öfre ytan slät och jemn. Bredvid denna finnas 



318 KMIL KKHOFK. 

några niiDdrc stenar, af oregelbunden form. Det liela är aulagdt 
på sakta sinttande mark, framför en brant bergvägg. Frågan om 
dessa stensättningars ålder och bestämmelse torde för närvarande 
fä lemnas oafgjord. 

Såväl . Holmbergs uppgifter som de många i offentliga och en- 
skilda samlingar förvarade fynd från trakten gifva vid handen, 
att Tjörns jord varit ovanligt rik på stenredskap af alla slag, 
tillhörande vårt lands äldsta kultnrskede. Mängden af fasta min- 
nesmärken från samma period är, som vi nyss sett, äfven gan- 
ska betydlig och innefattar grafbygnader från olika delar af 
perioden. Stenåldern på Tjörn synes således hafva varit af lång 
varaktighet och trakten under den samma tätt befolkad. 

I full öfverensstämmelse härmed träffar man öfverallt inom 
Tjörns område talrika bevis på en i forntiden här — man 
skulle kunna säga, — i stor skala för sig gången tillverkning af 
flintredskap. ^ 

Under sommaren 1881 uppmärksammade jag åtta, inom olika 
delar af häradet belägna, platser, der en dylik tillverkning tydligen 
egt rum. Dessutom anträffade jag på några stäjlen samlingar af 
firntskärfvor, ehuru under omständigheter, som göra, att man ej 
kan beteckna platserna for de samma som egentliga »verkstäder». 
I några enskilda fornsakssamlingar inom trakten förvaras vidare 
åtskilliga af de för tillverkningsplatserna så karakteristiska långa, 
smala flintspånen, med tresidig genomskärning, samlade inom olika 
trakter af häradet. En af dessa samlingar — tillhörig skolläraren 
herr A. Engström — innehåller dessutom ett vackert, samladt verk- 
stadsfynd från södra delen af Stenkyrka socken. A. E. Holm- 
bergs rika, med Statens Hist. Museum införlifvade samling af forn- 
saker* från Bohuslän innehåller fyra samlade verkstadsfynd från 
Tjörn ^ och dessutom en stor mängd spån, skärfvor och s. k. »kär- 
nor», funna på Tjörn, men utan att fyndomständigheterna äro när- 
mare kända. Vidare torde i detta sammanhang böra påpekas de 



I 



Här, som inom andra områden (or stcnålderskulturen, användes ej blott 
fliutn, utan äfven andra stenslag vid tillverkning af redskap och vapen. 
Att man emellertid ej iakttagit »tillverkningsplatscr» för andra redskap 
än de af flinta, beror uppenbarligen derpä, att affallet af granit, grön- 
stenar och dylika bergarter dels lättare vittrar än flintan, dels är 
svårt att urskilja från annat genoro naturens krafter uppkommet kan- 
tigt grus. 

Ett af dessa fynd forskrifver sig antagligen från en af de först nämnda 
åtta verkstadsplatserna, två äro med säkerhet från andra lokaler, det 
tredje är ovisst. Holmberg uppgifver som det sammas fyndort endast: 
Valla socken på Tjörn. 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 319 

många inoiu trakten funna slipstenarna, hörande till i fräga va- 
rande tillverkning. Redan af denna lista torde framgå, att, för 
att använda ett nutids-uttryck, fabrikationen af flintredskap inom 
trakten varit mycket liflig. Jag kan emellertid tillägga, att hela 
Tjörn, i stort sedt, är en enda tillverkningsplats. Marken är nä- 
stan öfver allt beströdd och uppblandad med flintskärfvor och 
spån. Det torde ej finnas många åkerlyckor, större och min- 
dre, der man ej kan göra åtminstone en liten samling dylika. * 

Jag begagnar tillfället att här nämna, att naturlig tillgång på 
obearbetad flinta inom trakten ännu är ganska riklig. Större och 
mindre block och bollar af flinta träffas ganska allmänt ej blott 
vid kusterna, utan äfven långt in i landet. Det är för föreliggande 
uppsats likgiltigt, på hvad sätt flintan hitkomniit, endast så mycket 
bör omnämnas, att dess förekomst här är beroende af naturens 
eget åtgörande och att flintan således förefunnits här redan under 
stenåldern. 

Den nordligaste af de inom häradet påträffade verkstads- 
platserna är belägen på vestra sidan af Almö-sund, på nordöstra 
kusten af Tjörn. — Kartan A, N:o 14. En lägenheten Fallen till- 
hörig, högt liggande backe är nu upptagen till potatislycka. I 
och bredvid denna hittades vid mitt besök på platsen åtskilliga af 
menniskohand tillslagna skärfvor och sjyån af flinta. Några dagar 
senare erhöll jag ytterligare genom lägenhetens innehafvare en 
mängd här insamladt flintaffall. Samlingen innehåller jemte skärf- 
vor och stycken af oregelbunden form, äfven ett långt, tresidigt 
spån, hvars ena ända är afrundad och genom fina hugg skärpt till 
en egg. 2 

Lägenhetens nu varande innehafvare, Anders på Fallen, som 
under lång tid bott på platsen och brutit marken, berättade, att 

' Som ett bevis på den iHtthet *ro*ed h vilken flintaffall uppsamlas, tillåter 
jag mifi: anföra följande. Jag insamlade en dag ett verkstadsfynd och 
biträddes dervid af några kringboende barn. Det blcf derigenom 
spridt i trakten, att en resande herre ville köpa flintbitar. Dagen 
derpå infunne sig vid mitt qvarter minst ett hälft dussin unga Tjörn- 
bor, alla med skäppor och påsar fulla med flintskärfvor. Några korgar 
voro så stora, att det fordrades tvenne småttingar för att bära dem. 

^ Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum, (N:o 6936: 9). 

Från denna tillverkningsplats förskrifver sig troligen ett af de ofvan 
nämnda med A. E. Holmbergs samling till Statens Hist. Museum in- 
komna verkstadsfynden från Tjörn. Fyndet, som har inv. numret 
1720: 7 — 10, består af en »flintkärna», en tresidig pilspets, flere flint- 
skärfvor m. m. Det anträffades 1845 vid odlingafen backe å Mygge- 
näs egor i Valla socken. Enligt Holmbergs uppgift var »jorden kring 
detta ställe uppblandad med små afslagna flintskärfvor». 



320 EMIL EKHOFF. 

han alltid vid jordarbete på backen plägade hitta fiintskärivor och 
bitar af ilintredskap i stor mängd. Enligt hans åsigt kunde man 
tydligen se, att >jhär hade de i forntiden tillverkat sina flintvapen>^. 
Holmberg, som besökt platsen, hade af Anders erhållit >^flere skäp- 
por fulla» med här funna spån och flintverktyg. Platsen för 
verkstaden ligger, enligt verkstäld afvägning, 60 fot öfver hafsytan; 
afståndct till närmaste punkt af stranden är 300 fot. " 

I det förut omnämnda, på fornminnen af alla slag synnerligen 
rika området vester och sydvest om Valla kyrka finna vi trenne 
tillverkningsplatser. De ligga helt nära hvarandra, samlade kring 
Svanviks-dalens öfre ända. Ingen är belägen på sjelfva dalbottnen, 
utan de träffas alla ett stycke upp på de omgifvande bergen; 
tvenne på östra dalsidan, den tredje på vestra sidan. Läget för- 
tjenar anmärkas och bidrager i sin mån att bestyrka det förut — 
sid. 296 — framstälda antagandet, att dalens botten i senare tid 
uppkommit genom uppgrundning. 

Den nordligaste af dessa trenne verkstadsplatser — Kartan 
A, N:o 15 — är redan omtalad — sid. 309. Den är anmärknings- 
värd för sitt läge tätt intill gånggriften vid Ö. Röd och för de 
med skålformiga hålor tecknade hällar, af hvilka dess södra sida 
begränsas. 

Några minuters väg härifrän åt sydost, på dalens östra sida 
träffas en annan verkstadsplats — Kartan A, N:o 16. Dalsidan 
består bär af släta, afrundade, långsamt uppstigande hällar och 
bergklintar. 

Mellan dessa, men på ett temligen inskränkt område, anträf- 
fade jag vid besök på platsen flmtskärfvor och spån i stor myc- 
kenhet. Bland affallet hittades äfven en liten tvåeggad pilspets 
af flintäj med kort tång. ^ Bland spånen förekomma många tresidiga, 
långa, af en form, som är mycket karakteristisk för verkstadsfynden. 
Dylika smala och tunna spån kunde säkert endast en van och 
djerf hand afskilja från blocket. Dessa spån äro säkerligen ej 
blott affall. De kunde utan vidare bearbetning användas som 
knifvar, och af dylika spån tillformades med några fä hugg ])il- 
spetsar med tånge, af samma form som den nyss nämnda, bär 
funna. 

Afven vid denna tillverkningsplats äro de närbelägna hällarna 
tecknade med skålformiga hålor. Hålornas antal är omkring 65. 



* Jemfor sid. 293. 

^ Pilspetsen jemte det af mig bär uppsamlade flintaffallet förvaras i 



Stateus Hist. Museum (N:o 6936: 10). 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. 321 

Ett par af dem äro ovauligt stora: den ena ej mindre än 4,5 dcc- 
tuni i diameter och 2,2 tum djup. Den andra, hvars form är 
aflång, mäter 7,5 tum i längd, 3,3 tum i bredd och är nära 
1 tum djup. Det torde för närvarande få lemnas oafgjordt, huru- 
vida ett inre sammanhang finnes mellan dessa båda olika slag 
af fornlemningar, eller om det nära granskapet endast är tillfäl- 
ligt: Då skålformiga hålor förekomma på flere hällar — lösa och 
fasta — inom trakten, får jag anledning återkomma till denna 
fråga längre fram. 

Vester om Svanviks-dalens öfre ända öppnar sig en smal dal- 
gång, som framgår i vestlig riktning mot gårdarna Styrdal och 
Kalekärr. Pä södra sidosluttningen af denna dal, nära östra ändan 
träffas en betydande tillverkningsplats. — Kartan A, N:o 17. 
Den sakta sluttande, gräsbeväxta bergsidan är här beströdd med 
fliniskärfvor och flintstychen i ofantlig mängd. Affallet består af 
»kärnor», oregelbundna skärfvor och långa, smala spån. Jag lyc- 
kades ej här påträffa något utarbetadt redskap eller vapen, men 
deremot fans på platsen en mängd större och mindre flintstycken, 
på hvilka tydligen mycket arbete var nedlagdt, ehuru man deraf 
ej lyckats åstadkomma någon bestämd form'. 

De öfriga af de under sommaren påträffade verkstadsplatserna 
ligga spridda öfver Stenkyrka socken. En är belägen nära vestra 
kusten, högt upp i det vidsträckta berget öster om Breviks-kilen. 
— Kartan A, N:o 18. Flinta/faUet ligger på en liten slätta uppe 
i berget. En i närheten boende person, hvars välvilliga tillmötes- 
gående jag har att tacka för kännedomen om denna och flere 
andra fornlemningar, berättade, att han här ofta funnit skärfvor 
och spån. På den närbelägna gården Höga, på hvars mark verk- 
staden ligger, lörvaras en bland affallet funnen, bred rätmejsel af 
flinta. Mejseln är oslipad men ganska väl arbetad. 

Längre söderut i Stenkyrka socken, ej långt från vestra ku- 
sten träffas åter en verkstadsplats. — Kartan A, N:o 19. I en 
trång dalgång uppe i det vidsträckta berget öster om Röa-dalen 
ligga två små stugor. I den enas potatislycka uppsamlade jag 
en mängd flintaffally deribland länga tunnu sjjän och tydliga 
»kärnor» ^. 

De tvenne återstående tillverkningsplatserna ligga äfven i 
södra delen af Stenkyrka socken, men närmare östra kusten. Den 



' Det hkrstädes af mig: uppsamlade flintafirallot forvaras i Statens. Hist. 

Museum (N:o 6936:8). 
* Fyndet förvaras i Statens .Hist. Museum (N:o 6936:11). 
Bidr. Ull Göt, n. Boh. läns hisL 6. 3 



322 EMIL EKIIOFF. 

nordligaste af dessa — Kartan A, N:o 20 — träffas uppe i berget 
norr om' Olsby. I norra delen af berget öppnar sig en djup, rund 
dalkittel, med ganska branta sidor. Verkstadsplatsen är belägen 
ett stycke upp på dalens vestra vägg, på en framspringande berg- 
pall, från hvilken man eger vidsträckt utsigt öfvcr dalbottnen. Af- 
fallet ligger på och under den tunna grästorfven. Bland skärf- 
vorna hittades äfven en rått arbetad, oslipad yxn eller mrjfid af 
flinta. Af en i en närbelägen stuga boende person erhcills ytterligare 
en illa arbetad flinfmcjsel, hvilken uppgafs vara funnen bland skärl- 
vorna på verkstadsplatsen. ^ 

Den sydligast belägna verkstadsplatsen inom häradet träffas 
pä bergsidan midt emot Kuballe-gårdarna, på sydiistra sidan af 
Tjörn — Kartan A. N:o 21. En brant brink mellan tvennc berg- 
kullar bildar här uppgång till berget. Marken är uppskuren af 
vårflöden och regnbäckar. I fårorna anträffades en talrik mängd 
flint sJcärfvor och S2)ån. IMand alTallet hittades följande fyra, rått 
arbetade verktyg, alla af flinta: a) en lång, smal, jembred yxa eller 
mejsel, utan smalsidor, den ena sidan plan, den andra starkt 
kuling, eggen urhålkad. Längd 11,2 cm., största bredd 3,9 cm. 
h) Ett redskap af triangulär form, med rak, groft slagen q^^, 

c) Ett redslcapy likt föregående, men eggen finare utarl)etad. 

d) En liten yxa af tresidig form. Platsens afstånd från när- 
maste punkt af hafvet är 1230 fot; dess höjd öfvcr hafsytan 
95 fot. ' 

Utom ofvan nämnda, tydligt markerade verkstadsplatser träf- 
fade jag, sonj förut är omtaladt, på flere ställen samlingar af flint- 
skärivor. Dessa samlingar härröra utan tvifVel frän en forntida 
tillverkning af flintredskap, men, då de samma genom en eller an- 
nan omständighet — väganläggningar och dylikt — kunna anses 
rubbade från den ursprungliga platsen, har Jag ej ansett lämpligt 
att utsätta platserna på kartan. Dylika samlingar hafva anträffats: 
a) pä en utmarksväg i södra delen af Mjörn; h) i en hage på 
Basteröds egor i Klöfvedals socken; c) i en byvägsbacke norrom 
Pirlanda i samma socken och d) i ett sandtag i berget nordvest 
om Rösselvik, på sydöstra sidan af Stenkyrka socken. ^ 

' I)(! biida mejslarna och do uppsamlade skärfvonia förvaras i Statens 

Hist. Museum (N:o 6930: 12). 
^ Fyndet förvaras i Statens Hist. Museum (N:o 0936: 13). 
•* Nästan Öfver allt på körvägarna anträffas större ocli mindre skärfvor 

och stycken af flinta. Dessa härröra frAn grustagen oeli äro vanligen 

lätta att skilja frän verkstiidernas affall. 



TJÖRNS HÄRADS FASTA KORNLEMNINGAR. 323 

Häradets till vår tid bevaraflc, fasta minnesmärken från brons- 
åldern bestå, som redan blifvit nämndt, nästan nteslirtande af 
dennri kulturperiods egendomliga grafvar: stenJcumlen eller röscna. 

Till ett antal af ej mindre än 127 ligga de spridda öfVer hela 
trakten; såväl på de ytterstii strandklipporna oeli på de strax 
utanför kusterna belägna holmarna, som äfven in i landet, långt 
från hafvet. På de längre ut från kusterna liggande holmarna 
och skären träffas de deremot ej. Om det sammanhang, som synes 
förefinnas mellan dalgångarnas sträckning och utbredningen af 
kumlen, är redan — sid. 297 — taladt. 

Traktens rosen äro alltid uppförda på berggrund, ej på liisa 
jordlager, och så bestämd är denna regel, att af häradets nyss 
nämnda stora antal stenkummel endast trenne, så vidt jag känner, 
ej ligga på fast berg. 

Två af dessa afvika äfven i andra afseendon från de vanliga 
bronsåldersrösena och det torde vara . osäkert, om de verkligen 
tillhöra i fråga varande period. Det tredje på sand liggande rösct 
liknar visserligen i öfrigt ett bronsäldersröse, ehuru af niycket 
små mått, men, då dess läge på släta marken i en liten dalgång, 
vester om Tjerna i Stenkyrka socken, är så helt och hållet af- 
vikandc från bronsålderskumlens vanliga höga läge på bergshöj- 
derna, är jag böjd att anse denna omständighet ensam tillräcklig 
att visa, det grafven ej tilllKir bronsåldern. ^ Af de tvenne först 
nämnda träffas det ena })å den bergiga udde, som nästan fyller 
sundet mellan Tjörn och Mjörn — Kartan A, N:o 31. Det ligger 
på en liten gräsbeväxt fläck, strax bredvid uddens högsta klint. 
Till formen är det aflångt, med afrundade ändar. Storleken är 
ringa; längden omkring fjorton fot, bredden fem till sex fot. Roset, 
som vid mitt besök var orördt, undersöktes. Vid upp-jdockning af 
stenarna träffades intet annat än jcn liten halfrund skrapa t[{ flinia. 
Denna lag invid en midt i roset kantstäld, mindre häll. Kista 
fans ej i roset och med undantag af flintskrapan, syntes intet spår 
af begrafningen. Det är således ovisst, om liket varit brändt eller 
obrändt. Mången torde anse, att fyndet af skrapan är fullt åtgö- 
rande för grafvens ålder och att den samma således bör hänföras 
till stenåldern. Det är visserligen möjligt, att grafven tillhör denna 
period, men fullkomligt säkert torde det dock ej vara. Redskap 



' Det torde dock här böra erinras om de af doktor O. Montciliiis un- 
dersökta, j)A en Ijnnghed hh/t liggande röscna vid Arcndal i Tanums 
socken. Dessa rosen tiilliöra, som d:r M. pA grnnd af deras innc- 
li*dl uppvisat, bronsfddern. 



324 EMIL EKHOFF. 

af flintn och annan sten användes ganska långt in i bronsåldern ^ 
och den här funna skrapan kan således mycket väl hafva tillhiJrt 
denna tid. Den vid rosets midt resta hällen synes antyda, att 
grafven ej varit afsedd för obrändt lik, utan inneslutit lemningar 
efter likbränning. I detta fall skulle grafven utan tvifvel tillhöra 
bronsåldern. ^ För närvarande torde det dock vara säkrast att 
lemna frågan om åldern oafgjord. 

Ännu ett pä sand uppfördt röse återstår att nämna. Det är 
beläget i Valla socken, nordvest om Apiegård — Kartan A, N:o 
71 — och ligger på slät mark. Det är hopfördt af små, utvalda 
rullstenar och begränsas af en fotkedja af stora klumpstenar. Roset 
är skadadt och, då man ej vet något om dess innehåll, torde frå- 
gan om åldern, här som vid föregående, få lemnas öppen. 

Till form och storlek, läge och öfriga anordningar öfverens- 
stämma Tjörns röseo fullständigt med Qvillc härads bronsålders- 
grafvar. Det är således onödigt att här lemna eu utförlig beskrif- 
ning af de samma. Här är tillräckligt att anteckna de fall, der 
afvikelse från det vanliga förhållandet eger rum. 

Från den vanliga runda formen afvika endast — så vidt jag 
känner — fyra rosen inom häradet. Dessas form är ajlånfi, med 
afrundade ändar. Ett af dem, beläget på udden mellan Tjörn och 
Mjörn — Kartan A, N:o 31 — är redan omtaladt. Nära detta, pä 
samma udde af Tjörn, finnas tvenne andra afiånga rosen — Kartan 
A, Niris 29 och 30. De äro uppförda på fast berggrund -och båda 
af obetydlig storlek. Längden är omkring femton fot, bredden 
nära sex fot. Båda innehålla aflångt fyrkantiga kistor, af tillräck- 
lig storlek att kunna rymma en fullväxt menniska. I det ena roset 
är kistan bildad af små kantstälda hällar: dess längdriktning är i 
NO— SV. De temligen grofva hällar, som utgjort kistans betäck- 
ning, ligga nu afkastade vid sidan af roset. Mängden af sten i 
kumlet är så obetydlig, att den nätt och jemt betäcker kistan. I 
det iindra roset är kistan, som är sträckt i O — V, uppförd af på 
bvarandra löst staplade kullerstenar. 

Det fjerde kumlet af aflång form träffas på det höga 
berget vester om Svanviks-kilens mynning. Det är uppfördt 
utefter högsta kanten af bergets vestra, brant stupande wå^q — 

* Beträffande särskildt de redskap, man pläi^ar kalla »skrapor", vill jag 
erinra, att bland alla de rcdskap^former — utförda i brons — vi 
känna frän bronsåldern, ingen finnes, som kan anses motsvara sten- 
ålderns flintskrapor. 

- Efter allt, hvad vi för närvarande veta om bcgrafningsskicket under 
stenåldern i Norden, användes a/f/r/// likbränning under denna i)eriod. 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORKLEMNINGAR. 325 

Kartan A, N:o 118. Från platsen cger man en präktig utsigt öf- 
ver (len nedanför liggande dalen. Rosets längd är ej mindre än 
80 fot, under det bredden endast är 10 fot. Höjden är obetydlig, 
omkring i\ fot, men torde förr liafva varit större. Roset liknar i 
sitt nu varande ruinerade skick mera en läg vall än ett grafkum- 
mel. Terrängens beskaffenhet visar emellertid, att det ej uppförts 
såsom en belastning till bergets försvar. Ehuru man nu, till följd 
af den åverkan, för hvilket kumlet varit utsatt, ej kan iakttaga 
de forna grafrummens beskaffenhet, hafva vi utan tvifvel rätt att i 
det samma se en begrafningsplats. 

Den ovanliga storleken synes göra det sannolikt, att roset ej 
blott inneslutit lemningarna efter en eller några få personer, utan 
varit afsedt till sista lägerstad för en mindre menighet — ett bya- 
lag eller en gårds innevånare — oeh under en längre tid. 

Äfven ett annat röse inom trakten synes hafva varit användt 
som begrafningsplats under en längre tid. Detta röse — kartan 
A, N:o 146 — är af rund form. Det håller något öfver åttio fot 
i diameter, har en höjd af tio till tolf fot och är häradets största 
bronsålderskummel. ^ Dess läge är egendomligt oeh platsen gör 
genom sin oändliga ödslighet ett allvarligt, gripande intryck. Midt 
uti den sammangyttring af nakna, afrundade klippkullar, som 
nästan helt och hållet fyller södra spetsen af Tjörn, reser sig en 
kulle betydligt högre än de öfriga. Dess höjd öfver hafsytan är 
392 fot. Från den samma skådar blicken ut öfver en stor del af 
det grå, klippiga Tjörn och åt alla sidor ser man det böljande 
hafvet. På kullens platta topp ligger det väldiga kumlet, hyars 
grå, mossbelupna massa väl öfverensstämmer med det omgifvandc 
hårda, men storslagna landskapet. ^ Kumlet har troligen ej haft 
toppig form, utan synes hafva varit ofvan platt, med låga, branta 
sidor. I den plana ytan äro nu flere stora hålor upp-plockade 
och nära norra kanten resa sig tvenne runda stenhopar eller min- 
dre rosen. Det är svårt att afgöra, om dessa äro gamla eller i 
senare tid upplagda. Roset påminner i flere afseenden om ett 
väldigt, söder om Fjellbacka, i Qville härad beläget röse. ^ Här, 

' Holmberg uppgifver — anf. arb. del. 3, sid. 220 — ett i Bo ut- 
mark liggande kummel — det s. k. mBö röss» — såsom det största 
»kiströr» på Tjörn. Detta mäter emellertid blott 55 fot i diameter 
och öfverträffas således betydligt af det ofvan nämnda, äfven som af 
flere andra. 

^ Det är naturligt, att, om trakten vore skogbeväxt, platsen gjorde ett 
annat intryck. 

^ »Qville härads fasta fornlemningar» i 6:te häftet af dessa »Bidrag», 
sid. 148. 



3*20 EMIL EKIIOFF. 

liksom vid Fjellbacka-niset, synes formen oeli den betydliga stor 
leken antyda, att vi liaiVa framför oss en under liini^ tid begagnad 
begrafningsplats. 

Vid uppförandet af kumlen användes i de flesta fall större och 
mindre kullerstenar, hvarpå trakten nästan öfver allt eger riklig 
tillgång. Fans ej dylika nära till hands, synes man emellertid ej 
tvekat att till grafbygnadcn använda skarpkantiga, bergfallna sten- 
flisor. Några af traktens rosen — Kartan A, N:ris 43, 55 och 78 
— äro helt och hållet uppförda af dylika skarpkantiga stenar. Do 
afvika ej i uågot annat afseende från de vanliga kumlen. Till ett 
nf dem — N:o 43 — med väl bibehållen, stor kista, får jag till- 
fälle längre fram återkomma. 

Endast tvennc af häradets rosen hafva en »fotkedja» af stora 
klumpstenar, större än de, hvaraf kumlet är bygdt. Vid det ena 
af dessa har emellertid »fotkedjan» tillkommit af praktiska skäl. 
Roset, som ligger på det höga berget söder om gårdarna Hägg- 
vall i östra delen af Valla socken — Kartan A, N:o 81 — är 
nämligen uppfördt på en mycket kullrig, åt ena sidan starkt slut- 
tande bergklint. För att sammanhålla rosets stenar har man på 
den sluttande sidan lagt en kedja af stora platta klumpstonar. Det 
andra roset med >^fotkcdja»> — Kartan A, N:o 71 — är redan om- 
taladt. Det är osäkert, om det samma tillhör bronsåldern. 

Som bekant, begrofvos under bronsålderns fiirsta del liken 
obrända; under periodens fortgång öfvergick man deremot till lik- 
bränning. Häradets stenkummel representera båda dessa olika 
begrafningssätt. I åtskilliga af dem träflFar man nämligen sfora, 
af kantstälda hällar eller af på hvarandra sta])lade klumpstenar 
bygda kistor, afsedda för obrända lik; andra deremot visa ej rin- 
gaste spår af kista eller hafva ännu i behåll små, af kantstälda 
flisor bildade askgömmor eller förvaringsrum för grafurnorna. 

Tvenne rosen med stora kistor äro redan — sid. 324 — omta- 
lade. Tvenne andra ligga långt ut i Klöfvedals socken, nära 
kusten. Det ena — Kartan A, N:p 44 — har en omkring 2 fot 
bred och 6 fot lång kista, bildad af på hvarandra lagda klump- 
stenar, vända med den slätaste sidan inåt kistan. Någon täckhäll 
synes ej nu, men torde möjligen ligga under någondera af de två 
uppe på roset i senare tid uppstaplade stenhoparna. Af det andra 
rosets omsorgsfullt bygda och väl bibehållna kista lemnas här — 
fig. 9 — en afbildning. Roset — Kartan A, N:o 43 — som ute- 
slutande består af skarpkantiga stenar, är i synnerhet vid ena 
kanten mycket skadadt, men kistan är nästan orubbad. Endast 
ett mindre hål är upprifvet i ena väggen. Kistan är bildad af 



TJORNS HÄRADS FASTA F(mNLEMNINOAR. 



327 



omsorgsfullt lagda, rakkautiga stenar. Betäckning ntgöres af tvonne 
stora hällar noga fogade kant till kant. Fogen täckes af ett tredje 
— på teckningen ej utsatt — något mindre öfverliggandc block. 
Lockstenarna äro orörda sedan begrafningen, men genom det upp- 
rifna hålet i sidoväggen kunde man blicka in i kistans inre. Bottnen 
befans omsorgsfullt belagd med ett lag små, skarpkantiga sten- 
skärfvor, hvilket noga täckte den underliggande bergsytan. Kistans 
väggar hvila på sjelfva berget. På de små stenflisorna, hvilkn 
tydligen utgjort underlaget för liket, lågo något nedom midten af 
kistan tvenne extremitet-ben af menniska- 







imtler 



i2F»t 



Fitj. 9. Ki<la nj la /da hällar i ett aleTikummel vid Låitgckärr i Klöjcedah socken. 

Ett femte riJse mod bibehållen stor kista träffas på en bergås 
öster om Breviks-kilens södra del — Kartan A, N:o 104. — Kistan 
är något öfver G fot lång och 2,5 fot bred. Väggarna bestå af 
stora på inre sidan släta block. Täckslenar saknas, men torde 
ligga i en närbelägen gärdesgård, hvilken troligen äfven medtagit 
en stor del af rosets stenar. Koset mäter nu omkring 30 fot i ge- 
nomskärning. 

Utom de nu uppräknade nisena liafva utan tvifvel många andra 
af traktens stenkummel innehållit stora kistor, ehuru af dessa se- 
nare vanligen endast återstå de i det plundrade roset kringkastade 
täckhällarna. 

Häradets rosen äro samtliga, nästan utan undantag, plundrade 
och u|)prifna. Något i dem gjordt fynd af större betydelse 
torde ej nu vara kändt. ^ Tvenne af mig anträffade, oansenliga 
fynd i traktens rosen äro redan omnämnda. ^ Vid undersökning 
af ett tredje, på norra kusten af Tjörn beläget, orördt röse — 
Kartan A, N:o 55 — påträflFades på flere ställen i roset lerkärls- 

' Om ett stort röse på Mjörn berättades i trakten, att A. E. Holmberg 

här funnit ett bronssvärd. 
^ En skrapa af flinta i roset N:o 31 och ohrända mcnniskoben i roset 

N:o 43. 



328 EMIL EKUOFF. 

hitar. Massan är illa slammad, med inblandade sandkorn och 
glimmerfjäil. I^itarna äro så små, att man ej kan bestämma 
kärlens form. Kärlen synas halva varit löst nedsatta mellan ro- 
sets stenar. 

Ehurn bronsålderskulturen enligt graiVarnas vittnesbörd varit 
starkt rotfäst inom trakten, saknar häradet nästan helt och hållet 
hällristnhgarj hvilka deremot förekomma i så stort antal i norra 
delen af Bohuslän. Inom häradets hela område känner man näm- 
ligen for närvarande, så vidt mig är bekant, endast en enda tigur- 
tecknad häll. * Denna träflFas i Klöfvedals socken, å gården Baste- 
röds egor, omkring trettio famnar söder om häradsvägen, strax 
invid den åt Långekärr och Sunna ledande byvägen — Kartan A, 
N:o 149. 

Ristningen, som är utförd på en sakta sluttande, temligen slät 
häll, består af elfva skeppsbilder af den vanligast förekommande 
hällristningsformen och fyra små skålformiga hålor. " Alla bil- 
derna äro mycket otydliga. Skeppen äro dels bemannade, dels 
manlösa. Det största fartyget mäter omkring 2,: fot i längd. 
Måttet är dock osäkert, emedan bilden är otydlig och svår att 
fasthålla. 

Orsaken till denna fattigdom ])å hällristningar inom orten lig- 
ger utan tvifvel ej i någon inneboende olikhet mellan bronsålders- 
kulturen här och i de hällristningsrika områdena af Bohuslän. 
Skälet är ett rent yttre och är ej svårt att inse. Hällristningar 
finnas ej inom trakten, emedan en nödvändig forutsättning tor 
deras utförande: släta, mer eller mindre slipade berghällar, helt och 
hållet saknas. Bergarten på Tjörn utgöres i allmänhet af en glim- 
merrik, ofta mycket grofkornig gneis. Bergytorna hafva härigenom 
ett skrofligt och ruggigt utseende. Härtill kommer, att bergarten 
genom sin stora glimraer-rikedom synnerligen lätt sönderfaller i tunna 
skifvor eller stora block, hvilka bilda ofantliga stalp nedanför de 
branta bergväggarna. Stundom är en sakta sluttande bergsida så 
sönderklyftad i tunna hällar, att hela berget synes bestå af idel 

' Det är visserligen möjligt, att en och annnn hiillristning ännu kan 
upptäckas inom orten. Säkerligen skall antalet dock blifva mycket 
ringa. Allmogen, som t. ex. i Qville och Tanums härader ur väl 
förtrogen med dessa fornlemningar, är på Tjörn helt och hållet obe- 
kant med de samma. 

' Vid ett första tilliälligt besök på platsen — en söndag, då jag ej 
medförde anteckningshok — räknade jas:, om ej minnet bedrager, det 
ofvan nämnda antalet skålformiga hålor. Da jag sedermera under 
loppet af undersökningen åter besökte platsen, var belysningen olämp- 
lig och jag kunde ej upptäcka mer än två skålformiga hålor. 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINOAR. 329 

dylika, löst staplade på livarandra. När man går uppfor en sådan 
sluttning, trampar foten vid livarje steg på en löst liggande häll. 
Så är t. ex. förhållandet med bergen i södra delen af Hake-näset. 
Det är gifvct, att dessa omständigheter göra bergen på Tjörn högst 
olämpliga för anbringandet af hällristningar. Bergytor lika pas- 
sande dertill, som t. ex. Qvilles fint slipade granithällar, finnas ej 
här; ja, det torde inom häradet vara svårt att uppleta synnerligen 
många berghällar, på hvilka det ens vore möjligt att anbringa en 
tydlig teckning. 

Samma orsak torde äfven vålla bristen på hällristningar 
inom hela södra delen af Bohuslän. A. E. Holmberg uppgifver 
Gullmarljorden som hällristningsområdets södra gräns. Gullmaren 
lär äfven, i allmänhet taladf, vara gränsen mellan granitens ocb 
gneisens områden. Norr derom är den rådande bergarten finkornig 
granit, söder derom grofkornig gneis. Skälet, hvarlor Gullmaren 
utgör södra gränsen för hällristningarnas område i Bohuslän, är 
dermed gifvet. 

Möter det således svårighet att på Tjörns ojemna, ruggigå 
bergytor anbringa hällristningarnas vanliga figurer: bilderna af 
skepp, menniskor, vapen m. m., finnas emellertid några på berg- 
taflorna vanliga tecken, -som utan svårighet kunna anbringas äfven 
pä den skrofligaste yta: jag menar de s. k. slcåJformiga hålorna. 
Dylika finna vi äfven pä flere ställen inom Tjörns härad, anbragta 
såväl på fast bergyta, sonj på lösa hällar och block. 

På fem ställen inom häradet har jag påträffat skålformiga 
hålor anbragta på fast häll. Tvenne af dessa platser — Kartan A, 
N:ris 155 och 157 — äro redan — sid. 309 och 320 — omtalade. De 
utmärka sig båda genom den förbindelse, som synes ega rum 
mellan de samma och fornlemningar från stenåldern. Öster om 
Svanviks-dalens norra ända finnas tvenne andra fasta hällar teck- 
nade med skålformiga hålor. Den ena af dessa träffas strax vester 
om gånggriften vid V. Röd — Kartan A, N:o 153. — I en liten 
låg, temligen slät pall vid foten af en mindre bergkulle äro tre 
hålor inknackade. Hålorna äro små, den största omkring 2,5 dec. 
tum i diameter. Ej långt härifrån träffas en annan med hålor 
tecknad häll — Kartan A, N:o 152. — Läget är ganska egendom- 
ligt och tbrtjenar en närmare beskrifning. I ett skarpt framsprin- 
gande hörn af berget har genom fiirklyftning uppstått ett stort, 
vidöppet bak, bildande en nedre horisontel pall, skyddad af .ett 
framskjutande tak. Rummet mellan pallen och taket är så stort, 
att en fullväxt menniska beqvämt kan ligga derinne. På pallens 
temligen jemna yta finnas femton skålformiga hålor inknackade, 



330 ». EMIL EKIIOKF. 

stälda utan synbar ordning. Hålorna äro alla sraa, några ganska 
otydliga. De största äro omkring två dcc. tum i diameter och 
0,4 till O,) tum djupa. Fallens Iiiijd ölver markon är två till 
tre fot. Från bergsidan sluttar marken sakta nedåt den framför 
liggande, öppna slättmarken. När man står invid den altar lik- 
nande bergpallcn, märkt med de mystiska tecknen, uppstår ovil- 
korligen det intrycjtet, att de samma blifvit här anbragta i något 
religiöst syfte. Om meningen varit att här förrätta någon religions- 
handling, ett offer eller dylikt, har platsen varit väl vald, såsom 
lätt synlig från trenne sidor, för en nedanför församlad folkmängd. 
Detta intryck, framkalladt af platsens i ögonen fallande belägenhet, 
försvagas emellertid af andra omständigheter, såsom t. ex. hålor- 
nas oansenlighet och deraf, att skålformiga hålor stundom finnas 
tecknade på iiällar, som ingalunda hafva något utmärkande läge. 
Detta är förhållandet med tvenne låga, strax intill hvarandra be- 
lägna, med hålor försedda hällar på gården Röds mark i Sten- 
kyrka socken — Kartan A, N:o 158. På den ena af dessa synas 
tretton hålor och derjemte trenne grunda och breda streck, med 
något utvidgade ändar. Dessa senare äro troligen parvis sam- 
manbundna hålor. Den andra hällen visar trenne runda hålor 
med jemna kanter Jemtc dessa finnas på hällen sex mindre regel- 
bundna, rundade fördjupningar; säkerligen i senare tid inknackndc. 
Alla hålorna äro af små dimensioner: en till två dec. tum i dia- 
meter. 

Jemte de nu nämnda, på fast bergyta anbragta skålformiga hå- 
lorna finnas, som redan är omtaladt, dylika på öfre sidan af täck- 
hällarna vid några af traktens stenåldersgrafvar; nämligen dosen 
på Habborsby mark * — Kartan A, N:o 4 — , gånggriften vid V. 
Röd ^ — Kartan A, N:o 6 — och gånggriften vid Ö. Röd '* — 
Kartan A, N:o 7. 

Slutligen har jag iakttagit skålformiga hålor på ett väldigt, ur 
en brant bergvägg nedfallet block på Stordals mark i Stenkyrka 
socken — Kartan A, N:o 150. På blockets öfre, ojemna och starkt 
lutande yta finnas tvenne hålor. Den ena, anbragt vid ena kanten, 
är fem dec. tum i diameter och nära två tum djup: den andra, 
något längre upp på blocket, är endast 2,5 tum i diameter. 
Blockets yta är nu så starkt sluttande att hålorna ej kunna upp- 
samla någon vätska. 



> Se sid. 302. 
« Se sid. 306. 
» Se sid. 308. 



L 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. ^ 331 

Frågan, till hvilken tid dessa primitiva skulpturalstcr höra, 
torde ej ännu kunna nöjaktigt besvaras. På bronsålderns bllll- 
ristningar finna vi dem allmänt använda. Jemte skeppstigurerna 
Uro de derstädes de vanligaste bilderna. Åtskilliga förhållanden vid 
Danmarks stenåldersgrafvar gifva emellertid vid banden, att man, 
åtminstone söder om Sundet, redan under stenåldern hade för sed 
att för något bestämdt ändamål å hällar och block anbringa skål- 
formiga hälor. Om dessa gåtfulla tecken äfven norr om Öresund 
gå så längt tillbaka i tiden som till stenåldern, torde ännu vara 
omöjligt att besvara. De ofvan omtalade förhållandena på Tjörn 
synas visserligen tala för de skålformiga hålornas anslutning till 
stenåldern, men lemna inga fullgiltiga bevis derför. Att vi på ett 
par ställen finna dem i närmaste grannskap till minnesmärken 
från stenåldern, kan naturligen bero på en tillfällighet och den 
omständigheten, att dylika äro anbragta på den d/rc, fritt liggande 
ytan af täckhällarna på några stenåldersgrafvar, har ej heller be- 
visande kraft. Inom områden rika på karakteristiska bronsålders- 
ristningar — t. ex. inom Qville härad — förekomma äfven hällar 
tecknade endast med skålformiga hålor. Ingen torde anse skäl 
förefinnas, att inom dessa områden hänföra dylika hällar till en 
annan tid än mängden af de öfriga figurtecknade hällarna. I 
öfverensstämmelse härmed torde vi för närvarande ej hafva an- 
ledning att tillägga Tjörns med hålor försedda hällar högre ålder 
än de vanliga hällristningarna, endast af det skälet, att de sist- 
nämnda saknas inom trakten; så mycket mindre kan sistnämnda 
skäl hafva någon vigt, som vi lätt inse orsaken till denna brist. 



Jernäldern har, i anmärkningsvärd motsats till de två föregå- 
ende kulturperioderna, qvarlemnat inom trakten endast ett fåtal 
minnen och dessa, i allmänhet taladt, af föga betydenhet ^ Denna 
kulturperiods allmännast förekommande grafformer inom Bohuslän 
äro: runda eller aflänga högar, stenläggningar, resta stenar eller 
i krets lagda klumpstenar. Alla dessa finnas visserligen repre- 
senterade inom trakten, men grafvarna äro af ringa storlek och 
förekomma ej samlade till större graffält. Sådana betydande graf- 
samlingar som de vid Greby i Tanum, vid Tyfta i Qville eller 
vid Nafverstad i Bullarens bärad söker man förgäfves på Tjörn. 

^ Märk dock den längre fram omtalade runstenen vid Räfsal i Valla 
socken. 



332 H EMIL EKUOFF. 

Vanligen träffas nägra få ensamma gnifvar eller äro de samlade 
i smärre flockar af femton till tjugu stycken. 

Den mest betydande grafsamling på, Tjörn torde hafva varit 
det nu till största delen förstörda graffiiltet vid Höga i Stenkyrka 
socken ^ Nu återstå der endast aderton högar. Ännu på Holm- 
bergs tid fans der åttio, »hvaraf dock de flesta förstörda»/-. De 
i bebåll varande grafvarna äro runda jordhögar; enligt Holmberg 
synes hela fältet hafva bestått af dylika. Vester om 8vanviks- 
kileiis norra ända, på gränsen mellan gårdarna Spjerr och Hab- 
borsby^ ligger en annan temligen ansenlig grafflock med femtio 
i behåll varande grafvar. Afven här finna vi uteslutande runda 
jordkullar. Den temligen ansenliga grafsamlingen vid Pirlanda i 
Klöfvcdals socken — Kartan B, N:o 19 — utmärker sig deremot 
genom sina vexlande grafformer. Beskrifning öfver taltet åter- 
finnes i den här nedan lemnade förteckningen öfver traktens jern- 
åldersgrafvar. Tyvärr, hade jag under sommaren 1881 ej tillfälle 
att undersöka innehållet i dessa grafvar, af hvilka ganska många 
torde vara orörda. En dylik undersökning bör emellertid så fort 
som möjligt företagas. Fältets utseende är nämligen i så mänga 
afseenden afvikande från de vanliga grafsamlingarna, att en nog- 
grann kännedom om innehållet i dess grafvar bör vara af största 
intresse*. Hvad vi för närvarande veta derom, inskränker sig till 
en kort uppgift af A. E. Holmberg i »Bohusläns Historia och Be- 
skrifning, del. 3, sid. 228. Han meddelar, att »vid gräfning uti 
dessa cirkelformer träffas en myckenhet väl arbetade lerurnor, 
försedda med öron och inritade sirater samt fylda med ben». 
Ehuru det är vanskligt att med stöd af dessa uppgifter söka l)e- 
stämma fältets ålder, synes dock beskrifningen på lerkärlen bäst 
passa in på de under äldre delen af jernåldern brukliga graf- 
kärlen. Dylika, väl arbetade kärl äro nämligen ej kända från 
periodens senare del. Graffältet kallas i trakten »Pirlanda dom- 
stenar». 1 »Elfsyssel», sid. 253, finnes en skiss af fornminnet. 

I Göteborgs museum förvaras ett på lilla Askerön anträffadt 
intressant fynd från yngre jernåldern. Under besök på Askerön 
hörde jag fyndet omtalas, men kunde ej erhålla tilllorlitlig upp- 
gift om fyndställets läge och anordning. Det har således ej kunnat 



» Kartan B, N:o 31. 

2 A. E. Holmberg, nnf. arb., del. 3, sid. 222. 

3 Kartan B, N:o 28. 

* Enligt Holmbergs beskrifning, — anf. arb., del. 2, sid. 195 och följ. 
och pl. 3 — synes en liknande grafsamling finnas i närheten af det 
8. k. Brudeberget i Skee socken, Vette härad. 



TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR. , 333 

utsättas på kartan. Intendenten 6. Brusewitz har om fyndet lem- 
nat ett i första häftet af dessa »Bidrag» intaget meddelande, hvil- 
kct jag tillåter mig här anföra. »Vid undanrödjandet af en större 
stenhög, som användes till gärdesgård, fann man här ett svärd, 
en spjutspets, några nitnaglar m. m. af jern, samt en reiflad perla 
af blågrönt glas och en annan glasperla, som varit utsatt för stark 
eld. Svärdet stack upp ur gruset efter stenhögen, men föll sönder 
vid uppdragandet derur; i högen funnos kol och en mängd nit- 
naglar, sådana, som ännu i dag begagnas vid båtbygnad, samt en 
jerngryta, så stor som en hattkulle, hvilken innehöll sand, aska 
och den refflade glasperlan, men hvilken var så bräcklig, att den 
vid upptagandet föll sönder.» Ehuru här ej uttryckligen talas om 
en graf och oaktadt lemningar efter den döde ej synas hafva 
blifvit iakttagna, torde dock, att döma af fyndets beskaffenhet, den 
omnämnda stenhögen varit ett verkligt grafrum, hvilket synes 
hafva haft utseende af ett röse eller stenkummel. IJösen äro, som 
bekant, bronsålderns vanliga grafform i Bohuslän, men några fynd 
visa, alt äfven jernålderns folk stundom använda rosen som sista 
hvilostad åt sina döda. Ett i Statens Hist. Museum förvaradt fynd 
från jernålderns senare del — N:o 2781 — är t. ex. anträifadt i 
ett röse å Dagsholmen på Nordre Anrås egor i Jörlanda socken. 
Inland. Kumlet, som var af aflång form, mätte tio fot i längd 
och fem fot i bredd. Jemtc fornsakcrna innehöll roset obrända 
menniskoben. Vid Pirlanda graffält bestå, som den längre fram 
lemnade beskrifningen öfvcr det samma visar, åtskilliga jernålders- 
grafvar af rosen med »fotkedja». 

Ehuru således jernålderns grafvar inom orten äro till antalet 
få och af ringa ansenlighet, hyser dock häradet ett af Bohusläns 
vigtigaste minnesmärken från jernåldcrn. Som bekant, hafva ru- 
norna varit i bruk i Norden under mycket lång tid; från århun- 
dradena efter Kristi födelse till långt fram i Medeltiden. De bibe- 
höllo emellertid ej under hela denna tid samma utseende. Den 
s. k. »äldre» runraden skiljer sig i flere afseenden från den »yngre». 
Af inskrifter med yngre runor känner man från Sverige ett myc- 
ket betydande antal; de äldre runorna finnas deremot anbragta 
endast på ett fåtal fornlemningar. För närvarande känner man 
från Sverige endast Qorton bautastenar med inskrift af endast äldre 
runor eller af sådana runor i förening med yngre. En af dessa 
stenar finnes på Tjörn. Den står på gården Räfsals egor i Valla 
socken — Kartan B, N:o 2 — 150 till 200 steg från nu varande 
hafsstranden. Detta dyrbara fornminne, som redan är mycket 
skadadt, befinner sig i stor fara för fullständig förstöring. Stenen, 



334 EMI[. EKHOFf. 

från iivUken ett stycke borlfallit, står vid ena sidan nfeu äkcr och 
iir således tätt utsatt fiir oliägn. Säviil Jolinn Ödmans 8om A. E. 
Holml)ergs beskrifn ingår nf minnesmärket passa ej in på de nu 
varaniie förhållandena. Enligt Ödman ' är stenen fem alnar läng 
och "Står tillika med tem andni stenar i rad." Holmberg " bcskrit- 
ver stenen som tre alnar Iftng ocii '-omsatt af tre mindre stcn- 
hHliar». Nn finnas ej några resta liällar bredvid rnnstenen, men 
vid dess fot ligga några större stenar liopkastade. Möjligen liafva 
deHsa fiirr stått resla och äro de afllolmlicrg otniiiiinn<la. Stenens 
höjd är nn 5,2 fot. 

Eli teckning af stenen finnes 
redan inlagen i dessa »IJidrag», 
liiiftet 1, sid. 50, men, då en af- 
bildning af detta miirkliga forn- 
minne ej bör saknas i en beskrif- 
ning af Tjörns härads tornlcm- 
ningar, meddelar jag här — fijr- 10 
— nyss nämnda teckning. Af den 
tdlkning af runinskriften jcnilc 
beskrifning öfver stenen, som fin- 
nes anlard på olVan citerade ställe, 
tiJJålcr jag mig läiia följande. 

"Kmcdini stenen spruckit ocli 
ett stycke fallit bort, liafva några 
af rnnornn nu blifvit otydliga. Af 
en teckning, tagen medan stenen 
ännu var hel ocli meddelad af 
Holmberg, '' se vi emellertid, att 
sista ordet varit p]'|*.|'|-f.4'Ai ""^'i 
en till Statens Historiska Museum 
af Hr. Dr, Cli. Dicksou skUnkt 
gipsafgjutning af den nn återstå- 
ende inskriften visar, alt den för- 
sta runan är H- Den femte runan 
skall tydligen vara P ej \i, eimrn 
bågen ej når fullt npp till stat- 
vens öfversta ända. Inskriften 
blir sålede s: H+RIPfiri^ll - ht+l++/K dier HARIWULFS (Herj- 

■ »Cliorogrnpliin Bnliuaicnsis, tlieL nr Biilius-lhns lirskiiriiiii!;» etc, Slock- 

holm 1746. sid. 196, 
1 Aiif. »rb. del. S, sid. 238. 
> I -Bohusläns hiBtoria», l:gln uppl., .'{ sid. 238. 




TJÖRNS HÄRADS FASTA FORNLEMNINGAR, 3.35 

ulfs) STENAR. — Å runan K i första ordet ses venster om 

stafven en liten svag fördjupning som fortsättning nedSt af sned- 
strecket." 

Jag lemnar här en förteckning öfver lulradets.^ fasta forn- 
lemningar från jcrnåldern. Deras utbredning inom trakten synes af 
den bifogade kartan B, till bvilken de vid livarje fornlcmning anförda 
numrorna hänvisa. Nummerföljden går från norr till söder. 

1. På en liten ljungslätt på södra sluttningen af berget NO. 
om O. Näs. i norra delen af Mjörn: 

ett obetydligt graflTält af 8 små, runda högar och en rektangulär 
stcnsättning af G fots längd och 4 fots bredd. 

2. I nedre delen af dalen vid Räfsal, loO till 20D steg från 
stranden: 

den förut — sid. 334 — omtalade runstenen. 

3. På (istra sidan af Almön: 

tio flata stensättningar, boståondc af i markon ncdgräfda klump- 
stenar. Stenarna äro ordnade antingen i en aflång ring af 
7 — 8 fots längd och 5—6 fots bredd, eller i en aflång fyrkant 
af samma mått som ringarna. Stensättningarna ligga spridda 
utefter en lång sträcka af stranden, på 10 till 20 famnars af- 
stånd från sjön. Tvenne (ippnades. I den ena träffades inom 
randstcnarna ett lag mindre stenar liggande strax under gräs- 
torfven; den andra bestod blott af randstenarna. I ingendera 
träffades ringaste spår af begrafning. 

4. Vid landsvägen, strax N. om Utebys utfartsväg: 

en liten rest sten, omkring 1 fot hög; nu afslagen; har varit 
högre. 

5. I en liten dalgäng i berget V. om Valla kyrka: 

ett graffält, bestående af 4 genom resta stenar betecknade graf- 
var; en liten rund flat stcnsättning med 2 små resta stenar 
vid norra kanten; några små, otydliga, runda grafhögar och 
8 spridda resta stenar af små dimensioner. 

De fyra först nämnda grafvarna äro ej utmärkta genom 
högar; deras form och storlek äro följande: 
a en aflång krets af 8 resta stenar, af hvilka 2 nu fallit om- 
kull. Kretsens längd 35 fot, bredd 20 fot. Den längsta af 
stenarna 3 fot hög. Stenarnas antal har förr varit större. 
h en aflång krets af 6 klnmpstenar. Kretsens längd 25 fot, 
brodd 15 fot. 



336 EMIL EKHOFF. 

C en aflång krets af 5 små resta stenar. Kretsens längd 21 

fot, bredd 12 fot. Ingen af stenarna öfver en fot hög. 
d en af resta stenar omsatt^ aflångt fyrkantig graf. Längd 
12 fot, bredd 8 fot. 
Den sistnämnda grafven öppnades. I den samma anträf- 
fades strax under grästorfven, nära södra kanten ett (jroft ler- 
kärl innehållande brända hen oeh Tcoh 

Grafsamlingen jerate den närliggande stenåldcrsgrafvcn 
— Kartan A, N:o 13 — kallas i trakten med ett gemensamt 
namn >'Stafstenarna>>. 

0. På en liten kulle strax N. om husen vid Bräcke: 
en stor vacker, gräsbeväxt, aflång hög. Den öppnades och vi- 
sade sig bestå af ett röse af grofva kullerstenar, täckt af ett 
lag af små skarpkantiga stenflisor. Omkring två fot under 
högens yta mötte tast berg. Bland rosets stenar lägo i obe- 
tydlig mängd kolsiyeken och hrända henhitar. 

7. På höjdsluttningen NO. om husen vid Bräcke: 

en liten obetydlig, rund grafhög. Den öppnades och innehöll, 
strax under ytan, skärfvor al ett (jroft, hrändt lerkärlj jenite 
hrända henhitar, 

8. På bergsidan SO. om Bräcke: 
några obetydliga, runda högar. 

9. På en Ijungmo i berget V. om Kråkedal: 
en liten rund grafliög. 

10. På en Ijungmo uppe i berget NO. om Kalekärr: 

en låg, rund hög af 29 fots diam., till största delen bildad af 
sten, Ijungbeväxt. 

11. På vestra spetsen af bergåsen V. om Valla kyrka: 
några, nu till största delen förstörda, runda grafkullar. 

12. Strax V. om Valla kyrkogård, vid vägen till Apleröd: 
en rund grafhög med en klumpsten i midten. 

13. På krönet af berget SV. om Valla kyrka: 

ett litet graffält af låga, men vidsträckta högar. Den största 
högen, som är aflång mäter 5() fot i längd och 24 i bredd. 
De flesta högarna äro nu mycket skadade. Några hafva haft 
fotkedja af stora klumpstenar. 

14. På södra sidan af föregående berg: 

tre stora, bredvid hvarandra liggande ringar af hvardera 7 stora, 
i marken till en del nedsänkta klumpstenar. 



TJÖRN9 HÄRADS FASTA FORNLBMNINGAR. 337 

15. På krönet af bergåsen O. om Fossa: 

fem låga, runda högar, öfverväxta af Ijungtorf; den största 

högen omkring 21 fot i diameter, 
en liten rest sten af omkring 1 fots höjd. 

16. På samma ås som föregående, något längre åt NV: 
fyra små resta stenar, bildande en halfcirkel, 

en tydlig och några otydliga rnnda högar, bildade af jord och 
kullerstenar. 

17. På Fosseröds mark, nära gränsen mot Klöfvedals socken : 
fem små men höga grafkullar af omkring 12 fots diameter. 

Grafvarna ligga i en trång dalgång, begränsad af ganska 
höga bergisar. 

18. Långt upp i berget O. om Toröd: 

en obetydlig, låg hög, på hvilken stå några små, kantresta 
hällar utan märkbar ordning. Högen ligger strax invid den 
fornt beskrifna dosen pä Kyrkeljells mark — Kartan A, N;o 1 
— och tillhör möjligen samma tid som denna. 

19. I ett pass uppe bland de låga bergkullarna N. om Pirlanda: 
ett stort grafTält af 50 till 60 grafvar af olika former och stor- 
lek. De vanligaste formerna äro: 

a) vidsträckta men mycket låga högar med »fotkedja» af väl- 
diga, till en del i marken nedslinkta klumpstenar. Hög<irna 
bestå af större och mindre kullerstenar, täckta af ett tunt 
torflager; stundom saknas detta senare och högen består ute- 
slutande af roset med dess fotkedja. Diametern 37 fot och 
derunder. De större af dessa grafvar hafva i midten en rest 
sten af 2 till 3 fots höjd. På en hög äro tvenne midtstenar 
resta. 

/>) runda ringar af stora, i marken nedsänkta, kant vid kant 
liggande klumpstenar. Åfven några af dessa grafvar hafva 
resta midtstennr. Storleken som vid föregående. 

c) vanliga runda grafhiigar utan fotkedja eller midtsten. Hö- 
garna bestå af kullerstenar, täckta af tunn grästorf. Roset 
träder vanligen i dagen vid högens topp. Diametern 28 fot 
och derunder. 

Dessutom förekomma följande ensamt stående former: 

d) en af sex stora klnmpstenar bildad ring med ett större block 
i midten. Randstenarna ligga ej kant vid kant utan med 
mellanrum. Grafven liknar således en liten s. k. domare- 
ring. Diametern är 19 fot. 

BUlr. till Göt. o Bnh, läns hut. 7. 4 



338 RMIL EKIIOFK. 

c) en af stora klumpstenar bildad ring, liknande ttiregäende men 
med smärre stenar lagda kant vid kant mellan de större. 

f) en afläng hög af 40 fots längd och 22 fots bredd. Hiigen 
består af ett stenkummel, täckt af ett tunt jordhölje. 

g) en rektangulär, flat stensättning af 15 fots längd och 12 fots 
bredd. 

Graffältet, som upptager en sträcka af omkring 500 fots liingd, 
ligger i ett i norr och söder öppet pass, som begränsas i öster 
och vester af låga bergåsar. Marken är ojemn och sluttande, 
i norra ändan och utefter vestra sidan beströdd med massor 
af rullsten. Flere af grafvarna ligga tätt invid rullstensnias- 
sorna ocii skilja sig blott obetydligt från de samma. Man har 
tydligen varit nödsakad att iorst nidja platseil ren från sten, 
innan man kunnat ordna grafvarna. 

20. På norra sidosluttningen af Hoflanda- dalen, N. om Hof- 
landa: 

Några i marken nedsänkta klumpstenar, ordnade i en halfeirkel; 
möjligen lemningnr af en rund, stensatt graf. 

21. I östra delen af Hoflanda-dalcn, vid foten af den här 
mycket branta och höga norra dalsidan: 

ett litet graffält bestående af 12 små runda högar och en liten 
rund ring af 7 i marken nedsänkta klumpstenar. Ringens 
diameter omkring 8 fot. 

22. På krönet af bergväggen N. om föregående: 

tvä små obetydliga, runda grafhögar. Den ena ligger på yt- 
tcrsta pynten af berget. Från platsen har man en vidsträckt 
utsigt öfver en stor del af Hoflanda-dalen. 

28. På Skårs mark, nära gränsen mot Kållckärr, i en liten — 
på kartan ej utsatt — dalgång: 
tre små resta stenar af 1 till 1,4 fots höjd, stående tätt intill 
hvarandra. Mellan dem är nu en upprifven grop i marken. 
En gammal i närheten boende man berättade, att han i sin 
ungdom hört omtalas, att en stor stenhäll, hvilken nu ligger 
som bro öfver en liten bäck i granskapet, fcirr legat på eller 
mellan stenarna. Hällen, som skulle hafva varit försedd med 
»teckning» eller »läsning», uppsöktes med hjelp af den ofvan 
nämnda gamla mannen. Stenen var omkring nio fot lång och 
sex fot bred. På den uppåt vända sidan fans ej någon annan 
»teckning» än en krokig ränna, som från en naturlig fördjup- 
ning i stenens yta löper ut till kanten. Rännan synes vara 



TJÖIINS HÄUADS FASTA KORNLBMNrNGAK. 339 

af mcnniskohaud atknackad, men kan äfven möjligen vara ett 
verk af nataren. 

24. På norra sidan af den trånga dalgången O. om Källekärr: 
sexton större oeh mindre resta stenar, stälda utan märkbar ord- 
ning. Endast 9 stå ännu upprätt, ehuru många af dem myc- 
ket lutande. De öfriga hafva fallit omkull. Stenarna stå ej 
långt från den förut beskrifna gånggriften på Skårs egor. * 

25. I en liten dalsänka uppe i berget O. om Valla kyrka: 
fem låga graf högar; den största af 25 fots diameter. Från en 

af grafvarna är jorden till största delen bortförd, man ser 
derigenom, att bottnen är noggrant stenlagd. I midten af 
stenläggningen är en djup håla, hvilken troligen varit sjelfva 
grafrummet. 

26. Uppe på bergåsen S. om Hammars gästgifvaregård : 

sex resta stenar, stälda utan märkbar ordning. Den största 
omkring tre fot hög. 

27. På den låga, sakta sluttande strandremsan vid Svauviks- 
kilens norra ända: 

ett litet graffält bestående af 3 s. k. »domareringar», några låga, 
runda grafhögar af obetydlig storlek och flerc spridda klump- 
stenar, hvilka troligen äro lemningar af förstörda domarerin- 
gar. De först nämnda, ännu bibehållna domarcringarna bestå 
af väldiga, i marken till en del nedsänkta klumpstenar; tvenne 
hafva midtsten. Ringarnas storlek är följande: 

a) bildad af 8 randstenar och 1 midtsten. Diam. 46 fot. 

b) bildad af 7 randstenar och 1 midtsten. Af randstenarna 
äro tvenne lagda tätt intill hvarandra vid södra sidan. 
Diam. 41 fot. 

c) består nu af 5 randstenar. Ingen midtsten. Diam. 43 fot. 

28. V. om Svanviks-kilens norra ända, på Spjerrs och Hab- 
borsbys mark: 

ett vackert graffält af omkring 50 större och mindre högar, 
hvilka alla till största delen bestå af jord. Den största högen 
är 42 fot i diameter och omkring 4 fot hög. Högarna ligga 



* Holmberg, som i anf. nrb. del. 3, sid. 224 omtalar dessa stenar, anser dem 
märkliga, emedan platsen, der de äro resta, enligt hans uppgift, i or- 
ten bär »det betydelsefulla namnet Valhall». För mig uppgafs emel- 
lertid i orten, att en på andra sidan dalgången, midt emot den ofvan 
nämnda gånggriften liggande, hög oeh brant bergvägg bar namnet 
Valhall. 



M^ 



i:k : - 1 % £ 



*prl-i'i.i r:^cl'ac Ix^i ;-er^k:::i:Ar. MAC^i i-^xir Ir 



.♦I^«2e . 



aii^ZS r^<7n SlrALÖ: 

'}cä en ^'i.ziiTf'.!^ 1: 7 LutIa -il-er r-isci K-eriir Ar 2'",rxr:iA 

■■ch f*^ :•:*: ^reö 

*!. Pi ■:xLi *>i:r :z: .dZ'L<fl^>zz '_• :i 5 ;ri 

Til H.lxTtf'^ ::•: ::'. s . i: :— ii i .:'i it z-^jza ':-Liz i-k 



ti ez -icz ^Jlzz zzok : i-f-x-i: ':•» .r :i:;ri 
la^rd '•ziA ":>:d >:ezjj *ci-:r ixr-i zi .:^-:iz:f. i~«i-i :rr 
>ii:^ i:z^in. Tr^ ir le izzz <^x>-.zLz *:z z ^s-iZ'^*. ": .!: i 

r.zZ'. Z**iz '^z'r^'.d. iz l^ zz ixJzj s:i:ia-':i.i i; mt-mir ' :' t 



$Sl i 'IL-r-AZ^r-ia ».' '.'11 >iirhi±i 

^c.^r.^ik rbtfCTT l\£. iea -iD^rjca ;aii.-r:^ :.: > r. Z»Ha >l>c T.ini ->«* i 

• > » ■ . . • 

rn^ir »^a ealir: :«iri:xjs<! iL-i i::ai i-i^i ^i-ta i-iir .^.-a 

ea -iMa xi riil *c jr dfii :v rstii ri .■•;i"ii*":r- 

.*n j*da nati jr*irii'-ir £11 iurwsjr-xri i^oor 'r^t-r iiic*fn. IV 



V im Lirt*. er iaa:£? :rua iaaicsv^kf^ia 



\ *. r-yirn »rj-x in- tr? nv. j* si i "-"i*! 



■ . .: -:«s»: 



TJÖKNS HÄRADS KASTA FORNLEMNINGAlt. 341 

en obetydlig gratliög och en liten rest sten, som enligt uppgift 
af markens egare förr varit omgifven af en liten hög. 

37. På södra stranden af den långa, smala bergudden vid 
vestra sidan af Svanvikskilens mynning: 
en liten flock af 9 funda grafhögar. Spår synas efter flere nu 
förstörda. Tvenne af högarna äro genomskurna af en nyan- 
lagd väg. Skärningen visar, att högarna bestå af ett stort 
stenröse med ett tunt hölje af jord. Holmberg — som enligt 
mig på platsen meddelad upplysning öppnat några af högarna 
— uppgifver i anf. arb. del. 3, sid. 224, att i högarna »före- 
komma ganska rått utarbetade lerurnor, äfvensom jernsakerw. 

88. På östra sidan af Hakenäset, ej långt från stranden: 
en aflång krets af G resta eller lagda klumpstenar. Några djupa 
hål visa, att stenarnas antal förr varit större. Kingens större 
diameter 50 fot, den mindre 25 fot. 

39. NV. om Röd i Stenkyrka socken: 
en mycket skadad, rund, plan stenläggning. 

40. På norra sidan af berget N. om Kurlanda: 

en krets af 9 stora lagda klumpstenar. Diametern 21 fot. 

41. På nordvestra sidan af föregående berg, N. om husen vid 
Kurlanda: 

en vacker, rund grafhög, 31 fot i diameter. Högen ligger på 
sluttande mark och är på den nedåt vettande sidan försedd 
med en dubbel fotkedja af stora klumpstenar. 

42. På samma berg som toregående, NO. om husen vid 
Kurlanda: 

en liten rund, obetydlig graf, omsatt med en krets af klump- 
stenar. 

43. Uppe i berget SV. om Kurlanda: 

en rund, stensatt graf; diametern 14 till 15 fot. 

44. På föregående berg, längre söder ut: 

en låg, stensatt grafhög, aflång med rundade ändar. Längd 24 
fot, bredd 19 fot. Tvenne större hällar ligga nedsjunkna i 
högens topp; möjligen hafva de förr stått resta på högen. 

45. På en Ijungbeväxt lid uppe i berget ö. om Siröd: 

en grafflock bestående af 15 runda, plana stenläggningar. Stor- 
leken obetydlig. Platsen kallas i trakten »kyrkogårdsliden»>. 

46. I dalen vid Tubberöd: 
lemningar af några små runda grafhögar. 



:^42 EMTL EK HO IF. 

47. På Östra sidan af berget V. om ToUeby: 

eu rest steu af 3,5 fots höjd. Enligt uppgift pä platsen bafva 
grafhögar förr funnits bär. 

48. På östra sidan af foregående berg, längre ät söder: 

tre stora och 12 små obetydliga grafhögar jemte en nu fallen, 
lång, vacker bautasten. De större högarna äro omkring 22 
fot i diameter och bestå af mycket stora kullerstenar, täckta 
af ett tunt torflager. En af dem är mycket skadad. De 
mindre högarna hafva »fotkcdjao af smärre klumpstenar. 
Bautastenen är ej mindre än 13,5 fot lång, men har naturligt- 
vis, när den stod upprätt, varit nedsatt Here fot i marken. 

49. På vestra sidan af berget V. om Rösselvik, ej långt från 
landsvägen: 

ou liten aflångt fyrkantig, plan stenläggning, betydligt skadad. 



Jemte de ofvan beskrifua fornlemningarna, hvilka alla med 
få undantag äro grafvar eller minnesvårdar resta vid grafvar, åter- 
står alt omnämna en grupp af fornminnen, hvilka tillkommit för 
helt annat ändamål. På flere ställen inom häradet finner man på 
bergshöjderna lemningar af förskansningar, bildade af kallmurar 
af stora block och stenar, löst staplade på hvarandra, utan 
användning af murbruk. Till dessa s. k. horfjar utvalde man 
otillgängliga berg, hvilka genom konst gjordes ännu mera svår- 
bestigliga. De remnor och klyftor, som möjligen kunnat lemna 
tillträde till bergets öfre delar, fy Ides med hopar af kullersten, 
och utefter de lättast tillgängliga sidorna uppdrog man murar. 
Dessa borgars utseende är ofta mycket anspråkslöst, men de upp- 
fylde säkerligen ganska väl sitt ändamål: att skydda dem, som 
vistades deruppe, emot en stormande fiende. Dylika borgar före- 
komma, som bekant, flerstädes i Sverige. Det torde f. n. vara 
svårt att med full säkerhet bestämma deras ålder, men åtskilliga 
omständigheter synas tala f^r, att de tillhöra jernåldern.| Säker- 
ligen fä de ej betraktas som stadigvarande boplatser för befolk- 
ningen, utan som tillflyktsorter, dit man vid en annalkande fara 
drog sig andan. Inom Tjörns härad träfias fem dylika borgar 



' Jemför Hans llildcbraud, »Svenska folket under hedua tidcu», 2:a uppl., 
sid. 221. 



TJÖKNS UÄKADS FASTA FOHNLEMNINGAK. 343 

uämligen: eu uordvcst oui Hjciteby i Valla sockeu, eu söder om 
Stordal, eu sydvest .om Häggeröd, eu nordost om Kjcbene och en 
norr om Olsby, alla i Stenkyrka socken. Jag har ej utsatt dessa 
fornlcmningar på kartan dels derför att tiden lör de samma ej är 
fullt bestämd, dels emedan min afsigt är att vid ett annat tillfälle 
kunna lemna en öfversigt öfver dylika borgars förekomst inom 
hela Bohuslän. 

Ännu en fast forulemning inom häradet återstår att omtala. 

Vid södra mynningen af Kyrkesund — det trånga sundet 
mellan Tjörn och Hcrrön — reser sig på Tjörns land ett högt 
berg. På dettas högsta klint träffar man de s. k. S:t Olofs valar 
eller vårdar. Dessa bestå af lemningarna af flere — ursprungligen 
sju — runda stenpelare, uppmurade af kantiga, bergfallna stenar, 
utan användning af murbruk. Nu qvarstår endast en orubbad. 
Den är sex fot hög och omkring 4 fot i diameter. Toppen är 
något, ehuru obetydligt, tillspetsad. Af de öfriga qvarstår en till 
omkring fyra fots höjd. De andra äro nu endast oordnade sten- 
hopar. Dessa stenpelares bestämmelse har utan tvifvel varit att 
tjena som sjömärke. Sägnen tillägger dem emellertid en helt annan 
betydelse. Om denna sjöngs förr en visa, som återfinnes såväl i 
A. E. Holmbergs >^Bohusläns historia och beskrifning» som ock i »Elf- 
syssel» af G. Brusewitz. I sist nämnda arbete finnes ock en teck- 
ning af minnesmärket. Hvilken tid det tillhör är ovisst. 



Bohuslänska foriisaker frAii Iiediiatidcii. 

5. 

Af E. EKIIOFK. 

V. Sörbygdeiis härad. 

439. Inom häradet är på ett ej nunnare aiigilVet ntälle funuon: 
En väl slipad, kort och bred mejsel al fhntu med ena bred- 
sidan svagt nrhålkad, den andra knlhig. Smalsidorna plana. E^- 
gen är i forntiden skadad. Längd 7,8 cm.; största bredd 4,6 cm. 

Statens Hist. Museum 1270: 6 8. 

14.m Sanne socken. 

440. I Sanne socken har man pix ett ej närmare angitVet ställe 
funnit: 

En yxa af grönsten med skafthäl. Eggen är genom nötnin^c 
och slag mycket trubbig. Längd 13, i cm.; bredd vid eggen 5,i cm. 
Statens Hist. Museum 1270: 2 5 2. 

441. På Lersäters mark, norr om Sanne-sjön har mau tor 
flere år sedan funnit: 

En skafthälsyxa af grönstenj af vanlig form. Biinen afrundad. 
Eggen bredare än banen. Längd 10,5 cm.; bredd vid eggen 5 cm. 
Statens Hist. Museum 1270: 2 7 7. 



Enligt Holmberg, »Bohusläns historia och beskrifning», l:a 
uppL, del. 3, sid. 80, har man för flere år sedan på Lersäters 
mark funnit »två halfklotformiga stenar med insatta kopparcylin- 
drar — troligen ett spinnredskap». Gissningen angående före- 
målens bestämmelse är Holmbergs. Hvart fyndet tagit vägen, kän- 
ner jag ej. Ovisst är, om det samma tillhör hednatiden. 

443. Vid Ryr är anträfiad: 

En yxa af grönsten med skafthål.. Formen vanlig, den främre 
sidan svagt kuling, den bakre plan. Längd 13,9 cm.; bredd vid 
eggen 4,6 cm. 

ätiiteus Hist. Museum 1270: 24 5. 



bÖRBYODENS HÄUAl). KROKSTADS SOCKEN 34.0 



1^. Krokstads socken. 

443. I Krokstnds socken har man funnit följande tveunc Torn 
saker, oui Iivilkas fyndorter intet är närmare kändt: 

a) En väi sli))ad yxa af grönsten med skaitliäl. Yxan, som 
är nå^ot skadad i eggen, är af vanlig form; baksidan plan, 
den främre svagt kullrig. Längd 11,8 cm.; bredd vid eggen 4 cm. 

b) En skadad stenyxa med skaftbål. Af vanlig form. Längd 
11,7 cm. 

Bada i Statens >list. Museum, 1270: 26r), 302. 



Enligt Holmberg, »Bobnsläns historia och beskrifning», l:a 
nppl., del. 3, sid. 72, hittades för flere år sedan inom Krokstad 
socken, i Örekilselfven en stridsklubba af brons. Klubban skänk- 
tes af Holmberg till professor Sven Nilsson, som afbildadc den 
samma i andra bandet af »Skandinaviska Nordens Urinnevånarew 
2:a nppl., tab. 5, fig. G4. Dylika klubbor ansågos förr tillhöra 
bronsåldern. Nu torde det vara stäldt utom allt tvifvel, att de ej 
äro äldre än medeltiden. 



444. Vid Elmebacka har man funnit: 

En vacker yxa af (jrönsten med skafthål. Banen afsmalnande, 
svagt bakåt böjd. Längd 18,5 ijm. 

Statens Hist. Museum 1270: 227. 

o 

445; A Norrby mark har man vid olika tillfällen funnit: 

a) En stenyxa med skafthål, af vanlig form. Eggen och ba- 
nen skadade. 

b) En sländtrissa af sten, l^upig, prydd med tätt sittande 
runda urhålkningar. 

Bada i Statens Mist. Museum, 1270: 240 och 357. 

Med pastorsadjunkten A. E. Holmbergs synnerligen rikhaltiga 
första samling inkom till Statens Historiska Museum en vid Torp i 
Krokstads socken funnen miniatyr-yxa af smidt jern, med skaft 
af jern. Yxan saknar helt och hållet sirater. Bladet, 4,3 em. 
långt, är bredare vid eggen än vid banen. Skaftet platt, 11 cm. långt. 

Enligt en anteekning i Holmbergs katalog är yxan funnen »i 

en ättehög der den blifvit nedlagd sannolikt som surrogat 

för en riktig». Holmberg förmodar således, att yxan haft sym- 
bolisk betydelse och att den af någon orsak blifvit nedlagd hos 



3i6 KKIIOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER KRAN HEDNATIDEN. 

(leu döde i grafven. Då emellertid af Holmbergs anteckning, som 
är lielt kortfattad, ej framgår, om lian sjelf eller annan person 
gjort fyndet, torde vi på grund af dettas ovanliga beskaflV3nbet 
vara berättigade att draga tillförlitligbeten af fynduppgifteu i 
tvifvelsmål. Bland det stora antal grafifynd från jernålderns olika 
delar, som för närvarande är kändt, finnes nämligen — så vidt 
mig är bekant — intet enda exempel på nedläggande i grafvarua 
af >^symboli8ka)) vapen eller redskap. Fyndet af den lilla jernyxau 
i »bogen» vid Torp skulle således vara ensamt-stående, men, då 
— såsom redan är nämudt — den föreliggande uppgiften vm fyn- 
det är mycket knappbändig ocb vi ej veta något om »grafvcns» 
öfriga innebåll, torde det för närvarande vara försigtigast att ej 
fästa för mycken vigt vid fynduppgiften. Yxan från Torp eger ej 
någon för jernäldern karakteristisk form. Det är således mycket 
ovisst, om den tillbör beduatidcu. Jag bar emellertid ej velat 
underlåta att bär omnämna den samma, emedan kommande fynd 
möjligen kunna gifva upplysning om dess ålder ocb betydelse. 



lO. Hede socken. 

440. I Hede socken äro vid olika tillfällen följande fornsaker 
funna, om bvilkas fyndorter intet är närmare kändt: 

a) En stenyxa med skaftbål. .Formen vanlig. Längd 12,2 cm. 

Handlanden C. F. Lundbcrga samling i Göteborg. 

b) En skaftcelt af brons, afbildad fig. 164 i bälften af verkliga 
storleken. Kanterna äro uppstående för att bereda säkrare fäste 
för skaftet. Celten, som är öfverdragen med mörkgrön, glänsande 
erg, saknar helt ocb bållet ornament. 

Statens Hist. Museum 1270: 4 50. 
ISkaftcelier af denna form tillhöra en tidig del af bronsåldern. 

447. Antagligen i Hede socken är äfven funnen: 
En braktcat (bängprydnad) af guld, afbildad fig. 165 i full 
storlek. Pregeln, som är skarpt och väl utförd, framställer ett 
menniskohufvud ofvan ryggen af ett fyrfotadt djur, h vilket senare 
är försedt med tvenne hornliknande utsprång på hufvudet. Fram- 
för menniskohufvudet synes en fogel med näbben vänd åt det 
samma. Kring brakteatens rand löper en fin, tvärstrierad guld- 
tråd och i öfre kanten är fäst en bred ögla, gjord af ett reffladt 
guldband, utan filigransirater. Diameter 2 cm. Vigt 0,291 gr. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 



Dylika bäri(,'pry*Inn(ler, livilka i t^anska sturt uutal äru kända 
frän Sverige, Nurge ocli Danmark, tillhöra midteii al' jeniäldern. 
De äro utaD tvitVel arbetade i uurdeD ucb äru gcnum urbetuHätt 
ucb genom de typologiska turuudringar, som de p& de samma 
fiaiiistälda bilderna genomlä, af »törsta 
vigt för tidens kaltiirhistoria. 

448. A hemmanet Ldngön är luntien: 
t^u dmyxa med skalthäl. Formen 

vanlig. Längd 1!),3 cni. 

Handlaiiacii C. F. Luiidbcr-s sam- 
ling i Gutubor;;. 

449. Ar 1874 hittade» i eu sandgro)> 
(saixltug) ä tieiiimanet Sandäkers cgor 
li)IJande forusaker: 

a) en synnerligeu vacker och väl 
arbetad stenyxa med skafthäl, afbildad 
tig. IGU i hälften af verkliga storleken. 
Väk framsidan, som ej synes pä afbild- 
ningen, löper eu lin, n)ip!itäende rand 
frän eggen till banen. Ytan, suin varit 
väl polerad, är nu nt^ot, ehuru obetyd- 
ligt, vittrad. Färgen grå. Längd 2'å cm.; 
bredd öfver skufthdlct G,3 cm. 

b) Eggdeleu af en tunn, väi slipad 
yxa eller mejsel af fUnta. Bredd (> cm.; 
längd nu 7 cm. 

c) En väl slipad, bred håhitejsel af 
flinta med plana smalsidor. Banen al- 
långt lyrsidig. Eggen Dågot skadad. Längd 
1(),6 cm.; bredd vid eggen 5 em. 

.'Mlii i hnndliiudcii C ?. Lundbiirgs 
äiimliiig i flölcborp. 
Enligt de uppgifter, herr Lundberg 
erhöll på platsen för tyndct, hade foru- 
sakerna pätrjiffats »melhin på kant resta 
stcniiällar», således möjligen i en häll- 
kista eller annan steubygd graf. Utom 

ofvan nämnda lornBaker hafva Here föremål af flinta och annan 
stenart förr antrUfTatB pä samma ställe. Dessa saker voro emel- 
lertid vid herr Lundbergs besök förskingrade och kunde ej åter- 
tinnas. Se vidare följ. fynd. 





Fig. IBS. lirakteat a 
Antagligen funneu i 
tacken. 'L. 



34Ö KKIIOKt', UOIIUSLANSKA FORNKAKBtt fKÄN HKUN.»TIUEN. 

450. Ä Sandäkers mark, pä smiima »tullc tiom de tru ii>'ss 
iiäuiDtla torDHukerna liittadcH år 1875: 

a) En ijxa al' grönsten mud tikalYliål. Foniieu vanliji;. Eggen 
nu trubbig. Längd ö,'j cm.; bredd vid eggen 4,'j cm. 




b) Nedre delen af en i skaftbälct aisprungcn yxa af gröusfcn, 
al' vanlig form. Baksidan plan, den främre kullrig. Längd nu 
11,6 cm.; eggens bredd 3,<i cm. 

Bådn i hnmllaudun C. F. Lundberga samling i Göteborg. 

451. Å Utängs egor liar man funnit: 

En stenyxa med skafthål. Af vanlig form. Litngd Vi,i cm. 
Handlanden C. F. Lundburga Bamliii|r i (iötcborg. 



SÖRBYGDENS HARAl). 



349 



Öfyersigt öfver fomsaker från stenåldern, funna i Sörbygdens härad. 



Ytinnehåll i svenska qvadratmil (öar, hol- 
mar, insjöar m. m. inberäknade) 

Flint a: 

Yxor och breda rätmejslar 


Sanne 
socken. 


Krokstad 
socken. 


Hede 
socken. 


Okänd del 
af häradet. 


Sörbygdens 
härad. 


0,41 


l.sr» 


0,72 




2,48 


— 


— 


1 
1 


1 


1 
2 


Breda h&lmejslar 


Smala rätra ejslar 

Smala hålmejslar 


Groft slagna verktyg 

Dolkar och spjutspetsar 

Pilspetsar, bladformiga 

D:o trekan tiga 

Ilalfmfmforraiga verktyg (sågar) 

Skrapor 


Spåner (knifvar) 

Skärfvor o(;h oregelbundna flintstycken 
Kärnor 

Tillhopa af flintn 

Andra stenslag : 

Rätmejslar och yxor utan hål 

Hålmejslar 

Yxor och hammare med skafthål 




— 


2 


1 


3 


3 


4 


6 


— 


13 


Skafthålstappar 

Slipstenar, klubblika eller fyrkantiga ... 
D:o flata 


Tillhopa af andra stenslag nn flinta 

Tillhopa of sten 

Antal stensaker från hvaije qvadratmil i 
medeltal 


3 


4 


6 


— 


13 


3 


4 


8 


1 


16 


7,ft2 


1,86 


11,12 




1 

0,4 G 



' liiknande öfvcrsigtcr från Vette, Tanums, Bnllarens och Qville härader se dessa 
»Bidrag» l:a bandet sid. 338 och 420 och 2:a bandet sid. 55 och 232. 



350 EKIIOFF BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

Som af öfvcrsigtcn framgår, är antalet nu kända, inom hä- 
radet funna fornsaker från stenåldern mycket obetydligt och 
understiger vida det från de nordligare häraderna. Orsaken här- 
till torde visserligen till någon del bero derpå, att insamlandet af 
fornsaker här bedrifvits mindre ifrigt än inom andra trakter af 
landskapet, men i hufvudsak är denna fattigdom på fornsaker 
utan tvifvel ett riktigt uttryck för traktens befolkningsförhållanden 
under stenåldern. Häradet har under nämnda tid säkerligen ej 
haft någon talrik befolkning. A. E. Holmberg anmärker, ^ att, 
ehuru fornsaker af sten visserligen hittas här, de dock äro säll- 
synta. Bland de af Holmberg beskrifua fasta fornlemningarna 
inom häradet kan endast en anses tillhöra vårt lands äldsta 
kulturskede 2. 

Det är ock naturligt, att denna undangömda, af vidsträckta 
bergåsar från hafvet afstängda trakt med sin magra jordmån först 
i jemiörelsevis sen tid lockat till bosättning. Angående traktens 
terrängförhållanden yttrar Holmberg,^ att »Sörbygden ntgöres egent- 
ligen af en stor, på alla sidor af höga fjellryggar instängd dal, 
som endast i norr och söder tillåter sina undangömda innebyggare 
att sätta sig i gemenskap med den öfriga verlden». Längre fram 
yttrar han, att »orten, som med skäl räknas till tjellbygden, är 

oländig och föga uppodlad ». En omständighet, som ej 

bör förbises, är, att, enligt Holmberg, »pastoratet är den sämsta 
sädesort i länet». Med dessa förhållanden för ögonen, torde man 
ej finna det underligt, om stenålderskulturen här förmått slå en- 
dast svaga rötter. 

Under förutsättning, att de i dessa »Bidrag» lemnade öfver- 
sigterna öfver fornsaker från stenåldern inom olika härader gifva 



* »Bohusläns historia och beskrifning», l:n uppl., del. 3, sid. 72. 

^ Denna fornlemning, som synes vara en till stenålderns sista del hö- 
rande hällkista, beskrifves af Holmberg sålunda: »På Sandåkcrs moar 
— — ^igg^'' ^^^ märkvärdigt monument, om hvars hänförande till 
dyrhusen eller till grafkistorna man måste stanna i tvekan. Jag tror 
likväl, att det tillhör de sistnämndas klass. Fornlemningcn kallas 
»Gälhusommcn» eller »Qälhusugnen» och består af resta hällar, som 
innesluta ett rum 5V2 alnar långt och i nordöstra ändan 2*^4 dito 
hredt, men något afsmalnaude åt den sydvestra. Den sålunda bil- 
dade kistan täckes i den f5rra ändan af en stor trekantig häll och 
framför den motsatta är en, äfvenledes af uppresta stenar tillskapad, 
förgård af 2 alnars längd. Östra gafveln eger dubbla väggar och 
monumentet är till hälften doldt uti en hög.» »Bohusläns historia 
och heskrifningi). l:a uppl., del. 3, sid. 72. 

' »Bohusläns historia och heskrifning», l:a uppl., del. 3, sid. 68. 



SÖKBYGDENS HAKAD. 351 

en någorlunda tillförlitlig bild af bygdens större och mindre täthet 
inom olika trakter, finna vi, att tätheten ganska hastigt aftager i 
den mån man ailägsnar sig från kusten. Under det Tanums hä- 
rad, med sitt öppna läge vid hafvet, kan uppvisa omkring 120 
fornsaker af sten på qvadratmilen, eger det innanför Tanum be- 
lägna Bnllarens härad endast något öfver 17 fornsaker på qva- 
dratmilen. I det ännu längre in åt landet liggande Sörbygdcns 
härad äro endast 6 till 7 fornsaker kända på qvadratmilen i 
medeltal. 

I femte häftet af dessa »Bidrag», sid. 56, har dr. Montelius 
påpekat det forhållandet, att i de trakter, som äro jemttJrelsevis 
fattiga på fornsaker från stenåldern, träffas ett i förhållande till 
hela mängden stcnsaker anmärkningsvärdt stort antal stenyxor 
med skafthål. I de rika Tanums och Vette härader utgöra sten- 
yxor med skafthål endast ungefär en niondel af hela antalet sten- 
saker. I det jemförelsevis fattiga Bullarens härad har antalet 
skafthålsyxor redan stigit till <nära hälften af alla från häradet 
kända stcnsaker. Inom det ännu fattigare Sörbygdcns härad ut- 
göra skafthålsyxorna öfver ^ af hela antalet stcnsaker. De i »Anti- 
qvarisk tidskrift for Sverige», del. 3, sid. 428 och i »>Compte rendu 
du congrés de Stockholm», sid. 175 befintliga tabellerna öfver i 
Sverige funna fornsaker af sten från stenåldern visa, att samma 
förhållande återfinnes i andra på fornsaker från stenåldern fattiga 
trakter af vårt land. Förhållandet förtjenar uppmärksammas och 
torde vara en antydan om, att stenyxor med skafthål voro i i^ll- 
mänt bruk långt efter stenålderns slut. 

Utom de i öfversigten upptagna fornsakerna af sten har man 
inom häradet funnit endast en fornsak af sten nämligen: 

En sländtrissaaf täljsten. Tillhör troligen jernäldern. (FyndN;o445.) 

Derjemte äro inom häradet funna: 
En skaftcelt af brons från bronsåldern. (Fynd 446.) 
En brakteat af guld från jernåldern. (Fynd N:o 447.) 

Vidare har man funnit: 
En miniatyr-yxa af jcrn och två halfklotformiga stenar med in- 
satta kopparcylindrar. Ovisst hvilken tid dessa saker till- 
höra. (Se sid. 344 och 345.) 
En stridsklubba af brons. Tillhör medeltiden. (Se sid. 345.) 



.•J52 EKIIOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEll KUAN IIKDNATIDEN. 



VI. Tnnge härad. 

IT, lÄ. Svarteborgs och Tose socknar. 

452. Inom Svarteborgs socken på ett ej närmare angifvet 
ställe har man funnit: 

En smal spjutspets af flinta med tänge. Bladet mycket nött. 
Längd 13,6 cm. 

Statens Hist. Museum 1270: 90. 

463. I en torfmyr på Bergs egor är funnen: 

En spjutspets eller dolk af ljusgrå flinta. Tången, groft ar- 
betad, är kullrigt tvåsidig. Bladet bredast vid basen; yttersta 
spetsen afbruten. Längd nu 18,4 cm.; största bredd 3,5 cm. 
Statens Hist. Museum 1137: 12. 

454. År 1854 anträffade hemmansegaren Olaus Nilsson under 
plöjningsarbete på Dingie (Tose socken) ett präktigt fynd, nu for- 
varadt i Statens Historiska Museum. Fyndet består af: 

a) En tjock, massiv halsring af guld, afbildad fig. 167 i två 
tredjedelar af verkliga storleken. Ringen består af tvä trinda 
tenar, hopknutna vid de smalare ändarna. De båda halfvorna 
hafva hållits intill hvarandra af flyttbara, nu förlorade ringar eller 
hålkar. Byglarnas tjockare ändar äro försedda med några tvär- 
gående, låga ryggar. Ringen, som i öfrigt saknar prydnader, är 
groft arbetad och ytan visar öfver allt märken efter hammarslag. 
Vigt 384,16 gr. 

b) En liknande men betydligt smalare halsring af guld. Ög- 
lorna, som sammanknyta de båda halfvorna, äro mycket vårdslöst 
lagda och af långsträckt form. Ringen är i öfrigt finare arbetad 
än den föregående. Ytan är väl polerad, utan märken efter ham- 
ring. Vigt 86,68 gr. 

c) En bygel till en liknande halsring af guld. Den tjockare 
ändan har ytterst fyra tvärgående, låga ryggar och innanför dessa 
trenne tätt intill hvarandra inslagna halfcirklar med utmärkt me- 
delpunkt. Ytan ej finpolerad bär märken efter slag. Vigt 89,ii8 5 gr. 

d) En bygel till en liknande halsring af guld. Den tjockare 
ändan slät, utan tvärgående åsar eller andra prydnader. Guldet 
finare än i den föregående. Vigt 58,1 1.») gr. 



TDNOE IlAltAD. SVARTRBOKGa OCH TOSE SOCKNAH. 353 



e) En bygel till en liknande halsring af guld. Deo tjockare 
ändan ined två tvärgående ryggar. Ytan ganska fint polerad. 
Vigt 37,30s gr. 

f) En bygel till en liknande halsring af gnid. Tcnen fliät, 
ntan tvUrgående ryggar. Vigt 43,7 1 gr. 

Alln i Statcna Hist. Miiieum, 205.5. 




f^ff, 1117. Halttiag af guld. Diagle i Tote t:n. Vy 

Uingarna, hvilkas eammanlagda vigt uppgår till (i09,o55 gr. 
fastnade på plogbillen. Enligt apphittarens njtpgift voro vid fyntl- 
tillfället äfven de lyra sist nUmndn byglarna parvis lio))hiiktade. 
De frigjordes sedermera från hvarandra af en guldsmed i Göte- 
borg. Uppgiften torde vara riktig, men, då alla tyra byglarna 
Bidr. uti GOL o. Boh. läns hUl. 7. 5 



354 KKHOPP. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

äro hvarandra något olika såväl till guldets färg som till prydna- 
der ocb arbetssätt, synas de ursprungligen hafva tillhört fyra sär- 
skilda ringar. 

Tvenne liknande ringar äro kända från andra ställen i Bohus- 
län: den ena hittades 1769 i Tegneby socken på Orust, den andra 
1849 å Neder-Ljungby utmark i Tanums socken. Den sist nämnda 
finnes afbildad i dublielhäftet 3—4, sid. 388 af dessa »Bidrag». 
På samma ställe har dr. Montelius lemnat en redogörelse för dessa 
ringars förekomst i Norden. Ringarna tillhöra tiden omkring år 
500 efter Kr. f. 

455. Å Gregeröds egor har man funnit: 

En slipad, bred hålmejsel af flinta. Längd 19,3 cm.; bredd 
vid eggen 5,3 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

456. År 1863 hittades å Kälstorps egor: 

En stenyxa med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 10,7 cm. 
Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

457. Sommaren 1870 anträffades vid gräfning i en åker å 
Johannes Anderssons hemman Leråker vid olika tillfällen följande: 

a) En stor öppen armring af silfverj snodd af två släta, trinda, 
mot ändarna afsmalnande tenar och tvenne mellanliggande fina 
snodder, hvardera bildad af två fina trådar. Ringens ändar äro 
släta, hafva fyrsidig genomskärning och enkla, nu söndriga knäpp- 
hakar. Yttre diameter omkring 9,5 cm. Vigt 46,i3 gr, Silfrets 
halt 92,5 %. 

b) En öppen armring af silfver, bestående af en slät, trind, 
mot ändarna afsmalnande ten. Andarna äro nu afbrutna. Största 
diameter omkring 8,4 cm. Vigt 16,o2 gr. Silfrets halt 93,5 %. 

c) En sluten armring af silfver, afbildad fig. 168 i två tredje- 
delar af verkliga storleken. Ringen är bildad af en omkring 0,2 
cm. tjock skena, bredast vid midten och afsmalnande mot ändarna, 
hvilka äro vridna om hvarandra. På utsidan är ringen prydd 
med vårdslöst inslagna stämplar. Största yttre diameter omkring 
7,5 cm. Vigt 24,56 gr. Silfrets halt 93,5 %. 

Alla i Statens Hist. Museum, 4433. Se vidare fynd N:o 459. 

458. Vid Leråker har man vidare, år 1874, funnit ft^rmodligen 
i nyss nämnda åker: 

En öppen, mindre halsring af silfver, afbildad fig. 169 i två 
tredjedelar af verkliga storleken. Ringen är liksom den ofvan 



TCriGF. HÄRAD. 3VARTBB0R0S OCH "] 



3ä5 



nämnda armringcD anodd af två tenar och tvcnne finare snodder. 
■StJIrsta yttre diametern omkring 13 cm. Vigt 49,435 gr, Silfrets 
balt 9^ %. 

Stntena Hist. MuBeum 5294. Se vidnre fynd N:o 459. 

459. Vid Leråker, men förmodligen ej pä samma ställe som 
det nyss nämnda, har man vidare nndcr vårarbetet år 187G fnnnit: 

Tre hitar af en af fyra släta silfvertrddar flälad Rtörre ring. 
Bilarnas sammanlagda längd omkring 2G cm. Vigt 18,i4 gr 
autens Hist. Museum 5759. 




Fig, IS9. Raliring a/ til/eer, inodä. Leriker i SvarUhorgs töcken. '/,. 

Alla dessa vid Leråker funna ringar (fynd N:ris 457, 4f>8 
ocb 459) tillhora samma tid. Dylika ringar voro i bmk i Nor- 
den under jernålderns senare del. De förekomma i de svenska 
Jordfynden ofta med arabiska (kniiska) mynt, men äfven tal- 
rikt med de något senare till Norden inkomna vesterländska 
mynten. Ett i Statens Historiska Huseam befintligt ä Bräcke 
cgor i Brnnnby socken. Luggade härad anträffadl fynd inne- 
håller flere ringar af samma typ som de vid Leråker fnnna. 
Fyndet frän BrScke består af en s. k. »torshammare» af simpelt 
arbete, flere armringar, randa smycken m. m. och dcrjcmte ett 
anglosachsiskt mynt, slaget ftir Edward I, samt 63 hela och många 
brntna arabiska mynt (n:ris .5881, 5885 och 5891). Bland 



356 EKHOFP. BOHUSLÄNSKA FORNSAK£R FRÄN HEDNATIDEN. 

armringarna äro några snodda och nästan iuiikomligt lika de i 
fråga varande bohuslänska. Enda skilnaden är, att de skånska 
ringarna ej hafva öppna knäpphakar, utan äro slutna genom en 
knut. Jemte de snodda armringarna finnes i det skånska fyndet 
en af en tunn silfvcrskena bildad armring, prydd med instämplade 
ornament. Formen öfverensstämmer fullkomligt med den här ofvan 
fig. 109 afbildade ringen från Leråker. De instämplade ornamen- 
ten äro visserligen något olika på båda ringarna, men visa på 
båda samma vårdslösa, grofva arbetssätt. Ofverensstämmelsen 
mellan det skånska fyndet från Bräcke och de vid Leråker funna 
ringarna är således så stor, att någon betydande tidsskilnad ej 
torde finnas dem emellan. Genom det skånska fyndets mynt äro 
vi i tillfälle att i viss mån bestämma dettas ålder. Hufvudmassan 
af de i svensk jord funna arabiska mynten har enligt C. J. Torn- 
berg > inkommit till Sverige under tiden 880 — 955. Bräcke-fyndets 
enda anglosachsiska mynt, slaget för Edward I, visar, att skatten 
har blifvit nedlagd ej före 901, denna konungs första regeringsår. 
Huru läng tid efter nämnda tidpunkt nedläggandet skett, är dere- 
mot svårare att bestämma. En antydan derom torde dock möjli- 
gen framgå af följande förhållande. Anglosachsiska mynt äro, 
som bekant, funna i ett synnerligt stort antal uti Sverige. För 
konungarna före Ethelred känner man dock jemförelsevis ett 
fåtal mynt. De flesta af de i svensk jord funna anglosachsiska 
mynten äro preglade fiir Ethelred (978—1013, 1014—1016) och 
hans närmaste efterföljare. Den omständigheten, att Bräcke- 
fyndet innehåller ett af de äldsta anglosachsiska mynt, man kän- 
ner från, svensk jord, men deremot saknar de sedermera så tal- 
rika for Ethelred och hans efterföljare preglade mynten, torde, 
som redan är nämndt, möjligen vara en antydan om, att Bräckc- 
skatten nedlagts före den tid, då sist nämnda mynt började i större 
antal strömma till Norden. Angående de vid Leråker funna rin- 
garnas ålder torde ännu en omständighet böra påpekas. Den 
här ofvan, fig. 169, afbildade armringen är prydd med instämplade 
ornament af egendomlig form. Liknande ornament återfinnas pä 
många af de i Sverige vanliga, massiva armbyglarna af silfvcr, 
af samma typ som fig. 597 — 599 i »Svenska Fornsaker». Dessa 
armbyglar, hvilkas första uppträdande i Sverige troligen står i 
sammanhang med införandet till Norden af de rika arabiska silf- 
verskatter, hvarom ofvan är taladt, visa flere varieteter, hvilka 



' K. Vittcrhets Historie och Antiqvitets Akademiens Handlingar, ny 
följd, del. 1, sid 73. 



TUNGU ilÄ£AU. aVAKTEBORUä UCU TOSt SOCKNAK. 357 

antagligen utbiltlata här i Norden. De nyss DäniDda oniaiiicnlen 
pä ringen från Leråker träffus på de senare eller yngre af dessa 
varicteter. Dessa ornament synas således cJ bafva varit använda 
under tiden för det egentliga arabiska inflytandet, utan fiJrst något 
senare bafva uppkommit. 

160. Å hemmanet Norr-LerAkers egor bar man funnit till 
samman: 

a) Ett halfmånformigt verJctijg (Båg) af mörkbrun flinta. Eggen 
starkt inåt böjd, utan tydliga tänder. På båda sidor om eggen 
synes ett genom nötning uppkommet, starkt glänsande bnnd. Längd 
11,7 cm.; största bredd 'å,& cm. 

b) Ett halfmånformiijt vvrhtijg (såg) af gni, raudig flinta. 
Eggen nästan rak, med mycket smä, oregelbundna tänder; itigu 
glänsande fläckar vid eggen. Längd 12,e cm.; största bredd 4,-> cm. 

c) En yxa af grönstcn utan skaftbål, bel, af vanlig form; 
smalsidorna svagt knilriga. Längd 17,4 cm.; stlirsta bredd ti cm. 



a 



Fiy. tH>. SpMricka af UUjUeii. 


ty. 171 


.SpelLricla .1/ läljilen. 


Skjerjhem i Soarle/iorga cm. '/,. 


Stj,fjh,m 


i ScaHchori/s (.-w. ';,■ 



d) Bancn af en trind yxa af grönstcn. Längd nu 10,4 em.; 
största diameter 4,i cm. 

Alla i handlanJen C. F. Luiidburga snmling i Gökborg. 

161. A Sandvikens mark hittades år 1S67: 

En stenyxa med skufthål. Vanlig form. Längd 13,i cm. 

Handlanden C. P. Lundbergs aatnling i Ooluborg. 
462. På Skjerfhems mark hittades år 1871 följande fornsakcr: 

a) en liten lUigla af iäljstcn, afbildad fig. 170 i full storlek. 
Spetsen afrundad, basen plan ocb vinkelrät mot längdaxel», så att 
käglan står stadigt pä den samma. Längd 4 cm.; basens diame- 
ter 2,3 cm. 

b) Fem små platt-tryckta kulor af täljsten med en plan yta, 
bvarpå kulan ligger stadigt. Fig. 171 visar ntseeudet af en af 
dem i full storlek. 

a 0(.'b b i handlanden O. P. Lundbergs samliDg i (löleborg. 



358 tKIIOPf. BOHUSLÄNSKA FOBNSAKER FKAS HEIINATIUIN. 

Dessa ernå täljsteospjeser hafva utan tvifvcl tjcnstgjort sum 
spelbrickor. Deo kägclformiga torde beteckna en bricka al' bögre 
värde, »kungeiiK i spelet. Spelbrickor ocb tärningar äro till gan- 
ska stort antal käada från vär jernålder, från denoas säväl tidi- 
gare som senare del. De träffas ofta nedlagda bus den döda i 
grafvcn. Vanligen är en af brickorna utmärkt framför de Ölriga 
genom form, pänitade beslag eller pä, annat sätt. De hittills kända 
äro vanligen af ben eller glas, stundom af bcrnsten. 

463, Å Skineröds gästgif varegårds mark har man funnit: 
En sländtrissa af täljsten, af vanlig form. 

461. Under plöjning är 1861 å SMängs 
mark hittades: 

Nedre delen af en i skafthålet afsliigen yxa 
af grönstcn, af vanlig form. Längd nn 16,3 cm. 

Handlaixleii C. F. Lundbergs samling i 
Göteborg. 

465, A hemmanet Vassändens mark Ur funnen: 
En yxa af slen utan skafthål, bred vid 

eggen, afsmaluaude mot banen. Längd 16 cm.; 

bredd vid eggen 7,i cm. 

Tlniidlnuden C. F. Lundbergs lamliiig i 



I O. H&by socken. 

466. Inom Häby socken bar man funnit 
följande fornsaker, om hvilkas fyndorter intet 
är närmare kändt: 

a) En ovanligt vacker ocb väl slipad, bred 
^nkl}'nfnUUi'lf Ä'*'*'"'i«fi^ ^^ ^^ /'"""f afbildad fig. 172 i hälf- 
Eåby un. '/,, ten af verkliga Storleken. iSnialsidorua knllriga; 
eggen starkt nrbälkad, väl bibehållen och ovan- 
ligt skarp. Banen fyrsidig, nästan qvadratisk. Vid banon synas 
starkt glänsande fläckar, uppkomna genom nötning mot skaftet, 
brarnti mejseln varit insatt. Längd lö em. 
Statens Hist. Museum 1270: &&. 
b) Ett halfmånformigt verktyg (säg) af ftitita. Eggen rak, ntao 
tydliga tänder. På b&da sidor om eggen synes ett starkt glänsande 
band, uppkommet genom nötning vid sågens begagnande. Sågeo, 
som är oskadad, mäter 14,6 cm. i längd, 3,7 cm. i bredd. Fanuen 
är 1841 tiil samman med följande. 




TUNGE ilÄKAD. HABY OCH FOSS SOCKNAR. 359 

c) Ett halfmdnformigt verktyg (såg) af flinta, likt föregående, 
jemte hvilket det är funnet. Längd 15,4 em. 

Båda i Statens Hist. Museum, 1270: 163 och 164. 

d) En dolk af gulbrun flinta med fyrsidigt skaft, hvars kan- 
ter delvis äro utarbetade med iSna bugg. 

Cederstr. saml. 3080. 

e) En stenyxa med skaftbål, hel, af vanlig form. Längd 12 cm.' 

Göteborgs Museum 1038, dit den blifvit skänkt af August 
Hansson i Glätorp genom landshöfd ingen grefvc £hrcnsvärd. 

f) En bred yxa af grönsten med skafthål, hel, af vanlig form. 
Längd 10,3 cm.; bredd vid eggen 5,i cm. 

Statens Hist. Museum 1270: 2 7 0. 

467. Å Gläborgs egor har man troligen vid olika tilHallen 
funnit: 

a) En spjutspets af flinta med tånge; bladet bredast vid ba- 
sen, »ovanligt tunt». Längd 16,6 cm.; bladets största bredd 2,6 cm. 

b) En stenyxa med skafthål. Formen vanlig. Längd 13,4 cm. 

Båda i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

468. På Lerbergs mark har man i några runda grafhögar 
funnit: 

»Skönt arbetade lerurnor med tvenne öron.» 

Enligt Holmberg »Bohusläns historia och beskrifning», l:sta 
uppl. del. 3, sid. 55. 

469. I ett stenröse å Lyoke egor hittades af hemmansegaren 
Elias Andersson för några år sedan: 

a) Eggdelen af en yxa af grönsten med plana smalsidor och 
mycket rundad egg. Yxan har ej haft skafthål. Längd nu 6,7 
cm.; största bredd 7,i cm. 

b) En stenyxa med skafthål. Formen vanlig. Längd 17,2 cm. 

Båda i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

470. Ä Lyoke mark har man dessutom för längre tid tillbaka 
funnit: 

£n yxa af grönsten utan skafthål; öfre delen trind. Längd 
23,8 cm. 

20. Foss socken. 

471. Inom Foss socken har man på ej närmare angifna stäl- 
len vid olika tillfällen funnit följande fornsaker: 

a) En spjutspets af h vitgrå flinta; tången fÖga skild från bla- 
det. Längd 19,7 cm. 

Statens Hist. Museum 1270: loo. 



»60 



BKIIOPF. B0HU9LÄNSKA 



lKEU eskH HEDNATIDEN. 



LHagti 



l>) Ed dolk ar grä flinta med plattadt tvåsidigt skaft. 
Ii) Ett haJfmånformiijt redskap (fläg) af grå ftinta. 

d) Ett kalfmdnformigt redskap (säg) af gal ftinta. 

b, c, d Cederatr. saml., N;ria 2571, 2572, 2573. 

e) En yxa af grönsten med skaftbäl. Af vanlig furm. 
,11,1 cm. 

Statens lliat. Museum 1270: 253. 

f) En tstimyxa med skaftbål. Af vanlig form. 

tVdurslr. ajirol. 2767. 

472. Vid Borreby skall man •.cnli|;l 
beiUttcIscu bafva funnit i cii grafbug: 

»En smal, sex tum lAng bronsask med 
iiiskri))tii>n af okändn kuraktcrcr. Asken 
var iy\A med lirändu len, och på Ivcket var 
med iiågut uliigs me'tiiiltråd fastnästad cu 
trekantig dolkhlinya af jern». 

K[iligt Holmberg, iBobusliiiia histori:i 
ucb bcBkrifning", l:a ujipl, ili;l. O, siil. 51. 

473. Vid Lilla Foss bar man fur niängu 
är sedan vid bortfiiraudet af cu grallnig 
fuunit.* 

"Ett sfärdfäslc af brons oeli jcrn.» 
I \ ff ä V >''"''"^ llohiibcrg, »liuhusliius liisturi.-i 

och buskrifjiint;», ha upjil., dul. 3, sid. 5:t. 

474. I en ^rafhög pä Stora Foss egor 
bittades fi>r flere år sednn: 

»En täljsfensurna, sljelpt såsom alla 
liknande oeb tlemndcr en kula af jfrn.-> 

Euli^t lluliiiberg, -Boliuslinis liisloriii 
och beskrifiiiii)''', l:a uppl., del. 3, aid. 5i. 

475. Ä Kamslorps mark liittadcs aflieni- 
mansegareu Elias Anderssons barn år 1846: 

Ändstyckct af en större ring eller diadem af guld, afbildadt 
lig. 173 i full storlek. Som afbildningen visar, bestar fragmentet 
af en smal, trcsidig, med uppstående kanter försedd gkifv», livars 
eoa hörn utliiper i en trind, mot spetsen fyrsidig oeb umvridcn 
ten. Skifvan är försedd med inpunsade prydnader: cirklar med 
utmärkt medelpunkt, rader af faalivirklar oeb i midten eo rad Bniä 
korsformiga ornament. Vigt 14,ii gr. 
St:ilena Hist. Museum 1298. 



Fig. 173. Ändilgcke aj en 
»lOrre ring (?) aj gnid. 
Kamtvrp i Yuti locken. '/,. 



TUNGE UÄRAU. roSS SOCKEN. 361 

Jag bur fOrslaj^svis kallat fragmeatet tör äodBtyckct al' eu 
Ting eller ett diadem. Nägon ring med fällt liknande ändar är dock 
ej, »a viilt jag känner, luunen i Sverige. Det är dertur niiijligt, 
att lureniälet baft en annan bestämmelse. Kan tiålcdeB dess bety- 
delse vara tviet uuderkastad, tinnes intet tvitvel om dess ålder. 
Arbetets karakter ucb i synnerbet de inpunsade ornamenten hän- 
visa nämligcu furemålet till samma tid som t. ex. de i »Svenska 
Furnsakcr», fig. 344 — 347 albildade bals- (eller bQfvnd-)riiigarna. 




Dylika ringar tillbSra den tidiga del al' jernåldern, som kaviikte- 
riscnis af starkt romerskt inflytande. 

476. Vid Torreby bar man för flere år sedan funnit: 
En vacker, tvä-hladig yxa af grönsten med skaltbål, afbildad 
fig. 174 i bälften af verkliga storleken. Yxan, som varit väl po- 
lerad, är nn vittrad. Eggarna trubbiga. Skaftbålet är utvidgadt 
vid båda mynningarna. Längd 18,e em. 
Statuna llist. Museum 1370: 3S4. 



362 EKIIOFF. BOHUSLÄNSKA FOUNSAKEK FKAN IlEDNATIUEN. 

477. Vid dikesgräfning å Treneröds egor hittades år 1875: 
En synucrligcn fint och regelbandet arbetad, trekantig j>276;^e^Ä- 

af flinta. Längd 8,3 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

478. På Vessby egor har man för flerc år sedan funnit: 
En yxa af flinta. Litngd 16 cm. 

Statens Hist. Museum 1270: 38. 

479. Under nyodling af en mosse på Össby egor fann man 
år 1872: 

Ena ändan af en ungefär vid midten afslagcn fyrsidig slip- 
sten af qvartsit. Längd nu 18,4 cm.; största bredd omkring 9 cm. 
Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 



Utom de i nedan stående öfversigt upptagna fornsakcrna af sten 

bar man i häradet funnit följande, b vilka alla äro yngre än stenåldern: 

Sex små spelbrickor af täljsten. Tillhöra troligen jernåldern. 

(Fynd N:o 462). 
En sländtrissa af täljsten. (Fynd N:o 463). 
En »täljstensurnau (gryta), tillhör troligen jernålderns senare del. 

(Fynd N:o 474). 

Intet fynd från bronsåldern är — så vidt jag känner — au- 
träflfadt inom häradet. 

Följande fornsaker yngre än bronsåldern äro inom häradet 
funna: 
Tvä halsringar, fyra böjda tenar till halsringar, ändstycket af 

en större ring (?); allt af guld. Sakerna tillhöra midten af 

jernåldern. (Fynd N:ris 445, 475). 
En halsring, tre armringar och tre bitar af en större ring; allt 

af silfver och från jernålderns senare del. (Fynd N:ri8 457, 

458, 459). 
Ett svärdfäste af brons och jern. (Fynd N:o 473). 
En kula af jern. (Fynd N:o 474). 

Derjemte har man funnit: 
»Skönt arbetade lerkrukor», troligen från jernåldern. (Fynd 

N:o 468). 
En bronsask fyld med brända ben, och med en på locket fäst 

dolkklinga af jern. (Fyyd N:o 472). 



TUNGE HÄRAD. 



863 



Öfversigt öfver fomsaker från stesäldem, fanna i Tuiige härad. > 



Ytinnehåll i svenska qvadratmil 

Flinta: 

•Yxor och breda rntmejslar 

Breda hålmejslar 

Smala rätmejslar 

Smala hålmejslar 

Groft slagna verktyg 

Dolkar och spjutspetsar 

Pilspetsar, bladformiga 

D:o trekantiga 

Halfmånformisa verktvK (såirar) 


Svarteborgs 

och Tose 

socknar. 


Håby 
socken. 


Foss 
socken. 


Okänd del 
af häradet. 


Tunge 
härad. 


1,24 


0,83 


0,88 




2,40 


1 

2 
2 


1 

2 
2 


1 

2 

1 
2 




1 
2 

6 

1 
6 


Skrapor 

Spåner (knifvar) 

Skärfvor och oregelbundna flintstycken 
Kärnor 

Tillhopa af flinU 

Andra tlenslag: 

Rätmejslar och yxor utan h&l 

Hålmejslar 


5 


5 


6 




16 


2 
4 


2 
4 


3 
1 


— 


4 
11 

1 


^ . ....... 

Yxor och hammare med skaftbål 


Skafthålstappar 


Slipstenar, klubblika eller fyrkantiga ... 
D:o flata 

Tillhopa af andra stenslag än flinta 

Tillhopa af sten 

Antal stensaker från b varje qvadratmil i 
medeltal 


6 


6 


4 


— 


16 


11 


11 


10 


— 


32 


8.87 


33,33 


12,05 




13,34 



^ Liknande öfversigter från Vette, Tanums, Bullarens, Qville och Sörbygdens härader 
se dessa »Bidrag» l:a bandet sid. 338 och 420 och 2:a bandet sid. 55, 232 och 
349. 



364 EKIIOPF. BOHUSLÄNSKA KOKNSAK£R FKAN IIKDNATIDEN 



TIL Stångenäs härad. 

480* Inom häradet har man vid olika tillfällcD på ej närmare 
angifna ställen funnit: 

a) En vacker, treeggad pilspets af flinta med tånge. Eggarna 
med mycket små tänder. Längd 8,5 cm.; största bredd 1 cm. 

b) En yxa af grönsten med skafthål; af vanlig form. Fram- 
och baksidorna plana. Eggen bortslagen. Längd nu IG cm.; 
största bredd 4 cm. 

Båda i Statens llist. Museum, 1270: lui, 288. 

c) En trind yxa af grönsten utan skafthäl. Eggen skadad. 
Längd nu 8,9 cm. 

d) Nedre delen af en mycket skadad stenyxa med skafthål. 
Längd 12,4 cm. 

c och d funna till samman; buda nu i Statens llist. Museum, 

1270: 320, 321. 

e) Nedre delen af en trind yxa af grönstcn. Längd nu 10,5 
cm.; bredd vid eggen 4,4 cm. 

Statens Hist. Museum 1270: 331. 

^1. Bro socken. 

481* Inom Bro socken äro följande fornsaker funna, om hvil- 
kas fyndorter intet är närmare kändt: 

a) En groft tillslagen yxa af opak, vittrad jlinta^ bredast vid 
eggen. Smalsidorna plana, oslipade. Bredsidorna delvis slipade. 
Eggen redan i forntiden mycket skadad. Längd nu 23,6 cm.; 
bredd vid eggen 7,9 cm. 

b) Eggen af en väl slipad yxa eller bred rätmejsel af flinta 
med plana smalsidor. Längd nu 10,5 em.; eggens bredd 4,4 cm. 

Båda i Statens Hist. Museum, 1270: 40, 54. 

c) En vacker, bred hålmejsel af flinta^ hel, med plana, breda 
smalsidor. Eggen grundt urhålkad. Öfre delen oslipad, den nedre 
slipad på alla fyra sidorna. 

Göteborgs Museum 52. 

d) En alldeles oskadad dolk eller knif af ljusgrå flinta. Bla- 
det, som är omsorgsfullt arbetadt, är bredast strax nedom skaftet 
och har slipade fläckar på båda sidor. Skaftet, som troligen haft 



stXnqenäs härad, bro socken. 365 

ett ombölje af skinn, trä eller dylikt, är vårdslöst arbetadt och 
oregelbundet fyrsidigt. På skaftet finnes en starkt glänsande fläck, 
antagligen oppkommen genom nötning mot omhöljet. Oolkens 
längd 15,3 cm.; bladets största bredd 3 cm. 
Statens Hist. Museum 2898. 

e) En väl arbetad spjutspets af grå flintan af spetsovai form, 
afsmalnande starkt mot basen, som är utdragen till en bred tånge, 
föga tjockare än bladet. Fullkomligt oskadad. Längd 19,7 cm.; 
största bredd 4,6 cm. 

Statens Hist. Museum 2898. 

f) En synnerligen väl arbetad, mycket tunn spjutspets af grå 
flinta. Bladet bredast vid basen, eggarna svagt insvängda. Tån- 
gen tunn, kullrigt tvåsidig. Fullkomligt oskadad. Längd 13,9 
cm.; största bredd 3,5 cm. 

g) En spjutspets af ljusgrå flintay oskadad, bredast vid basen, 
som är rakt afskuren. Längd 14,5 cm.; bredd vid basen 2,8 cm. 

h) Främre delen af en tunn spjutspets af mörk flinta. Längd 
7,8 cm.; största bredd 4 cm. 

f — h i Statens Hist. Museum, 1270: 102, 123, 124. 

i) Fragment af en spjutspets af brun flinta, 
Ccderstr. saral. 1177. 

k) En tunn pilspets af mörkgrå flinta utan tånge. Basen af- 
rundad. Oskadad. 

1) Ett halfmånformigt redskap (såg) af flinta. Eggen svagt 
utåt böjd, utan tydliga tändef. Intet glänsande band vid eggen. 
Längd 11,2 cm.; största bredd 4,3 cm. 

m) En stenyxa med skaftbål. Formen vanlig. Fram- och bak- 
sidorna plana. Eggen och banen skadade. Längd 15,5 cm.; bredd 
vid eggen 5,4 cm. 

n) En yxa af grönsten med skaftbål. Formen vanlig; baksidan 
plan, den främre kullrig. Längd 14,2 cm.; bredd vid eggen 5 cm. 

o) En vid eggen och banen skadad yxa af grönsten med 
skafthål. Formen vanlig. Längd 12,i cm.; bredd vid eggen 5,i cm. 

p) En stenyxa med skafthäl, hel, af vanlig form. Fram- och 
baksidorna plana. Längd 11,6 cm.; bredd vid eggen 3,3 cm. 

q) En yxa ^f grönsten med skafthål, hel, af vanlig form. Fram- 
och baksidorna plana. Eggen bredare än banen. Längd ll,i cm.; 
bredd vid eggen 4,3 cm. 

r) En stenyxa med skafthål. Formen vanlig. Halfva banen 
bortslagen. Längd 10,2 em.; bredd vid eggen 5,i cm. 

k — r i Statens Hist. Museum, 1270: 109, 180, 244, 248, 

260, 267, 268, 289. 



366 EKIIOPP. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

8) Eggdelen af en stenyxa med skafthål. Formen vanlig. 

t) Eggdelen af en stenyxa, med skafthål. Formen vanlig. 

u) Banen af en stenyxa med skafthål. 

s— u i Cederstr. sam!., 1187, 1188, 3121. 

v) En trind yxa af grönsten ntan skaftbål. Eggen afslagen. 
Längd no 9,8 em. 

X) En mycket vittrad, trind yxa af grönsten ntan skafthäl. 
Längd 9,4 cm. 

v och X funna till samman; bada nu i Statens Hist. Museum, 

1270: 334, 335. 

y) En sländtrissa af täljsten. 
Cederstr. saml. 1081 

482. Vid Bastekärr, ett torp under Rågårdsdal, har man fnnnit 
följande fornsaker liggande till snmman: 

a) Ett litet trcsidigt, groft nrbetadt redskap ni flint a med rak, 
tillknackad, men ej slipad egg. Längd G,9 cm.; bredd vid eggen 
4,8 cm. 

b) Ett stort tresidigt spån af flintan tillspcts<idt i ena ändan. 
Längd 9,8 cm. 

c) Ett smalt och tant flintspdn. Längd 8,6 cm. 

d) Ett flintspdn, likt föregående, men kortare. 

Alla i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

Redskap lika det här ofvan under a omtalade träffas ofta vid 
utillverkningsplatser» för flintverkty-g. De äro vanligen illa arbe- 
tade och utan slipning. Antagligen böra de betraktas som miss- 
lyckade — och derför bortkastade — arbeten, åt livilka man ej 
lyckats gifva den önskade formen. Fyndstället vid Bastekärr synes, 
att döma af de ofvan nämnda fornsakerna, vara en »verkstadsplats». 

483. Vid Bastekarr har man vidare, år 1875, funnit: 

En »trind» yxa af sten utan skaftbål. Ena sidan planslipad. 
Längd 25,2 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

484. Vid Bredalen, ett torp under Yngered, har man fnnnit: 
En spjutspets af flinta af spetsoval form, ntan afsatt tånge. 

Längd 8,9 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

485. Vid Brevik är funnen: 
En sländtrissa af täljsten. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göt(*borg. 



STANGENÄS HÄRAD. BRO SOCKEN. 3G7 

486. På Brobergs egor har man fnDnit: 

a) Fragmeut af ett trekantigt, »atpringladt»> dolkskaft af flinta. 

b) £u sländtrissa af täljsten. 

Båda i Cederstr. saml., 3090, 3091. 

487. I en torfmosse på Eds egor fann bemmansegaren Angust 
Johansson år 1881, en fot under mossens yta: 

En armring af guldj af bildad fig. 175 i fall storlek. Ringen 
är hopvriden af två ått-kantiga, mot ändarna afsmalnande tenar. 
»Låset» bildas af en vårdslöst lagd, nu något skadad knut. Rin- 
gens största yttre diameter är 9,i em.; den minsta 7 em. Guldets 
halt 94,4 %. Vigt 62,32 gr. 

Statens Hist. Museum G8l7. 




Fiff. 175. Armring af guld» Ed i Bro g.-n. Vi« 

Dylika ringar tillhöra jernålderns senare del. Statens Historiska 
Museum eger flere armringar af denna form. Det märkligaste af 
de till museet inkomna fynd af liknande ringar anträffades år 1875 
under uppodling af en backe vid Erikstorp i Ödeshögs socken, 
Östergötland. Fyndet ^ innehåller sju armringar och ett rundt 
smycke af guld, två stora, egendomliga spännen, en »torshammare» 
m. m. af silfver och derjemte 330 arabiska mynt. Det yngsta 
myntet är pregladt år 956 (957) e. Er. Den omständigheten, att 
bland det stora antalet mynt intet enda af vesterländskt ursprung 
förekommer, synes utvisa, att skatten blifvit nedlagd innan ännu 
de vesterländska mynten kommit i omlopp i norden. H. Hilde- 
brand, som beskrifver fyndet i Vitterhets Akademiens Månadsblad 
för år 1877, antager derför, att skatten »blifvit nedlagd i jorden 
icke efter Olof Skötkonungs regering, u^n sannolikt under dennas 
tidigare del, möjligen redan under slutet af konung Erik seger- 
sälls tid.» Sex af Odeshögs-ringarna visa så stor likhet med den 
vid Ed funna, att skäl ej finnes att antaga någon betydande tids- 

* Statens llist. Museum 5G71. 



368 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA PORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

skilnad mellan den sist nämnda och de förra. Frågan, bnrn länge 
ringar af denna typ användes i Sverige är emellertid dermed icke 
afgjord. De kunde bafva varit i brak före nämnda tidpunkt, lik- 
som de kunnat användas långt efter den samma. Under jernålderns 
äldre del kände man emellertid ej flätade eller snodda arm- eller 
balsringar. Dylika synas bafva kommit i bruk i Sverige iorst 
samtidigt med införandet till norden af de rika arabiska silfver- 
skatterna. Hufvudmassan af de i svensk jord funna arabiska mynten 
inkom, som redan sid. 356 är nämndt, under åren 880—955. Huru 
lång tid efter denna period ringar af i fråga varande typ voro i 
bruk i norden, torde tills vidare få Icmnas oafgjordt. 

488. Vid Engelsröd (Ingalseröd ?) är funnen: 
En spjutspets af grå flinta. 

Cedcrstr. saml. 3105. 

489. A bemmanet Fiskebäcks mark bar man, troligen vid olika 
tillfällen, funnit: 

a) Ett halfmänformigt red,'ikap (Siig) af flmta. Eggen inåt böjd. 
Längd 9,4 cm.; största bredd 3,2 cm. 

b) En sländtrissa af täljstcn. 

BAdn i hnndlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

490. Vid Hallind fann bemmansegarcn Carl Henrik Olsson 
år 1863: 

En dolk h{ flinta med fyrsidigt, upptill ej utsvängdt skaft. Bladet 
bredast omkring midten. Längd 18,3 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

491. Vid Hallind är äfven funnen: 
En sländtrissa af täljsten. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

492. Vid Kasen, ett torp under Rågårdsdal, är funnen: 

En liten sländtrissa af kalksten utan ornament. Den undre 
sidan plan; den öfre kullrig. Diameter 3,4 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

493. Vid gräfning å ett fält på Klefvemarks egor bittades f^r 
några år sedan följande fornsaker: 

a) En spetsoval spjutspets af röd flinta utan afsatt tånge. Ett 
bak i ena eggen. Längd L5,6 cm.; största bredd 4,5 cm. 

b) En liten groft tillslagen flintyxa, bredast vid eggen. Ej 
slipad. Eggen åstadkommen genom ett enda slag, ej tillskärpt 
genom fina bugi;. Längd 8 cm.; bredd vid eggen 3,fi cm. 



STANGENÄ9 HÄRAD. BRO SOCKEN. 369 

c) En illa arbetad, bred spjutspets af grå, opak flinta. Den 
ena eggen nästan rak, den andra böjd. Basen snedt afsknren. 
Längd 17,1 cm.; största bredd 5 cm. 

d) En treeggad pilspets af flinta. Eggarna tillskärpta med 
oregelbundna hugg. Tången obetydligt smalare än bladet. Udden 
afbruten. Längd 9 cm.; största bredd 1 cm. 

e) En dolk af grå flinta. Bladet bredast vid midten. Skaftet 
platt, kullrigt tvåsidigt, upptill ntsvängdt. Oskadad. Längd 13,5 
cm.; största bredd 2,7 cm. 

f) En dolk af grå flinta. Skaftet nästan trindt, groft arbetadt. 
Skadad. Längd nu 11 cm.; största bredd 2,i cm. 

g) Skaftet af en flintdolk. Genomskärningen fyrsidig. Kan- 
terna utsirade med grofva, ej fullt regelbundna hugg. Längd 
12,1 cm. 

h) Ett halfmdnformigt redskap (såg) af ljusgrå flinta. Eggen 
inåt böjd, utan tydliga tänder. På båda sidor om eggen synas 
starkt glänsande band, uppkomna genom nötning vid redskapets 
användande. Längd 12,5 cm.; största bredd 4 cm. 

i) Ett litet, nästan utnött halfmdnformigt redskap (såg) af 
flinta. Eggen starkt inåt böjd, trubbig, utan tydliga tänder. 
Längd 10 cm.; största bredden 2,5 cm. 

k) Ett spän af ljusgrå flinta. Längd 8,2 cm. 

I) Nedre delen af en vid skafthålet afslagen stenyxa sif \i\T^\ig 
form. Fram- och baksidorna plana. Längd nu 14,7 cm.; bredd 
vid eggen 3,4 cm. 

m) Ena ändan af en aflång stenkula, genomborrad af ett från 
båda sidor borradt hål. Längd nu 6,9 cm.; största tjocklek 4,4 cm. 
Alla i Statens Hist. Museum, 5558: 5. 

Sakerna lågo spridda öfver fältet. Först anträffades vid od- 
lingsarbete den under a beskrifna spjutspetsen. En närboende 
torparc, som hörde fyndet omtalas, började då medelst gräfning 
söka efter flere fornsaker och fann på olika ställen och på 
olika djup de öfriga ofvan uppräknade föremålen. 

494. Vid Rosendal eller Rägsdal (Rågårdsdal?) är funnen: 
En dolk af brun flinta med fyrkantigt »utpringladt») skaft. 

Cedcrstr. saml. 2670. 

495. På Rägärdsdals mark, vid en vik af Åbyljorden hittades 
år 1874: 

a) En liten hälmejsel af grå flinta, illa slipad. Smalsidorna 
plana. Eggen skadad. Längd 8,5 cm.; största bredd 4 cm. 

Bidr. till Göt. o. Boh. läns hist. 6. 6 



370 EKIIOFP. noIlUSI.ÄXSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

b) Nedre delen af en i skafthSlet afsprungcn, väl slipad yxa 
af grönsten, af vanlig form. Fram- och baksidorna plana. Längd 
nu 7,4 cm.; bredd vid eggen 3,6 cm. 

c) En trind yxa af grönsten utan skafthål. Eggen trubbig. 
Längd 9 cm. 

Mia i Statens Hist. Museum, 5558: 6. 

»I viken nppstucko ändar af pålar, hvilket gaf några pojkar 
anledning att gräfva, h varvid en hel mängd saker anträffades; 
största delen förskingrades. Viken, som är nästan uttorkad, har 
(in sandbotten.» 

496« Å Rägärdsdals egor har man äfven funnit: 

a) En nflintkärnayi, 

b) Nedre delen af en i skafthålet afslagen, väl slipad stenyxa 
med kullriga smalsidor och svagt utsvängd egg. Längd nu 13,.3 
cm.; bredd vid eggen 3,9 cm. 

Båda i handlaiKlon C. K. Lundbcrp^s samlinp: i Ciötchorfi^. 

497. Under 8n flat stenhäll på Skärstads egor fann man år 1843: 
Tio halfmånformiga redskap (sågar) af flinta. Färgen ljust 
grå. Tänderna på de flesta otydliga. Sex af redskapen hafva 
rak egg; ett, som synes obegagnadt, har eggen något utåt böjd 
och tvenne äro ganska nötta med starkt insvängd egg och starkt 
glänsande band på båda sidor eggen. Längd 19 cm. till 10,6 cm. 
Statens Historiska Museum, 1270: 137 — 14 6. 

Redskapen lågo »symmetriskt sammanlagda» under hällen. På 
åtskilliga ställen i Bohuslän har man funnit halfmånformiga red- 
skap och andra flintverktyg med afsigt nedlagda i jorden, vanligen 
under en större sten. Dessa fynd äro ej lemningar efter begraf- 
ningar och åtskilliga omständigheter visa, att de ej heller äro un- 
dangömda förråd. Man har derför antagit, att åtminstone några 
af dem torde hafva blifvit nedlagda i religiöst syfte, såsom offer 
eller dylikt. Bland märkligare hit hörande fynd kunna nämnas: 
a) sju halfmånformiga verktyg, en spjutspets och en skedformig 
skrapa, alla af fliuta, funna bredvid hvarandra under en stenhäll 
vid Knem i Tannms socken; b) åtta halfmånformiga flintredskap, 
funna till samman på ett ställe å cgorna till Lissleby i Tanums 
socken; c) fem halfmånformiga flintredskap fuuna till samman 
under en sten å Tjörns prestgårds egor; d) sexton groft slagna 
flintredskap liggande tätt intill hvarandra i en mosse å torpet 
Lerdal under Tegneby i Tannms socken. Flintstyckena, som lågo 
sex fot under jordytan, »hade varit inlagda i säf.» Se vidare 



I BRA3TAII3 SOCKNAR. 



371 



härom första delen af dessa »Bidrag», sid. 14 neh 385 och »Anfi- 
qvarisk Tidskrilt för Sverigen, 3, sid. 255. 

498. Under dikcsgräfaing vid Viksten, ett torp uader R<li5, 
fann man &r 1875: 

En ofullbordad yxa eller kacia af grönsten, nfbildad fig. 17(i 
i en tredjedel af verkliga storieken. Hackan är filrdigknackad 
men ej slipad. Hkafthålet är endast päbJirjadt ocli något titver cd 
cm. djupt. Den kortare ändan och ena sidan bredvid skaftbålet 
äro skadade, äfvcn ar den längre spetsen Uro några skärfvor 
slagna. Hela längden är nn ^5,t cm.; stiirsla 
bredden vid skaftliålet O,; cm. 

ITniullniiden C. F. huniMicrgs sHmling i 

499. A Vrdngebäcks gästgiiVarcgårds egor 
är fnnnun: 

Kn ftmyxa med skaitliål. Formen vanlig. 
Längd 9,7 cm. 

HiiiiiiliiiKkii ('. P. IjunilUer!!9 Riiniliiig i 
Oöteborp. 

500. A Yngereds egor har nian troligen 
vid olika tilirällcn funnit: 

a) En »pjntsprts nf/linia utan långe. Längd 
12,; cm. 

b) En bhidformig pilspets af flinta ntan 
tånge. 

c) Kn kägelformig »ftMfwai a( flinla. Längd 
O,: cm, 

Alln i hHiKllflndeii C. F. Luixlbergs sam 
Ung i fiiiteborj;. 

sa. Brastnils »ocken. y- ,-^ Haekam 

601. Inom Brastads Bocken äro (cJljnndc ^if »-"i pSmjadi 
lornsnker lunna, om hvilkas fyndorter inlet ar rid nttien undit 
närmare kUndt: h'es i Bro ,.n. '/,. 

a) Nedre delen af en slipad fiintyxa med plana smalsidor. 
Längd nn 7,a cm.; eggens hredd 5,8 cm. 

h) En liten oslipad, smal rätmejsel af grå, opak flinta. Smal- 
sidorna plana. Eggen nu något skadad. Längd 13,8 cm.; bredd 
vid eggen .%4 cm. 

c) Eggen af en tunn, bred rälmrjse} af flinta med plana 
»malsidor. Bredsidorna väl slipade. LUngd nn 4,9 cm.; eggens 
bredd 3,2 cm. 

Alln i Sliiti-ns llist. Miisctini, 1270: m, fii, t-j, 




372 EKHOPF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRXk IIEDNATIDEX. 

d) En liten bred rätmejsel af flinta med plana smalsidor. 
Slipad vid eggen. Skadad. 

e) Eggändan af en i forntiden afslagen, smal rätmejsel af 
flinta med fyrsidig genomskärning. Bredsidorna väl slipade, smal- 
sidorna obetydligt slipade. 

Båda i Göteborgs Museum, 1530, 1547. 

f) En flintdolk med jembredt, fyrsidigt skaft och bredare, nu 
sönderslaget blad. 

g) En flintdolk med kullrigt, tvåsidigt skaft och bredare 
blad. Hel. 

h) Ett halfmdnformigt redskap (såg) af flinta. Eggen nästan 
rak med tydliga tänder. På båda sidor eggen ett glänsande 
band. Ena ändan afslagen. 

f — h i Göteborgs Museum, 1531 — 1533. 

i) nEtt verkstadsfynd» från en tillvcrkningsplats for fiintred- 
skåp. Fyndet består af: 

1) En rund, i båda ändar tvärt afslagen »kärna» af flinta med 
omkring 10 »slagytor.» Längd 4,6 cm. 

2) En half i^flintkärnai^ med många smala »slagytor>. Längd 
9,2 cm. 

3) Sex oregelbundna skärfvor och spån af flinta. 

Fyndet förvaras i Statens Historiska Museum (1270: 21 — 23) dit 
det inkom med pastorsadjunkten A. E. Holmbergs första samling. 

k) En liten nflintkärnany från hvilken flere spån afslagits, och 
en flintskärfva med tresidig genomskärning. 
Göteborgs Museum, 1534, 1535. 

1) Ett Stort långt spån af grå flinta^ något tillknackadt. Liknar 
en knif men ntan egentlig egg. 

Göteborgs Museum 1529. 

m) En stenyxa med skafthål. Formen vanlig. Banen afrnn- 
dad. Yxan är afslagen vid skafthålet; båda halfvorna finnas qvar. 
Längd 11,9 cm.; bredd vid eggen 4,4 cm. 

n) En liten mycket nött stenyxa med skafthål. Formen vanlig. 
Längd 8,1 cm.; bredd vid eggen 4,i cm. 

o) Nedre delen af en vid skafthålet afsprungen yxa af grön- 
sten, af vanlig form. Längd 12, i cm.; bredd ö,7 cm. 

p) Banen af en i skafthålet afslagen stenyxa af vanlig form. 
Längd 8,9 cm. 

q) En trind yxa af grönsten ntan skafthåi. Eggen skadad. 
Längd 11,4 cm.; bredd vid eggen 4,0 cm. 

m — q i Statens Hist. Museum, 1270: 268, 282, 292, 295, 332. 






STÄ\GENAS lUHAU. BKASTAU3 MOCKEN. 373 

r) En väl slipad stenyxa med skftfthä), bel, af vanlig form. 
Bredsidorna plana. 

s) Nedre delen af en i forntiden vid tikaftbålet aMa^en .tteayxa 
med plana bredsidor. 

t) En liteo stenyxa med skafthål, liel, af vanlig form. 

n) Banen af en i forntiden afslagen, nästan trind stenj/xa, nian 
skaftliål. Illa arbetad. 

r-u i GöteborKs Miiseiim. 1526—1528, 1548. 

v) En stenyxa med skaftbäl. »Yxan synes förr hafva varit 
längre, men bUfvit afslagen i skaltbålet, bvarefter den blifvit för- 
sedd med nytt skafthål.» 

Ceilerstr. saml. 3135. 




Fi}. m. Yxa nj jUnta, sedd frin icenne liiior. liriulahed i BrattadM s,b '/j- 

x) En oval »eldslayningssten» med ränna kring kanten. 

CederBtr. sa ml. 2053. 
Dylika stenar, {ött kallade »ovala bryoen», tillhöra äldre jern- 
åldern. Angåeode deras användning ee I:eta delen af dessa uBi- 
dragB, sid. 339. 

y) Tre sländtrissor af täljsten. 

Goteborga Museum, 1530, 1537, 1549. 

503. Vid Brastahed har man troligen vid olika tillfUllen fnnnit.- 

a) En liten tresidig yxa af fiinta utan smalsidor, starkt af- 

smalnande nppåt; afbildad Gg. 177 i tvä tredjedelar af verkliga 



374 EKIIOKF. BOI1L8LÄN8KA tOKNSAKEK FKÄN HEDNATIDEN. 

storlekeu. Eggen svagt urhålkad. Yxan, som är grott slagen, är 
ej slipad. Längd 10,g cm.; bredd vid eggen 5,:i cm. 

b) En nästan tyrsidig slipsten af qvartsU. Längd omkring 31 
cm. Tjocklek omkring 8 cm. 

Båda i handlauden C. F. Lundbergs samling i (jölcborg. 

503. Å Groröds mark bar man funnit: 

a) Banen af en yxa af flinta. 

b) En stenyxa med skaftbål. 

Båda i Cederstr. saml., 3104, 3103. 

504. Under torfupptagning i en torfmosse å Hermansröds cgor 

fann bemmansegaren Lars Andersson i Heden, sommaren 1873: 

En synnerligen vacker, fullkomligt oskadad, stor dolk eller 
spjutspets af gr«^ flinta. Bladet ganska tjockt; eggarna tillskärpta 

med fina bugg. Skaftet kullrigt tvåsidigt, väl arbetadt, ej ut- 

sväugdt upptill. Hela längden 28,8 cm.; bladets största bredd 

3,8 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

505. På Hollanderöds egor fann man år 1841: 

a) En oskadad spjutspets af grå flinta^ af spetsoval form. 
Basen utdragen till en bred tånge, föga tjockare än bladet. På bla- 
dets ena sida synas några starkt glänsande fläckar. Längd 19,4 cm. 

b) En oskadad spjutspets af grå flinta med smal tånge. Bladet 
bredast omkring midten. Längd 14,3 cm. 

c) En liten väl arbetad, oskadad spjutspets af ljusgrå flinta. 
Basen utdragen till en bred tånge. Eggarna tillskärpta med fina, 
regelbundna hugg. Längd 13,3 cm. 

Statens Hist. Museum, 1270: 95, 105, 121. 
Spjutspetsarna kommo till Statens Historiska Museum med 
pastorsadjunkten A. E. Holmbergs första samling. I Holmbergs 
handskrifna katalog finnes angående de samma nedan stående an- 
teckning, åtföljd af en förklarande ritning. »Dessa lansar fuunos 
stående pä sned i en sandbacke» — enligt teckningen tätt intill 
hvarandra och med bladen till största delen under markens yta 
— oh vilket antyder, att de blifvit ditskjutna efter ett mål, men 
sedan icke upptagna, hvarefter skaften förmultnat.» 

506. Å Hollanderöds egor har man vidare funnit: 

En kort och bred, väl slipad yxa af flinta med plana smal- 
sidor. Egg och bane nu skadade. Eggen bildar på ena sidan en 
tydlig vinkel mot långsidan. Längd 12, i cm.; bredd vid eggen 6,7 cm. 

Statens llist. Museum '2808. 



507. I cri sutidtä^t å utmarken till Leiniuuuet Häller hittade 
torparcu Petter Jonnsson år 1848: 

a) Ett korgurniadt hågspänne af brons trän Uldre Jeniäldern, 
ufliililadt fig. 178 i Tull storlek. Nälen är nu lorlorad, men liar 
truligeu, att diima eUer vid DällUstet sittande jernrost, varit af jcrn. 

b) En trind nål af hrons med en knnpp pä enn Hndan. 

c) £n tunn ocb smal hronsring. 

SUtens llist. Muaeutu 1473. 
I Landshjjfdinge-embetets skrifvelse, 
sum åtföljde fyndet, omtalas, alt »i nUr- 
lieten af stället liafva Jcmväl pätrUffats 
lemaingar efter ett luenniskoskelett». 

508. Vid Medbo har mau funnit ful- i 
jandc torcDiäl liggimde på samma stullc: 

a) En lilen mot ena ändan tillBpetxad 
»(linlkärna", från hvilken et) mängd yt- 
terst fiua spån nlHlagits. 

b) Sju spån ouh oregelbundna skärfvor 
af flinta. 

Staten» Hist. Muacum, 1270: 24,25. 

609. I ett förstördt »dyrlms.. {sten- 
dös) vid Ryxö uppgriifdes år 1842: 

uCn urna fyld med brända ben». 

Enligt Holroburg, lUoliuBläDs bi- 
9toria och beakrifuing», l:9ta upp!., del 
3, sid. 33. 

Angående dylika fynd af urnor och 
brända ben i Bobualäns stenålderagrafvar, 
liar Here gånger i dessa »Bidrag» blifvit 
påpekadt, att dessa Icmningar efter Hk- 
bränning ej tillhöra grafvarnas ursprung- 
liga ionehåll. Från Sveriges stenålder 
känner man ej ett enda fall, derlikbräD- 
ning med säkerhet blifvit iakttagen. Der- 
eniot känner man äere exempel på, att 

stenålderns grafbygnader blifvit af senare folk, som hade seden 
att bränna sina dijcia, använda som förvaringsrum fOr askurnorna. 

510. I en sandbank j 
ar sedan: 




i Rörvalls egor anträffades för många 



.'376 EKHOFK. BOHUSLÄNSKA FORNSAKEK FRÄN HEDNATIDEN. 

Ett fynd af »(juldsmycken och hrakieater». Fyndet försåldes 
till en guldsmed. 

Euligt Holmberg, »Bohusiäus historia och beskrifniug, l:sta 
uppl,, del. 3, sid. 34. 

511. Vid Sem är funnen: 
En stenyxa med skafthål. 

Cederstr. saml. 3106. 

512. Å Tuntorps mark hittades för några år sedan: 

a) En oskadad, kort dolk eller knif af grå /Huta. Bladet bre- 
dast vid midten. Skaftet jembredt, illa arbetadt. Längd 16,3 cm.; 
bladets största bredd 3 cm. 

b) En kort dolk eller knif af flinta med smalt, utnött blad 

och kullrigt tvåsidigt skaft. Längd 12,9 cm.; bladets största bredd 

2,7 cm. 

Båda i Statens Hist. Museum, 4897: c, d. 

23. Lyse socken. 

513. Inom Lyse socken på ett ej närmare angifvct ställe har 
man funnit: 

En väl slagen, bredt lancettformig spjutspets af flinta. 
Göteborgs Museum 74. 

514. Genom byte med dr. G. Kctzius erhöll Statens Historiska 
Museum år 1873 följande fornsaker, »funna i trakten af Lysekil, 
inom c:a 1 mils omkrets kring köpingen.» De flesta af dessa 
torde vara funna inom Lyse socken. 

a) Eggändan af en yxa eller mejsel af flinta med grundt ur- 
hålkad egg. Smalsidorna plana och oslipade. Bredsidorna väl 
slipade. Längd nu 6 cm.; eggens bredd 0,2 cm. . 

b) En liten oskadad dolk af grå flinta med fyrsidigt, upptill 
utvidgadt skaft. Bladet bredast omkring midten. Längd 15, i cm.; 
största bredd 2,9 cm. 

c) En dolk eller spjutspets af flinta. Skaftet fyrsidigt, jem- 
bredt, illa arbetadt. Bladet bredare än skaftet, afslaget vid midten. 
Längd nu 13,4 cm.; bladets största -bredd 2,8 cm. 

d) Spetsen af en dolk eller spjutspets af grå flinta. Längd 
6,7 cm. 

e) Ett tunt, aflångt fyrsidigt flintspån. De två långsidorna 
genom fina hugg tillskärpta till eggar. Längd 5,9 cm. 

f) Sex flintskärfvor af oregelbunden form. Funna ej långt 
från Lysekil, på en plats, »der en mängd dylika ligger.» 



STÅNGE.VÄ8 IIÄKAI). LVSE SOCKEN. 377 

e) Ed liten oskadad spjutspets af gräsvart skiffer, albildad 
fig. 179 i tre tjerdedelar af verkliga storleken. GeDomskärningen 
tresidjg. Vid bladels bas två små hak eller liiillingar. Längd 
12,1 cm. 

b) Ed spjutspets af gråsvart skiffer, med platt tånge och två 
sDiä hullingar vid bladets bas. Ytlerota uddcti ocb en bit af tängCD 
saknas. På ena sidan är bladet mycket ekadadt genom spjutspet- 
sens användande till bryne i sennrc tid. Längd nn lö,» cm. 

i) En stor, genom nölning sned i/xa af 
grönsten med skafthål. Formen vanlig; bak- 
sidan plan, den främre kullrig. Längd 16,3 
cm.; bredd vid eggen 5, i cjd. 

k) En yxa ai grönsten med skaflliäl, skadad, 
af vanlig form. Fram- ocb baksidorna pl:ina. 
LUngd 13,5 cm.; stursta bredd 4,7 cm, 

I) En stenyxa med skaftbäl. Af vanlig form;' 
fram- och baksidorna plana. Hålet borradt Irå» 
bada sidor. Yxan är söndersprungen i skuft- 
bålet. Båda baltvorna tinnas qvar. Längd 15,3 
cm.; bredd vid eggen 5,2 cm. 

m) Eggdelcn af en i skatthälet afslagen 
stenyxa, som synes bafva varit af vanlig form. 
Längd 7 cm. 

n) En yxa af grönslen utan skafthål. Smal- 
sidorna knllriga. Ytan är nu mycket vittrad 
uch öfvcr den samma böja sig ränder af hårdare 
stenart. Längd 15,4 cm.; största bredd \j,^ cm. 

o) En yxa af grönsten utan skafthål. Ge- 
iiumskärniogen fyrsidig; smalsidorna starkt kull- 
riga. Eggcu och banen skadade. Längd nu 11 
cm.; största bredd 4,4 em. 

p) En nästan trind yxa af grönsten utan yig.n9. Spjut$pHi af 
skaftbål. Eggen sned. Längd 12,7 em.; bredd /^^{Z' i Lyl?t^'^u. 
vid eggen 4,a cm. 

ätnteag Hiat. Muaeuin 4897. 

&15. På Hallsbäoks egor bar man för flere år sedan funnit: 
En ovanligt bred, väl slipad yxa af ljusgrå flinta med plana 
smalsidor. Yxan är redan i forntiden illa skadad, banen belt och 
hållet bortslagen och eggen förstörd. Den senare är genom fina 
hugg ånyo tillskärpt, tydligen för omslipning. Längd nu 17,i cm.; 
bredd 9 cm. 

Statens Hist. Museum 1370: as. 



378 EKUOFK. UOUUSLÄNSKA FOKNSAKEU FRÄN HEDNATIDEN. 

516. Vid Körseberg har man troligen vid olika tillfällen funnit: 
a) En ringforniig pcrla af bernsien troligen från jernåldern. 

Yttre dianicterna 1,5 em. 

b — c) Två sländtrissor af täljstcn, af vanlig form. 

AUn i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

517. På Lassehagas mark är funnen: 

En liten dolk eller knif af ljusgrå fUnta med kort, utnött blad. 
Skaftet kuUrigt tvåsidigt. Längd 12 cm.; bladets största bredd 
2,2 cm. 

Statens Uist. Museum 4897. 



Utom de i nedan stående öfversigt upptagna fornsakerna af 
sten har man i häradet funnit följande, af hvilka tvenne säkert, 
den tredje troligen tillhör^ stenåldern: 

En större skadad och en mindre oskadad spjutspets af skiffer. 

(Fynd N:o 514: g, h). 
En oval stenkula, genomborrad af ett frän båda sidor borradt 
hål. Hittades till samman med en mängd stenåldersredskap 
under gräfning å ett tält på Klefvemarks egor i Bro socken. 
(Fynd N:o 493: m). 






Öfversigt öfrer fornsaker frän stenåldeni, Aiima i St&ngenSs härad. ' 



msr, iu.juBr ui, m iiihv.xkiiaav' 


|r 


II 


Sr 

3 S 


Ii 


If 

* S' 


0.«6 


Ots 


0.10 




l.9ä 


1 

17 
2 

1 
U 

4 


6 

a 

9 

1 

a 

4 


1> 
4 


1 


13 
■i 

30 

2 
lö 

6 






Groft >lnKUD vwklVK 




Uio iKkiiiliga ..._ 


Skrnpor 




-Inilra gitrula//: 

Hulin«jilDr ocfa yiur Dtaii hSl 

KUlinejaUr _ 

Viur och himmire med »kttihU 

Skflflhäl.U|>par 

Sli,»U'i.>r, kubbliks ellor Tjrkouliga ... 

D;o flata 

Tillhopa sf andm ateiiiUii än aiiila 

Tillhopn »f lU-u 

Anlnl atentalivr frän bvarje ifvaJraliiul i 

lUHiclUl 


46 1 1 4- :M 


Ii 


1 


77 


4 
14 


4 

14 

1 


j- 


2 


11 

1 


18 


ml I 1 4 1 4a 1 


84 


43 


7 1 5 119 


ittt.i" 


Ji5,äfi 


15,ai 


_ 


7f;,,8 



■Liknnndc ufirraigter Md Vette, Tnnun», Bullaren», QiJIle, SSrbjgdena ucb TnDga 
härader se ilesxa »Bidrag», l:ila bandet >id. 338 ocb 420 acb2:dra bandet lid. 55, 333, 
iHO ucli 363. 



380 EKUOFK. BOHUSLÄNSKA FOUNSAKKK FRÄN HEDNATIDEN. 

Jeinte de i sammandraget upptagna fornsakerna af sten bar 
man inom häradet funnit följande, hvilka alla äro yngre än sten- 
åldern: 
En oval »eldslaguingssten» från äldre jernåldern. (Fynd N:o 

5()1: x). 
Elfva sländtrissor från jernåldern och troligen äfven från senare 
tid. (Fynd N:ris 481: y, 485, 486: b, 489; b, 491, 492, 501: y, 516). 

Intet fynd från bronsåldern är, så vidt jag känner, anträffadt 
inom häradet. 

Följande fornsakcr yngre än bronsåldern äro funna i häradet: 
Ett korsarmadt bågspänne af brons, en bred brousskena ocb en 

nål af jern, från äldre jernåldern. (Fynd N:o 507). 
En armring af guld från jernåldcrns senare del jemte åtskilliga 

»guldsmycken och braktcater», pä hvilka närmare beskrifniug 

saknas. (Fynd N:ris 487, 510). 
En ringformig perla af bernsteu, troligen från yngre jernåldern. 

(Fynd N:o 516: a). 
En urna fyld med brända ben. Uppgräfdes i en förstörd sten- 

åldersgraf vid Ryxö i Brastad socken. Tillhör antagligen 

yngre jernåldern. (Fynd N:o 509). 



å 



lABAU. BERFEXUäLS SOCKEN. 



Till. Sotenäs härad. 

518. Inom SotenUs härad äro följande fornsaker fnnna, om 
bvilkas fyndorter intet är närmare kSndt: 

a.) En dolk af flinta. Bladet hredagt vid midten. Eggarna 
tillskärpta med lina bngg. Skaftet platt, tvåsidigt, ntsvängdt upp- 
till. Längd 15,6 cm.; bladets största bredd 2,g cm. 

b) En del, troligen den nedre, ni' en speUig kacka af grönsten, 
afsprungen i skafthåict. Andan bildar en trind epets. Längd nn 
14,1 cm.; bredd vid skaftbålet 5,& cm. 

Biidn i hcTi A. F. CavRlli-Hotm^rens smnlinK, 313 och .S13. 



i24. Berfendals socken. 

519. Vid Fruängen, ett torp under Berg, bar 
man fnnnit: 

a) Bladet af en ^olk af brun flinla, afslagct 
vid midten. Bäd» liitarna finnas. Längd 10, i cm. 

b) Tre sliindtrissor af täljslcn. 

Alla i 
332—335. BtTftndatHvn, % 

530. Vid Kjeberg hittades är 1848 änder harfning p& en äker: 
En liten brakteat (hängprydnad) af guM, afbildad fig. 180 i 

fnil storlek. Pregeln visar ett menniskobnfvnd stäldt öfver ryg- 
gen på ett bebornadt (?) fyrfotadt djnr. Brakteaten från Kjeberg 
visar således stor likhet med den bär ofvan, sid. 347, afbildade 
sannolikt i Hede socken af Sörbygdens bärad funna brakteaten. 
På den fOrst nämnda äro emellertid figurerna sämre tecknade och 
preglingen illa utförd, bvarjemte den saknar Hede-brakteatens 
foget. Dessutom äro på de båda brakteaterna figurerna vända åt 
olika sidor. Kand infattning och ögla Aro lika på båda smyckena. 
Diameter 2,^ cm. Vigt 2,495 gr. , 
Stntens Hist. Museum 1483. 

531. Pä Orrebergs gästgifvaregårds egor hnr man funnit: 
En sländtrissa af sten. 

Hiinill.i>idni O. F. LLindlinrgs Hnmliiig i Göteborg. 




382 KKHOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKKR KRAN HEDNATIDEN 



3^. Tossene socken. 

622. Inom Tosscne socken Uro på olika, ej närmare angifna 
ställen funna: 

a) En helt och hållet oslipad, bred rätmejsel af flinta med 
breda, plana smalsidor. Banen fyrsidig. 

b) En väl arbetad, treeggad pilspets af flintn med tånge. 
Udden afbruten. 

Båda i Göteborgs Miiseuni, 31 och 147. 

c) En vacker tresidig pilspets af flinta med fånge. Tvenne 
eggar försedda med grofva, regelbundna tänder. Hel. Längd 9,3 
cm.; största bredd 1 cm. 

Herr A. V. Cavnlli-Holmgrcns samling 302. 

d) En kägelformig nflintl'ärnay>, från hvilken spån slagits. 
Längd 3,7 cm. 

Hnndlnnden C. F. Lundbergs anmling i Oöloborg. 
Dylika »kärnor» träffas ofta bland affallct vid »tillverkninga- 
platser» för flintredskap. 

e) En liten länge begagnad yxa af grönsten med skaftliål, 
hel, af vanlig form. Eggen sned. 

Göteborgs Museuin 117. 

f) En trind yxa ^( grönstetif hel. Längd 11,7 cm. 

g) En liten trind yxa af grönsten. Eggen skadad. Längd 
nu 10,9 cm.; bredd vid eggen 4,.3 cm. 

h) En skadad, trind yxa af grönsten. Eggen afslagen. Längd 
nu 11 cm. 

f, g, h funna till samman; förvaras i Statens Hist. Museum. 

(N:ris 1270: 327, 828, 329). 

i) Banen af en trind yxa af grönsten. Längd 7 cm. 
Statens Hist. Museum 1270: 336. 

k) En tvåsidig yxa eller mejsel af grönsten utan skafthål, af- 
bildad fig. 181 i två tredjedelar af verkliga storleken. Den ena 
sidan nästan plan, den ^ndra starkt kullrig. Eggen starkt afrundad. 
Redskapet slipadt endast vid eggen. Längd 13,3 cm.; största 
bredd 4,3 cm. 

Statens Hist. Museum 1270: 314. 

Dylika yxor eller mejslar, vanligen groft arbetade och slipade 
endast vid eggen äro ganska sällsynta i fornsakssamlingarna. Frän 
Bohuslän känner man emellertid en stor samling dylika redskap, 
alla funna på samma ställe. Vid Lihult, ett torp under Madar i 
8kee socken af Vette härad, har man nämligen vid olika tillfällen 



funnit ett stort aotal dylikii Jemte en mängd slipstenar och andra 
fornsnker af sten. Ej mindre än GG här fnnna yxor af denna 
form förvaras i friherre C. G. Cederströms santling. Se fynden 
N:riH 56 och 138: h— m. 

En annan stor samling;, dylika redskap, hvilka alla, liksom de 
ofvan nämnda från Skee socken, äro samlade inom ett inskränkt 
omräde, Hirvaras i .Statens Historiska Musenm. I den synnerligen 
rikhaltiga samling redskap frän stenåldern, hvilken vnnnits vid sänk- 
ning af sjön Hästetjorden på Dal, NV. om Venersborg ncli livilken 



Fiff. 181. Slentixa. udd fi 




åidav 6ch IcanUn. Tottene t:v. 



samling nyligen infiirlilVnts med Historiska Mnsect finnas nämligen 
ej mindre än ()7 redskap af denna form. 

1) En lång och smal xlipstcn af qvariait, med aflångt fyrsidig 
genomskärning. På en af de breda sidorna en bred och grnnd 
slipyta. Längd .38,t cm. 

Stntt-ns Hist. Miiseiim 6508: 131. 
m) Två släniltrissor af täljstcn. 

Herr A. F. Cnv.iIli-Holmgr<^n9 siimliiij;, 305 och 306. 



384 EKIIOFP. BOHUSLÄNSKA FORXSAKER PRÅN HEDNATIDEN'. 

n) två sländtrisaor, den ena af kalksten, den andra af bränd 
och glaserad lera. Den sist nämnda troligen från medeltiden. 
Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling, 303 och 304. 

533. Vid Bjellanda har man funnit: 

En yxa af grönsten med skafthål, hel, af vanlig form. Längd 
10,9 cm.; bredd vid eggen 3,8 cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 315. 

524. Vid Birby fann man år 1872: 

En vacker, tvåeggad spjutspets af flinta. Eggarna försedda 
med stora sågtänder. Längd 15,4 cm.; största bredd 2,i cm. 
Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

525. Å Bögebaoka egor hittade herr O. F. Dahlbom hösten 
1881 vid dikesgräfning i utmarken vester om manbygnaden: 

En stenyxa utan skafthål, kullrigt tvåsidig. Eggen starkt af- 

rundad, slipad. Längd 18,4 cm.; största bredd 4,3 cm. 

Skänkt af upphittarcn till herr A. F. Cavnlli-Holmgrens samling 
(N:o 328). 

526. Å Bögebaoka egor har man vidare vid olika tillfällen 
funnit: 

a) En bred rätmejsel af flintay slipad. Längd 13,3 cm.; bredd 
vid eggen 4,7 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

b) Två sländtrissor af täljsten. 

Herr A. F. Cavalli Holmgrens samling, 329 och 330. 

527. I en med jord uppfyld fördjupning nära spetsen af ett 
högt berg å Gistads egor hittades för några är sedan: 

En trind, något mer än två hvarf spirallagd guldten, omvirad 
med en smalare. Utan ornament. Vårdslöst hoplagd. Inre dia- 
metern omkring 4,ri cm. Vigt 104,43 gr. 
Statens Hist. Museum 5997. 

Statens Historiska Museum eger flere dylika ringar, hvilka i 
allmänhet sakna ornament. Deras form och storlek visa, att de 
ej varit använda som prydnadsringar. De hafva deremot utan 
tvifvel på en tid, då man ej kände preglade mynt, varit afsedda 
till betalningsmedel. 

528. Å Hunnebo mark påträffades för flere år sedan vid od- 
lingsarbete en i jorden dold stenkista, ofullkomligt passande till 
ett obrändt lik.» Kistan innehöll: 



^ 



SOTENAS HÄRAD. TOSSBNE SOCKEN. 385 

»Åtskilliga flintredskap». 

Enligt Holmberg, »fiohusläns historia och beskrifning», l:sta 
uppl., del. 3, sid. 5. 

529. På Lerbäcks egor hittade herr L. Lundin år 1881 nnder 
skördearbete strax norr om uthusbygnaderna: 

En ovanligt tunn yxa af grönsten med skaftbål. Fram- och 

baksidorna plana. Skafthålet ovanligt litet. Banen och ena sidan 

något skadade. Längd 18,6 cm.; största tjocklek 3,9 cm.; bredd 

vid eggen 4 cm. 

Skänkt af upphittaren till herr A. F. Cavalli-Holmgrens sam- 
ling (N:o 322). 

530. Å enkesätet Prestgärdet hittades år 1878 eller 1879 under 
dikning i närbeten af en bäck: 

En väl arbetad, något krokig, spetsoval spjutspets af gulbrun 
flinta utan tånge. Oskadad. Längd 12,8 cm.; största bredd 2,3 
cm. Spjutspetsen hittades till samman med »flere bronspjeser, som 
nu förkommit.M 

Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 324. 

531. Å torpet Ramskäl under Stensjö hittade torparen Anders 
Eliasson i maj 1875 under en stor bergfallen sten vid foten af det 
s. k. Ramskälsberget, omkring 300 fot nedom det å bergets topp 
belägna stenröset: 

Ett svärd af brons med kort, smal tånge. Klingan, nästan 
jembred, är endast obetydligt bredare nedom midten än strax under 
fästet. Inga upphöjda ränder eller andra prydnader. Helt. Längd 
63, r> cm.; klingans största bredd 2,4 cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 311. 

Svärd af denna form tillhöra bronsålderns senare del. 

532. Under dikesgräfning å torpet Ramskäl under Stensjö 
hittade torparen Anders Eliasson år 1875: 

En stenyxa med skaftbål, slipad, af vanlig form. Den främre 
sidan kullrig. Längd 13,3 cm.; bredd vid eggen 4,5 cm. 
Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 318. 

533. Å Skefveskogen, ett torp under Kärr, hittades för flere 
år sedan under gräfning i en trädgård: 

Ett bredt halfmånformigt redskap (såg) af flinta. Eggen inåt 

biVjd, utan sågtänder. Inga glänsande fläckar på sidorna. Ena 

spetsen afslagen. Längd nu 13,6 cm.; största bredd 5 cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 336. 
Bidr. till Göt, o. Boh. läns hist. 6. 7 



386 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÅN HEDNATIDEN. 

534. År 1881 hittade ynglingen Oscar Stenström nnder harf- 
ning å Stensjö egor, i närheten af de å gården befintliga bauta- 
stenarna : 

Ofre delen af en vid midten afslagen dolk eller spjutspets af 

flinta med fyrsidigt, groft arbetadt skaft. Längd na 9 em.; största 

bredd 3 cm. 

Skänkt af upphittaren till herr A. F. Cavalli-Holmgrens sam- 
ling (N:o 320). 

535. Å Tossemarkens egor hittades år 1865: 

En groft arbetad spjutspets af mörkgrå flinta med nästan raka 
eggar och tvärt afsknren bas. Vid basen tvenne djnpa, inknackade 
hak för spetsens fästande vid skaftet. Längd 8,i cm.; största bredd 

3,1 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Götebors:. 

536. År 1879 hittade benimansegaren August Larssons son 
Axel Emanuel i ett stenröse å en utmark på Tossene egor: 

En skafthålsyxa af grönsten af vanlig form. Fram- och bak- 
sidorna plana. Skafthålet endast påbörjadt, omkring 1,2 cm. djupt 
med en uppstående tapp i midten. Längd 15, i cm.; bredd vid 
eggen 5,i cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 316. 

537. Vid harfning å Tossene kyrkkobys egor hittades för 
några år sedan: 

En slipad, bred rätmejsel af flinta med utsvängd egg. Längd 

9,5 cm.; eggens bredd 4,8 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

538. Vid Uleberg är funnen: 

En trind stenyxa. Längd 17,5 cm. 

Handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

&39. Å Valla gästglfvaregérds egor har man, troligen vid olika 
tillfällen, funnit: 

a) En dolk af flinta med fyrsidigt skaft; spetsen afslagen. 
Längd nu 19,5 cm.; bladets bredd 4,4 cm. 

b) En sländtrissa af sten. 

Båda i handlanden C. F. Lundbergs samling i Göteborg. 

540. I det s. k. Glosheds altare ^ på Aby mark bar man för 
fiere år sedan funnit: 



^ »Glosheds altare» kallas enligt Holmberg lemningarna efter ett »dyrhns» 
— stendös — liggande på Sollidsbacken under Åby säteri. »Bohus- 
läns historia och beskrifning», l:sta uppl., del. 3, sid. 7. 



•1 

i 



SOTENÄS HÄRAD. TOSSENE SOCKEN. 387 

Ett s. k. nåWryne af svart skiffer från stenåldern. Formen 
är närmast lik fig. 4 i »Svenska Fornsaker», men »brynet» är 
alldeles slätt, atan inristade sirater. Ena ändan är tillskärpt till 
en ej synnerligen skarp egg. Den andra, tjockare ändan är för- 
sedd med ett hål, hvilket, som förbållandet vanligen är vid dylika 
brynen, är borradt från tvärändan och med tvenne grenar utmynnar 

på »brynets» sidor. Längd 7,5 cm.; »eggens» bredd 0,7 cm. 
Statens Hist. Museum 1270: 3 4 0. 

541. På Aby egor hittades för flere år sedan ett hesman af 
jern. Redskapet, som ganska mycket liknar ett modernt besman, 
består af en lång, trind jernstång, i hvars ena ända är på en 
tvärstång upphängd en stor rörlig krok. Stångens andra ända, 
som är mycket skadad, synes hafva haft en knappformig afslutning 
och varit inrättad att uppbära en vigt. Innanför den nyss nämnda 
tvärstången, som uppbär kroken, finnas tvenne dylika tvärstänger, 
hvilkas betydelse är ganska svår att förstå. Att apparaten varit 
ett besman är emellertid tydligt. På den långa stången finnes nu 
ingen gradskala, hvilket kan bero antingen derpå, att den samma 
försvunnit genom rost eller derpå, att ingen dylik funnits. 
Vägning med ett dylikt redskap kan nämligen verkställas antingen, 
såsom vid ett modernt besman, genom upphängningspunktens flyt- 
tande fram och åter, eller genom anbringande af större eller 
mindre vigter på den kroken motsatta ändan af stången. Detta 
senare synes hafva varit förhållandet med besmanet från Åby. 

Redskapet kom med pastorsadjunkten A. E. Holmbergs första 
samling till Statens Historiska Museum (N:o 1270: 488.) Det om- 
talas af Holmberg i »Bohusläns historia och beskrifning», l:sta upp- 
lagan, del 3, sid. 7, och lär enligt Holmberg vara funnet i när- 
beten af den förut omtalade Sollidsbacken på en plats, der »förr 
varit kringströdda många mindre ättekullar». 

542. Vid djupplöjning af ett trädesfält (förut gammal myr) å 
torpet Äfjern under Stensjö hittade hemmansegaren Aug. Stenström 
sommaren 1881: 

Ett oskadadt halfmdnformigt redskap (såg) af flinta. Eggen 

starkt inåt böjd, utan tydliga tänder. På båda sidor om eggen 

ett starkt glänsande band. Längd 13,4 cm.; största bredd 4,2 cm. 
Skänkt af upphittaren till herr A. F. Cavalli-Holmgrens sam- 
ling (N:o 321). 

543. Å Ödstofts mark hittade hemmansegaren Emanuel Olsson 
på 1860-talet, ej långt från nu varande ladugårdsbygnaden: 



388 EKUOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

En stenyxa med skaftbål, hel, af vanlig form. Längd 8 cm.; 
bredd vid eggen 3,9 cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 323. 

54:4. Vid »Önna-vatten», osäkert pä bvilka egor, hittades före 
år 1868: 

En spjutspets af brons med trind hålk för skaftet. Hålken 
utan nithål. Bladet bredast strax ofvan basen, jemnt afsmalnande 
mot spetsen. Utan ornament. 

Herr A. F. Cavalli-Holragrens samling 301. 

Spjutspetsar af denna form tillhöra bronsålderns senare del. 

545. Vid »Önna-vatten» har man vidare funnit: 

En dubbelskalig, oval spännhuckla af brons, af samma typ 

som fig. 551 i »Svenska Fornsaker». Den öfre genombrutna 

skällan har haft nio uppstående, runda knoppar, af bvilka de 

fem qvarvarande äro genombrutna och gjutna i samma stycke 

som öfverskållan, de återstående fyra, bvilka nu äro bortfallna, 

halva varit af annan metall — förmodligen bly med silfverbelägg- 

ning — och fastnitade. Sju af knopparna hafva varit förenade 

genom nu bortfallna, fina silfverflätor. Underskållans kant bar 

rått tecknade, mycket »upplösta» ornament. Nålfastet dubbelt. 

Nålen saknas. 

Herr A. F. Cavalli-Holingrens samling 310. 

Spännen af detta slag förekomma i stort antal inom olika 
delar af Sverige och Norge. Inom Sverige träfias de dock jem- 
förelsevis sparsamt på Gotland, i Skåne och de vestra kustland- 
skapen. De tillhöra jernålderns senare del eller den egentliga 
vikinga-tiden. Dr. Stolpes grafundersökningar på Björkö visa, att 
dessa smycken derstädes aldrig förekomma vid manliga lik eller i 
grafvar, som innehålla vapen. På Björkö synas dessa spännen 
således uteslutande hafva burits af qvinnor. 

20. Askums socken. 

546. Inom Askums socken äro vid olika tillfällen följande 
fornsaker funna, om hvilkas fyndorter intet är närmare kändt: 

a) En dolh af flinta med smalt, jembredt, fyrkantigt skaft. 
Bladet bredare än skaftet. Spetsen afbruten. 

b) En liten spjutspets af flinta med kort, tjock tånge. 

c) Banen af en i skafthålet afslagen stenyxa af vanlig form. 

d) Eggändan af en väl arbetad, stor yxa af grönsten nian 
skafthål. Genomskärningen oval. 



'1 



SOTEMÄS HAKAD. ASKUMS SOCKEN. 389 

e) Nedre delen af en i forntiden afslagen yxa af grönsten 

utan skafthål. Den ena sidan plan, den andra kullrig. Eggen 

rundad. 

Alla i Göteborgs Museum, 76, 1491, 138, 42, 46. 

f) En spjutspets af hrons med trind bålk ft)r skaftet. Formen 
lik fig. 174 i "Svenska Fornsaker». Hälken nedtill prydd med 
tvenne grupper parallela, inpunsade linier, i öfrigt utan ornament. 
Nithål hafva ej funnits. Hålkens mynningsrand skadad. Yttersta 
udden afbruten. Längd nu 20,: cm.; bladets största bredd 4 cm. 

Statens Hist. Museum 1270: 44 7. 

Spjutspetsen, som kommit till Statens Historiska Museum med 

pastorsadjunkten A. E. Holmbergs första samling, hittades enligt 

en anteckning i Holmbergs katalog »jemte flere nu forkomna 
bronsredskap». 

547. Vid Amborseröd är för flere år sedan funnen: 

En väl arbetad, tresidig pilspets af flinta. Eggarna fint såg- 
tandade. Tången afslagen. Längd nu 6,5 cm. 
Statens Hist. Museum 1270: 194. 

548. Å Annesiätt har man före år 1870 på olika ställen funnit: 

a) En väl slipad flintyxa med plana smalsidor. Eggen bildar 
tydliga vinklar med bredsidorna. Eggen väl bibehållen, skarp. 
Banen mycket skadad. Längd nu 15,5 cm.; bredd vid eggen 
7,1 cm. 

b) En väl arbetad dolk af flinta. Skaftet med fyrsidig genom- 
skärning, upptill utsvängdt. Spetsen afbruten. Längd nu 15,5 cm.; 
bladets största bredd 3,2 cm. 

Båda i herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling, 307 och 308. 

549. Troligen vid Anneslätt har man äfveu funnit: 
Eggdelen af en i skafthålet afslagen stenyxa af vanlig form. 

Fram- och baksidorna plana. Längd 9 cm.; eggens bredd 2,3 cm. 
Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 331. 

550. Omkring år 1870 hittades på Assleröds mark vid dikes- 
gräfning å ett gärde: 

En snednött yxa 2S grönsten med skafthål. Formen vanlig. Banen 

och eggen skadade. Längd nu 11,5 cm.; bredd vid eggen 4,8 cm. 
Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 325. 

551. Å Assieröds mark hittades några år efter föregående fynd, 
å samma plats som detta af possessionaten Carl Sahlberg: 



390 EKHOFF. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FRÄN HEDNATIDEN. 

Ett groft arbetadt redskap af flinta med tresidig genomskär- 

Ding. Afslaget vid midten. 

Skänkt af upphittaren till herr A. F. Cavalli-Holragrens sam- 
ling {N:o 326). 

552. På Brattsby mark har man funnit f»re 1879: 

En stor stenyxa med skafthål. Baksidan plan. På främre 
sidan löper en uppstående kant från eggen till banen. Ilel. Längd 
19,4 cm.; bredd vid eggen 4,6 cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holmf^rens samling 314. 

553. Å hemmanet Breas (Buas?) egor hittades år 1876: 

En slipad, smal rätmejsel af flinta. Längd 8,3 em.; bredd 

1,1 cm. 

Handlanden C. F. Lnndbergs samling i Göteborg. 

554. I närheten af handelsstället Prestbacka bar man före år 
1870 funnit: 

En bred, slipad rätmejsel af flintUy bredare vid eggen än vid 
banen. Smalsidorna oslipade, men med många starkt glänsande 
fläckar. Längd 17 cm., eggens bredd 4,5 cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holragrens samling 309. 

555. A ett gärde på Skandelseröds egor hittade torparen Anders 
Eliasson för flere år sedan: 

En stenyxa med skafthål. Formen vanlig. Eggen bortslagen. 
Längd nu 9,9 cm.; största bredd 5,5 cm. 

Herr A. F. Cavalli-Holmgrens samling 317. 



SOTENAS UARAD. 



391 



Öfversigt öfver fornsaker från sienUderii, funna i Sotenäs härad. 



Ytinnehåll i svenska qvadratmil (öar, hol- 
mar, insjöar m. m. iobcräknade) 

Flinta : 

Yxor och breda rätmeislar 


Berfendals 
socken. 


Tosscue 
socken. 


Askums 
socken. 


Okänd del 
af häradet. 


Sotenäs 
härad. 


0,19 


0,67 


0,61 




1,37 


1 


3 

5 

2 
2 

1 


2 

1 

1 
3 

1 


1 


5 
1 

1 

10 

3 
2 

1 


Breda hälmeislar 


Smala rätmejslar 

Smala hålmcjslar 

Groft slagna verktyg 

Dulkar och spjutspetsar 

Pilspetsar, bladformiga 

D:o trekantiga 


Halfmånformiga verktyg (s&gar) 

Skrapor 


Spåuer (knifvar) 

Skärfvor och oregelbundna flintstycken... 
Kärnor : 


Tillhopa af flinta 

Andra ttenslag : 

Rätmejslar och yxor utan hål 

Hälmejslar 

Yxor och hammare med skafth&l 

Skafthålstappar 


1 


13 


8 


1 


23 


1 


7 
6 
1 


2 
5 


1 


9 

12 

1 


Slipstenar, klabblika eller fyrkantiga ... 
D:o flata 


Tillhopa af andra stenslag än flinta 

Tillhopa af sten 

Antal stensaker från hvarje qvadratmil i 
medeltal 


— 


14 


7 


1 


22 


1 


27 


15 


2 


45 


5,86 


47,37 


24,69 




32,81 



' Liknande öfversigter från Vette, Tanums, Bullarens, Qville, Sörbygdens, Tunge och 
Stängenäs härader, se dessa •> Bidrag» l:sta bandet, sid. 338 och 420. 2:dra bandet, 
sid. 55. 232, 349, 363 och 379. 



392 EKHOFP. BOHUSLÄNSKA FORNSAKER FrAn HEDNATIDEN. 

Utom de i ofvan stående öfversigt upptagna fornsaker från 
stenåldern bar man inom häradet funnit följande föremål, hvilka 
alla troligen äfven tillhöra nämnda tid: 
ȁtskilliga flintredskapx>, funna i en i jorden dold stenkista. 

(Fynd N:o 528). 
Ett s. k. nålbryne af svart skiflFer. (Fynd N:o 540). 
Antalet nu kända, inom Sotenäs härad funna fornsaker från 
stenåldern är, som öfversigten visar, ganska ringa och medeltalet 
efter qvadratmil räknadt understiger betydligt det från de öfriga 
undersökta, vid kusten liggande häraderna. Traktens naturförhål- 
landen skilja sig ej i något afseende från den öfriga bohuslänska 
kustens. Häradets område har således utan tvifvel varit lika lämp- 
ligt för stenålderns befolkning som Bohusläns öfriga kustnejder. 
Den jemförelsevis låga medeltalssiffran för häradet får derför säker- 
ligen ej betraktas som ett bevis på att trakten haft en mindre 
talrik befolkning under nämnda tid. Den beror utan tvifvel derpå, 
att insamlandet af fornsaker här bedrifvits mindre ifrigt än inom 
andra områden. 

Utom de i öfversigten upptagna fornsakerna af sten bar man 
i häradet funnit följande, hvilka alla äro yngre än stenåldern: 
Tio sländtrissor af täljsten, kalksten m. m. De flesta tillhöra 
troligen jernåldern, några äfven senare tid. (Fynd N:ri8 519, 
521, 522, 526 och 539). 
Derjemte äro inom häradet funna: 
Ett svärd och tvenne spjutspetsar af brons från bronsåldern. 

(Fynd N:ris 531, 544 och 546). 
En brakteat (hängprydnad) af guld och en tjock spirallagd 
guldten. Båda från midten af jernåldern. (Fynd N:ris 520 
och 527). 
En dubbelskalig, oval spännbuckla från yngre jernåldern. (Fynd 

545). 
Vidare har man funnit: 

Ett besman af jern och en sländtrissa af bränd och glaserad 
lera. Den sist nämnda tillhör troligen medeltiden. Besmanets 
ålder är oviss. (Fynd N:ris 541 och 522). 



Gamla Elfsborg. 

Af WILHELM BERG. 

Redan vid medeltidens början var Sverige nästan helt oeb hållet 
ntestängdt från Vesterhafvet. Det berörde detsamma blott med 
en smal landremsa vid Götaelfs ntlopp, begränsad på ena sidan af 
Bohoslän, det vill säga Norge, och pä den andra af Halland, som 
då tillhörde Danmark. Till följd häraf var denna utskjutande 
spets af landet af yttersta vigt såväl för handeln, hvilken hade 
att häröfver söka sig väg ut till vestra Europas folk, som ock i 
händelse af krig, då den bildade en förpost åt det på försvar blot- 
tade inre landet. Men för att fullt draga nytta af ett sådant läge 
var det nödigt att bär uppföra ett försvarsverk, tillräckligt starkt 
att kunna uppehålla en fiende. För detta ändamål uppstod Gamla 
Elfsborgs fästning, jemte Stockholm och Kalmar, den mest bety- 
dande vapenplats i landet. 

Den var belägen på en liten höjd vid södra stranden af elfven, 
helt nära dennas utlopp i bafvet. Tiden för dess anläggning är 
icke nu mera känd ; vi veta blott, att den första gången omtalas i 
sammanhang med striderna under Folkungaättens sista tid och de 
händelser, för hvilka vi här nedan i korthet skola redogöra. 

Af de svenska stormännen utropad till konung, innehade Al- 
brecht af Meklenburg år 1363 ej mer än öfre delen af landet, 
under det Göta rike lydde under konungarna Magnus och Håkan, 
med undantag af det, som tagits i besittning af k. Valdemar i 
Danmark. Då hertig Albrecht af Meklenburg, som förestod rege- 
ringen i Sverige för sin son, icke kunde komma till rätta med 
sina motståndare, ansåg han fördelaktigast att ingå på traktaten i 
Aleholm den 28 juli 1366. Denna afslöts med k. Valdemar på 
vilkor, bland annat, att Albrecht skulle till Danmark afträda Got- 
land, Värend, Finveden, Kind och Mark samt Elfsborg, med den 
lilla landsträckan, som här skjöt ut till hafvet — » »Eluesborch 
unde dat herde daer de Eluesborch inne licht». Då i fördraget 
ytterligare stadgas, att, så framt Albrecht eller hans fader under 
tiden fingo Elfsborg i sitt våld, skulle det icke desto mindre öfver- 
lemnas till Danmark, kan man häraf sluta, att slottet vid denna 
tid var i Folkungarnes ego. Sannolikt är, att Valdemar seder- 



394 WILHELM BERG. 

mera eröfrade det på det tåg, han anstäidé nähinda år till Halland, 
och bvarunder Varberg tillika med allt, som de förra konungarna 
ännn hade qvar i denna provins, intogs. Det nu omordade för- 
draget kom visserligen ej till verkställighet, men är likväl af vigt, 
emedan i detsamma Elfsborgs slott för första gången omtalas i 
våra äldre handlingar. Fästningen var möjligen icke långt förut 
anlagd och eröfrades antagligen nu, som nyss nämndes, af Dan- 
mark, i hvars besittning den stannade en tid framåt. 

Befallningsman på Elfsborg till 1377 och kanske längre var 
Jacob Muns, hvilken åtminstone till nämnda år innehade fästet som 
pant för ett till drottning Margareta lemnadt lån af 200 lödiga 
mark. ^ Ehuru denna vid sitt val till drottning i Sverige 1388 
försäkrade, att landets gränser skulle förblifva sådana de af ålder 
varit, finner man ej, att i fråga varande fästning blifvit återlemnad. 
Möjligt är dock, att så skett, och Lagerbring tyckes antaga det, 
då han säger, att »riket bibehållit sina gamla gränser med undantag 
af Elfsborg, som hade dansk besättning till 1388». Äfven om be- 
sättningen efter denna tid var svensk, så var dock ståthållaren i 
dansk tjenst. Det var den bekante Hans Kröpelin, som sedermera blef 
svenskt riksråd. Kröpelin var ståthållare troligen redan 1409, men 
med visshet följande året, då han den 1 juni på Sannagården 
på Hisingen beseglade ett drottningens gåfvobref; ännu 1419 var 
han qvar i samma befattning på Elfsborg och Bohus men förflyt- 
tades tvä år derefter till Stockholm. Sedermera omtalas ej slottet 
förr än under Engelbrekts befrielsekrig. 

Efter att hafva intagit Halland drog Engelbrekt i mars 1436 
till Elfsborg, hvars fogde Matts von Kålen, som icke gjort något 
motstånd, fortfarande skulle fa innehafva slottet mot det, att han 
afstod från all befattning med det derunder varande länet. Vid 
mötet i Söderköping samma år affordrades slotten emellertid de af 
k. Erik tillsatta fogdarna och Karl Knutsson nämnde då Henrik 
Snakenborg till ståthållare på Elfsborg. Denne stannade likväl bär 
icke länge, ty Karl Knutsson reste sjelf ned 1439, afsatte honom 
och förordnade i stället Ture Stensson (Bjelke). Snart derefter 
anfölls platsen af k. Erik, som till detta tåg uppbådat 600 norske 



^ Om Jacob Muus känner man, att han var dansk riddare och hade 
egendomar i Skåne samt att han 1384 var höfvidsman pä Lind- 
holmen i denna provins. Konung Erik kungör från Helsingborg, den 
8 nov. 1401, att riddar Magnus Munk till drottning Margareta öfver- 
lemnat alla bref och rättigheter, som herr »Jacobus Mws» innehaft 
rörande den gård i Malmö, hvilken borgmästaren Andreas Pettersson 
fordom bebott (Styffe, »Bidr. till Skand. Hist.») 



GAMLA ELF8BORG. 395 

>'hofiDän» under befäl af Johan Umrese och Olof Bock. Dessa 
inneslöto na fästningen på alla båll, reste »barfrid» och torn på 
Skinnarberget, och läto allmogen omkring svära konnngen tro- 
hetsed. De belägrade nödgades efter 10 veckors inspärrning göra 
dagtingan, hvarigenora bestämdes, att, om undsättning ej inom en 
månad anlände, skulle slottet uppgifvas. Ture Stenson begaf sig 
nu till sin bror, som var lägrad för Stäkeborg, för att med honom 
träflfa aftal om hjelp. Saken bedrefs med fart och vid Axevall 
samlades trupper, med hvilka han tågade på Elfsborg, der norr- 
männen trodde sig ligga i all säkerhet förmenande, att han ej 
skulle våga sig åter dit. Han kom likväl och, när norrmännen 
ryckte honom till mötes med »fulla gevär, med armborst, spjut 
och byssekärror», blef der en allmän träffning, som slutade med 
fiendens nederlag; många blefvo på platsen, andra sårades och en 
del tillfångatogs, men de, som voro på »barfriden», fingo aftåga. 
Så befriades Elfsborg den gången. Till stor saknad dog den lyck- 
lige segraren i oktober samma år och fick till efterträdare riddaren 
och riksrådet Nils Stensson (Natt och dag) till Göksholm, som ej 
heller tyckes innehaft befattningen länge. Under hans tid före- 
kommer ej slottet i historien. 

Vid det krigs- eller rättare plundringståg, som Karl Knutsson 
anstälde i februari 1452 i Skåne, var ståthållaren på Elfsborg, 
riddaren Gustaf Olofsson (Stenbock) en af anförarna. Emedan 
danskarne ej voro rustade till motstånd, kunde hären fara fram 
bäst den behagade, och Gustaf Olofssop erhöll befallning att 
med en del af densamma inrycka i Halland för att på samma 
sätt härja. I maj voro danskarne färdiga till strid och tågade nu 
efter svenskarne, som drogo sig tillbaka på Elfsborg. Ståthållaren 
härstädes skyndade vid fiendens annalkande att derom underrätta 
konungen, samt erhöll äfven löfte om hjelp, hvilket likväl icke 
hindrade honom att inom kort utan särdeles motstånd gå in på 
en dagtingan, enligt hvilken platsen skulle öfverlemnas, så vida 
ej undsättning kom före den 1 augusti. Det vill synas, som 
slottet icke varit synnerligen starkt eller väl försedt. Dagtingan 
gick emellertid icke i fullbordan, ty, oaktadt hjelp icke anlände 
inom den bestämda tiden, uppgaf ej ståthållaren platsen. Förmod- 
ligen hade fästningsverken under uppskofvet blifvit betydligt upp- 
hjelpta. K. Kristiem kunde ej med vapanmakt taga fästet, och 
härom tvistades lifligt vid fredsunderhandlingarna i Stockholm 
1453. Det bestämdes slutligen, att Elfsborg och alla län, som 
Gustaf Olofsson då hade om hand, skulle förblifva vid slottet, »men 
k. Karls undersåtar skola åtnjuta sin arfsrätt inom länet. >^ Häraf 



396 WILHELM BERG. 

framgår, att Elfsborg betraktades såsom hörande till Danmark, 
ehnru det icke synes hafva blifvit eröfradt. Om Elfsborg tillhörde 
Danmark, sä intog Gustaf Olofsson en mer än tvetydig ställning, 
ty året derefter erhöll han af k. Karl Elfsborg med dess län m. m. 
såsom pant på 80 år för 30,000 stockholmska mark. I den tro- 
hetsförsäkran, daterad i>Ellisborg på Sancti Oloif konungs dagh» 
29 juli 1454, han nu till konung Earl afgaf, tillägges, att han 
skulle fullkomligt skilja sig från k. Kristiern, både i afseende på 
slottslofven, tjenst, råd, manskap och underdånighet. (Styffe, »Bi- 
drag till Skand. Hist.>0. 

Troligt är, att han menade uppriktigt med sin öfvergång till 
Sverige, men den bragte honom emellertid snart i olycka. En 
norsk riddare Olof Nilsson, som råkat i onåd hos k. Kristiern, 
flydde nämligen till Elfsborg, der han rönte ett gästfritt och väl- 
villigt emottagande, hvilket han belönade med att förrädiskt sätta 
sig i besittning af slottet. Gustaf Olofsson blef derför af k. Karl 
insatt i fängelse, hvarifrån han likväl lösgafs mot förbindelse att 
{Qre den 29 juli 1455 lemna Elfsborg tillbaka. Men, då strax der- 
efter k. Kristiern var i besittning af slottet, insåg Gustaf Olofsson 
omöjligheten att fullgöra den åtagna förpligtelsen, hvarför han 
flydde. 

Den nyss nämnda eröfringen af Elfsborg tillgick sålunda, att, 
då stilleståndet mellan Sverige och Danmark gått till ända den 
25 maj nämnde år, tågade k. Kristiern mot slottet, der han möttes 
af de uppbådade norrmännen. Konungen tog nu sjelf befäl öfver 
den förenade styrkan samt öppnade belägringen. Nu inträffade 
det egna förhållandet, att ståthållaren, den ibrut omnämnde Olof 
Nilsson, erkände ingen af konungarna Kristiern eller Karl såsom 
herre, utan styrde sitt län fullkomligt sjelfständigt. 

Vid ankomsten, i början af juni, uppfordrade danskarne Olof 
Nilsson att uppgifva platsen. Ehuru han ej kunde vänta sig und- 
sättning från något håll, ville han dock ej öfverlemna fästet utan 
vederlag. Slutligen ingicks en öfverenskommelse och k. Kristiern 
intågade den 29 juni i fästningen, derifrån likväl Olof Nilsson på 
förhand borttagit allt, som lätt kunde undanskaffas. Härpå hem- 
seglade konungen qvarlemnande en mindre styrka under befäl af 
höfvidsmannen på Bohus Kolbjörn Gest. Det är naturligt, att 
försök måste göras från svensk sida att återtaga en så vigtig plats. 
Också anfölls den omedelbart derefter under anförande af den 
ryktbare Tord Bonde, som likväl ingenting kunde uträtta. ^ Hvad 

^ Det var under denna belägring, han anlade tvenne skansar, af hvilka 
den ene, kallad Billingsborg, låg vid elfvens mynning. Den andra blef 



GAMLA ELFSBOEQ. 397 

som icke stod att vinna med vapenmakt, lyckades på nnder- 
handlingarnas väg; återlemnandet af Elfsborg hörde nämligen till 
de vilkor, som af de mot Karl förrädiska svenska herrarna npp- 
stäldes 1457 för Eristierns val till konung. Denne gick verkligen 
in härpå, och efter svenska rådets hörande lemnades slottet åt 
Erik Nipertz. ^ Den nye ståthållaren bevakade emellertid icke 
bättre än den ftiregående Sveriges fördel, utan slottet förblef i 
sjelfva verket i Danmarks ego liksom förut. Konung Kristiern be- 
sökte det sommaren 1460, då han bekräftade Lödöses privilegier. 

Sedan Karl Knutsson tredje gången, år 1468, återkommit till 
makten, inleddes underhandlingar med Danmark, hvarvid Karl 
framstälde den fordran att Kalmar, Borgholm och Elfsborg skulle 
till Sverige återgifvas. Underhandlingarna blefvo likväl utan på- 
följd och i stället tågade Karl sjelf ned i början af december med 
400 man i ändamål att med vapenmakt betvinga den sist nämnda 
platsen. Redan vid Axevall måste han dock afstå från ibrsöket 
och, då sedermera, strax i början af år 1469, tåget förnyades med 
omkring 1000 man, kom det väl till en belägring af Elfsborg, men 
redan i februari månad måste företaget öfvergifvas, emedan k. 
Kristiern med öfvermakt tågade fästningen till hjelp. Sedermera 
sökte riddaren Sten Sture ånyo framtränga dit. I en af striderna 
på vägen, vid Öresten, i februari 1470 stupade ståthållaren på 
Elfsborg, den förut omtalade Erik Nipertz. ^ Hans efterträdare, 
Ivar Månsson Green, deltog i Kristierns infall i Sverige, som slu- 
tade med slaget på Brunkeberg 1471. Under hans frånvaro lyc- 
kades det en fosterländsk man, Otto Torbjörnsson, att med Vest- 
götaböndernas hjelp öfverrumpla och intaga Elfsborg, hvarest han 
erhöll befälet som ståthållare. 

Denne Otto Torbjörnsson synes hafva varit en djerf och till- 
tagsen man. Han skaffade sig på Elfsborg fartyg, med hvilka han 
höll utkik på Kattegat, antingen det var i ändamål att i all 
tysthet idka litet sjöröfveri, eller, som han sjelf säger, för att befria 
hafvet från dylikt, allt nog, han kom dervid i delo med skotska 



sedermera den i historien så ofta förekom ro ande Gullbergs fästning, 

nu skansen Lejonet. 
* Son af riddaren Conrad eller Cori Persson Nypriz, som år 1412 be- 

grafdes i Vadstena kloster. Erik N. var gift med Ebba Krummedike 

och förde i vapnet en upprätt stående enhörning. Han var riddare, 

riksråd och lagman öfver Östergötland. 
- I Stjernmans »Höfdingaminne» uppgifves Erik Kettilsson Glysing som 

ståthållare 1460, ehuru han troligen blott varit tillförordnad under 

den andras tillfälliga frånvaro. 



398 WILHELM BERG. 

sjöfarande samt råkade af misstag, då han ville hämnas på dessa, 
att antasta två danzigerskepp, på hvilka en del af folket dödades, 
andra sårades och skeppen med last infördes till Elfsborg. Så 
snart underrättelsen härom anlände till Danzig, sände rådet en 
skrifvelse till svenska riksrådet, men Sten Sture hade, redan innan 
den bann fram, begifvit sig till närheten af Elfsborg, och kallat 
Otto Torbjörnsson till sig. Betecknande för tiden är, att denne, 
en kronans tjensteman, icke blott vägrade komma, utan äfven ne- 
kade riksft^reståndaren inträde på slottet, hvaraf synes, att han väl 
icke sjelf varit säker på sin oskuld. Slutligen gaf han med sig 
och riksföreståndaren tågade in. Sedan Sten Sture der emottagit 
danzigerbornas skrifvelse, befans saken så sjuk, att han tog 
slottet från Otto Torbjörnsson och satte sitt syskonbarn Niclas 
Glausson till höfvidsman. 

• Missnöjet med riksföreståndaren hade under de senare åren 
ökats mer och mer hos åtskilliga af de store och framträdde vid 
denna tid i temligen öppna stämplingar af några bland rädsher- 
rarna med Svante Sture i spetsen. De missnöjda begagnade sig 
af de med kriget i Ryssland förenade svårigheter, hvari Sten Sture 
befann sig. De inledde underhandlingar med k. Hans i Danmark, 
åsyftande dennes antagande till konung i Sverige. Konung Hans, 
som hela sitt lif igenom fikade dereftcr och sålunda redan förut 
haft ögonen riktade på detta mål. började rusta med all ifver och 
skref den 2 juli 1497 till höfvidsmannen på Bohus, Henrik Krumme- 
dike med befallning, att han skulle »niet then beste listh och 
lempe han kan» uppreta den svenska allmogen vid gränsen mot 
Nils Olausson på Elfsborg, samt förmå dem att borttaga de för- 
huggningar, som de nyligen gjort tor att hindra det infall, som 
konungen tillämnade från Hallaudssidan, hvarjemte Krummedike 
erhöll anvisning att genast bygga en träskans på Guldberget 
(n. v. Göta lejon, eller Lejonet), och deri inlägga en besättning af 
100 man. Det af konungen tillämnade infallet blef väl ej af, »men 
å andra sidan«, säger StyflFe i »Bidrag till Skand. Hist.»> IV del, 
»kom Matts Kafle, som på Svante Nilssons vägnar hade befälet 
på Oresten, till konungen och yrkade, att planen mot Elfsborg 
skulle fullföljas. Ebbe Munk, höfvidsman på Varberg, fick befall- 
ning att biträda, och bönderna i de närmaste provinserna inkal- 
lades, försedda med två n)ånaders kost: dessutom borde bad ut- 
sändas åt alla håll för att taga fatt på Sten Stures och Nils 
Olaussons tjenare, hvilka foro omkring och »predikade för allmo- 
gen». En kungörelse meddelades gränsorterna Sunnerbo, Vestbo 



GAMLA ELFSBORG. 399 

och södra Vestergötlaod med afseende på den förestående beläg- 
ringen af af Elfsborg.» 

»Belägringen lärer alltså börjat omkring den 8 juli, men Nils 
Clansson försvarade sig tappert, oaktadt äfven böfvidsmannen på 
Akershus, Knnt Ålfsson, dervid biträdde. Konnngen blef mot slutet af 
angnsti, sedan han fått underrättelse om den framgång, hans trupper 
haft i mellersta Sverige, så otålig, att han befalde, att man skulle för- 
söka få ett stillestånd med den »förhärdade» besättningen på det 
vilkor, att all tillförsel skulle upphöra, och som bönderna därom- 
kring voro »olydiga», hvilket var särdeles olägligt, då konungen 
ville utskrifva en gengäld af hela Elfsborgs län, skulle anförarna 
för belägringen taga Matts Kafle till sig och straffa de olydige med 
att afhugga dem en hand eller fot. Den 13 september skref han 
ånyo, att man skulle straffa den allmoge, som icke strax ginge honom 
till hända, och knaparna på slottet till lif och gods efter Sveriges 
lag (!). Vid medlet af september började frälsemän och allmoge 
i Vermland och Vestergötland röra på sig för att komma till und- 
sättning». Innan denna hann blifva en verklighet, måste de beläg- 
rade gifva sig, den 29 september, dock på goda vilkor. En del 
af besättningen fick stanna qvar och Henrik Krummedike öfver 
tog befälet. Sjelf begaf sig Nils Olausson fri och ledig till 
Stockholm. 

Henrik Krummedike behöll, på samma gång han var höf- 
vidsman på Bohus, äfven samma befattning på Elfsborg och dess 
län åtminstone i ^4 ^^ hvilket synes af ett till honom den 19 juni 
1498 af k. Hans utfärdadt qvitto på uppbörden, bland bvilken 
nämnas kungshästar och sakören af »EUvedzborgh» län. Långt 
derefter har han ej behållit den, ty den 6 juli samma år skrifver 
han till Svante Sture med begäran, att denne ville komma ned 
till Elfsborg, sannolikt för att emottaga slottet och länet. Den se- 
nare var ej ståthållare längre än till slutet af år 1499, eller något 
öfver ett år. Härtill var orsaken den, att, när Sten Sture nödgades 
afträda en del af sina län, blef genom förflyttningar Stäkeborgs 
län ledigt och gafs åt Svante Sture, som i Elfsborg efterträddes af 
riksrådet och riddaren Erik Eriksson (Gyllenstierna) till Foglavik. 

Att konungen fråntog Sten Sture en ej ringa del af de förlä- 
ningar, denne tillförsäkrats, bidrog naturligtvis ej att stärka vän- 
skapen, och när flere andra orsaker sällade sig härtill, blef miss- 
nöjet allmänt och brast snart ut i fullt uppror. 

Konnngen visste härvid ej, om han kunde lita på Erik Eriks- 
sons trohet. Den 23 november 1501 skrifver konungen till Henrik 
Krummedike på Bohus, att ett rykte ville veta, att Erik Eriks- 



400 WILHELM BERG. 

son blifvit bans fiende, samt vidare den 20 december, att ban 
infordrat bans förklaring. Den 12 januari följande året (1502), 
sedan k. Hans mottagit dennes ^undsigelsebrefs>, befaldes Kramme- 
dike att genast anfalla Elfsborg ocb söka nppegga allmogen i 
trakten. Af denna plan blef visserligen intet, men i stället ankom 
prins Kristiern, sedermera Kristiern II, med en stor bär, bufvadsak- 
ligen bestående af tyskar och skottar samt danska ryttare, den 
14 jnli utanför Elfsborg, bvars belägring genast företogs. Olyck- 
ligtvis lärer slottet varit illa försedt, ehuru man naturligtvis dag- 
ligen kunnat vänta fiender, och Erik Eriksson tyckes ej heller be- 
funnit sig der, hvilket säkerligen bidrog till det vankelmod, besätt- 
ningen visade tre dagar senare, eller den 17, då slottsfogden, 
jemte tre andra af befälet, gick ned i fiendens läger, der det öfver- 
enskoms, att slottet följande dag skulle uppgifvas mot fritt aftåg 
för besättningen med allt, bvad den personligen egde. Utan att 
ett enda skott lossats, bekommo sålunda danskarne Elfsborg den 
18 juli, ehuru en svensk bär stod ej långt derifrån. Af den 140 
man starka besättningen gingo 80 man genast i fiendens tjenst 
och de öfriga aftågade. Om dessa händelser finnes i Styffes ofta 
citerade, ypperliga arbete »Bidrag till Skand. historia», 4 delen, 
bilagan 221, en särdeles upplysande berättelse i det brcf, norske 
ståthållaren på Akershus, Knut Alfsson, tiilskref Svante Sture, date- 
radt Lena den 24 juli 1502. 

Efter Gustaf Wasas befrielsekrig förlänades 1523 5)Elvvesborgh» 
med dess län till riksrådet Ture Jönsson (tre rosor), som endast helt 
kort tid var i besittning deraf. Den 25 augusti påföljande året 
erhåller Måns Bengtsson (Lilliehöök) »Elfi*zborrigz» slott och län 
med undantag af några härader, som redan förut voro bortgifna. 

I dessa oroliga tider ansågs mindre lämpligt, att en enda 
man förde befälet på vigtigare platser, hvarför den grundsat- 
sen började tillämpas, att flere ibrordnades samtidigt till ståt- 
hållare, likväl under en öfverbefålhafvare. I enlighet härmed för- 
ordnar (Vadstena d. 7 okt. 1524.) »Wij Gostaff medt gudz nade 
wtvald Sveriges och Gotis konung etc. och giöre wetterligt att wij 
andtwardit haffwa oss elskelige Monss Brynthesson och the gode 
men: Ivorsthen Brwnson, G0tzstaff Knwthson, Enwth Svenson och 
Toorsthen Nielsen, som medth bonum j slotzloffwan stonde, woorth 
slott Elffzborgx wthij en serlig och ridelig slotzloffwan». 

Den 17 januari 1528 erhöll Måns Bryntesson nytt förordnande 
som befallningsman öfver Elfsborgs slott och län och var, som det 
vill synas, ensam i slottslofven. Bekant är, hur han indrogs i det 
uppror en del af Vestgöta herrarna, med Ture Jönsson och biskopen 



ä 



OAMLA ELFSBOHG. 401 

i Skara som hufvadniäD, äroade tillställa, och han bekänner i den 
skrift, han ingaf till herremötet i Strenguäs (17 — 21 juni 1529), 
der ransakning skedde om upproret, att det var dem emellan öf- 
verenskommet, att han jemte Ture Jönsson skalle bemäktiga sig 
Elfsborg, och derefter med de sammansvurue draga öfver Tiveden. 

Dagen, när Måns Bryntesson afsattes från befälet på slottet, 
är ej känd, men det skedde säkerligen i slutet af februari 1529, 
ty den 28 i denna månad erhåller han konungens qvitto på all 
den uppbörd, han haft om händer, sedan han mottog länet och 
till sagde dag, och redan den 20 eller 28 hade konungen insatt 
Söffrin Kijl i slottslofven på Elfsborg jemte Birger Nilsson (Grip), 
Olof Broms, Peder Hansson, herr Ragvald, Anders Nilsson, Peder 
Larsson, Gustaf Olofsson (Stenbock), Peder Svenske, Rasmus skrif- 
vare, Joen smed (år 1530 underfogde derstädes), Olof PuflF, Bryniel 
Eriksson, Peder Olofsson och Michel bysseskytt. Om alla dessa 
varit i slottslofven, torde vara ovisst, då åtminstone tre hafva 
binamn, som antyda en vida mer underordnad stiillning. 

Af registraturet synes, att konungen vid gifvandet af befall- 
ningar rörande slottet eller länet vänder sig uteslutande till 
Söflfrin Kijl, som i alla händelser således var den högste befäl- 
hafvaren. 

Efter det vidtntseende Vestgötaupproret ökades besättningen 
på Elfsborg, hvilket synes af en i riksregistratnret befintlig for- 
teckning (dat. Upsala 26 mars) öfver det manskap, som utsändes 
i borgläger. Förteckningen upptager: 

»Elfsborg åtta karlar och åtta hästar, näml. Jacob Små- 
länding 2 hästar, Olof Olsson 1 häst, Holger Larsson 1 häst, Lasse 
Mattsson 1 häst, Olof Jönsson 1 häst, Anders Broke 1 häst, Olof 
Nilsson 1 häst, från denna tid till nästkommande S:t Mikaels dag 
(29 september); hvar karl kost och täring och hvar häst en spann 
korn i veckan.» 

Den 12 juni samma år utfärdades nytt förordnande för Söffrin 
Kijl som slottslofven på Elfsborg, hvaremot han samma dag 
aflemnade skriftlig trobetsförsäkran. I denna lofvar han, att icke 
upplåta slottet till någon annan än konung Gustaf, eller, för den 
händelse, att det för denne skulle blifva för »stakkedt», till den, 
som af menige man i hans ställe endrägteligen utväljes till konung 
eller riksföreståndare, likväl ej förr än konung Gustafs <arfvingar 
voro tillförsäkrade fri och orubbad besittning af deras arf och 
voro tryggade mot ersättningsanspråk för kriget mot Kristiern II 
samt för de skulder, k. Gustaf till rikets bästa gjort. 

Bidr. till Qöt. o. Boh. läns hist. 6. 8 



402 WILHELM BEUG. 

Söifrin Kijl stannade denna gång ej längre än till den 3 
oktober s. å. sora höiVidsmau, ty nämnde dag finnes i registratnret 
antecknadt, att fogden på Elfsborg, Anders Hansson (Ekeblad) 
till Stola, blef i slottslofven »på räkenskap» ocli jemte honom herr 
Ragvald Svensson, Anders Nilsson, Peder Olofsson, Gustaf Olsson, 
Peder Svenske, Rasmus skrifvare, Joen smed, Olof Rolfsson, Bry 
nolf Ericsson, Peder Olsson och Michel bysseskytt, eller de flesta 
af dem, som i början af året voro i slottslofven. Att SöflFrin Kijl 
denna dag måtte afgått, framgår äfven deraf, att han den 19 i samma 
månad erhöll ett »)hufvudt qvittancie» för allt, hvad han uppburit 
och utgifvit frän den tid, han först emottog Elfsborgs slott och 
till »tess han bleff ther utaflf med.» 

Anders Hansson var nu således högste befälhafvare på Elfs- 
borg, och till honom skrifver konungen den 13 november, att han 
af Mäster Olof Hröms, som haft i uppdrag att jemte Anders Hans- 
son rådslå om förråden, emottagit uppgift på de matvaror, som 
tarfvades, samt att han gillat förslaget, att de härader, som nu 
ligga under slottet, må fortfarande stanna der; beträffande aflö- 
ningen till besättningen skola de skyttar, som konungen nedsändt 
från gårdarna i Upland, betalas i danskt mynt, så att den, som 
förut hade 8 mark örtugar, skulle nu få 8 mark danska o. s. v. 
och böra de, om de härmed icke nöjas, sändas till foderm^^rskcu 
Birger Nilsson. Deremot skulle fotknektarna liksom den öfriga 
besättningen aflönas af »skrifvarestugan». För att afhjelpa bristen 
på förvaringsrum för krut och andra krigsförråd skulle under 
nästa sommar uppföras ett torn. Likaledes tillsattes (25 jan. 1531) 
en särskild x>wallmästare», Kristofer, som skulle i aflöning erhålla 
för år 1 oxe, 1 svin, 4 tunnor malt, 2 tunnor mjöd, 4 pund smör, 
100 koljor, fri ved och fri kost på slottet samt 11 mark danska 
och 6 alnar »engelskt». 

Sedan Birger Nilsson Grip någon tid varit hölVidsman på 
Elfsborg, efterträddes han »tempore S. Birgitta}» 1532 af SöfTrin 
Kijl, som för slottet och länet skulle betala i taxa 5 läster smör 
— han hade det således ej på redovisning, utan på, hvad vi skulle 
kalla, arrende. Jemte honoro förordnades i slottslofven Joen små- 
sven, Torsten Brunsson, Bryniel Eriksson och Peder Olofsson. 

SöflFrin Kijl efterföljdes 1540 af ståthållaren öfver Vestergöt- 
land, riksrådet och riddaren Gustaf Olofsson (Stenbock) till Torpa. 
För vestra Sverige var Elfsborg af samma vigt som Kaloiar för 
östra oeh Jönköping ior södra. År 1554 bestämdes, att dessa fäst- 
ningar skulle jemte Vadstena vara vapenplatser, der krigsfolket 
vid påkommande fall borde samlas. Det var vid denna tid, 1559, 



i 



OAMLA ELFSBORG. 403 

som Elfsborgs slott undergick en större »förbättring», som efter 
all anledning betydligt förändrade dess otseende, och det är an- 
tagligen från detta år, den äldsta, ännu befintliga planritningen fi^r- 
skrifver sig, för hvilken vi längre fram få tillfälle redogöra. 

Gustaf Olofsson afträdde 15C1, då i hans ställe nämndes till 
»slottsfogde» Sigvard Kruse till Elgbammar, hvilken 1563 kallas 
»befallningsman» på Elfsborg. ^ 

Som Sigvard Kruse var medlem af k. Eriks nämd, fick Erik 
Kagge till Brenäs den 29 april 1563 förordnande att akta på 
Elfsborgs slott. Under hans tid inträflFade vigtiga händelser. Redan 
länge hade förhållandet till Danmark ej varit det bästa och, 
när kriget slutligen utbröt, dröjde ej fienden att anfalla ifråga- 
varande, ständigt utsatta plats. Den 23 augusti 1563 lägrade sig 
danskarne, 28000 man starka, utanför fästningen under anförande 
af konungen sjelf. ^ Som den vid slottet liggande staden var 
obefäst, satte innevånarna sjelfva eld på densamma och drogo sig 
in på fästet. Belägringen af detta företogs nu på inrådan och 
anordnande af grefve GUnther von Schwarzburg. Det visade 
sig emellertid snart, att man kunde utan blodsutgjutelse komma 
till målet, ty, sedan konungen kallat till samtal Erik Kagge och 
de andra, som voro i slottslofven, ville dessa visserligen till en 
början icke ingå på några underhandlingar, men, så snart det 
visade sig, att undsättning icke genast anlände, uppgaf Kagge 
fästningen den 4 september. Han sjelf jemte flere frälsemän 
stannade som fångar, hvaremot den öfriga besättningen erhöll 
fritt aftåg. Bytet var ansenligt, emedan alla kringboende ditfört 
sin egendom; allt detta jemte slottet förlänade k. Fredrik till 
grefve Gtinther, hvarjemte Göran Rantzau förordnades till befäl- 
hafvare derstädes. Kagge dömdes för detta sitt beteende till 
döden af k. Eriks nämd. 

Erik XIV hade vid underrättelsen om den öfverhängande 
faran sändt Gustaf Olofsson (Stenbock) och Lasse Pedersson 
(Hård) ned till Elfsborg med de ryttare och knektar, som fnnnos 
i Vestergötland, men de kommo för sent. K. Fredrik sökte nu 
från sin nyförvärfvade besittning oroa sist nämnde provins, och af- 
stod derifrån först, då svenskarne gjorde min af att vilja belägra 
Elfsborg. 

* Lars Peder88on Hård fick den 17 okt. 1561 befallning att förestå 

tjensten under Kruses sjukdom. 
^ Rasmus Ludviksson uppgifver i sin krönika om Erik XIV (Handl. 

rör. Skand. Hist. del. 12) hären till blott 5000 man, hvilket emellertid 

är 'föga troligt. 



404 WILHELM BERO. 

Sedermera hvilade alla försök att återtaga slottet äoda till 
15G5, då Ake Bengtsson Ferla med 2 »geschwader» ryttare och 2 
fännikor knektar sändes att belägra detta och Bohus. ^ Efter fram- 
komsten till sist nämnda ställe förstärktes han af Klas Åkesson 
Tott med 9 murl)räckor och grof »skytt», 7 läster krut och andra 
krigsförnödenheter samt af Jakob Posse med upländska ryttare 
och skeppsknektar, hvarefter belägringen började, men rönte ej 
någon framgång. I stället utnämndes då Per Brahe till öfver- 
befälhafvare, och denne ryckte i mars fram för båda fästningarna 
med en samlad styrka af 9 geschwader ryttare och 14 fännikor 
knektar. Afven Brahe kunde ingenting uträtta, icke ens hindra 
fienden, som med en ungefär lika stor truppstyrka drog Elfsborg 
till hjelp, att proviantera denna plats. 

Härför blef han i sin ordning afsatt och Charles de Mornay, 
samt efter denne Ivar Månsson Stjernkors skulle söka återvinna 
det förlorade. Belägringen hade likväl ej heller nu bättre fram- 
gång. Ett försök att undsätta fästningen genom trenne skepp blef 
emellertid afslaget medelst tre espingar och några båtar, med för- 
lust af mycket folk å fiendens sida. 

När fredsunderhandlingarna öppnades 1565, begärde k. Erik, 
att Elfsborg skulle återställas med alla dess tillhörigheter i 
förråd, »skytt», krut, kulor, husgeråd m. m., som till samma slott 
hörde, när det eröfrades, hvaremot k. Fredrik gjorde fordran på, 
att det skulle till Danmark formligen afträdas. Som man vet, 
strandade underhandlingarna, och snart derefter blef Erik afsatt 
och fängslad. Många försök gjordes att befria honom, och vid 
upptäckten af en dylik sammansvärjning 1569 erfor man, att Erik 
den 11 juli detta år erbjudit Dånmark Elfsborg och Varberg, 
om han med nämnde lands tillhjelp åter blefve uppsatt på 
tronen. 

Vid de nya fredsförhandlingarna 1568 ingingo svenska sände- 
buden på att afstå Varberg mot Elfsborg, men, som de öfriga 
vilkoren voro för hårda, godkändes denna uppgörelse icke af Johan 
III, hvarför kriget ånyo snart stod i full låga. Då under kriget 
Varberg återtogs af danskarne, fans ingen annan utväg än att i 
stettinska freden 1571 lösa Elfsborg med 150,000 daler. Strax 
derefter sändes riddaren Bengt Bengtsson Gylta ned för att & 
Sveriges vägnar af Danmark emottaga fästningen, der Anders 
Olofsson till Solberga den 27 juli blef öfverste befallningsman- 
till underbefälhafvare voro redan den 24 juni utnämnde Kristofer 



^ En ryttarefana (geschwader) under Erik XIV tid var 300 man. 



■5 



QAHLA ELFSRORO. 405 

Torstens80D af Forsstena och Nils Posse. Dessa båda efterträddes 
den 24 mars följande året i slottslofven af Brante Birgersson 
Lillie till Hjelmaryd och Aspenäs samt Sven Andersson Stål- 
handske. 

Som kändt är, hade Johan III en särdeles atpreglad bö- 
jelse för bygnadsföretag, och få äro väl de svenska slott och 
fästen, som icke mer eller mindre varit föremål för hans verk- 
samhet i denna riktning. Hvad Elfsborg beträffar, synes fästnin- 
gen, när den af Danmark 1571 återstäldes, hafva befunnit sig i 
det skick, att de svenska ståthållarna ansågo sig böra hemställa, 
huruvida det ej vore skäl att nedsända dit några lämpliga personer 
för att besigtiga densamma och afgifva yttrande, om den t(5rtjente 
bibehållas eller icke. Härpå svarar konungen, att slottet bör be- 
varas och sänder dit grefve Per Brahe att »besee lägenheterne både 
vm befestningerne, så och hwar lägligit wore vprätte ther nägen 
warachtig köpstadh». För att emellertid mera noggrant kunna 
iakttaga, hvad som borde göras härvid, aktar sig konungen sjelf 
till Elfsborg och skrifver i detta afseende (23 okt. 1572) till 
Brunte Birgersson och Anders Olofsson följande: »Effther thet 
trogne vndersåther wij nw framdeles vdi winther med förste åke- 
före, äre tilsinnes att begiffue os häden nidh till Elffzborgh, Ther 
wij på någen tidh achte oss förhålle, medh wår Elschelige käre 
hussfrw Sweriges Rijkis Drötningh, sampt wårt medföliende hoff, 
och effther the wåninger ther på Slottedt äre vdi thenne förledne 
Dansche fejgde mestedeles wordne forderffwede, både till taak, 
fenster och elliest, Dherföre haffwe wij latidt tijtt förschriffwe wår 
tro Man, Jören Erichsson till Näs och befaledt honom thett han 
sampt medh edher schall lathe samme wåninger på för:ne Elffz- 
borgh förbygge, thett beste som ther kan ware rådh, och wij 
kunne haffwe behagh till, Och effther på lor:ne Slott ringhe rådh 
är till hussrum, ther för:de wårt hoff thenne winther vtöffwer kan 
hielpe sig medh, Så wele wij förthenschuldh haffwe edher här 
medh budit och befaledt, att i sampt medh wåre tilförordnede 
fougter, schole på thet fougelig:te förhandle medh wåre trogne 
vndersåther vdi the häreder, ther nermest widh Slottedt äre be- 
lägne, synnerligen the som ther till rådh haffwe, att the måtte 
uplathc oss til än 20 Stuger till köps, Therföre wij nådig:t äre 
tillsiunes lathe vederlegge them anthen medh peninger eller och 
lathe affkorthe aff theris åhrligi skatt och vtschylder, så mykit 
som sig ther vpå belöpe kan, och skole fougterne lathe vpsättie 
samme Stuffwer, för än som winthren vpå kommer, och så lagedt 
att the medh fenster, dörer, skorstener och andre tilbehöringer 



406 WILHELM BERO. 

kanne bliffwe tilflyede, Tesligist måtte i och så bestelledt att tber 
widh Elffzborg måtte bliffwe tilpynthett stallrum för 300 hester». 

Någon resa på vintern blef icke af, åtminstone är det icke 
troligt, att någon sådan förr än möjligen i april kunnat ske, eme- 
dan man af brefven i riksregistraturet ser, att konungen nämnde 
årstid vistades i öfra Sverige. Grefve Per fullgjorde emellertid, 
med Charles de Mornays hjelp, sitt uppdrag att granska befästnin- 
garna och uppgöra planer till deras stärkande. Konungen till- 
skrifver i slutet af året den senare, att utkasten gillas, såsom va- 
rande i det närmaste öfverensstäm mande med konungens åsigt, 
samt befaller honom att med all ifver pådrifva arbetena, för 
hvilka det under den stundande vintern borde skaffas material. 
I sammanhang härmed torordnades, enligt en den 17 januari 
1573 daterad förteckning, angående de »partzeler>, som skulle från 
Vestergötland infordras till Elfsborgs och Gullbergs befästande, 
att 2 skatte- eller 3 kronobönder det året skulle utgöra en stock 
om 16 alnar, 1 bräde om 8 samt 1 pund näfver, eller till samman 
af de uppräknade häraderna 46 tolfter stockar, lika mycket 
bräder samt 27 skeppund 10 pund näfver: af några andra härader 
skulle lemnas 70 läster (840 tunnor) kalk. 

Den 3 mars s. å. förordnades Charles de Mornay, Göran Eriksson 
Ulfsparre och Anders Olofsson Oxehufvud att hafva öfverste be- 
fallningen öfver Elfsborg och Gullberg, och böra de laga »att 
thenn befestning och bygning, som nv skall företagas med lorrne 
Slott och Stadh, mötte bliffue i wärkedt steltt, och i Sommer så 
mykitt mesth mögeligit wore fullfölgd», till hvilket ändamål ärliga 
räntan af en mängd härader i Vestergötland anslås. Längre fram 
pä sommaren förordnar konungen, att, »på thett att med bygningen 
wid både befajstningerne (Elfsborg och Gullberg) mötte nägett 
fruchtbarligitt vdi thenne sommer bliffwe vträttadt», 2 hjelpdags- 
verken dit skulle utgöras af menige man öfver hela provinsen. 
Samma dag, den 1 augusti, befullmäktigas Anders Olsson i Vade- 
torp att vara i slottslofven, samt anbefalles hafva flitig tillsyn 
öfver fästningsarbetena och anskaffa, hvad som befinnes vara af 
nöden. 

Sedan Mornay den 30 april 1574 afsatts, beordrades de i hans 
ställe tillsatte Anders Olofsson, Göran Eriksson och Olof Andersson 
att på det ifrigaste bedrifva arbetena och särskildt uppmanas den 
först nämnde, som den 8 augusti blef högstbefallande på slottet, att i 
rätt tid skaffa bygnadsmaterial. Liknande uppdrag lemnas äfven 
åt Bengt Eriksson Slätte, hvilken samma dag utnämndes till fogde 
derstädes. 



:i 



GAMLA ELFSBORG. 407 

Med auledning af danskarnes rustningar 1577 upprepar konun- 
gen i bref den 27 och 31 mars sina förmaningar att betasta Elfs- 
borg »thett mesth niögeligitt vara kam och desamma förnyas året 
derefter, då han den 3 april begär af borgmästare och råd i Nya 
Lödöse, att de ville med egna fartyg under sommarens lopp från 
Jutland afhemta till dessa arbeten några hundra läster kalk, 
som skulle af ståthållaren betalas. 

Under hela Johan III regering pågår förstärkningen af Elfs- 
borg, som likväl redan 1585 tyckes hafva nått en viss full- 
bordan att döma af det bref, som den 19 januari detta år afläts 
till ståthållaren och deri det heter: »Wij haflfue bekomitt cdher 
schriffuelse Her Erich Göstafsson, och ther aff såsom och aff 
wär tieneres Anders Mårthenssons beruttillse förnumidt huadh på 
Elffzborgh och Gullborgz Befästninger är bleflfuet bygtt udi thesse 
förlidne åhr, Och lathe thet bliffue udi sitt värde; Och huadh 
inneu byggningen tillkommer på forne Elffzborgh kunne wij inthett 
förklare wår meningh om, förr änn i komme här sielffue till- 
städes och haffue ehn wiss vthrijtningh på bägge Befästningerne 
medh affmetningen på lengdb, bredd och högd på Murerne; AUe- 
nest vdi thet halffrunde Tornät äre wij tillsinnes att haffue 
kircken». 



1 



Beträffande byggmästarna vid dessa arbeten, finna vi af Johan 
III registratur att år 1577 var såsom sådan anstäld Johannes 
Pahr, hvilken konungen den 5 juni detta år låter Erik Gustafsson 
betala med de medel, han kunde tillvägabringa, men först sedan 
Pahr gifvit sin förbindelse att ej skada konungen och landet. ^ 
Det vill häraf synas, som skulle han detta år entledigats, och af 
en anteckning i riksregistraturet framgår, att han lemnat Sverige 
året derpå. Hvem som efterträdde honom, är icke kändt, men 
den 27 mars 1584 förekommer i registret: »Beställningh for 
Hans 8tråle Byggmester widh Elffzborg, nemligh penninger 100 



* För de återstående åren må följande brefutdrag meddelas, bemtade 
liksom föregående uppgifter ur »Hist. Bibi. utg. af C. Silfver8tolpe»>, 
II, »K. Johan III bygnadsföretag»; den 8 okt. 1586 befalles fogden 
pa Dal att beställa bjelkar till Elfsborgs bygnad; den 22 febr. 
1587 beordras Olof Knutssou att dit och till Gullberg lemna 1 
skeppund bly till fönsterinfattningar, och slutligen den 30 jan. 1590 
befalles Anders Larsson på Lindesberg att till bygnaderna på Elfs- 
borg sända 18 skeppund stångjern, 6 skeppund spikjern, 50 till 60 
jernskoflar och 4 skeppund skenjern. 

• I beställningsregistret för samma år kallas han Baptiste Paer *(han 
hette egentligen Johannes Baptista Pahr), och lönen uppgifves der 
till 509 daler 2 örtugar, penningar och persedlar till samman. 



408 WILHELM BEKUv 

daler, Engelskt 8 alner, Spanile Ed läst, humble 6 L^, smör 
och ost 8 L% kött och fläsk 20 Lir, oxar 2, fåår 4, säd 2 tror, 
salt ^^2 t:a.» 

I fråga om öfriga för bygnaden anstälde personer finnes nämnde 
år den 28 mars antecknadt: »Till Erich OInfson om Embetzmän- 
nernees löhn i Elfzborg, Item till köpmännerne om 40 alner kläde 
till theris behof; Till Per Suenson köpman i Nylösse thett ban 
ställer Wallmästaren widh Elfzborg tilfrids för Säxton Alner kläde 
Och för Murmesteren Antonius Philler för 20 och 4 Alner.» Slut- 
ligen förekommer den 29 april 1589 Henrik Henolth, snickare på 
Elfsborg och Gullberg med årlig lön af 60 daler penningar, 10 
tnr. råg, 18 tnr. malt, 5 LU humle, 1 tunna smör, 1 skepp, kött 
och fläsk, 2 oxar, 2 tnr. fisk, 1 tunna gryn, 1 tunna salt och 8 
alnar >jengelskt>;. 

Som vi sett, var under större delen af k. Johans regering 
riksrådet och riddaren Erik Gustafsson Stenbock ståthållare på 
Elfsborg, samtidigt med att han var lagman i Vestergötland, på 
hvilka båda befattningar han erhöll k. Sigismunds stadiastelse 
den 14 juli 1594. Troligt är, att han hade högsta befälet bland 
flere andra i slottslofven, ty från 1582 förekommer en uppgift, 
att Anders Olofsson Stråle då var i slottslofven jcmte Anders 
Olofsson Oxehufvud, och samma år kallas äfven Brunte Bir- 
gerson Lillie ståthållare på Elfsborg. Likaledes träfiar man 
1593 Erik Axelsson i samma egenskap derstädes, efter att 
åren 1585 — 1586 hafva varit >befallningsman» på slottet. Ytter- 
ligare blef den förut omtalade Göran Eriksson Ulfsparre den 2 
november 1586 på nytt ståthållare, hvilken ställning han innehade 
äfven 1589 och 1591. Sist nämnde år erhöll han den 10 juli Anders 
Stråle till hjelp. 

Strax efter Johan den tredjes död sökte Sigismunds anhän- 
gare, hvilka redan nu trodde sig hafva skäl att frukta hertig Karls 
ärelystnad, att på allt sätt åt konungen betrygga riket, och i 
denna afsigt kallade grefve Axel Leijonhufvud till samman adel 
och bönder i Vestergötland för att intaga Elfsborg och Gullberg, 
h vilket företag likväl gick om intet i följd af böndernas ovilja. 

Den 17 januari 1595 är Anders Stråle i slottslofven jemte 
förutvarande befallningsmannen Klas Andersson Ekeblad. 

Sedan oenigheten mellan hertigen och k. Sigismund mer och 
mer tilltagit, ansåg den förre rådligast att förvissa sig om rikets 
befästa orter, hvarför han äfven begaf sig till Elfsborg, der Erik 
Gustafsson Stenbock, högste befälhafvaren, satt rådlös och hand- 
fallen vid hertigens ankomst. Gerna skulle han hafva velat bibe- 



GAMLA ELFSBORG. 409 

hälla fästniDgen åt konungen, men besättningen vägrade tilUlata 
portarna för hertigen, och änder sådana förhållanden återstod intet 
annat än flykten. I hans ställe förordnades na, den 29 mars 1597, 
Erik Stake till ståthållare öfver Elfsborg och Nya Lödöse, och 
med honom Knnt Kijl till Appelnäs och David Danielsson Hund 
— förut befallningsraan på Elfsborg — hvilka liksom befälhaf- 
varna på de öfriga slotten, befaldes hålla fästningen konungen 
troget tillhanda — en befallning, som tyckes svår att förlika med 
tillägget: »dock icke insläppa någon mot hertig Karls vilja, icke 
ens konungen sjelf förr, än han skriftligen lofvade sin farbroder 
och fäderneslandet ingen skada eller förfång tillfoga.» 

Att Sigismund fäste mycken vigt vid besittningen af Elfsborg, 
synes bland annat af det bref, han efter afresan från Sverige 
1598 tillskref hertigen, deri han strängeligen förbjuder, att något 
(icndtligt företages mot hans slott, i synnerhet Stockholm, Kalmar 
och Elfsborg. Men ej nog härmed, han utrustade till och med i 
Danzig ett sjötåg under Johan Gyllenstierna mot Elfsborg, för 
hvars cröfring han räknade på bistånd af sina anhängare i Vester- 
götland. Detta förslag gynnades af Danmark, men blef utan var- 
aktigare följder. Elfsborg intogs visserligen genom öfverrumpling 
i augusti 1598 af Göran Eriksson Ulfsparre, Seved Ribbing och 
Brun Jöransson, men återtogs redan den 2 november af hertigens 
folk. 

Sedan Erik Stake samma år aflidit, voro de förut nämnda 
David Hund och Johan Andersson Ekeblad i slottslofven, hvar- 
till ytterligare kom Knut Kijl samt Anders Linderssou till Rista. 
Den sist nämnde blef, jemte Nils Andersson Lilliehöök, ståt- 
hållare den 17 juli 1600, och i december kallas han fältmarskalk 
och höfvidsman på Elfsborg. 

Nu inträdde en tid af täta ombyten bland befälet på denna 
plats. När Anders Lindersson afreste till hären i Livland, för- 
ordnades den 30 juni 1602 brodern, Torsten Lindersson till Fors- 
stena, samt Anders Olofsson Oxehufvud och Måns Småländing i 
slottslofven, och, då den första af dessa öfvergick till Sigismund, 
fingo de båda senare ny fullmakt som ståthållare den 14 mars 
1603. Mot slutet af samma år nämnas Måns Småländing och 
Söifrin Jenner till Geddenäs såsom varande i slottslofven. Dessa er- 
höllo den 2 januari 1(504 nytt förordnande, jemte Torsten Kristofers- 
son till Ulfstorp och Sven Björnsson, emedan det »fans nödigt 
att ställa flere i lofven så väl för de härjande pestilentiers skull, 
som tör de många farliga practiquers skull», som då voro å bane. 



410 WILHELM BERG. 

Söffrin Jönsson och Torsten Kristofersson skalle enskildt för- 
handla med allmogen på landet; men i befallningen skulle alla 
vara lika. 

Mot slutet af ifrågavarande år äfvensom år 1605 äro Hans INilsson 
Rosenbaner till Helgo, Torsten Kristofersson och Anders Olsson 
Oxehufvud i slottslofven; den sist nämnde likaledes den 24 juni 
1606, men hade då till medbefillhafvare riksrådet Göran Klusson 
Stiernsköld till Wiby och Tuna, Hans Johansson till Boo och 
Åleqvarn och Erik Göransson Ulfsparre. Dessa voro ännu qvar 
1608 tillika med Söffrin Jönsson, och likaså följande året alla 
utom Måns Småländing, som nu var afliden och i hvars ställe trädt 
Peder Jönsson och Lars Olofsson. 

När hertig Karl blifvit konung, företog han den vanliga eriks- 
gatan, och kom i april 1609 ned till Elfsborg, >;hwarest med hele 
och halfvc cartouer blef skutit på Slättet, så at både i Sverige, 
Dannemarck och Norige väl höras kunde att Sveriges Konung var dit- 
kommenw; )>dagen derefter gick Han kringom Slåttet och uti alla 
des våningar, och förordnade huru samma Slått skulle widare emot 
hvarjehanda uplopp befästas». 

På Elfsborg, der Nils Bengtsson Lilliensparre tillika med 
Lars Jakobsson till Helgås den 25 februari 1610 namnes såsom 
ståthållare, finna vi 1611 den senare jemte Olof Stråle till Ekna 
i denna befattning. Genast vid krigets början detta år delade 
fienden sin här för att samtidigt anfalla Kalmar och Elfsborg. 
Men, när den unge hertig Gustaf Adolf intagit Kristianopel och 
på det sättet hindrade belägringen af det först nämnda slottet, 
drog en del af de danska trupperna derifrån och till Elfsborg, 
der man hoppades röna mindre motstånd; mot denna plats rik- 
tades sålunda hufvudanfallet. 

Redan förut hade högste befälhafvaren i Vestergötland, Stiern- 
sköld, inhemtat af danska fångar, att fienden tillämnade ett all- 
varsamt företag åt denna sidan, hvarför anstalter till motvärn 
vidtogos, och Olof Stråle på Elfsborg befaldes vara uppmärksam 
på danskarnes företag, hvarjemte, när Stråle klagade öfver brist 
på förråd, ditforsling af sådana anordnades. Sedermera utsän- 
des en värfvare till Nederlanden och sex örlogsskepp utrustades 
från Elfsborg för att till Sverige öfverföra det folk, han kunde be- 
komma. I februari året derpå befullmäktigades några af riksens 
råd att tillse, att GuUberg och Elfsborg voro med lifsmedel ftJr- 
sedde; härför gjordes stora och energiska ansträngningar ocb 
slutligen kommenderades till Elfsborg Nerikes fotfolk att aJSösa 
den fbrra besättningen. 



i 



OAMLA ELFSBORG. 411 

Det väntade anfallet ateblef icke. I januari månad år 1612 
tågade k. Kristian mot Gnllberg, som dock försvarades så tap- 
pert, att ban måste öfvergifva belägringen. Han drog då till Elfs- 
borg, som besköts i tre dagar med tvenne balfslangor. Konungen 
lät på samma gång angripa de förut omnämnda skeppen, som 
ännu lågo under fästningens kanoner. Allt var likväl denna gång 
förgälVes, och fienden drog sig tillbaka med en förlust af 40 
man, svenskarne fingo i byte »en skön messingskanon samt ett 
antal musköter och värjor». 

Då det emellertid var antagligt, att fienden med större 
kraft skulle förnya anfallet, förordnades den 4 mars flere i slotts- 
iofven, nämligen Gustaf Eriksson Stenbock och Peder Göransson 
Ulfsparre. Till kommendant eller »Ofverste Vaktmästare» förord- 
nades en tysk vid namn Hans Otte, eller som han i riksregistra- 
turet kallas »Erlig och Manhaftig Hans Other». 

Snart derefter inberättade Stråle till fältmarskalken Cruus, 
att 42 danska örlogsskepp ankommit med folk och krigsförråd, 
att fienden lägrat sig på repslagarebanan utanför Elfsborg och 
der begynt uppkasta förskansningar, samt låtit hemta 2 mur- 
bräckor från Bohus, och slutligen att tvenne fiendtliga skepp, som 
lyckats oskadda komma förbi fästningen, gått uppåt elfven och 
lagt sig mellan Stegeberget och Ortilla. Han begär derför för- 
stärkning och råder fältmarskalken att skynda till strändernas 
försvar. > Från Gullberg hade förut nattetid kommit tillförsel på 
elfven, men, sedan de tvenne danska skeppen omöjliggjort detta, 
och belägringen allt häftigare fortsattes från landsidan, var fäst- 
ningen hänvisad helt och hållet till egna hjelpmedcl. Visserligen 
sökte Stiernsköld komma till undsättning, .men hann ej fram, förr 
än belägringen var börjad, och kunde då ingenting uträtta mot 
fiendens öfvermakt. Angående danska härens rörelser finnas åt- 
skilliga upplysningar af danska riksrådet Olof Rosensparre i 
hans almanack för år 1612, tryckt i »Gustaf II Adolfs Historia» 
af Hallenberg. Rosensparre nämner dock ingenting om, att 
danskarne den 13 maj togo det förut omtalade utanverket 
på Skinnarklippan. Detta verk, som försvarats manligen allt 
sedan belägringens början, bestod egentligen blott af starka palli- 



* »Ortilla») är det höga berget inne i det nu varande Göteborg, h vilket 
kallas Stora Otterhällan. »Stegeberget» hette mot slutat af 1600- 
talet Stigbberget och är den med en del af förstaden Majorna be- 
bygda Stigbergs-åsen. — Skeppen lågo således utanför den nu va- 
rande jernvägen. 



412 WILHELM BERO. 

sader; det eröfrades genom den franske »petardmästaren» Grand- 
foner, som sprängde en port och några bålverk, hvarefter skansen 
stormades, en del af besättningen nedhöggs ocb resten tvangs 
att fly in på iclstningen. Na uppfordrades denna. »Emellan den 
14 och 15 maj», säger en närvarande dansk officer, Albert Skeel, 
i ett, den 17 i samma månad dateradt, bref till sin fru Berta Friis, 
»höllo vi i full slagordning med så mycket manskap, konnngen 
hade, både till häst och fot, rundtomkring Elfsborg, och då upp- 
fordrade Hans Maj:t slottet, då kommendanten svarade, att om 
han ej inom 14 dagar finge undsättning .från Sverige, ville han 
uppgifva det, hvilkct Hans Maj:t ingalunda ville bevilja, hvarpå 
de på båda sidor begynte skjuta igen, men jag hoppas dricka 
din skål på Elfsborg inom 14 dagar, ty vi äro allaredan under 
murar och vallar och arbeta ännu allt fort, så jag tänker, att 
minan med första lärer göra sin verkan». Rosensparre tillägger 
i sin berättelse härom, att konungen vid uppfordringen hotade låta 
hela besättningen springa öfvcr klingan, om slottet ej genast 
uppgåfves, men utan att detta hot hade någon verkan, och i 
fråga om den dercfter gjorda beskjutningen säger han, att den 
skedde från deras sida med »fiire Stöcker», hvadan väl sålunda 
. batterierna ännu ej voro i ordning. 

Den danska belägringshäreu tyckes i början ej varit synner- 
ligen stor, men alltjemt inträffade förstärkningar; så skrifver den 
nyss citerade Skeel: »Den 8 maj äro vi väl ankomne för Elfsborg 
och ligga vi med 10 fanor ryttare och 2000 till fot en liten half 
mil från Elfsborg, på vägen, hvar svensken ändtligen skall fram, 
om han vill undsätta Elfsborg och skall han med Guds hjelp vis- 
serligen fä rätt godt ^ryk, förr än han skall komma igenom, ty 
han skall öfver ett vatten till oss», och vidare omnämner Rosen- 
sparre den 17 maj, att han och Jens Juel mönstrade engelska 
soldater, som anländt på två skepp, ytterligare dylika den ibljande 
dagen, hvilka kommit med fyra skepp, den 17 ett engelskt kom- 
pani och den 18 sextio då anlända soldater af länsfanan. Således 
lärer det väl varit först mot belägringens slut, som den fiendtliga 
hären ansågs hafva uppgått till 20500 man, deraf 18000 man 
tyskt, holländskt och engelskt fotfolk, samt 2500 tyska, danska 
och franska ryttare. Hufvudstyrkan låg rundt omkring slottet åt 
landsidan samt hade bakom sig den trupp, hvarom Skeel talar, 
som skulle möta Stiernsköld, om denne försökte ett framryckande. 
Sådant iiöretogs väl icke, men i stället uppsnappade Stiernsköld fien- 
dens provianteringspartier och hindrade allt ströfvande kring landet 
Man hoppades härigenom, att brist på lifsmedel skalle tvinga 



GAMLA ELFSBORG. 413 

danska hären till återtåg. Med denna krigföring blef Gustaf Adolf 
missnöjd och befalde Stiernsköld förena sig med hufvudstyrkan 
under Jesper Mattsson Crnus anförande, hvilken nu skyndade 
Elfsborg till undsättning. 

Belägringen fortgick emellertid. För att oroa fienden gjorde 
besättningen den 17 ett utfall mot verket på Skinnareklippan, 
hvilket lyckades så, att de öfverraskade danskarne förlorade om- 
kring 30 man; ett andra utfall dagen derpå deremot gick ej 
lika väl, utan blefvo de dervid tillbakakastade in i slottet. När 
belägringsbatterierna omsider blifvit färdiga, började beskjutningen 
med allvar och Kosensparre berättar härom den 21 maj: »om 
natten lod Kongl. Maj:t med grof Stökker och Musketerer skyede 
flux alleveigne paa Skanskorvene, og ellers andre steder, og vilde 
lians Maj:t haft nogen folk, Muurer at skulle minere og derover 
loed skyde, at de disbedre kunde komma dertill. Den 22 may 
der Klokken var ved half gaaeu aatte loed Hans Maj:t med all 
maget skyde paa det store Taarn, som Spiiren var paa, og inden 
4 Timer var en stor Part neder af det, og siden lod Hans Maj:t 
opH3ske hunset, og de tog dem betenkende til Klokken var toe, 
derefter erklajret de dem, det icke kunde giöre, * saa lod Kongl. 
Maj:t strax begynde at skyde paa det Sta3d Hans Maj.t lod 
det anlöbe, og komme nogen af vore folk ind på Thaarnet, 
men formedelst noget fyrverk og krudt maatte vores folk derud, 
mens över samma Fyrverk kom der lid i Spiiren og andre Tra3- 
verk udi Taarnet». Denna berättelse öfverensstämmer i det vä- 
sentliga med en annan, som säger, att tornet beskjöts med den 
verkan, att öfre delen af detsamma efter 4 timmar nedrasade med 
deri varande bestyckning i grafven. Denna hade nu blifvit gäng- 
bar dels genom tornets fall och dels genom de stycken af ring- 
muren, som förut nedskjutits, och den stormning, Rosensparre om- 
talar, företogs nu klockan 7 på aftonen af engelska värfvade 
trupper, men afslogs manligen af besättningen med 200 eller 250 
mans förlust för fienden. Sedan detta första angrepp misslyckats 
ordnades ett nytt, som utfördes af danska konungens lifregemente 
och hertig Georg af Ltineburgs tyska trupper, men äfven dessa 
gick det ej bättre än de förra och besättningen tvang de stor- 
mande genom beckkransars och andra lätt bränbara ämnens ned- 



' Enligt en annan berättelse, äfven från dansk sida (och några andra 
finnas ej om 1612 års belägring) hade besättningen s\^rat, att nu 
gälde inga andra samtal än de med kulor och krut och att detta ej 
var något Kalmar. 



414 WILHELM BERG. 

kastande att draga sig tillbaka. Dessa brionande saker både 
emellertid spridt eld till trävirket i tornet, som snart stod i rök 
och flammor. Samtidigt försökte fienden att med fyrbollar skjuta 
eld på de öfriga bygnaderna i slottet, i synnerhet dem, bvari 
skeppsftJrnödenheter voro upplagde. Den omkring sig gripande 
branden hindrade väl danskarne att anfalla, men den blef natur- 
ligtvis ännu besvärligare för slottets försvarare. Då allt hopp om 
undsättning var ute, fästningsverken illa medfarna, ståthållaren 
sjelf sedan första stormen sårad i låret af en kanonkula, samt be- 
sättningen hopsmält till 200 man, sjuka och sårade inberäknade, 
ansåg sig Stråle nödsakad att anhålla om betänketid till kl. 8 andra 
morgonen. Vid denna tid den 23 maj tillkännagaf Stråle, att han 
vore villig underhandla, hvarför från danska sidan Otto Skeel och 
Jens Juel kommo in i fästningen, der de möttes af de svenska 
underhandlarna, Hans Otte och en fänrik. Härvid uppgjordes, 
att Elfsborg skulle till k. Kristian öfverlemnas med ammunition, 
bestyckning och allt krigsförråd, samt de skepp af svenska flottan, 
som der lågo, mot vilkor, att besättningen finge fritt aftåg med 
fulla gevär, under flygande fanor och klingande spel, samt sjuka 
och sårade qvarblifva, till de återvunnit sin helsa. Utrymningen 
fullgjordes, och danskarne erhöllo således efter 19 dagars belägring 
denna vigtiga fästning, med 39 kanoner af metall, några af jcrn, 
8 läster krut och 6 8ke|)p, »deraf ett kalladt Hector». Skeppen 
hade svenskarne sökt att sänka, men de pumpades läns efter 
eröfringen och förenades med fiendtliga flottan. Dagtingan bröts i 
viss mån af danskarne. En af deras bösseskyttar, som öfverlupit 
och påstods hafva tvenne gånger skjutit efter konungen, fasttogs 
nämligen och styckades lefvande. 

Stråle stäldes vid hemkomsten till rätta för sitt förhållande, 
och satt fängslad till freden. Då Gustaf Adolf sjelf besett Elfs- 
borg, dömdes Stråle till 3250 Rdlr. böter, med hvad rätt, är svårt 
att säga, då man icke eger någon svensk underrättelse om beläg* 
ringen. Han led dcrför så mycken smälek, att han af drottning 
Kristina niåste utbedja sig ett särskildt förbuti mot vidare hån. 
Man tyckes af allt detta kunna sluta, att han vid försvaret icke 
varit nog kraftfull eller uppbjudit alla de hjelpmedel, som stodo 
till hans förfogande. 

Samma dag fästningen uppgafs tågade k. Kristian derin, och 
satte till kommendant Corfitz Rud, hvarpå man genast började 
laga skadorna och sätta slottet i stånd på nytt. Den 29 aftågade 
konungen med den öfriga hären mot Gullberg. 



Å 



GAMLA ELFSBORG. 415 

Vid de följande iredsunderhandlingarna yrkade Danmark med 
sådan envishet på Elfsborg, att Gustaf Adolf sjelf i bref till 
hertig Johan förklarade, att, i fall fred ej på annat sätt stod att 
vinna, måste man foga sig i antingen fästningens afståendc för 
alltid med, som danskarue fordrade, allt hvad de vid eröfringen 
der tagit, jemte Askims och Sävedals härader, eller också lemna 
allt detta i pant på viss tid för en viss lösen. Som konungen, 
hvilken befann sig i norra Småland, ännu ville göra ett sista försök 
att med svärdet i hand återtaga slottet, skref han emellertid till 
sina fullmäktige vid fredsmötet: »Om de danske synas vilja dröja 
med fredshandeln, sä kan det icke skada, på det vi kunna full- 
komna vårt anslag om Elfsborg, för hvilket vi i dag (26 dec. 
1612) i Herrans namn vilja begifva oss till vägs». De danska 
underhandlarna erhöllo dock under tiden af sin konung befallning 
att afstå från yrkandet på Elfsborgs ovilkorliga afträdande, och 
freden slöts den 18 januari 1613 på vilkor, bland annat, att 
Sverige för återfåendet af Elfsborg skulle betala en million Riks- 
daler inom 6 år och i fyra särskilda terminer. De tre första 
afbetalningarna skulle ske på Elfsborg och den sista i Halmstad. 
Såsom pant skulle, till summan blifvit betald, Elfsborg med Säfve- 
dals, Askims, Hisings, Bollebygds, Ale, Wätte och Flundre härader 
samt städerna Gamla och Nya Lödöse samt Göteborg qvarblifva 
i Danmarks våld; kunde lösen ej inom utsatt tid erläggas, skulle 
det pantsatta för alltid blifva det sist nämnda landets tillhörighet. 

Sedan det emellertid lyckats att betala denna känbara lösen, 
återlemnades Elfsborg och emottogs på Sveriges vägnar af öfverste 
Herman Vrangel den 31 januari 1619 och den 6 mars höll Gustaf 
Adolf sitt högtidliga intåg derstädes, till hvars förherrligande han 
uppbådat adeln i Småland och Vestergötland med full russtjenst. 
Han förordnade derefter den 18 mars riksrådet och riksamiralen 
Nils Göransson Sticrnsköld till Wiby till generalståthållare på 
Elfsborg samt den förut omnämnde Peder Göransson Ulfsparre 
till underståthållare. Antagligen samma dag reste konungen till 
Jönköping, derifrån han den 19 mars förordnade Nils Birgersson 
till fogde öfver Elfsborgs slott och län. Till förbättring af fäst- 
ningsverken anvisades för åren 1620—1622 konungssakören, årliga 
räntan och hjelpdagsverken från Vestergötland samt 676 tunnor 
spanmål årligen, jemte höinkomsten vid slottet. 

Hvilken vigt fästningen egde och hur angelägen man var att 
hålla den i tjenstbart skick, visar sig af de från regeringen städse 
återkommande befallningarna i detta afseende. Så heter det i 
konungens instruktion för riksens råd den 30 maj 1631: »Der nu 



416 WILHELM BERG. 

någon fara påkommer från den danska sidan, så hafver H. K. M. 
förordnat att H. F. N. Pfalzgrefven Herr Johan Casirair begifver 
sig till Kalmar och der med Ostgötar och Småländingar försäkrar 
den platsen, sedan att Fältmarskalken Herr Herman Vrangel be- 
gifver sig till Elfsborg och der tager den orten i akt med Vest- 
göta- och Wermlandsfotfolket». * 

Den 9 augusti inberättar rådet till konungen, att det inom få 
dagar ämnar afTärda tältmarskalken till Elfsborg med ett rege- 
mente, »som der på deras kost i 14 dagar arbet har». Samma 
månad, den 25, afgingo både Per Göransson Ulfsparre och Jesper 
Cruus, samt efterträddes af Johan Hindersson Reuter. 

När svenskarne under segertåget i Tyskland kommo i krig 
äfven med Spanien, började fruktan yppa sig, att detta lands 
flotta möjligen skulle göra en påhelsniug i Sverige. Sålunda 
skrifver konungen den 7 mars 1632 till pfalzgrefven, att han be- 
falt riksmarsken begifva sig till Elfsborg, icke for att strax samla 
folk der emot det anfall, som väntades från Danmark, utan för 
att i främsta rummet se till, om fara vore på färde särdeles af 
den spanska flottan; äfvenledes skulle tre små skepp afgå till 
spanska farvattnen för att iakttaga flenden, »men så framt han 
(riksmarsken) förnumme de spanska eller andra hafva något anslag 



' Ur »Arkiv till upplysning om Svenska krigens och krigsinrättn. 
historia», del. I; i samma arbete finnes också intagen följande beräkning: 
»Kort förslag, hvad som vill behöfvas till 300 Arkli-Selar, som efU^r 
II. K. M:ts Nådiga Befallning och välborne Hrr Uiks- och Kammar- 
råds href skall tillgöras vid Elfsborg år 1631.» 

Rdr. '^eiJP^^- orc. 

daler. 

»75 St. Oxehudar, saltade h 2^1^ Rdr 187V2- 

3V2 st. Fvrlod å 10 Rdr 35. 

33/4 lisp. Hampa å I»/* Rdr 6» 4. 

1 Tunna Talg och Ister ä 16 Rdr 16. 

37V2 al"- Blaggarn å 8 öre 9. 12. 

8 Tunnor Kalk k 1 Daler - 8. — 

600 st. llingar å 1 lldr 6. — — 

225 skalp, alun å 8 öre — 56. 8. 

Remsnidaren i Mentare-lön för hvar hud en 

Daler — 75. — 

Arbetslön för 300 Selar, stycket 16 öre ... — 150. — 

Summarum som dertill vill behöfvas: Riksdaler 250% st. 

Kopparpenningar 298 D. 12 öre.» 
I »Utdrag ur General- och Journal-Boken för år 1631» synes i kredit: 
»Elfsborgs slotts inventarium, som detta år först uppföres: 36,799 
daler %b Öre 8 penningar». 



j 



GAMLA ELFSBORG. 4 17 

på de orterna, då sknlle han sammandraga trupperna mellan Göte- 
borg och Elfsborg». 

Beträflfande vidare försvarsanstalter på det sist nämnda stället, 
skrifver den 13 i samma månad rådet till konungen, att det har 
»kommenderat major Baltzar Nejimandt (Nieman) med 2 kompanier 
knektar nppå Elfsborg, likaledes sändt 2^ kompanier knektar till Gö- 
teborg jemte de 500 skotska knektar, som sist i förliden höst in- 
kommo, dertill ock nu för tre veckor sedan 80 man, som till Mar- 
strand voro väderdrifna, så att vi förmoda, att den platsen för ett 
hastigt anfall och intill dess mera folk kan samlas, skall nogsamt 
vara försäkrad». Dessa åtgärder gillades dock ej af konungen, 
som håller före, att, då inga uppenbara fiendtligheter från Danmark 
försports, knektarna under major Niemans befäl äro onödiga pä 
nämnda plats, dit i stället kommenderas 3 eller 4 skepp på vakt, 
hvilka »under tiden kunna löpa på kunskap under de spanska 
kusterna». Rådet säger sig i ett senare bref hafva befalt office- 
rarna U)v de trupper, som i Göteborg skulle inskeppas på Tysk- 
land, att de skulle låta dessa dröja en månad i denna stad, för 
att reparera Elfsborg, »hvilket helt öppet var»; likaledes hafva 
Niemans tre kompanier derifrån fått aftåga, qvarlemnande endast 
60 man, hvaremot i farvattnen förlagts de tre skeppen »Regn- 
bågen», »Storcken» och »Pclikanen»>. > 

Genast efter konungens död skrifver Axel Oxenstierna hem 
till rådet och uppmanar det att hålla noga vakt på gränsfästningarna, 
samt tillsätta en eller två höfvidsmän på Elfsborg jemte nödigt 
manskap, och tillägger i denna angelägenhet den 8 oktober 1633 
ytterligare: »Swenske Garnisonerne, ordinarie, och vthan i Feigde 
tijden; holler Jagh före inge andre behö£fues ähn i Calmaroch Elfz- 
borg; I Elflfzborg menar Jagh att böre därhän ordnas 2 Compagnier aff 



* Till Tyskland lemnades detta år från Elfsborjf proviant in natnra 
och pennin^rnr för till samman 1531 Kdr 24 skilling, enligt Stral- 
sunds hufvudbok för år 1632. 

Af »Unpfcfärligt förslaj; livnd artillerifolk som vill beböfvas till Svrriges 
Rikes artilloristat både till sjöss, uti f:itt och benistiiingarno, sAviil 
in- som utomlands'> framijAr att Klfsbori^ ansågs behöfva 
1 löjtnant till 24 Rdr 

1 styckjunkare » 12 « 

2 serf^eanter •> 20 » 

8 konstaplar » 64 « 

10 under » » 70 »> 

18 handtlan&:arc » 108 » 

Rdr 298. 
Bidr. tili Göt. o. Boh. läns hi»t. fi, 9 



418 WILHELM BKKG. 

Westgöthe folckct om 300 man; men icke behöflfues att wara högre 
besatt än medb ett Compagnie om 150 Man ; Allenast att dhet andre äbr 
till redz när som någon apparance äbr till Fiendskap». Härpå svarar 
rådet, att det redan den 4 januari förordnat Nils Ribbing till hjelp 
åt Erik Kyning, som nu liksom förut både såväl slott ocb län som 
ock flottan, bvarjemte slottet, liksom de öfriga gränsfästena, 
skulle forses med ett balft års proviant ocb ammunition samt be- 
sättningen ökas. 

1 1634 års regeringsform stadgas, att på alla fästningar ståt- 
hållare skulle tillsättas, bvilka endast hade med desamma att be- 
ställa, samt i länen landsböfdingar, som' skulle bandhafva förvalt- 
ningen, ocb blefvo sålunda desse hittills förenade befattningar åt- 
skilda. Till följd af denna anordning afgingo båda ståthållarna 
på Elfsborg, ocb till ensam befålbafvare på slottet förordnades den 
19 december 1634 Johan Hindersson Reuter med ryttmästaren Lars 
Larsson Silfversvärd till »slottsböfvidsman» och öfverstlöjtnant 
Jakob Ulfsparre som »slottshoppman», den senare likväl ej tillsatt 
förr än 1640. 

När slutligen striden med Danmark ånyo upplågade, midt 
under 30-åriga kriget, seglade k. Kristian 1643 ännu en gång med 
en flotta att anfalla Elfsborg, bvarigenom han ville tvinga Gustaf 
Horn att uppgifva de fördelar, denne vunnit i Skåne. Meningen 
var att genom öfverrumpling bekomma fästningen och derfor gick 
den 11 segel starka danska flottan under holländsk flagga, hvilken 
utbyttes mot Danebrogen, när anslaget märktes vara upptäckt 
Antingen k. Kristian saknade tillräckligt med trupper och artilleri 
att kunna företaga en regelbunden belägring, eller afhölls derifrån 
genom underrättelsen om svenska flottans ankomst till Jutland — 
allt nog, Elfsborg slapp undan ocb konungen drog öfver Hisingen 
till Bohus. Detta var sista gången Elfsborg såg en fiende framför 
portarna, dess tid var nu ute. 

Man hade nämligen vid detta sista fiendtliga besök, genom de 
af danskarne anlagda batterierna på den s. k. kyrkogårdsbolmen, 
midt för Götaelfs utlopp, fått ögonen öppna fÖr det ypperliga 
läge denna holme erbjöd för en fästning, bvars uppgift skulle vara 
att skydda inträdet i elfven. Elfsborg ligger deremot nere i en 
dalsänkning, med höga berg helt nära intill på vestra sidan. Dessa 
beberrskade fullkomligt fästningen. Att reparera den mycket för- 
fallna borgen skulle ej varit tillräckligt, utan måste man, om den 
någorlunda skulle motsvara sin bestämmelse, anlägga nya, stor- 
artade befästningar på det förut nämnda berget. Men i alla fall 
var läget otjenligt, emedan fienden helt enkelt kunde kringgå slottet 



GAMLA ELFSBORG. 419 

och alldeles obemärkt plötsligen stå invid Göteborg. Kyrkogårds- 
holmen låg deremot på tillräckligt afstånd från land för att vara 
fredad för de batterier, nian möjligen der skalle anlägga, på samma 
gång man från holmen fullkomligt beherrskade farleden uppåt 
elfven. Alla dessa skäl för raserandet af Elfsborg lill fördel för 
en ny fästning på den omtalta holmen åberopas i det memorial, då 
varande chefen för svenska befästningsväsendet, eller som han 
kallades generalqvartermästaren, Johan Värnsköld, afgaf till k. 
Karl X Gustaf den 21 april 1654. > 

Förslaget mognade långsamt, och den 21 mars 1657 skrifver 
krigskollegium till regeringen med begäran att få veta dennas 
beslut i frågan, i)ifogande ännu en uppsats af Värnsköld, deri 
han yrkar på den slutliga raseringen af Elfsborg, uppgifvande 
såsom skäl: 

»1. Efftersom en stor myckenheet steen fordras till Ryssåbs, 
Kyrkogårdzholmen och Aspholmen, sampt Götheborgiskc 
Wattnwärken, tornet och Cavalliererna på store och lille 
Otterhelle, såsom ock porterne, krunthkällarne. Tyghusets 
sträckmurar och wärkstäder. Och man märker den Steen, 
som till murning är dugelig, ther j nägden wara mästedels 
vthsökt, jämväl här effter blifwa jw längre jw dyr — och 
swårare till bekomma, altså kunde det näpligen mebr kasta 
att hämpta stenen vtaf Elfsborgs Slotzmurar, än ifrån iierran 
belägne bergh och stränder. 
21 Så frampt Elfsborgs murar icke afbrytas medan Stecnen 
till förbemrte wärk kan förbrukas, måste det sedan skee 
medh Cronones beswär, tå Stenen intet behöfwes, vtan måste 
d§n widh Slottet blifwa liggiandes onyttigh. 
3. Der Kongl. Maij:t nådigst behagade Elfsborgh at låta öde- 
läggia, så kunde man hela åhret igenom medh ortens 
Guarnison arbeta på Stockens och de innere murarnas af- 
brytning; Skulle det ock bePästas, så kunde man åbrligen 
j Sex Månader medh bem:te Guarnison låta arbeta på 
dhe wärk, som af högstbem:te Kongl. Maji:t resolwerade 
warda». ^ 



1 



Nya Elfsborg, som den pn kyrkogårdsholmen sedermera uppförda 
fästningen kallades, var likväl redan då under anläggning, bvilkct 
framgår af Värnskölds anförda bref, i hvilkct han säger sig liafva 
besökt bland andra fästiiingsbygnader äfven »dedh wärckct som i 
nästförwekna åhr begyntcs vpa Kyrkogårdzholmen», således 1653. 
Titeln lyder: »>0r8aker som vthwijsa nödigt, att j tidh resolvera om 
Elfsborgs Slott bör Ödeläggias»). (Handl. rör. Skand.llist. .35). Ryssås 



420 WILHELM BERO, 

Man var ännu 1659 icke ense om, hnrnvida fästningen sknlle 
slopas eller om den borde bibehållas och ytterligare nppbjelpas 
med nya »bastioner och strykvärn», hvilket man finner af general- 
qvartermästarens bref till regeringen af den 26 september. Och i 
den berättelse om fortifikationsarbetena från 1639 till 1673, som den 
10 mars sist nämnda år till regeringen ingafs heter det »Gambia 
Elfzborgz vtanwärck äre aflf 1180 alnars omkritz, hafwandhes åth- 
skillighe traverser, så och bährar, brygger och palissader, sampt 
medh en mine vthom grafv^en, som för måughe åhr sedhan är 
ödelagdh: Och äre dessförvthan någre murar på sielfwa slottet dehls 
aff nyio giordhe dehls vthbotadhe». Dessa förbättringar och ny- 
bygnader verkstäldes enligt samma berättelse dels under krigs- 
åren 1644 och 1645, dels 1656, 1657 och ännu 1658. Utan 
tvifvel ödelades emellertid fästningen kort efter 1673: att det i 
alla händelser skett före 1679 framgår af det yttrande, den store 
Erik Dahlberg, hvilken såsom gcneralqvartermästare efterträdde 
Värnsköld, låter undslippa sig i ett memorial till Kongl. Maj:t af 
den 24 november detta år: »Och wore önskeligt att Gamble Elfs- 
borgh wore uthj Esse att inloppet kunde vara försäkrat». 

Redan 1654, då Nya Elfsborg blef färdigt, var i sjelfva verket 
Gamla Elfsborgs öde afgjordt. Den siste kommendanten Per Lillie, 
som den 31 december 1644 efterträdt den i januari samma år aflidne 
Reuter, förflyttades 1646 i egenskap af slottshauptman till Göteborg. 



Under medeltiden bestodo slotten i allmänhet af ett flere vå- 
ningar högt, vanligen fyrkantigt torn, hvilket utgjorde den egent- 
liga »kärnan» i försvarsverken och den sista tillflyktsorten ftJr be- 
sättningen, när utanverken voro intagna af fienden. Hän bodde 
slottshöfdingen, och från tornets tinnar, der utkiken stod spejande, 
svajade landets eller höfdingens fana. För den öfriga besättnin- 
gen, liksom för de krigsförråd och lifsmedel, som ej inrymdes i 
tornet, funnos bygnader af trä eller sten uppförda bredvid det- 
samma, bildande jemte öfriga uthus, stall och ladugård den sii 
kallade iörborgen. Alltsammans var omslutet af en med torn fi)r- 
sedd mur och om möjligt af en vattenfyld graf, hvaröfver ledde 



är (let berg i Göteborg, hvarpå skansen kronan ligger; på Asp- 
holmen vid Nya Elfsborg ämnade man anlägga befästningar, hvilka 
(lock ej kommo till utförande. 



GAMLA ELKSUOKO. 421 

eu vindbro genooi (len med fällgallor skyddade porten. Ebnru vi 
ingenting dcroni känna med vissbet, torde denna beskriining i det 
väsentliga vara riktig älven i fråga om EirsborgB ntBeende vid 
början af dess tillvaro, ocb i linfvudsak nnder bela 1400-talet 
För tiden derefter bafva vi att i detta afseende meddela 
följande. I K. Krigsarkivet befinner sig en teckning af slottet 
från senare hälften af 1500-talet, enligt den tidens sed tagen i 
fogelperspektiv. En kopia deraf lemnas här tig. 1. Vi Be deraf, 
att den egentliga borgen bestod af fyra långa tvåvåningsbyg- 






tig. I. Elfibvrg under let 


tare hål/ten af ISOO-talet. 




Eflcr en UckDing i 


; K. KHguTki»t. 


A 


— borgen. 


// = belickU vigen. 


B 


= gkvddaiBra fHi totDUU. 


/ ^ Rltv.lfep. 


C U = hurvudvutlen. 


K = pBlliiul. 


£ 


= trälorn. 


L = GöWelf. 


f 


= föntsr i grsfvcn. 


M = bro till JDglDgCD. 


« 


=. gr,Jver>. 


N ^ ioghgeo. 



nåder, hvilkas grnndplan bildar en uregelbanden fyrbOrniug, 
med tvenne runda, krenelerade torn i sydvestra ocb sydöstra bör- 
iien, ett rundt torn nästan niidt på östra flygeln och ett likaledes 
rundt, med brant sluttande tak ocb spira försedt torn i nordvestra 
hörnet. Den af flyglarna, som vänder hela framsidan atåt elfven, 
synes, att döma af de jemförelsevis stora fönstren, hafra innehållit 



422 WILHELM BEHO. 

boiiio};8rnin rjir bullilct inetl deras l'aiiiiljk:r; detta var iitan tvitVcl 
dcii ))äst skyddiulc och luiDSt utsatta delen af »lottet. Uitiiingen 
visar ej fönster mer Un i öfre väniiigcu — nialiända nuväudes 
den nedre, till hvilkeii en ruudbågig port ledde in från borggården, 
till kasematter eller dylikt Hela denna flygel var lureedd med 
bögt ucb spetsigt tak. 

Af de båda öfriga till hela »in storlek synliga flyglarna bar 
den östra intet toiistcr, dereiuot bar den sydvestra fetn sinu 
fyrkantiga öppningar eller kanongluggar, gittande tUtl vid tak- 
kanten. Än märknings värdt ilr, att taken på de sist uätunde flyg- 
larna, äfveu som på tillbörandc torn, äro platta. De voro troligen 
afsedda iHr artilleri. 

De tre vesttigastc tornens nedre delar omgäfvos och skyddades 
af »bögvärn». Nedanför dessa låg hufvudvalleo med sitt Dtanfor 




F-g 2 Eljtbo 
Efter kopparsticket "S 



varande »förvärn som ytterligare torslarktes genom de i de tvenue 
ingående vinklarna uppfdrda tre v^^ninsir buga trätornen, hvilkas 
inåt bufvudyallcn sluttande tak \oro spJckadc n^ed ^ rader kanon- 
gluggar. Desea trätorn, motsvarande senare tiders ncapoDuiérer», 
voro egentligen afsedda till sidoförsvar dit grafvcn och nnder- 
»töddea häri af ett lågt zigzag-plan. Trätornen uppfördes, enligt 
Baggesens danska krigshistoria, del. II, sid. 141, af Erik XIV ocb 
funnoH redan, då fdstaingen belägrades IböS, samt bibehUllos såväl 
under danskarnes besittning af slottet som framgent till IGri ärs 
belägring, dä de, enligt nyss anlorda arbete, lära nedskjutits. 



GAMLA ELFSBORG. 42.*i 

livilket äfvcu bekräftas af en något yngre planritning, der blott 
gruncimurarna äro antydda. 

På andra sidan grafven, som erhöll vatten från elfven, i 
bvilken den pä båda sidor om slottet atmynnade, finna vi betäekta 
vägen, skyddad af fältvallen, och, såsom yttersta försvar, pallisader. 
Öfver grafven ledde en bro på pålar in i fästningen genom ett 
med torn försedt porthvalf. 

I nyss nämnda arkiv finnes en planritning öfver fästningen 
från år 1032. Den är dock så ofullständig, att vi ej anse lämpligt 
att här återgifva den samma. 

Fig. 2 är en kopia af den teckning öfver slottet, som finnes 
i Erik Dahlbergs »Saecia autiqua et bodierna». 

Likheten mellan denna ritning och den under N:o 1 medde- 
lade är i ögonen fallande, och de förändringar af betydenhet, man 
kan iakttaga, äro, att tornet utåt elfven nu är fullständigt borta, 
samt att de tre.öfriga försetts med mångkautiga lanterniner och 
kupoltak med spiror. Alla bygnaderna framställas nu med två 
våningar, liksom tornen, samt hafva fått höga spetsiga tak, 
utom sydvcstra flygeln, som i det fallet bibehållit det gamla ut- 
seendet. Högvärnen kring de båda vestligaste tornen äro sam- 
manhängande och bevarade med 15 kanoner, hvarjemte äfven 
det östra tornet fått ett dylikt, hvarpå synas 5 kanoner. På 
hufvudvallen, som saknar förväru, äro 45 kanoner uppstälda. 
GrafiFörsvaret utgöres af det förut omnämnda zigzag-planet, samt, i 
stället för trätornen, två stycken lägre, troligen murade värn 
med två rader kanoner, och kanoner bakom det öfre bröst- 
värnet. Den på pålar lagda bryggan är försvunnen, och i dess 
ställe finner man något, som ser ut som två fasta broar eller ban- 
kar, hvaröfver man inkommer på ett af kanoner skyddadt, lågt 
plan med bröstvärn, hvilket vid jemförelse med fig. 1 synes hafva 
tillkommit medelst utfyllnad i grafven. 

Om Elfsborgs förfallna tillstånd vid slutet af dess tillvaro som 
fästning får man några upplysningar i Värnskölds bref den 21 
april 1654 (Handl. rör. Skand. Hist. 35), der det heter: »Thess 
murar, torn, wallar och grafv^er äre icke allenast illa förseedde 
medh flanquer och stryckwärn, vthan och mycket öfwérhögdadhe afi" 
klipperne, såsom ock Sandbergen, som sträckia sigh alt in til 
grafwen, then bådhe är smal och odiup, och kan widh bådhe än- 
da rne afftappas och torr giöras. Ehuru wäl somblige murar, 

som lydha til sielfwa stocken och wohnhusen, äre änun tcmbligen 
starcke, så är doch en stoor dhel dära£f förderffwadh i dehd at taken 
på en långh tidh inthet hafwa rätt warit vnderhåldne, och detta oan 



434 



:UGI.M UEKO. 



seedt sä äre cluck Hittlhaiie tå och <ibe(]wämc wobainger föga til 
werdera emot sjuliwa liufwudliwilrcket — — - ». 

Mail hyser vanligen den fiireatällningen, att livarje spär al 
Gamla Ellsborg i (let nilrmaste nnniera lilrsvunnit, ocb att [ilatseD, der 
det legat, til] bufvudsaklig del apptages af bolaget D. Carnegie & 




GÖTA 



e I 






1^: 







Ki</. .?. Del "j (låtvboTg med (. 

1 -^ allinäu TM(. 

ä :~ $:(■ Uirgittu kapell. 

3 = ikulhui. 



C:i8 Storartade porter- ocb sockerfabriker. Så är emellertid ej 
ftirhällandet, Iiick vare ilen branta klippa, pä bvilken den egcDtliga 
borgen legat, — jemför kartan, fig. 3, N:o 4 — och bvilken ej lämpat 
sig för appfUruudct aT fubriksbygiiader. 



GAMLA KI.FSBOK(i. 425 

Elfsborgs slott var, som sagdt, bygdt på spetscu af en 50 
till ()0 fot hög klippa, som uatur eller koust gjort från nästan 
alla sidor otillgänglig. Åt norr har i äldre tider foten af densamma 
sannolikt spolats af Götaelf, som likväl nu är aflägsnad derifrån 
ett par tiotal fot genom utfyllning och pålning; platsen mellan 
vattnet och berget upptages för närvarande af magasiner och 
dylikt. När man från denna sida nalkas berget, som här icke är syn- 
nerligen brant, hvarför försvaret stärkts med ännu qvarvarande murar, 
uppförda på klip))ans halfva höjd, kan man med hjelp af en trä- 
trappa uppstiga till bergets öfversta del, som mot söder och vester 
nästan lodrätt nedstupar mot den forna vallgrafven, under det 
östra sidan ännu betäckes af lemningar efter vallarna. Spetsen 
af berget är en platå, upptagen af gräsbevuxna grus- och jord- 
högar, och ett enda ögonkast är tillräckligt för att ännu låta oss 
igenfinna den gamla grundplanen, utmärkt genom de temligen 
regelbundet lagrade grushoparna, hvilka i synnerhet äro stora 
och höga på de ställen, der de forna tornen rest sina massor. 
Midten, det som en gång var borggård, är jemn och slät samt 
utgöres af sjettVa berget omedelbart under det tunna jordtäcket. 

Nedstiger man härifrån på den jemnsluttande väg, som leder 
till fabriksbygnaderna på östra sidan, men, i stället för att gå 
denna ända ned, viker af till venster, befinner man sig i den vinkel 
af försvarsverken, som på ritningen fig. 1 är utmärkt med O och 
der man ännu finner lemningar af det trävirke, som bildade upp- 
timringen P, jenite qvarstående delar af den utskjutande muren 
Q, och slutligen åt andra håll tydliga märken efter hufvudvallen. 

Åt söder och vester äro fästningsverken alldeles förstörds), 
emedan man, för att bereda plats åt fabrikerna, såväl borttagit alla 
spår af vallar och murar och igenfylt samt jemnat grafven, som 
ock bortsprängt mycket af sjelfva bergväggen, hvilken från dessa 
håll derföre ter sig ytterst brant och otillgänglig. 

Borgen hade efter medeltidens behof och fordringar rörträflfligt 
läge. På långt afstånd beherrskade den trakten och det var blott 
från en sida, den vestra, hvarifrån den med fördel kunde anfalks; 
också ser man fienden städse begagna sig häraf. För öfrigt ligger 
klippan fullkomligt enstaka invid elfven, som här är ganska bred 
och djup nog att låta de största fartyg ingå till slottets murar. 
På andra sidan elfven har man de långsträckta, ej synnerligen 
höga Ilisingsbergen med deras mellanliggande trånga dalgångar; 
längre åt vester gör Hisingen en djup inböjning mot norr och 
lemnar utsigten fri öfver elfvens utlopp i hafvet, med de pä 
en half mils afstånd liggande närmaste holmarna och skären. 



426 WILHELM BERG. 

80111 na bära det, som en gång var Nya Elfsborgs fästning. 
At sydvest stängcs utsigtcn af de höga bergåsar, som från 
fastlandet brant nedstupa i eUVen, der den närmaste bildar en 
udde med ett änder namn af »Röda sten» kändt sjömärke. At 
Elfsborg till sänker sig detta berg med afsatser, bland hvilka den 
nedersta bär namnet »Banehagen», efter dervarande repslagarebana; 
— det^ var bär vid »reparebanan» danska hären lägrade sig den 
5 mai 1612. 

At söder träffas berg först på långt afstånd; marken bildar 
här en jemn och nu mera odlad slätt, tillhörig Elfsborgs kungs- 
ladugård. Öster härom draga sig bergen åter ned till elfven, mer 
och mer öfverströdda med hus, tills dessa närmare floden bilda 
sammanhängande rader, utgörande början till G()teborgs förstad 
Majorna. 

Närmare Elfsborg ligger en enstaka 20 till 30 fot hög berg- 
kulle, krönt med ännu väl bevaradt murverk, hvarpå i senaste 
tid uppförts det lilla, vackra S.ta Birgittas kapell. På denna 
plats, som nu benämnes »Klippan» och i forna dagar »Skinnare- 
klippan» — utan tvifvel af ett närbeläget »skinncri» (garfveri), — 
låg det utanverk, som den 13 maj 1612 stormades och intogs af 
danska belägringshären. ' Det var skildt från slottet genom vall- 
grafvar, af hvilka ännu en kort lemning finnes qvar på detta 
ställe. 

När slottet raserades, tillvaratog och bortförde man naturligtvis 
allt innanrede af värde, möbler och andra inventarier, och sär- 
skildt känner man, att föremålen från slottskapellet gingo till nya 
Elfsborg, hvaroni den förut ofta åberopade generalqvarterniästaren 

Värnsköld den 10 mars 1673 yttrar: >^Och bänckiar, messe- 

klädher, kalk, såsom oeh klocka och säijerwärk v^arandhes ifrå 
Gambia EUzborgs Capelie öfverfördhe och liggia där upå Nyia 
Elfzborgh i förwahring.» Besynnerligt nog känner man ej många 
fynd från ruinerna, fastän det tycks som sådana bort tc^rekomma talrikt 
vid fabrikernas anläggning och sedan vid hvarje ny grandgräf- 
ning. Göteborgs museum eger härifrån en sporre af jern, på 
hvilken trissan sitter horisontelt, och på sjelfva Elfsborg förvaras 
en värja, med vackert fäste af messing. Detta är allt, livad man 

* Att det låg bär, bestyrkes af ett yttrande af Axel Oxenstjerna i bref 
till regeringen den 7 aug. 1635. Han säger nämligen, efter det han 
påpekat, att Elfsborg borde besättas med minst 200 man pålitligt 
folk under en god kapten, »sedban wore wäl af noden atl en 
skantz bleffue lagdh vtbij bampnen, hvarest man säger att en j for- 
tijdhen skall haffua legutt». 



i 



GAMLA ELFSUOUG. 427 

känner af äldre, här anträffade föremål. Ofver porten till det 8. k. 
buteljeringsluiset, beläget mellan ruinen och elfven, sitter en kalk- 
stensskifvu, pä hvilken läses Johan III krönta namnchiffer, I. R. i 
upphöjdt arbete. Stenen har förmodligen suttit öfver någon af 
tilstningsportarna, utmärkande tiden för dennas reparation eller 
bygnad. 



Haiidliugar till 1662 års KiiiigL Koininissioii 

i Bohus län. 

Meddelade af C. O. ARCADIUS. 

Sedan Bohus län genom fredsslutet 1658, föruyadt och bekrUf- 
tadt 1000, blilVit afträdt till Sverij^e, hade visserligen svensk 
styrelse blifvit införd i landskapet, men såväl embetsniännen som 
invänarne sväfvade ännu länge i ovisshet om, huru en mängd lor- 
hållanden skulle ordnas oeh afgöras. För att hnstigare och full- 
ständigare än på den vanliga administrativa vägen bringa reda i 
den nyförvärfvade landsdelens angelägenheter, särskildt med hän- 
syn till förhållandet mellan ståndens gamla friheter och privilegier 
och det nya moderlandets lagar och inrättningar, tillsatte regeringen 
1602 en utomordentlig kommission bestående af riks- och kansli- 
rådet friherre Fiengt Skytte samt länets guvernör, riksrådet oeh 
generallöjtnanten friherre Harald Stake. Genom instruktion, med- 
delad den 30 Juli 1002, ' anbefalde regeringen tvänne hufvudsyften 
åt kommissionens uppmärksamhet: att ingifva landets invånare 
förtroende till regeringens afsigter och att så ordna landskapets 
förhållanden, att det i finansielt och militärt hänseende kände 
bestå för sig sjelft. Invånarnes privilegier och de lagar, efter 
hvilka landet förut styrts, skulle derför fortfarande vidmakthållas, 
såvida de ej strede mot Sveriges fundamentallagar, men, såvidt 
möjligt, borde invånarne förmås till godvilligt antagande af svensk 
lag och svenska privilegier. Kommissarierna skulle undersöka om 
ändringar och förbättringar i länets försvarsverk erfordrades samt 
tillse, att kronans inkomster och rättigheter tillbörligen utginge och 
motsvarade utgifterna. I öfrigt skulle de rätta missförhållanden 
och afhjelpa klagomål, som framstäldes af hela stånd eller enskilda 
personer, och till Kgl. Maj:t hänskjuta hvad de ej tilltrodde sig 
sjelfva att afgöra. Efter uppdragets fullgörande skulle Skytte be- 
gifva sig upp till Stockholm medhafvande såväl de handlingar, 



^ Kiksregistratuict. 



j 



IIANDLINGAK TILL 16 62 ArS KGL. KOMMISSION 1 BOHUS LÄN. 429 

som utvisade, huru kommissarierna sjelfva i hvarje fall resolverat, 
som de, hvarpå Kgl. Maj:ts förklaring fordrades. 

Med anledning af detta nppdrag sammankallade kommisRarierna 
till den 25 Augusti 1662 länets adel samt fullmäktige för prester- 
skapet, städerna och allmogen i Uddevalla, hvarest muntliga f()r- 
handlingar fördes samt supplrker och besvärsskrifter ingåfvos. Den 
() September afgåfvo kommissarierna på Bohus sina resolutioner, 
hvarefter Bengt Skytte i Stockholm aflemnade de handlingar, som 
rörde kommissionen, jemte sin berättelse öfver det fullgjorda upp- 
draget, jemväl innehållande kommissariernas förslag till åtgärder 
fijr länets npphjelpande. 

I Kgl. Kammararkivet i Stockholm förvaras dessa handlingar 
sammanbundna i ett vidlyftigt foliohäfte, och härnedan meddelas 
några af de vigtigaste bland dem. Den första, sjelfva berättelsen, 
och den sista af de här aftryckta handlingarna äro original, men 
de öfriga afskrifter af resolutioner utfärdade till presterskapet, all- 
mogen och fogdarne. För adeln afgåfvo ej kommissarierna någon 
resolution, utan dess memorial öfverlemnades till regeringen, som 
dcrå afgaf sin resolution den 23 Sept. 1663. Någon för städerna 
gemensam resolution finnes ej bland handlingarna, utan blott en 
tor Uddevalla, hvilken såsom mindre vigtig ej här intagits. 

I ett följande häfte kommer, såvidt möjligt är, att meddelas 
en framställning af de fl)rhållanden i Bohus län, som stå i samman- 
hang med inforlifvandet med Sverige, grundad på handlingar i 
Kgl. Riks- och Kammararkiven. 

1. Relation om kommissionen till Bohns län 1662. 

Efter Kongl. Mayits allernådigste befallning hafwe H:r Rijkz- 
rådet wälbrne H:r Harald Stake och iag begifwit oss hädan genast 
till Bahuus lähn och låtit ihoopkalla adelen och nogre fullmechtigc 
af hwart Probsterije och aff presterschapet, afTstäderne och allmogen 
uthi Uddevvalla stadh, såsom mitt uthi Bohuus lähn belägin, hv^ar 
iag uthi en anseenlig stoor inwånarnes myckenheet giorde förste 
propositionen, förmählandes dem Kongl. Mayits synnerlige ynnest och 
nådc och höge dragande forsorg uthöfwer deras v^älståndh, och det 
Kgl. M:t oss for den orsaken skull hade dijt deputerat adt förnimma 
denne landzorthens och dess inbyggiares tillstånd jemväl dheras 
beswär och anlägenheter och dem sä myckit giörligit wore att 
remediera och dhet offrige till H:s K. M:t att referera. Till hvil- 
cken ända wåre fullmachter worde upläsne, förmanandes dem 
der hoos till all troohect emoth Kgl. May:t och rijket, att dee å deras 



430 c. o. ar(:adii:s. 

sijdha skulle giöra sitt ydtersta till adt grijpa H. K. M:t och rijket 
nndcr armarua både med råd och dådh, som kunde lända till 
rijkzens tienst och deres egen conservation och sielf erhållande. 
Hwaropå, ehuruwäl adt ingen, enkannerligen offentligen, för alle 
swarade, dock betygade dhe alle tillijka med ordh och uthwärtcs 
åthäffwor edt stort åthnöije; och der* niedh skildes åth torstc gån- 
gen, som war för middagen, och beskiedde dem efter middagen 
adt ingifwa dheras skrifter, hwilcket dee och giorde på den samma 
dagh och någrc derefter uthi störste myckenheet. Öfwer hwilcke 
alla, sedan wij hade med dem alsomnogast confererat och hört 
allés interesseradcs skiähl och genswar, hafwe wij prestcrschapet, 
städerne och allmogen hwardera gifwit för sigh edt skrifteligit 
swar, som copierne här hoos uthwijse n:o 4, * föruthan i störste 
myckenheet private resolutioner, som der lijkaså finnas. Men 
adelen i gemeeu hafwa wij intet skrifteligit swar gifwit, uthan på 
deras begäran lofwat dem af KgK M:t cen förklaring forschaflFa, 
aldcnstundh dheras punchter, som finnes n:o 3, wore af någon 
större wichtigheet, och dee sig elliest tillbödo adt willia till fridz 
wara med det, som adelen widh den skånische commissionen worde 
ingåendes och Swerigcs chrono bewilliandes, och att de i niedler- 
tydh wille blifwa wid dheras wanlige contribution, hwilket är adt 
hwar frelae heelgård uthom sokn belägen gifwer fem RijkzdI. för 
sielfwe skadtcn och för arbetz- och skiutzferdspenningar 2 Rd:r 
(ehuruwäl dhe desse afil)edia som owanlige och det wele bewijsa 
medh widtnesbörder som finnas n:o 3), - belöper sig tillsammans 7 
Rdl. af hwarie heel frelsegård, undantagandes dhe pertzeler, som 
i jordboken finnes, i hwilket ställe noblessen uthi Skåne allenast 
9 Dal:r Sölfwcrm:t hafwer bewilliat foruthom mantalspenningarne, 
hwilke, efter dhe för dedhta uthi Bahuus lähn ey hafwe warit 
introducerade, och dhe bohusische hemmanen myckit ringare ähre 
än dhe skånische, och doch contribuerar hwar heelgårdz frelse- 
gårdh i Bohuus mehra än i Skåne 1 Rdl., dy heemschiutes K. M:t 
adt förschona dem medh dhet, som dhe mehra uthgiöra, och i 
stället introducera mantalspenningarne, eller låta dem blifwa widh 
dhe uthlagor dhe nu giöra. Adelens wekedagz- eller insoknsbönder 
hafwer man lembnadt widh dheras wanlige frijhet och wilckor så 

" Se n:r 2 och 3. 

* Kopior af vitncsbörd af lagmannen Hans Fransen samt fogdar och 
länsmän, utverkade af fru Märg. Hvitfeld, att adelns bönder i Bohus 
län aldrig betalt arbets- och skjutsfärdspenningar. Kopia af Ivar Krabbes 
missiv om samma sak till fogdar, länsmän och skjutsrättare, dal. 26 
December 1649. 



i 
1 



HANDLINGAR TILL 16 62 ÅRS KOL. KOMMISSION I BOHUS LÄN. 431 

wäl med båtzmanshåll som alt annat, för hwilket dhe alltijd frije 
vvarit och än ärc, allenast, efter och adelen hafwer welat niuta 
samma insokns rädtighcet öfwer dhe godz, som dhe sigh aif androm 
tillpantat hafwa, wore nödigt, att Kgl. Mits förklaring här öfwer 
komme, hwilken syntes bäst adt kunna lämpas till dhet bruuk, 
som adelen i Skåne och det öfrige Norige niuter. Dess föruthan 
kan man uthaf adelens inlagde punchter n:o 3 wijdare see, hwadh 
dhe begära, och till een deel hafwer swarat, så wijda man skiäh- 
ligit och giörligit hafwer funnit, och hwar fougde apart som i 
gemeen skriftclige resolutioner n:o 4 gifwit, * huru dhe sigh såwäl 
med adelen som dee andre stånden rädta skulle in till Kgl. May:t 
wijdare allernådigste förordning. 

Huru monge frelssegodz iblandh adelen och oadelen i lähnct 
finnes, uthwijsar n:o 3 *. 

Adelen niuter af kiöpte skadtehemman innan sokn: l:o stedzel, 
2.0 arbetz- och skiutzferdzpenningar, 3:o contribution af sölfskadten, 
4:o skrifwareorth, 5:o uthskrifningen eller båtzmanshållet. Men aflF 
skadtehemman uthom sokn niuter adelen fridt, föruthan l:o hecle 
contributionen, 2:o halfwa uthskrifningen eller båtzmanshållet cmoth 
chrone och skadte, som af konung Fridriks den tridies privilegrr 
A:o 1649 ähr adt see, der som båtzmannen gafz det första åhret 
tiugo Dal:r Sölfwerm:t det andre åhret tijo D:r S:rm:t, men strum- 
por, skoor, skiortor och månekåst gafz, när han drogh på tågh; 
och då wore 2:ne uthsoknes frelsehemman och lijkaså twennc 
crone heller skattehemman om een båsman, men nu ähre 4 crone 
och skatte och 8 adelns och ofrelsesmäns, som frelssegodz äga, 
bönder om een båsman. Uthi förbem:te Konungs privileg. står, 
adt adelen skall förschonas med skadten affdhe gårdar, som liggia 
i den sochnen, som dheras säthegård ligger, och nämbnes inthet 
om annexasokn, hwarest dhe sig lijka fryheet i dhe danrchas 
tijdher tillwällat haffwa och ännu giöra. Men dhe ofrelse, som och 

' Se n-.r 4. 

'^ Kort extract öffwer alt det frälszegodz som uthi Bnliuus liihn beläget 
är 1662. 

Summarum Frij frälse: 

SätegArdar 6 j 

AffvelsgArdh 1 L^.,. 

Inlagde hemman.. l%i *^* /« ^ 407V, 

Ugedagztiän löGVjJ 

Ströögodz 242% 

Kiiabcgodz H^/.^. 

Oadcisfrälsze eller Ofrijmans frälsze 147. 

Summa summarum ööSV»- 



432 c. o. ARCADIUS. 

få kiöpa och bcsidtia fi*elsehcniman, gifwa af frelsegodz 1. odels 
opbördzel, som ähr en half Rijkzdl. af hwar tuona landz sknll, 
hwilken består i spannemål, smör, lindar och skin (nthaf bwilcke 
12 rächnas emoth ecn tunna malt); 2. half arbetz- och skintz- 
fcrdzpenningar, som sig belöper 2Rijkzdl:r; 3. half skrifware orth; 
4. halfwa owisse emoth skadte och chrone föruthan contribntio- 
nen, den dhe o. Iieel uthgifwa, alt af hwar heel gårdh. I genieen 
gifwa böndcrne af 3 tunnors uthsäde een tunna till chronan i 
årlig skatt. Denne förbemrte konungen i Danmarck hafwcr och 
stadgat, adt frälsemän, som haffwa kiöpt ofrclse godz, schole niuta 
frelse fryheet å dem intill åhr 164G. Men för dhe skadtegodz, 
som dhcr efter kiöptes, skulle dhe skadta före som een annan 
skadtcbonde, och efter Kgl. May:ts resolution af dhen 15 Junij 
1G()1 synes wijdare uthstreckia denne adelens kiöpte godz fryheet 
alt intill dess dhe kommo lörst under Swcriges chrono, dy är 
nödigt, adt Kgl. M:t sigh här ölwer wijdare nådigst förklarar. 
Efter och adelen i Bahuus lähn inthet hafwer uthgiort russtienst 
eller penningar i feigdctyder, hecmschiutes dhet och Kgl. M:t adt 
resolvera, hwar dhe dherföre icke wijdare kräfwias skulle, eller 
om dhe dherföre någon russtienstz contribution gifwe. Der ährc 
och någre knaper, som bara niuta frelse på cdt hemman, som 
dhe skola i persohn ryda före i feigdetydh, hwilcke ingen tienst 
eller skadt Sweriges chrono giordt hafwa och man under rydtare 
nu hafwer förordnadt. 

Mera adelens rädtighecter angående finnes n:o 4 ibland fong- 
dernes swarepunchter, nembl. 1. hwadh för rad te säthegård hållas 
bör, 2. hwilke hemman hållas för rädte wekedagzwerkztienarc, 
3. hwadh rädtighecter wekedagztienare hafwa, 4. hwadh räntor 
och tienster chronan bör hafwa af adelens så in- som nthsokns- 
bönder så i wist som owist, 5:o huru wijda dhe skintzningen 
hafwa underkastade warit, G. om adelen efter privilegierne böra 
hafwa nogre hemman, som till chronans räntor ähre oskadtlagde, 
7. hwadh och hwilcke godz, som adelen nu äger, bör rächnas 
för frye frelse, 8. medh hwadh rädt man kan imponera adelens 
bönder adt betala arbetz- och skiutzferdspenningar, och hwadh 
skiähl dhe dher emoth hafwa adt inwenda, 9. huru medh adelens 
russtienst ähr beskaffat, huru den pra3Steras och hurufedes rän- 
törne där till berächnas, 10. om chronan är förfördelat uthi dhe 
mageskifter och byter, som medh adelen och privat persohner 
i dhe dansches tydher ähre giorde, 11. hwadh privilegier de, 
som jus patronatus hafwa fådt öfwer någon sokn uthaf chronan, 
kunna proitendera öfwer andra af adell, som inga jura patronatnfl 
hafwa. 






HANDUNGAR TILL 1662 ÄRS KGL. KOMMLSSION I BOHUS LÄN. 433 

Efter och nthi dansche lageo förmäles, adt dhe, som wele 
sällia deras godz och resa uhr landet, schole gifwa chronan den 
G:tc part der af, så hafwer doch en general major i Norige, Johan 
Feriks ben:d, som för dedta bodde i Bahnns lähn, såldt alle sine 
godz till öfwerst Aschenberg och fru Margareta Hwijtfeldt för 
twenne åhr sedan, och nu först ähr arrest giord på den 6:te parten. 
Ähr fordenschull nödigt, adt en resolution här öfwer faller, på 
dhet adt dhem i Bohuus lähn icke måtte nogot öfwergå werre än 
hwadh i Hkåne practiceras. Denne Feriks hafwer icke allenast 
swarat H:r Harald Stake medh onyttige ordh, uthan och alligerar 
någrc skiähl der emoth, som nf dess breif n:o 2 bewijses, der han 
forebär, adt den lagen förstås allenast tor fremmandom och uth- 
rijkes män, som i lähnet arff tillfaller, icke heller kunna exten- 
deras på frelsesmän och dheras godz uthan allenast ofrelse män, 
öfwer hwilcken puncht och bchöiwes Kgl. M:ts wijdare förklaring. 

Clericiet och presterschapet hafwa intet sökt adt draga sigh 
undan deras sedwanlige uthskulder, ey heller den 12 Rdl:s con- 
tributionen, som aff hwart pastorat åhrl:n uthgiöres och af prob- 
sterne emillan kyrckioherdarne så modereras, att dhe större Cör- 
sainblingarne betala denne contribution efter proportionen mehra 
än dhe mindre. Föruthan dess gifwa och presterschapet af dheras 
tilldeelningzstombner 5 Rdlr silfwerschatt föruthan dheras afwextc 
smör. Deremoth niuta dhe tijonden och otfer med andra små 
accidentier, som norsche ordinantien dem tillåter, sampt dhe preste- 
gårdar och annexer föruthan een deel jordegodz, som en parth 
hafwa ad mensam och ähre lagde till dheras underhold och uthur 
chronans jordeböcker uthslutne — elliest gifwa somblige prester 
jordebokzräntan at dheras annexegårdar och somblige intet — etter 
dhen Ködhe bokz förmählande, som dhe alltijdh hafwa haft ifrån 
dhe cätholische bischopars tyder och myckit olijka dem emellan 
är uthdeelt, och wij Näsinge och Nafwestadz sochnar, efter dhe 
liggia wid grentzen och een annexa är dhem atTtagen och lagd 
under Norige, hafwa hållit rådeligit adt dem med undsädtia, som 
copian af wårt bref till superintendenten med innelagde speciiica- 
tion uthwijsar n:o 4. * 

Städherne hafwa tillförende emottagit porttullen, accijsen och 
bakugnspenningarne såväl som båtzmanshållet efter proportionen 



' Till presten i Näsingc lades åtskilliga roensnljordar med 1 1 t:or 
landskyld, till presten i Nafvcrstad dylika med 13 t:or landskyld 
utom bygsel, tagna från Skee (ir> t:or) och Qville (^ t:or) prestgäll. 
— Skrifvelsc från kommissarierna till superintendenten i Karlstad 
Sven Bengtsson. 
Bifir, till Göt. o. lioh. läns hht. 6. .10 



434 c. o. ARCADIUS. 

och dheras wilckor. Men Uddewalla stadh, som för krijgetz, och 
Kongelff, som för flydtningen sknldh hafiFwe racdh dess contribo- 
tioner till een wiss tydli warit tillijka medb Marstrand forscfaonte, 
kunna den här efter wäl uthgiöra. Dheras privilegiers copior 
finnes här boos. • 

Haru landtmilitien i Bohuus lähn ähr inrädtat och med under 
hold försedd, huru starck guarnisonernc så wäl till footh som ar- 
tollericfolck, och huru dhe underhållas, hvvadh stycken och ammuni- 
tion än behöfwes till Bohuus fästning, huru monge båtzmen, ryd- 
tare och dragoner der i landet finnes, huru dhe ähre förlagde, huru 
monge chronehemman behöfwas till twenne compagnier och huru 
monge hemman finnes i allés i Bohuus lähn, det uthwijsar n:o n. 
Hwar är att observera, adt efter 2 Rdhr för hielpwcden i Norre- 
och Södre Wijken aflf Kgl. M:t ähre tillgifnc, dy bör dess defect 
i reda penningar ersädtias, allenast adt dedta ähretdem konnngz- 
tijonden ähr efterlåten af dheras egne hemman, och förmodas, adl 
dhe dher med lare wara tillfridz till näste åhr, då nödwendigt ähr, 
adt sådan defect rädt ersätties. Kundhc dhe och dessförnthan fä 
någon förbädtring eller åtminstone fyllnad effter ordningen, behöf- 
des dhet myckit wäl. Men dhct cene compagnie rydtare, som 
hafwer bekommit sine gårdar uthi llysingen och Inlandz fogderij 
(hwarest alzingen hielpewedh har berächnat warit) dhe knnne wäl 
stå sigh. Efter och rydtare och dragoner myckit plåga landet, 
hotandes att dryfwa dem af hemmanen, som hafwa gifwit lifztijdz- 
städia, så wäl som andre, dy wore rådeligit, adt Kongl. M:t een 
wiss förordning der öfwer låtc fadta, hwilcken dem utLi Skåne 
jemlijk wore. Och finnes om dedta och lijfztidztagan wMjdare on- 
derrädtelse n:o 1. 

Till den bohuusche orthens conservation och förbättring synes 
efterschrne medell tienlige och nödige wara: 

1. Att gouverneurens residentz transfereras till Wänersborg, 
1. eftersom samma stadh bäst kan fortificeras, är inom Sweriges 
grentzer belägen och nästan mitt för Bahuus lähn och föruthan thet 
kan hafwa Dahlslandet på dhen eene sijdhan och näste häraden 
i Wästergiöthlandh bredewidh Wänern belägen på andra sijdan och 
nydtia så wäl heela Wänern till tillforssel, som elfwen till Giöthc- 
boig och Uddewals hampn, dijt' allenast 2 mijl ähre, wijd siösijdan 
till a£försell, så adt samma orth med allehanda inlandz och nth- 
landz waror och lijfzmedell högst kunna tilltaga och wara een 
förmur för heela Swerigis rijke emoth Norige, dädan man no 
störste fahra till landz förwenta moste, och ju mechtigare man 
Wänersborg giorde, ju mechtigare kunde man den samma affwäria. 



i 



HANDLINGAR TILL 1662 ARS KOL. KOMMISSION I BOHUS LÄN. 435 

2.0 Att superintendentschapet från Giötheborg eller Carlstadh 
dyt transfererades och edt gymnasium utliaf dce förra dher op- 
rädtades medh een godh trivialschole, på dhet adt ungdomen af 
Bahuus lähn modtc dragas ifrån de dansche och norsche orthcr till 
dhe swensche och af barndomen tillijka med stndierne dragas till 
swenschcs seder, lagh, umgängie och aifection. Der man och en 
academia i Jönköping uprättade, fast dijt sedes episcopalis deri- 
verades ifrån Lundhen medh dess canike godz, skulle det myckit 
gagna, i synnerheet förhindra så wäl dhe bohnusche som norsche 
adt besökia Kiöpenhampn eller någon dansch orth, som omöyelig 
ähr elliest adt afTwäria; och adt man sä kunde den skånische 
adell, presterschapen och inbyggiare draga och wänia lijka som 
med gymnasio i Wänersborg till swensche seder, lagh och affec- 
tion. I medier tijd, der Kgl. M:t behagade tillskrifwa superinten- 
denterne i Giötheborg och Carlstadh att widh dheras visitationer 
och ällicst kungiöra dem i Bohuuslähn boendes, adt, der dhe i dansche 
och norsche academier, gymnasier och scholer studerade, de då 
ingen promotion skulle hafwa adt förwenta hoos oss, syntes wara 
högst rådeligit. 

3:0 Adt man een ny stadh funderade på norsche sijdhan aff 
Hahuus lähn bådhe adt dher medh forswara dhet lähnet, som till 
18 mijhl elliest i krijgztydher yppet ligger och uthi fredlige tydher 
bara födher de norsche städher, hwilcke uthaff denne norre bohusche 
sijda och dhe swensche dher anstötande provincier innan få ähr 
till Sweriges största skam och skada alt för myckit tilltagit hafwa 
och än dageligen tilltaga, föruthom adt man här igenom kunde 
fremmande och swensche borgare genom flere frijheets åhr dijt 
draga, hwilcke i stället tor een guarnison Sweriges chrona tiena 
kunde så wäl cmoth inbyggiarne sielfwe som emoth dee andre 
dansche och norsche, der dhe dansche icke kunna med lijka nydta 
gifwa lijka fryheet deras grentzestäder, efter dhe allaredo fun- 
derade äre och icke een ny fundation eller fremmandes inflyttning 
der medh att prosperera behöfwa. 

4:o Att man söker bcneficera dee förnämbste af adel, prester- 
skap och borgerschap och dheras barn och dem med gifte och 
tienster försee uthi dhe swensche provincier och dher emoth bruka 
alt swensche uthi chronans tienster i Bahuus lähn. 

5:o Att swensche så wäl rydtare som dragoner och knechter 
sadte sig neder och brukade hemman i Bahuus lähn, oansedt man 
dem i förstonne med något understödia skulle. Och aldenstundh 
dee bahuske hemman mindre äre än de skånske, är nödigt, dett 
een större dcel aflf hemmanen forunnes krigzfålket i Boiius län at 



436 c. o. ARCADIUS. 

bruka än som dem i Skåne effterlåtit ähr, der man icke heele 
hemman däm will eller för Hjffztijdz städian kan förunna. 

6:0 Att emedan Bahuus lähn högre än i dee danschas tijdb 
ähr graverat, ja och mehre ähn dhe norsche deras grannar, dy 
ähr rådeligare, att wij icke mindre än dhe dansche med bettre 
wilckor denne grentzcorthen än någon annan längre in i landet 
belägen landzorth beneficerade, på det man i krijgztijder kände 
vara bättre af dheras trooheet försäkrat, efter denne den eendeste 
och nästan förnämbste provins ähr, uthnr hwilken de norsche lijka 
som i hiertat af Kveerrige så till landz som siös komma kunna. 
Och på dhet Mrij dhe norsches gemUthcr kunne medh tijdhen heelt 
och hållit till och under Sweriges chrona draga måtte, dy är 
rådeliget, adt man med tullar, licenter och allehanda uthlagor 
högre beneficerade Bahuus iähn än någon annan Sweriges medh 
Danmarck angrentzande orth eller till det ringeste Norrewijken, 
som till Norige närmast är belägen, på dhet man icke allenast 
må behålla inbyggiarne uthi godh devotion, uthan och draga dhe 
öfrige norsche tillijka med handelen till oss; men deremoth adt 
dhet modte förbindas dem i Dahl och Wärmelandh, att dhe inge 
wahror, beståendes i träwerckc, boschap, eller spanmål, eller hwadh 
nampn dhet helst wara kunde, måtte föra öfwer grentzen, som 
dhet hafwer warit förbudet, straxt krijget lychtades, dem i Bohaas 
lähn boendes och än der ähr förbudit, efter dher medh intet annat 
drijfwes än landzkiöp och lorendrägerij bådhe fram och tillbakars; 
heller der sådant förbodh icke kunde skie, adt då grentzetnllen 
på dhet högste förhögdes och der emoth siötullen af dhen nys 
destinerade staden uthij Norwijken minschades, på dhet adt dher 
medh dhe swensches handell till Norige kundhe minschas, och 
dher emoth icke allenast dhe swensche utan och dhe norsche 
sielfwe till oss iänckias, och altså af myckenheeten rayckit af 
wahror mehra wunnes, än som man af tullarnas lindrigbeet för- 
lorade. Till hwilcken ända hafwer man dhe förre åhrs restantier 
till Kgl. M:tz wijdare behagh tillgifwit, der till och effterioljande 
skiähl styrkt hafwa: 1. efter gouverneuren, landzhöfdingen och 
bokhållaren bewijst hafw^a, dhet allmogen mehra hafwa utgifwit 
uthi gierder, uthi hästar för artollerij och uthi afdanckningspen- 
ningar för dhe tysche rydtare, nembl. 4 Dir af hwar gård, 2. 
efter dhe hafwa Kgl. M:ts och Cammarens bref, adt sådanne extra 
ordinarie hielper schole deconrteras uthi dheras uthlagor och der 
på ähre aflf gouverneuren äre öfwertalte och försäkrade wordne, 
3. efter dhe till een stoor deel hafwa gifwit samme uthlagor till 
ländzmän, som haffwa rymbdt till fienden i sidste feigden, 4. 



.lil 



HANDLINGAR TILL \{){)2 AKS KOL. KOMMISSION I BOHUS LÄN. 437 

etter det oraöyeligit ähr adt taga dher intet ähr, eftersom dedta 
landet mehr än någon annan provins lijdhit liafwer, 5. efter dhe 
elliest skulle abalieneras ifrån Sweriges chrona och fougderne al- 
lenast derigenom tillfälle gifwas sigh och icke clironan adt be- 
richta, der man icke denne solenelle resolutionen fadtat hade. Dy 
hoppas man, det Kgl. M:t dedta behagandes och confirmerandes 
warder som nödigdt, rädtmätigt och chronan nydligt, helst efter 
den medh den uthtryckelige condition är schiedt, adt dhe alle 
uthlagor här effter, som af Kgl. M:t pålagde ähre eller här effter 
påläggias kunne, uthan tredscho och motwilligheet uthgöra skulle, 
dhet dhe och uthlofwat hafwa, ehuruwäl adt dhe högre ähn i de 
danschas tydh nu ähre graverade, som uthi efterfolgde stycker 
består: 1. i sölfschadten, adt dhe den nu åhrligen uthgiöra moste, 
hwilken tillförende icke alla åhr, uthan när någon synnerlig nödh 
trängde, uthgafz, 2. i städian, adt dhe den hwart åhr uthläggia 
moste, dher dhe förr hwart tridie åhr allenast den uthgåffwo föruthan 
dhet förste åhret, då dhe för trenne åhr städia moste, 3. skiutz- 
ferdzpenningar, dher dhe tillförende bara medh hästar, och dhet 
sellan, skiutzade, 4. arbetzpenningar, dher dhe tillförende till fest- 
ningarnes byggning icke twenne gongor i all deras lijfztydh woro 
kallade, 5. lille tullens i stadhen införande och så i store siötullens 
förökande, 6. i åhrligc båtzmanshäll, dher dhe tillförende, så snart 
något tågh ändat war, straxt woro frye for knecht och båtzmen, 
7. i dhet att dhe dheras seglation och handelen med fremmande 
qwidte äre, den dhe för dedta fritt idkat^hafwa, 8. adt rydtare och 
dragoner dem på halsen liggia och dhem af dheras hemman drijfwa. 
7.0 Att frij seglation må tillåtas dem allom i Bahuus lähn eller 
till dhet ringeste dem i Norre- och Södrewijken boendes för dhe 
skiähl, som allmogen sielf hafwer inlagdt och finnes n:o , 

till hwilcke desse eftersch:ne läggias kunna. Att dher man dhe 
bahusche seglationen tillåte, skulle chronan Swerige 1. få trogne 
undersåthere och een förmur för dhe norsche, efter dhe bådhe in- 
kiöpande och sälliande af Swerige profiterade helst för sillfischies 
nu böriande godhe ämbne, 2. skulle K. M:t få een stoor deel af 
siöfolck och fahrkoster, så adt omöijeligit wore för Danmarck adt 
maintenera Norige till siös, ifall Bahuus lähn wore Swerige trogne, 
efter dhe kunde giöra dem all tillförsel alsombeswärligast och 
nästan omöyelig, 3. skulle chronans tull myckit mehra ökas, efter 
flere skulle idka seglationen, som nu heelt den nederlagt hafwa, 
och icke så många stiäla allehanda wahror, helst dhe kåstbareste, 
öfwer grentzen, hwilket nu för seglations afskafning skier, hwar- 
igenom, i stellet adt bara edt fögderij hafwer indragit i dhe 



4.'J8 c. o. A RCA DI US. 

danscbas tijdh 2(XX) Rdir, nu heele Norre och Södre wijken icke 
indragit hafwcr r>00 Rdlr uthi licentcn, 4. skulle dhe dauscbe 
städiier i Nonige taga aff, i stellet adt dhe nu igenom denne segla- 
tions förbudh hcelt ähre opkombne och wåre städer der emotb 
intet tilltaga, uthan dhe sä wäl som heela landet af Bahuus lähn 
och Sweriges näst dertill stötande provincier heelt igenom denne 
seglations hämmande ähro iiirdärtwade och bara lefwa af dhet, 
som dhe kunna föra och understicka af och uhr Norrige, dijt och 
heela familier uhr Bahuus lähn öfwerlöpa och wäl af flere orther 
öfwerlöpandes och dhet swenske nampnet heelt haat fult giöran- 
des warde, der icke innan kortt här uthinnan skier ieen förändring. 
Orsaken här till ähr, adt uthi Bahuus lähns norre sijdha ingen 
stadh ähr, uthan allenast |)å södre sijdhau ydterst ligger Mar- 
strandh, som seglation hafwer, hwilcken situation ähr icke allenast 
heele norre sijdhau heel otienlig utan och heele södre Bijdhan be- 
swärlig, efter dhcn ligger på een öö medh stoore siön ifrån fäste 
landhet afskurit, så adt landtmannen aldrig medh hästar kan dbem 
besökia uthan bara medh båtar, och dhet medh sådant beswär, 
adt dhe som offtast till 8 ja 14 dagar under wägen wara moste 
och så uthi resandet, sä atf som till, mehra förtähra än dhe profi- 
tera kunna, hwilcken elaka situation och förorsakar, adt dher ey 
öfwer 3 persohner tinnes, som något förmå; dhe samme och dberas 
skiepp mist hafwa och icke i många åhr sigh förkåfra kunna och, 
fast de kunde, docli bara bruka holländares penningar och all 
nydtan uthur landet gnaga och draga; så adt orådeligit synes adt 
förderfwe heele och bäste Sweriges rijkes provincier, soni ähre 
Dahl, Bahuus, Wärmelandh och een decl aff Wästergiöthland, alle- 
nast adt berijka 3 eller 4 mehra hollendsche tienare än marstrand- 
sche borgare, som doch i feijgdetijdher ähr adt befara adt hafwa 
haft een juthe i hiertat förbårgat, och wij altså intet annat än 
ormar upfödt hafwa i wår barm med wåre egne undersåtberes 
ruin och fördertf. Dessföruthan kan den staden aldrig befastas 
för dhe bärgen, som på alle sijdhor ombelägne ähre, och dben, 
som ähr mästare i siön eller til landz, kan anten stadhen intaga 
eller i brandh sädtia, enär han will. Der till medh ligger han ocb 
alt för när Giötheborg, hwilcken på dess ruin funderat ähr och 
än lefwer. Kostar och guarnisonen mehra än tullen i Marstrandh kan 
indraga; och worc nog, der man onödigh bekostuadh för hambnen 
schull giöra wille, adt hålla den skantzen, som ligger midt iiiamp- 
nen, widh maeht och adt bara fiscbiare der bodde och resten af 
kiöpmen sigh sadte anten i Giötheborg eller i dhen nye stadbea, 
som iag högstnödigst håller widh norre sijdhau böra funderas, 



HANDLINGAR TILL ir>6*2 ARS KOL KOMMISSION I BOHUS LÄN. 439 

efter dhe relationer så wäl af H:r Aschenberg som aff iDgenieuren 
i Giöthebori; Hector Lofman här hoos fogade n:o ' uthwijsa, 

burii orthcrne dher till bäst äbre belägne. Desförutban finnes 
bcela Babnus läbn så fult wara med bambner af naturen forsedt, 
adt iur dess skull icke beböfwes Marstrandz bampn eller någon 
annan i Båhuus läbn med een kostsam guarnison adt underbålhi. 

8:0 Att man forordnade een persobn af autboritet ocb af 
rådet till lagbman öfwer läbnet, bwilcken till det ringeste een 
gångb om åbret besökte samma landzortb ocb lagbmanstingb i 
persobn ocb alltydb dberas beswär ocb angelägenbeeter kundbe 
repra)sentera för Kgl. M:t bär ocb bålla dber medb landbet i godt 
bumeur ocb afweria, adt dem ingen oredt wederfabres bwarken 
af een eller annan, beståendes bonom een underlagman, som ordi- 
narie widh ortben residerade, ocb mebra Sweriges aifection än 
som lag dem instillerade. Efftersom man for denne gången icke 
bafwer funnit rådeligit mentionera stort om swenscbe lagen, 
aldenstundb for wår ankompst dijt beela landet war opfylt, 
adt wår commission endast deropå utbgick, adt den norscbe 
lagen casseras skulle ocb således dberas frybet mista jemwähl 
dber emotb introducera den scbwenscbe lagen, den dbe bålla wara 
een träldom, så adt alle dberas supplicationer, så i gemeen som 
i synnerbeet, törst i munnen förde adt blifwa bescbyddade widh 
norscbe lagen, dbet wij dbem ocb på Kgl. Mayrts wegner nödigt 
funne att försäkra, men dberboos ibugkomme, adt, efter Sweriges 
lagb mycket bädtre war äbn deras, wij då wele låta uthaff för- 
farue män utbdraga åtbskildnaden emillan begge lager, på dbet 
dbe kunne intaga een rädt underrädtelse derom ocb sedan sielfwe 
ansökia boos Kgl. M:t, bwadb dbe befunne dem nydtigast wara, 
bwilcket dbe försäkrades af Kgl. M:t ey torwägras, utban dberas 
wälferd så myckit mebra än af danscba söktes, som dbe Swerige 
sä myckit närmare belägne än Danmarck och fördenscbull dem 
så mycket mebra bcböffwa än Danmarck; hafwa altsä committerat 
dedta äbrendet een norsk lagman, Hans Frantzson ben:d, bwil- 
ken med een swensk bäradzhöfdinge widh nampn Gustaf Ferter 
derpå arbeta, bwilcken migb tillscbrifwit bafwer medb första för- 
ferdigat skola tillscbickat warda, som dess breflf n:o 2 uthwijsar. 
Worc rådeligit, att denne Hans Frantzson med något blefwe bene- 
ficerat ocb wunnes till cbronans tienst ocb adt hans supplication 
modte läsas, som finnes n:o 2. 

9:o Att een general jordrefning anstältes, der dbe hemman, 
som med ägor mindre äbre försedde, kunde lindras, och dbe, som 

* Se ur 5, 



440 c. o. AUCADirs. 

for stoorc halwa, der enioth bcläggias, aldenstundh gårdarne i 
Bahuiis lähn älire taxerade i dheras extraordinarie ränta efftcr 
fohringcn, hwar wid cen deel kommer till kordta och cen dcel 
borde gifwa niehra, föriithan adt samme jordrefning myckit skalle 
knnna gagna cbronan med monge bemmans ägors uthslutande abr 
jordebökerne, såsom ocb med dbe byten, som medb cbronan 
skedde äbre, ocb andre cbronans rädtigbeter ocb regalier i acht 
tagande, bwilket alt ntbafT dbe relationer ocb längder, som af 
bwart fögdere äbr inlefwererat, finnes n:o 12, nembl. nanipnen på 
utbjorder, åkrar ocb engiar, löker, små torpp, bolmar, öijar, ödbe- 
gårdar ocb skogztegar ocb bwadb de skadte ocb cbronan till någon 
synnerlig profijt wara kunna; item bwilckc aargångz- ocb sqwalte- 
qwarnar äbre, ocb bwadb tor allmcnningar, som kunne brnkas till 
cbronones nydta; bwadb inkompstcr som cbronan baffwer affstrand- 
sidtiare ocb öyeboerne, som fiscbia på cbronones enscbylte grunder 
beller yppen siö; bnru ocb med törmedladbe bemman bållas skulle 
till cbronans nydta; item om dbe, som ödbesgårdar bruka noder 
sine, bwarigenom cbronan mister alle extraordinarie räntor, och 
om dbe, som bruka dbem, icke skole skadta bär efter för extra- 
ordinarie räntor, fast dbe för dbe torre åbren skulle förscbonas; 
buru widt skogzordningen i Babuus läbn borde observeras, bör 
ocb billigt resolveras ocb exequeras; buru medb dbem, som olijka 
äbre skadtlagde, skall förbållas; item medb dbem, som boendes 
flere på edt skadtebemman ruinera bwarandra icke williandes op- 
taga cbronones ödesbemman, ocb bwadb mebra, som rädtas borde 
ocb nu för widlöftigbeet skull icke allt bär införas kan, utban ber 
medb, som alt annat, beemskiutes ocb underkastas Kongl. Maij:tz 
bettre dijudication ocb allernådigste förorbningb utbaff 
K:ge M:tz 

ödmiuke tienare 
Bcngtt SJcyite, 



2. Resolution på presterskapets gravaniina 1662. 

Kongl. Commissariernes resolution ocb förklarning uth- 
öfwer clerecietz i Babuus län insinuerade postulater. Datum 
Babuus dben 6 Septemb. 1662. 

1. Såsom prästerskapet ödmiukeligen anboller at ninta frijt 
arbetz och skintzferdzpenningar sampt kyrckians ocb cronans 
anpart tionde af dheras annexc gårdar, alltså hafwc å Kongl 



1 

i 



IIANDLINCiAR TILL 1662 ÅRS KGL. KOMMISSION I BOHUS LÄN. 441 

May:ttz nådige behag Coinmissarierne dhem medh dhess wanlige 
friheter och willkor, som dhe efftcr recesscn ärc berättigadhe 
till, welat nu som för detta heruthinnan som allt annart conser- 
vera och handhafwa. 

2. Att capellaner och kl&ckere mage dhesslikest warc frj för 
arbetz och skfiitzferdzpeningar sampt contributionen af dhe gårder, 
som dhe sielfwc besittia, så tillstedie faller Commissarierne, at 
be:te personer inpii Hans Kongl. M:ttz widare allernådigste behag 
må dhernthinnan bcholle sine förre willkor. Men medh kiyrkio 
werder och prästernes medhhielpare finne Commissarierne skiäligdt 
at såledis förhoilis, at wedh huer hufwudhkyrkia och dhe stoore 
sochnerne blifwer tuenne och wedh de mindre eller annexen alle- 
nestc een, huilken och skall were prllstens medhielpare och 
niuta dherfore frj skintzferdzpenningar af dhe gårder, som dhe åboo. 

3. Huadh som af prästerskapet ihugkommes om dhet at all- 
mogen mästendels lefwererer sin tiondhe, som dhe böra giöre uth 
till kiyrkioherdarne, uthi trosken sädh och icke uthi skafftet, som 
dhe doch effter recesscn skole were pliktige, så wele Commissa- 
rierne förmana cronones befallningzmän, huer uthi sitt fögderj, 
at tilholle allmogen såledis giöre prästerskapet dheruthinnan sin 
rättighet, at på dhe orter, som bönderne konne före sin tiondhe 
otrosken till prästegårderne, skole dhe sådant giöre, men åter dhe, 
som dhet intet kunne giöra för obequemmelige wägar skull, mage 
lelwerera dhen samme i reen sädh, effter som Gudh dhem medh 
åhrswäxten wällsignar. 

4. Dhet avexte smör, som kiyrkioherderne till Kongl. M:tt 
och cronan åhrligen böre uthgiöre och dhe nu begiäre at få be- 
tahla uthi egen persehl eller medh reda penningar, som dhet i 
näste kiöpstadh gåår och giäller, wele dhesslikess å Kongl. M:ttz 
nådige behag dhess Commissarier effterläte prästerskapet at betale 
medh reda penningar och lika som allmogen får löösa huart pundh 
med 9 mark silf:rm:tt, så wäll då dhet kastar meer som när dhet 
giäller mindre, och dher öfwer intet graveras, uthan dhermedh 
åhrligen förblifwe, på dhet at cronan dhesslikest i sina räntor må 
hafwa dhess större riktighet. 

5. Commissarierne finne och bådhe skiäligdt och rätt, att all- 
mogen holler prästegårdarne medh laga huns och bygningh wedh 
makt, hvarföre också befallis cronones befallningzmän at tillholla 
allmogen och dhe wederbörande sådant eifterkomma och uthan 
tredsko holle så många hnus uthi prestegårdarne wedh makt, som 
recessen dhem befaller. Fins och någon her uthi motwillig, då 
sökes medh lagh och rätt. 



442 c. o. AttCADlUS. 

<5. BegrafningzliicllpcQ, som prästerskapet anderdänigst be- 
giärer förskoncs med, koune Commissariernc intet efftergiftva, 
uthau, säsom dhcn af Uans Kongi. M:tt sielf är päbaden, måtte 
oeb dben samme så ber i landzorten som i alle andre under 
cronan Swerige sorterande provincler utbgiöras ocb hög8tb:te Haos 
Kongl. M:tt ocb cronan betalas. 

7. £i)'tersom clericiet dbesslikest begiärer, at aochnemännerne 
ocb församlingerne måtte effter ordinantzen niata frjt wabi at 
kalle till kiyrkioberder utbi dbe vacerande församblinger builke 
prästmän dbe sielfwe bebaga, ocb icke gifwes någon repals af 
dbet, at dbe, som kallade blifwe, ärc födde eller tiene nthi dbeD 
andre superintendeuticn, utban sådant oansit ståå ntbi dheres hebag 
vocera dbem dbe sielfwe åstunda, alleneste ban är een infödd 
norsk utbi Babuus län, så bafwe Commissarierne dbetta präster- 
skapetz anmodan öfwerwägat ocb förmerkt, at dbe meereendeblss 
för sådan ordsak skull dbetta begiärat, at dbe icke annorledis 
warit informerade, än dbe ocb dberas barn på ingen <annan ort än 
ber i Babuus län allene skola må befodras ocb sättias till kyrkio- 
berder ocb andre sådanne ämbeter, som det andeliga ståndet for- 
drcr. Men som dbet icke så bafwer warit ocb ey beller är Hans 
Kongl. May:ttz intention, adt dbe i så måtto dbenna provineien 
allena skole wara tillbundne, utban dbem nådigst bewilljar at, 
efwen så wäll som dbe suenske prästerue, som under Elfzborgz 
ocb Carlstadz stift sortera, är frit att assectera pastorater ocb för- 
samblingar i Habuus län, sä mage ocb dbesse infödda norske 
nembl. dbe utbi dbet norre prousteriet befordras till kiyrkioberdar 
ocb embeter på Dabl ocb i Wermelandb ocb dbe af Elfwesysells 
prosteri utbi Elfzborgz län ocb Hallandb. I synnerhet will Hans 
Kongl. M.tt, at dbe, som studera utbi dbe suenske gymnasier ocb 
academicr, skole niuta förmon ey alleneste till beneficia och bono- 
res utbi dbet andeliga ständett, men ocb så tillträde till andra 
ocb sådane civil tienster, som dbe dber sammestädes kunne giöre 
sigb capable till. 

8. Prästeenckorne tillåtas nu som för detta att åtninta dbe 
wilkohr, som konung Fredricbs dben tridie utbgifne mandat dhcm 
admitterar ocb bewilliar, nembl. att få effter deras mäns dödh i 
dberas lifztijdb eller änkeståndb besittia een af dbee gårdar, som 
under dbet samma prästegiället ligger, bvilkeet dberes män i lifx- 
tijden betient bafwe, fritt för dbe skatter ocb uthlagor, som i 
sielfwe brefwett förmäles. Actum ut supra. 



IIANDLINGAK TIIJ. 1G6 2 AKS KGK. KOMMISSION 1 HOHUS LÄN. 443 



3. Resolution på allmogens besvär 1662. 

Kongl. Commissariernes resolution och förklariugh öfwer 
(Ihe postulater och beswärspunchter, som allmogen i Bahuus 
lähn nnderdånigst insinuerat hafwer. Datum Bohuus den 6 
8eptenib. Anno 1662. 

1. Silsom saniptelige inwänarne i uuderdänigheet anholla att 
fa förblitwa wedh Norriges lagh och rätt effter fredzfördragett, så 
är dctt een saak, som Commissarierne inthet holla oskiähiigh och 
fördenskull anbefahle dhe betiente, som iustitieu förwallta, att dbe 
allmoghen dher wedh mainteneia, så wijdha dhett medh be:te fredz- 
pacter kan waia conformigadt. 

2. Hwadh dhe Icir dhett andra begära, att dhem må eflfter- 
låtas frij seglation, som dhe för detta warandes under cronau 
Danncmark hafl't hafwa, så wele Commissarierne detta postulatum 
Hans Kongl. Maij:t siclf referera och der iempte landetz willkor 
och beskaflFcnheet medh hwadh mehra, som inwånarne trycker, i 
underdänigheet insinuera och sedhan dess eghen nådige resolution 
och förklaringh deröfwer nederskicka. 

3. Commissarierne förnimma och, huru allmogen nnderdånigst 
begärar att få bethala deras iordebookzräntor med sielfwa pertze- 
lerne och lefwerera dhe samma på tastningarne med ii sedhwanligh 
wicht och måhl eller penningar effter markgången. Dy remitteras 
detta till gouverneuren, som in loco sitter och aldrabäst kan af- 
tagha, hwadh eronan och dess guarnizoner är betient medh, 
hwillken och åhrligen lärer allmogen derom i tijdh notificera. Men 
hwadh smörräntan wedhkommer, så förunnas allmoghen att bethala 
hwartt pundh smör medh 9 m:r silf:rmt, sä wäl då dhett gäller 
nichr som mindre, och inthet dher öfwer graveras, uthan blifwer 
der wedh, på dhett eronan i dess räntor kan hafwa een richtigheet. 

4. För den tunga, som landet beklagar sigh i torleden krigs- 
tijdh medh swäre inquartcringer, giärders och afdankningspenin- 
gnrs uthgiörande uthstått hafwa, bewillia på Kongl. Maij:tz nådige 
behagh Commissarierne, att allmogen må warda frij och förskontc 
för de förflutne 658, 659 och 660 åhrs innestående restantier så 
wäl af dhe ordinarie som extraordinarie räntor, men hwadh öfrigett, 
som af förledctt 661 och innewarande 662 åhrs nthlaghor hoos all- 
mogen kan wara obetalt, antingen det kan wara iordebookz räntor 
eller extraordinarie skatter medh afdanknings och begrafnings* 
penningar, betahlas till Kongl. M:tt och eronan oafkortade, dhe 



444 c. o. AKCADIIS. 

lieelt ödlic cfl*tcr owillduga tiiigshewijss undaiitagnc. Dlie, som 
och bruka några crononcs (ulesslicnmian^ helila, halfwii eller min- 
dre, dhct må wara till åker eller ängh, skola af samma gårdar, 
som dhe således någliott i)ruka ntlii, tillkommande åhr GG3 oeh sä 
framgeent swara ocli bctabla alla dhe ntblagor, som gårdhen i 
wist och owist rantar, så cronan derföre ingen afkortningh påföres, 

5. Hicllpewcdben, som allmoghcn beswärar sigh öfwer wara 
allt för bögbtt taxerat i peningar^ wele Commissarierne in på 
Kongl. Maij:ttz wijdare nådige gottfinnande effterläta allmogen 
bethala medh peningar a 1 Kd:r fampnen så wäl af dhe hemman, 
som ilre militien anslagne, som dbe ograverade. 

6. Att dhe hemman så wäl crono som skatte, hwillka i dbc 
danskes tijdb blefwe förmedlade och afskattade, måtte som ior 
detta blifwa wcdh samma afskattningb och f()rmedhlinghy iämwäl 
dhe, som torniedlingar betarfwa, dhesslijkcst hwadb deras hemman 
i åker och ängh kan göra skiähl före taxeres, är en tingh, den 
Commissarierne på inthett annatt sätt pnifwa utban cronones och 
allmogens pra)indice kunna rättas än medh een allmän iorderao- 
sakningh, hwarföre dbc och så wcdh dess opkomst lill hofwett 
igen wela Hans Kongl. Maij.tt i underdånighet referera och der 
hän bearbeta, att en sådan iordcransakning medh forderligest må 
skice, så att icke aleneste dbc ringa och små gårdar kunna besieh- 
tigas, utan och så dhe större, som medh skatterne kanna forh^iijas. 
I medlertijdh förblifwe bådhe förmcdllade och afskattade hemman 
wedh dett willkor dbe nu äro och bijt intill warett hafwe. 

7. Hwadb och så det wedbkommer, att allmogen, som hafwer 
städt deras hemman i sin lifsstijdb, underdånigst begärer, att dhe 
militarbeticnte, som nu på dhe samma äro assignerade, icke måtte 
tränga dhem der ifrån, så skall der öfwer en sådan förordning 
giöras, att så wäl ryttare som dragoncrne som allmogen^ hwillka 
hemmanen besittia, skole blifwa ehrbollne. Hwar dhett och bendbe, 
att dhem emellan någre strijdigheeter intollc, då icke dhe sielfwe, 
ntlian gouverneuren in loco hafwa macht dhem emellan iämka 
och rätta. 

8. Att odellsmennerna, hwars odeils eller skattegårdar i krigett 
äro blefne ödhe, så dhe sielfwa hwarken hafft dhem i bruk eller 
af andra hafft någon rättigheet der af, icke måtte obligeras att 
betala cronan dhe uthlagor, som för dhem, emedan sielfwa ödess- 
måhlett och krigett påstodh, kunna restera, der öfwer hafwer på 
lians Kongl. Maij:ttz nådige behagh dess Commissarier sålnnda 
welat sigh resolvera, att på dhe gårdar, som skiähl och owildogba 
tingswittnen knnna nppwijsas wara igenom krigett ödelagde oeh 



HANDhlNOAR TILL 1662 ÅRS KOL. KOMMiSSTON I BOHUS LÄN. 445 

nu innestår någre restantier, skolc bem:te odellsmän eller skatt- 
ägare wara för cronones räntor, så länge gården ödelågh och 
ban sielf inthet nööt någhon rättigheet der af, otilltalte, men niedh 
dhe skattegårdar, som sedhan anno 660 äro blifne och ännn ligga 
ödhe och icke kunna innewarande åhr betala crouan sin fulla 
ränta, skall förhoUas som Norriges lagh förmår. 

9. Såsom allmogen desslikest anholler och underdånigst 
bedher, att dhe utbiorder, tompter och ängiar, som icke nu äre 
eller tillförcnde, som någon minss, waret bygde och lickawist nu 
separeras ifrån deras gårdar och deels för halfwa och dcels för 
fierdingsgårdar införes i cronones iordebook att betala alla extra- 
ordinarie räntor, icke måtte medh högre skatter graveras, än som 
dhe ståå uthi dhe gamble danske iordeböcker, alltså hafwer Gom- 
missarierne funnett för gott, att detta medh den 6 pnnchten re- 
mitteras till den iorderifning, som berammat blifwer, och att dhett 
der in till beroor wedh dhe sedhwanliga uthskyllder. 

10. Af samma beskaifenheet skall och dett klagemåhlett wara, 
som een deel så wäl crono som skattebönder insinuera öfwer den 
förhögningh, som skieer medh räntorne på deras gårdar, hwillkett, 
emot dhett dhe alldrigh wist uthaf, nu således skattläggies, att 
när någhon gårdh ståår i cronones iordebook för fleere forings 
hästar än otta och rantar till 10 foringshästar, uppföres han för 
IV4 hemman, och ståår han för 12 foringshästar, skrifwes han för 
halfannan gårdh och måtte sedhan der effter betahla alla extra- 
ordinarie räntor. Uppskiutes desslikest till berörde iorderansak- 
ningh och blifwer i medlertijdh wedh hwadh wanligitt warett 
hafwer. 

11. Hvadh tågan anbelangar, som allmogen beswärar sigh öf- 
wer, så will Hans Kongl. M:tt till att lijsa landett af dhen tunga och 
orichtigheet, som allmogen i förra tijdher af högha lifstijdz och trettio 
[o: tredje] åhrs tager hafwer warret belastat medh, så statuera, att 
dett må blifwa wedh den förordningh, som redho in anno 1660 
der öfwer giordh är, att uthi stellett för lijfstijdztagan må all- 
mogen nu åhrligen gifwa 1 Dal:r 16 öre och för trettio [o: tredje] 
åhrs taghan sampt landbodalern 2 D:r 16 öre silf:rmt af hwar 
heel cronogårdh, hvarmedh dhe bådhe uthgifwa mindre peningar 
och elliest hafwa dhett willkorett, <itt dhe icke allt en gangh eller 
som för detta föruth betala sin städia, nthan effter handen och 
någott hwart åhrett. 

12. Effter som allmogen beswärar sigh och, att dhe ryttare 
och dragoner, som äro assignerade på dheras gårdar, skatte så 
wäl som crono, welc tränga dhcm till att gifwa sigh i taga eller 



446 c. o. ARCADIUS. 

stedzmåhl af hvar gårdh 4 Rickzd:r, dy bcfalle CommissanerDe cro- 
nones befallningsmän att holla handh öfwer allmogen, så icke 
någre hwarken officerare eller gemene medh sådan oskiäligh öfwer- 
last må gravera sine bönder, låtandes dem, som någhon sädan 
städia hafwa uthgifwett i dhe andre sine uthlagor, som bonden 
till ryttaren eller dragonen böör betala, få afräkna. 

13. Dett allmogen begärar fåå lefwercra sin tijonde spannc- 
måhl wedh strendcrna och der sedhan af cronones betiente anam- 
mas och föras till fästningarne, knnna Commissarierne inthet sam- 
tyckia, eflftcr som ingen medh skiähl må undandraga sigh att 
fiöttia och föra sina uthlagor till den orth inom lagbsa^u, som 
han befallt blifwer, hwar till och så allmogen her i landzorthen är 
plichtigh och obligerat. 

14. Såsom allmogen desslikcst begärar blifwc nnderrättat, 
om någott afslagh är giordt på dhctt danska myntet ocli om på 
dhett samma skall gifwas någon förhögningh, så må dett in på 
wijdare ordre ifrån Hans Kongl. M:tt blifwa wedh sin valör och 
uppbäras för fullt i alle bådhc wisse och owisse räntor. 

15. Commissarierne resolvere desslikest, att alle dhe, som 
hafwa gifwet och skänktt till Kongl. M:tt och cronan deras odclls 
iorder till den ända att fåå besittia dem sielfwe, och der iempte 
bruka dhe cronoiorder, som iblandh och i gården medh deras 
egen skatteiordh är belägen, skola må dhem odrifne beholla och 
åboo, så länge dhe kunna g('>ra Kongl, Maij:tt och cronan sin rät- 
tigheet der af. 

16. Sammaledes hafwa och Commissarierne (ifwerwägatt, 
hwadh nämpncmän, stramlfogdar och färgemän måga niutha fritt 
för deras tienster, och der medh således förhollet, att hwar nämbde- 
man beholler fritt af een crono gårdh arbetz- och och skntzfårdz- 
peningarna sampt 1 In: smör af deras iordebookzräntor, strand- 
fogdar och fargemän beholla desslijkest inne medh sigh af dhe 
gårdar, dhe boo uppå, arbetz och skiussfärdzpeningar sampt skrif- 
ware orthen och sedhan swara till alla dhe öfriga räntor. Datam 
ut supra. 



»ANDUNGAR TILL I »',62 ARS KliL. KOMMISSION I liOHUS LÄN. 447 



4. Generalresolution på fogdarnes frågopunkter 1662. 

Kongl. Coramissariernes resolution och förklarningb uthöf- 
wcr närskrifnee de betientcs i Bahuus lähn underdåniga frågo- 
pnnctcr. Dat. Bahuus den 6 Septemb. 1662. 

1. Dhc skattegårdar, som adelen, sedan Bahuus lähn kom 
under Kongl. M:tz och cronan Sweriges devotion, sigh tillhand- 
latt hafwa, concidereras intett annorledes ähu som annartt skatte- 
godz, och blir betalas der af alle wanliga uthskiölder, lickasom 
då b.te godhz hörde bönderne sielfwe till, men dett andre skatte- 
godzett, som efter a:o 1646 till (558 kiöpt Uhr, blifwer under den 
frihet, som dett nu ähr, in på K. M:tz widare nå:ge resolution och 
torklarningh. 

2. 3. * Medh den andre och tredie puncten beroer och fcir- 
hollis, som dett nu ähr, till des Kongl. May:tt om alle beskaffcn- 
heter underdånigt ähr blifwen underrättatt och des egen nådige 
förklarningb deröfwer neder kommer. Doch må skrifware orten 
betalas af dett nye adelens skattegodz så wäll som af bondegodhz. 

4. Förmedelst deres privilegier niuter adelen den halfwe 
opbörsel frij så wäll af dhett frälseegodz de bekommet af ofrelses 
men som dett de elligest ärfdt hafwe, doch skall der af bollas full 
rustienst. 

5. Så frampt dett giöres bewisligen, at adcllsmannen antin- 
gen hafwer sielf opborett af des nye [o: efter 1658 förvärlVade] 
skattegårdar dhe extra ordinarie räntor eller och forbudett bön- 
derne betala dem till cronones betiente, då må frälsemannen sö- 
kias om resten och wara skyldigh betahla till cronan des Icirholdne 
räntor. 

6. Med byxeln hafwer crones betiente at förholle sigh aldeles 
efter som Noriges lag och recess den dicterar. 

7. - Alle dhe hemman och lägenhetter, som således defficul- 
tcras, skole si)ecificeras och sedan opsatzet till demni, som de 



^ Fogdnrne förfråga sig, huruvida adeln skall få njuta insooknerätt 
på dt; heminnn, som den dragit ur den ena socknen till den andra under 
sina sategardar samt om den skall gifva skjuts- och arbetspenningar af 
sina strögods och om den skall gifva skrifvareorten blott af de strögods, 
som egentligen äro skattehemman. 

' Fogdarne fråga, om med lag och dom skall sökas återvinning af 
kronohemman ooli jordar, som adeln slagit under sig utan laglig Åtkomst. 



448 c. o. ARKADICS. 

samme innehafwa tilskickas, hwilkc sigh ochså der öfwer innan 
förclagdcn tidli förklara och des laga fångli opwisa skole, så frampt 
de hemman och lägenheter, som bestrides, icke skole revoceras 
under cronan igen. 

8. Medh knape godzett skall förhållas efter hoosfogandee 
Kongl. resolution. ' 

9. Medan Commissarierne med twänne åhrs restatiers tillgift 
på Kongl. May:tz nå:ge behagh almogen benådatt hafwa, konnc de 
widare och för årswäxstens skoll den ingen friheett admittera. 

10. Så frampt adelen sielf antingen upborett eller och fbr- 
budett sina bönder att betala b:te begrafningspäningar, må de der 
om söckias, hwar och icke exequeras de boos den, som dee innestå. 

11. Den ellofte punctcn ähr förklaratt uthi den resolution, 
som allmogen öfwerlefwereratt är, thill hwilken och dess 4 punct 
dee wederbörande hänwisas. 

12. Commissarierne fina skäligst, att der dhe bönder, som 
hemmanen i krisstiden besntte och då åtskillige beswär utstode, 
konna ställa löfter för sigh, så dee cronan sina utlagor betala 
skolee och gårdarne medh huus och bruuck förswarligen häfda, 
mage dhee wedh deesamma odrifne förl)lifwa, men dhe som det 
icke kunna eller fiirmå giöra och icke heller är forbopningh at 
kunna betala cronans utlagor och hålla deras bruuck wäll wedh 
macht, med dee samme giöre cronenes betiente hwadt deras em- 
bete fodrar och draga iorsårgh, huru cronans hemman må blifwa 
bruckat och der af tilbörligen skattatt. 

13. Dhe af Aggerhuus län må fuller admitteras at taga al' 
deras godz, som dhe här i länett äga, deras landskiöldh uthi 
egen persel, men så skal der bredwedh noga observeras, att icke 
der under spelar nogott wijdere underslef och under praetext af 
be:te landskiöldh åttskillige andra waror öf:r grensen fiSras. 

14. 2 Cronones betiente skola infodra copier af dee bref, 
som äganderna på sådanna godz hafwa, och af deesamme för- 
nimma, huru be:te godz i gamle dagar här waritt concidererade, 
rättandes sigh sedan efter dem sampt adelens privilegier. 

^ K. M:s resol. o förklar, öfver H. Stakcs frågopunkter, dat. Sthlm 
^^l-i 1662: Egare af knapegods, som förut i fejdetid gjort russtjenst och 
varit fria från vissa och ovissa utlagor men i fredstid blott utgjort ord. 
kontributionsskatten, skola blifva som andra ryttare på sina hemman ocli 
njuta samma frihet med dem och skola ställas under det båhusiske rege- 
mentet och dervid förblifva mot be:te rustnings presterande. 

^ Frågas, om hemman, som tillhöra adel eller ofrälse och atå i jor- 
deboken med högre ränta än foringshästar, skola anses vara af lika na- 
tur med annat frälse. 



i 



IIANDLINOAR TILL 1662 ArS KOL. KOMMISSION I BOHUS LAN. 449 

15. Ahr förklaratt uthi den till almogen extraderade resolu- 
tionen och des 4 pnnct. 

16. Aldenstundh Commissarrerne förnimma, att de norske 
revocera dee annexer och förläningar, som dee wåre präster uthi 
Bahuus län boendes för dette uthur Aggershuus lähn haft hafwe, 
dy skall och samme landskiöldh, som till kirkorne i Aggershuus 
lähn af denne provincien forlänte warett, in på Kongl. M:tz widare 
Rirklarningh blifwa högst be:te Hans Kongl. M:tt och cronan for- 
behållen. 

17. ' Commissarieme finna for godt att her om skrifwes till 
gouverneuren i Norige och begiäres, att förrymmaren må Stellas för 
rätta. I medlertidh är skiähligt, att de borttstulue penningar fiires 
till afkortning. 

18. 2 Dätt städtzmålett, som af sådanna särskilte jordar uth- 
göres, finna Commissarieme skiähligdt och drägeligest betalas 
medh otta öre sm:tt af hwart örisbohl. Datum ut supra. 



5. Relation om orternas begkalTenhet nti Norrewijks 

siösiden af Hr Askenbergk. 

Hochwohlgebohrner Herr Baron und ReichsRaht, Besonders 
Hochgeehrtcr Herr undt groser Patron. 

Auif Ewer Excellentz gnäd. Ordre habe meine Reise dnrch 
Bahnslehn zu Wasser undt zn Landt vollezogen undt anfangs an 
Stider undt Norder Bolaren durch Idfioren, Hal! vorby hiss Frederich- 
statt fortgesetzet, durch Schwinsundh aber hiss Hodall undt Dtinne- 
kiel, Ström, Wetlandt bro, Hastensundt, Thanum, Quille, Schwarte- 
borg undt femer hiss Quistrum bro zurlicke genommen, da ieh 
dann unterweges balt zu Wasser balt zu Landte alle Orter in 
Augenschein genommen. Ob nun wohl ein öder änder Marekplatz 
an die oflfentliche Seite gelegt werden k{(nne, so ist doch keine 
Gelegenheit allwo auflf der Seiten eine Statt fundiret werden könte. 



^ Frågas, om man ur kronoräkeiiskaperna fUr affora en rest på 612 
dr '29 öre s.m., som den till Norge rymde tänsmaunen Jakob Hcrtelssou 
på Orust blifvit skyldig för 1658 och 1659. 

^ Frågas, huru mycket årligen skall betalas i städja till kronan af 
de oreshol kronojord, som inpi i åtskilliga skattehemman. 

Bidr. till Göt. o. lioh. länt ht*l. 7. 1 I 



450 c. o. ARCADIUS. 

weile die Orter iiicht allein dar zu angclegen, sondern Agerhas- 
lehn glcieh gegcnlibcr hatt; auch allés den Ström, Enningdahl 
Kirche und dess H:n Peter Backe Höif Barby vorby, so norrisch 
ist, passiren niuss. So ist in Schwinsundt gleichfals wegen Höhe 
der Berge undt Raiihe des Örtes keine Gelegeuheit. Bey Hodall, 
DUnnekiel biss auff Wetlaudtbro aber undt Mielkröt prsesentiret 
sieh ein öder änder Platz; dann mann bey DUnnekiel undt umb 
den (in dem Hafen gelegenen Holm) nicht allein mitt den grösten 
Schiffcn nechst ans Landt legen känn, sondem daselbsten sint 
die meisten Gehöltze undt bcste Ladesstellen, darzn die Lente 
nicht allein durch gute, grosse, bequemliche Wege bey Winter 
undt Sommers Zeitt von den umbliegenden Ortem zu Wasser undt 
zu Lande kommen können, sondcrn daherumb seindt (?) die 
Sagemtihlen Timmerbretter, wie auch das Vieh bestes Kaufs. Zuc 
Lebensmittell können die gelegene Fischereyen in See so 
wohl als die sttsse nechste angelegene Scen, genandt Ström See 
und Faering See, Langse See, ctwas contribuiren. Wiewohl nun 
der Grund undt Boden nechst umb DUnnekiel nicht alle Jahre 
80 gute reine FrUchte trägen, auch das Landt ziemlich sehmahl, 
so möchten doch die Gelegenheit undt KauflF auff Timmerbretter, 
Heute, Fleisch und Fisch aus den nechstumbliegenden Ortem in 
etvvas diesses ersetzen, absonderlich so der Ort mitt der gleichen 
Privilegien begnädiget, dass Einwohner sich daselbsten einzn- 
finden Lust undt Annlass bekommen wUrdten. Ich habe zwar 
auflF den Ingenieur von Goteburg unterschiedene Tage gewartet, 
aber er ist nicht zu mir kommen, sondern vor sich selber einen 
öder andren Ort besichtigt, darvon er gebUhrende Relation ein- 
sendten wirdt. Wie nusserlich berichtet, soll er auff Thannm 
Naess, alda ein Oe, Hallesöe genandt, nechtst vorlieget, ein Ab- 
sehen haben. So lieget Thannum Naes gleich einer Peninsol am 
Landte undt ist eine gute, doch wegen Menge derer vorliegenden 
kleinen Klippen nicht allzu sicher Zufahrt, und ist eine halbe 
Meil auflF schlechten Steinklippen gelegen. Alida weder Holtz 
öder Wasser vorhandten, noch Wegen öder Acker zu macheu 
Gelegenheit, so könte der Ort zu Unfriedens Zeiten dem Landte 
wcnig öder gar nichts dienlich sein, wie gleichfals das Landt dem 
Ort zuzufliihren beschweret wUrdte. Wann nun hierttber Ewer Excel- 
lentz einen ausflihrlichen Bericht zu haben nöthig achteten, könte 
solches mUndlich nach der Landtkarten zimlicher masen deatlicber 
nach Gelegenheit des Landtes, auch deren gewöhnlichen undt darin- 
nen gangbahren Wahren, durch meinen Secretarium Daniel Hårde- 
wik demonstriret werden, in Ewer Excellentz gnädige Belieben 



1 



HANDLINGAR TILL 166 2 ARS KOL. KOMMISSION I BOHUS LÄN. 451 

stellendt was undt wie hierinnen ferner vorgenommen werden soll. 
Ich achte meiner Schuldigkeit gemäss an meiner Wenigkeit nichts 
erm ängeln zu lassen, was nach Ewer Excellentz hohe vernunfftigem 
ludicio nlitzlich zu sein sich bedtincken lassen möchten. Womit 
dieselbe neehst dero Gemahlin nndt hohen Angehörigen allerglUck- 
lichsten Wolfart enipfele, mich der beharlichen Wohlgewogenheit 
recomniendirent und sterbe alss 

Stenigöe den 14 Oetob. Ewer Excellentz 

A:o 1662. Untterthenigster unt gehorsahm^ter Diener 

RUttg. von Aschenherg. 

P. S. Ich bin resoluirett gewesen in Person nach Stocbholra 
zu reisen, so verhindrett mich dieses dass ich aur dess H. Reichs 
Admirall Exl. seine Antworttschreiben wegen dess bewUsten 
Rittermester halber warte. ' 

Utanskrift: 

A Son Excellence 
Monsiegneur le Baron Bengt Schytte 
Senateur du Rouame(!) de Suede. 
Treshumblement å Stockholm. 



Efterskrifton ar nf Aschebergs egen hnnd och mycket svårläst. 



Innehåll. 



Tjörns hfirads fastn fornlemningnr. Af Emil KkhofT. Med 10 trä- 

'snitt och 2 kartor 289. 

Bohuslänska fornsakcr fr&n hcdnatidcD. 5. Af K. Ekhoff. Med 18 

träsnitt 344. 

Gamla Klfsbor^f. Af Wilhelm Berg. Med 3 träsnitt 393. 

Handlingar till 1062 ars K. Kommission i Bohuslän. Meddelade af 

C. O. Arcadius 428. 



v. Ä-ystiäsri^ 



K ART A ^^^^^/^^ 




BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM 



GÖTEBORGS 



OCH 



BOHUSLÄNS FORNMINNEN 



OCH 



HISTORIA 



UTGIFNA PÄ FÖRANSTALTANDE AF 



LÄNETS HUSHÅLLNINGS-SÄLLSKAP 



ÅTTONDE HÄFTET 



(ANDRA BANDETS FJERDE HÄFTE) 



1883 



-♦- 



STOCKHOLM, 1883. 

KONOL. BOKTRTCKKRIBT. 
P. A. JfOBaTBDT S aölIBB. 



^ Slottsruinen pft Ragnhildsholmcn. 

Undcrflukt af WILHELM BERG. 

Inledning. 

I långa tider har det varit bekant, att ett fdstc legat på den 
lilla Kagnhildsbolracn i Nordre elf utanför platsen för det gamla 
Konungahälla i Ytterby socken af Bohuslän, men man hade icke 
förestält sig, att af detsamma kunde finnas mera qvar än de 
grönskande vallarna uppe på klippan och det ansågs derför öfver- 
flödigt att ens ifrågasätta en undersökning af desamma. 

Vid besök på platsen år 1871 varseblef emellertid författaren 
till föreliggande uppsats, att man genom grus- och stentagning 
under årens lopp så småningom blottat en del murar på bergets 
sluttning och detta gaf anledning misstänka, att vallarna gömde 
mer än man förmodade. När fyra år senare det i Göteborg sam- 
lade fornforskarmötet en dag företog en utflygt för att bese 
Konungahälla, tillät jag mig derfÖr fästa de närvarandes uppmärk- . 
samhet på ruinen; man begaf sig således dit öfver elfven och 
huru kort besöket än var och huru föga man än kunde skönja af 
murarna, var det likväl tillräckligt för att väcka önskan efter en 
närmare kännedom om lemningarna af slottet och på grund häraf 
föreslog amanuensen herr C. Eichhorn, att en »uppmätning af 
Nycklaborgs ruin» måtte företagas, en önskan som skulle inflyta 
i mötets protokoll. 

Svenska fornminnesföreningens tillgångar medgåfvo likväl icke 
utförandet af ett dylikt förslag, hvarför saken blef tillsvidare hvi- 
lande. Hösten 1881 stäldes emellertid af enskild person till mitt 
förfogande tillräckliga medel för ruinens noggranna undersökning. 

Densamma är nu verkstäld, men, innan jag öfvergår till fram- 
läggande af de resultat, hvartill arbetet ledt, torde det vara på 



WILHELM BERO. 



sin plats att yttra några ord om sättet, h varpå det blifvit verk- 
stäldt och om undersökningens gång i dess helhet. 

Sedan Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien 
under vanliga vilkor och föreskrifter medgifvit att undersökningen 
finge verkställas äfvensora tillstånd erhållits af delegarne i döds- 
boet efter löjtnant O. I. Kilman i egenskap af markens innehafvare, 
togo gräfningarna sin början den 25 september 1881 och fortgingo 
till den 4 december, då arbetet afbröts för att ånyo upptagas den 
6 mars 1882 samt afslutades fullständigt den 8 maj samma år. 
Arbetsstyrkan har vexlat mellan 4 och 20 man och kostade hela 
undersökningen, deri inbegi-ipet arvode för fotografier, teckningar 
och kartor, till samman 4,482.4 s kr. 

Till utgångspunkt tor gräfningarna valdes de förut omnämnda 
resterna af murar, hvilka vid grushemtning blottats på östra sidan 
af slottet — se den medföljande planritningen. Efter en veckas 
arbete hade man här utgräft det rum, som på planen betecknas 
med n:r 1 . Derefter gick man på yttre sidan om detta, trefvande 
sig fram längs muren, och utgräfde vinkeln vid n:r 2, som bildas 
af norra muren till nyss nämnda rum och sjelfva ringmuren. Sam- 
tidigt härmed påträffade man söder om n:r 1 en liten fyrkantig 
utbygnad i murvinkeln n:r 3. På sidan om denna fortsattes arbetet 
åt söder i rak linie, men afbröts för tillfället och uppmärksam- 
heten riktades på följandet af hufvudmuren vid n:r 2, som snart 
befans göra en rät vinkel åt vester, bildande sålunda slottets fasad 
mot norr. Midt på denna sida påträffade man en stor portöppning, 
som likväl befans vara omsorgsfullt igenmurad. 

Sedan man ytterligare blottat en sida af hufvudmuren åt vester, 
var det tydligt, att den omslöt en icke obetydlig parallelogram, 
som utgjorde slottets inre borggård. 

Arbetet förflyttades nu in på denna och började strax innanför 
porten. Sedan man hunnit ned till grunden, befans att, under det 
hufvudmuren eljest höll 2,6 5 meter i tjocklek, portöppningen hade 
igensatts med en endast 1,20 meter tjock mur. Att detta skett 
vid någon ombygnad eller restaurering af slottet var gifvet och, 
såväl för att återställa porten i dess ursprungliga skick som för 
att genom densamma vinna utväg att undanskaffa det grus, hvar- 
med borggården var uppfyld, nedbröts i grund det igenmurade 
stället. 

Till venster om porten inne på borggården stötte man snart på 
tegelmurarna till rummen n:r 8, 6 och 7, hvilka efter hand nt- 
gräfdcs och till höger inne i sjelfva hörnet af ringmuren träffiadcs 
de tunna och låga tegelmurarna till en afstängning, n:r 9, samt 



& 



SLOTTSRUINEN PÅ RAONHILDSHOLMBN. 5 

längre in grundmurar af gråsten till bygnaderna n:r 10, U 
och 12. 

PåträflFandet af murar på borggården var en fullkomlig öfver- 
raskning, ty ifrån murarna eller, som det sedermera befans, ring- 
murens öfversta gräsbevuxna delar sluttade marken ganska obe- 
tydligt mot midten, der sjelfva berget framträdde i dagen och jag 
var öfvertygad om, att det lager af jord, som i öfrigt förefans, 
endast var ett tunt täcke öfver uppstigande ojemnheter i berget. 
Så var likväl, som vi se, icke fallet, utan dessa oregelbundna 
högar utgjordes dels af murar och dels af tegel, grus och sten, 
alltsamman återstoder af slottets inre rumindelning. 

Nu hade gräfningarna fortskridit till den frAn stora porten 
aflägsnarc delen af borggården, hvars botten allt mer sänkte sig 
mot söder. Härigenom blef grusets bortskaffande allt svårare och 
mera tidsödande. Det blef sålunda en tvingande nödvändighet att 
träffa anstalter, som möjliggjorde en snabbare och billigare ut- 
gräfning och jag beslöt derför att låta undersöka hufvudmuren åt 
söder. Enär stora porten befunnits igenmurad, enär ingen förbin- 
delse utåt genom n:r 1 kunnat annat än undantagsvis och då för 
fotgångare ega rum och då slutligen icke någon genomgång visade 
sig åt vester, var det alldeles klart, att den under fästets senare 
tid begagnade porten måste befinna sig i södra muren. Arbetet 
med sökandet efter densamma tog sin början och hade icke länge 
fortgått, dä man mycket riktigt, vid 22, träffade den beräknade 
öppningen, mindre visserligen än den åt norr men bättre bibe- 
hållen. 

Härigenom hade man nu erhållit en lätt och beqväm utfartsväg 
för gruset och arbetet förlades derför till det närbelägna rummet 
n:r 13 och till de gångar, som skilja detta rum från hufvudmuren. 
I den sydligaste af dessa gångar allra innerst fans det lilla rum- 
met n:r 18, till hvilket ledde en igenmurad spetsbågöppning W, 

Samtidigt började utgräfningen på andra sidan af borggården, 
vid n:r 16. Som detta rum hade ett så betydligt djup, att man 
för att afiägsna gruset skulle nödgats anbringa en kran, tvingades 
vi upphöra med arbetet för att genom gräfning i den del af 
ruinen, dit dörren vid N leder, eller n:r 17, om möjligt skafifa en 
användbar utfartsväg, hvilken jag trodde mig finna vid o. Här 
hade man nämligen under blottandet af borggårdens sydöstra del 
närmast porten träffat en spetsbåge af granit, som, enär den samma 
var igenmurad, vid ett flygtigt påseende endast tycktes hafva varit 
en blindbåge eller dekorativ utstyrsel ät den stora enformiga ytan, 
men vid en närmare granskning visade det sig, att denna igen- 



6 WILHBLM BEUG. 

inurniug skett på en senare tid än den, då bågen uppforts, ty ste- 
narna i muren lågo icke i förband med fortsättningen bakom bå- 
gen utan lemnade mellan sig och denna en mindre, fortlöpande 
öppning. 

Arbetet slutade således i n:r 16 och började i stället i det 
sista rummet på denna sida. Man hade icke nedträngt synnerligen 
djupt, då man fann en fönsteröppning genom södra hufyudmuren. 
På dennas yttre sida kunde likväl ingenting af fönstret märkas, 
enär öppningen var helt och hållet fyld af rasade lemningar. Nu 
hade man således vunnit det åsyftade målet: en kort väg för gru- 
sets bortförande åt detta håll. 

Sedan vi hunnit ned till Qerdedelcn af rummets djup, lät jag 
bryta ned några stenar af murverket till hvalfvet o och när det 
visade sig, att mitt antagande var riktigt, eller att muren, som 
endast hade 30 cm. i tjocklek, var en senare tids verk och att 
der bakom dolde sig den ursprungliga af väl lagdt tegel uppförda 
väggen, nedbröts hela den yngre förstärkningen åt denna sida och 
endast ett stycke åt söder lemnades qvar för att visa utseendet, 
sådant det var vid utgräfningen. Genom denna restaurering fram- 
stod hvalfvet ännu en gång fritt och öppet. 

På den östra väggen i samma rum, n:r 17, visade sig en med 
gråsten och tegel igensatt öppning i hufvudmuren vid S. Denna 
genombröts äfvcnledes och återstäldes i sitt forna skick såsom en 
fönsteröppning, hvars botten ligger icke obetydligt högre än fön- 
8ti'et åt söder. 

Det nämndes här ofvan, att på vestra hufvudmuren icke någon 
genomgång kunde varseblifvas, hvarför man måste söka en sådan 
åt söder. Det visade sig emellertid en dag, när regnet genomblött 
murbruket på inre sidan åt borggården, att detta på ett ställe af 
muren hade en ljusare färg än i öfrigt och att det här var bättre 
bibehållet. Vid en med anledning deraf företagen närmare gransk- 
ning af detta parti syntes på båda sidor om det ställe, der den 
ljusare fläcken befann sig, tvenne vertikala linier, uppkomna der- 
igenom, att stenarna här icke voro sammanbundna utan endast 
stötte med jenina kanter intill hvarandra. Dessa linier gingo icke 
upp till murens hela höjd, utan upphörde vid en mycket stor, 
horisontelt liggande stenhäll. 

Jag lät nu några arbetare börja nedbrytningen af muren på 
detta ställe, vid P i rummet n:r 11. Snart trädde i dagen en fbr- 
djupning med väl huggna sidor och jag började tro, att vi här 
hade en igenmurad spis, helst väggarna drogo sig allt mer samman. 
Men hunna omkring 2 meter in i muren efter ett ytterst sv&rt 



a 

i 



SLOTTSRUINEN PÅ UAGNHIIiDSIIOLMEN. 7 

arbete lued det stenhårda murbraket märkte man, att tc^rdjupuingen 
icke både någon bakvägg, utan att tvårtom sidoväggarna här åter 
aflägsnade sig från hvarandra. Det blef sålunda klart, att vi hade 
framför oss en ny port, som blifvit vid något tillfälle igenmurad 
och efter erhållen visshet härom bröts den återstående muren ned 
och så låg, efter ytterligare ett par timmars arbete, den lilla ut- 
fallsporten efter sex århundraden ånyo öppen, sådan den en 
gång varit. 

Det sista större arbete, som utfördes, var rengöringen af det 
halfrunda utanverket n:r 15. 

Då slutligen ingenting borde lemnas oundersökt i borgens 
närhet, ingick man på spridda håll med djupa schakt i de nedanför 
murarna belägna sluttningarna, t. ex. midt för n:r 1, utanför n:r 
2, 3, 15 och 4, vid hufvudmurens nordöstra hörn samt nedom stora 
porten. Dessa arbeten lemnade emellertid icke något resultat. 
Jorden bestod öfver allt af vanligt grus, sådant det uppkommer 
vid förvittring af sten och icke på något enda ställe kunde spår 
af murar upptäckas. Då man, innan en plats betäcktes med ut- 
kördt grus från borggården och bygnadema, städse gjorde sig först 
noga underkunnig om, att man icke på samma gång betäckte nå- 
got annat än den ursprungliga marken och då de ofvan nämnda 
undersökningarna icke påvisade några befästningar, är det min 
öfvertygelse, att sådana icke finnas i större utsträckning än de på 
planritningen upptagna. Icke ens de i vallgrafveus sidor gjorda 
gräfningama lemnade antydan om något murverk. 

I fråga om de vid utgräfningeu träffade lösa fynden hänvisas 
till den längre fram befintliga fullständiga förteckningen öfver de- 
samma. I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att de före- 
mål, som finnas upptagna i den samma, alla utan undantag träffats 
uteslutande i det lager af kol, aska och ben, som närmast betäckte 
den ursprungliga grunden samt att i regeln aldrig träffades i de 
öfre gruslagren något annat än sådant, som tillfälligtvis i en se- 
nare tid der förlorats och nedsjunkit, såsom mynt från Carl XI, 
några kulor af jern och bly m. m., hvilka finnas särskildt om- 
nämnda efter förteckningen. 

De kemiska och mineralogiska undersökningarna äro benäget 
verkstälda af läraren vid Chalmerska Slöjdskolan herr doktor 
Emil Berglund, de osteologiska bestämningarna hafva gjorts af 
t. f. intendenten för Göteborgs Musei zoologiska afdelning herr 
doktor A. H. Malm, mätningar och planritningar af löjtnanten vid 
Kongl. Väg- och Vattenbyggnadskorpsen herr H. A. Arosenius, 



8 WILHELM B£RO. 

fotografierna äro utförda af herrar Aron Jonasson och Vald. Dahllöf, 
teckningarna af fru Maria Hedlund, fl^dd Scholander, artisteme R. 
Gallmander och Laur. Baltzer samt arkitekten Hans Hedlund, hvil- 
ken senare äfven lemnat värdefulla upplysningar i fråga om byg- 
nadens detaljer. 



Slottets historia. 

Djupt in i sagans natt sträcka sig det gamla, ryktbara Konunga- 
hällas anor och ingen vet att omtala anläggningen af denna stad, 
som så ofta utgjorde mötesplatsen för nordens konungar och stor- 
män under medeltiden. Läget vid den breda, segelbara Göta elf, 
icke långt från den punkt, der den uttömmer sin väldiga vatten* 
massa i hafvet, hade gifvit staden en ansenlig vigt för handeln 
och en ännu större betydelse i politiskt afseende hade den fått 
såsom Norges längst mot sydost framskjutna fasta plats. 

Vid den tid, hvarmed vi nu gå att sysselsätta oss, eller mot 
120Otalets midt, egde likväl Konungahälla tvifvelsutan icke mer 
samma betydelse som ett sekel tidigare, ty under den mellanlig- 
gande tidrymden inträffade Vendernas anfall och stadens dermed 
följande plundring och brand, hvarefter säkert ganska litet af den 
äldsta staden fans qvar. Ehuru de enskildes hus och bygnader 
efter hand uppfördes ånyo, fortfor deremot slottet eller kastellet 
att ligga i grus och det finnes icke ens en antydan om, att någon 
särskild bostad blifvit inredd åt konungame, när dessa tidt och 
ofta gästade orten. Tvärtom berättas uttryckligen, att, när konung 
Magnus Erlingsson, under fejden med Sverre och Birkebename, 
kom till Konungahälla söndagen efter påsk (8 april) 1184 tog han 
in i en gård, som tillhörde en hustru vid namn Ragnhild, samt 
förblef der i tre veckor med hela sitt följe och många af landets 
mest framstående män, bland hvilka särskildt nämnas Orm Kongs- 
broder, Nicolas Kuvung, Munan Gautsson från Anes, Asbjörn Jonsson 
och Hallkel Jonsson. Att ett talrikt hof så länge begagnade ett 
enskildt hus visar klarligen, att på den tiden icke något slott 
eller kungshus fans. Undersöka vi saken närmare, finna vi, att 
redan några år före detta besök, eller omkring 1182, ett augustiner- 
kloster intagit det forna kastellets plats, hvarför ett återuppbyg- 
gande af det senare ej gerna kunde komma i fråga, åtminstone 



J 



SLOTTSRUINEN PÅ RAGNHILD8U0LMEN. 9 

icke på det ställe^ der det förr legat. Att den verldsliga magten 
medgaf, att ett kloster fick läggas på det forna kastellets plats, 
var väl föranledt deraf, att man i sjelfva verket fann platsen 
olämplig för ett återoppförande af slottet, emedan den var föga 
upphöjd öfver den omgifvande slätten och sålunda kunde lätt an- 
gripas från alla håll, så mycket mer som vallgrafven i det när- 
maste torde saknat vatten. 

Så förblef det ända till konung Håkon Håkonssons tid (1217 
— 1263), hvars uppmärksamhet ganska mycket riktades på det 
fruktbara, tätt befolkade Elfsyssel och särskildt på trakten kring 
Konnngahälla. Sä lät han bebygga och med träkyrka förse Ocker- 
öarna samt uppföra hus på Gnllön, eller den vestligaste af hol- 
marna i elfven utanför Konungahälla. Dessa och flere andra ar« 
beten för landets uppkomst synas närmast kunna hänföras till åren 
1248 och 1250, då konungen ofta var här nere med anledning af 
förhandlingaiiia med svenskar och danskar. Till samma tid får 
man äfven hänföra de vigtiga tastningsarbeten, han lät utföra i 
Viken till skydd mot de båda grannmakterna, och i främsta rum- 
met bland dessa arbeten de vid Konungabälla. När staden numera, 
såsom vi påpekat, var en fullkomligt öppen plats, gälde det framför 
allt att just här anlägga en borg, som kunde bjuda spetsen åt en 
söder eller öster ifrån, från Halland eller öfver Lödöse inträngande 
fiende. Till plats för en sådan borg utsåg konungen den i elfven 
midtför staden liggande Ragnhildsholmen och lät bär på en öfver 
den lågländta marken uppstigande klippa bygga det fäste, som är 
föremålet för denna uppsats. 

Första gången det omtalas såsom fårdigt är, när konung Hå- 
kon den unge, faderns medregent, fick bud att under den pågående 
fejden med danskarne skyndsamt begifva sig från öfre delen af 
landet ned till Göta elf. Han var strax redo, heter det, och begat 
sig på väg två dagar efter jul, men fick hårdt väder, så att flottan 
med möda nådde hamn vid Hvalöarna, derifrån Håkon gick i land 
och reste in till staden samt tog sin bostad »på holmen vid 
Kongahälh, hvarmed måste förstås, att han uppslog sitt residens 
i den nu färdiga borgen på Ragnhildsholmen. Emedan detta skedde 
i första dagarna af år 1257, eller närmare bestämdt den 9 januari, 
är det tydligt, att slottet varit färdigt allra senast året derförut. 
Askonsdagen, den 21 februari, återvände den unge konungen till 
Oslo, men förnyade besöket längre fram på våren i dymmelsveckan 
(1—7 april) med anledning af det möte, som var öfverenskommet 
att hållas med Birger jarl på Lena. Återkommen derifrån dröjde 
han några dagar på Ragnhildsholmen förlustande sig med jagt 



to WILHELM BERG. 

med falk och hund. En dag var han, som sagan berättar; »tagen 
öster öfver ån till Gullö». Här t(3rkylde han sig i den skarpa 
vårluften, sjuknade natten derpå och fördes döende till Tönsberg, 
der han afled den 5 maj. 

Hans fader, den gamle konung Håkon, efterträddes af andre 
sonen i ordningen, Magnus Håkonsson med tillnamnet Lagaböte 
(1263—1280). Att slottet denna tid betraktats såsom särdeles starkt 
och säkert, bevisas deraf, att det i norska konungarnes hirdskrå 
finnes nämndt såsom statsfängelse jemte Valdensholm, Tönsberg 
och Mjöskastellet, och om slottet stadgas ytterligare på det möte, 
konung Magnus den 25 januari 1273 hade med lendermän, lagmän 
och sysselmän, att i händelse af mandråp, som ej genast straffades 
med döden, skulle sysselniannen snarast möjligt sända dråparen 
till konungen med berättelse om det förefallna; dömdes han till 
fängelse, skulle han sändas till borgen på Ragnhildsholmeu vid 
Konungahälla, om han var från trakten mellan riksgränsen och 
Svarteborg ^ 

Det var äfven hit svenske konungen Valdemar af ödet fördes, 
såsom gäst likväl. Han hade vid Hofva blifvit i grund slagen af 
brodern, hertig Magnus, och flydde på väg till Norge men blef 
uppfångad och måste afsäga sig riket med undantag af några ft 
provinser. Icke nöjd med den påtvungna freden började Valdemar 
snart stämpla och tog, då han icke mer trodde sig säker i Sverige 
samt då han hoppades på hjelp af sin svåger, konung Magnus i 
Norge, sin tillflygt till Konungahälla, dit han åtföljdes af drottning 
Sofia, hvareftcr de på Ragnhildsholmeu hade sitt tillfälliga residens'. 
När Valdemar ännu den 12 december 1275 befann sig i Lödöse 
och man vet, att han innaii årets slut kom till det nämnda slottet, 
hade han sålunda inträffat der vid jultiden. Vistelsen på Ragn- 
hildsholmen blef denna gång ej långvarig, men det är mycket tro- 
ligt, att slottet vid senare tillfällen beboddes af den afsatta konunga- 
familjen, åtminstone var det fallet 1276, när konung Magnus Hå- 
konsson der sammanträfi'ade den 22 juni med konung Valdemar 
drottning Sofia samt deras barn, Erik och Ingeborg, den senare 
några år förut gift med grefve Gerhard af Holstein. Vid detta 
möte voro äfven tillstädes de danska sändebuden, biskop Johannes 

* »Docmezt mannz hane sva at han se vserdr myrkastofua en leigi 
bana, ])a skulu syslu men senda i [)a siade som ber fylgir, aller firir 
sunnan Svaertiborgh till Konougahellu». »»Norges Gamle Love ved R. 
Keyser og P. A. Munch, Hirdskraa», kap. 36. 

^ » en Valdimar konungr ok Sophia drotning komust vit flotta af 

Sviarikii i Uaguhildarholma vit Konungahellu». »IsIeuzkirÄDnålar», 8.145. 



J 



SLOTTSRUINEN PÅ BAONHILDSUOLMBN. 11 

af Börglum, biskop Tnke af Aarhuus, Henrik prior i Andvors- 
skov, UflFe drotsete och Jon Litle fogde i Lnnd samt grefve 
Johan af Ravensberg och jauker Jakob af Halland, således en 
lysande samling af andlige och verldslige män — allt i afsigt 
att på fredlig väg göra slut på de kungliga brödernas i Sverige 
tvist ^ 

Nästa gång slottet omtalas är det i samband med den fredlöse 
marsken Stig Andersson, denna väldiga, dystra gestalt från riddar- 
tiden, som under den förtviflade kampen för hämnandet af en 
förspild lefnadslycka kastat ett romantiskt skimmer öfver så mån- 
gen gammal borg i de tre nordiska landen. Vi känna af Danmarks 
historia, huru grymt han blifvit förorättad af konung Erik Glipping, 
som till straff derför blef af marsken med andra sammansvurues 
hjelp mördad. Gerningsmännen förklarades derpå fredlösa och 
måste rymma landet samt togo då vägen till konung Erik Mag- 
nusson i Norge, som 1280 efterträdt sin far, Magnus Håkousson. 
De mottogos af denne med största välvilja och erhöUo i slutet 
af juni 1287 slottet på Ragnhildsholmen. Visserligen talas det 
blott om slottet i Konungahälla, men, enär det i sjeltVa staden 
icke fans något dylikt, var det således fästet på holmen, som nu 
en tid bortåt gömde såväl niarsk Stig som de öfrige fredlöse: 
Nicolas Knutsson, Nils Hallaudsfar, Peder Jakobsson, Peder Pors 
och Stig Nicolausson — alla riddare — samt väpnarne Aage Käke 
och Rane Jonsson med deras tlJlje. Så bröt kriget mellan Norge 
och Danmark ut, i hvilket naturligtvis de fredlöse deltogo, och, 
under det dessa svärmade kring Danmarks kuster, stod slottet på 
Ragnhildsholmen åter tomt och öde, men var fortfarande i deras 
våld under flere år, måhända ända tills de i början af 1290-talet 
fattade fast fot på Jutland, derifrån de sedan oroade sitt fäder- 
nesland. 

Fiendtligheterna mellan Norge och Danmark upphörde slut- 
ligen genom stilleståndet 1295, bland hvars beseglare namnes 
»Bemhardus Ludovici juris civilis professorw. Afven han förekom- 
mer i slottets historia. Denne man, hvars namn på norska ljöd 
Bjarne Lodinssön, var en af Norges mest framstående personlig- 
heter på sin tid och hade såsom rikets kansler deltagit i regerin- 
gen under konung Eriks minderårighet samt spelat en betydande 
rol under dennes hela styrelse, men råkade under efterträdaren, 
Håkon V Magnusson (1299—1319) i fullständig onåd. Orsaken 

* a A [)orsdagiDn för Vahlimar konungr ok Magnus konungr meÖ sinu 
foruneyti ofan i Ragnhildarhölma. A drottinsdaginn haiÖi Magnus 
konungr \)\n^ i Konungabellu». »Islenzkir Annnlar», sid. 145. 



12 WILHELM BERG. 

härtill är icke med visshet känd, men kan tvifvelsutau sökas deri, 
att han som så många andra missnöjda stormän varit med om 
stämplingar i afsigt att beröfva konang Håkon tronen. Allt nog, 
år 1302 måhända i september, då konungen var vid riksgränsen, 
blef Bjarne Lodinsson fängslad och insatt på Ragnhildsholmens 
slott. Som en mångpröfvad statsman visste han likväl reda sig 
nr denna belägenhet och 1305 finner man honom åter på fri fot 
och i en högt ansedd ställning. Förmodligen hade han lösgifvits 
långt torut och i hvarje fall senast 1304, ty det är knappast tro- 
ligt att han suttit fängslad på ett slott, som icke längre hörde 
direkt under konungen. Borgens historia inträder nämligen med 
detta år i sitt sista skede genom indragningen i de svenska tron- 
striderna. 

Följande faderns exempel 30 år förut hade i detta senare 
land hertiganie Erik och Valdemar bjudit till att efter bästa för- 
måga störta sin bror, konung Birger. Den senare hade likväl 
för tillfället öfverhand och hertigarne måste 1304 fly till konung 
Håkon i Norge. 

Den lysande hertig Erik vann här en mäktig torespråkerska 
i drottning Eufemia. Rimkrönikan talar uttryckligen om det sär- 
deles djupa intryck, han gjorde på drottningen, och att detta in- 
tryck varit lika varaktigt som djupt, intygas af den trofasthet, 
hvarmed hon under de vexlande skiftena af hertigens återstående 
lefnad alltid stälde sig på hans sida, till och med om detta på- 
tagligen stred emot konung Håkons och rikets sanna nytta. Så- 
som en första yttring af hennes välvilja torde med skäl kanna 
nämnas det ödesdigra steg, konungen tog, när han förut nämnde 
år förlänade hertigarne, eller rättare hertig Erik, Konnngahälla 
och Ragnhildsholmens slott samt, så vidt man kan se, en del af 
landet deromkring eller måhända hela Elfsyssel, ty det heter härom 
i Rimkrönikan, att konungen 

ulänte thcm eth hwss en stadh 
thz halp ok mykit at drotningen badh 
at koiiungeD skulle them wara göder 
hon wnr them hwl som Ihera moder 
ok afif landit swa mykit han wille» 

Af denna forläning trädde hertigen genast i besittning och 

om den vigt han helt naturligt tillade den, vittnar Rimkrönikans 

utsaga 

»tha took hertogh Erik then mille 

ok spisade slotet thz bez8ta,han gaat 

swa at han war orädder eth aar vm maat». 



8L0TTSRUINKN pA RAONHILDSHOLMBN. 1-3 

Från den nya besittningen gjorde hertigame ströftåg inåt 
de svenska gränsprovinserna, brände Lödöse och trängde långt 
uppåt Dalsland, men fiendtlighetema afbrötos snart genom för- 
likningen i Kolsäter * 1305, hvarigenom hertigame återfingo sina 
svenska besittningar. Na, då fred var sluten och faran förbi, 
skulle man väntat, att slottet vid Eonungahälla skalle återlemnats 
till sin rätte berre. Så skedde likväl ej, utan hertigen behöll det- 
samma fortfarande och icke nog dermed han erhöll derjemte 
ytterligare i mars samma år af konungen, tvifvelsutan äfven denna 
gång genom drottning Eufemias mellankomst, Varbergs och Hune- 
hals slott samt norra Halland. 

Det dröjde ej mer än ett par år förr än striden med konung 
Birger åter utbröt och, sedan denne i slutet af september 1306 
vid Håtuna tillfångatagits, äfven med Danmark, som tog konungens 
parti. Emellertid rustade sig hertigame med all magt och sntte 
fästningarna i försvarstillstånd, hvarvid deras förnämsta män voro 
behjelpliga, hvilket synes af ett bref, utstäldt af hertigarne den 
11 juni 1307, deri de lemna drotseten Abjöm Sixtensson (Sparre) 
några gårdar och qvarnar för hans gjorda omkostnader vid Ko- 
nungahällas och Nyköpings utrustning (Sv. Diplom. N:o 1554). 
Om det var nu eller redan förut Sigge Ualstensson blifvit höfvids- 
man på det först nämnda slottet veta vi ej, men i en skrifvelse 
af den 27 december detta år kallar han sig sjelf befallningsmau 
på Konungahälia och möjligt är, att han varit det alltifrån 1304. ^ 

Att detta slott på allt sätt stärktes och försågs var så mycket 
nödvändigare, som vänskapen med Norge allt mer kallnat. Under- 
handlingama om giftermål mellan hertig Erik och den nu 6-åriga 
prinsessan Ingeborg hade strandat redan 1306 på konung Håkons 
fordran att återfå Varberg, hvilket på följande sätt skildras af 
Rimkrönikans förtattare: 

»Tha sagde hertogh Erik 

Vil tu hona ey giwa mik 

gud giffue henne lycko ä hwo hona faar 



1 

2 



En gård i Gesäters socken nära gränsen af Bohuslän. 
Sigge Halstensson tillhörde den vidt utbredda Sparreslägten och 
förde ett vapen nästan fullkomligt likt det, som 1299 användes af 
Abjöm Sixtensson, d. v. s. en sparre i rutad sköld med en punkt 
i hvar ruta. Han var en af hertigarnes mest trogna och framstående 
anhängare och hade utan dessa egenskaper säkerligen icke anförtrots 
en så vigtig befattning som den på Konungahälia. Bedan i slutet af 
1308 eller början af 1309 lemuar han detta slott, antagligen för- 
flyttad till en likartad plats i Stockholm, der han åtminstone den 23 
april 13 1 1 var» Castellanus» när han bevittnade ett Håkon Kuutssons bref. 



14 WILHELM BERG. 

Wardbergh faar tw ey ather i aar 
Ok tcss at sidher attu, swa lather 
tha wiinde hertugh Erik ather 
til Konungällc ok hiolt sin kost 
viiu ok miöd öll ok most 
var ther vffrit til reet 
mik tottc at jak haffuer ey seet 
en vanare kost än ther war 
Höwelik klede mängt cth paar 
hertoghin ok hertoghans men ther baro 
och gawo the gärende ther waro 
Ther war gör en höwelik saal» 

Vi se således, att, när hertigen fann priset for trolofningen 
vill högt, återvände han till Ragnhildsholmen, hvars salar nu blefvo 
vittne till en praktfull bankett med all riddaretidens ståt och glans, 
och på detta sätt dränktes kärlekssorgen, som väl icke kunde vara 
så särdeles djup. 

Efter en sä bestämd brytning hade man att befara öppna 
fiendtligheter från Norges sida. Sådana uteblefvo likväl antagligen 
genom bemcdling af drottningen och troligen var det genom hennes 
medverkan, som ännu en gång ett närmande egde rum och en 
formlig traktat afslöts i december månad, i kraft af hvilken herti- 
garne mot förbindelse att bekriga Danmark — ett så mycket 
lättare uppfyldt vilkor som kriget redan var en verklighet — samt 
att icke med detta land afsluta någon separatfred, af konung Håkon 
erhöllo årets ledingsgärd och landskyld af Elfsyssel och Ranrike, 
hvarjemte de försträcktes med ett tusen mark rent silfver och ett 
tusen mark gammalt norskt mynt. 

Med den ställning hertig Erik intagit följde nödvändigbeten 
att icke anförtro sig helt och hållet till någon af de tre maktema, 
men bibehålla förbindelsen med dem alla på ett sådant sätt, att 
han i sjelfva verket blef den medelpunkt, hvarom den nordiska 
politiken vände sig. Vi kunna icke här närmare ingå i detaljer, 
allt nog, hertigen fann sig snart härefter böra göra ett närmande 
till Danmark och detta steg föranledde sent om sider verkligen 
krig med Norge. Konung Håkon tyckes hafva fullständigt tröttnat 
att vänta längre på ett godvilligt åtcrlemnande af de förlänade 
slotten och gick nu i slutet af september 1308 att i spetsen för en 
här sjelf taga dem. Början skulle göras med Ragnhildsholmen, 
men desslorinnan ville han likväl göra ännu ett försök att på 
fredlig viig komma till någon uppgörelse och inbjöd derför hertig 
Erik till en sammankomst på Munkholmen, strax öster om slottet 
Ilär öppnades nu underhandlingar, hvilka, att döma af Rimkru- 



i 



SLOTTSRUINEN PA RAGNHILDSHOLMEN. 15 

nikan, tyckas af konungen varit inledda mera för att dölja andra 
planer än i hopp att genom dem ernå några resultat. Dessa planer 
skulle bafva bestått uti att genom öfverrumpling bemäktiga sig 
Ragnhildsholmen och på samma gång tillfångataga hertigen. Denne 
hade likväl fått reda på saken och flydde hals öfvcr hufvud till 
»Lergha sund» eller tvärs öfvcr Hisingen ned till det nuvarande 
Lerjeholm. Nu återstod för konung Håkon ej annat än att genom 
öppet våld taga slottet och belägringen började således. Slottet 
försvarades emellertid med sådan kraft och framgång af den tbrut 
omnämnde Sigge Halstensson och var i alla afseenden så väl 
försedtj att, när konungen legat derutanför i hela fem veckor eller 
från början af oktober till fram i november, måste belägringen 
npphäfvas och hären dragas tillbaka. 

För att minska betydelsen af slottet föreslog den konungen 
åtföljande grefve Jakob af Halland, att anlägga ett fäste längre 
upp i elfven, på Bagaholmen. Detta råd följdes genast och gaf 
upphofvet till det sedan så ryktbara Bohus. Att denna anläggning 
uppfylde ändamålet framgår till fullo af rimkrönikeförfattarens 
klagan öfvcr att »huset gör dem vånda som fara upp och ned för 
elfven». Rimkrönikan tillägger i sin förbittring denna fromma 

önskan : 

»then til rådde at byggia thz öp 
löön taker han i helwitis poot» 

Vi skola också se, att betydelsen af Bohus var så stor, att 
slottets på Ragnhildsholmen öde i och med Bagaholmens befästande 
var afgjordt. 

År 1309 drog konung Håkon för andra gången till Konunga- 
hälla och nu med bättre framgång. Orsakerna härtill voro tvennc: 
dels den att hertig Erik af kriget med Danmark förhindrades 
komma till hjelp och nödgades lemna slottet åt sina egna krafter, 
och dels den att han oförsigtigt nog till befälhafvare på detta 
insatt Tord unge, en af de många med konungen missnöjde norr- 
män, som öfvergått till hertigens parti. Såväl af fruktan för ko- 
nungens hämnd som kanske ändå mer at hänsyn till vänner och 
anförvandter i Norge, hvilkas gods konungen hotade konfiskera, 
uppgaf han slottet utan föregående belägring. ^ Vilkoret härför 
var, att allt föregående mellan honom och konungen skulle vara 
glömdt. Detta efterföljdes så bokstafligen, att han fick qvarstanna 
såsom befälhafvare på slottet, säkerligen i den beräkning, att han 

^ »HakoD konungr for öiidveröan vetr austr til landsenda ok fékk nptr 
Kagnhildarhölma ok Bagahus, er sjiilfs hans menn höfÖdu svikit 
undan hönura». »Tslenzkir Annalnr», sid. 145. 



16 WILHBLM BERO. 

skulle försvara det i det längsta^ emedan han nn ieke borde vara 
angelägen att stå hertigen till svars för sitt beteende. 

Denne senare, som haft fullt upp att göra med eget försvar, 
drog nu till sig broderns stridskrafter från Stockholm, och båda 
tågade med en stark här af riddare och svenner, både »upp- 
ländske och tyske» som Rimkrönikan säger, ned för att återtaga 
slottet. Detta lyckades icke vid första angreppet, hvarför det 
måste belägras. Konung Hakon skyndade genast till hjelp, men 
vinterkölden hade nu isbelagdt elfven, så att flottan icke knnde 
komma upp. I stället var detta så mycket gynsammare för herti- 
garne, bvilka till följd deraf kunde kringränna fästet på alla håll, 
hvarigenom Tord unge bragtes i ett sådant trångmål, att endast 
snar undsättning kunde rädda honom. För detta ändamål sände 
konungen en natt dit en riddare med en talrik skara folk i afsigt 
att öfverraska belägringshärcn, men hei*tik Erik, som fått kunskap 
härom, skickade den förut omtalade Bjarne Lodinsson med en del 
svenska trupper emot dem. Om morgonen stötte de båda afdel- 
ningarna tillsammans, som berättelsen säger, »under en lid vid 
foten af ett berg». Här kom det till en fäktning, som slutade så, 
att norrmännen drefvos på flykten sedan anföraren blifvit svårt 
sårad och en af de mera betydande personerna i hären, Tore 
thinghavde, en son af heiT Jon Ifvarsson, stupat. Troligen var 
nederlaget fullständigt och manfallet stort, ty det heter, att den 
norska hären blef i anledning af denna motgång så nedslagen, att 
den återvände hem, och så måste slottet gifva sig, då allt hopp 
om hjelp var ute. 

Ehuru hertigen till befälhafvare insatte en af sina tyska rid- 
dare, synes den förrädiske Tord unge icke drabbats af något egent- 
ligt straflF för slottets uppgifvande till konung Håkon '. Tvärtom 
blef han använd i de fredsunderhandlingar med Norge, som nn 
öppnades, och om hvilka Rimkrönikan förtäljer, att Tord begaf 
sig till konungen för att urskulda sitt nödtvungna öfverlemnande 
af fästet, men kanske ändå mer i hertigens uppdrag att känna 
sig för om en möjlig fred. I alla händelser rådde han konungen 



^ Hvem denne tyske riddare varit upplyses ingeustädes. A.tt hertigarne 
hade en mängd sådana i sin tjcnst är emellertid bekant; så värfvade 
hertig Valdemar 1307 under sin tyska resa ej mindre än 800 man: 
riddare, väpnare och ryttare, och 1309 inkommo på två fartyg tyska 
trupper till hertig Erik i Kalmar och rimkrönikan har mycket att 
berätta både om dessa soldenärers tygellösa lefverne och om den fri- 
kostighet, h varmed deras tjenster lönades — särskildt dubbades många 
till riddare vid hertigarnes bröllop 1312. 



i 



SL0TT8RUINBN PÅ RAONHILDSHOLMBN. 17 

att ingfi på en fbrlikning, om hertigen skulle vara sinnad göra 
framställning härom. Han tillägger: »jag ville önska att I haden 
sett hans makt, hvarmed han belägrade hnset; na ligger han i 
Eonnngahälla med många tnsen man och, om vi ej få fred, brän- 
ner han hela Vikens. 

Af hvilken beskaffenhet de derpå följande underhandlingarna 
än må hafva varit, så ledde de emellertid till ett personligt sam- 
manträfiande i Oslo 1310, hvarvid, om äfven icke någon egentlig 
fred då ingicks, man likväl enades om en vapenhvila, genom hvil- 
ken hertigarne ernådde den bestämda fördelen att, befriade från 
oro med afseende på Norge, kunna med samlad kraft vända sig 
åt andra håll. Konungahälla qvarstanuade i deras våld tillika 
med de fångar, som der tagits och icke kunnat lösköpa sig. 

För ett slutgiltigt ordnande af förhållandet mellan de nordiska 
rikena sammanträdde vid midten af sommaren nämnde år en freds- 
kongress i Helsingborg, hvars resultat blef ett fördrag, som i fråga 
om vårt ämne bestämde, att all ovänskap, alla strider och tvister 
mellan kouungame jemte deras herrar och män på ena sidan samt 
de svenska hertigarne och deras män på andra sidan skulle för 
alltid upphöra, aldrig mer återupplifvas, men för evigt vara för- 
qväfda och dödade. Vidare öfverlåter konungen af Danmark norra 
Halland intill Åtrå ån som ärftlig förläning till hertigame Erik 
och Valdemar, så att de och deras arfvingar skulle detsamma 
innehafva och besitta som län af konungariket Danmark. För 
att ytterligare styrka förbindelsen med Danmark skulle hertig Erik 
förmäla sig med prinsessan Sofia af Werle. Ä andra sidan skulle 
hertigen, om konungen af Norge samtyckte till och i allo bekräf- 
tade detta fredsfördrag, till den senare återställa såväl Konunga- 
hälla som de tagne krigsfångarna. 

Som någon viss tid för ett dylikt återställande icke var före- 
skrifven, lemnades hertigarne härigenom tillfälle att än ytterligare 
förhala saken. Utledsen vid dessa ständigt gäckade förhoppningar 
rustade sig konung Håkon att ännu en gång vädja till vapnen, 
men afhölls derifrån genom Danmarks uppträdande såsom medlare. 
Slutet blef, att konungen lofvade att icke angripa slottet eller 
hertigames andra besittningar, innan ett nytt möte kunnat hållas. 

Ett allmännare sådant blef likväl öfverflödigt i och med det- 
samma den politiska ställningen i öfrigt gjorde det rådligast för 
hertigarne att återknyta den forna förbindelsen med Norge. Detta 
var så mycket lättare, som konung Håkon endast ytterst ogema 
ingått på Helsingborgsfördraget och städse gema sett ett nära 
förbund med hertigarne. 

Bidr, till Göt, o, Boh. läns hist. 8. 2 



18 WILHELM BERO. 

Ett sådant afslöts äfven den 22 mars 1311, enligt hvilket »en 
beständig, säker, stadig, oryggelig fred skalle derefter för all tid 
vara mellan dem; hertigarne förbinda sig att Qortonde dagen 
efter nästföljande Pbilippi och Jacobi dag, den 1 maj, till konungen 
åtcrlemna både Konungabälla oeb balfva strömafgälden och äf^en 
hela norra Halland jemtc Hanehals och Varbergs slott tillika med 
dervarande förråd af krigsverktyg. Konung Håkon deremot ut- 
fäster sig att efter tre år, räknade från nyssnämnda dag, öfver- 
lemna till hertig Erik sin dotter Ingeborg såsom gemål och tillika 
gifva sin brorsdotter Ingeborg till gemål åt hertig Valdemar». 

Man är icke fullt ense om året, när detta fredsfördrag afslöts. 
Några historieskrifvare hänföra det till 1311 under det andra, före- 
trädesvis nyare, antaga år 1310. Med förbigående af alla öfriga, som 
yttrat sig i denna fråga, vilja vi endast här fästa oss vid den senaste^ 
O. S. Rydberg och hans arbete: wSverges traktater med främmande 
magter». Denne författare sluter sig afgjordt till den senare åsigten. 
Han anser nämligen, att, långt ifrån att Oslotraktaten skalle lägga 
hinder i vägen för uppgörelsen samma år i Helsingborg, hade den 
förra tydligen under de månader som förflutit redan förlorat sin 
giltighet, hvadan båda parterna sålunda voro oförhindrade att ingå 
nya förbindelser, så som äfven blcf fallet, och till skäl för denna 
åsigt åberopas företrädesvis den urkund, konung Håkon den 17 
jali 1310 utfärdade i Köbenhavn, i hvilken det heter: »Ydermere 
loflFuet hertug Woldemar aflF Suerige, greffaen af Holsten oc kongen 
aflf Danmarck met vdstrachte arme oc fingre, paa hertug Ericbs 
vegne aff Suerige, at hand icke videre skal begere hans daatter 
Ingeborg til hustru, huad lyffte oc handel kand vere dennem imel- 
lem skeed». Nämnde författare tillägger : »Här framlyser uppenbart 
konung Håkons tanke på den hemliga traktaten i Oslo, ty hade 
denna icke funnits, är omöjligt att begripa, hvarför han ansett 
denna högtidliga tbrklaring beböflig, då det ju redan enligt den 
Köbenhavnska nu bekräftade traktaten var en offentligen känd 
och aftalad sak, att konung Håkons dotter Ingeborg var bestämd 
till gemål åt konung Birgers son Magnus». 

Förotskickande den anmärkningen, att traktaten i Oslo på 
intet ställe säges och af inga skäl kan sägas varit hemlig, tillåta 
vi oss mot förestående yttra, att vi icke kunna inse, hur en dylik 
traktat nödvändigt måste på sagda år föregått urkunden i Köben- 
havn, hvilken deremot mycket väl kan hafva tillkommit på grund 
af de förhandlingar om äktenskap mellan hertigen och prinsessan 
Ingeborg, hvilka afbrötos 1307. 



SLOTTSRUINEN PÅ RAGNHILDSHOLMBN. 19 

Utan att vilja åter upprepa de inkast, som af andra gjorts mot 
1310, skola vi bär söka lemna några bevis, som synas oss ganska 
afgörande. 

Antaga vi att freden i Oslo slöts sagde år (1310), kan det 
icke annat än väcka förvåning att se konung Håkon några måna- 
der senare frivilligt, eburu motvilligt, ingå på fördraget i Helsing- 
borg, bvilket beröfvade honom bela norra Halland med dess båda 
fästningar, en eftergifvenhet så stor, att P. A. Munch, som strider 
för 1310, ej kan motivera den »på annat sätt än att Danakonungen 
gifvit honom (k. Håkon) desto säkrare löfte om Konungahäll» — 
ett löst antagande, som icke stöder sig på något annat än hvad 
som i allmänhet yttras i fördraget. En sådan eftergift kan verk- 
ligen sägas vara obegriplig af ett land, som året förut fört ett 
ganska allvarsamt krig mot hertigame och i förbund med Dan- 
mark och blir ännu obegripligare, då man icke kan finna något 
tvingande skäl till att afstå från en besittning, hvaraf konung Hå- 
kon var i fullt laglig om också icke för tillfället faktisk besittning. 
Annorlunda ställer sig saken, om man förlägger sammankomsten 
i Oslo till året derpå. Ställningen mellan makterna blir då vid 
tiden för helsingborgsfreden denna: hertigarne, hvilkas strider 
med Norge för tillfället hvila, hafva, då giftermålet mellan prin- 
sessan Ingeborg och hertig Erik icke tyckes kunna förverkligas 
utan med uppoffring af större eller mindre del af deras besittnin- 
gar, hvilka senare äro det vigtigastc för ögonblicket, för att trygga 
sin ställning närmat sig Danmark och ernå också i Helsingborg 
full länsrätt öfver norra Halland, men derjemte det, som var ännu 
vigtigare, eller Danmarks stöd emot Norge. Detta sistnämnda land 
befann sig i sjelfva verket helt och hållet isoleradt och hellre än 
att äfventyra ett krig med de öfriga makterna ingick sålunda 
konung Håkon på de uppstälda fredsvilkoren. 

Antaga vi vidare, att freden i Oslo ingicks 1310, skulle i så 
fall hertig Erik i mars detta år trolofvat sig högtidligt med prin- 
sessan Ingeborg, fyra månader senare lika högtidligt räckt sin 
hand åt prinsessan af Wcrle för att slutligen några månader der- 
efter (1311) ånyo förlofvas med den förstnämnda. Det är mer än 
väl kändt, att hertig Erik icke var något helgon i fråga om ord- 
hållighet, men ett dylikt vingleri torde man svårligen kunna tillägga 
honom. Äfven denna punkt blir naturlig, om vi antaga 1311, ty 
i så fall har förhållandet till prinsessan Ingeborg sedan flera år 
förut varit brutet och ingenting hindrade hertigen att ingå nya 
förbindelser. 



20 WILHELM BERO. 

Det synes oss äfven, som man borde fästa mera afseendevid 
traktatens första omnämnande. Originalet har för längesedan gått 
förloradt och man känner det blott genom Hvitfeld (»Danmarckis 
Rigis Krönicke», sid. 354), samt genom ett bland de Hyitfeldska 
exeerpterna träffadt utdrag af den latinska originaltexten. Nn är 
fallet, att sistnämnde utdrag har dateringen Noverint universi 
quod Anno Domini 1310 kal. Apr. XI, hvaremot Hvitfeld an- 
gifver 1311; och så har hela striden deraf blifvit en följd. Det 
vill likväl synas oss, som man kunde med skäl tillerkänna större 
trovärdighet åt Hvitfelds egen utsago än åt utdraget, hvilket dess- 
utom är en erkändt dålig och felaktig kopia. I alla händelser 
kommer man till säkert resultat blott genom att ställa traktatens 
innehåll gent emot föregående och efterföljande tilldragelser och 
vi hafva i det fallet redan sökt visa oantagligheten af 1310, men 
vilja ytterligare lemna några skäl för vår åsigt, emedan det är af 
vigt t(3r historien om Konungahällas slott att få utredt, huruvida 
det sista gången omtalas i Helsiugborgsfördraget nämnde år eller 
ännu existerade 1311, i fall freden i Oslo då slöts. 

Genom hertig Eriks hela historia går såsom en röd tråd be- 
gäret att midt emellan de tre nordiska rikena skaffa sig en sjelf- 
ständig och afrundad besittning, till dess hans afsigter på Norges 
krona kunde gå i fullbordan, ty åt dessa tvenne mål riktades — 
jemtc lystnaden efter broderns tron — alla hans ansträngningar. 
Om nu så är, och detta torde icke kunna bestridas, stod han jn 
det senare af dessa mål, tronföljden till Norge, ganska nära redan 
1310, föT den händelse öfverenskommelsen med konung Håkon kan 
dit förläggas. Han hade då erhållit bestämdt löfte om prinsessan 
Ingeborgs, arftagerskans, hand och ingenting ger anledning tro 
annat än afsigterua på båda sidor att hålla fredsfördraget voro ärliga 
och uppriktiga. Så mycket besynnerligare skulle det då förefalla, 
att hertigen några månader senare fullständigt kastat öfver ända 
en af honom så lifligt åtrådd förbindelse, utan att man känner 
några afgörande skäl för en dylik svängning i hans politik. Lika 
oförklarligt blir också med ett sådant antagande förhållandet mellan 
konung Håkon och hertigen efter helsingborgsfreden, hvars vilkor 
i fråga om Konungabällas slott af den senare icke uppfyldes, 
hvilket åter hade till följd, att konungen i början af år 1311 ut- 
rustade en här för att med våld sätta sig i besittning deraf. När 
man nu icke vill erkänna, att oslosammankomsten egde rum i mars 
detta år, råkar man oundvikligen i en svår ställning och man ndd- 
gas med P. A. Manch erkänna, att det »hvilar ett fullständigt 
mörker öfver såväl konungens som hertigarnes steg i dessa ange- 



.1 

Å 



SLOTTSRUINEN PÅ BAONHILDSHOLHBN. 21 

lägenheter»; man förlorar allt fotfäste rörande händelsernas ut- 
veckling och man kan icke förklara det goda förstånd, som frampå 
året tydligen råder mellan konungen och hertigen på annat sätt, 
än att en i rimkrönikan omtalad sammankomst på Stensö detta år 
egt rum. Här åter har man råkat i nytt bryderi, ty rimkrönikans 
utsago i fråga om tiden för detta möte är ej säkrare, än att Munch 
måste erkänna, att det kunnat försiggå såväl 1310 som 1311 eller 
1312, ehuru han naturligtvis söker hänföra det till 1311. 

Slutligen säger herr Rydberg: »så mycket är visst, att oslo- 
traktatens vilkor af hertigarne icke uppfyldes, hvarför det är 
klart, att konung Håkon med detsamma äfven ansåg sig fri från 
sina förbindelser till dem». Detta är fullkomligt riktigt, om man 
fasthåller vid 1310 såsom år för attalandet af densamma, ty då 
lära oss de följande underhandlingarna uppenbart att Konungahällas 
slott fortfarande var i hertigarnes ego, men saken ställer sig an- 
norlunda, om man hänför traktaten till det följande året och man 
skall då nödgas erkänna, att det icke är så visst, att hertigame 
åsidosatt denna punkt. 

Vi skola här nedan söka, så vidt det med tillgängliga källor 
är möjligt, besvara frågan, huruvida hertigarne återlemnat Konunga- 
hällas slott före deras död 1319, en fråga af ganska stor vigt icke 
ensamt för den belysning, dess besvarande kan gifva åt rätta da- 
teringen af fördraget i Oslo, utan ännu mer när vi sedermera skola 
söka bestämma slutpunkten för slottets tillvaro. 

I »Bohusläns beskrifning» af Holmberg säges, att slottet den 9 
september 1312 återstäldes till Norge. Hvarifrån denna underrättelse 
hemtats meddelas icke, men förmodligen har han antagit, att ett 
sådant återlemnande egt rum vid hertigarncs bröllop i Oslo, hvilket 
likväl i alla händelser icke stod den 9 september utan vid Mickels- 
messa, eller den 29 i samma månad. De källor vi haft att tillgå 
nämna ingenting om ett sådant återlemnande. Ej heller i freds- 
fördraget med Danmark i Helsingborg 1313 talas om Konungahälla, 
tvärtom säger P. A. Munch i »Det Norske Folks Historie» sid. 625 
under år 1314: »Forholdet mellem Kong Haakon og hans Sviger- 
80n Hertug Erik var nu i det mindste tilsyneladende nok saa godt, 
skiant der intet blev af Ragnhildarholmens Tilbagegi- 
velse», likaledes utan att för denna vigtiga underrättelse meddela 
sin källa. Att återlemnandet emellertid egt rum, tro vi oss kunna 
påstå på grund af det delningsfördrag, som i anseende till de vän- 
tade arfvingarna uppgjordes mellan hertigarne Erik och Valdemar, 
rörande deras dittills gemensamma besittningar, den 9 september 1315 
(Diplomatarium Suecanum n:r 2032) i Lödöse genom biskop Carl i 



22 WILHELM BERO. 

Linköping, riddarne Birger Petersson, Philip IngevaldssoDy Enat 
Magnusson, Arvid Gustafsson, Sigge Halstensson, Bo Niclisson, Erik 
Turesson, Carl Elineson och Sune Jonsson m. fl. Enligt detta fördrag 
skulle på hertig Eriks lott falla: »Gästrum Lithosie, novnm castnun 
in Axsawaldh, cum tota Wesgocia, Dall et Wermaland, castra Ward- 
berg et Hunals cum tota Hallandia ex iste parte Edrse, castrum 
Ealmarnie cum terris Möre, Norrobiugh, (Norruedinga), Ambyrdia, 
Asbolandia, Fijholm et Thiust». Deri uppräknas sålunda med till- 
fredsställande tydlighet icke ensamt landsdelarna, provinserna och 
häraderna utan äfveu de i dem belägna, fasta platserna, Lödöse, 
Axevall, Varberg, Hunehals och Kalmar. Icke nog härmed, sedan 
kommer förteckning öfver till och med enstaka i Upland kring- 
spridda gårdar (»in Broo octo markland terre» o. s. v.). Det anmärk- 
ningsvärda förhållandet inträder sålunda, att i hela denna så om- 
ständliga och i alla delar med så stor omsorg upprättade afhand- 
ling finnes icke med ett enda ord omnämndt hvarken slottet på 
Ragnhildsholmen, Konungahälla eller Elfsyssel. Man kan dervid 
icke invända, att torläningen var mera tillfällig och af detta skäl 
icke upptogs, ty den var af alldeles samma natur som Varberg 
och norra Halland. Äfven om sjelfva slottet vid denna tid varit 
förstördt eller öfvergifvet, är det tydligt, att åtminstone staden och 
Elfsyssel borde varit omnämnda, så framt de ännu befunnit sig i 
hertigarnes våld, helst af den upprättade delningen framgår, som 
sagdt, en bestämd plan hos hertig Erik att intill norska gränsen 
koncentrera sina besittningar. Det kan ej finnas mer än en för- 
klaringsgrund till det anmärkta förhållandet, den nämligen att 
slottet jemte Konungahälla och hvad öfrigt hertig Erik innehaft 
af Elfsyssel såsom län af norska kronan numera var till denna 
återstäldt, hvilket, efter hvad det vill synas, egt rum något af 
åren 1311—1314 eller allra senast under förra hälften af 1315. ' 

Om äfven slottet icke återstäldes förr än omkring 1315, så 
förorsakade detta i alla händelser icke någon brytning med Norge, 
men fråga torde likväl vara, om icke ett sådant återlemnande 
ganska tidigt egt rum, måhända verkligen vid hertigames bröllop, 



^ Verkan af denna bevisning minskas icke deraf, att hertig Erik äfven 
sedermera befinnes hafva egt enskilda gårdar i trakten, som visas af 
dels en handling, upprättad den 28 mars 1317 (Dipl. Suec. 2102), 
hvari hertigen af priorn i Kastelleklostret, Torger, tillbyter sig jord 
i Skinhäll mot gods i Åker, samt dels af hertiginnan Ingeborgs bref 
den 25 okt. 1320, deri hon gifver Gudhems kloster 3 gårdar, som 
aflidne hertig Erik egt i Qvigeberg vid Seva å, hvilka tillfaUit 
honom dels genom köp, dels i saköre (Dipl. Suec. n-.r. 2264, 2353* 



SLOTTSRUINEN PÅ RA0NHILD8H0LMEN. 23 

så som Holmberg antyder, emedan denna sak eljest väl bordt 
företagas till afgörande p& fredskongressen i Helsingborg 1313, så 
mycket mer som man der sysselsatte sig just med öfriga sväf- 
vande tvistefrågor, såsom skadestånd till prinsessan Sofia af Wcrle 
m. m. och der sintligen hertigarne änna en gång af Danmark för- 
länades med norra Halland. 

Vi anse sålunda, att man har ganska goda grunder för öfver- 
tygelsen, att hertig Erik icke synnerligen länge dröjde med upp- 
fyllandet af detta vilkor i oslofreden troligen blott till 1312 och i 
alla händelser icke längre än till 1315. 

Enär hertigarnes senare historia icke direkt berör slottet på 
Ragnhildsholmen, kunna vi här afsluta berättelsen om dess öden 
vid den tidpunkt, då genom hertig Eriks död 1319 hans son 
Magnus blef konung öfver såväl Sverige som Norge. 



Vi komma nu till besvarandet af den vigtigaste frågan, den 
när slottet förstördes eller öfvergafs. I brist på bestämda, direkta 
uppgifter i detta fall, är man hänvisad till att ur källskrifterna på 
spridda håll framleta allt, som i ett eller annat afseende kan vara 
vägledande och upplysande. Att slottet icke fans till år 1368, 
skulle man kunna tro deraf, att i beskrifniugen öfver de under 
kriget med Hansestäderna af dessa föröfvade härjningar väl om- 
talas såsom ödelagde Marstrand med klostret och kyrkan, åtskil- 
liga socknar på Hisingen, Lödöse och bygnaderna utomkring 
Bohus murar samt Konungahälls stad, men icke något slott vid 
den senare ^ Ej heller namnes det i den beräkning konung 
Magnus sedermera uppgjorde öfver värdet af de härigenom för- 
orsakade skadorna, som upptagas för Marstrand till 10,000 mark, 
för Bohus till 8,000, i Lödöse samt för trakten mellan den senåre 
staden och Bohus till 16,000. Gå vi ännu ett steg längre tillbaka 
i tiden, finna vi den 6 maj 1353 konung Magnus på Bohus i när- 
varo af Erengisle jarl af Orkneyöarna samt biskopar och öfriga 
ledamöter af rådet, göra ett ombyte af de i morgongåfva till drott- 
ning Blanche lemnade besittningar, i det hon i stället för Töns- 
bergs hus och län m. m. nu erhåller Bohus och Marstrand med 



' Islenzkir Annålar berättar häroro. » — — Brendu peir å sama åri 
(felaktigt angifvet 1367 i stället for 1368) staÖinn i Malstrondu meÖ 
klaustrura ok kyrkjum ok [)rjår kyrkju-sökiiir i Hising; f)a var brendr 
stadrinn i Kouungaheilu, kaupstaÖrinn i LjoÖhusum, öll herbergi a 
Bagahölma, pau er utan murs stoÖu, ok, litlu fått i, tveimur hundra- 
dum baeja tveim megin Elfar — — ». 



24 WILHELM BBK6. 

hela Elfsyssel atom Orast, hela RaDiike med Vette härad samt 
Borgesyssel K Hade slottet änna fannits till, skolle det tTifvels- 
atan äfven blifvit särskildt omnämDdt, meo, då så icke är fallet, 
kan man med säkerhet antaga, att Konnngahälla mist all betydelse, 
sedan Bohas, och icke längre Ragnhildsholmen, blifvit konnngens 
residens i dessa trakter. Ett ytterligare stöd för åsigten, att slottet 
långt förut öfvergifvits ligger måhända deri, att när konung Magnns 
den 13 februari 1339 öfverenskommer med de upproriske norske 
stormännen, Ivar Ogmundsson, Sigurd Hafthorsson m. fl. att på 
ett kommande möte i godo afgöra stridigheterna, bestämdes det, 
att parterna skulle personligen infinna sig vid tiden för den heliga 
Jungfruns närmast förestående fest (15 augusti), »Vi vid vårt Slott 
Bohus, och de, Ivar och Sigurd, i vår stad KonungahäU» (Diplo- 
matarium Suecanum n:r 3412). 

Det finnes ännu andra grunder för åsigten att slottet ganska 
tidigt ödelades. Vi hafva sett, hur staden och Ragnhildsholmen 
tidt och ofta voro mötesplatser för de nordiska konungarne och 
dess emellan besöktes af än den ene än den andre af dessa, eller 
af medlemmar af de regerande furstehusen, hvilket är fallet ända 
in på slutet af 13(X)talets första årtionde. Efter 1309 åter är 
denna lysande period i det närmaste slut och regenterna vä^a 
sina bostäder sedermera antingen på Bohus eller Lödöse, hvilket 
bevisas af deras ännu bevarade skrifvelser. Hertigarne Erik och 
och Valdemar befinna sig sålunda den 9 september 1315 och den 28 
mars 1317 i Lödöse, der äfven den förstnämndes enka, hertiginnan 
Ingeborg, vistades den 8 oktober 1318 och 28 juli 1319 och sedermera 
deras son, konung Magnns Eriksson, den 31 juli 1335 och 29 septem- 
ber 1349. På Bohus åter voro besöken ännu mycket tätare och bref 
derifrån är o af konungen daterade åren 1320, -21, -22, -26, -32, -33, 
-36, -38, -39, -53 och -61 samt af hertiginnan de tre förstnämnda åren. 
När under hela denna långa tid af 42 år Konungahälla deremot 
icke mer än en enda gång varit mötesplats eller uppehållsort för 
de regerande, så vidt man af bevarade handlingar kan utröna, så 
är det alldeles tydligt, att det fullständigt blifvit satt i skuggan 
genom Bohus. 

Af hvad som förut meddelats angående slottets historia finner 
man, att det sista gången omtalas den 22 mars 1311, d& hertigame 
Erik och Valdemar genom fördraget i Oslo utfäste sig att åter- 
ställa det (»castrum Kungeld») till konung Håkon, hvilket, som 



1 »Baghaehus ok Malstrander ok {)er til all» i^lfuaesyslao. (Uiploma- 
tarium Norvegicum II, n:r 319.) 



j 



SLOTTSRUINEN PÅ KAONHILD8HOLMBN. 25 

jag tror mig bafva ådagalagt, måste hafva gått i verkställighet 
före den 9 september 1315 oeh aDtagligen redan 1312. Det är äfven 
min öfvertygelse, att slottet, såsom fallkomligt öfverflödigt, öfver- 
gafs omedelbart efter återlemnandet till Norge, ty, äfven om man 
antager att detta senare icke egt ram förr än änder loppet af 
1315, hvilket dock är föga troligt, så hade slottet i alla fall långt 
der fornt mistat all egentlig betydelse i och med Bohas anläggande 
1308 och konung Håkons upprepade bemödanden att återfå det- 
samma torde varit förestafvade mindre af bekymmer om slottet 
eller af öfvertygelse om dess vigt än af önskan att bekomma 
staden och framför allt den kringliggande landsträckan. I och 
med detsamma hertigarne 1312 ingingo äktenskap med norska 
prinsessor, sammanföllo deras intressen, särskildt bertig Eriks, med 
norska konungens i det hufvudsakliga, hvaraf åter följde att några 
utomordentliga försigtighetsmått mot det senare landet icke längre 
behöfde iakttagas ocb behofvet af sådana bortfall naturligtvis helt 
och hållet, när hertig Eriks son Magnus blef konung såväl i Sverige 
som Norge och i denna dubbla egenskap i alla händelser inne- 
hafvare af såväl Bohus som Ragnhildsholmen. 

På grund af allt, hvad jag i detta ämne anfört, måste 1319 
sålunda fastställas såsom det allra sista år, man kan tänka sig 
för slottets tillvaro såsom f^ästning. Det är derför ingalunda sagdt 
att det då förstördes, men, sedan man derifrån bortfört allt af 
värde, kan det hafva lemnats åt sitt öde att så småningom för- 
falla, på samma sätt som det inom hundra år till staden Kong- 
elfs skam gått med Bohus och såsom det inför våra egna ögon 
går med Nya Elfsborg. Likvisst kan med något fog framkastas 
den frågan, huruvida slottet i sjelfva verket lemnades så allde- 
les åt sitt öde, i den mening, att tiden, i troget förbund med vä- 
der och vind, efterhand fått i ostörd ro nedbryta de fasta mu- 
rarna och bringa slottet till den ruin vi nu se. 

Man har nämligen under arbetet med undersökningen af rui- 
nen haft tillfälle att göra den iakttagelsen, att den icke obetydliga 
mängd af huggen och ornerad sten som träffats, funnits spridd 
öfver allt, i alla rum, kring murarna, in på borggården ocb i utan- 
verken, men att dessa rester numera icke låta sammanfoga sig 
till något helt. Om en portal, en dörrinfattning, en fVnsterkolonn 
rasat, borde lemningarna vara qvar på platsen i alla händelser 
och så pass fullständigt, att man åtminstone kunde foga i hop det 
väsentligaste deraf. Så är likväl för ingen del fallet, som nyss 
är nämndt, tvärtom hittade man en sten här i ett rum en annan 
der och af kolonner hafva tillvaratagits blott ett par brottstycken, 



26 WILMELM BERG. 

dcraf det ena fans i det pä planen med n:r 8 betecknade rummet, 
ett i n:r 13 och ett i utanverket åt söder. Alldeles samma förbål- 
lände rådde i fråga om de i form af korsblommor gjutna tegel- 
stenar, bvilka, efter att hafva en gång lagda på hvarandra bildat 
infattningar kring dörrar och fönster, nu träffas öfverallt, men in- 
genstädes i tillräckligt antal för ändamålet och ingenstädes qTar 
på sin ursprungliga plats. 

Det förefaller mig således som en alldeles oomtvistlig sak, 
att slottet efter öfvergifvandet blifvit plundradt på det mesta af 
den huggna och ornerade stenen. Man har ansett denna alldeles 
för värdefull att ligga obegagnad utan bortfört och användt den 
till andra ändamål, t. ex. när Bobos nybygdes. Detta slott bygdes 
som bekant först af trä och jord, men det ombygdes sedermera 
af sten, hvilket måhända till och med blef en följd just af den 
stora lättheten att om vintern på elfvens is erhålla lämplig såväl 
baggen som ohuggen sten från Kagnhildsholmen, hvilket antagande 
vinner i sannolikhet, när man ihågkommer förhållandet med t. ex. 
Nya Elfsborg, som enligt generalqvartermästaren Wernskölds re- 
lationer uppfördes af sten hemtad från Gamla Elfsborgs slott, en 
transport som var vida besvärligare än den från Konungabälla 
till Bohus. Måhända skall en närmare granskning af den senare 
fästningens äldre partier komma att tydligen ådagalägga att så 
tillgått, ty redan en flygtig blick på tornet »fars hatts» nedre del 
är tillräcklig att låta oss se, hur midt ibland de ohuggna blocken 
finnas här och der insatta omsorgsfnllt huggna stenar af samma 
slag som de vid Ragnhildsholmen. 

Annn en sak har jag iakttagit vid ruinens utgräfning be- 
träffande dess ödeläggande. Det har nämligen visat sig, att i snart 
sagd t alla rum det nedersta lagret bestått af svart jord uppfyld 
med kolpartiklar samt en betydlig qvantitet aska. Vidare ser man 
på en del ställen, deribland på södra hufvudmurens yttre sida i 
utanverkets nordvestra del, tydliga spår efter eld, som varit stark 
och långvarig, ty den har icke blott svärtat muren utan äfven för- 
bränt stenarna, så att de sprungit sönder. Så bar man här och 
der, t. ex. i rummen n:r 1, 3, 8 m. fl. träffat klumpar af ett slagg- 
liknande ämne, som vid analys visat sig innehålla jernoxidnloxid, 
jernoxid samt små spår af metalliskt jern och hvilka synas hafra 
blifvit bildade genom förbränning af en jernmassa. Slutligen hafvi 
tillvaratagits delar af en sandstensliknande, på ytan glaserad massa, 
bestående hufvudsakligen af kiselsyra, lerjordssilikat, kalk- ocb 
talkkarbonat m. m. Glasyren är bildad derigenom att ytan 
smält, hvilket tydligen alldeles oafsigtligt tillkommit genom sam- ' 



3L0TTSBUINBK ek BAGHH I LSS HOLMEN. 37 

niaDSmältDiDg med träaska rid någon eldsvätla. På grond af allt 
detta i förening med den omatändigheteD, att mao af trävirke icke 
fanoit mer äa de sraga resterna af ett par bjelkar, tror jag, att 
slottet Odelagts genom eo förfaärjaode eldsvåda, som förtärde allt 
brännbart, bvarefter änder årens och århandradenas lopp de tunga 
murarna så småningom gåfvo vika ocb rasade tillsammans samt 
fylde med massor af grus, murbruk, tegel och sten alla rum ocb 
båligheter. 

Slottet på Ragnbildabolmen egde bestånd som beföst plats 
endast omkring 60 år, eller från senare delen af 1250-talet till allra 
sist 1319, hvilket är af synnerlig vigt att ibägkoinma vid bedö- 
mandet af de vid gräfningarna i rninen gjorda fynden. Dessa 
fynd jäfva ej beller i ocb för sig denna tidsbestämning. Vigtigast 
i detta tall äro naturligtvis mynten. Jag meddelar således bär i 
ett sammanhang beskrifningcn ufver desamma. Vi kunna indela 
dem i klasser allt efter de olika land de tillbura ocb göra således 
början med de från 



MagnDB lY UåkouBson (LagabSte). "/„ 12ti3-'/, 1380. 

1> Penning. Atsidaii: konuDgeas framitträada krönta bröstbiM mcil □cdf&l- 
laode lockar, iaom perlcirkel. Oinakr[ft: ¥ MX(eM' K(iX) K01t(Vfil:')I(I. 

Fräneidaii: ett Ukannadt kora tnom perlcirkel. Omskrift: 
W B«>ICeDI)«T SIT MO{AVGH)D. 

Myntet är af samma typ som 
det i C. J. Schives arbete, "Norges 
Mynter i Middelalderen» på tab. IX 
n:r 6 afbildade, men skiljer sig der- 
ifrån sä till vida, att det ej barett 
kors ntan en femnddig stjerna vid 
omskriftemas btirjan. Som mynt 
från konung Magnns IV äro mycket 
sällsynta och de f^ exemplar man känner äro temligen fragmen- 
tariska, afbildas det nu i fråga varande — fig. 1 — särdeles som 
bela omkretsen är fullständigt bibehållen. Prägeln är deremot illa 
medfaren dels på grund af myntets dåliga halt, som är föga bättre 
än koppar och dels emedan det legat intill något föremål af jern, 
hvars rost afsatt sig pä myntet. Diametern: 21 m. m. 

Det träffades den 10 mars 1882 i rammet D:r U. 




28 WILHELM BERO. 

Erik 11 MagmMson (Presthatare). 17» 1^80— 'V6 1299. 

2* Penning. Åts.: konangcDS framåtyånds bröstbild med nedhängande lockar 
yid sidorna, inom perlcirkel. Omskrift: 4*GBIGVS BGX (nORVGi*); åtn- 
dan år mycket frått och särskildt har bilden blifylt n&stan osjnlig. 

Frans.: ett likarmadt kors med en fembladlg ros I hrar vinkel, inom 
perlcirkel. Omskrift: + 0Ä8T(RVflR) TVnSBeRCIS. 

Det är af samma typ som Scbive tab. IX d.t 14, men skiljer 
sig från detta deruti, att åtsidan icke bar formen 6 atan e. Som 
man finner är det prägladt på Tönsbergs slott ocb när Sehives 
arbete åtkom, år 1865, voro ej fler än 4 exemplar kända. Äf 
dessa funnos tre i maseerna i Kristiania, Bergen och Arendal samt 
det Qerde i enskild samling. De äro antagligen präglade om- 
kring 1285. 

Det na i fråga varande hittades den 20 mars 1882 vid rummet 
n:r 12. 

8« Penning, Åts.: konnngens framåtvända, krönta bröstbild med långt nedhän- 
gande, i ändarna upprulladt hår, inom perlcirkel. Omskrift: 4<(^RIGY8> 

RcxonoRwer. 

Frans.: ett likartadt kors inom perlcirkel, en fembladlg ros i bvar 
vinkol. Omskrift: * OIVITaS. BeR^enSIS. 

Scbive tab. IX n:r 12. 
Vackert och vUl bibehållet; fannet den 28 april 1882 i rum- 
met n:r 18. 

4« Penning, Åts.: riksvapnet - ett stående krönt lejon, hållande i framramarnt 
en rätskaftad yxa, i långsträckt trekantig sköld, Inom perlcirkel. Omskrift: 
* eRIC MÄGD' : RCX : DCRVeG. 

Frans.: ett stort llljekors med en lilja i hvar vinkel, inom perlcirkel 
CRVX : : SCÄ : : IhV : : XPI. 

Scbive tab. IX n:r 24. 
Myntet är synnerligen vackert och väl bibehållet samt med en 
prägel så skarp, att det icke länge kan hafva varit i rörelsen in- 
nan det förlorades. Det hittades den 5 maj 1882 vid ntgräfningen 
af rummet n:r 19. 

5« ^ I ^-penning. Åts.: riksvapnet = ett stående krönt lejon med rätskaftad yxa 
i ramarna, i en långsträckt trekantig sköld, inom perloirkeL Omskrift: 

+ eRiG WÄen Rex noRvec. 

Frans.: ett stort likarmadt llljekors med en lilja i hvar vinkel. Om- 
skrift: ORUX SCÄ IhV XPI. 

Af samma typ som Scbive tab. IX n:r 29 men illa akadadt 
genom rost. 



SLOTTSRUINEN PÅ RAONHILDSHOLMBN. 29 

Träffades den 19 november 1881 till höger om stora porten, 
i närheten af rummet n:r 9. 

G. ^/^-p^nning. Lik föregående, men har i åtaidana omakrift DORVG i atållet 

för noRvec. 

Schive anser, att dessa båda mynt förskrifva sig från tiden 
omkring år 1290. 

Hittades den 15 november 1881 i närheten af det föregående. 

7« ^ I ^-penning. Åts.: rlkarspnet = ett stående krönt lejon, som i fråmre rsmsrua 
håller en rätskaftad yxa, i långsträckt trekantig sköld, inom perlcirkel. 
Omskrlft: *eRIG' ll(Ä<p)n (RGX) nO(RV)e€». 

Frans.: ett stort, till kanten gående liljekors med en lilja i hyar af 
de tro vinklarna, men det fjerde rammet tomt. Omskrlft, fördelad mellan 
korsets armar: GRVX (SCTT) IhV (X)PI». 

Schive tab. IX n:r 34. 
Myntet hittades den 28 april 1882 i rammet n:r 18. 

HAkon T Magniisson. 

a. Såsom het^tiff af Norge. 1280—1299. 

o 

8* Penning, Ats.: hafyudct i profil, v&ndt åt yenster med krans af rosor om 
håret, inom perlcirkel. Omskrift: + hlQVin' DVX nOKWeCIfi. 

Frans.: ett llkarmadt liljekors med en fembladig ros i hyar yinkel, 
inom perlcirkel. Omskrift: 4* mODeXÄ DC 3SL0IX. 

Schive tab. X n:r 5. Myntet antages af Schive vara prägladt 
nnder de första åren efter 1290. 

Fans den 21 november 1881 till höger om stora porten, i när- 
heten af rammet n:r 9, alldeles pä borgg